Tolerans i immunsystemet

Det finns skriver Musdoktorn på bloggen MS Research blog terapier mot MS som inte är så effektiva men som tolereras väl och det finns terapier som är effektivare men som har mer biverkningar. Orsaken är att terapierna är riktade mot immunsystemet. Om man påverkar det i hög grad ökar riskerna för att infektioner, cancersjukdomar skall dyka upp. Det är precis vad som har hänt. Vidare skriver Musdoktorn att det enda stället som är speciellt för sjukdomar i immunsystemet typ MS är de igenkännande receptorerna som finns på de vita blodkropparna ( där kommer Nobelpriset i kemi in) . Om man kan rikta sig bara mot det immunsvar som orsakar MS, RA eller vilken ”autoimmun” sjukdom det nu är och lämna resten av immunsystemet intakt skulle man ha en behandling som fungerar och i det stora hela inga biverkningar.

På ECTRIMS har han hittat den här studien Induction of immune tolerance by autologous peptide-coupled cells – a phase I trial in relapsing-remitting and secondary-progressive multiple sclerosis. patients av Lutteritti med flera.

Med denna fas I studien ville man undersöka möjligheten och säkerheten av att skapa tolerans hos immunsystemet för de ämnen som immunsystemet reagarar mot. Man injicerade vid ett tillfälle autologa ( dvs blodkroppar från individen själv) vita blodkroppar kopplade tillsamman med sju olika peptider (små ”äggviteämnen”) från myelin, kallade (MOG1-20, MOG35-55, MBP13-32, MBP83-99, MBP111-12 9, MBP146-170 och PLP139-154). Idén är att dessa peptider kanske är det som immunsystemet och reagerar mot vid angreppet på myelinet. Man vill att immunsystemet skall tolerera dessa peptider igen. Märk aktualiteten i Nobelpriset i kemi som handlade bland annat om receptorernas föränderlighet, hur tolerans utvecklas för läkemedel, dvs att de verkar mindre och mindre. Här handlar det om tolerans i positiv bemärkelse. Immunsystemet skall tolerera dessa peptider.

Man gjorde försök på nio MS patienter och följde dessa med MRI, neurologiska undersökningar, blodprov, immunologiska prov både före och efter behandlingen. Dessutom skulle patienterna uppvisa att de reagerade med T-cellsreaktivitet mot minst en av peptiderna.

Man fann att inga ökade förändringar av immunologisk aktivitet eller ökad aktivitet av inflammation på MRI. Hos de patienter som fick de högsta doserna minskade den inflammatoriska aktiviteten.

Musdoktorna tror att detta kan vara en bot. I varje fall halva boten. Den andra finns redan där. Varför tror han det?

Jo, han har sett att detta fungerar i laboratoriet på djur. ( där är ett av problemen- hur mycket är Mus MS verkligen MS, men i denna studie var det inte djur utan personer med MS). Tidigt i sin forskningskarriär arbetade han med hudsjukdomar hos marsvin och fann att om sensibiliserande kemikalier placerades på celler, kunde det framkalla immuntolerans (icke-respons) mot hudsjukdomen. Om det däremot injicerades intravenöst under huden så sensibiliserade det till hudsjukdomen (hudreaktioner). Om kemikaliet ifråga var kopplat till den vita blodcellen skedde ingen sjukdomsutveckling. En sådan koppling har man gjort mellan vita blodkroppar och myelinpeptiderna. Kanske utvecklade det tolerans mot dem och ingen sjukdom? En annan forskare Steve Miller visade samma sak. Det blev toleransutveckling hos i hans fall möss även om de sensibiliterats för sjukdomen innan man försökte desensibiliserande behandling. Musdoktorn skriver att man framkalla sjukdom med ett proteinfragment (en peptid) och sedan injicera detta fragment intravenöst och hämma T-cell-driven autoimmunitet. Detta är en mycket genomgående

fynd i hela immunologin. Det är ett biologiskt faktum. ( Jämför desensibilisering vid allergi)

Musdoktorn skriver vidare att vid MS vet man inte riktigt vad immunreaktionen är mot, han tror det är olika för olika individer och kan till och med ändras med tiden. Det finns en hel del komplikationer med tillvägagångssättet. Det är inte säkert att det handlar i grunden om en autoimmun reaktion mot MS. Problem kan uppstå med galna ko liknande tillstånd. Proteinfragment kopplade till vita blodkroppar skulle potentiellt kunna orsaka stroke. Musdoktorns team tror att den aktuella metodiken med att man försöker desensibilisera skall kombineras med bland annat vad man gör vid bl annat alemtuzumabbehandling dvs ” suddar ut ” en del av egenskaperna hos T lymfocyterna och sedan låter dem återhämta sig. Musdoktorn förklarar inte det hela på ett sådant sätt att jag förstår det helt och hållet- men det ligger ganska långt i framtiden. Från djurexperiment verkar det vara så att neurodegeneration verkar komma efter det immunologiska angreppet. När det väl har blivit tillräckligt svår skada av det immunologiska angreppet fortsätter också neurodegenerationen- då nervvävnad dör. Tidig behandling skulle i så fall förebygga progression.

I viss mån kvarstår  ? i mitt hufvud.