Blir teriflunomide nästa piller mot MS?

Medlet ger hopp, minskar antalet skov, minskar progression och har relativt få biverkningar

Nu har en studie om tabletten teriflunomide presenterats i New England Journal of Medicine. Studien har omfattat 1100 patienter i 21 länder, 800 personer fullföljde den tvååriga studien. På företaget Sanofi Aventis hemsida finner man följande: Det pågår undersökningar av 4000 personer avseende drogen i 5 olika fas III undersökningar i 36 länder. Det är alltså en av de mest välstuderade drogerna mot MS to be, dvs innan den eventuellt blir godkänd.

Tabletter i stället för injektioner:

Injektionerna både av Copaxone och Avonex kan ge en del lokala retningar av huden som kan bli ganska uttalade och gör att en del personer måst sluta med dem. Trots att man försöker sprida de ställen där man ger injektionerna kan huden ändå bli ansträngd. Dessutom är det enklare att ta en tablett i stället för att ge sig injektioner.

Resultat: Skovfrekvensen minskade med 31 procent jämfört med placebo- dvs ungefär jämförbart med betainterferon och Copaxone, MEN dessutom fann man också en minskning på progressionen med 30 procent för den starkarde dosen av medlet som användes och detta är mera osäkert beträffande interferoner och Copaxone även om man på lång sikt funnit att de kanske också ger minskning av progression.

Dessutom minskade områden med aktiv inflammation i hjärnan.

Vad är progression: Utveckling av handkapp. Sjukdomen MS kan beskrivas ha två komponenter: skov utveckling av handikapp. De tycks i viss mån vara oberoende av varandra. Jag är inte säker på att man vet helt hur denna utveckling egentligen är.

Jämförelse med Gilenya:

Om man jämför med interferon och Gilenya minskar fann man 0.31 skov per år för Avonex ( interferon) och 0.22 för fingolimode. Teriflunomide och interferon har ungefär samma verkningseffekt, vilket torde betyda att Gilenya minskar skovfrekvensen bättre än teriflunomide. Däremot minskar progressionen lika cirka 30 procent för båda.

Men biverkningarna tycks vara färre. Det tycktes vara så att biverkningarna hos de som fick verksamt preparat var lika stora som hos de som fick placebo.

Biverkningarna var diarre, illamående, tunnare hårväxt och höjda levervärden.

Allvarliga infektioner: 2.2 procent hos de som tog placebo, 1.6 på de med låg dos, 2,5 på de med högre dos. Detta är viktigt eftersom medlet påverkar immunförsvaret och risken för infektioner kan öka.

Det fanns tre fall av allvarliga njurinfektioner och en (1) av dem gjorde att personen hoppade av.

Verkningsmekanismer: Påverkar immunsystemet snabbväxande celler och tycks minska deras påverkbarhet av de signalsubstanser i immunsystemet som stimulerar inflammation. Någon skiss av verkningsmekanismen har jag inte sett..

Man har lämnat in ansökan till amerikanska läkemedelsverket FDA för en bedömning. Sannolikt kommer det även att gå in till europeiska enheten för läkemedelsbedömning.