Det som är bra för hjärtat är bra för hjärnan
Det är inte bara bildningen av D-vitamin som förändras under vinterhalvåret. När man släpper in kall luft som uppvärms sänks luftfuktigheten i huset. Om man då bor i ett hus som man visserligen försökt isolera men där det ändå kommer in en hel del kall luft via olika vägar både med och mot ens vilja kan det bli ganska torrt.
Jag har märkt att under de perioder jag varit i Sverige då det varit kallt har jag känt en lätt klåda ibland. Det är nog så att när man blir äldre blir huden känsligare för uttorkning och att smörja in med fuktbevarande hjälper. Någon har beskrivit att den låga luftfuktigheten är som en stor svamp som drar åt sig vätska exempelvis från huden. Man kan ha torr hud även om man har fet hud. Fet hud får man via talgkörtlarna bl a. Vid torr hud är det brist på vatten.
I det här huset är det vattenburna värmesystemet gammalt och på radiatorerna har det hängt vattenbehållare avsedda att användas för att höja luftfuktigheten. De användes alltid förr då mina farföräldrar bodde i det här huset- före 1956.
Jag har bott här sedan 99 och under den tiden har de inte använts men nu har de använts i några dagar och de verkar vara ganska effektiva. Luften tar till sig cirka en liter vatten per dygn via de åtta behållare som finns.
Det verkar som om det här hjälper. En så liten förändring tycks skydda mot klådan. Det är i och för sig inget nytt. Torr luft försämrar ofta hudåkommor.
Man får nog se till att man tömmer behållarna regelbundet med tanke på risken för att vattnet kan infekteras. Den allra bäst luftfuktaren är nog att ha mycket växter men här står huset tomt långa perioder och då dör de flesta växterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar