Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.




Translate

Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen COX-2. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen COX-2. Sortera efter datum Visa alla inlägg

söndag, mars 23, 2008

Har kosten någon betydelse om man har en autoimmun sjukdom

är en fråga som dagligen går igenom mitt huvud.

Kan man påverka sjukdomen med kost? Beträffande exempelvis glutenintolerans så finns ju svaret redan i namnet. Vid glutenintolerans eller celiaki är just borttagandet av gluten från födan den viktiga delen av behandlingen och i stort sett botande, om man med botande menar att sjukdomssymtomen försvinner.

Glutenintolerans innebär att om man äter gluten, dvs proteinet gliadin en komponent i våra vanligaste sädeslag, kan detta utlösa en inflammation i tunntarmen, kanske beroende på ärftliga anlag. Man kan då få symtom från mag-tarmkanalen, som kan vara av varierande svårighetsgrad. Det kan vara allt från lätta förändringar av avföringens konsistens till svårartade diarréer, kräkningar och smärtor. Om man undersöker tunntarmsväggarna finner man inflammation och typisk påverkan av tarmväggarna. Man kan också genom blodprov på Ig A antikroppar mot gliadin och endomysium få fingervisningar om diagnosen. Sjukdomen beskrivs i på Svenska Celiakiförbundet hemsida. Det är inte enbart tarmsymtom, som kan förekomma utan även uttalad trötthet, depression, och hos barn kan det leda till att längdtillväxten påverkas. Det finns också en hudvariant av glutenintolerans- hudceliaki eller dermatitis herpetiformis. Celiaki är också förenat med ökad risk för elakartade sjukdomar. Cirka en procent av Europas befolkning har den medan den i norra Afrika drabbar ungefär en person på 20 medan den i Japan är sällsynt.

Celiaki är en autoimmun sjukdom..År 1997 rapporterade forskaren Walburga Dieterich med flera i tidsskriften Nature Medicine att antigenet som autoantikropparna riktar sig mot vid celiaki är ett enzym, vävnadstransglutaminas. Definitionen på enzym är att det är ett ämne som påskyndar biokemiska reaktioner utan att själv förbrukas. Det kan alltså förekomma i mycket liten halt men ändå spela en viktig roll i biokemiska processer. Enzymet vävnadstransglutaminas finns i de flesta mänskliga celler.Dess exakta funktion(er) vet man inte men man har funnit att möss som saknar detta enzym har minskad glukosintolerans, men fungerar i övrigt rätt väl. Minskad förmåga att tolerera glukos kan leda till diabetes. Enligt samma källa i läkartidningen är ett transglutaminas en viktig komponent i blodets koaguleringsprocess.

Transglutaminas är bland annat beroende av calcium för att fungera. För att dess förstadium, proenzymet skall fungera som transglutaminas fordras calcium. Zink däremot hämmar aktiveringen av enzymet. När antikropparna mot transglutaminas bildar komplex med enzymet fortsätter detta att fungera som enzym.

Transglutaminas kan påverka gliadinets kemiska utseende. Rester från aminosyran glutamin kan påverkas och förvandlas till glutaminsyra. Då gliadinets kemiska utseende förändras påverkas också dess kemiska egenskaper. Sådant förändrat gliadin kan sedan presenteras för hjälpar-T-cellerna som ett kroppsfrämmande element och trigga igång en produktion av antikroppar, antikroppar mot gliadin (glutenantikroppar). 95% av människor med celiaki har en genvariant som ger HLA molekyler, som är speciellt benägna att kopplas ihop med det av transglutaminas förändrade av gliadinet.Detta skulle kunna vara en förklaring till ärftlighet vid celiaki.

Det finns också kopplingar mellan celiaki och andra autoimmuna sjukdomar. 2003 presenterade Cataldo och Marino en undersökning, som bland annat pekade på att ju längre tid man haft glutenintolerans innan det upptäcktes ledde till en ökning av andra autoimmuna sjukdomar.

I fallet glutenintolerans påverkar kosten hur inflammationen utbreder sig. Hur ser det ut vid andra sjukdomar?
Det skulle vara intressant att gå igenom mera systematiskt hur exempelvis omega-3/ omega-6, enkelomättade fettsyror påverkar immunsystemet. Det sägs ju bland annat att omega-3 ökar produktionen av de inflammationsdämpande interleukinerna medan omega-6 påverkar de proinflammatoriska. Det skulle ju givetvis även vara intressant att se hur glutenfri diet påverkar andra sjukdomar också. Undersökningsresultatet med ökning av antalet autoimmuna sjukdomar ju längre tid man haft sjukdomen utan upptäckt är bestickande och lite oroväckande.

Faktorer i kosten som kan påverkar inflammation.

De faktorer som diskuteras beträffande kost och autoimmuna sjukdomar är fettsyror- mättade/ enkelomättade/ fleromättade/transfettsyror-, gluten, d-vitamin och dessutom en hel del andra saker typ socker, olika tillskott , vissa grönsaker bland annat böngrönsaker och soja. Detta är bara exempel och inte gör inte anspråk på att vara uttömmande.

Beträffande immunförsvaret interleukinerna en viktig roll. Det är ämnen som fungerar som signalmolekyler inom immunförsvaret. Namnet står för förbindelse mellan (inter) vita blodkroppar (leukocyter). Från början betydde det alltså ämnen som meddelade mellan en typ av leukocyt och en annan. Man känner idag till mer än 25 interleukiner, Dessa ämnen är kemiskt proteiner eller glykoproteiner. Trots att de är proteiner sägs typ av fett ha en viktig funktion vid bildning av olika interleukiner.

Om fettsyror: mättade och omättade

Fettsyror består av en kedja bestående av kolatomer som länkas samman av enkel- eller dubbelbindningar. Om länken är en dubbelbindning innebär det att kedjan inte är mättad av väteatomer. Om det finns dubbelbindningar kallas fetterna omättade. Detta har betydelse dels för hur kedjan ser ut strukturellt och för vilka möjligheter den har att kemiskt förändras. En mättad fettsyras kolkedja är en enkel struktur som i stort sett bara används som energi. Fettsyror består också av en syregrupp i ena änden COOH. I den andra änden finn en metylgrupp CH3. Det är denna ände man kallar omega. Omega är sista bokstaven i grekiska alfabetet och omega här står för att det är sista delen av kolkedjan. Man räknar därefter därifrån och när den tredje bindningen är en dubbelbindning kallas dessa fettsyror omega-3. Om dubbelbindningen kommer först vid sjätte bindningen kallas fett syrorna omega-6.

De olika fettsyrornas påverkan på cellmembran

De omättade fettsyrorna har en mer komplicerad struktur som innebär att de veckas. Detta gör att när de lagras i biologiska membran så kan det inte bli så kompakt som om man lagrar mättade fettsyror. Detta gör att de omättade fettsyrorna ger membran som är mer böjliga och har en mer vätskeliknande konsistens. Deras smältpunkt är lägre, dvs i kylskåpet förblir de vanligen flytande. Olivolja som består till en del av enkelomättat fett tenderar att förändras i kylskåp och bör inte förvaras där. Att cellmembranen får mer plastiska egenskaper betyder att till exempel förmågan att transportera olika ämnen förändras. Kanske är det också så att egenskaperna som gör membranen mer flytande också gör den starkare och smidigare. Myelinet består delvis av cellmembran och det är möjligt att dess egenskaper förändras med den typ av fettsyror som är lagrade där. En del av detta hämtar jag från den danska boken Sund mad ved sclerose av läkaren Gunda R Jensen. Hon är också journalist och har MS. Boken ges ut av läkemedelsföretaget Sanofi Aventis.Man kan också läsa om detta i kapitel 9 i George Jelineks bok Taking Control of Multiple Sclerosis. Det finns också på nätet att läsa om detta exempelvis The clear facts on fats: Your guide to fats that improve health and enhance results from training av Paul Cribb.

Jag går inte in på några studier här eftersom syftet med den ”inledningen” är att beskriva tankar och teorier. Kanske kan det resultera i en hypotes som jag kan försöka testa medelst genomgång av olika studier.

Essentiella fettsyror.

Två av dessa långa omättade fettsyror är essentiella. Människan kan inte producera dem själva. De måste finnas med i dieten. Den ena av dem är en omega-6 fettsyra som kallas linolsyra (LA) och den andra kallas alfa-linolenfettsyra och är en omega-3 fettsyra. Från dessa kan sedan kroppen producera ett flertal andra fettsyror. Ett av problemen med dessa är att förekomsten av omega-6 fettsyror förekommer rikligt i dagens diet medan omega-3 är betydligt sparsammare förekommande. Och de två olika essentiella fettsyrorna är inte utbytbara; de utnyttjas för produktion av olika ämen. LA, linolsyran förekommer rikligt i restaurangernas mat, det finns i soja, majs, solrosolja.

LNA, alfalinolen syran är mer sparsam. .Den förekommer i gröna bladgrönsaker, i linfrön och i valnötter.

LA ombildas till arikodonsyra LAN medan LNA ger upphov till omega-3 fettsyrorna eikosapentaensyra( EPA) samt docosahexaensyra (DHA). Det är dessa som inlagras i cellmembranen och ger deras egenskaper samt utgör också råvarolager för ytterligare ämnen som kroppen behöver bland annat de viktiga prostaglandinerna. Detta är hormonliknande ämnen som medverkar i en rad viktiga biologiska processer. En tanke är att obalansen mellan omega-3 och omega-6 fettsyror bidrar till utvecklingen av många olika sjukdomar i dagens samhälle.Det finns ytterligare en omega-6 fettsyra, DGLA . Denna plus de essentiella fettsyrorna konkurrerar om gruppen COX enzymer och kan påverka om det bildas inflammationsdämpande eller inflammationsstimulerande cytokiner.

Kostens innehåll av essentiella fettsyror och produktionen av inflammations/stimulerande resp -hämmande cytokiner

Om Omega-3 syran LNA dominerar över LA bildas mer inflammationsdämpande cytokiner. Här är alltså ytterligare en väg som kosten kan inverka på inflammation. Då man talade om kostens inverkan vid ledgångsreumatism vid senaste riksstämman för läkare var det bland annat denna mekanism man hänvisade till som eventuell förklaring.


