Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.




Translate

lördag, maj 31, 2008

När Tysabri förändrade världen för MS sjuka

Vilken skön dag! Jag har suttit i syrenbersån och läst en bok, Coping with Multiple Sclerosis av Cynthia Benz & Richard Reynolds.

Cynthia Benz är en av de personer som gett MS ett ansikte i Storbrittanien. Man kan läsa om henne på Multiple Sclerosis International Federation. Hon har varit golvad av sin MS men har också efter diagnosen kommit igen och bland annat avlagt en doktorsexamen i teologi, (In 2004 I graduated with a PhD in Practical Theology from the University of Birmingham ) Hon skriver att MS förändrade mitt livsförlopp men inte bara genom att det blev inskränkningar utan också genom att det öppnade dörrar med möjligheter. Det är inte Cynthia Benz som jag skall skriva om här. Jag ville bara ge en liten bakgrund till vem hon är och att boken är välkänd och tillförlitlig. Den andre författaren är Richard Reynolds, som är professor vid Imperial College i London och bland annat sysslar med forskning inom remyelinisering och neurodegeneration. Men det var inte honom jag skulle berätta om heller men jag ville poängtera att detta är en bok som är tillförlitlig om man ser till vad man kan hitta om författarna. Men vad vill säga är att något har hänt de senaste åren.

Vad jag funnit intressant är att det sedan boken kom i den upplaga jag har 2005. Den är reviderad och uppdaterad samma år så har faktiskt synen på MS förändrats en del. Jag läser följande i boken på sidan 26: ”När man diskuterar symtom ( vid information om MS då man fått diagnos) ger doktorer information om MS som först kan tyckas motsägelsefullt. Å ena sidan försäkras man om att det inte är troligt att man utvecklar många symtom medan å andra sidan kommer man att säga helt frankt att MS är en sjukdom, som inte kan kontrolleras.” Det är där jag menar, att det har skett en skiftning nu beträffande sjukdomen den skovförlöpande typen av MS. Numera finns det en antydan om att sjukdomen kan kontrolleras. I en del fall kan symtomen kontrolleras med de mediciner som nu har ett antal år på nacken betainterferoner och glatirameracetat. Om detta inte hjälper finns det ytterligare steg att gå. Där finns Tysabri och det är väl just med den medicinen som jag upplever att skiftningen kommit. Dessutom finns då autologa stamcellstransplantationer.

Vidare finns ytterligare mediciner långt framme i pipelinen, inte minst då McCampath och Revimmune. Den här skiftningen har alltså kommit under tiden sedan 2005. Även om det skulle visa sig att Tysabri i längden inte kommer att finnas kvar har medicinen pekat på vilka behandlingar som fungerar. Det här gäller ju inte alla men det är ändå ganska många nydiagnosticerade som kan ha en tillförsikt så tillvida att syftet med behandlingen är faktiskt att kontrollera symtomen.


På MSRC news den 29 maj innevarande år finns en marknadsanalys av kommande mediciner i MS fältet. Man beräknar att den första mediciner som tas via munnen (dvs oralt) kommer att godkännas och göra att marknaden tillväxer för dessa behandlingsformer. Man förutspår att FTY720(fingilimod) kommer att vara en av dessa medel och tror att det kommer att vara marknadsledande, men det kommer sannolikt nio olika former av terapier vara fem är orala skriver man.

Andra medel man tar upp är cladribine (Mylinax), MBP8298 och alemtuzumab. Där är MBP8298 på gång även för sekundär progressiv MS. Det är väl där man efterlyser mycket mer beträffande progressiva former av MS, men det pågår mycket forskning om remyelinisering och reparation av nervskador.

Här i artikeln tycks man ganska säker på att cladribin kommer att lanseras 2010 som det första orala medlet mot MS.

Så det är nog så att när Tysabri kom så förvandlades världen för många MS sjuka. Även om man inte kan ta just den medicinen så finns nu möjligheten inom en sorts räckhåll.

Det är en likadan revolution som kommit inom rheumatologin där många nu kan räddas från förstörda leder och handikapp tack vare de nya medicinerna.

Jag har en fundering: är verkligen MS en neurologisk sjukdom eller är det en sjukdom i immunförsvaret som ger sig till känna i, drabbar nervsystemet. Kanske är det lika fel att säga nervsjukdom som muskelsjukdom???


fredag, maj 23, 2008

Recept på hemgjord majonnäs

1 ägg (omega-3)
1/2 tesked senap (dijon?)
2 bordsskedar nypressad citronjuice
1 kopp extra virgin olivolja
salt

Börja med att blanda ägg, senap, citronjuice och lite 1/4 olivoljan plus salt i matprocessor
Tillsätt därefter långsamt resten av olivoljan

Om det blir för tjockt tillsätt vatten (uppvärmt)

Kan förvaras i kylskåp.

Från Perlmutters bok Better Brain Book.
I praktiken äter jag inte äggula utan brukar bara ta bara äggvita, men om man följer Swanks ursprungliga diet avseende MS är ett ägg i veckan tillåtet. Det går faktiskt att göra pannkakor, omeletter på äggvita istället för hela ägg och inte använda mjölkprodukter. Man får pröva sig fram. Eftersom jag inte tar gluten blir det lite speciellt men det är lika enkelt och smakar minst lika gott.
Om man tål havre finns färdigblandad pannkaksmet.

söndag, maj 18, 2008

Hjärnan, hjärnan-på jakt efter minnet

Om Eric Kandel upptäckter om minnet, Från bland annat vetenskapsradion pågående serie om hjärnan med mera (se källor)
Dessa bilder är bilder från Wikipedia som jag bearbetat


Eric Kandel fick tillsammans med Arvid Carlsson och Paul Greengard nobelpriset i medicin år 2000. Man belönade upptäckter kring signalsubstanser i hjärnan.

Arvid Carlsson upptäckter rörde signalsubstansen dopamin och dess funktioner. Det ledde bland annat till att man fick en effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom. Man upptäckte att den orsakades av brist på transmittorsubstansen dopamin. Genom att tillföra läkemedlet l-dopa kunde många patienter med Parkinson hjälpas. Nu mera är även transplantation av nervceller som kan producera dopamin högintressant. mot denna sjukdom.Dessutom finns det medel som kan påverka doaminreceptorn på liknande sätt som dopamin.

Greengard kartlade hur signalsubstanser utövar sin effekt i hjärnan. Först fäster de vid en mottagarstruktur på nervcellens yta, en receptor. Beroende på hur denna ser ut kan sedan olika händelser ske. Ibland kan signalerna förstärkas via receptorer som släpper igenom positivt laddade natriumjoner, men om i stället receptorns släpper ig enom negativt laddade kloridjoner blir det en hämmande signal. Därefter kan nyckelproteiner, som reglerar funktioner i cellen påverkas. Dessa proteiner kan förändras genom tillförsel av fosfatgrupper (fosforylering) eller genom att det tas bort fosfatgrupper (defosforylering). På så sätt överförs budskap mellan celler.

Vad Eric Kandel gjorde var, att han upptäckte sedan hur synapsernas effektivitet kan förändras och med vilka kemiska mekanismer detta sker. Han undersökte att synapsernas funktion roll i inlärnings- och minnesfunktioner. För uppkomsten av korttidsminnet spelar fosforyleringen av proteiner en viktig roll, men för att långtidsminne skall uppstå sker nybildning av proteiner som gör att synapserna förändras. I vetenskapsradions program intervjuades han om sina upptäcker, och vad han håller på med förnärvarande.

Eric Kandel har för övrigt en läsvärd självbiografi på nätet utlagd av nobelstiftelsen. Han föddes 1929 i Wien, en stad som frodades kulturellt vid den tiden. Där hade psykoanalysens fader Freud sin dyscha, där fanns periodvis kompositören Arnold Schönberg ( ) och expressionisterna Gustav Klimt och Oskar Kokoschka. Flera nobelpristagare under 30-talet kom från Wien, Karl Landsteiner som upptäckte blodgrupperna och Otto Loewi var den som upptäckte acetylcholinet, transmittorsubstansen mellan nerv och muskel. Det var dit studenter sökte sig för att studera. Var det inte dit Julia från Lilian Hellmans självbiografi Pentimento sökte sig? Avsnittet som sedan blev film med Jane Fonda.


Men där frodades inte humanismen.I stället fanns i Wien och Österrike ett auktoritärt politiskt system och ett samhälle där antisemitismen blomstrade redan före Hitlers och nazisternas intåg 1938. Förbundskanslern Dollfuss, som tillträdde 1932, förbjöd nazistpartiet men också socialdemokraterna och bildade själv Vaterländische Front, en patriotisk front inspirerad av italiensk fascism och politisk katolicism.Denna organisation var en konkurrent till nazisterna, vilka mördade honom vid en kupp 1934.

