Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Läs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER av Karin Glasby och Sune Överhagen

Obs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER KOMMER INTE ATT TRYCKAS. DET ÄR ALLTFÖR FÅ INTRESSEANMÄLNINGAR/ sune överhagen



START


Translate

onsdag, augusti 24, 2016

Enkät resultat om diet och värmeintolerans

Sex personer har besvarat enkäten. Av dessa håller fyra diet och en av dem tycker att dieten påverkat värmeintolerans till det bättre i stor utsträckning och de tre övriga i viss mån. De som inte höll diet såg ingen förändring.

´Man ser ofta i diskussionerna efter att en studie gjorts att det behövs större studier för att uttala sig säkert och det gäller i hög grad här men frågan är intressant.

Jag håller på att läsa och skriva om vila och sömn. Jag har några funderingar om sömn och MS.
Själv tycker jag att min sömn under långa perioder av mitt liv varit dålig. Kan det till och med ha medverkat till att jag fick MS? Det finns studier som visar att sömnen kan inverka på myelinkvalitet men dessa studier rör sig mer om Alzheimers sjukdom och myelin.

onsdag, juli 27, 2016

Funderingar kring värmeintolerans.

Det är helt klart så att jag är mindre värmeintolerant nu är jag var för 12-13 år sedan. Jag har frågat mig om det kan bero på att jag äter en diet med ganska lågt intag av mättat fett.
Jag vet inte om någon läser bloggen längre men om så skulle vara lägger jag ut en enkät om värmeintolerans och kost och ser om jag får några svar.

torsdag, juni 16, 2016

MS utmaningen

På sidan Multipelskleros.nu driver  läkemedelsföretaget Biogen en kampanj som heter
 MS-utmaningen. Jag har läst igenom en hel del av vad man skrivit och jag tycker många av artiklarna  och råden stämmer in på det jag försökt skriva om i fråga om kost, motion och andra faktorer som jag tror kan ha påverkat min hälsa  och sjukdomen MS. MS är en  sjukdom med många ansikten och jag vet ju inte om jag råkat få en mer godartad form av MS eller om det är så att  regelbunden men ganska enkel
-1. träning  ( promenader och yogainspirerad morgongympa),
-2. försök att hålla diet som i mycket liknar medelhavskost med litet mättade fetter, mycket grönt och andra grönsaker samt frukt
-3. och lite försök att stimulera hjärnan ( i mitt fall bl a genom att skriva och läsa samt försöka lära ett nytt språk)
har påverkat sjukdomen MS på ett för mig bra sätt.

I varje fall tycker jag att man kan ta del av vad man skriver i kampanjen och låta sig inspireras. I vilket fall som helst är ju de här aktiviteterna bra för oss alla och jag tror speciellt för oss som har MS. Klickar man på den här länken kan man gå vidare och beställa mail mm från informationskampanjen.

Här berättas om en persons utmaningar:


