Att vara fysiskt aktiv( (även i liten utsträckning) befrämjar hälsan!

Fysisk aktivitet är viktigt för hälsan för alla personer. Det gäller om man är frisk och om man är handikappad. Ibland kanske man inte klarar så mycket men det man klarar är ändå viktigt. Det har jag alltid trott. Man kan motionera på många olika sätt. Det behöver inte heller vara motion i sig. Det allra bästa kanske är om det är inbyggt i samhället, dvs att man i sin verksamhet får utlopp för sitt behov av rörelse.





 Att börja träna fysiskt är också ett sätt att kunna göra något åt sin hälsa, sin kroniska sjukdom själv. Det är därför jag har med fysisk träning i introduktionsbilden. Fysisk bättre kondition förbättar ditt tillstånd och om man får exempelvis ett skov den sjukdom man har, har man ett bättre utgångsläge än om man inte tränat. Dessutom finns det studier som talar för att fysisk träning faktiskt förbättrar sjukdomsbilden, den blir mindre allvarlig. ( Jag går inte in på det här men har skrivit om det på bloggen tidigare med studiehänvisningar. Helt 100-procentigt vetenskapligt bevisat är det kanske inte, men man förbättrar i vilket fall som helst sitt tillstånd i nuet). Faktum är att en hel del av handikapp kan komma av att man inte tränar; man ser det när man till exempel kommer på rehabilitering. I nästa stycke beskrivs en studie som talar om att man har effekt även av en mycket måttfull träning, vilket kan vara trösterikt.

En studie från Taiwan presenteras i veckans Läkartidning. Man har följt 415 175 människor i åtta år och kommit fram till att den grupp lågaktiva som motionerade cirka 92 minuter per vecka ( 15 minuter per dag) hade 14 procents lägre dödlighet. Samma grupp hade också 3 års längre  förväntad tid att leva då de var 30 år än de lågaktiva.
För varje kvart per dag som man lade till de  15 minuterna minskade sedan dödligheten med fyra procent upp till 100 minuter per dag.

Här är länksamling till något jag skrivit om träning och rehabilitering tidigare.