Erik Kandels judiska familj lyckades undfly Hitlers och nazisternas utrotningsläger. Innan dess fick de dock uppleva kristallnatten, då fadern greps och deras hem länsades på allt. Eric som hade fyllt 9 år två dagar innan fann att alla de roliga leksaker han fått på sin födelsedag var försvunna. Familjen Kandel kom till New York och bosatte sig i Brooklyn., där Eric växte upp.

Från början hade Eric Kandel inga naturvetenskapliga intressen, men då han ville utbilda sig till psykoanalytiker, gick han utbildning till läkare. Han ville dock ta reda på hur det såg ut i hjärnan och sökte sig till ett laboratorium för att hitta Freuds jag, överjag och det. Men han sattes att arbeta med helt andra saker. Han fick studera nervsignal i kräftdjur. Han fullföljde emellertid sin psykiaterutbildning men bestämde sig för att gå över till forskning till 100 %.

Han började att studera hur minnet fungerar hos däggdjur men övergick sedan till havssniglarnat), 20 000 mot 100 miljoner hos människan. De hade dessutom en reflex för att skydda gälarna, vilken var lämplig för att studera grundläggande inlärning Aplysia. Dessa hade mycket stora nervceller och de var dessutom få (relativ

Vid viss form av retning förstärktes Aplysias skyddsreflexer, något som kunde kvarstå i dagar och veckor. Eric Kandel såg, att denna inlärning av förstärkt skyddsreflex berodde på en förstärkning av synapsen som förband känselnervcellen med nerven i musklerna som utlöste den skyddande reflexen.

Korttidsminne

Men Erik Kandel fann också skillnader i hur länge en inlärning av skyddsreflexen kvarstod. Om han bara stimulerade litet, kvarstod skyddreflexen blott för en kort period. Vad som hände var att vissa jonkanaler påverkades så att fler calciumjoner forsade in nervens synapsdel och gjorde att en större mängd transmittorsubstanser frisattes och därmed förstärkte skyddsreflexen. Det som skedde med jonkanalerna var att vissa proteiner förändrades, de fosforylerades i enlighet med vad pristagarkollegan Paul Greengard hade upptäckt. Detta var alltså vad som hände om minnet kvarstod blott en liten tid, korttidsminnet.

Långtidsminne

Om man retade kraftigare och under en längre period kund man hos Aplysia se ett minne som kunde vara kvar i veckor. Då skedde andra förändringar.Då leder det till ökning av andra signalsubstanser, vilket i sin tur gör att cellkärnan börjar att förändra produktionen av proteiner i synapsen. En del proteiner (äggviteämnen) ökar i antal och en del minskar vilket medför att synapsen växer till. Denna förändring av synapsen gör att minnet förstärks och kvarstår en längre tid. Ett långtidsminne.

Senare har Eric Kandel undersökt detta även på möss och fann samma mekanismer i synapserna hos detta däggdjur som hos sniglarna. Det kvarstår förvisso en hel del forskning innan man kartlagt minnesfunktionerna i detalj, men det som Kandel gjort och gör ingår redan i dag i forskningen avseende läkemedel för olika sjukdomar som påverkar minnet.


Källor:

SR program om hjärnan. På jakt efter minnet.

Erik Kandels självbiografi.

Pressmeddelande från Nobelkommittén.

Boken Hjärnan med Lars Olsson och flera.

lördag, maj 17, 2008

Spegel neuron- den tänkande kroppen

Ett program från vetandets värld om hjärnan hade titeln ”Den tänkande kroppen”. Det var bland annat en intervju med kognitionsforskaren Jessica Lindblom. I presentationen av programmet frågar man, År det kroppens uppgift att bära runt en tänkande hjärna eller finns det funktioner och mekanismer i våra kroppar som hör ihop med medvetandet? Man bör inte skilja tanke och handling åt säger kognitions-forskaren Jessica Lindblom, kroppen är mer än ett verktyg, och tänkandet sker inte bara inne i huvudet.

Man tar bland annat upp spegelneuronen, som upptäcktes för av några italienska forskare, som studerade apor. De hade kopplat elektroder till deras hjärnor för att finna ut vilka delar av hjärnan som aktiverades då de gjorde vissa rörelser. Av en händelse upptäckte man, att när en forskare sträckte sig efter en banan, såg man i en ”uppkopplad”apas hjärna reagerade nervceller, trots att inte apan gjorde någon rörelse. Man trodde först att det var något fel, men fann vid upprepning av så var fallet. Man hade gjort en ny upptäckt. Man fann att apans neuron dels aktiverades då den gjorde rörelserna själva men också då den iakttog andra göra rörelserna.

Man kallade dessa neuron spegelneuron. En individs spegelneuron ”speglar” således hur en annan varelse agerar som om individen själv agerade. . Dessa har förändrat synen på hur vi uppfattar saker. Spegelneuronen är nervceller i hjärnan som aktiveras då man gör rörelser, men de aktiveras också när biologiska varelser ses göra samma saker.
Det nya med spegelneuronen var att att man fann nya vägar som påverkade beteenden. Man hade tidigare trott att först måste nervsignalerna nå medvetandet i högre centra i hjärna, och därifrån dirigerades sedan impulser som ledde till aktiviteter. Nu fann man aktvitet celler i hjärnan som rörde rörelser och handlingar, utan att impulser hade nått medvetandet. Det rörde sig om nervceller som härmade, imiterade handlingar och kunde utföra dem omedelbart. Man har funnit att sådan aktivitet finns åtminstone hos djur redan från födsel och kanske är det så ävenledes hos människor.

Det verkar som spegelneuron även är involverade i komplexa aktiviteter typ inlärning och inlevelseförmåga. Spegelneuronet följer aktiviteter som andra levande varelser gör och avläser dem utan att detta når medvetandet. Man tycks avläsa arm-benrörelser och även läpprörelser vid tal med åtföljande gester. Kanske är det spegelneuronen som gör att små barn kan lära sig språk utan brytning? Ibland kanske det är dessa som reagerar i stressreaktioner. Kanske har det med att man behöver reagera snabbt ibland om man blir anfallen? Kanske sparar spegelneuronen energi: Nervverksamhet är ju energikrävande. Behövs inte allt gå via medvetandet ger ju det en energibesparning förutom att det går snabbare. Kanske är detta inblandat i utvecklingen av utmattningssyndrom. Jag spekulerar.

Även i fall man inte ser någon rörelse i muskler när spegelneuron aktiveras, när människan avläser andras rörelser, har man funnit att en viss elektrisk aktivitet har kunnat uppmätas i respektive muskel. Det verkar som människan tar till sig saker med bitar av kroppen samtidigt som spegelneuronen aktiveras. Man tror detta kan vara en del av förklaringen bakom sådana egenskaper som empatiförmågan.


Lite om kreativitet:

Jag kan tänka mig att andra forskare kan ha sett spegelneuron i verksamhet tidigare men inte lagt märke till det, utan bara sett det som en störning eller liknande. Det var nog inte en tillfällighet då penicillinet upptäcktes av Alexander Fleming, då han glömt bort en bakterieodling och låtit den växa, men upptäckte, att den inte gjorde det i ett område där mögelsvampen penicillium notatum växte. Han slängde inte bort den utan gjorde en upptäckt. Selye var dålig på att injicera möss och det ledde till att de blev rädda och skrämda. Han skulle egentligen studera ett extrakt från äggstockar och dess effekt på råttor. Han fann att råttornas binjurebark tillväxte. Men sedan av han dem placebo och fann samma fynd. Ett helt misslyckat försök. Men efter tankar och funderande kom han fram till något helt nytt. Hans klantighet i injektionsteknik ledde till att han upptäckte stressreaktionen. Men han kunde lika gärna ha fortsatt att studera extraktet från äggstockar på andra sätt.


Upptäckten av att nya nervceller kunde nybildas efter födsel var också något som bröt en vall av gammalt tänkande.

Den svenske Peter Erikson var en av de forskare, som låg bakom upptäckten att nervceller bildades efter födsel och att rörelse var en av de saker som stimulerade nybildning.

Om nybildning av celler:

Om man på en tenta skulle ha skrivit att det kunde bildas nya nervceller hos människor efter födsel skulle man ha blivit utsparkad från medicinarutbildningen på min tid, har jag tidigare skrivit.