Bo König – Jag springer för att jag kan!: Från frisk till MS-diagnos och rollator på något år, men så vände det igen och idag springer Bo König en mil ett par gånger i veckan. Här berättar han om vägen till diagnosen, löpningen och vikten av att våga utmana sig själv. Han syns på långt håll i solskenet med röd tröja och ett spänstigt löpsteg. Det är snart tretton år sedan som Bo efter en tuff tid till slut fick sin MS-diagnos. – Jag har faktiskt inte mått så här bra sedan 1990-talet, säger Bo som för två år sedan bestämde sig för att börja löpträna. –Jag insåg en dag att jag mådde så bra att jag faktiskt kunde springa. Så nu gör jag det för att jag kan. Lång väg till diagnosDet tog flera år och några ganska dramatiska händelser innan Bo fick sin diagnos. – I januari 2001 började det surra i mina händer och fötter, och efter några dagar surrade det i hela kroppen. Jag hade jobbat mycket under en längre tid så jag trodde att det var något stressrelaterat, berättar Bo. Efter några dagar med undersökningar på sjukhus fick han diagnosen hjärninflammation. Surrningarna avtog långsamt och han mådde bättre, men surret försvann aldrig helt och hållet. Jobbigt att inte veta vad som är fel Drygt ett år senare hade Bo kommit hem från en weekend i London när han plötsligt blev riktigt dålig och med ilfart fick föras med ambulans till sjukhus. Efter två månader på neurologen var Bo tillbaka på jobbet med rollator och kryckor, men utan diagnos. Efter ytterligare undersökningar fick han till slut sin diagnos år 2003. Sedan väntade några år med mycket trötthet och surrande ben som gjorde det svårt att gå. Men idag har symtomen nästan försvunnit, förutom fatigue och litet surr i armar och ben. Benen blev efterhand rörligare och Bo insåg att han faktiskt kunde springa och då skulle han självklart också göra det. – Tidigare när jag såg andra pappor spela fotboll med sina barn tänkte jag att det där kommer jag aldrig att kunna göra. Surret i benen påverkade balansen och jag har i stort sett fått lära mig att gå och efter hand springa igen. Att ens våga försöka springa krävde lång tid och en mjuk gräsmatta. Sätt upp mål på vägen Det var i mars för två år sedan som han tog de första seriösa löpstegen. – Min första runda var 1,3 km och tog 15 minuter

söndag, maj 08, 2016

Återpublicerar Intervju med Per Bergman från "Att ta åran i egna händer".

Kapitel 4-Intervju med Per Bergman
Kinesiska tecknet för kris består av två tecken. Det ena betyder hot och det andra möjlighet.

Intervju med Per Bergman


Denna intervju med Per Bergman gjordes i Oslo 2011. Jag hade träffat Per på en NHR-konferens något år tidigare och fäste mig vid historien om hans liv med MS. / Sune Överhagen

När Per var 22 år var han nere i Holland och seglade med några kamrater. Han trivdes och hade mycket roligt. Vid ett tillfälle då han badade blev det grumligt för ena ögat. Han tänkte ”skitigt vatten, so what” och fäste sig inte vid det. Grumligheten gick över efter en period. Året var 1966. Idag är Per 67 år och pensionär sedan något år. Han har arbetat som ingenjör med ett ansvarsfullt arbete, där det ingått många resor. Han är gift och har två utflugna barn. Vi sitter i familjens villa i Oslo när han berättar.

Fyra år senare, 1970, kom det på andra ögat, samma sak. Jag var inne på lasarettet i Jönköping. De misstänkte att det var MS redan då men sa det inte till mig. Det gick tillbaka. Efter ytterligare fyra år dvs 1974 kom det på första ögat igen med att synen blev sämre. Det kändes inte bra. Jag funderade över om det var en tumör eller liknande. Det gick över efter en tid. Sedan dröjde det till 1979 då vi var på semester. Jag fick dubbelseende och tappade känseln i den ena sidan. Jag var ju inte kapabel att köra bilen hem utan min hustru fick köra hela vägen. Jag blev sjukskriven och var borta från jobbet i sex månader. Jag mådde ganska dåligt då, men efter en tid började jag hämta mig. Efter ett halvår hemma fick började jag arbetsträna och så började jag jobba igen.
1982 fick Per likartade symtom. Familjen hade flyttat från Jönköping till Oslo några år tidigare. Han kommer inte ihåg om det var på samma sida som tre år tidigare, men symtomen var i stort sett samma. Han blev på nytt borta från arbetet ett halvår. Han började sedan återhämta sig och fick möjlighet att arbetsträna. Snart kom han igång med arbete igen.

