Välkommen - jag är pensionerad läkare, Jag har sjukdomen MS samt under senare år också haft prostatacancer. Bloggen handlar om kost, fysisk aktivitet mm
Jag ger inga personliga hälsoråd.
Jag märker att jag inte har skrivit några utvärderingar sista året. Här kommer en för halvåret 2015. För övriga se Hur mår jag? Halvårsutvärderingar. Se hö marginal.
Allt är väsentligen oförändrat beträffande min MS. Det som hänt är att jag inte har några större problem med restless legs och myrkrypningar. Jag började med Parkinsonmedicineringen Sifrol hösten 2014. Låg dos. Och det märkliga är inte att det hjälpte men det verkade bryta en ond cirkel med problem att sova på grund av detta och också problemen med underbenen. Numera är problemen i stort sett borta- det är i varje fall inget problem längre och jag äter inte längre Sifrol. Detta har fått mig att fundera på om jag är oerhört känslig för placeboeffekten. So what!
En annan sak som jag också märkt har haft effekt är bäckenbottenträningen- mycket mindre besvär med trängingar nu.
Magen och tarmen är också OK och jag fortsätter med FODMAP inspirerad föda.
Jag kan alltså rekommendera Sifrol om man har problem med restless leg.
Rekommenderar också bäckenbottenträning.
Mig hjälpte FODMAP mot min mag-tarmproblematik
Men i övrigt är allt oförändrat: muskelfunktion, rörelseförmåga, balans, kognitiv förmåga, fatigue.
Det verkar som min MS håller sig lugn nu. Sannolikt på grund av min träning, kost, yoga med mera men kanske är det också så att i det här läget är det benignt.
Jag cyklade runt sjön i söndag och då mötte jag ett moped och cykelrallyt. Bilderna är från detta.
Diabetesneuropati är de besvär från fötter och ben som en stor andel av diabetiker drabbas av. En del av det är mycket smärtsamt. Det är också en komplikation som innebär minskad känsel och ökad risk för sårbildning och liknande. Detta kan ha stora konsekvenser.
Dr Dinesh Selvarajah vid universitet i Sheffield har gjort en undersökning avseende D-vitaminhalter där det jämförts en grupp med diabetes neuropati utan smärtor, en grupp som dessutom hade smärtor och slutligen en frisk kontrollgrupp.
Resultatet antyder att D-vitaminbrist kan spela en stor roll för utvecklingen av neuropati och speciellt den med smärtor. Det är emellertid inte någon interventionsstudie utan man har följt personer och sett deras halter och om de utvecklat neuropati och grad av neuropati. För att se om D-vitamin skulle kunna hjälpa bör man ha en interventionsstudie där man jämför de som får D-vitamin med de som inte får det.
Det finns nu långtidsdata avseende
alemtuzumab (Lemtrada) som tyder på att detta är en potent
medicinering som kan användas som induktionsbehandling.
Induktionbehandling innebär att man börjar med en potent medicin
för att helst nå målet NEDA inga bevis på aktiv sjukdom för att
sedan övergå till ”mildare medicin” med mindre riskfyllda
biverkningar. Aktuella sådana behandlingar enligt denna
rapport från 2013 är mitoxantrone, alemtuzumab och natalizumab.
Det Koyle berättar är resultat från långtidsuppföljningar
avseende Lemtrada med goda resultat.
Hon berättar även om den nya formen
av interferon som man ger intramuskulärt var fjortonde dag och som
också tycks ha bra resultat i avseende säkerhetsrisker i längre
tids behandling.
Och så nämner hon om Fingolimod och
en stor undersökning dels avseende hjärtbiverkningar och med
långtidsdata som också visar god säkerhet.
Vidare om dimethyl fumerat /Tecfidera
och hur man initialt kan justera doserna för att minska på
biverkningar av typ magbesvär. Se också MSology om detta. De två strategierna man har är att dels ta acetylsyreliknande preparat ( liknande att man kan ta detta för att förebygga frossa"biverkaningarna av interferon-acetylsalicyl kan dock också ge magbiverkningar. Andra strategin är att successivt öka dosen.
Avseende Tysabri ( natalizumab)
undersöker man nu om man kan öka intervallen mellan behandlingar
utan att de goda effekterna försvinner och om man kan minska
riskerna med PML på det sättet. Där finns inga svar ännu.
Robert
Bermel: Om att byta behandling. Speciellt kan detta vara aktuellt
med till exempel Tysabri behandling, där det ofta visat sig att man
får förnyade besvär av sjukdomen då denna behandling sätts ut.
Han berättar om uppföljningar där
man gått från Tysabri till bromsmediciner i tablettform. En studie
gällde övergång från Tysabri till fingolimod, dimethyl fumarate,
eller teriflunomide. Ett fynd man tycks ha gjort att besvär i form
av skov ökade däremot tycktes inte handikappsskalan öka utan snarast bli
förbättrad (Expanded Disability Status Scale scores improved over
time ) och beträffande gångtest var det blandat resultat. I denna
studie var tiden mellan man slutade med Tysabri och till man började
med den nya medicinen kort (wash out time- tid då Tysabri skall
försvinna ur kroppen).
En liknande studie avsåg att man bytte
från Tysabri till något av de tre medlen fingolimod, dimethyl
fumarate, eller rituximab (Mabtera
ett medel som används vid RA men som används även mot MS men som
inte är godkänt på den indikationen). Här var wash out tiden
mycket kort. En månad för fingolimod och rituximab och noll tid för
dimethylfumarate. Beträffande Fingolimod och dimethylfumarat fanns
en del personer som fick skov men för rituximab var siffran noll. I
denna studie tittade man också på magnetkamerabilder och det var
litet antal där man såg tecken på ökad aktivitet och speciellt
för rituximab fann man inget. / Det finns också studier med
Rituximab med goda resultat men eftersom patentet snart går ut för
medicinen har man inte vilja göra flera studier. Att få fram en
ny medicin från första studie till godkännande kostar lika mycket
som Öresundsbron hörde jag någon säga. I stället har aktuella
bolaget satsat på en liknande medicin ocrelizumab,
som nu finns i fas III studier både för skovförlöpande och för
progressiv MS. Mabthera används också i Sverige mot MS av
MS-läkare. Det har funnit i många år för RA och det finns alltså
mycket erfarenhet av preparatet.
Bermel berättar också om erfarenheter
från byte av en medicin till Tysabri på grund av bristande effekt.
Han säger att målet är att hitta den effektiva mediciner för
patienter från början, något man skulle kunna kalla skräddarsydd
medicinering men för närvarande är strategin att man byter- av
olika skäl.
Daclizumab är ytterligare en medicin
som inte är godkänd för (på indikationen) MS men som används
åtminstone i USA. Där pågår också studier man jfr med andra
bromsmedicer och där man funnit goda resultat. (Daclizumab används
för att förhindra avstötning av transplanterade organ exempelvis
njure).
När man har MS är livslängden kortare än för de utan
neurologisk sjukdom. Vid University of Manitoba, Canada har man gått
igenom data från åren 1984-2011 för att jämföra livslängd för
de med MS och de utan MS. (Referens).