Inte alla omega-6 fettsyror medverkar till produktion av inflammationstimulerande cytokiner:

.Beträffande Omega-6 fettsyran DGLA kan det emellertid vara så att den kanske ger upphov till inflammationsdämpande prostanoider precis som LNA. Så det går kanske inte generellt att säga att Omega -6 ger kan medverka till bildandet av inflammationsstimulerande cytokiner. Kanske kan evening primrose oil samt borago officinalis(gurkört) vara flammationhämmande?(Jag har bara sett prekliniska studier hittills )


Kroniska inflammationer misstänks vara inblandade i en mängd olika sjukdomar som arterioskleros med följder som hjärtinfarkt och stroke, diabetes typ I och II, cancersjukdomar typ prostatacancer och bröstcancer, autoimuna sjukdomar, depressioner, schizofreni och även sjukdomar som skador som uppkommer av statiskt eller repetetivt arbete, utmattningssyndrom. Det synes bli en mängd sjukdomar; jag kan känna en fara i detta att det blir så mycket att det till slut inte förklarar någonting. En parentes är att en familj, som står bakom Mac Donalds framgångar, via en fond ger mycket pengar till MS forskningen; det finns flera i familjen som har MS. Detta har jag läst i Weiners bok Curing MS.

Halten essentiella fettsyrorna omega-6(ω-6) eller omega-3 (ω-3) man får i sig påverkar inflammationernas intensitet.

Den typ av fetter man får i sig inlagras i de biologiska membranen, dvs cellväggarna. De essentiella fettsyrorna är linolsyra (LA) (omega-6) och alfa-linolenfettsyra (omega-3) . Från dessa kan sedan vidarebildas ämnen. För omega-6 gruppen är arakidonsyran ett viktigt led. De ämnen som bildas ur arakidonsyran är viktiga inom bland annat immunförsvaret. Inom i varje fall vissa delar det stora hela är dessa ämnen inflammationsstimulerande. Däremot är EPA, en viktig fleromättad fettsyra från omega-3 gruppen inblandad i ämnen som är inflammationhämmande. För att förstå detta måste man bland annat veta vad ett enzym är.

Ett enzym ärett ämne som påskyndar en biokemisk reaktion utan att själv förbrukas. Det behöver alltså finnas i ganska små mängder. I vissa situationer kan det uppstå konkurrens mellan enzym om olika ämnen konkurrerar om tillgången. Beträffande omega-6 och omega-3 fettsyror är detta fallet. Det gäller i hög grad COX enzymen där fettsyrorna konkurrerar med varandra.


De essentiella fettsyrornas väg från cellmembranen till viktiga signalmolekyler i immunförsvaret.

De essentiella fettsyrorna tas från de biologiska membranen, där de lagras i form av fosfolipider. Först går de genom ett mellanstadium via enzym som heter fosfolipaser. Dessa enzym frigör fettsyran ur fosfolipiderna.

Exempel Arikidonsyra
Fosfolipaset A2 frigör exempelvis arikidonsyran.(AA). Genom enzym cyclooxigenas (COX) kan arikidonsyran bilda biologiskt aktiva eicosanoider, vilka är signalämnen inom immunförsvaret. På samma sätt kan andra fosfolipaser ge andra essentiella fettsyror. I det här fallet medverkar de i bildningen av viktiga biologiska ämnen, som kallas prostanoider. Från dessa utgår sedan ämnen som bland annat är viktiga i många processer i kroppen, till exempel inflammationer. De medverkar bland annat i bildningen av signalämnen i immunförsvaret. Vad beträffar arikidonsyra är de signalämnen som så småningom bildas inflammationsfrämjande.

Här är en bild visande vägar om vilka det finns konkurrens mellan arikidonsyra (ω-6) och EPA (ω-6) .En viktig sådan biologisk väg utgör COX enzymen, som är en grupp av enzym.

För EPA finns en liknande väg


Så här långt finns en enighet vad jag kan förstå beträffande kostens inverkan. Men detta är alltså bara en del av hela bilden. Dessutom är denna beskrivning schematisk och förenklad. Det är nog också så att för varje fynd man gör kommer det så småningom nya fynd. Men det tycks finnas samförstånd beträffande de stora dragen.


Från arakidonsyran(ω-6) fås de proinflammatoriska prostaglandinerna samt leukotrien B4.

Från EPA ((ω-3) fås tromboxan och leukotrien B5, som är mindre biologiskt aktiva och kan verka inflammationsdämpande.

Konkurrens om enzymen kan också påverka immuncellernas funktion. Det kan påverka förmågan att producera de proinflammatoriska signalmolekylerna (cytokinerna) TNF-alfa/tumor nekrosis factor samt IL-1 och IL-6 och vidare platelet-activating factor. (= trombocyt/ blodplätt aktiverande faktor).

ω-3fettsyrorna kan också dämpa produktionen av IL-2 genom andra biologiska vägar.

Den sida som ovanstående länk leder till är en intressant översiktsartikel från Hebrew University-Hadassah Medical School i Jerusalem och Shalvata Mental Health Center, Hod Hasharon båda Israel, som i översättning heter: Omega-3 fetter och Immunsystemet vid Autoimmuna sjukdomar. Här försöker jag beskriva dess innehåll:

Artikeln beskriver dels de basala mekanismerna i hur effekter på immunsystemet skulle kunna ske.

De basala mekanismerna

Effekten på biologiska membran. Om man äter mer omega-3 kan detta innebära att de biologiska membranens sammansättning ändras. Arikidonsyra (ω-6) ersätts av DHA(ω-3) och EPA (ω-3). Detta kan påverka membranens fluiditet, dvs de blir mer vattenlösliga och detta kan påverka cellernas förmåga att binda cytokinerna (signalämnena) och också förändra hur mycket cytokinerna kan påverka cellerna( immuncellerna). ( Mitt tillägg; ännu större blir fluideffekten på membran om mättade fetter ersätts av omega-3). Ett exempel på detta skulle kunna vara att immuncellerna (APC=antigenproducerande celler), som aktiverar hjälpar-T-cellerna, får en sämre förmåga att visa upp de äggviteämnen som aktiverar.


Konkurrensen om enzym mellan arakidonsyran och EPA förändrar förhållandet mellan inflammationsdämpande och proinflammatoriska ämnen. Konkurrensen gör att EPA och DHA minskar produktionen av ämnena prostaglandiner och leukotrien B4, mellanled i processen som gör att celler kan bilda proinflammatoriska cytokiner. Omega-3 fettsyrorna leder i stället till att tromboxanA3 och leukotrien B5 vilka är mindre biologiskt aktiva.


Konkurrensen mellan omega-3 och omega-6 påverkar också cellfunktionen i själva immunsystemet. Ökad EPA och DHA hämmar exempelvis produktionen av proinflammatoriska cytokinerna IL-1 och IL-6. IL-1 produceras av makrofagerna och gör att dessa aktiverar hjälpar-T-lymfocyterna. Förutom dessa interleukiner minskar även de proinflammatoriska TNF-alfa och platelet-activacting factor. Dessutom ökad EPA och DHA i kosten även till att IL-2 produktionen påverkas via andra vägar. (Ett exempel man tar är adhesion molecule-1, vidfästningsmolekyl, som medverkar i kommunikationen mellan olika celler bland annat i immunförsvaret). IL2 är ju också en proinflammatorisk cytokin.Den produceras av hjälpar-T-cellen som heter Th1, dvs den hjälpar-T-cell som stimulerar tillväxten av nya T-lymfocyter som ger upphov till mördar-T-celler. Dessutom bidrar också IL-2 till att aktivera B-lymfocyterna så startar med antikroppsbildningen.

Ytterligare mekanismer finns.

I artikeln går man också igenom ett antal studier som gjort avseende Omega-3 eller fiskoljetillskott. Det har gjorts studier på både djur och människor.


Djurstudier:

Det finns några djurmodeller av autoimmuna sjukdomar. Det gäller en SLE liknande djurmodell, det gäller EAE, experimentell autoimmun encephalit( djurmodell MS) och det finns också experimentell uveit (uveit är en sjukdom som drabbar främre delen av ögat som regnbågshinnan). Den förekommer vid autoimmuna sjukdomar som Crohn och reumatoid artrit men kan också som enbart sjukdomen uveit. Vid studier avseende dessa djurmodeller med tillskott av omega-3 har man funnit ökande överlevnad och minskad allvarlighetsgrad.. Man har också sett ökad överlevnad hos transplanterade organ vid tillskott av omega-3 som tecken på minskad aktivitet hos immunförsvaret.


Genom att ge tillskott av fleromättade fettsyror till möss fann man bland annat minskning avseende de vägar som IL-2 aktiverer med minskning av IL-12 och gammainterferon, som båda är proinflammatoriska cytokiner. Omega-3 i dieten verkar i grunden försvaga lymfocyt reaktioner i djurmodeller och minskar följdaktligen T-cellsberoende autoimmun aktivitet. Hur går det till? Det kan bero på att de celler som skall presentera de främmande ämnena (antigenen) för T-cellerna inte fungerar lika effektivt. Detta skulle kunna bero på att de strukturer som gör detta inte kommer till uttryck lika starkt på grund av omega-3. ( i cellmembranen)

Man har också visat att stimuleringen av T-cellernas förmåga att föröka sig, påverkas av omega-3 tillskott. Man fann bland annat en minskad produktion av IL-2 från lymfocyter förutom en minskad känslighet för cytokiner som signalerade till T-cellerna att föröka sig.

En annan cytokin (signalsubstans) sågs ha en aktiv nedtryckande roll på T-cellsimmunitet var transforming growth factor-beta.

Makrofagerna, som är en av ätarcellerna som fångar upp främmande ämnen och presenterar dem för hjälpar-T-cellerna påverkades också i djurmodellerna. Effekten av omega-3 på dem medförde en minskad sekretion av de proinflammatoriska cytokinerna IL-1, IL-6 samt TNF-alfa.

De flesta modeller av framkallad autoimmunitet involverar lymfknutorna, som att ursprungliga platsen

för T-cellreaktionen. I fallen med experimentell uveit och EAE är det så, medan det för experimentell SLE inte gäller att lymfknutorna är indragna i första delen av sjukdomsutvecklingen. Man noterar därför i studien som intressant att fettvävnaden speciellt kring lymfknutorna har en preferens för fleromättade fettsyror vid uveit och EAE men inte vid experimentell SLE.

Om biverkningar hos djur: generellt tolereras fiskoljetillskott. Det finns dock biverkningar, bland annat har man rapporterar att bekämpandet av virus och bakterier försenas, sänkt humoralt försvar, dvs försvaret med antikroppar. Samtidig tillskott av vitamin E återställde effekterna på T cells funktionen(?!).