Hade du fått diagnosen då?
Den fick jag 1983 och jag fick den på telefon! Det är väl inget jag önskar nån skulle få. Först sa en läkare här i Oslo att man i Jönköping misstänkte att jag hade MS. Sedan tillade läkaren; ”Det har du inte. Men det visste du väl?” Sedan ringde man med beskedet att jag hade det. Det var besvärligt att hantera. Man kastar inte ur sig saker om man inte har belägg för det. Jag skulle aldrig ha meddelat något per telefon på jobbet om jag hade ett känsligt besked till en medarbetare. Det är sånt som inte skall ske. Jag tror inte det sker inom sjukvården heller. Jag såg det som ett undantag. Jag hoppas på det.
Hur reagerade du vid diagnosen?
Beskedet glömmer jag aldrig. Det var en lättnad. Ingen hjärntumör eller liknade. Nu fanns något i varje fall, något gripbart. Sedan kom chocken. Jag blev fundersam. Det var inte bra alltså. Jag fick inget erbjudande om uppföljande samtal. Det tog lång tid att smälta. Man talade om för sina närmaste, man talade om för andra. Det var så svårt att tala om.
Sedan dröjde det till 85 då jag blev helt blind på ena ögat. Synnervsinflammation. Det dröjde en hel vecka innan man kunde se någon reaktion på ögat när man testade det. Efter hand har det blivit bättre och bättre men det har tagit många år och det finns fortfarande fläckar. Jag spelade badminton en gång i tiden men det går inte längre. Ibland kommer bollen in i fält där jag inte ser den, så det går inte att spela längre.
Det var sista … … senaste skovet. ( skov=episod med försämring). Sedan har jag inte haft något. Men det har varit en del problem under de här åren. Det som har varit jobbigt har varit smärtor. Smärtor i låret. Det finns brister på olika ställen precis som med synen. Jag har förstått att det är myelinskiktet är nedbrutet på olika ställen och det ger konsekvenser. Det är signaler som kommer som inte finns egentligen och det finns signaler som inte kommer fram. Jag försöker att hantera smärtan och har slutat med tabletter mot smärtan.

Du har en del symtom? Ja, det har jag. Jag försöker att hantera det. Jag har dragit ned ordentligt på medicinerna. Jag har haft mycket mediciner. ( Per visar upp en lista med den medicinering han haft genom åren.) Det har varit ganska mycket. Jag har vid något tillfälle fått kortison men jag minns inte riktigt vad. Sex olika bensodiazepiner, tabletter för magen, för humöret. Jag har också fått akupunktur. Det var bättre med mindre biverkningar. Jag har blivit lite rädd. Det blev ganska mycket mediciner och jag kände mig påverkad. Det var så lätt att skriva ut; det var något annat jag behövde. Jag har aldrig haft bromsmediciner, men för att lindra smärtan och sånt har jag haft rätt mycket mediciner.
Sen har jag en sak till som vållat mig mycket bekymmer, restless legs. Det hade jag uppe då med läkaren på neurologen. Denne sa: Jaha, det har med sjukdomen att göra, och så fick jag ytterligare psykofarmaka. Men så lyssnade jag lyssnade på ett svenskt radioprogram och jag fick beskedet att det fanns mediciner, som skulle kunna hjälpa. Jag hörde namnet på personen som blev intervjuad och gick sedan in på internet och sökte. Det fanns två personer med det namnet i Sverige. Jag ringde upp. Antingen var det första personen eller också var det den andre. Så jag fick tag på den här personen som berättade vad medicinen hette med mera. Jag gick då till min neurolog och bad att få recept på medicinen Sifrol utskrivet. Neej, det gick inte. Men jag är envis och fick det slutligen utskrivet för tio dagar på prov. Det var ett himmelrike var i tio dagar. Det hjälpte bra.

Hur känns symtomen? Är det synliga kramper i benen eller...?
Det kryper i fötterna. Det har funnits länge sedan jag var liten, men har blivit värre. En gång satt jag på flyget från Australien och det var turbulent väder och man fick inte röra sig. Det var så fruktansvärt så jag tänkte att jag kommer nog aldrig att kunna åka till Australien mer. ( Pers dotter bor i Hobart, Tasmanien). Det händer även nu att besvären kommer om jag missar en tablett. Man måste göra uppehåll med Sifrol och jag bytte till ett plåster mot fotbesvären Neupro, vilket också hjälpte. Nu har jag gått tillbaka till Sifrol igen.