På sin blogg skriver Åsa Nilsonne :”När jag läste medicin var det en etablerad sanning att vi alla föddes med ett visst antal hjärnceller, och att det sedan bara gick utför. Hjärnskakning? Adjöss till några stycken. Festkväll? Hej då till några till. Det visar sig nu att det vi fick lära oss var fel.

I samma blogg tar hon upp att genom nya aktiviteter, rörelser,upplevelser kan nya celler bildas.

Om nybildning av nervcellert pågår fortfarande en viss debatt . Här är ett inlägg från Nobelpristagaren Arvid Carlsson. Läs om debatten i nättidningen Transmittorn.

I samma nummer skriver man också om experiment på möss, som fått ECT behandling (electroconvulsive therapy- som används vid depressioner) och på möss som fått medel vid depression. Man fann där nybildning av celler inom hippocampusområdet. Man spekulerar i att bland annat vissa tillväxtfaktorer kan stimulera nervcellsnybildningen. En sådan faktor är brain derived neurotrophic factor, BDNF

En översiktlig artikel om neurogenes hittar man i DN från 2007. Något man kan ta vara på därifrån är effekterna av träning och av att uppleva nya saker, att bli kreativ.


I illustrerad vetenskap kan man hitta en populärvetenskaplig artikel om spegelneuron.

onsdag, maj 07, 2008

flavonoider och skydd av nervceller

Det står kvar en gammal skröplig vinbärsbuske i trädgården här. Det blir till att restaurera den. Den är nog 100 år.


Svarta vinbär innehåller ämnen som har skyddande effekt på odlade nervceller om de utsätts för stress i form av dopamin och amyloid-b. Detta visar forskning av Dilip Ghosh vid Horticulture and Food Research Institute ( Institutet för forskning inom jordbruk och föda) i Nya Zealand. Amyloid-b är förknippat med Alzheimers sjukdom. Dessa komponenter fungerar också på hippocampusceller tagna direkt från hjärnan. Forskare spekulerar i att denna påverkan sannolikt också kan fungera hos den levande människan, och att svarta vinbär skulle kunna förhindra eller avsevärt försena insjuknande i Alzheimer.

Svarta vinbär innehåller ämnena antocyaniner och polyfenoler. Även en korsning mellan hallon och björnbär innehåller detta. Dessa bär kallas boysenberries. De är kända antioxidanter men så kallad nervprotektion, nervcellsskydd har inte visats tidigare. Man vet inte hur de verkar men forskaren James Joseph vid Tufts Universitetet säger att man har bevis för att dessa ämnen skyddar mot Alzheimer genom att påverka gener förmåga att uttrycka proteiner som har med inlärning och minne att göra, och att dessa proteiner påverkar hur nervceller kommunicerar med varandra.

I samma artikel kan man också läsa att Dilip Ghosh forskarlag har visat att kemiska föreningar i svarta vinbär har skyddande effekt på cellodlingar av promyelocyter(=progranulocyt; mellanstadium mellan stamcell och vita blodkroppar som kallas granulocyter) och neuroblastomceller(cancerform) då dessa utsätts för väte peroxid.

2006 kom denna studie om björnbär och dess innehåll av cyanidin-3-glucosid.(C3G). Bakgrunden var att man i så kallade epidemiologiska studier funnit att C3G visade sig ha vad man kallar kemoprotektiv och kemoterapeutisk effekt. Vad man menar kommer här: .Man fann att C3G hade förmågan att ta hand om de fria radikalerna *OH och O2* i cellodlingar. Fria radikaler tros skada andra ämnen och bidra till åldrandet. Studier på möss visade att C3Gbehandling minskade antalet hudtumörer, både godartade och elakartade, som man framkallade med kemisk påverkan.

Man kan stimulera celler till att börja fungera felaktigt med olika medel. På olika sätt bland annat med UVB ljus. JB6 celler är en sorts celler från möss som används vid forskning avseende bland annat hudumörer. Man påverkade JB6celler på detta sätt men innan dess hade man förbehandlat med C3G. Förbehandlingen med C3G hämmade ökad bildning (ökat genuttryck) av NF-kappaB och AP1 samt uttryck av COX-2 samt TNF-alfa.

NF-kappaB är en transkriptionsfaktor, vilket innebär att det är med och kontrollerar en del av vägen mellan arvsanlagens DNA till bildningen av proteiner.Det är inblandat i bland annat immunförsvarets försvar mot infektioner bl.a. produktion av signalämnena cytokiner. Om inte regleringen fungerar tros det medverka vid cancrar och vid autoimmuna sjukdomar. En hämning av ökad bildning torde vara positivt.NF-kappaB hämmas av gurkmeja också.

AP1 är också en transkriptionsfaktor.

COX-2, om detta har jag skrivit här. Det är ett centralt enzym i omsättningen av essentiella fettsyror och kopplat till inflammationer.

TNF-alfa. Är en proinflammatorisk cytokin.

Blåbär, tranbär och svarta vinbär
Här en studie på råttor där slutsatsen lyder: Det tyx som om polyfenolerna i blåbär (amerikanska blueberry) och tranbär kan förbättra muskeltonus och balans hos åldrande råttor. Polyfenolerna i blåbär, tranbär och svarta vinbär kan förbättra nervcellernas funktion och hjärnans förmåga att skydda nervceller vid ”stress”.

Här finner man en lista över antocyaninhalten hos olika bär. Svenska blåbär plus svarta vinbär tyx vara bra. Ja, jag får nog se till att få liv i den gamla vinbärsbusken. Det finns en gammal vinbärsbuske också. Vad för nyttigt kan den innehållaoch rabarbern och gräslöken och... ... ... Men förgätmigejen är nog bara nyttigt för ögat och välbehagscentrat i hjärnan.

Kan det finnas något som verkar remyeliniserande?

Om blåbär-flavonoider

blåbär, bild från wikipedia

De egenskaper som tillskrivs blåbär tros bero på antocyaninerna. Antocyaniner är vattenlösliga ämnen från växtvärlden. De ingår i en större grupp av ämnen flavonoider, som finns i flera olika bär och frukter. De tros farmakologiskt verka på kollagen, ett protein som finns i stor utsträckning i kroppen.

Kollagen är fiberprotein, olösligt i vatten och en viktig funktion hos kollagenet är att ge stabilitet åt olika strukturer. Cirka 1/3 av allt protein hos däggdjur, vilket människan är, består av kollagen.


Man tror att anthocyaniderna verkar stabiliserande på kollagenet. Antocyaninerna tros också påverka att minsta blodkärlen, kapillärerna, där utbytet mellan blodet och vävnaden av olika ämnen till exempel syre sker, så att dessa blir stabilare och förbättrad cirkulationen i dessa kärl. Antocyaniner tros också vara antioxidanter.

När cellerna i vår kropp använder det livsviktiga syret, bildas fria radikaler som biprodukter, och dessa tros orsaka skador. Kemiskt kan man beskriva bildningen av fria radikaler, som att elektroner överförs från en molekyl till en annan. Följden blir att det bildas molekyler, som har ojämnt antal elektroner i yttersta elektronskalet. Sådana opariga elektroner har en tendens att reagera med andra ämnen. Dessa lättreagerande molekyler, s.k. fria radikaler tänkes kunna skada andra ämnen och bidra till åldrandet.Antioxidanter är alltså ämnen som tros förhindra de fria radikalernas effekt. Emellertid tror man också de fria radikalerna en roll i exempelvis oskadliggörandet av mikroorganismer, som ger infektioner. De ingår i den inflammatoriska reaktionen i immunförsvaret. Det här är inte enkelt och det finns sannolikt en hel del frågor som väntar på svar. Nyligen kom en undersökning om vitamintillskott, som visade att det till och med kunde vara skadligt att ta vissa vitamintillskott. Man misstänkte att vissa vitamintillskott kunde påskynda utvecklingen av vissa cancersjukdomar och hjärtsjukdomar. Det fanns dock en hel del svagheter i studien till exempel att det rörde sig om överdoser, toxiska doser av vissa preparat. I vilket fall som helst tyx det mig klart att inte allt är klart om antioxidanter.

Men vitamintillskott i form av tabletter är inte samma sak som vitaminer man får via sin föda. Det finns mängder av undersökningar, som påvisar goda effekter på vår hälsa av diet med rikligt med grönsaker och frukt, bland annat medelhavskost . Ifrågasättandet av antioxidanter avseende detta känns inte aktuellt. Blåbär och många andra bär innehåller en hel del antioxidanter. Blåbär innehåller ß–karoten( ett förstadium till A-vitamin och C–vitamin.) A-vitamin kallas också retinol, och brist på detta kan ge nattblindhet. Retinol kommer förmodligen från ordet retina, näthinna.