5800 personer med MS jämfördes med drygt 29 000 utan MS. Man fann
att genomsnittsåldern (man använde måttet median) för MS gruppen
var 75.9 år medan det i gruppen utan MS var 83.5. Det var alltså
drygt sju års kortare livslängd för de med MS. Livslängden hade
förlängts men så hade den också för de utan sjukdom. Hur skall
man se på detta? Finns det något man kan göra?
Om man tittar på en annan autoimmun sjukdom, reumatoid artrit
(RA), lever man nu ett decennium längre än för 25 år sedan
enligt
en engelsk undersökning. Det finns flera olika förklaringar
till detta. Om man tittar på hjärtsjukdomar hos reumatiker har de
som fått behandling
av typ TNF hämmare mot sin RA fått mer än 50 procent färre
hjärtattacker efter tre års behandling. Det är under
dessa 25 år då man haft tillgång till TNF-hämmare och de andra nya så kallade biologiska bromsmedicinerna som livslängden har ökat. Det är också den tid som man fått en
annan syn på fysisk träning och ledgångsreumatism. Tidigare
avrådde man från träning eftersom det ansågs skada lederna. Idag
är det viktigt med ”rätt” träning för att bevara en bra fysisk
kondition men också för bättre kraft i muskler, en bra balans, mindre benskörhet och inte
minst för att må psykiskt bättre.
( Parentes Fysisk
träning motverkar depression. På Mayoklinikens hemsida
raddar man upp ett antal faktorer som förklaring:
Frisläpper kemikalier som kan mildra depression,
signalsubstanser, endorfiner och endocannabinoider.
Minskar immunsystemkemikalier som kan försämra
depression
Ökning av självförtroende genom att man uppnår de
personliga mål man satt. Dessa kan givetvis vara mycket olika för
var och en. Man mår också fysiskt bättre om man är i bättre
trim.
Träning är distraktion från de där gnagande oroliga
tankarna man kan ha- träning kan ha/har en sorts
mindfulnessfunktion
Träning kan leda till att man möter fler och andra
människor, på promenaden, i träningslokalen osv.
Träning är ett bra sätt att mildra ångest oro.
Alkohol och rökning används ofta mot ångest men är i längden
negativt och ökar också ofta besvären. Träning kan verka
motiverande att sluta röka och överkonsumera alkohol.
Ett problem med träning kan vara att man får högre
kroppstemperatur vilket många är känsliga för. Det finns många
sätt att påverka detta. Kylvästar, duscha kyligt, ej för varma
bassänger. Att ta pauser och liknande är också viktiga
komponenter i ett träningsprogram. Det gäller att vila innan
symtomen utlöses. Det senaste var det nog det viktigaste jag lärde
mig på Vintersol en gång i tiden. )Slut parentes
Jag tror att man kan dra en hel del lärdom av utvecklingen
avseende reumatoid artrit. Och delvis har det kanske redan skett
eftersom livslängden ökat även vid MS. På bloggen Multiple
Research Blog som numera heter något annat (Bart's
MS Blog) finns ett inlägg om MS, överlevnad och de sjukdomar
man samtidigt kan ha vid MS. Sjukdomar som förkortar livet är bl a
lunginflammation, urinvägsinfektion, depression, alkoholmissbruk,
rökningsföljder, hjärtsjukdomar, cancer.
Och en hel del av detta är faktiskt hanterbart. Livsstilsfaktorer
är viktiga för i stort sett alla dessa tillstånd och sjukdomar. I
varje fall på en gruppnivå- i det individuella fallet kan man ha
levt hur ”riktigt” och hälsosamt som helst och ändå få
olika sjukdomar- det känner vi alla till. Och man kan röka och ändå
bli världens äldsta människa, Jeanne
Calment 122 år.
Jeanne
Calment på 121 årsdagen. En god historia säger att hon rökte
till hon var 114. Då skulle hon låna cigaretter av en granne och
ramlade i trappan och bröt ett ben. Då slutade hon. Men hon
cyklade, stressade nog inte, medelshavskost med bl a olivolja, som
hon använde också som hudvårdsmedel.
Något annat som är viktigt- behandlingen. Inom behandlingen av
reumatoid artrit går man in för att nå målet ( Treat to target=T2T) dvs om möjligt behandla bort alla
tecken på aktiv sjukdom. Det skall inte vara några svullna leder
och liknande och det skall heller inte vara några tecken på
inflammation i prov som SR, CRP. Man skall också behandla så
tidigt som möjligt och ha kort tid till man kommer under vård av
reumatolog.
Liknande tendenser finns inom MS vården. Man skall behandlas
tidigt och sedan finns det kan man säga två olika inriktningar.
Dels en skola som säger att man skall behandla intensivt för att ta
bort i stort sett alla symtom och tecken på sjukdom. Man skall uppnå
något man kallar NEDA No evident disease activity- ingen tydlig
sjukdomsaktivitet, dvs man skall inte ha några symtom på aktiv
sjukdom och man skall heller inte ha några tecken på MRI att
sjukdomen är aktiv. Det finns också en inriktning som är mer
försiktig bl a på grund av biverkningar från vissa mediciner.
Vad kan man göra?
Något som är viktigt är alltså att titta igenom sin livsstil. Fysisk aktivitet
Det handlar om att röra på sig: Dels undvika att vara
stilla länge och ofta. En gång skrev jag en artikel som hette Det
är livsfarligt att sitta still på Newsmill. Den blev väldigt
diskuterad där och retade en del som inte kunde acceptera att
stillasittande i stort sett tog bort effekterna av motion. Lustigt
nog kom det en artikel i DN samma dag med liknande
titel. Jag fick alltså ett gott stöd där för mitt inlägg.
Rörelse handlar också om fysisk träning. Bäst är träning
är aerob, dvs pulsförhöjande. Den fysiska träningen medför
flera plus. Med bättre kondition minskar trötthet. Vid kroniska
sjukdomar med fatigue finns visat att träningen har en god effekt
på denna trötthet. Detta gäller multipel
skleros, det gäller andra
kroniska sjukdomar. Träningen medför också en bättre hjärt
och lungfunkfunktion, bättre blodtrycks- och blodfettsvärden, av
vilket följer mindre risk för hjärtssjukdom. Enligt denna
studie finns också möjlighet att träningen skulle kunna
påverka progressionen vid MS.
Kost Det finns ganska mycket material som säger att
kost och hälsa hänger ihop. Medelhavskosten med sina huvudpunkter
är ett exempel. Det är rikligt intag av fisk och hönsfågel.
Rikligt med fibrer. Grönsaker och frukt. Nötter. Olivolja.
Begränsat med rött kött. Men det finns visat att mat med sådana
komponenter även kan hittas i svensk kost, The
New Nordic Diet. Det finns också studier av
sjundedagsadventisters kost där det finns ett stort vegetariskt
inslag som tyder på att den är hälsobefrämjande.
Rökning och tobak. Skulle
man inte behöva skriva om. Men tyvärr är inte rökningen historia.
Många unga inte minst kvinnor börjar röka. En av skribenterna av
MS research blog skriver om sin unga, välinformerade intelligenta
dotter som börjat röka. Som ung kan man inte koppla till vad som
händer om 20-30 år skriver skribenten. Så var det nog. Det är så
länge sedan att jag inte kommer ihåg riktigt hur tankarna gick.
Rökningens risker var väl kända även då jag var ung.