Om studier på människor

Man skriver att från amerikanska läkemedelsverket (FDA) finns åtskilliga rapporter som visar att omega-3 är oskadligt på människor. Man har oroat sig för att tillskott skulle kunna öka aktivitet av peroxidation av lipider, men undersökningar har snarast visat att så kallad oxidativ stress snarast minskar. ( oxidativ stress; den process vid vilken fria radikaler bildas som tros vara skadliga och retande på olika vävnader, och vilka man försöker motverka med antioxidanter). Emellertid finns en studie på innuiter som visar ökat insjuknande hos dessa av TBC.Denna ursprungliga alaskabefolkning or har av tradition en hög halt av omega-3 i sin kost.

Det finns inga egentliga studier som talar för att omega-3 trycker ned immunförsvaret på människor skriver man i artikeln.Då djurförsök med modeller av autoimmuna sjukdomar gett så uppmuntrande resultat har man gått vidare och testat på frivilliga människor. Man har testat friska, man har testat frivilliga med autoimmuna sjukdomar, man har också testat människor som har immunframkallade sjukdomar. De flesta av dessa studier om omega-3 effekter har varat mellan 4-24 veckor. Kelley med flera undersökte immunsvaren hos friska män som fått omega-3 tillskottet DHA.

Effekten efter 83 dagar var en minskning av antalet polymorfnukleära leukocyter (=granulocyter, som utgör första linjens försvar mot infektioner. De tillhör det medfödda immunförsvaret till skillnad från lymfocyter som tillhör det förvärvad immunförsvaret. Namnet polymorf beror på att cellerkärnorna i mikroskop har oregelbunden form. Alla andra saker man undersökte bland annat de celler som

som producerar IL-2, immunglobuliner, komplementet C3 ändrades inte med intag av DHA. Flera studier av människor undersökte immuneffekterna av omega-3 tillskott. I en annan studie visade samma Kelley att DHA tillskott minskade anktiviteten hos naturliga mördar hos friska män samt tryckte ned produktionen av flera inflammatoriska cytokiner utan att ändra andra funktioner hos B och T lymfocyter..

En hög dos av fiskoljetillskott gav antiinflammatoriska effekter på monocytfunktionen utan att påverka deras förmåga att fagocytera ( äta upp främmande ämnen). Vävnadmarkörerna i MHC systemet som uttrycks på cellernas yta, det här fallet monocyternas yta blev färre efter intag av fiskoljetillskott. Detta gällde även efter att man fått gammainterferon, vilket är ett kraftig proinflammatoriskt interleukin.

Fyra veckor högdos av EPA tryckte ned syntesen av leukotrien B4 vilken också är kraftigt proinflammatorisk. En forskare Calder har skrivit en översikt av de immunomodulatoriska effekterna av fiskolja och drog slutsatserna att fiskolja minskar ökningen av lymfocyter(proliferation=öka i antal), minska naturliga mördarcellernas proliferation, minskar makrofagernas påverkan att kunna döda celler samt¨ monocyternas och vissa polymorfnukleäras kemotaxis ( förmåga att röra sig genom påverkan av kemiska ämnen, de kan röra sig mot till exempel områden där det är inflammation). Fiskolja trycker ned ytterligare funktioner som antigenpresentation , proinflammatoriska cytokiner samt bildning av adhesionsmolekyler ( vidfästningsmolekyl) på cellmembran. Vidfästningsmolekyler gör det till exempel möjligt för aktiverade T-lymfocyter att ta sig in i CNS via blod-hjärnbarriären. Om vissa ämnen blockerar dessa molekyler förhindras detta. Tysabri har funktionen att det sätter sig på den receptor på T cellen som annars kan binda sig till adhesionsmolekylen. Därigenom förhindras förflyttningen av dessa celler in i CNS.

Man har gjort studier på astma:

Leukotrien B4 kan dra till sig polymorfnukleära celler och ge inflammation.

Leuktrienen C4 som produceras av mastceller, vissa polymorfnukleära celler samt av makrofager i luftvägarna. Detta är ett ämne som är kraftigt sammandragande och troligen verkar så vid astma.

chemoattractant. Leukotrien C4, produced by mast cells, Man har funnit att medel som kan minska produktionen eller blockera sådana ämnen kan lindrar besvären. Omega-3 kan genom att minska produktionen av dessa leukotriener minska både inflammation och obstruktion ( sammandragning av luftvägarna). En studie visade en effekt på leukotrienerna men inte någon säker förbättring av patienternas astma. En annan studie visade emellertid att patienternas lungfunktion förbättrades efter en tids tillskott av omega-3.


Inflammatoriska tarmsjukdomar

Man har också undersökt Inflammatory Bowel Disease, dvs Crohns sjukdom samt ulcerös colit.

Där är resultaten lite varierande. Man har sett kortvariga effekter vid vissa studier men som inte håller i sig. I ett annat fall fann man en effekt vid aktiv ulcerös colit men den var mindre än av sulfasalazine.. I en annan studie av MB Crohn fann man att en ny typ av kapslar med speciell beklädnad ( jag vet inte vad som avses) var moderat effektivt i att hålla sjukdomsaktiviteten i schack.


Reumatoid artrit

lPatienter som behandlades med omega-3 fettsyror rapporterade signifikant förbättring avseende morgonstelhet och ömma leder. Men man fann inte att laboratorieproverna påverkades av behandlingen. En annan forskare, Calder fann emellertid att fiskoljetillskott till RA patienter har en välgörande effekt på biokemiska och immunologiska värden ( minskad IL-1 produktion från monocyter och minskad nivå av

leukotrien B4.


Man har också tittat på vissa njursjukdomar

Speciellt har man tittat på en sjukdom som heter Ig A nefropati. I två av fyra studier fann man en välgörande effekt på njurfunktionen av omega-3. I de två andra undersökningarna fann man ingen effekt. I en studie fann man att två års behandling med omega-3 av IgA nefropati och äggvita i urinen fann man en bevarad njurfunktionen. Man gjorde också en 6 årsuppföljning av samma grupp.Ett statistiskt signifikant antal patienter i placebogruppen hade försämrats och gått mot njursvikt. Det var också ett större antal i den grupp som fått omega-3 tillskott som hade bevarad ( icke försämrad) njurfunktion efter dessa sex år.


Sammanfattande diskussion

Man sammanfattar,

Vid djurförsök har man sett välgörande effekter på djurmodellerna av sjukdom. Hos människor är det en mer komplicerad bild. En möjlighet kan vara att dosen vid djurförsök är så hög att den inte är acceptabel hos människor. Det kan också vara så att effekten av omega-3 kontra omega-6 är temporär och övergående.

Skillnaderna mellan studierna kan också vara dosberoende, beroende på sjukdom och tid. Samt det kan finnas metodologiska problem. ( Om man tittar på vad George Jelinek säger om detta så finner han knappast någon hållbar studie speciellt inte vad avser doser, jämförelsegrupper och andra metodologiska problem.)

Man skriver också att de antiinflammatoriska effekterna beror på balansen mellan omega-3 och omega-6, men också den relativa proportionen av EPA och DHA samt samtidig behandling med vitamin E kan variera mellan individerna.

Fiskoljetillskott tycks, skriver man, vara till nytta speciellt i akuta och kroniska tillstånd där olämplig aktivering av immunsystemet intäffar. Fiskolja har bara en mild effekt på aktiv inflammation vid exempelvis RA, SLE och Crohn men det kan förhindra skov ( enligt vissa studier) I fall där inflammationen är mild vid exempel IgA nefropati kan fiskoljetillskott sakta ned eller stoppa försämring av sjukdomen.

Detta skulle kunna observationen att i vissa populationer finns minskad incidens av inflammatorisk och autoimmuna sjukdomar, eftersom konstant konsumtion av omega-3 fettsyror skulle kunna trycka ned autoreaktiva eller hyperaktiva T celler.. Finns det redan en existerande sjukdom emellertid, kanske inte detta räcker under lång tid. Därför kan omega-3 tillskott rekommenderas till en allmänt frisk befolkning inte bara för att hindra arterioskleros utan också för att minska risken för autoimmuna sjukdomar.


Författarna till artikeln heter David Ergas, Eran Eilat, Schlomo Mendlowic, Zeev M. Sthoeger

Artikeln är från 2002

Om varför fisk är nyttigt

Omega-3 fettsyrorna, som finns i fiskar och andra djur som lever i kalla ffa kalla vatten, är kända för att vara hälsosamma. En mekanism som kan förklara deras antiinflammatoriska verkan är att de konkurrerat om ett enzym cyklooxygenase (COX), och denna effekt kan begränsa hastigheten i kroppens tillverkning av prostaglandiner.

Om detta kan man läsa på här Från 2006

Forskaren Massaro med flera har genom att låta endotelceller ( celler som bekäder blodkärlens innerväggar) utsättas för omega-3 fettsyran DHA(dokosahexaensyra,) tilläckligt länge för att fettsyran i fråga upptogs i cellmembranen medförde att aktiveringen av en faktor i kärnan NF-kappa B=nukleär faktor kappa-B hämmades och som en följd av detta även mängden COX-2 och prostaglandin, då cellerna utsattes för proinflammatoriska signaler.

Man tog endotelceller från mänskliga vener som behandlades med DHA i upptill 48 timmar och detta hämmade aktiveringen av COX enzymen maximalt vid exponering av endotelcellerna för interleukin-1kappa (IL-1kappa) (eller för en phorbol ester- jag tar inte reda på vad detta är men interleukin-1 är en proinflammatorisk interleukin och logisk bör även denna ester vara inflammationsstimulerande också).

Man fann att vid labanalys att behandlingen med DHA hämmade att enzymet COX-2 inte ökade medan det inte påverkade hur COX-1 enzymet uttrycktes. ( COX 1 och COX 2 är besläktade men har lite olika funktioner. COX 1 finns i de flesta celler, medan COX 2 enzymet är mera kopplat till inflammationer och immunceller. Det finns också ett COX3 enzym).

Behandlingen med omega-3 fettsyran DHA hämmade flera steg på den biokemiska väg där IL-1kappa leder till NF-kappaB aktivering. En slutsats av denna rapport som är en resumé av flera studier är att nyttan av omega-3 fettsyror kan bero på en ändring av lipidsammansättningen i biologiska membran, som leder till minskad aktivering av svarsignaler på proinflammatoriska stimuli.

Interleukin-1: viktiga roll vid reumatisk artrit. Mycket av mekanismerna är samma som vid andra autoimmuna sjukdomar även om det drabbar andra strukturer. Eftersom Il-1 påverkas av kost och essentiella fettsyror skriver jag om det här.