En sägen är att under andra världskriget gavs blåbär bland annat till stridpiloter i Royal Air Force, för att de skulle se bättre under de nattliga flygraiderna mot fienden. Det är ju möjligt att piloterna hade brist på vitamin A, som följd av att kriget begränsade importen av grönsaker och frukt till brittiska öarna. Under de här åren började man bland annat odla svarta vinbär i stor skada i England just för att ersätta bristen på frukter som innehöll viktiga vitaminer. Nu finns undersökningar som visar att blåbär inte förbättrar synen och nattblindhet, men den studie jag har tittat på har inte gällt personer som haft defekt syn eller vitamin A brist. Det är ju fullt möjligt att stridspiloterna hade sådan brist. En helt annan förklaring till effekten gavs i den här artikeln. När radarn började användas förbättrades flygets effektivitet. För att förhindra att fienden fick denna förklaring spred man ut ett rykte att effekten berodde på en förändring i dieten. God only knows men blåbär innehåller i alla fall ß–karoten.

Varför jag egentligen ville skriva om blåbär här var pga antocyaninerna och flavonoiderna. Det första jag lästa om dem i samband med MS var att de sas påverka, förbättra biologiska membran och därmed blod-hjärn-barriären, BBB. En teori är att de hämmar vissa enzym som kallas MMP och som vid inflammation kan skada BBB. MMP gör att blod-hjärn-barriären bryts ned och inte förmår stänga ute inflammatoriska celler från hjärnan. Och vad MMP bryter ned är just ( eller bland annat) kollagen. BBB består ju bland annat av väggarna i de små blodkärlen i hjärnan, de så kallade endotelcellerna. Antocyaninernas effekter tros, som redan nämnts, påverka fiberproteinet kollagen, som finns i kärlväggarna. Jag läste en studie, som handlade om att anthocyaniderna minskade immuncellernas förmåga att fästa vid cellväggar. Jag kan inte återhitta studien nu, men mekanismen skulle kunna vara ett möjligt sätt för antocyaninerna att verka och förhindra att immunceller tar sig in i CNS. De, immuncellerna, måste först fästa vid BBB innan de kan passera in i CNS. Det är ju bland annat genom att förhindra denna adherence (fästförmåga) som Tysabri verkar. Jag fann dock en annan artikel som handlade om, att blåbär gör att den vid urininfektioner vanliga bakterien E coli får svårt att fästa vid i urinvägarnas väggar. Det är också så tranbär fungerar. Tranbär är släkt med blåbär och det är antocyaninerna som verkar. Kanske är de utbytbara.

Jag har läst bland annat en undersökning, som tyder på att flavonoider kan passerar BBB i varierande grad, och det tycks bero på graden fettlöslighet.Orsaken till att man studerade detta var att det finns tankar om att vissa flavonoider är nervskyddande. Jag får läsa mer om det. God Natt.

Detta är teorier med en hel del hål i resonemanget. Det går säkert att hitta studier som tyder på andra saker och där till exempel inte att flavonoider skulle vara positivt för exempelvis blod-hjärn-barriären. Vad jag gör när jag söker denna information är ju delvis att sovra i de mängder av studier och plocka ut det som passar för min idé. Jag försöker vara objektiv och kritisk, men ändå slår givetvis vad jag tror, tycker och hoppas igenom. Jag hoppas att det skall vara möjligt att påverka det här MS-träsket som någon kallade sjukdomen i ett e.mail till mig.


lördag, april 26, 2008

Kan det komma en effektiv tablett mot MS redan inom två år?

Fingilimod eller FTY 720 Oralt medel ( intas via munnen)
forskare Giancarlo Comi et al. Rapport från American Academy of Neurology konferens.

Denna studie har rapporterats tidigare men man har nu följt patenterna i 3 år. Efter 36 månader var 89 % av patienterna fria från gadiolinium förstärkta lesioner ( dvs lesioner med aktuell inflammation) 70 % var fria från T2 lesioner( gamla och nya lesioner) och 70% var skov fria.

Man kan också läsa att fas III studie är på gång. Ovanstående är ju inget dåligt resultat, om det skulle visa sig hålla i fas III studie.

Två årsrapporten kom år 2006 och visade då att 77% av patienterna var skovfria efter 2 år. Det var också låga siffror avseende skador som man såg på magnetkamera. Detta håller således efter 3 år.

Jag försöker leta efter fas III studien om det finns något att inhämta om den. Enligt den här artikeln pågår inte mindre än tre fas III studier om detta orala medel.

Fingilimod är ett immunmodulerande medel

Enligt samma artikel är medlet immunmodulerande. Det tar inte kål på t-lymfocyterna men skall hålla dem borta från de ställen de skadar. Detta går till så att Fingolimod går in i t-cellernas signalsystem och omöjliggör för t-cellerna att lämna lymfknutorna och stänger därmed ute dem från hjärnan och förhindrar den skada de kan göra där

Man är vid användning av immunmodulerande medel ( bromsmediciner) rädd för opportuniska sjukdomar.

Detta är sjukdomar som inträffar då immunförsvaret är nedsatt. Hos en immunfrisk människa klarar inte de virus eller bakterier som ligger bakom sådana infektioner att göra människor sjuka. Immunförsvaret håller dem i schack, men när immunförsvaret sviktar kan de opportunistiska infektionerna slå till. Detta gäller också vissa tumörer. Kaposis hudtumör är vanlig vid AIDS men förekommer inte annars. De hjärniflammationer, som inträffade vid Tysabribehandlingen i kombination med Avonex, var också en opportunistisk sjukdom. Hos människor med intakt immunsystem orsakar JC viruset inte PML. Om man har en sjukdom som AIDS, förvärvad immunbrist, eller om man står på medel som dämpar immunförsvaret, kan den allvarliga hjärniflammationen PML eller progressiv multifokal leukoencephalopati utvecklas, om man bär på JC virus. Man vill givetvis vara observant avseende sådana risker.

Man kommer bland annat följa patienterna i undersökningarna med nogranna hudundersökningar för att upptäcka eventuella hudcancrar.

Enligt en av foskningscheferna vid företaget Novartis Shreeram Aradhye kan resultaten från fas III studierna komma tidigt 2009, och man hoppas kunna inge ansökan till FDA, amerikanska läkemedelsverket, om att få sälja medlet på marknaden sent detta år. Men han säger samtidigt att det finns fortfarande många osäkerhetstecken och mycket kan utveckla sig fel. Men hittills ser det alltså bra ut enligt denna 3 årsuppföljning av 173 patienter, som rapporterades på AAN kongressen nu i april..

Det vore väl fantastiskt om det skulle komma ett så effektivt oralt medel redan inom två år. Låt oss hålla tummarna.


torsdag, april 17, 2008

Om komplementär terapi./Om kraniosakral terapi.

Jag har tidigare skrivit om alternativ terapi i samband med att jag berättade min sjukhistoria. Jag har dragit tillbaka det från nätet nu, eftersom jag inte ville utlämna så mycket. Men där fanns ett avsnitt om, hur viktigt det är med vetenskaplig dokumentation, bakom vad man gör. Så här skrev jag:

Som ung läkare var jag en gång med om, att en ung man avböjde behandling med cytostatika för att ta alternativ örtmedicinering för sin cancer. Detta var en av en mycket elakartad typ av cancer obehandlad men till 80 % botbar med cytostatika. Inom två månader inkom han döende. Då var det för sent att göra något. Minnet av detta har etsats in i min hjärna.
Jag har inget emot att man tar komplementerande behandling, om det inte inverkar skadligt på den traditionella medicinska behandlingen. Men det finns mycket fördomar. Allt från naturen är nyttigt (det är ju naturligt) om det gäller medicinering, är en sådan fördom. Naturprodukter kan vara mycket giftiga. Det finns mycket inom den här branschen som är lurendrejeri, och det finns många som är ärliga men ändå har fel. Varför man ställer helt andra krav här än inom traditionell västerländsk medicinering, kan jag inte förstå. Samtidigt finns det mycket kvar för medicinsk vetenskap att förklara. Slutligen i detta sammanhang: Hur ser man på vår tids vetenskap om 100 år?

Jag fick en förfrågan om kraniosakral terapi, om jag hade hört talas om det, och hur jag såg på det. Jag kunde inte komma ihåg att jag hade hört talas om det, men det är numera många saker som jag tror att jag inte hört talas om, så kanske. Jag visste hur som helst inget om det. Jag gick via Google ut och sökte något om det och fick en hel del svar.

