Forskning kan bidra till att man kan leva ett friskare liv med MS, kan man läsa om i sommarens nummer av Momentum (NationalMSSocietie's tidskrift). I artikeln säger man att det man fokuserar ofta på bromsmediciner när man talar om MS behandling men det är fruktansvärt viktigt att aggressivt ta hand om de besvärande symtom man kan ha för at öka livskvaliten. Forskningen är där viktig.
Fatigue och träning
Man tar som exempel träning och MS trötthet. Det ansågs tidigare att träning kunde öka MS tröttheten och det var i stort sett bedömt som olämpligt med träning. 199S kom en studie som tvärtom visade att aerob träning kunde minska fatiguen, eller tröttheten. Och därefter har det kommit flera rapporter som stöder detta, och i dag är det väl mångas åsikt att träning minskar tröttheten ( träning i indivuell anpassad form, men det gäller egentligen alla).
Man skall inte ta för givet att alla symtom man har beror på MS. En del studier har talat för att vissa former av huvudvärk är vanligt vid MS, En stor studie i Tyskland visade att spänningshuvudvärk och migrän inte var vanligare hos MS patienter än hos andra. Man skriver att detta påminner oss om att alla symtom man har inte beror på MS. Om man har huvudvärk är det viktigt att lyfta fram det symtomet vid återbesök och därvid få det behandlat. Man skall inte låta smärta ta över leva livet, om den är möjlig att kurera.
Apropå träning, den här gossen som fick MS för nåt år sedan skall springa New York Marathon i år. Heja Daniel! Tyvärr läser jag att han känner av ett knä.
Om andning
En MS person kan ha svaghet i armar eller ben, men det kan också bli försvagade muskler i bröstkorg eller buk, och detta kan vara en stor orsak till att hälsa och andningsfunktion sviktar. En studie tittade på andingsfunktionen hos 17 personer med milt till medelsvårt handikapp och 14 kontrollpersoner hade inte MS. Man fann att flera mått på andningsfunktionen var nedsatt hos MS personerna. Man lärde ut tekniker för att förbättra andingsmuskulaturen och kunde finna att detta förbättrade andningsfunktionen.
Det är alltså viktig att utvärdera andingsfunktionen från början men också att titta på rökvanor och lungproblematik. Genom olika rehabåtgärder kan andningsfunktionen förbättras. Ju tidigare det sätts in desto bättre.
Rädsla att ramla
Ytterligare en faktor man tar upp är risken att falla/ rädslan för att falla. Det är till ock med så att rädslan för att falla kan begränsa aktiviteten, med det förmågan att röra sig och balansen och med det öka risken att falla. Dessutom kan rädslan gör att man spänner sig och faller lättare. Den minskade aktiviteten kan leda till isolering.
Man kan själv göra ren del saker för att minimera risken att falla, ta hjälp av sjukgymnast för lära sig röra sig säkrare, hålla golvet fritt från saker och mattor som kan ställa till problem. Tänka på att använda bra skor och inte höga klackar. Se sig för.
Om man fortfarande känner ängslan kanske man skall ta upp det och behandla ängslan. Kanske är den överdriven på grund av olika erfarenheter man har.
Man skriver också om att sätt att säkert ta sig upp då man ramlat. Jag tror också att det är viktigt att försöka lära sig hur man ramlar mjukt. Jag gjorde lite judo i ungdomen , kanske har jag lite nytta av det nu, för jag landade ofta rätt mjukt när jag ramlade. Men en gång höll det på att riktigt gå åt skogen.
Hej!
SvaraRaderaTack för hejaropen och för en trevlig och intressant blogg. Brukar vara här inne och läsa med stort intresse.
Intressant det här med träning och dess effekter, det händer ju så mycket i kroppen vid fysisk aktivitet och det är ju väldigt bra för huvudet också, bättre antideppmedicin får man leta efter....
Ha en fin dag!!!
Hej Daniel,
SvaraRaderaDet här med träning och fysisk aktivitet tror jag är viktigt. Jag träffade i våras en man som var något år äldre än jag på en av NHR:s möten. Han hade haft MS sedan 70-talet. Någon gång i början på 90 talet började det bli allt sämre med fysiska förmågan och han var ganska illa däran. Då gick han in för en ganska intensiv träning och han joggar nu samt simmar i stort sett varje dag och han var i utmärkt fysisk form nu. Han hade regelbunden kontakt med sjukgymnast. Detta med fysisk aktivitet var det enda han ändrat på.
Men MS är ju väldigt olika och ett exempel är bara ett exempel.
Dock träffade jag forskaren Peter Eriksson för några år sedan. Han som upptäckte att nervceller kunde nybildas. Han tyckte sig ha sett att fysisk aktivitet var en sådan faktor som bidrog till neuroneogenes( nybildning av nervceller). Han talade dock inte specifikt om MS. Tyvärr dog Peter Eriksson för inte så länge sedan.
Hälsningar
Sune Ö
Intressant!
SvaraRaderaDet hade varit spännande att fått se ett resultat av lite större studier på vad hård och intensiv träning kan göra. Alla med MS har givetvis inte samma förutsättningar men jag tror att man hade höjt på ögonbrynen om man gjort en studie under exempelvis 5 år på nydiagnostiserade.
Om jag tittar på mig själv så har jag bla en arm som kan vara lite jobbig och den bara tackar och tar emot när den får sig en omgång och jag har också märkt att jag kan höja tröskeln ganska mycket på vad jag klarar av. Löpningen ville gärna framkalla gamla symtom i början men idag känner jag knappt av något även om jag pressar mig ordentligt....men men....precis som du skriver så är MS olika och ett exempel bara ett exempel, jag kanske hade mått så här bra ändå men jag betvivlar det.
Träningen ger ju så mycket annat också, att faktiskt känna att jag gör något aktivt mot sjukdomen och uppnå målen jag sätter upp får mig att må bra och hjälper mig att hantera den här diagnosen.
Tråkigt med Peter....
Hälsningar
Daniel