Sömn. En god sömn är
viktigt. Har man börjat röra sig mer kan det hjälpa. En annan väg är att försöka
hantera sin stress. Det finns faktiskt flera vägar att göra det.
Det kan gälla att ta itu med det som orsakar stress, dvs lösa de
eventuella bakomliggande orsaker, men det kan också gälla att öka
sin tolerans av stress till exempel med yoga, meditation och många
andra sätt. Förbättra sömn kan man också
göra genom att inte dricka kaffe för sent, eller kanske man håller
spänningsnivån uppe genom att titta på eller läsa deckare sent på
kvällen. Eller kanske man läser något annat som retar upp.
Stress och stresshantering.
Se föregående stycke. Vill man läsa mera utförligt om
stresshantering kan man läsa detta inlägg. Slutligen kan det kännas bra om
man lyckas förändra något i sin hälsoprofil till det bättre.
Bara det kan göra att man mår bättre och blir lite hoppfullare.
Jag tror att hoppet är viktigt och hur man ser på sin situation.
Jag tror nog att man se
hoppfullt på framtiden även avseende livslängden vad beträffar
MS.
En forskargrupp
funderade över varför svarta amerikaner hade större risk att
utveckla hjärtsjukdom. Kunde det vara så att deras utsatta position
i samhället gav en ökad psykosocial stress. Man beslöt sig för
att undersöka om stressreduktion med meditation kunde påverka
risken.
Man gjorde en kontrollerad studie med
201 svarta män och kvinnor med hjärtsjukdom ( kranskärlssjukdom).
De lottades slumpmässigt in i grupper att antingen få
transcendental meditation/TM eller hälsoutbildning. Man skulle
följa med att se efter total dödlighet, hjärtinfarkt eller stroke
(mm). Gruppen följdes i genomsnitt i knappt fyra och ett halvt år.
Man fann att gruppen med TM hade en
riskminskning med nästan 50 procent att dö överhuvudtaget, att få
hjärtinfarkt eller stroke , alltså en halvering. Man fann också
minskning av systoliska blodtrycket och färre psykosociala
stressfaktorer.
Vid universitetet i Kansas har man
undersökt yogans inverkan på förmaksflimmer,
livskvalitet, depression och ångest. Studien
följde upp personer som drabbats av attackvist förmaksflimmer, där
det inte gjordes något de första tre månaderna, som sedan följdes
av tre månader med två entimmespass i veckan med yogaträning.
Man fann att yogaträningen minskade
förmaksflimmeratacker jämfört med perioden innan det började.
Dessutom tycktes allmänna hälsan bli bättre, mental hälsa förbättras med
mindre depression och ångest. Det var en minskning av hjärtats
antal slag per minut samt av systoliskt och diastoliskt blodtryck
före och efter yoga.
Detta var ett par av de undersökningar som gör
att man i hjärtrehabiliteringen använder antistressmetoder som
yoga. Allra bäst vore det givetvis och man kunder förebygga att
man insjuknar i hjärtsjukdom. Hur ligger det till där?
På sidan Medical
Daily läser jag om en systenatisk översikt och en metaanalys av
undersökning omfattande 2768 personer där man ville fastställa hur
yoga påverkade hjärthälsan. Undersökningen gjordes under ledning
av Myriam Hunink vid Erasmus University Center i Holland i samarbete
med Harvards School of Public Health.
Man jämförde dels grupper med yoga
jämfört med kontrollpersoner som ej tränade överhuvudtaget
och fann minskning av riskfaktorer för
hjärtat, som lägre BMI, systoliskt blodtryck, lägre LDL kolesterol
( det dåliga) och högre HDL kolesterol ( det goda) hos
yogagrupperna samt flera gynnasamma faktorer.
När man jämförde yogagrupperna med
de som motionerade fann man inga skillnader. Yoga tycktes alltså
lika bra som aerob träning/ pulsförhöjande .
Det finns alltså möjlighet för de
som inte klarar av en ihållande aerob träning att kunna använda
yoga med lika god effekt enligt denna studie. Forskarna skriver att
det kan vara lämpligt för de med tidigare hjärtsjukdom, för
äldre, de med ledbesvär.
Detta gäller givetvis också om man
har svårighet att utöva aerob träning vid neurologisk sjukdom som
MS. Yoga kan också utföras sittande och liggande och kan utföras
av den rullstolsburne. Ett problem med sådana tillstånd är bl a
att den ökade svårighet med motion kan leda till hjärtsjukdom. Här
är ett sätt att påverka. Neuroförbundet borde kunna anordna
yogagrupper lokalt.
I förra veckans nummer av Läkartidningen fanns en fallbeskrivning av D.vitaminintoxikation.
Fallet gällde en 88 årigman med vaskulär demens vars son via nätet införskaffat D-vitamin, därför att han läst att detta kunde förhindra demensutveckling.
Sonen införskaffade D vitaminkapslar som innehöll 25000 IE per styck och gav två kapslar dagligen till sin far, dvs 50 000 IE. " Efter 6 månaders behandling drabbades patienten av nedsatt muskelkraft,
gångsvårigheter och sluddrigt tal, och han lades in på strokeavdelning.
Symtomen gick väsentligen i regress, och man bedömde tillståndet som
betingat av en transitorisk ischemisk attack (TIA)" . Det var således kan man tycka en synnerligen hög dos och det är förvånande att det gick så länge som en halvår. Patienten insjuknade ytterligare tre gånger ( man observerade första gången inte det höga intaget, så man kan säga att patienten fick denna höga dos i sju månader). Efter hela sju månader blev patienten i fråga återställd.
Jag skrev kan man tycka en synnerligen hög dos med avsikt därför att jag har ibland tyckt mig ana att man i många sammanhang har en tendens att tycka att ju mer desto bättre. Jag hade en gång en patient som fick medicinen digitalis för hjärtat. Han läste någonstans att det var en tablett som stärkte hjärtat med följden att han började att ta flera tabletter om dagen med påföljden att han blev intoxikerad. Beträffande digitalis är det så kallade terapeutiska intervallet, de halter i blodet där preparatet har en god inverkan ganska snävt, och det var inte alls ovanligt att personer fick för höga doser även om de inte tog mer medicin. Det kunde hända då de blev äldre och inte kunde omsätta ämnet lika snabbt. Men jag har läst om det här i något forum och även i kommentarer att man haft en tendens att gå högre och högre i dosen av D-vitamin.
I Läkartidningen kan man läsa:De högsta dygnsdoserna D-vitamin som rekommenderas utan medicinsk
övervakning är därför 4 000 IE för individer >8 år. Den referens man har till detta är Hollick som är en auktoritet på området. (Holick MF, Binkley NC, Bischoff-Ferrari HA, et al. Evaluation,
treat-ment, and prevention of vitamin D deficiency: an Endocrine Society
clinical practice guideline. J Clin Endocrinol Metab. 2011;96:1911-30)- Vad jag förstår har dock inte artikelförfattarna och Hollick samsyn avseende vilka halter som behövs, och eventuella följder av brister. Beträffande synen på D-vitamin vid olika sjukdomar som inte är skelettsjukdomar förefaller "juryn fortfarande inte ha återkommit till domstolen , som man brukar läsa i amerikanska tidskrifter", men beträffande just MS tycker jag att det finns mycket evidens för sambandet D-vitamin och ökad risk för MS. ( but the jury is still out).