Jag följde vissa trådar, och har absolut inte satt mig in i vad det handlar om i helhet. Jag blev skeptisk. Det verkade som, om man kunde behandla flertalet till stånd med denna form av terapi. På första sidan stod det att man kunde behandla: Fibromyalgi, problem med nacke, rygg och/eller höfter, led- och muskelvärk, huvudvärk och migrän, utmattningssyndrom, stress och stressrelaterade problem som oro och rastlöshet , whiplashskada, käkledsproblem, tinnitus, autoimmuna sjukdomar, sjukdomar relaterade tillautonoma nervsystemet (tex mag- och tarmproblem), autism, dyslexi, DAMP och ADHD samt hormonella problem typ menssmärtor m.m. En sådan lista gör en ju ganska skeptisk, och man har sett det ofta i olika sammanhang, där man lovar hjälp till sjuka. Läser man ordentligt, står det i inledningen till denna sida att diverse värk och smärttillstånd kan lindras genom denna terapi. Det utlovas alltså ingen bot utan lindring mot värk och smärttillstånd, och det är ju en avsevärd skillnad.

Jag försöker gå vidare för att se, om jag snabbt kan få något av en föreställning, vad det handlar om. Jag kommer till bröderna Tranbergs Institut, varest man bland annat bedriver utbildning i kraniosakral terapi. Man kan läsa på den ovan länkade sidan om institutets inriktning, bland annat : Bröderna Tranbergs Institut ser kroppen som en samspelande helhet som påverkas på olika sätt av smärt- och sjukdomstillstånd. Detta samspel gäller även den emotionella och den fysiska kroppen, båda är lika viktiga för att vi ska finna en balans och bli friskare människor. ” Jag tycker att jag också skulle kunna formulera hur jag ser på människan och hälsa på ett liknande sätt, där man även får involvera den yttre omgivningen i hur kroppen kan påverkas. Men detta är väldigt generellt och skulle i sig kunna inbegripa nästan vilken terapi som helst från olika healingtekniker som koppning, magi till högteknikologis medicinsk terapi med grundlig vetenskaplig dokumentation. Så det säger kanske inte så mycket.


Jag går vidare till vad man säger om sin vision: ”Att inspirera människor till ett ökat medvetande om att hälsa inte skall sökas enbart på en fysisk nivå.” Jag har inte så mycket att invända till detta, egentligen inget alls. Hur vi psykiskt och socialt har det inverkar mycket på vår hälsa, inklusive överlevnad. I inlägget om livsförändrade händelser och hälsa gjordes en grundlig genomgång, om hur saker som anhörigs sjukdom och död men också många andra händelser påverkar vårt hälsotillstånd. Att stress har stor betydelse för hur vi mår, om vi kommer att få högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar med mera är välkänt och dokumenterat. Det finns också en hel del forskning om exempelvis autoimmuna sjukdomar och stress. Det är teorier som kräver mera belägg innan man kan säga hur och när det inverkar vid till exempel MS. Jag har en stark känsla av, att något av mina skov hade starkt samband med att jag stressat mycket under en kort period. ”Att inspirera människor till ett ökat medvetande om att hälsa inte skall sökas enbart på fysisk nivå” är en genomtänkt formulering. Om det i verkligheten innebär ”ökat medvetande” utesluter det egentligen terapier som arbetar med humbug och fördomar. Samtidigt kan detta ändå bli vad som helst. Kom och köp konserverad gröt, sjöng Povel Ramel i min ungdom. Vad Povel ville säga att med fin reklam kan man sälja vad som helst.( För övrigt finns ju faktiskt konserverad gröt att köpa nu).

Man skriver också på samma sida att man specialiserat sig på ” helhetstänkande Manuell Medicin, d.v.s. behandling med händerna.” Man arbetar med vad man kallar ”low velocity”(=låg hastighet) tekniker , som innebär att man inte skall forcera kroppens vävnader. Jag förställer mig då att detta innebär att man genom dessa tekniker inte skall åstadkomma slitningar i olika typer av vävnadstrukturer. Utifrån beskrivningarna tycker jag att det tycks vara tekniker, där det är låg risk för skador. Jag har sett exempel på, där man använt low velocityteknik vid nackspärr ”, akut torticollis”med gott resultat. ( vad jag kallar low velocity teknik). Att det sådana tekniker har en effekter i vissa fall förefaller mig troligt.

Vad som blir svårare är när man kommer in och skall förklara vad kraniosakral behandling är. Vad kranium är välkänt, men sakral kommer från ordet sacrum=korsben. Det är en teknik som utvecklades på 20- talet. Teorin är att CNS inklusive hjärnhinnor och ryggmärgsvätska samt korsbenet är ett system, som utgör ett hydrauliskt system, som har sin egna puls som blod-kärlsystemet. Pulsationerna ligger på 6-12 per minut i detta system om man är frisk. I blodcirkulationen är det hjärtat som genom sina sammandragningar åstadkommer pulsationerna men vad åstadkommer dem i det kraniosakrala systemet? Dessutom borde man inte se dessa pulsationer då man gör lumbalpunktioner?

Jag läser på en annan sida följande: Eftersom inga muskler har identierats som åstadskommer CRI (cranial rhythmic impulse ) tänker man sig att den drivande kraften i själva verket är the Breath of Life ( Livets andetag). Orsaken till att CRI pulsen kan kännas överallt i kroppen är att denna rytmiska rörelse kommer från det kraniosakrala systemet ut i alla vävnader i kroppen. Enligt dessa tankar, tolkar jag det som att pulsarna uppstår där.

På the Cranial Academy's hemsida kan man läsa: ”När blod och andra vätskor flödar fritt kan de utföra sin fysiologiska funktioner utan störningar. Då en skada eller sjukdom inträffar, kan resultatet bli att vävnaderna vrids om eller trycks samman, inklusive cirkulationssstemet. Flödet av vätskor hindras och delar av kroppen blir undernutrierad och sårbar. Detta kan vara en betydelsefull faktor vid sjukdom. Det är som att vattna i en trädgård med en trädgårdslag som det finns en knut på.Vattnet kommer inte att rinna ordentligt och trädgården får inte vad den behöver.” På samma sida läser jag om spanska sjukan USA. Det står att på de sjukhus som sköttes av osteopatiska läkare dog endast 1 % av patienterna medan det på sjukhus, som där läkare utbildade enligt traditionell västerländsk medicin dog bortåt 30%. Den senare uppgiften är ju högst anmärkningsvärd om den stämmer. Men ändå den förklaring om hur de kraniosakrala systemet fungerar går inte att se i praktiken. Det är så hårfina pulsar att de endast kan kännas, anas men knappast mätas. Med den moderna teknik i dig borde det faktiskt gå att mäta detta. Så jag köper inte de här förklaringarna och teorierna. Men...

Men jag köper inte teorierna om energikanaler i fråga om akupunktur, chigong, tai chi och allt det där heller, ändå fungerar ju en del av detta i många fall. Akupunktur används mot smärta i västerlandet, till exempel vid förlossningar. Jag har själv använt det vid olika symtom ifrån rörelseorganen och sett bra resultat ibland. Ibland bättre resultat än vid kortisoninjektioner av tennisarmbågar. Men det innebär inte att jag kan tro på, att det finns olika energikanaler som inte kan identifieras. Jag är helt övertygad om, att det bland annat går via nervsystem. Detta är i vissa delar nära anknutet till båda immunsystem och hormonsystem. Jag tror, att när det verkar, går det också att finna naturvetenskapliga förklaringar. Hittills har man inte funnit alla. I många fall kanske det endast är den så kallade placeboeffekten. Ibland är den inte fy skam den heller. Att en teoretisk förklaring bakom behandlingar inte känns tillfredsställande behöver inte betyda, att de är värdelösa. Jag har väldigt svårt att tro att man kan utföra en hjärtoperation med hjälp av bara placeboeffekten som narkos, men jag har sett på TV hjärtoperationer utföras med hjälp av akupunktur. Det borde finns ytterligare effekter. Hur verkningsmekanismerna fungerar kommer man att veta i sinom tid. Att det bland annat har med hur nervsystemet fungerar är tämligen säkert.