Orden interleukin, cytokiner används lite omväxlande. Cytokiner är proteiner som produceras i celler för att fungera som signalsubstanser till närbelägna celler till skillnad från hormon som produceras och skall fungera i ett större områden av kroppen. Interleukiner är sådana signalsubstanser som produceras av vita blodkroppar(leukocyter) och skall påverka andra celler i immunsystemet. Men det har visat sig att interleukiner även kan påverka andra celler.


En mycket viktig cytokin är interleukin-I, IL-1. Den har i experimentella modeller visat sig ha många biologiska effekter, varav den delar en del med andra cytokiner exempelvis TNF-α. Dessa båda ökar produktionen av det i immunsystemet viktiga enzymet COX2 och därmed ämnet prostaglandin E2, (PG E2) och nitritoxid. Det finns experiment på mänskligt blod samt försök på djurmodeller som visar att IL-1 stimulerar TNF-α , TNF-α stimulerar IL-1 och IL-1 stimulerar dessutom IL-1 produktionen. Man har som exempel funnit att avsevärda ökningar av IL-1 oberoende av TNF-α vid en modell av artrit associerad till streptococker. Man behandlade djuren i detta experiment med med ett medel motverkande TNF-α (anti-TNF) och ändå fortsatte ledytorna skadas, mest så hos möss som saknade TNF-α . Däremot hos knock out möss som saknade IL-1, dvs möss där man tagit bort generna som gör att IL-1 kan produceras, utvecklades inte artrit. När man i en klinisk studie ( på människor) gav anti TNF antikroppar, fick man ingen reduktion av IL-1 om man jämförde med placebo.



IL-1 produktion sker oberoende av TNF.

IL-1 har en central roll i utvecklingen av ledgångsreumatism och påverkar flera olika celltyper i lederna och leder till att sjukdomen blir förvärras. IL-1 stimulerar bland annat kondrocyterna, osteoblasterna samt synoviocyterna.

Kondrocyterna är celler som bygger upp ledbrosket

Osteoblasterna är viktiga celler i benbildningen. De producerar bildningen av ny benvävnad.

Synoviocyterna är celler som bekläder insidan av ledkapsel och är viktiga i produktionen av ledvätskan, men de kan också ta upp ämnen från ledhålan. Innersta delen av ledbrosket har ingen blodcirkulation utan tillförsel av näring och bortförande av restprodukter skev via synovialvätskan. Där har synoviocyterna en viktig roll. ( Inom parentes kan sägas att en av orsakerna till att rörelse och belastning är viktiga för lederna är att detta utbyte sker genom att ledytorna kan liknas vid svampar. Vid ökad belastning pressas vätskan ut i leden och vid minskad belastning sugs vätska upp i ledbrosket.) En del av synoviocyterna är har macrofagfunktion och är alltså ätarceller.

Signalsubstansen Interleukin-I verkar genom att binda sig till en receptor. Aktiveringen av synovialcellerna genom IL-1 leder till inflammation i synovialhinnan. (Il-1 gör att synovialcellerna ökar och börjar producera en anna proinflammatorisk interleukin-6 samt prostaglandiner och matrix metalloproteaser/MMP .). Detta utgör en del av orsakerna till ledsvullnad, ledsmärta och också värmeökning.

Aktiveringen av synoviocyterna leder till produktionen av MMP, vilka leder till att ledbrosket förstörs. Det tycks vara så att MMP är viktigt för att enzynet kollagenas skall fungerar. Detta behövs för att brosket skall brytas ned. Il-1 effekter på kondrocyterna är att stimulera nedbrytningen och även att hämma det som bygger upp. Il-1 gör också att nitritoxidproduktionen ökar genom stimulering av enzym. Hög halt av nitritoxid gör att kondrocyterna dör.

Avseende IL-1:s effekt på benvävnadens nedbrytning har det åtminstone två effekter. Det leder till att de celler som bryter ned benvävnad, osteoclaster ökar samt att de som bildar ben, osteoblaster dör.

IL-1 och smärta . IL-1 leder till ökad produktion av PGE2) leukotriener och trombocytaktiverande faktor som fås via de essentella fettsyrorna i de biologiska membranen

Någon form av blockering av IL-1 kan vara en viktig behandling av reumatisk artrit. Kanske det här också förklarar en del av de effekter man sett av kost på sjukdomen.

Se video

Liten studie tydde med åtta patienter med MS fann samband mellan kvoten mellan omega 6 /omega3 fettsyror och allvarlighetgrad vid undersökning av denna kvot i avseende fettinnehållet i röda blodkroppar. Liknande förhållanden har man sett avseende allvarlighetsgrad och tjocktarmscancer. Kan det upprepas i större studier? Kan förändrad diet förändra denna kvot. Det skulle väl kunna vara så eftersom man vet att biologiska membran påverkas av dieten. Studien ehuru liten är ett stöd för att dieten och omättade fetter av typ omega 3 har en roll vid MS.

Gamma linolensyra, 18:3ω-6, GLA , det vill säga den omega-6 fettsyra, som tkan vara anti inflammatorisk, har undersökts i en studie på MS patienter med skovförlöpande MS . Man beskriver att under skovfaserna av sjukdomen har man funnit att regleringen av de proinflammatoriska cytokinernaTNF α and IL-1β stigit och den anti inflammatoriska sjunkit i de mononuklära cellerna, dvs lymfocyter och monocyter(förstadiet till macrofager(ätarcell). TGFB .Man beslöt att ge den GLArika oljan BGC20-884). En grupp fick en hög dos och en fick låg dos. Vidare fanns en placebogrupp.. Man skulle studera dels kliniska utvecklingen samt också cytokinerna i de mononuklära cellerna och fettsyreprofilen i membranen på samma celler. Sammanlagt 36 patienter studerades i 18 månader.

Patienterna undersöktes och diagnosticerades enligt internationella kriterier. Var tredje månad undersöktes skovfrekven och EDSS och det togs blodprover, där mononuklära cellerna undersöktes avseende cytokiner samt membraninnehåll av fettsyror.

Resultat: Högdosgruppen visaade en tydlig och statistisk signifkant reduktion av skovfrekvens och även försämringstakten minskade jämfört med de två andra grupperna. Gruppen som fick högdos förbättrades (!) avseende EDSS. Avseende cytokinerna fick man i högdos gruppen inga förändringar avseende dessa kvoter TGFβ/TNFα ratio och TGFβ/IL-1β. TGFβ är en antiinflammatorisk cytokiner, och TNFα och IL-1β är proinflammatoriska cytokiner. Ökning av dessa kvoter innebär att den antiinflammatoriska cytokinen ökar i förhållande till de båda proinflammatoriska och en minskning av kvoten innebär att de proinflammatoriska cytokinerna ökar relativt den inflammationsdämpande. Och i placebogruppen samt lågdosgruppen fann man det senare, det vill säga de proinflammatoriska ökade relativt och detta skedde som en tendens med tiden. Studien med EDSS förbättring i högdosgruppen kan tyda på att tillskotten var välgörande för lipider i nervvävnad och för nervfunktion. Studien stöder också hypotesen att regleringen av cytokin och fettsyreomsättning är störd vid MS skov, och att man ytterligare behöver utvärdera GLA vid MS.

GLA är något som jag stött på då jag nu försökt gå igenom en del avseende kosten och innehållet av fettsyror; något som jag stött på som kanske skulle kunna vara antiinflammatoriskt trots att det är en omega-6 fettsyra. Jag har till och med sett att det finns en förklaring till detta i relation till COX* enxymen, trots att övriga omega-6 tycks öka inflammationtendensen. Det är för tidigt att ta ställning till om jag skall pröva det, men jag skall ta reda på mera.

Jag tror jag skall ta och maila George Jelinek och fråga hur han ser på tillskott av omega-6 fettsyran

*Om GLA:s metabolism. Här kan förklaringen vara till varför GLA är inflammationsdämpande.


söndag, maj 04, 2014

Kost och MS från biokemister

Journal's HomeManuscript SubmissionAims and ScopeAuthor GuidelinesEditorial BoardHome
 
Översättning miss Google 
Originalartikeln finns här
En nyare artikel av Riccio och Rossano här

Open source artikel det vill säga man får fria händer att använda materialet om man anger källan korrekt.
Autoimmun Dis 2010;. 2010 : 249842.
. Publiceras online Feb 24, 2011 doi: 10.4061/2010/249842
PMCID: PMC3065662

Må Kost och Kosttillskott Förbättra Wellness för patienter med multipel skleros? A Molecular Approach

Abstrakt

Multipel skleros är en komplex och multifaktoriell neurologisk sjukdom, och näring är en av de miljöfaktorer som eventuellt är inblandade i dess patogenes. För närvarande är den roll som näring oklar, och MS-terapi är inte kopplad till en viss diet. MS kliniska studier baserade på specifika dieter eller kosttillskott är mycket få och i vissa fall kontroversiella. För att förstå hur kost kan påverka utvecklingen av MS och förbättra välbefinnande av MS-patienter, är det nödvändigt att identifiera de kost molekyler, deras mål och de molekylära mekanismer som är involverade i kontrollen av sjukdomen. Syftet med detta papper är att åstadkomma en molekylär grund för närings ingripande vid MS genom att utvärdera på molekylär nivå effekten av dietmolekyler på de inflammatoriska och autoimmuna processer som är involverade i sjukdomen.