Det finns skäl att ta till sig vad man skriver i Läkartidningen och inte "stolläta" D-vitamin. Själv tar jag ganska hög dos ( men givetvis inte i sådana megadoser) och försöker att inte ta något under den period solen kan står på den nivån att D.vitamin tillverkas i huden och då jag befinner mig i södern, och hoppas på det sättet minimera riskerna men ändå ha en relativ hög serumnivå av D-vitamin.
Det finns ytterligare ett skäl till försiktighet, man kan läsa det också i Läkartidningen: tabletterna kanske inte har den styrkan som anges. I något undersökt fall var halten betydligt högre.
Här är vad jag skrev om D-vitamin för något år sedan. I kombination med vad som står i Läkartidningen kanske man närmar sig en sanning.
Det har kommit en del undersökningar om MS och Yoga.
1.En är en systematisk översikt utförd av Bláthlin
Casey m fl i ett forskarteam vid the University of
Limerick, Irland. Man tog bara med randomiserade kontrollerade
studier, vilket innebar att man fann sju studier med mellan 11
och 77 personer i respektive studie. Undersökningen är hittills
inte publicerad utan har presenterats vid ett möte. ( Det finns
alltså inte någon peer review, en kritisk granskning av artikeln
före publicering).
Jämfört med ingen åtgärd visade yogagrupperna effekter på
balans, ångest, depression, Längre uthållighet bättre hastighet
avseende gångförmåga. Det rapporterades också positiv effekt på
fatigue ( sjuklig trötthet) och bättre livskvalitet.
Studierna var dock av ganska dålig kvalitet och man fann bl a en
del bias ( att man har ett systematiskt fel i studien där resultatet
blir påverkat- till exempel att forskare el försökspersoner har
en positiv inställning som påverkar svar vid intervjuer).
Forskarna säger att det behövs fler studier med bättre kvalitet
för att fastställa resultat.
Att notera är att man fann inga allvarliga biverkningar. Yoga
förefaller säkert för personer med MS.
2.En annan studie vid Cleveland Clinic har forskaren Darlene
Stough mfl låtit tretton personer delta antingen i yogagrupp och
meditationsgrupp. Man trodde att den fokusering på andning,
avslappning och kroppställningar som finns vid yoga skulle påverka
mest rörelsefunktioner som gående och balans än vad meditation
enbart gjorde. Man fann att depression förbättrades i större
utsträckning i yogagruppen men det fanns inga skillnader i fråga om
gående, balans och andra variabler
3.Cecilia Wan vid St Michaels sjukhus i Toronto har rapporterat
en studie med tretton personer med MS som deltog i ett 11-veckors
program med mindfulness som fokuserade på kronisk smärta. Man fann
effekt på smärtan men också på livskvalitet.
Dessa tre studier fanns att läsa på Med
Page
Där skriver man om en annan översikt
som gjorts av Frank och Larimore och som är publicerad i Front
Neurosci 2015;9:133).. Avseende smärta: Stidie av
Doulatabad m fl som fann att kronisk smärta var bättre efter tre
månader i yogaklass. Yogan bestod av ( Hathayoga) långsamma
rörelser, andningsövningar och meditationsinriktning. Avseende trötthet (fatigue):
90 timmar i veckan under sex månader minskade fatigue och upplevde
sig med fyll av energi. En annan studie fann att fatigue minskade
något men förbättrade förmågan att fokusera. Depression: Vid en
neurologklinik bedrevs en 8-veckors mindfulhetskurs med
samtalssessioner, övningar och hemarbete. Efter åtta veckor kände
patienterna sig mindre deprimerade, mindre ångestfyllda och hade
mindre fatigue. Dessa förändringar var kvar i sex månader. Symtom från blåsan:
En yogagrupp med fokus på andning, muskelkontroll och avslappning
hjälpte mot symtom från urinvägarna. Det var statistiskt
signifikanta förbättringar avseende inkontinens, frekventa
trängningar, och mindre resurin ( den volym urin som finns kvar
efter man kissat. Gångförmåga: 24
sessioner under åtta veckor av yoga var lika effektivt som
löparbandsträning avseende balans och uthållighet att gå hos unga
kvinnor med MS. Humöret blev bättre och minskad fatigue. Livskvalitet: 61
personer med MS som deltog i yogasessioner tre ggr i veckan under
tolv veckor förbättrade totala livskvaliteten enligt en iransk
studie.
Göran Boll är en yogainstruktör som utarbetat ett program medicinsk yoga som används vid flera stora sjukhus, där man bl a forskat på det för ryggbesvär, högt blodtryck och vid rehabilitering. I denna youtubevideo lär han ut grundläggande övningar i yoga. Första minuterna hörs det dåligt på grund av att bl a många kommer sent men efter en stund kommer en bra introduktion till yoga som utförs sittande. Man kan också lära sig av denna video att man inte bör komma för sent till en föreläsning. Här märks hur störande det är.
Denna video har några år på nacken men är på ett så generellt plan att den är väl värd att titta på. Handlar om immunförsvarets centrala roll för hälsan.
Går speciellt in på MS och graviditet.
Efter att jag skrivit om livsstilsprofil i förra inlägget har jag kommit att fundera över hur mycket det platsar i en blogg som denna. Är det inte litet av en blasfemi att lägga mycket betoning på livsstilsfaktorer för de som inte har några fysiska problem i en en blogg som vänder sig de med kroniska sjukdomar ofta förenade med handikapp och då speciellt MS. Jo, jag kan nog tycka det och kanske har bloggen tagit en sådan vändning att den inte tar upp hela problematiken inom området. I livsstilsprofil tas bl a upp frågor om fysisk träning av den omfattning att man får en ordentlig pulsförhöjning och att det skall pågå under en viss tid. Det är ganska många som detta kan vara ytterligt svårt för. Så har tankarna gått.
I posten häromdagen kom dels reklam för Arvika stad och dels neuroförbundets tidning Reflex.
I annonsbilagan för Arvika stad skriver det nya kommunalrådet följande:
......Arvika är en ovanligt bra plats på vår jord.
När jag tar en promenad på stadens gator tänker jag på vad norrmännen brukar säga om Arvika- att det känns som att komma till en riktig stad.
När man vandrar på dekullerstensbelagda gatorna och tittar in i alla våra fina butiker och de inbjudande caféerna är det lätt att förstå vad våra grannar i väst menar.
I Reflex finns en intervju med den moderata riksdagsledamoten Sofia Arkelsten, som nyligen diagnosticerats med MS. Hon säger: I höstas började kolleger kommentera att hon haltade och hon sökte läkare för smärtor i ett knä. Hon hade också problem med att stå länge, gå nerför trappor och på ojämna underlag som kullersten.
Det senare är en situation som jag känner igen. En längre period var det väldigt besvärligt att gå på kullerstensgator och till saken hör att i Arvika har man belagt gatorna med kullersten de senaste årtiondena. Har man inga problem med gåendet märker man det inte, men för de som har problem, bl a äldre med kanske just ingen specifik problematik men ändå pga ålder fått svårare att röra sig kan detta vara ett stort problem. Det är inte således inte bara för personer med neurologiska åkommor som MS och parkinsons sjukdom som kan uppleva besvär. Jag har lagt märke till att många i Arvika har rollatorer. ( min iakttagelse- inget vetenskapligt påstående) Har de möjligen ramlat på kullerstensgator?
Nej, det var inte bättre förr. Inte ens gatubeläggningen.
Detta får mig att fråga: Vilka frågor ställer man sig vid planeringen av hur staden skall se ut. Tar man ställning till sådant som gångsvårigheter?
Vill du göra ett livsstilstest på nätet. I så fall kan du gå till denna länk.
Livsstilen har visat sig ha betydelse för hur man mår. Till livsstil hör sådant som motion, stillasittande, kostvanor, rökvanor, dryckesvanor, sömnvanor, upplevd stress .
Testet är utvecklat av professor Preben Bendtsen, Linköpings universitet.Det kan vara ett stöd för att hitta saker man kan förändra för att må bättre.
På nätet kan man också hitta en föreläsning med Preben Bendtsen, där han bl a berättar om livsstilprofilen.
Glutenintolerans är en sjukdom som beror på reaktion mot gluten, vilket finns i de vanligaste mjölsorterna ( vete, råg, korn). Sjukdomen ger upphov till inflammation i mag-tarmkanalen. Vanliga symtom är just symtom från mag-tarmkanalen i form av avföringsrubbningar, smärtor. Det finns också en hel symtom som inte berör tarmen.
Själv fann jag att jag fick utslag, klåda då jag åt bröd som innehöll vete.
Utslagen varierade, här såg det ut som utbredda urticaria. Här kliade det fruktansvärt
När jag sedan kontrollerade om jag hade antikroppar mot gluten var det negativt. Jag hade då inte ätit gluten på några månader och just detta är en förutsättning för att provet skall visa något. Det var alltså ganska meningslöst att ta provet. Jag var emellertid inte villig att äta mjölprodukter igen eftersom jag hade haft ganska besvärliga utslag och klåda i flera år. Jag ville inte riskera återfå symtomen. Dock gjorde jag ett test med att äta bröd med gluten och inom ett dygn kom symtomen igen. Det kan vara så att det inte är gluten jag reagerar på utan något annat protein som finns i vete- jag får nöja mig med att så är det.
Jag blev bra från hudbesvären men inte bra beträffande magbesvären. FODMAP diet tycks dock hjälpa.
Här är video med aktuell forskning om celiaki. Det kommer sannolikt att komma nya tester som kanske kan hjälpa till med diagnosen i situationer som min.
Obs jag ställer mig tveksam till vad som inramar videon, dvs att beteckna exempelvis vete mm som vita gifter. Spannmål kommer fortsättningsvis att vara viktigt som föda för mänskligheten en lång tid framöver.Skulle man betrakta allt som ingår i FODMAP som gifter skulle mänskligheten få problem.
-Vattnet är ett farligt gift, som omger hela Visby stift, skaldade Falstaff Fakir. Och i stora mängder blir konsumtion av vatten livshotande, så Falstaff hade rätt.
I filmen visas hur celiaki inte bara är magbesvär utan snarare kan symtom komma från nästan alla organ säger man. Det har nyligen kommit en svensk studie om celiaki, som visar att det finns en ökad risk ( 2.5 faldig) för neurologiska sjukdomstillstånd (neuropathy) . Bland dessa finns kroniska inflammatoriska demyeliniserande neuropatier. Dit får man nog räkna MS. Det finns också bl a enligt ovanstående video ökade risker för autoimmuna sjukdomar.
Tranbärsjuice kan eventuellt förebygga urinvägsinfektion
Problem med att kissa ett vanligt problem
Problem med att kissa är ett av de vanligaste symtomen vid
multipel skleros. I undersökningar i upprepade studier har man
kommit fram till att ungefär ¾ ( 75 procent) av personer med MS har
sådana problem, dock kanske de siffrorna är något gamla eftersom
de bygger på äldre studier. Idag får man diagnosen tidigare och
förhoppningsvis leder det till att färre utvecklar symtomen. Vanligaste problemet är tvingande trängningar-man
måste ta sig iväg till toa så fort som möjligt, och tvingande
trängningar ( urgency) har 24-86 procent av de med
urineringsproblem. Att springa på toa ofta, ökad urineringsfrekvens, är
ett problem för 17-65 procent av MS-patienter med urineringsproblem. Problem med att tömma blåsan , retention,
är ett ovanligare symtom än trängningar men finns ändå hos mer
än var fjärde patient. Detta kan vara en problematik man inte
upptäcker själv åtminstone till en början. Därför brukar man
mäta hur stor volym urin som finns kvar i blåsan efter att man
kissat. Denna volym kallas residualvolym. Det är viktigt att
undersöka om man har urinretention då kvarstående urin innebär
ökad risk för urinvägsinfektioner som kan inbegripa och skada
njurarna. Står det mycket urin i blåsan kan detta i sig leda till
njurskada. ( Källa)
Bäckenbottenträning är effektivt vid MS och andra tillstånd
Det har visat sig att bäckenbottenträning kan minska symtomen
från urinvägarna högst betydligt. På bloggen MS Research Blog
finns en del dokumentation om detta. Här finns några
av bloggens inlägg.
Det finns faktiskt forskning om att bäckenbottenträning har
effekt vid problematiken med att kissa vid MS sedan lång tid
tillbaka. Bäckenbottenträning är inte helt okänt vid inkontinens
och andra funktionsrubbningar men troligen används det sällan som
första behandling men borde nog vara första behandling eftersom det
kan hjälpa bra och inte har några biverkningar. Träningen skiljer
sig något för män och kvinnor men kan ha bra effekt för båda
könen. Jag har tittat på olika träningsråd på nätet och de är
faktiskt ganska lika. Är man osäker kan man få hjälp av
uroterapeut. Hos dessa finns mycket hjälp att få.
Hur går det till?
Jag har tittat på olika sajter med bäckenbottenträning och
råden är ganska likartade.
Landstinget
i V-land. Nicola.nu.
Man kan söka på nätet med sökordet bäckenbottenträning och
finna olika sajter. Genom att läsa flera får man en klar bild av
hur man gör det.
Bäckenbottenträning behöver flera än personer med MS –
förmodligen de flesta över 40. Inte minst män som kommit upp i
prostataproblemålder. Vid bäckenbottenträning för MS-are fanns
åtminstone en undersökning som visade att det var minst lika
effektivt för män.
Som jag förstår det gäller det att gå in ordentligt för träningen - vilket enligt min erfarenhet gäller all träning.
Jag har nu läst boken Väggen- en utbränd psykiaters noteringar. Texten är i "lyrikform" som beskriver hur det är, känns och upplevs att vara utbränd och också lite granna om hur skribenten ( psykiatern Pia Dellson) uppfattar att omgivningen ser på henne. Hon har en förstående nära omgivning vilket jag tror kan vara viktigt för tillfrisknande. Den senare meningen pekar för övrigt på faran med ordet utbränd. Utbränd kan betyda att något är kaputt, förstört, och inte minst kanske den utmattade uppfattar så själv.- Gäller för övrigt många andra tillstånd också.
Det finns inte mycket att hämta direkt om man vill förebygga utbrändhet- men om man begrundar vad Pia Dellson skriver kan man nog hitta inspiration för att förebygga utbrändhet- viktigt för arbetsplatser. Chefer har där en viktig roll både i att befrämja sina medarbetares men också sin egen hälsa.