Jerzy Einhorn fick i uppdrag av socialstyrelsen att utreda THX. Jag läste om detta i memoarboken ”Det är människor det handlar om ”. Vid kontakterna med THX-doktorn Elis Sandberg blev han mycket imponerad av hur denne omhändertog patienterna, och han jämförde det med hur patienter omhändertogs i den den vanliga sjukvården inklusive Radiumhemmet. Den jämförelsen utföll inte till den vanliga sjukvårdens fördel. Han såg att det fanns mycket att lära av Elis Sandberg i dennes möte av patienterna. Däremot blev utredningen av själva medlet THX negativt. Det fanns inte något belägg för att det hade någon verkan. På den tiden var detta ganska infekterat . Det kunde kanske hända, att man blev dåligt omhändertagen, om man kom till ett vanligt sjukhus efter att ha varit hos Elis Sandberg. Jag vet inte om det var så, men jag vet en patient, som var väldigt rädd för att det skulle bli så, när jag mötte honom och hans fru, då jag arbetade som AT-läkare på akutmottagningen. Jag behandlade dem precis som alla andra, men ändå blev de väldigt tacksamma. De var nog nästan beredda på att bli utkastade. Stämningen i media och i debatten var väldigt infekterad.

Jag tror att Jerzy Einhorn hjälpte till att avdramatisera det hela. Man skulle om jag minns det rätt kunna ge THX injektioner på sjukhus om patienterna ville detta. Trots att själva preparatet inte hade någon vetenskapligt dokumenterad effekt, fick Einhorn sjukvården att inse att i helhetstänkandet var det rätt att göra så. Det var inte en bra behandling, att börja ifrågasätta patienter som gripit efter halmstrån och trott sig finna det. Att tänka sig att börja argumentera och ifrågasätta en behandling med en kanske döende patient kunde inte vara bra i något sammanhang. Att däremot diskutera behandlingen och ifrågasätta den generellt var naturligtvis viktigt och riktigt.


Jag vet inte om THX på något sätt hjälpt någon att överleva. Jag tror, att psyket är viktigt för hur man kan klara sig genom sjukdomar. Det är viktigt att man får sova, att man orkar äta och liknande. Kanske gav det bemötande Elis Sandberg av sina patienter en uppmuntran som gjorde att de subjektivt mådde bättre. Just den här delen tror jag, att många av de alternativa terapeuterna fångar upp och klarar ibland bättre än i vanlig vård. Idag är det en uttalad press inom många områden och inte minst inom sjukvården. Många mår inte bra. Trots att man har ambitionen, att även få det psykiska bemötandet att fungera, gör det inte alltid det. Detta är en förklaring. Det finns andra. Här finns alltså ett område där det finns ett vacuum att fylla upp. Ett tomrum för hälsoterapeuter av alla möjliga slag. Seriösa och oseriösa terapeuter. Terapeuter med olika kunnighet. För en del handlar det om att tjäna stora pengar, men detta finns inom den västerländska medicinen också. En del skall man avråda från. Men det finns också terapier som fungerar, som kan lindra.

Utifall man läser på Quackwatch om kraniosakral terapi, så är det inte en terapi som man vill rekommendera. Men jag tycker inte det behöver vara så. Dels kan jag tänka mig, att den teknik man använder kan lindra avseende vissa tillstånd. Jag vet ju till exempel, att beträffande de symtom jag har i fötter, kan jag lindra dem med hjälp av lätt massering. Det är mycket möjligt att man kan systematisera detta och få bättre resultat. Jag läste en artikel ur ICA-kuriren om en MS patient, som fick behandling med kraniosakral terapi. Jag tyckte egentligen att det kändes som en seriös behandling. Man lovade ingen bot. Det verkade heller inte finnas några stora summor i omlopp. Patienten tycktes bli väl bemött och mådde bätte. Man fick intrycket av, att hon fann det värdefullt. Och det är ju mycket viktigt. Så även om jag inte tror på teorierna bakom detta, vill jag inte slänga ut behandlingen.Men för mig känns det här med teorin bakom väldigt mumbo jumbo. Jag tycker inte, att just teorin bakom hjälper till att inspirera människor till ett ökat medvetande om att hälsa inte skall sökas enbart på fysisk nivå.

måndag, april 14, 2008

Om statiner:


Tidigare inlägg om statiner har bland annat handlat om en misstänkt verkningsmekanism. ”Det är alltså blockerare av ett enzym som heter HMG-CoA reductase . Detta är ett enzym som är transmembranprotein och som underlättar bland annat bildningen av kolesterol men också andra lipider. ” Bilden förklarar inte verkningsmekanismen men ger en antydan om bland annat relationen till blodhjärnbarriären, som är skadad vid MS.



Jag blev lite intresserad ( lite är en över/underdrift? eftersom jag står på en statin) av det, när jag nu läste att om att Immune Tolerance Network står bakom en undersökning med statiner avseende CIS ( kliniskt isolerat syndrom), vilket innebär ett första symtom på MS.


Om CIS

Ofta är detta symtom i form av en synnervsinflammation. Även symtom från urinvägarna läste jag någonstans om som ett tidigt symtom.( Om detta läste jag senast i dag på i Betty Iams nyhetsbrev, from my mail box, tips om urgencyincontinence)

Man kan i dessa fall inte ställa diagnosen multipel skleros .Det fordras att vissa kriterier skall uppfylls ,som visar att detta inte är ett enstaka tillfälle. Men om man inte genom CT, lumbalpunktion eller genom neurofysiologiska undersökningar av nerver kan ställa diagnos multipel skleros kallar man det CIS, kliniskt isolerat syndrom.

Om neurofysiologiska undersökningar

De neurofysiologiska undersökningar som finns är beskrivna i boken Multipel Skleros under redaktion av Jan Fagius. ( sidan 50) Det finns en sådan undersökning av ögonnerverna som kallas VEP=visual evoked potential och som inte är ovanlig.

Det finns också en undersökning av känseln, SEP=sensory evoked potential

och dessutom kan man också göra en sådan undersökning av hörsel.

Med dessa metoder kan man upptäcka små funktionsförändringar som är för små för att uppfattas av patienten som symtom men de innebär att ”fler skadetillfällen påträffas”( citat från boken).


Det är nu länge sedan jag läste en studie avseende MS och statiner, närmare bestämt vårvintern 2003 och det var då en fas II studie som visade att medlet tolererades väl samt att man fann en minskning med 40 procent av nya lesioner på magnetkamera och också minskning av inflammation. Jag tror det var så. Sedan dess har jag läst ett fåtal undersökningsresultat men överhuvudtaget tycker jag att det varit ganska glest.

Nyligen kom en rapport om statin från Silva Markovic-Plese med flera vid University of North Carolina i Chapel Hill, USA. Där skriver man bland annat att i tillägg till de immunmodulerande egenskaper som statiner kan ha i likhet med godkända MS medel kan statinbehandlingen skydda blodhjärnbarriären och skydda mot nervskada, samt även bidra till reparation av nerver. Fastän de första studierna med statiner för MS har varit utmuntrande, behövs randomiserade, kontrollerade studier för att utvärdera medlens effekt i stora grupper.

Det jag sett har varit blandat. Jag har läst en underhandsrapport( säkerhetsutvärderingen) från SIMCOMBIN studien i samband med en konferens i Prag. Dman kombinerade där interferon och statiner. Detta rapporterades av Per Soelberg Sörensen, MD, från Köpenhams universitetssjukhus, Righospitalet i Danmark

SIMCOMBIN: Undersökningen kategoriseras som en fas IV studie, vilket innebär att studien görs efter att medlet godkänts. Dess syfte är att utvärdera om tillägg av simvastatin i till INF-beta-1a (Avonex) tillför behandlingen något. Studien påbörjades i februari 2006 och beräknas vara klar i november 2009.

Orsaken till att man gjorde denna tillfälliga utvärdering var att det kommit ett negativt resultat i en rapport avseende statiner och interferon. Man hade funnit en ökning av nya och kontrastförstärkta lesioner på MRI och/eller nya skov hos gruppen som fått INF-beta i kombination med atorvastatin i jämfört med de som fått INF-beta plus ”sockerpiller” (placebo). Författarna till denna rapport trodde att detta kunde bero på att statiner blockerar den antiinflammatoriska effekten av IFN-beta. Man fann nya eller aktiverade lesioner på magnetkamera och /eller lesioner hos 9 av 13 personer i

Säkerhetsutvärderingen av SIMCOMBIN

Man undersökte 47 patienter av de 61 personer som var med i studien i april 2007 och som behandlats åtminstone i 3 månader med simvastin eller placebo i tillägg till INF-beta-1a . En undergrupp om 27 personer genomgick en säkerhetsundersökning med magnetkamera och man analyserade också interferonets bioaktivitet.Denna bioaktivitet gjordes genom att undersöka speciella kemiska ämnen som påverkas av interferon och som kan vara ett tecken på hur interferon fungerar. (MxA och TRAIL ). Man analyserade ävenså årliga frekvensen av skov, tid innan första skovet kom samt utvärderade lesioner på MRI

Resultat :Analysen av biomarkörerna visade svarade till fullo på interferon behandlingen. Den genomsnittliga observationstiden var 6,9 månader. Genomsnittet för årlig skovfrekvens var 0,36 jämfört med frekvens hos andra grupper som behandlats med INF-beta. Dessutom fanns inen statistisk signifikant skillnad avseende tiden till förstå skovet hos de båda behandlingsgrupperna.Resultatet av denna säkerhetsundersökning blev att det fanns inga anmärkningsvärt ur säkerhetsynpunkt avseende om man skulle fortsätta med undersökning. Ett resultat som presenterades för en speciell säkerhetskommitté.

