I bland får man inte hela sanningen om forskning

Ben Goldacre är en brittisk läkare som granskar forskning, sätter den under lupp. Hans hemsida heter Bad Science- dålig forskning. I en TED talk föreläsning talar han om att man får en sned bild av forskningen eftersom  studier med negativa resultat inte publiceras som regel. Det finns en bias ( benägenhet) att bara publicera forskning med positiva resultat, vare sig företag eller tidningar är positiva till att publicera forskning som visar att den och den åtgärden inte har någon effekt, det och det medlet har ingen effekt.

Forskning handlar om sannolikhet inte om absoluta sanningar. Man drar slutledningar utifrån de resultat man får från studier. Resultatet bedöms utifrån statistisk sannolikhet. Om man har en studie som visar att  ett medel har  positiv effekt på något med ett p värde på 0,05 innebär det att 95 procent av alla studier sannolikt skulle visa att det har effekt men 5 skulle också visa att det inte har effekt, dvs i ett fall på tjugo. Det innebär att vissa studier kommer att ge negativa resultat även om medlet egentligen har effekt. Men det innebär också att studier där medlet egentligen inte har någon effekt också kommer att tyda på att det har effekt. Antag att man gör flera studier där en del visar att medel A har effekt och andra visar att samma medel A inte har någon effekt: Publicerar man då enbart studier som visar positiva resultat men låter bli att publicera de negativa visas en haltande bild av verkligheten upp.

En annan aspekt på forskning är att det man kommer fram till i en studie skall vara upprepningsbart. Om man kommer fram till ett resultat, exempelvis att omega-3  förebygger att man insjuknar i influensa så skall det resultatet kunna upprepas i nya studier där man gått tillväga på exakt det sättet . Ett positivt och också ett negativt resultat skall kunna vara upprepningsbart. Men publicerar man bara studier med positiva resultat och låter bli att publicera studier som handlar  om att bekräfta eller förkasta de tidigare studierna får man inte heller helhetsbilden. Och Goldacre säger att medicinska tidskrifter har en benägenhet att tacka nej till de senare studierna.

Goldacre tar några exempel.

• Lorcainide- på 80 talet gjorde några forskare en studie på detta medel som en möjlig behandling mot oregelbundna hjärtrytmer, man fann emellertid att det ökade riskerna för att dö, och det blev ingen medicin. Man underlät också att publicera studien. Andra företag arbeta med medel som var liknande och kom fram till mediciner som kunde användas – men det visade sig i längden att dessa medel också ökade riskerna att dö i stället för att minska. Han säger att 1000-tals personer dog pga detta. 1993 skrev forskarna som underlät att publicera lorcainide-studien en rapport där de bad om ursäkt för detta (mea culpa).
• Antidepressiva medel- Goldacre berättar om att forskare tog alla antidepressiva medel som godkänts av amerikanska läkemedelverket under 15 år och letade efter de studier som skulle göras på dessa innan godkännande. Man skall anmäla detta till läkemedelsverket. Man fann ett antal studier. Bara cirka 50 procent av dem var publicerade. När man tittade närmare på vilka som publicerats var det alla de positiva men bara tre med negativt resultat. Tittade man på resultatet för alla dessa studier var det 38 som var positiva men också 36 som var negativa. Publiceringen av bara positiva resultat ger alltså en ganska skev bild. Vad har det här för betydelse för behandling?
• Tamiflu- det antivirala medlet: Ett medel som används för att förebygga komplikationer av influensa. På Teneriffa märker jag att väldigt många av de som fågelbor där under vintern har fått med sig Tamiflu hemifrån och ansvariga myndigheter i Sverige och hela världen är angelägna att ha en reserv av detta medel i fall av influensaepidemier. Det handlar om stora pengar! Men hur verksamt är det? Det finns ett institut som heter Cochran som försöker sammanställa studier för att utvärdera dem och man tar med de studier som uppfyller vissa vetenskapliga krav och gör metastudier av dessa för att plocka ut essensen och också för att få resultat från större antal undersökte. Jag är inte helt överförtjust i metastudier- det kan ibland bli så att man jämför äpplen och päron och det kan också bli så att man tar bort bra studier men som kanske är mer ovanliga.
  Emellertid beträffande Tamiflu fann man att många studier inte var publicerade och då man försökte få tag på resultaten från dessa studier fick man inte resultaten. Det var svårt att få ut studierna från myndigheter och från företag. Man frågar sig då : Hur var resultaten? En genomgång den process man genomgick i försöken att få fram studieresultat finns på PLOS. Det är givetvis mycket viktigt att få en helhetsbild av forskningen kring ett sådant preparat som kan vara så viktigt.
  
  

Ytterligare en komplikation säger Goldacre att registreringen av studier innan de skall göras genomförs ofta inte; International Committee of Medical Journal Editors- internationella kommittén för utgivare av medicinska tidskrifter kom överens om att de skulle kräva att alla studier de skulle publicera skulle vara registrerade men sedan följde de det inte. 2008 visade en undersökning att endast 50 procent av de studier som publicerades var registrerade exempelvis hos FDA, amerikanska läkemedelsverket. 25 procent var inte registrerade alls. För något år sedan kom i USA en lag som sa att alla som genomför en studie skall publicera resultaten inom ett år. Vid kontrolluppföljning av detta i BMJ visade det sig att bara 1 av 5 följde det.

Det behövs mer genomlysning eller transparens.