Har du några andra symtom kvar?
Ja, jag har inte den fulla synen men det är inget som hindrar mig. Jag har blinda fläckar som kan dyka upp. Jag får vara lite observant på dom när man spelar boll eller så, men det är inte så ofta man gör. Smärtan i benet, i låret har jag fortfarande men kanske inte lika mycket som för en del år sen. Sedan är det en grej som jag tycker är lite jobbig. Jag kan bli väldigt trött. När jag jobbade så kunde det bli problem. Om jag var ute och körde bil och blev trött fanns det bara en möjlighet och det var att stanna. Det gick över på cirka tio minuter. Om detta hände brukade jag ringa dit jag skulle och förvarna. Jag talade inte om vad det var utan sa bara att jag blev lite sen. Fick jag bara de där tio minuterna var jag pigg igen och kunde fortsätta att köra.
Tröttheten har jag fortfarande och får gå och lägga mig och vila på dagarna. Tröttheten är lite besvärande,

Du hade sista skovet 1985 sa du. Blev du sämre efteråt? Kom det smygande?
Ja, mellan 85 och 95 var en period då det blev sämre och sämre. Jag kunde inte röra mig så mycket. Jag kunde inte cykla. Vi försökte med tandem ett tag med det gick inte riktigt bra. Så det var en period jag inte kom ut och gå som jag ville. Det var bara en kort sträcka .Som sämst orkade jag bara gå runt huset. Cykla kunde jag inte. Simma kunde jag däremot, så det höll jag på med. Det var jobbiga år. Jag blev sämre. Jag fick tabletter. Det var psykofarmaka. Man blev drogad. Det kändes inte bra och det märkte ju min hustru med.

Kunde du läsa och sådana där saker?
Ja det kunde jag. Naturligtvis hade jag inte riktigt samma kapacitet. Jag blev fort trött. Det blev inte att jag läste så mycket. Jag hade fullt upp med att klara jobbet och sedan komma ut och röra mig. Hela tiden hade jag fullt upp med sådant som jag upplevde jag var tvungen att göra.

Du har aldrig haft några problem några problem intellektuellt, minnet och så.
Nej egentligen inte, Minnet har väl inte alltid varit det bästa. Jag får tänka mig för mer och koppla det till någonting. Förresten , jag är intresserad av foto och jag läste nyligen femton högskolepoäng i Photoshop via nätet. Jag var aldrig därnere på universitet utan läste här hemma. Jag är envis och ville tentera det. Det var en del svåra uppgifter. Man skulle ha nio frågor av tio rätt. Jag missade första tentan men andra gången gick det bra.
Att ha intressen kan ha betydelse för att man blir frisk. Man har något att se fram emot, sjukdomen är en bit men det är viktigt att ha något annat att fokusera på.

Per har själv läst mycket om sjukdomen MS. Dottern i Australien och vänner i USA har skickat honom mycket material och böcker om sjukdomen, och han har på det sättet fått en del kunskaper och information som läkarna ej kommit med. Det har varit en varierande kvalitet på vården. Han är kritiskt till att man avvaktade så länge med att ge honom besked om sjukdomen trots att man haft misstankarna länge. Det tog mer än tio år från att man hade första misstanken tills han fick diagnos. När han väl fick diagnosen gav man den per telefon. Incidenten då man vägrade att ge mediciner för besvären med restless legs är ett tredje exempel. Han efterlyser mer inlevelse. Sådana saker som diagnos per telefon får bara inte hända.
Men han har också haft mycket god vård och har mycket bra kommunikation med sin nuvarande läkare, som han har fullt förtroende för.