1 etiopatogenesen av multipel skleros:. En sjukdom med betydande neurologiskt handikapp hos unga vuxna

Multipel skleros (MS) är en kronisk demyeliniserande sjukdom i det centrala nervsystemet (CNS) hos unga vuxna [ 1 ]. Det är allmänt accepterat att MS är en inflammatorisk och autoimmun sjukdom, som kännetecknas av blod-hjärnbarriären (BBB) ​​störningar, perivaskulär inflammation, axonal och oligodendrocyte skada och nedbrytning av myelinsheath [ 2 ]. Särskilt auto CD4 + T-celler, riktade mot myelinskidan, passera genom BBB och tillsammans med makrofager och mikrogliaceller försämra myelinskidan [ 3 ]. Monterings bevis antyder involvering i MS patogenes av andra adaptiva immunceller, såsom Th17-celler och B-lymfocyter, och innate immuna celler, såsom dendritiska celler, naturliga mördar-T-celler och inhemska mikroglia [ 4 ]. Ett annat mönster av både myelin och oligodendrocyt skada medieras av antikroppar eller komplementaktivering [ 5 ]. MS anses också vara en neurodegenerativ sjukdom, med axonal skada uppträder mycket tidigt i sjukdomsförloppet [ 6 ].
MS är en komplex, heterogen och multifaktoriell sjukdom med okänd etiologi. Dysreglering av immunsvaret, genetiska anlag och miljömässiga faktorer (infektiös och / eller näringsmässiga) är möjliga smittämnen, men ingen av dessa faktorer ensam kan förklara dess ursprung [ 7 , 8 ]. Miljöfaktorer agera vid en prodromal skede för sjukdomen, långt innan att MS blir kliniskt uppenbar, och därför deras kausala vägar är svårt att avgöra [ 9 ].
Det har föreslagits att den ihållande särskilda virus, särskilt Epstein-Barr-virus [ 10 - 12 ], människans endogena retrovirus familjen W (HERV-W) element [ 13 , 14 ], andra mikrobiella medel eller toxiner kan representera en orsakande förutsättning för MS i genetiskt anpassade individer. Det finns dock inga uppgifter ännu om direkt medverkan av ett specifikt virus i MS, och relevansen av virusinfektion kan tillskrivas mer på ålder och ihållande infektion snarare än till en viss virus [ 9 ].
Tvärtom, den ojämna geografiska spridning av sjukdomen och påverkan av migrationen i unga år på loppet av MS, tyder starkt på en relevant roll noninfectious miljöfaktorer sådana kostvanor och varaktighet av exponering för solljus.
Enligt 2008 MS Atlas av Världshälsoorganisationen (WHO) och Multiple Sclerosis International Federation (MSIF)-ner från http://www.who.int/mental_health/neurology/en/ -MS är verkligen utbredd i mer utvecklade västländer längst bort från ekvatorn [ 15 , 16 ]. Om den genetiska bakgrunden är inte det diskriminerande inslag, kan känslighet för MS skall sedan fastställas av high-fat/high-carbohydrate och hyperkalorisk "västerländska" dieter, typiskt för länder med höga inkomster, snarare än genom mikrobiella infektioner. Å andra sidan, latitud och minskad solexponering kan påverka tillgängligheten av vitamin D.
Syftet med denna korta recension är att tillhandahålla en molekylär grund för en närings ingripande i MS. Detta är en viktig uppgift, eftersom betydelsen av näring i MS har inte fastställts ännu, och studier om sambandet mellan kost och MS är väldigt få [ 17 - 21 ]. För närvarande är MS-behandling inte är associerad till en viss diet, men de flesta (ca 70%) av MS-patienter försöker komplementär och alternativ medicin (CAM) behandlingar, ofta utan att informera sin läkare [ 22 - 24 ].
Å andra sidan kan förslaget om en särskild diet inte vara tillräckligt. För att visa påverkan av näring på MS, är det nödvändigt att bedöma på molekylär nivå säkerheten och effektiviteten i näringsrika ingripanden, bland annat administration av specifika kosttillskott. Med andra ord, måste vi identifiera de kost molekyler som kan påverka sjukdomsförloppet, sina mål i cellen, och de molekylära mekanismer som är inblandade.

2. Effekterna av Dietary Molekyler på Cell Metabolism

Frågan om huruvida och hur kost molekyler utövar sitt inflytande på cellaktivitet. Först av allt, celler har säkert det nödvändiga maskineriet för att anpassa sig till förändringar i sin omgivning, och ändringar i innehåll och typ av dietmolekyler är den vanligaste över tiden ( figur 1 ).
Figur 1
Celler är integrerade nätverk ständigt svara på stimuli från omgivningen. Förmågan att känna igen förändringar i miljöförhållanden och för att anpassa sig till dessa förändringar är avgörande för livskraften i cellerna, och förändringar i kvalitet och kvantitet ...
I grund och botten, de molekylära mekanismer genom vilka kost molekyler kan påverka resultatet för vår organism i hälsa och sjukdom är de som i första hand involverade i kontrollen av ämnesomsättningen och energi homeostas. Det finns tre huvudsakliga typer av kontroll av cellaktivitet som kan utövas av mat molekyler: (1) direkt bindning till centrala lagstiftnings enzymer (allosteric modulering); (2) posttranslationella modifieringar av enzymer eller proteiner i allmänhet (proteolytisk klyvning, eller enzym fosforylering, glykosylering, metylering, acetylering  ...); och (3) modifiering av transkriptionell reglering påverkar enzym / protein expression [ 25 ].
Inverkan av kost molekyler på cellaktiviteten är förvisso mycket komplicerat och involverar ett antal mål och flera och komplicerade signalvägar i cellen.
Mål och metaboliska vägar skildras i den förenklade ordningen i figur 2 . Till vänster, lågt intag av näringsämnen, kalorirestriktion eller fasta, och fysisk träning upregulate oxidativ metabolism och ämnesomsättning för att matcha efterfrågan på energi. Till höger, högt intag av energirika näringsämnen uppreglerar de anabola vägar, lipogenesis, celltillväxt, celldifferentiering och spridning, samt proimatory händelser.
Figur 2
Schematisk representation av biologiska svar på näringsämnen och cellulära utfall. Inverkan av några naturliga kostföreningar och några vanliga läkemedel på cell transkriptionsaktivitet i metabolism och inflammation. PPAR: peroxisomproliferator aktiverad ...
Övergången mellan katabolism och anabolism bestäms av specifika sensorer som gör att cellerna att anpassa sig till förändringar av näringsämnen i sin omgivning flytta sin ämnesomsättning antingen till den katabola ( Figur 3 ) eller till de anabola vägar ( Figur 4 ). Dessa sensorer är ligandberoende, multikärnreceptorer, transkriptionsfaktorer och enzymer. Vid aktivering genom bindning av lipider, kolesterolderivat, glukos, vitaminer, hormoner eller antioxidanter, transkriptionsfaktorer binder till DNA och reglerar genuttryck och näringsmetabolism.
Figur 3
Enzymer, hormoner, och transkriptionsfaktorer som är involverade i katabolism. PKA: proteinkinas A, cAMP-beroende. AMPK: 5'-AMP-aktiverat proteinkinas.
Figur 4
Enzymer, hormoner och transkriptionsfaktorer är involverade i anabolism.
Bland de viktigaste metaboliska nukleära receptorer finns det peroxisomproliferator-aktiverade receptorer (PPAR) [ http://ppar.cas.psu.edu ] och lever X-receptorer (LXRs). Båda tävlar med retinoid X receptor isotyper α, β, γ (RXR) för att bilda aktiva heterodimerer och är inblandade, men på olika sätt, i regleringen av fettsyremetabolism ( Figur 2 ).
PPAR-isotyper α, β / δ, γ funktion som lipid sensorer och svara på ökningen av fettsyror (och i synnerhet av oxiderade fettsyror) genom att uppreglera transkriptionen av gener som är involverade i katabolism, i synnerhet fettsyra-beta-oxidation i mitokondrierna och peroxisomerna [ 26 , 27 ].
Andra viktiga metaboliska sensorer som är inblandade i katabolismen är de enzymer Sirtuins, en familj av sju NAD +-beroende deacetylase enzymer [ 28 ] och de AMP-kinaser (AMPK) [ 29 , 30 ]. Den överhörning mellan PPAR, AMPK och sirtuins (SIRT), inducerar mitokondriell biogenes och fettsyra oxidation [ 28 , 31 ].
Figur 4 , och den högra sidan av panelen i fig 2 visar de transkriptionsfaktorer och enzymer som är involverade i lipogenes. LXRs är lipogen transkriptionsfaktörer aktiverade genom kolesterolderivat oxysteroler och glukos [ 32 ]. LXRs underlätta syntesen av fettsyror och triacylglyceroler genom aktiveringen av steroiden reglerande element-bindande protein 1c (SREBP-1c), medan inhibering av SREBP-2 och därmed syntesen av kolesterol. LXRs aktiverar också kolhydratsvars elementet bindande protein (ChREBP), som reglerar metaboliska genuttryck för att omvandla överskott kolhydrater till triglycerid snarare än glykogen.
Sammanfattningsvis är övergången mellan katabolism och anabolism bestäms av valet av RXR bindningspartner, antingen PPAR (katabolism) eller LXR (anabolism).

3. Effekterna av Dietary Molekyler på Inflammation

Kopplingen mellan de ovanstående transkriptionsfaktorer och näringsämnena förklara hur celler reglerar energi homeostatis och reagera på förändringar i näringsstatus, men representerar också den molekylära nyckeln för att förstå hur näringsämnen kan påverka utvecklingen av kroniska inflammatoriska sjukdomar, eftersom de också kan nedreglera proimatory transkriptionsfaktorer.
De viktigaste inflammatoriska transkriptionsfaktorer är involverade i inflammatoriska svar visas i mitten av fig 2 . De är Activator Protein-1 (AP-1) och Nuclear transkriptionsfaktorn k från aktiverade B-celler (NF-κ B). I synnerhet är NF-κ B aktiveras av ROS, endotoxiner, inflammatoriska stimuli, röntgen, cancerframkallande ämnen och virus, dissocierar från dess hämmande proteiner jag κ B, och translokerar till kärnan, där det leder till uttryck av mer än 200 gener relaterade till cellproliferation, metastas, och inflammation.
Vid MS, AP-1 och NF-κ B är aktiverade [ 33 ] och specifika enzymer och deras produkter som är involverade i inflammation är överuttryckta: matrismetalloproteinas-9 (MMP-9, gelatinas B), plasminogenaktivatorer, fosfolipas A2 (PLA2 ), cyklooxygenas-2 (COX-2) och prostaglandiner, lipoxygenaser (LOX) och leukotriener, Th1-cytokiner, IL-1 och TNF, adhesionsmolekyler, reaktiva syreradikaler (ROS), såväl som kväveoxidsyntas (NOS) och salpetersyra oxid. Som en följd är inflammation, oxidativ stress, och angiogenes ökat eller ihållande. Oligodendrocyter, neuroner och myelinskidan skadas. Mikrogliaceller upprätthålla neuroinflammatoriska processer.
På molekylär nivå, är sambanden mellan metabolism och inflammation ges av nukleära receptorer PPAR och LXR. Förutom sin roll som regulatorer av energi homeostas och metabola sjukdomar, PPAR och LXR isotyper har också en viktig roll i inflammatoriska vägar och immunologisk reglering. PPARs utövar antiinflammatoriska effekter genom att hämma NF-κ B AP-1 [ 34 ] och har möjlighet att integrera metabola och inflammatoriska signalering genom att hämma inflammatoriska genuttrycket [ 35 ].