Jag har just beställt en ny bok- Väggen- en utbränd psykiaters noteringar. Jag såg intervju med författarinnan Pia Dellson i programmet En bok-en författare- och blev intresserad. Detta med att läkare blir utbrända är ingen ovanlighet. Det har nyligen kommit en undersökning av läkare i USA avseende burn-out och det är ingen rolig läsning. 2005 fanns en artikel i Läkartidningen om att utbrändhet tycktes vara ett svenskt fenomen, skriven av en läkare som arbetat i flera länder men bara stött på det i Sverige
I korthet kan man karaktärisera utbrändhet med orden förlust av arbetsglädje, känsla av att vara cynisk och en känsla av låg personlig tillfredsställelse och värdering av vad man gjort.
. Läser man om den amerikanska studien finner man att det inte är något unikt för Sverige med utbrända läkare. Studien är en enkät där man frågat läkarna om de har symtom på utbrändhet. Undersökningen är stor och man frågade många läkare -jag tror det var cirka 18000 och ungefär var femte svarade.
De läkare som rapporterade utbrändhetsymtom allra mest var läkare inom intensivvård, där hela 53 procent gjorde detta.Lägst siffra fanns inom hudsjukdomar där siffran var 37 procent, alltså mer än var tredje, vilket också är en hög siffra. I cirka 7-12 procent av fallen upplevde man det så allvarligt att man funderade på att lämna yrket.
Även i Sverige är det vanligt. Det förekommer inte så sällan artiklar i Läkartidningen om detta. Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning hos unga läkare Läkaryrket är under stor utveckling och spänner över stora fält. Samtidigt sker en urholkning av läkaryrket, där många mer och mer kan känna sig som en kugge i ett maskineri utan någon känsla att kunna påverka sitt arbete. Datoriseringen har också varit en prövning med många ohanterliga system. Symtom på detta är läkarbrist, stafettläkarfenomenet mm. En debattartikel i LT har titeln Vem är jag? Dagens svenska läkare är på jakt efter en identitet.
Och vad får detta för konsekvenser för den som läkaren möter? Vad innebär det att vara patient hos en läkare som har symtom på utbrändhet? I inlägget Trött i hjärna skrev jag bl a om hur jag upplevde det i bland. Jag var inte utbränd men väldigt trött ( fatigue). Jag är övertygad om att det påverkade mitt arbete.
… … och kan man därigenom minska
fallen av biverkningar ex.vis PML
PML är en förkortning
för progressiv multifokal leukoencefalopati.
Det är en snabbt förlöpande demyeliniserande sjukdom
i centrala nervsystemet. Den är mycket ovanlig och drabbar främst
personer med kraftigt nedsatt immunförsvar. PML orsakas
av ett virus som kallas JCV och som är vanligt hos människan. Cirka
4/5 av den vuxna befolkningen har antikroppar mot viruset, som säger
att de haft infektionen. Detta kallas primärinfektion och den har
ofta inga symtom då den sker. Man brukar kalla sådana infektioner
subkliniska, de har inte så starka symtom att de når
över tröskeln för att man skall upptäcka det. Immunförsvaret
klarar effektivt att hålla sjukdomen stånge,. Dock finns virus
kvar latent i kroppen . Om det sker en förändring av
immunförsvaret som gör att detta nedsätts kan dessa virus bli
aktiva igen. Vid PML angrips myelinet. Sjukdomen ger flera neurologiska
symtom, svaghet i muskler, förlamningar, syn och talrubbningar,
mentala funktionsrubbningar. Man misstänker diagnos genom
symtomutvecklingen. Kännedom om immunbrist och magnetkamerafynd kan
också bidra. Diagnosen fås genom att påvisa smittämnet i
ryggmärgsvätskan och MRI.
Under perioden innan man kunde
behandla HIV och AIDS drabbades många av sjukdomen med närmast 100
procent dödlighet. Även de som behandlats med immundämpande
medicinering kan utveckla sjukdomen. I och med att medicin Tysabri mot MS kom
blev PML aktuell igen.
2013 var dödligheten i sjukdomen PML 23 procent enligt
läkemedelsföretaget Biogen- Idec. Av de som överlevde fanns
dock betydande kvarstående men. Risken för insjuknande i PML kommer efter två års
behandling och risken ökar med tiden. En liten vink om risken kan
man få av dessa siffror. Av 129 100 MS patienter som totalt fått
Tysabri fanns 495 fall av PML andre september 2014 enligt
MS Research Blog.
Det finns alla skäl i världen att försöka
hitta vägar att minska risker och biverkningar med Tysabri.
Lana
Zhovtis-Ryerson biträdande professor i neurologi presenterade
vid AANs möte i Washington
(April 18-25 2015) en
studie där man utökade tiderna mellan infusioner av Tysabri
från fyra till åtta veckor och fann att patienterna mådde bra med
detta och medicinen var effektiv. Det blev inga nya fall av PML.
Zhovtis-Ryerson säger emellertid att det finns mycket man inte vet
om Tysabris effektivitet om man förlänger intervallen mellan
behandlingarna och det måste till fler studier för ändrad
behandlingsstrategi. I studien jämfördes 1078 patienter som tog
behandlingen enligt standard 4 veckor med en grupp som fick utökad
intervall mellan 4 veckor och tre dagar samt 8 veckor och 5 dagar. I
studien var Tysabri lika effektivt för 65 procent av deltagarna i
varje grupp och där fanns ingen sjukdomsaktivitet och resultaten
(nya lesioner) på magnetkamera var jämförbara. I gruppen med
standard dos inträffade två fall av PML medan det med förlängt
intervall inträffade inga fall av PML. Det senare är dock inte statistiskt
signifikant- det vill säga kan bero på slumpen.
Så kanske kan man i framtiden förlänga intervallen mellan
behandlingarna för att minska risken för PML. Men där är man
inte än.
Det här är egentligen ett inlägg på Multiple sclerosis research blog som jag försökt överföra till svenska och delvis förkortat och försökt förenkla.
Skov triggas av
vita blodkroppar som når in i hjärnan och skadar oligodendrocyterna
och nerverna, Detta är kopplat till svullnad av nerven vilket gör
att nervsignalerna inte kan avfyras och ledas fram som de ska, vilket ger
symtom
Bästa
behandlingen av skovvis förlöpande MS är att man hindrar vita
blodceller från att nå hjärnan, Om detta sker hejdar det fortsatta
skador på hjärnan. ( Myelinskada och nervskada)
Några doktorer
fortsätter att tro att progressiv MS är ett problem med vita
blodkroppar och fortsätter med behandling med de vanliga bromsmedicinerna. Givetvis kan vissa
progressiva MS patienter svara på dessa behandlingar speciellt de som
har gadoliniumförstärkta MS förändringar på magnetkamaren (
lesioner) / det vill säga de som har pågående aktiva inflammationer i lesionerna. Men vi behöver ett nytt sätt att behandla MS eftersom
huvudproblemet inte är de vita blodkropparna ( men jag tror man
måste ta itu med dessa också). Huvudproblemet tycks vara ett problem med
nerverna som triggats av skadan som förorsakats av de vita
blodkropparna.