När kom vändpukten?
Den kom då jag började att rida. Helt klart. Den kom ganska snabbt. Det är olika saker som har haft betydelse. Jag hade fysioterapeuten ( sjukgymnasten) som lärde mig rida. Hon har numera gått i pension. Och jag har en fysioterapeut nu som definitivt också har en viktig roll. Det skall hon ha heder för. Sedan har jag bytt läkare vilket också varit en stor förändring.
Jag hade sedan ungdomen haft en dröm att åka till Sydamerika och hälsa på vänner från då jag var ung. Men jag hade nu insett att det kommer aldrig att bli av. Jag hade släppt tanken på Sydamerika. Men när jag började rida märkte jag att jag blev bättre. Gradvis. Ja, det kan man säga var vändpunkten. Och jag bestämde mig att åka till mina bekanta i Sydamerika. Min hustru var inte så pigg på att jag skulle göra det, men jag var bestämd. Det visade sig att min dotter ville följa med. Resan gick mycket bra och jag knöt kontakter för livet.

Sedan kan jag också säga en sak. Jag har sagt att jag är engagerad i en kyrka. Väldigt många har bett för mig. Jag har fått en väldig omsorg. Jag har nog upplevt att även det har varit ett helande. Jag tror inte man skall förringa det. Olika saker har spelat in. Det är ganska viktigt att ha i tankarna.
Har du sett en tavla som heter Spår i sanden.?

Nej, inte vad jag minns
Nej, i varje fall det var en person som hade det kämpigt och han hade en relation till Gud. På tavlan fanns två spår i sanden men plötsligt fanns där bara ett spår. Han frågade då , men Gud var var du då när jag som mest behövde dig. Då fick han besked: Jag bar dig. Det är så jag upplevde det, när jag hade det som kämpigast. Jag tror det är viktigt att nämna det.

En annan sak. Jag har sanerat tänderna för amalgam. Jag gjorde det i Peru, av en tandläkare utbildad i USA men som har mottagning i Lima. Min hustru skulle göra något åt sina tänder och det skulle kosta ganska mycket och via svärsonen fick vi kontakt med tandläkaren i fråga.
Sedan gjorde man amalgamsanering på mig - allt vid ett tillfälle. Fick guld insatt.
Jag fick allt gjort och har inte märkt något av det. Jag har blivit bättre men vet ju inte vad det beror på. Det var för sex år sedan.

D-vitamin och sol? Har du varit mycket ute i solen?
Ja det har jag. Jag har vistats en hel del utomlands i soligt klimat. Men i övrigt har jag inte tagit mycket vitamintillskott och liknande. Jag fick en bok av min svärsons mamma. Hon är mycket intresserad av antioxidanter och sådant. Men jag har inte känt för det. Däremot försöker vi äta nyttigt. Mycket frukt och grönsaker. Fibrer. Vi drar ner på fettet. Det är min fru som sköter mathållningen och hon är noggrann med att det skall vara nyttig mat.


Du fick första symtomet då du var 22 år. Hade det föregåtts av något? Stressande situationer eller annat?
Nej, då 1966 hade jag inte jobbat så mycket. Jag kan inte säga att det föregicks av något sådant, men under åren har jag haft jobb som varit ganska stressande. Tuffa jobb. Rest mycket utomlands. På företaget jag arbetade på i Sverige kastas man ut på djupt vatten och kan man simma är det bra. Det förväntas att man skall klara upp det. Det var ofta jag åkte ensam och det fungerade.
De var inte glada första gången jag skulle byta jobb. De ville jag skulle bli kvar och jag blev kvar. Men andra gången man ville att jag skulle jobba här i Oslo kunde jag inte tacka nej till. Efter något år här erbjöds jag ett jobb i Indien som koordinator där av mitt förra företag. De skulle fixa ett bra chefsjobb när jag kom tillbaka. Jag hade haft några skov i det läget och jag kände mig inte riktigt bra, så jag valde att stanna kvar här.

Perioderna mellan skoven hur var de? Mådde du ganska bra eller?
Ja, första skoven var inte så farliga. Hade problem med synen och sov lite dåligt, men det gick över. Så jag tycker inte det var så farligt. Det var 79 som det blev lite värre.