4. Näringsämnen att undvika i MS

4,1. Animaliskt fett

I princip bör MS-patienter att undvika intag av livsmedel som innehåller molekyler som är potentiellt skadliga över tid och bör föredra hälsosam mat som innehåller dessa molekyler som kan förbättra deras välbefinnande genom att sänka till exempel graden av inflammation.
Bland de kostfaktorer som har beaktats oftast för deras skadliga inverkan på MS är mättade fettsyror från djur (som finns i mjölk, smör, ost, kött, korv  ...). År 1950 föreslog Swank att konsumtionen av mättat animaliskt fett är direkt relaterad till frekvensen av MS [ 36 ]. År 2003, Swank och Goodwin rapporterade att begränsning av mättat fett inducerar remission av sjukdomen och ger positiva effekter på MS-patienter [ 37 ]. Dessa effekter har tillskrivits det faktum att mättat fett bildar aggregat som kan vara inte kan skriva in de minsta kapillärerna [ 38 ]. Hinder i kapillärerna kan bidra till MS och andra sjukdomar. Dessutom mättade fetter minskar membranets fluiditet, leda till syntesen av kolesterol, aktivera CD14/TLR4 receptorkomplexet och gynnar bildningen av TNF-α. Såsom visas i figur 5 , hyperkalorisk kost rik på mättade lipider och lipogenes gynna flera humana sjukdomar.
Figur 5
Metabola mönster och sjukdomar korrelerade med lipogenesis.
Det blir tydligt nu att påverkan av fett på celler är mer direkt: styrs på transkriptionsnivå [ 25 ], och påverkar genuttryck, cellmetabolism och celltillväxt och differentiering [ 39 ].

4,2. Cow Milk, MFGM Proteiner, och Molekylär Mimicry i MS

MS antas vara en autoimmun sjukdom. Miljö (antingen mikrobiell eller kost) faktorer kan associeras med autoimmunitet och myelin nedbrytning av molekylär härmning, dvs aminosyrahomologi mellan autoantigen och mikrobiell eller kost peptider [ 40 ]. Enligt denna hypotes kan molekylär härmning störa immunologisk själv tolerans mot CNS-myelinantigener i genetiskt känsliga individer.
Det bästa exemplet på potentiell molekylär härmning mellan myelinautoantigener och kostproteiner ges av komjölk. Hypotesen om ett samband mellan mjölkkonsumtion och MS har beaktats sedan mitten av 1970-talet [ 41 , 42 ]. Senare epidemiologiska studier gav stöd för denna hypotes [ 43 ].
De mjölkproteiner som skulle kunna vara skadliga i MS är de proteiner av mjölk fettkulemembran (MFGM proteiner) [ 44 ]. De MFGM proteiner utgör endast 1-2% av den totala proteinfraktionen, och av den anledningen att de inte är relevanta för deras näringsvärde [ 45 ].
Proteinet som oftast misstänks föreningen med MS är butyrophilin (BTN), den mest representativa MFGM protein. BTN hör till Ig-superfamiljen och är mycket lik MOG, myelin oligodendrocyte glykoprotein, ett av kandidatautoantigen i MS [ 26 ]. BTN inhiberar MOG-inducerad experimentell autoimmun encefalomyelit (EAE), utan även inducerar inflammatoriska svar i CNS, när det injiceras ensamt in i djur och stimulerar in vitro MOG-specifika T-cellsvar [ 46 ]. Antikropp korsreaktivitet mellan MOG och BTN har observerats i MS [ 47 , 48 ]. Antikroppar mot BTN och andra MFGM proteiner har upptäckts även i två andra sjukdomar: autism [ 49 ] och kranskärlssjukdom (CHD) [ 50 ].
De MFGM proteinerna kan ha skadliga effekter på hälsan också för att de är associerade till mjölk mättat fett, en annan eventuellt skadliga kostkomponent. På dessa grunder har vi infört konceptet att förbrukningen av de MFGM proteinerna av MS-patienter bör motarbetas [ 44 ]. Olika är yttrandet från Spitsberg (2005) som granskat intaget av MFGM protein och mjölkfett och rekommenderade dem för deras potentiella nutraceutical värde [ 51 ]. Däremot har rapporter om sambandet mellan människors hälsa och komjölk inte styrka ett sådant påstående, för närvarande.

5. Dietary Molekyler Främja Wellness för MS-patienter

5,1. Bioaktiva Naturliga föreningar för kompletterande behandling av MS

Specifika bioaktiva kost molekyler skulle kunna motverka effekterna av mikrobiella medel och nedreglera uttrycket av inflammatoriska molekyler. Det finns faktiskt flera naturliga ämnen som kan störa cellsignalering och motverka oxidativ stress, angiogenes och produktion av inflammatoriska molekyler som är förknippade med MS. Bland dem, de viktigaste föreningarna är kost molekyler såsom polyfenoler och karotenoider från grönsaker, fleromättade fettsyror (PUFA) från fisk, D-vitamin, och element som selen och zink.

5.1.1. Antioxidant Dietary Molekyler: Polyfenoler och karotenoider

Polyfenoler och karotenoider är bioaktiva molekyler som finns i grönsaker, frukt, vin och andra fruktbaserade drycker, kryddor och örter. Dessa kost molekyler är kända för sin antioxidant aktivitet, men nya rön tyder på att de kan ha ytterligare egenskaper oberoende av deras roll som antioxidanter och radikaler ( Figur 6 ).
Figur 6
Allmänna biologiska aktiviteter av polyfenoler och karotenoider.
Den logiska grunden för användning av naturliga antioxidanter i MS är baserad på upptäckten att oxidativ stress och i synnerhet alstring av reaktiva syreradikaler (ROS), är en av de viktigaste komponenterna som är involverade i inflammation och neuronal skada [ 52 , 53 ]. På dessa grunder, kan administrering av lämpliga doser av antioxidanter, såsom kost polyfenoler och karotenoider, vara mycket användbart för att återställa den rätta balansen mellan ROS generation och deras undergång.
Polyfenoler inkluderar flavonoider och nonflavonoids molekyler ( Figur 7 ). Flavonoider, de mest förekommande polyfenoler i växter, är mer än 8000 olika föreningar som har det gemensamt struktur diphenylpropanes (C6-C3-C6) med två bensenringar åtskilda av en linjär tre-kolkedja bildar en oxygenerad heterocyklisk grupp. Flavonoider kan delas in i olika klasser: flavanoler (katekin, epigallocatechin), flavoner (luteolin, apigenin), flavanoner (naringenin, Hesperidin), flavonoler (quercetin, myricetin), isoflavoner (daidzein, genistein) och antocyanidiner (cyanidin, malvidin) [ 54 , 55 ].
Figur 7
Uppbyggnad av de viktigaste polyfenoler.
Nonflavonoids är hydroxikanelsyramatris eller fenolsyror (kaffesyra, ferulsyra, inklusive curcumin, en diferuloylmethane), lignaner (secoisolariciresinol), stilbener (resveratrol). De har bara en eller två fenolringar.
Alternativt kan polyfenoler delas in i fyra olika klasser: (1) de innehåller pyrokatekol enheten (1,2 bensen diol) (hydroxytyrosol, koffeinsyra, curcumin); (2) de som innehåller resorcinol enheten (1,3 bensen diol) (resveratrol, genistein); (3) de som innehåller både pyrocathecol och resorcinol enheter (quercetin, katekiner, antocyanidiner); (4) de som innehåller pyrogallol enheten (1,2,3 bensen triol) (Epigallocathechin) ( Figur 6 ). Denna klassificering kanske är användbara eftersom olika kemiska grupper kan ha olika effekter. Till exempel har det rapporterats att katekoler ha antiinflammatorisk aktivitet i stimulerade mikroglia och neutrofiler och därigenom vara användbara för behandling av neurodegenerativa sjukdomar [ 56 , 57 ].
De viktigaste polyfenoler är quercetin (QRC), resveratrol (RSV), curcumin (CRC); hydroxytyrosol, katekiner, daidzein, genistein. Bland de karotenoider som de viktigaste är lykopen. De har ofta en kompletterande verksamhet som antioxidanter och radikaler.
Quercetin finns i lök, äpple, citrus och vin [ 58 ]. QRC uppträder huvudsakligen som glykosid, med en sockergrupp bunden till en av hydroxylgrupperna i den flavonol. QRC har antiinflammatorisk, immunmodulerande och antivirala egenskaper, minskar proliferation av perifera mononukleära blodceller (PBMC) och minskar produktionen av IL-1 β, TNF-α och MMP-9. Dessa effekter är additiva till IFN-β [ 59 ].
QRC passerar BBB [ 60 ], hämmar myelin fagocytos genom att blockera ROS frigörs från makrofager [ 61 ] och hämmar uttrycket av inflammatoriska cytokiner genom hämning av NF-κ B [ 62 ]. Dessutom QRC hämmar angiogenes [ 63 ], minskar neutrofila beroende inflammation [ 57 ], och har nervskyddande effekter [ 64 ]. QRC hämmar eller lindrar experimentell allergisk encefalomyelit (EAE) induceras i SJL / J-möss med mus ryggmärgen homogenatet [ 65 ]. Tydligen är QRC inte giftig [ 66 ], men dess oxidation produkt, quercetin kinon (QQ), vilket är mycket reaktiv mot protein tioler och glutation, kan ha en toxisk effekt [ 67 ].
Resveratrol finns i rött vin, choklad, jordnötter, bär och blå druvor. RSV är glucuronated i levern och absorberas i denna form huvudsakligen i duodenum. Metabolic modifiering av RSV hämmas av QRC. Endast ett fåtal omodifierade RSV molekyler absorberas. RSV har en nervskyddande effekt och lindrar MOG-EAE i C57BL / 6 möss [ 68 ].
RSV har anticarcinogenic, antiinflammatoriska och östrogena verksamhet och gör hjärt-skydd, fri-radikaler, hämning / induktion av apoptos och hämning av trombocytaggregationen. Beroende på dess koncentration, RSV medierar celldöd av en mångfald celler genom nekros eller apoptos nedreglering mål såsom NF-κ B, AP-1, cykliner, STAT-3, och andra, och uppreglera cytokrom c, kaspaser, katepsin D, p53 , JNK, och andra. RSV verkar som ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt molekyl och hämmar produktionen av TNF-α, IL-1 α, IL-1 β, IL-6, IL-8, IL-18, MMP-9, VEGF, COX-2, 5 - lipoxygenas, och ROS. [ 69 , 70 ].
Dessutom RSV aktiverar sirtuins, en familj av histondeacetylaser, särskilt SIRT2 och PPAR-α / γ [ 71 ].
Curcumin (CRC) är det gult pigment som finns i curry. Bland de många biologiska egenskaper, är det viktigaste i detta sammanhang är dess anti-inflammatoriska egenskaper och särskilt nedregleringen av NF-κ B och AP-1 [ 72 ].
Katekiner är polyfenoler som finns i grönt te. De har antiinflammatorisk och antikarcinogen aktivitet [ 73 ], inhibera aktiviteten av MMP-2, MMP-9 och MMP-12 [ 74 ] och den intestinala absorptionen av lipider [ 75 ].
Lykopen är en karotenoid som finns i tomat, vattenmelon, och rosa grapefrukt. Som en antioxidant, det är två gånger bättre än betakaroten och 100 gånger bättre än vitamin E och skyddar mot cancer [ 76 , 77 ].
Hydroxytyrosol är den viktigaste antioxidant som finns i olivolja och ett mycket effektivt renhållare av fria radikaler [ 78 ].
Soja flavonoider som genistein nedreglera proimatory cytokiner och förbättra MOG-EAE-symptom i C57BL / 6 möss [ 79 ].
Tiolinnehållande föreningar, såsom alfa-liponsyra (ALA), glutation och N-acetylcystein (NAC) kan vara effektiva som orala tillskott i komplementär behandling av MS. ALA har immunmodulerande effekter, stimulerar produktionen av cAMP, hämmar syntesen av IFN-gamma-och vidhäftningsmolekyler [ 80 ], är effektivt vid behandling av EAE [ 81 ], påverkar T-cell migration i CNS och stabiliserar blodhjärnbarriären integritet [ 82 ]. Studier på patienter med multipel skleros med perorala tillskott av liponsyra pågår för att bedöma rätt dos av denna tiol förening [ 83 ]. NAC passera genom BBB och liksom glucorticoids och interferoner, har möjlighet att skydda den mot inflammation [ 84 ]. ALA, NAC, och glutation kan vara användbart för att minska eventuella toxiska effekten av quercetin kinoner som beskrivits ovan. Andra användbara föreningar med antioxidantaktivitet och en eventuell roll som kosttillskott är: melatonin, vitamin. E, selen, vitamin C.
Vitamin D är en annan kandidat för miljöeffekter i MS etiologi [ 85 - 87 ]. Faktum är att den geografiska fördelningen av MS paralleller som de regioner med mindre exponering för solljus och lägre tillgång på vitamin D i befolkningen. Således patienter med MS är ofta brist på vitamin D. För närvarande vitamin D, representerar den mest lovande naturliga molekyl för behandling av autoimmuna sjukdomar och MS. Direkt gen-miljö interaktion av vitamin D och dess immunmodulerande roll i nervsystemet kan utgöra nyckeln för att förebygga sjukdomar, men dess roll är komplex och det är ännu inte tillräckligt tydligt hur det utövar en skyddande effekt.
Vitamin B12 är användbara vid EAE [ 88 ]. Selen, en beståndsdel i selenoproteins, anses vara ett kost antioxidant som kan vara till nytta vid behandling av kroniska sjukdomar, men dess tillskott på lång sikt hos friska individer är starkt ifrågasatt. Det är väl absorberas som selenomethionin eller selenocystein [ 89 ].