Vad som nu gjorde att jag reagerade på den planerade undersökningen var att det var Immune Tolerance Network (ITN) som delvis stod bakom undersökning. Det fick mig att fundera lite om verkningsmekanism. ITN är en sammanslutning som skall verka för att underlätta forskning kring

  • organtransplantation ( njure och lever),

  • islet transplantion vilket står för transplantion av de Langerhanska öarna i bukspottskörteln som är skadade vid Typ I diabetes,

  • allergi och astma samt

  • autoimmuna sjukdomar.

Misstänker man här att statiner kan påverka immuntoleransen vid MS? Vid autoimmuna sjukdomar har immunsystemet blivit intolerant på något sätt mot egen kroppsvävnad, vid MS nervvävnad inklusive myelin. Kan statinerna påverka denna intolerans? Det skulle i så fall vara ganska logiskt om man vill behandla patienter med ett tidigt stadium av sjukdomen med statiner. (obs. här är det lekmannaspekulationer, jag kan inte peka på biokemiskt hur detta skulle verka).

Det finns flera pågående studier avseende CIS och statinbehandling. Den här undersökningen är en undersökning avseende enbart avorvastatin och CIS. Det är en fas II undersökning och omfattar cirka 152 personer samt pågår i 18 månader. Planeras vara slutförd i augusti i år. Undersökningen avser att studera om atorvastatin kan förhindra och/eller försena utveckling av definitiv MS.

En annan studie avser kombinationen Rebif och atorvastatin. Den undersökningen avser dels att utvärdera vissa kliniska markörer men också säkerheten och effektiviteten av kombinationsbehandlingen.

Denna undersökning pågår i två år och kommer också att slutföras i år (oktober 2008).

En annan undersökning med Avonex och atorvastatin har också slutförts men inte utvärderats. Det finns alltså inget resultat ännu.

En undersökning med en kombination av vaccinet BHT-3009 och atorvastatin på 30 patienter med skovförlöpande MS och sek.progressiv MS visde inga fördelar med denna kombination jämfört med BHT-3009 enbart. Detta var ju en liten undersökning där man mätte flera aspekter bland annat två stadier av sjukdomen. Man fann antydan om mindre förändringar på MRT med BHT-2009. Men det krävs givetvis större undersökningar för att få säkrare resultat.Detta gäller också kombinationen effekter. Man fann också en påtaglig minskning av CD+T celler i blodcirkulationen, dvs de celler som åstadkommer immunologiska reaktioner som påverkar myelinet. I ryggmärgsvätskan fann man minskad halt antikroppar riktade specifikt mot myelin. Detta skulle tala för att medlet/medlen har effekt vid MS.

Här är en studie där man rekryterar patienter med sekundär progressiv MS och som kommer att slutföras 2011. Man kommer att studera MRI avseende inflammation och atrofi. Dessutom kommer man att följa status med skalor som utvärderar hur tillståndet utvecklas. Exempelvis EDSS. Slutligen kommer man också att följa prover avseende sjukdomsaktivitet. Sådana finns ju under utveckling och för forskning men är inte tillräckligt tillförlitliga för att användas behandling.

Dessutom finns det någon studie pågång med statiner och Copaxone.

Som jag ser det så ser det ut som man får lite mer besked om huruvida statinerna har någon verkan vid MS eller inte om inte en så avlägsen framtid.

lördag, april 12, 2008

Det här inlägget handlar om cannabisderivat och det endocannainoida systemet.

Första delen handlar om två aktuella studier avseende dronabinols/ tetrahydrocannabinol (THC)- eventuella nervskyddande effekter.

Den andra delen är hämtat bland annat från en intervju med professor Mechoulam vid Hebrew University i Jerusalem som arbetat i många år med forskning kring det endocannabinoida systemet.


I Storbritanien håller man på att rekrytera personer med MS till två studier av avseende cannabisderivat kan man läsa på National Multiple Sclerosis Society.

CUPID studien skall undersöka dronabinols neuroprotektiva (nervskyddande) egenskaper.

MUSEC studien avser att undersöka behandling av muskelstelhet och relaterad smärta.

Bakgrund: En del människor med MS säger att marijuana lindrar flera av MS symtomen typ smärta och spasticitet. Hittills genomförda undersökningar har emellertid inte gev övertygande belägg för att cannabis och derivat ger någon påtaglig lindring av symtomen. Vid undersökningar har man i vissa laboratoriestudier- resultaten inte definitiva, det behövs mer forskning-i vissa laboratoriestudier har man emellertid funnit att marijuana kan till och med ha nervskyddande egenskaper. Dessa studier syftar till att ge mer insikt i de möjligen positiva effekterna av cannabisderivat för människor med multipel skleros. Undersökningarna leds av professor John Zajicek vid Peninsula Medical School i Plymouth.



CUPID står för ”cannabinoid use in progressive inflammatory brain disease”, det vill säga använding av cannabinoider vid progressivt inflammatorisk hjärnsjukdom. Förutom att det är en studie avseende neuroprotektion är det också en studie avseende medel mot progressiv MS. ( Egentligen kanske det ena följer av det andra)

Man söker alltså 492 personer med primär och sekundär progressiv MS mellan 18 till 65 år, av vilka 328 personer kommer att få oralt (via munnen) drobanilol i två doser dagligen medan 164 kommer att få inaktivt preparat (placebo). Undersökningen är givetvis blind, dvs man vet inte vad man får. Studien avser att studera säkerheten och effektiviteten av att använda drobanilol avseende hur det kan skydda från skada och sakta ner utvecklingen av handikapp, minska progressionen. Om någon till äventyrs bor i Storbritanien och skulle vilja se om man är kanditat till studien kan man kontakta Jane Vickrey, samordnare för studien cupid@pms.ac.uk . Man kommer att mäta den tid som utvecklingen av progression tar enligt EDSS skalan och också en skala som heter MS Impact Scale ( vilket betyder ungefär / skala för bedömning av MS inverkan).
CUPID-studien är en FAS III undersökning. Studien kommer att fortgå i 5 år! Detta tycker jag är skönt att läsa. Det har inte känts riktigt bra att läsa hur man avfärdar eventuella effekter mot progression efter undersökningar som omfattar tider från ½ -2 år.
Lee Dunster som är chef för forskning och information vid MS Society kommenterar studien. ”CUPID studien baseras på uppmuntrande ovservationer från ett tidigare kliniskt försökt och vi hoppas att det slutgiltiga resultatet kommer att betyda bättre livskvalitet för människor som är handikappade av MS.



MUSEC: står för Multiple Slerosis and Extract of Cannabis = MS och cannabisextrakt. Till denna studie rekryterar man in 400 personer med alla typer av MS som har varit stabil i minst sex månder och som kommer att få oralt ( via munnen) cannabisextrakt eller placebo i 12 veckor. Syftet är att utvärdera extraktets effekt på muskelstelhet, vilket man kommer att utvärdera enligt en numerisk skala; kanske av den typ jag använde för att utvärdera mina knäsmärtor. Man kommer också att värdera effekter på smärta, kramper, sömnstörningar, gångförmåga och livskvalitet. Man kan läsa om detta här. Man kan också se om man skulle vare en kandidat för studien om man bodde i Storbritanien. Är du en kandidat för MUSEC studien?

Hur kan cannabinoider verka?
Raphael Mechoulam är professor vid institutionen för medicinsk kemi vid the Hebrew University i Jerusalem . Han har enligt denna intervju Smart Publications i mer än 40 år arbetat cannabinoider. Redan 1964 upptäcktes på hans laboratorium delta-9-tetrahydrocannabinol (THC), vilken är den viktigaste psykoaktiva substansen i cannabis. 1992 upptäckte forskare på samma lab hjärnans egna cannabis, dvs den substans som hjärnan själv tillverkar. Dessa substanser kallas endocannabinoider, och dessa är egentligen orsaker till att cannabis har någon effekt överhuvudtaget. Det måste finnas någon medfödd mekanism enligt vilka ett medel kan verka. Den första endocannabinoiden man upptäckte kallade man anadamide, ett ord man hämtade från sanskrit som betyder extrem glädje eller evig nåd.