Har du någon i släkten med MS, någon autoimmun sjukdom som ledgångsreumatism eller liknande?
Ledgångsreumatism hade min mamma. Det kan ju ha en koppling. Sedan fick hon Hodgins sjukdom. Det har jag aldrig tänkt på att det kunde finnas samband.

Någon infektion?
Ja, förresten. Som liten hade jag ledgångsreumatism. Man fick bukt med den med hjälp av acetylsalicylsyra. Det gick bort helt. Då var jag inte så gammal. Jag var inte fem år. Så i och för sig fanns det kanske något innan.

Vi diskuterade om träning
Träning vid multipel skleros har varit en kontroversiell fråga tidigare. Man har bland annat resonerat som så att MS-patienten behöver spara energin till det som vardagen kräver. Ett annat problem med träning är att en del personer med MS är känsliga för värme och när de blir varma vid träning blir de trötta och får andra symtom. Det finns olika metoder att klara av detta. Man kan använda kylande västar, duscha kallt med mera. Man kan anpassa intensiteten i träningen..Att vila i samband med träningen innan man blir alltför trött är också viktigt. Värmekänsligheten kan variera i olika perioder. . Numera rekommenderas anpassad träning vid MS. Det minskar tröttheten och ökar livskvalitén.


Du började att rida 95? Fortsätter du och rider?
Nej, det gör jag inte. Jag hade ridit i många år. Så inträffade en episod att hästen tvärvände och jag åkte i backen med huvudet före. Hade jag inte haft hjälm hade jag inte suttit här. Och jag upp på hästen sedan och red vidare. Sedan gick det en vecka, det hände inget. Det gick två veckor, tre veckor och fyra veckor. Så skulle jag till kyrkan en söndag och jag hade så ont i huvudet tyckte jag. Jag sa att jag stannar hemma. Men en god vän som såg mig och han sa, jag kör upp honom på akuten direkt. Redan nästa morgon låg jag på operationsbordet. Jag hade fått en liten blödning inuti skallen då jag föll av hästen, en blödning som successivt hade blivit större och större.

Gick symtomen helt tillbaka?
Nej, balansen har varit ett bekymmer. Så jag håller på att träna balansen. Jag går på sjukhuset och tränar balansen en gång i veckan. Det är olika träning. Tränar på balansbräda. Cykla är också bra.

Du tränar cirka en timma per dag? Och då är det varierande träning?
Ja, det är varierande. Det är mycket för konditionen. Det kan vara simning. Stavgång, men det har jag fått hålla uppe med efter en olyckshändelse vid en byggnadsställning där jag slog i armbåge och axel. Jag går fortfarande hos fysioterapeut för det. Det är bättre nu så jag skall sätta igång med stavgång igen. Att träna regelbundet tror jag är mycket viktigt för att hålla symtomen på avstånd. Jag har talat med flera som sagt att de fått träningsprogram, som inte har fungerat. Har du följt dem då, frågar jag. Nej, det har de inte. Att träna regelbundet tror jag är avgörande för utvecklingen. Får man ett program att göra är det viktigt att man gör det.
Man får inte anstränga sig fullt ut så att man kör slut på sig det har jag märkt. Det är inte bra.

I samband med ett skov fick jag problem med att höger ben släpade, så kallad droppfot. Så småningom blev det bättre men brukade återkomma vid ansträngning. I några års tid kom det efter att jag gått cirka en kilometer. Pressade jag mig då och gick vidare kom också en överväldigande trötthet och jag klarade inte göra överhuvudtaget något resten av dagen. Efter något år lärde jag mig vila innan droppfoten kom och så småningom ledde detta till att droppfoten försvann helt och hållet. Men det tog ganska lång tid.