5.2. Omättade fettsyror från grönsaker, skaldjur och fiskolja

Omättade vegetabiliska oljor är alternativet till mättat animaliskt fett. Olivolja, i synnerhet, är att föredra till utsäde olja för sin optimala förhållandet mellan mättat och omättat fett. Olivolja innehåller antioxidanten hydroxytyrosol och omega-9 (N-9) enkelomättade oljesyra. Vegetabiliska oljor innehåller också essentiella fettsyror (EFA) linolsyra (n-6) och linolensyra (n-3). n-6 och n-3-fettsyror har motsatta effekter och deras intag i kosten bör vara likvärdiga [ 90 ]. Men i västerländska kost den n-6/n-3 kvoten ökas 6/15-fold- och detta medför en ökad förekomst av hjärt-och inflammatoriska sjukdomar. I själva verket leder den n-6 fettsyran linolsyra till produktionen av den 20  :  4 arakidonsyra (AA), som är föregångaren av proinflammatoriska eikosanoider, såsom prostaglandiner (2-serien), leukotriener (4-serien) och tromboxanes (2-serien). Syntes av dessa eikosanoider gynnas av insulin, och hämmas av acetylsalicylsyra, men även av de n-3 långkedjiga fleromättade fettsyror (PUFA), det vill säga, eikosapentaensyra (EPA) och dokosahexaensyra (DHA), som framställts av den n-3 linolensyra.
DHA är närvarande i höga koncentrationer i hjärnan, men dess nivå minskar dramatiskt i MS-patienter. Både EPA och DHA finns i hög andel i fet fisk och fiskolja och visar märkliga antiinflammatoriska, antitrombotiska och immunmodulerande effekter som är jämförbara med statiner. De utövar också ett antal nervskyddande effekter och ha ett terapeutiskt värde i flera neurologiska sjukdomar [ 91 - 93 ].
n-3 PUFA utöva viktiga effekter på genuttryck. De hämmar transkriptionen faktorer NF-κ B, LXR och SREBP-1c (sterol reglerande element bindande protein 1c) ​​och aktivera nukleära receptorer PPAR. Som ett resultat, n-3 PUFA minskning inflammatoriska processer och syntesen av fettsyror, men ökar fettsyraoxidation [ 90 ]. På dessa grunder bör kost n-3 EFA företräde framför n-6 EFA vid inflammatoriska sjukdomar som MS.
I LPS-aktiverade råtta mikrogliaceller hämmar fiskolja uttrycket av MMP-9, en viktig mediator av neuroinflammation involverade i myelin uppdelning [ 94 ], på ett liknande sätt som IFN-beta gör [ 95 ]. Liksom IFN-beta, EPA och DHA hämmar också bildningen av IFN-gamma. DHA ökar dessutom nivåerna av vävnadshämmare av metalloproteinas-1 (TIMP-1) [ 96 ].
Dessutom, n-3 PUFA minskade signifikant MMP-9 nivåer i skovvis förlöpande MS (RR-MS) [ 97 ], och andra få kliniska prövningar visar att n-3 PUFA kan utgöra ett bra komplement behandling under MS [ 98 , 99 ]. Fiskolja har också visat sig förbättra motoriska föreställningar i friska råttungar [ 100 ].
Frön oljor från solros, majs, sojabönor, och sesam, innehåller fler n-6-fettsyror (FA) än n-3 FA, och deras antagande bör begränsas i MS, för att begränsa omfattningen av proinflammatoriska eikosanoid produktion. Kokosolja har ett högt innehåll av mättade FAs. Det är bra att veta att intaget av PUFA bör integreras med antioxidanter.
Hydrerad FA, finns i margarin och annat behandlat fett, är trans FA och inte CIS FA, liksom de naturliga, och stör PUFA ämnesomsättning. På samma sätt bör den frekventa intag av stekt undvikas, eftersom yngel orsakar omvandlingen av cis-FA i träns FAS.

5.3. Flera Kosttillskott

Såsom indikerats ovan bioaktiva naturprodukter har en pleiotrop natur och agera på flera och olika mål i cellen. Dessutom antioxidanter har olika redoxpotentialer och använder olika mekanismer som radikaler. På dessa grunder, kan man förvänta sig att en lämplig kombination av vissa av dem kan ge en synergistisk effekt vid låga koncentrationer och detta kan minska risken för toxicitet [ 101 ]. Till exempel polyfenoler agera huvudsakligen som antioxidanter, men deras oxidation kan producera syreradikaler och kinoner som är giftiga [ 102 ].
En cocktail av polyfenoler som skiljer sig i antioxidant kapacitet och i handling på cellulära mål kan täcka ett brett spektrum av aktiviteter, framför allt i kombination med n-3 PUFA. Nyttan av flera kosttillskott administrationen har visat de senaste experimentella verk [ 70 , 103 - 105 ].

5,4. Calorie Restriction (CR)

Diet betyder inte bara intaget av bioaktiva kost föreningar. Den mest framträdande aspekt som kan öka risken för kroniska sjukdomar är energiintaget: överdrivet kaloriintag ökar risken. Kalorirestriktion, som erhållits antingen genom minskning av födointag eller intermittent fasta ("varannan dag fastan"), skyddar mot neurodegenerativa sjukdomsmodeller och kan vara effektiva för att bromsa utvecklingen av MS [ 106 , 107 ]. CR minskar omfattningen av oxidativ skada och dess effekter kan härmas av RSV.

5,5. Roll Insuline i MS

Överdrivet kaloriintag ökar produktionen av fria radikaler och inflammation. Dessutom ökar en måltid rik på kolhydrater insulinnivåer som stimulerar lipogenes och aktiverar enzymet 5-delta-desaturas (inhiberas av EPA), som bildar den n-6 PUFA arakidonsyra (AA) från dihomo-gamma-linolensyra (DGLA). AA bildar eikosanoider som är involverade i inflammation.

5,6. Fysisk motion

I allmänhet utövar uthållighetsträning positiva effekter på hälsan genom att rikta AMP-aktiverat proteinkinas AMPK och AMPK-PPAR delta vägen. AMPK spelar en viktig roll i energibalansen i cellen och leder till hämning av ATP-konsumerar anabola vägar som lipogenes och induktion av ATP bildar katabola vägar som fettsyra oxidation. AMPK är ett mål för adipokines (leptin och adiponectin) och reglera födointag, kroppsvikt, samt glukos och lipid homeostas.RSV och AMPK-agonister kan härma och förstärka effekten av utbildning [ 108 ]. Träning inducerar en minskning av plasmaleptinnivåer och en minskning av genuttryck av leptin-receptorer i levern [ 109 ]. AMPK-systemet verkar nedregleras i EAE, och AMPK agonister och metformin, ett läkemedel som används för behandling av diabetes, dämpa sjukdomen [ 110 , 111 ].