Nervsignaler
Nervfibrernas
uppgift är att överföra nervimpulser från en nerv till en annan
via en synaps. Se
video på Youtube ( svenskt språk)
Då en nervimpuls går via
nerven (neuronet) åtgår energi, beroende på förflyttning av
joner, väsentligen natrium och kalium. Natrium går in i cellen via
natriumkanaler ( porer i cellmembranet som tillåter natrium att
passera). När väl nervimpulsen har gått genom nerven återställer
den sig själv för att kunna skicka nya nervsignaler. Inne i
nervcellen finns en växelfunktion ( föreställ dig en svängdörr).
Systemet pumpar kalcium ut ur cellen i utbyte mot natrium. Detta gör
att cellerna håller sig friska och fungerande,
Myelinskidan
som görs av oligodendrocyterna gör att nervimpulserna kan passera
snabbare. Detta sker på grund av att impulserna hoppar mellan de
avbrott som finns mellan de individuella myelinskidorna( Ranviers
noder). Detta kunde man också se på Youtube. Oligodendrocyter bildar
myelinskidor i hjärna och ryggmärg medan schwannska celler gör det i
perifera nerver utanför CNS. ( I stort likartade processer).
Myelinförlust kännetecken vid progressiv MS
Vid progressiv
MS ( både primär och sekundär) är myelinförlust ett kännetecken
för sjukdomen. Initial kan detta lagas men då vi blir äldre blir
reparationsmekanismerna mindre effektiva.
Dessutom kan
sjukdomen skada alltför många av cellerna som skall repareras och
också ärrbildning kan förhindra att myelinskadorna kan repareras.
Detta gör nerverna känsliga för ytterligare skador.
Varför en
person får skovvis förlöpande MS och en annan progressiv vet man
inte för närvarande. Det kan bero på ålder, kön, var skadan sker
i centrala nervsystemet ( CNS) och hur bra en individ kan reparera
och hantera konsekvenserna av skadan. Då kompensationsmekanismerna
blir utmattade eller inte finns där från början ( vid primär
progressiv MS) så tas skadeprocessen över av progressiv MS.
Demyeliniserade nerver gör att nervsignalerna kostar mycket mer energi än tidigare. Följden blir "låg inflammation" och till slut nervcelldöd.( Med låg inflammation menas en inflammation som man tror orsakar flertalet kroniska sjukdomar. Hjärtsjukdomar, RA, Crohns sjukdom, MS mm tros orsakas av "låg inflammation". Kallas låginflammation till skillnad från vad man vanligen menar med inflammation som vid skador, infektioner med akuta symtom osv. Låg inflammation är något som ligger och pyr ofta i det tysta skulle man bildlikt kunna säga.)
När väl
nerver är demyeliniserade måste nerverna använda en massa mer
energi för att skicka nervimpulser. Lågnivåinflammation finns i
alla typer av MS och till exempel kan skapas av mikroglia
celler ( celler i CNS) vilka då producerar ämnen typ
kvävemonoxid som förhindrar cellerna att tillverka tillräckligt
med energi. (Kvävemonoxid
bildas endogent hos människor och djur och har ett antal viktiga
funktioner så som reglering av kärlvidd och blodtryck, reaktivitet
i perifera och centrala nervsystemet samt i immunförsvaret). Energibristen förhindrar att natrium
– kaliumpumpen (länken innehåller video på svenska)
fungerar. Därigenom blir ett överflöd av natrium i cellen som kan
få natrium-kalcium pumpen ( svängdörren) att göra tvärtom mot
normalt och stöter ut natrium från cellen och drar in kalcium i
cellen. Detta är inte så bra för cellerna eftersom för mycket
kalcium gör att de självdör. Därför kan nervernas normalt enkla
elektriska aktivitet bli ett problem för det demyeliniserade axonet
( nervcellsutskott). När nervnätverk är skadade och borta
kompenserar hjärnan genom att använda olika andra nätverk för att
utföra sina uppgifter. När nervceller dör får de andra cellerna
arbeta mer som kan leda till ytterligare förlust och att handikapp
ökar ( progression).
På detta sätt
kan fortsatt skada ske i CNS ( centrala nervsystemet) utan de vita blodkropparna och det
förklarar varför de nuvarande bromsmediciner inte fungerar vid
progressiv MS. Det ger också ledtrådar till hur man skall behandla
MS. Ett uppenbart sätt är att reparera myelin men man kan också
blockera den giftiga ansamligen av joner i nerver är också
tilltalande eftersom dessa mediciner redan finns tillgängliga för
att behandla andra sjukdomar som epilepsi. ( Se inlägget omfenytoin).
Detta
undersöks för närvarande på MS patienter för att ge belägg som
kan ge en framtida förändring och ännu fler planeras. Men det tar
som ni vet tid-
Var detta för
tekniskt, frågar bloggskrivaren?
Nu
använder man en bilparkering för att förklara hurusom vita
blodceller går in i hjärna, för min del komplicerar detta bara
varför jag inte tar med detta.
Företaget MedDay kommer att presentera en placebokontrollerad studie på AANs kongress i Washington DC, som tyder på att vitamin B7, Biotin kan förbättra funktionen vid progressiv MS.
Vitaminet B7 säljs nu som hälsokostpreparat bl a för hår, naglar. Man hävdar också att det kan förbättra diabetes. Som hälsokostpreparat tas det i olika doser där jag sett doser upp till 5000 mikrogram dvs 0.5 mg. Den vanliga rekommenderade dosen är dock upp till 300 mikrogram.
I den här studien är dock dosen betydligt större 300 mg dagligen i 48 veckor. Det ingår i ett preparat som kallas MD1003. Förra året lämnades en patentansökan in för detta preparat vilket skulle innebära att här kan medel finnas att utveckla preparatet- jag vet inte om patentet är godkänt.
I studien med 154 patienter fann man en förbättrad funktion, minskning av handikapp enligt EDSS med 1 poäng för patienter som från början låg under 5.5 De som hade 6 punkter eller över minskade med 1/2 punkt. Detta är om det stämmer i större studier mycket bra eftersom progression är svårmätt med EDSS skalan inte minst över den korta tiden detta gäller.
Man fann också en förbättrad gångförmåga med 20 procent om man mätte hastigheten på sträckan 25 fot.
Läs här om Biotin på Linus Pauling Institutes informationsida om mikronutrienter.
På AANs kongress ( se föregående inlägg) presenteras en fas II studie som tyder på att fenytoin en medicin som använts mycket länge,(alltså stor erfarenhet bakom och kännedom) kan verka nervskyddande. Man har gett den till patienter som fått opticusneurit och hade en jämförelsegrupp vilken fick placebo. Behandlingen pågick i 3 månader. Det visade sig att de som fått fenytoin efter hade 34 procent tjockare nervfiberlager i retina jämfört med de som fått placebo vid undersökning sex månader senare. Det var ingen skillnad i syn men båda grupperna återfick syn varför detta inte var något bra mått.
Det verkar alltså som fenytoin kan vara nervskyddande enligt denna studie. Här har vi nu ånyo problemet: medlet är redan på marknaden och inte patentskyddat längre och det finns inga stora pengar att tjäna.
Varför använder man näthinnan och synnervsinflammation som studieobjekt? En orsak är att här finns ett sätt att mäta förändringar på ett mycket påtagligt sätt eftersom man kan iaktta retina och nerverna "direkt".