Det du säger känner jag igen mycket av . På åttiotalet, det var innan jag var så dålig att jag bara orkade gå runt huset, försökte jag att gå lite grann. Jag stannade upp och tog en banan. Så kunde jag gå ett tag till. Jag hämtade mig ganska snabbt och sedan kunde jag gå igen.

Spelar du badminton fortfarande?
Nej, men vi tränar badminton, men har valt att ha ballonger. Bollarna kommer så snabbt så jag hinner inte.

Vi diskuterar om urinproblem.
Problem med urinträngningar är ett mycket vanligt symtom vid MS. Förutom trängningar kan man få problem med att blåsan inte tömmer sig helt. Detta kan ge upphov till urinvägsinfektioner. Det finns numera engångskatetrar, som man kan använda för att tömma den urin som man inte klarar kissa ut. På så sätt förebygger man urinvägsinfektioner.

Har du några problem med vattenkastningen?
Ja det har jag. Jag tömmer inte blåsan riktigt. Det kan bli problem. Så jag har katetrar för att tömma blåsan . I perioder använder jag det ganska ofta.

Det har jag också. Problem med att kissa har nog varit mitt största problem under de senaste åren, men det är bättre nu. Långa flygresor och sådant har jag varit rädd för.
Är jag på stan så har jag alltid tankarna på var finns det en toilett.

Ja så fungerar det för mig också.
Jag får hela tiden tänka på det. Jag måste snabbt kunna komma till en toilett. Hinner jag inte känns det som jag skulle kissa på mig. Det har inte hänt men det har varit nära.

Det är lite psykologi i det. Jag har märkt att det ofta kommer intensivt då jag närmar mig hemmet och det är precis på gränsen att jag skall hinna fram till toiletten.
Javisst är det psykologiskt i det. Det är min erfarenhet med.

Vi har en fråga om hur positiv/ negativ man är i allmänhet. Om man har en skala mellan 1 och 10 där 1 är maximalt negativ och 10 maximalt positiv, vilken siffra skulle du då ge dig?
Jag skulle nog lägga mig på 7-8. Jag vet inte har du hört talas om det kinesiska tecknet för kris. Tecknet består av två andra tecken. Det ena tecknet betyder hot och det andra betyder möjligheter. Jag fick reda på det för några år sedan. Jag trodde inte riktigt på det men jag har grannar från Kina och jag frågade dem. Jo, det var riktigt. Detta speglar väldigt mycket. Vissa ser bara hot, är det en skilsmässa, en katastrof kan det finnas möjligheter eller hot. Jag ligger nog mera på möjlighet. Jag ser inte bara hotet.

tisdag, april 26, 2016

Hur gick det med FODMAP dieten?

För nåt år sedan skrev jag om mina magbesvär och att jag skulle försöka med FODMAP diet, vilket jag skrev utförligt om här.   I korthet gick dieten ut på att viss föda, vissa sockerarter tas upp dåligt i tarmen och kan göra att bakterier i tarmen kan  ge upphov till jäsningsprocesser, som i sin tur kan ge besvärliga och otrevliga tarmstörningar.

Det gick sisådär i början. Jag blev bättre i perioder men inte alltid. Ett problem var att jag försökte äta så vegetariskt som möjligt vilket medförde att jag åt en del sojaprodukter och jag tänkte inte på att soja faktiskt innehåller  sockerarter man bör undvika. Efter att jag minskat radikalt på även sojaprodukter har jag i stort sett blivit bra från de besvärliga tarmproblemen.
Jag har till och med kunnat introducera  en del av det jag undvikit igen och det tycks ha gått bra. Men jag måste dock vara försiktig.

I och med att jag blivit betydligt bättre har  jag också noterat att gluten inte bara kan ge mig hudutslag utan jag har vid ett par tillfällen fått i mig gluten bl a i en soppa och då fick jag  besvär under ett par dagar. Om det är glutenallergi som gör det eller om det är att gluten också tillhör det man bör undvika i 'FODMAP dieten vet jag ju inte.