6. Diskussion

MS är en komplex, multifaktoriell sjukdom och näring är en miljöfaktor möjligen inblandade i dess patogenes. Dock är den roll som näring i MS för närvarande helt utan avseende både i behandling och studier av MS, och MS-terapi är inte kopplad till en viss diet.
I denna artikel har vi försökt svara på några grundläggande frågor om sambandet mellan kost och MS.
Den första frågan är om kostvanor verkligen kan ha något att göra med MS. 2008 års WHO-rapporten tydligt visar att MS har en geografisk spridning som motsvarar länder med hyperkalorisk, high-fat/high-carbohydrate kost och minskad exponering för ultraviolett solljus. Både kost och solljus exponering kan faktiskt förklara påverkan av migrationen i unga år på sjukdomsförloppet och den lägre tillgängligheten av vitamin D i MS-patienter.
Dietary vanor är inte relevanta i och för sig , men, såsom visas i fig 2 , hyperkalorisk dieter främja syntesen av fett och inflammatoriska molekyler. Därför har en studie av den nordamerikanska kommittén Forskning om multipel skleros nyligen funnit att en fjärdedel av patienterna var överviktiga, och 31,3% var överviktiga [ 112 ]. På dessa grunder, ett lågt kaloriinnehåll (1700 kcal / dag), fettsnål kost, baserad på konsumtion av grönsaker, frukt och fisk, om möjligt varierad (flerfärgad) och distribueras fem gånger den dagen, ska representera i framtiden en viktig kompletterande behandling i samband med MS i tillägg till farmakologisk behandling.
Den andra frågan som vi försökt besvara i denna uppsats var att bedöma på molekylär nivå hur kost och kosttillskott kan förbättra loppet av MS och förbättra välbefinnande hos MS-patienter. Som visas här, kalorirestriktion, motion, kostantioxidanter från grönsaker och frukter, samt fleromättade fettsyror från fisk, kan motverka de inflammatoriska reaktioner associerade till MS genom downregulating nukleära receptorer, transkriptionsfaktorer och enzymer som är involverade i proimatory processer. Av detta skäl har intresset för naturliga bioaktiva föreningar, huvudsakligen hör till klassen av polyfenoler och till n-3 PUFA, såsom samadjuvans vid behandling av kroniska sjukdomar ökar mycket snabbt.
I synnerhet är de senaste data som visar att polyfenoler (i) nedreglera uttrycket av ett antal enzymer och molekyler (5-LOX, COX-2, iNOS, MMP-9, IL-8, IL-6, TNF- α , IL -12 och vidhäftningsmolekyler såsom VCAM-1 och ICAM-1); (Ii) uppreglera PPARs, speciellt α och γ och Nrf2; nedreglera NF- κ B, AP-1, STAT-1, 3,5; (Iii) hämmar flera proteinkinaser (IKK, EGFR, HER-2, AKT, JAK-2, Src, JNK, PKA, PKC, TYK-2  ...) och enzymer såsom GST, GSH-px, uPA, FTPase , xantinoxidas, hemeoxygenas. I de flesta fall polyfenoler och n-3 PUFA har gemensamma effekter. Alla dessa data tyder på att naturliga bioaktiva molekyler skulle kunna påverka utvecklingen av MS och förbättra wellness av MS-patienter genom molekylära mekanismer som verkar rimliga och övertygande. Molekylära mål och verkningsmekanismer av naturliga och farmakologiska läkemedel är ofta desamma. Det innebär att vi kan förvänta oss att de kan samverka.
Vi har nyligen visat att flavonoider och nonflavonoids hämmar MMP-9 nivåer med olika mekanismer som möjligen relaterade till deras olika struktur: flavonoider, såsom quercetin och cathechins från grönt te, hämma MMP-9 direkt; medan icke flavonoider, såsom resveratrol och tyrosol / hydroxytyrosol från olivolja, hämmar sitt uttryck [ 113 ].
På grundval av de undersökningar som genomförts i cancer och reumatoid artrit, polyfenoler verkar ha potential för deras behandling, liksom av olika kroniska inflammatoriska sjukdomar, men mycket få kliniska studier har ännu gjorts med de rena föreningar. För närvarande kan endast de studier om EAE ge en viss indikation på uselfulness av behandlingen med antioxidanter i MS. Med undantag för studier av Verbeek et al. [ 114 ], är alla antioxidanter som testades förefaller att utöva en hälsosam effekt på sjukdomen.
Data om biotillgänglighet för polyfenoler i människa ännu inte tillräckliga och biotillgängligheten av polyfenoler är, i varje fall mycket låg. I livsmedel är flavonoider huvudsakligen glykosylerade och fenolsyror är i form av estrar och, efter omvandling till aglykoner, de är sulfaterat, glukuronideras eller denaturerad i vår kropp [ 115 , 116 ]. Detta gör det svårt att fastställa den optimala dosen av polyfenoler som krävs för att uppnå skyddande effekter och undvika bildandet av giftiga föreningar.
Dessutom är det inte klart om dessa bioaktiva molekyler bör tas separat eller i kombination och som är deras optimala koncentrationen eller det bästa förhållandet. De rekommenderade dagliga intag (RDI) av polyfenoler är ännu inte kända och det är nödvändigt att bedöma den lägsta koncentrationen, som är effektiva för att motverka cellaktivering utan bildning av stora mängder giftiga oxidationsprodukter. Ett överskott av antioxidanter kan faktiskt vara skadlig. Skydd från kinoner och andra giftiga föreningar kan uppnås genom att-SH-innehållande produkter, såsom alfa-liponsyra och N-acetylcystein.
För närvarande är polyfenoler tas i ordningen mg och PUFA i storleksordningen gram, men beslut om doseringen av kosttillskott och deras kombination bör tas i studier in vitro och in vivo- experiment. I synnerhet kliniska studier med polyfenoler, n-3 PUFA och vitamin D och andra antioxidanter bör tas i beaktande för deras effektivitet i att MS-patienter.
Sammanfattningsvis, med tanke på att kost och kosttillskott är inte farmakologiska droger och kan inte ersätta den konventionella MS-behandling, kan man instämma till förbättring av wellness av MS-patienter. Som framgår av denna översyn papper, den grundläggande molekylära utsikterna för en närings ingripande i inflammatoriska, autoimmuna sjukdomar som MS, ges av förmågan hos några naturliga livsmedelskomponenter för att modulera cellmetabolism och särskilt aktiviteten av ligand-beroende nukleära receptorer och transkription faktorer, vilka är i stånd att nedreglera inflammatoriska och autoimmuna processer. Bland dem, de mest lovande mål för kost molekyler är PPAR, särskilt PPAR-gamma, som har en central roll i regleringen av både metabolism och inflammation [ 117 ]. Framtida forskning kommer att klargöra om bioaktiva kost molekyler också kan påverka processen med differentiering av mogna oligodendrocyter och främja remyelinisering.

Erkännanden

Finansieringen av den italienska stiftelsen för multipel skleros (FISM) 2007/R/15 och 2010/R/35 till P. Riccio och 2005/R/13 och 2009/R/16 till GM Liuzzi, är tacksamma.

Referenser

. 1 . Compston A, Coles A. Multipel skleros The Lancet . 2008, 372 . (9648) :1502-1517 [ PubMed ]
2. Lassmann H, Brück W, Lucchinetti CF. Den immunpatologi av multipel skleros:. En översikt Brain patologi . 2007, 17 . (2) :210-218 [ PubMed ]
. 3 McFarland HF, Martin R. Multipel skleros:. en komplicerad bild av autoimmunitet Nature Immunology . 2007, 8 . (9) :913-919 [ PubMed ]
4. Lopez-Diego RS, Weiner HL. . Nya terapeutiska strategier för multipel skleros-ett mångfacetterat motståndare Recensioner Nature Drug Discovery . 2008, 7 . (11) :909-925 [ PubMed ]
5. Archelos JJ, Hartung HP. Patogenetiska roll autoantikroppar i neurologiska sjukdomar. Trends in Neurosciences . 2000, 23 . (7) :317-327 [ PubMed ]
6. Trapp BD. Patogenes av multipel skleros:. Ögon se bara vad sinnet är beredd att förstå Annals of Neurology . 2004, 55 . (4) :455-457 [ PubMed ]
7. Oksenberg JR, Baranzini SE. Multipel skleros genetik-är glaset halvfullt eller halvtomt? Recensioner Nature Neurology . 2010, 6 . (8) :429-437 [ PubMed ]
8. Lauer K. Miljö riskfaktorer vid multipel skleros. Expert Review of NeuroTherapeutics . 2010, 10 . (3) :421-440 [ PubMed ]
. 9 . Ramagopalan SV, Dobson R, Meier UC, Giovannoni G. Multipel skleros: riskfaktorer, prodromes och potentiella orsaksvägar The Lancet Neurology . 2010, 9 . (7) :727-739 [ PubMed ]
10. Serafini B, Rosicarelli B, Franciotta D, et al. Oreglerad Epstein-Barr-virus infektion i multipel skleros hjärnan. Journal of Experimental Medicine . 2007, 204 . (12) :2899-2912 [ PMC fri artikeln ] [ PubMed ]
11. Lünemann JD, Kamradt T, Martin R, Münz C. Epstein-Barr-virus:? miljömässiga utlösare av multipel skleros Journal of Virology . 2007, 81 (13) :6777-6784. [ PMC fri artikeln ] [ PubMed ]
. 12 Salvetti M, Giovannoni G, Aloisi F. Epstein-Barr-virus och multipel skleros. Current Opinion in Neurology . 2009, 22 (3) :201-206. [ PubMed ]
13. Mameli G, Astone V, Arru G, et al. Hjärnor och perifera mononukleära blodceller av multipel skleros (MS) patienter hyperexpress MS-associerade retrovirus / HERV-W endogena retrovirus, men inte humant herpesvirus 6. Journal of General Virology . 2007, 88 (1) :264-274. [ PubMed ]
. 14 Perron H, Lang A. Människans endogena retrovirus samband mellan gener och miljö i multipel skleros och i multifaktoriella sjukdomar associerar neuroinflammation. Kliniska Omdömen i Allergy and Immunology . 2010, 39 (1) :51-61. [ PubMed ]
15. WHO. WHO och multipel skleros International Federation Atlas: Multiple Sclerosis resurser i världen 2008 . Genève, Schweiz: Världshälsoorganisationen;
16. Thompson AJ. . Multipel skleros-en global sjukdom och fortfarande dåligt hanterade The Lancet Neurology . 2008, 7 . (12) :1078-1079 [ PubMed ]
. 17 Payne A. Näring och kost i klinisk behandling av multipel skleros. Journal of Human Nutrition och dietetik . 2001, 14 . (5) :349-357 [ PubMed ]
18. Coo H, Aronson KJ. En systematisk genomgång av flera potentiella icke-genetiska riskfaktorer för multipel skleros. Neuroepidemiology . 2004, 23 . (1-2) :1-12 [ PubMed ]
. 19 . Schwarz S, Leweling H. multipel skleros och näring multipel skleros . 2005, 11 . (1) :24-32 [ PubMed ]
20. Farinotti M, Simi S, Di Pietrantonj C, et al. Dietary ingripanden för multipel skleros. Cochrane Databas av Systematic Reviews . 2007, (1) Artikel ID CD004192. [ PubMed ]
21. Riccio P, Haas H, Liuzzi GM, Rossano R. Nya diagnostiska och terapeutiska alternativ för