De medel man har mot MS idag är medel som skall minska och
förebygga skov vid skovvis förlöpande MS. De kallas bromsmediciner
eller immune modulating drugs. Dit hör alla godkända medel från
beta-interferon till de mest effektiva Lemtrada och Tysabri. Med
effektiva menar jag då genomsnittssiffror. Det kan mycket väl vara
så att för vissa personer är betainterferon eller Copaxone
mycket effektiva.
Man har inga godkända mediciner mot progressiva typer av MS
med undantag av fall där det också förekommer skov. Man har inga
medel mot progressionen men däremot kan det vara så att en del av
medlen har effekt men det finns inte vetenskapligt dokumenterat.
Jag tycker mig ha läst uppföljningar av beta-interferoner där
man sett att utvecklingen mot sekundär progressiv MS fördröjts
eller inte kommit. Även beträffande Lemtrada och Tysabri m fl
så finns minskad progression i varje fall som följd av skov om det
också gäller sekundär progression är jag inte klar över. Dock
talar man om NEDA - ingen märkbar sjukdomsaktivitet- vare sig på
magnetkamera eller symtom som tillkommit som patienten. känner eller
som märks vid undersökning. Många MS läkare vill idag behandla
patienterna så att man når NEDA- andra vill vara försiktigare och
vid måttliga symtom vill man ge mediciner med färre biverkningar.
Att NEDA begreppet finns visar att man idag förhoppningsvis
kan minska risken för sekundär progressiv MS. Här finns en artikel
om
NEDA ( på engelska men man kan givetvis använda google
translate).
Dessutom talar man idag som autologa stamcellstransplantationer
som något som tycks bota personer med tidig men svår MS ( i
varje fall med tio år uppföljning som längst).
I NEDA begreppet ingår inte den krympning ( atrofi) av hjärnan
som sker hos alla men som är betydligt större hos MS patienter. Där
finns en studie som tyder på att statin förebygger atrofi hos MS
patienter. Tyvärr lär det inte bli ytterligare studier
eftersom det inte finns några pengar att inhämta som drivkraft för
denna forskning ( om inte MS föreningar, stiftelser ger understöd).
Kan redan skadad nervävnad läka? Det sker en del
remyelinisering spontant. I varje fall tyder en del
fallbeskrivningar på det. I George Jelineks bok med ett antal
patientfall finns en del fall där MRI förändringar försvunnit när
man gjort ny MRI. Det är till och med så att en del patienter
har fått beskedet att de inte har eller har haft MS. Remyelinisering
är dock välkänt och sker ofta men det blir kanske inte lika
fungerande nervvävnad som före sjukdomen, skovet. 18-25 april
2015 kommer amerikanska neurologer (American Academy of Neurology) ha
sitt årliga möte i Washington DC. Då kommer en studie att
publiceras där 82 personer med opticusneurit undersöktes. Vid
opticusneurit skadas opticusnerven med inflammation av nervfibrer och
förlust av myelinet. Bortemot hälften av patienter med
opticusneurit utvecklar MS. I studien behandlades alla med högdos
kortison och en grupp fick ett medel som kallas anti-LINGO-1 och
resterande grupp fick placebo. Medlet gav sammanlagt sex gånger med
fyra veckors mellanrum. Man jämförde sedan hur opticusnerven
återhämtade sig med hjälp av VEP undersökning. Med VEP ( visual
evoked potential) mäter man ögonnervens förmåga att leda
elektriska nervsignaler mellan näthinnan och hjärnan. Resultatet
visade att de som fått anti-LINGO-1 och som tagit dosen minst
fem gånger hade statistiskt signifikant förbättrad
nervledningsförmåga jämfört med de som fått placebo. Vid sex
månader var man 35 procent bättre och vid åtta månader 41 procent
bättre i gruppen som fått verksamt preparat.
Det är alltså möjligt att man här har ett
nervvävnadsreparerande medel - vilket ju på långt sikt kanske kan
hjälpa de som har stora skador och handikapp.
Jag har haft stora högar med kvistar liggande strax utanför trädgården. Det har varit torrt och det har varit blåsigt och jag har inte vågat bränna det. Natten till idag regnade det och dessutom var det inte så förfärligt blåsigt så idag fick det bli. Alldeles i slutet av eldandet tittade jag bort några ögonblick och då tog det eld i gräset. Som tur var hade jag förberett mig på detta och kunde släcka det.
För många år sedan nu eldade jag också i trädgården. Efteråt blev jag så trött och jag orkade knappt gå. Jag gick in och lade mig på en soffa och somnade på en soffa. Efter några timmar var jag alright igen. Då hade jag ännu inte fått diagnosen MS men skulle ha kunnat sätta diagnosen då. En period var att få sitta i heta bad en metod att diagnosticera MS.
Ett annat sätt att diagnosticera är ryggmärgsprov
På MS research blog har man presenterat vad man bör förbereda sig på om man skall genomgå en spinalpunktion: Man skissar det i några punkter:
1 Det finns inget speciellt du behöver förbereda. Du kan äta och dricka vad du brukar.
2 Man får klä om sig i en speciell klädsel skriver man. ( Det där kan variera. Huvudsaken är att det görs under sterila förhållanden). Man skriver också att man får ligga ned. Detta kan också variera. Det går att göra i sittande. Det är viktigt att ryggen är böjd så att det går lätt att få in nålen.
3 Man tvättar provtagningsstället sterilt och ger bedövning.
4 När bedövningen tagit görs provtagningen. Det kan kännas en stöt- "pushing" och lite smärta.
5 man mäter trycket i ryggmärgskanalen och tar en viss mängd vätska av den vätska som omger ryggmärgen- det är alltså inget ryggmärgsprov.
6 Ryggmärgsvätskan - spinal likvor har flera viktiga funktioner för hjärna och ryggmärg. Sjukdomar i hjärna och ryggmärg avspeglar sig ofta i spinal likvor. Vid MS kan man se specifika förändringar i immunglobulinerna, lokal IgG-produktion
ses som oligoklonala band vid immunelektrofores. Dessa förändringar ses inte i blodprovet som tas samtidigt.
7 Risker: komplikationer huvudvärk- en av fem får detta. Kan komma inom två dar och vanligen är det borta efter fem dagar. Vanligen då man sitter eller står men försvinner när man ligger.
( I mitt fall så kom huvudvärken då jag rörde på huvudet men den försvann ganska fort-1 1/2 dag).
8 Vid Bart's Health används en speciell nål- atraumatisk som minskar risken för huvudvärk med 20 procent. ( Inom parentes tror jag denna nål använd oftast om det är möjligt att göra).
8 Drick mycket vätska och gärna med koffein, som skriver man stimulerar hjärnan att producera liqour.
Vidare sängläge lindrar. Vanliga smärtstillande.
9 Om huvudvärken mycket besvärlig eller inte går över kontakta läkare. Vidare skall man kontakta läkare om man får feber.
10 efter provtagningen ombeds man ligga ned en period ( vanligen en timme skriver man). Läser man svenska råden varierar detta hur länge man rekommenderar.
11 Sedan kan man göra precis som vanligt.
Jag har tidigare skrivit om lumbalpunktion. ( observera att bilden är felritad) Ett råd en person gav där var att dricka en hel del före provtagningen.