Checklistan grottmannen

Lasse Berg går tämligen ingående in på trance och trancedans i sin bok Gryning över Kalahari. Jag läser boken mycket sakta, även om jag alltid är en slow reader åtminstone numera, går läsningen här mycket sakta. Det har gått veckor ibland som den bara legat där öppnad, och jag har läst ut andra böcker under tiden. Kanske beror det på att jag behöver smälta lite grand vad han säger. Jag tror kanske boken och dess innehåll kan ge lite turbulens däruppe bland de vita och gråa cellerna, kanske kan bitar falla på plats efter att ha fastnat på fel ställen tidigare.

När jag var ung och barn var jag inte speciellt intresserad av att läsa om Sten Bergman och hans upptäcktsresor. Mitt intresse kom mera då jag började arbeta med arbetsmedicin, stress, ergonomi. Arbetsplatsen, maskinen byggdes helt utan att man tittade på hur människan var byggd. Det verkade som man hade en föreställning om att kroppen och för den del också själen var ytterligt flexibel- ungefär som människans fantasi. Det fanns/ finns maskiner som var byggda för människor som hade fler leder än människan har. Maskiner kunde vara konstruerade så att man behövde en axelled, en armbågled, handled och dessutom skulle man ha behövt en led till för att den skulle gå bra att arbeta vid utan besvär. Den lösning på problemet man såg tycktes vara : efter en tids arbete kommer nog den här förändringen som gör att det fungerar. Problemet är/var att för en del sådana förändringar behövs det 10 000-tals år innan de kommer.

Men detta har inte bara med arbetslivet att göra. Ett bra exempel är på hur fötterna behandlas. Alla vet hur en fot normalt ser ut. Alla vet att många av de skor vi ser idag definitivt inte passar till en normal fot. Man lindar inte fötterna på kvinnor i Kina idag. Mao frigjorde nog kvinnornas fötter, men hur kommer det sig att man frivilligt i dag ”lindar” sina fötter även om man fått god information och gått 9 årig grundskola, gymnasium, universitet och kanske till och med blivit professor? Jag är säker på att man tyckte de lindade fötterna, som knappast gick att gå på, var jättefina; jag tror inte man gör det idag. Det här är inte en fråga om något, som är vackert enligt en naturlag utan snarare enligt någon sorts patoestetik. ( patos grekiska=smärta, lidande; här använder jag pato mera i betydelsen sjukdomsframkallande.)

Något besläktat finns i min närmaste stad Arvika. Där har man i likhet med på andra orter satt gatsten på många gator. Följden blir att många med olika grader av gångsvårigheter får svårare att gå, vilket i sin tur minskar deras vardagsträning. Just nu är det inte något problem för min del men i perioder har det varit högst påtagligt. Människan får stryka på foten för vad något som man tycker är vackert. Själv tycker jag inte det är vackert, när det ökar människors svårigheter att ta sig fram. Rollator och liknande gånghjälpmedel är utmärkta. Men det får inte vara så att man genom stadsbyggnadsidéer tvingar människor till att använda hjälpmedel. Jag undrar om inte dessa gatstensbeläggningar har orsakat en del frakturer.

Vad jag vill säga med det här att det är svårt och tar lång tid att förändra människans egenskaper men miljön och omgivning är lättare. Jag tror också att hur den tidiga människan levde, kan ge oss vissa ledtrådar till hur ändringar kan ske. En sorts stenålderslivschecklista. Det kan gälla kost, det kan gälla stress. Det kan gälla ergonomi, stadsmiljö... u name it.

Får återkomma till trancedans som jag egentligen tänkte skriva om.