Senare har man funnit att det finns en hel grupp av cannabinoida signalsubstanser i hjärnan och repeceptorer, mottagare för dessa signalsubstanser. Man kallar detta hjärnans endocannabinoid system. Professor Mechoulam och hans medarbetare har upptäckt en andra endocannabinoid kallad 2-arachidonglycerol(2-AG) och även ämnen som ingår i hur THC bildas och nedbryts (metaboliter)

Kraftig motion ökar frisättandet av anandamid och känslan runner's high eller endorfinkicken beror till en del på förhöjda nivåer av endocannabinoider. Emotioner, minne, rörelsekoordinantion är andra funktioner där endocannabinoidsystemet tror vara inblandat och cannabinoidreceptorena finns i mycket hög koncentration i hjärnan ( enligt den här artikeln i högre grad än alla andra receptorer). Man skriver att det endocannabinoid systemet har setts verka i alla fysiologiska system man undersökt.

Det finns en politisk kontrovers och skepticism om medicinsk marijuana och det är hju en skepticism jag delar. Det har inneburit att till exempel i USA har man bildat en förening som skall verka för forskning kring användning av medicinsk marijuana, the American Alliance For Medical Cannabis. Min skepticism går ut på att jag inte anser att man skall hoppa över forskningen om ämnena och gå in direkt för att använda marijuana mot olika besvär. För sådan användning är det en alltför farlig substans. Jag har i mitt arbete stött på alltför tragiska fall med bruk av hasch och i dagens samhälle finns väl knappast någon som inte ser och sett detta. Men min skepticism innebär inte att man skall låta bli att forska kring det. Varför skulle man låta bli att forska kring en familj av ämnen som har en sån central plats i vårt centrala nervsystem. Och kommer man fram till att man kan använda medlen på ett medicinsk och socialt bra sätt, skall medlen givetvis användas. Mig tycks det också vara helt klart, att om detta system är så omfattande och viktigt, kommer man att hitta tillämpningar av det endocannabinoida systemet medicinskt.

Som tur är så pågår en hel del forskning avseende endocannabinoida systemet. Företagen G.W. Pharmaceuticals i Storbritanien och Sanofi-Synthélab Recherché i Frankrike är exempel. Man har funnit möjliga tillämpningar av medlen i behandling av multipel skleros, astma, reumatoid artrit, glaucom, AIDS, krampsjukdomar inklusive epilepsi och biverkningar av cytostatikabehandling vid cancer med mera.

Desstom har man nu forskat fram ett antal konstgjorda men besläktade preparat. Preparat som kan hämma endocannabinoida systemet och andra preparat som stimulerar. Detta kan vara medel som påverkar smärtsystemen, aptitsystemet och beträffande preparatet HU-211 har en fas II studie genmförts som tyder på att det har neuroprotektiva effekter. Och denna forskning kring de nya syntetiska endocannabinoida prepareten är bara i sin linda- enligt professor Mechoulam ser man bara toppen på det bekanta isberget.

Intervju med professor Mechoulam:

Vilken funktion har endocannabinoida systemet i hjärnan?.

-Det är ett viktigt system men det finns inte överallt i hjärnan men i områden som har med rörelser, emotioner, minne, smärtstillning, belöningssystem och reproduktion.:

Finns det några positiva effekter på hälsan om man ökar mängden naturliga cannabinoider i hjärna; och i så fall vilka andra sätt finns det för att öka hjärnans naturliga produktion av endocannabinoider?

-Den forskning en god vän gjorde, visade bara lite mer anandamid än normalt. Jag väntade mig mycket mer men det är bara en studie.

Men det finns många vägar för endocannabinoiderna att öka och detta är specifikt för endocannabinoiderna. Vanligen finns de i låga halter. De finns bara inte där. Det verkar som anandamid bildas då det behövs, och bara i de områden där just den särskilda substansen behövs.

Vid smärta produceras endocannabinoiderna i vissa områden och de finns inte överallt och de kommer inte ut i blodomloppet som hormoner. En av dess funktioner är nervskyddande, nervprotektion. Jag pratar nu om möss; jag vet inte vad som händer med människor. Jag arbetar inte med människor. Det skulle inte vara etiskt. Om man tar en mus och gör en liten skada i skallen på musen, till och med i hjärna och sedan lämnar musen för att återhämta kommer den att göra detta på 30 dagar. Men om man ser i hjärnan på dessa möss finner man att åtminstone en av endocannabinoiderna ökar mer än 1000 procent, så vi trodde att det kanske fanns en nervskyddande effekt.

Vi beslöt därför att ta möss som hade skadats och gav den konstgjord endocannabinoid, 2-AG, och då fann vi en betydande minskning av skadan. Det har gjorts mycket forskning kring detta och man har funnit samma sak med andra forskningsmodeller. Nu tror alla att dessa föreningar spelar en nervskyddande, neuroprotektiv roll.

Dina tankar kring att använda cannabinoider vid behandling i syfte att hindra cancerutveckling och att hämma tumörtillväxt?

Många forskarlag har funnit att de hämmar tumörtillväxt, troligen samma mekanism som vid nervprotektion. Endocannabinoider är inte bara neuroprotektiva utan skyddande i största allmänhet. Immunsystemet skyddar mot yttre faktorer som bakterier och virus med mera. Det skyddar inte mot allt som kan skada och kroppen använder andra system för att skydda och endocannabinoida systemet är ett av dem. Så jag tror att det påverkar cancerceller.

Säg lite om pågående forskning kring endocannabinoida substanser och nya farmakologiska medel som har nervskyddande och smärtstillande effekter?

THC är godkänt av läkemedelsverket i USA och kan användas i många länder mot illamående vid cancerterapi och för att stimulera aptiten.Men vi har funnit att det är inte bara THC som gör detta utan också endocannabinoider. Sanofi-Synthélabo Recherché arbetar med ett ämne som motverkar endocannabinoidsystemet och har testat det mot fetma och funnit det synnerligen användbart. (Intervjun publicerad 2005)

Det finns många kemiska föreningar som testas. Företaget G.W. Pharmaceuticals arbetar med en spray som skall ges under tungan och som är godkänd i Canadal Det är en blandning av THC och CBD.. Det är tänkt att motverka flera saker som sker vid MS. Det finns en förenings som verkar skydda mot kognitiva skador efter hjärtkirurgi.

Vid Hadassah sjukhuset används THC för flera saker. Varje fall måste godkännas av en speciell kommitté. Effektivt har det varit vid exempelvis hicka. Hos fall som hostat konstant i månader har det verkat. Man har också använd det vid Touretts syndrom. Vid MS har vi också försökt det. Vi gav det 400 gånger till barn som undergick cancerbehandling för att minska på kräkningar och för att lindra den allmänt påfrestande situationen. Vi prövar det på olika fall där det finns vetenskaplig litteratur som stöder behandlingen.

Vilka nya behandlingar och mediciner utvecklade ur cannabis kan man förutspå?

Det finns redan nu godkända behandlingar, exempelvis stimuleringen av aptit. Det är bra vid cancer och vid AIDS. Det andra är illamående. De ny behandlingar som kommer är jag säker på kommer att handla om nervprotektion och om vissa smärttyper, exempelvis nervsmärta- inte akut smärta.

Det finns ett tillstånd kallat posttraumatiskt stress syndrom, som innebär att uppskakande minnen forsätter att finnas medvetet och omedvetet hos individer som varit med om svåra saker. Normal skall man glömma sådana saker men i vissa situationer, extremt farliga, extremt långvariga sker inte detta. Jag tror att det endocannabinoida systemet fungerar dåligt hos dessa patienter och att det kommer mediciner som kommer att hjälpa dem.

Varför finns inte syntetisk anandamid som läkemedel?

Det är en komplicerad fråga. 1923 kom insulinet och det fanns på sjukhuset inom någon månad. Något decennium senare kom kortison. Det fanns på marknaden efter 2 år. Nu är det snart 20 år sedan syntetsiak anandamid kom och det har ännu inte prövats på människor. Det är mycket mer komplicerat idag att komma fram med nya läkemedel.

Det finns mycket mer i intervjun med professor Mechoulam. Kanske återkommer till det.

Det är i alla fall synnerligen intressant att läsa om detta fält där det finns utvecklingsmöjligheter för bland annat nervskyddande substanser.