Så för min del har FODMAP fungerat väl.

tisdag, april 19, 2016

översikt om riskfaktorer vid ms


 En stor genomgång av studier, litteraturgenomgångar och metastudier har genomförts avseende riskfaktorer och MS.  Syftet var att identifiera modifierbara riskfaktorer, dvs sådana faktorer som kan påverkas.  Man gick igenom femton systematiska  översikter och 169 originalatiklar som bedömdes ha den kvalitet som krävdes. Man sökte efter studier från 1960 till och med 2012 med hjälp av olika nyckelsökord i olika databaser.
Med andra ord är det  ett stort arbete som genomförts. Studien heter Factors associated with onset, relapses or progression in multiple sclerosis: A systematic review.

Studien är gjord i Canada och ledd av Kyla A. McKay of the Division of Neurology, Faculty of Medicine, Djavad Mowafaghian Centre for Brain Health at University of British Columbia, Vancouver. I just Vancouver hålls världens största konferens för neurologer fn.

Så här skriver man i introduktionen till studien:
Trots att många faktorer inkluderande genetiska och miljöfaktorer har föreslagits som att antingen  sätta igång sjukdomen MS eller förändra förloppet (progressionen) och reultat från olika studier har varierat.
Få  systematiska översikter av ämnet studerar fler än en riskfaktor åt gången med följden att  det är svårt att  få en övergripande förståelse av de troligen många riskfaktorer som är involverade avseende risken att utveckla MS. Dessutom har få riskfaktorer studerats framgångsrikt avseende risken att utveckla MS eller utvecklingen ( med undantag av farmaka).

Urvalsförfarande  se denna bild:
.
Och vad studerade man:
 Infektioner bl Epstein Barr virus/EBV ( sjd bl a mononukleos- körtelfeber . I flera studier har man funnit förhöjda halter av antikroppar mot EBV som antyder att detta kan bidra till ökad MS risk.
Även andra infektionssjukdomar har studerats till ex. flera barnssjukdomar men några entydiga resultat kunde man ej få fram.
Vacciner I studier har man funnit minskad risk för MS vid stelkrampsvaccination och difterivaccinantion.  Emellertid vågar jag mig nte på att tolka de övriga resultaten som ej förefaller klara.
Antibiotika användning. Där finns inga entydiga resultat även om man i en del studier funnit samband för olika antibiotika. En tolkning kan var att det är  bakomliggande  som medför ökad risk. Samma tolkning skulle kunna tillämpas avseende amalgam. Den som har mer amalgam har troligen haft fler infektioner i tänder.

Amalgam

Rökning inklusive passiv rökning
Man skriver sammanfattnings vis visar tidigare systematiska litteraturstudier tillsammans med  efteråt publicerade originalstudier ger stark evidens för att rökning har en effekt ( ökande) på risken att få MS.

Stress stressande händelser tycks enligt fem studier möjligen vara en riskfaktor.

P-piller Någon studie visar minskad risk för MS.

Vitamin D och solljus : Man skriver att  sammanlagt elva studier har evidenss om pekar på att låg exposition för solljus el lågt intag av D vitamin  ökar risken för MS vilket antyder att detta är en viktig modifierbar risk faktor-dvs en faktor man kan påverka.

Födselmånad Enligt studier tycks födselmånaden spela en roll där april och grannmånaderna mars och maj innebära en ökad risk  på norra halvklotet medan en studie funnit motsatsen på södra halvklotet. Stämmer i så fall med D vitaminbristrisk.

Syskon, nummer i syskonskaran och exposition för andra barn under de första åren: Det fanns studier som visade att fler syskon, sociala kontakter talade för minskad risk men man drog inga slutsatser.

Övervikt, fetma och diet:
Det finns konflikterande och divergerande resultat. Det finns emellertid få eller inga studier av typ placebokontrollerade och dubbelblinda studier av lättförståeliga skäl.  Enl min uppfattning går det ej att göra med de vanligaste metodikerna. Det går dock via blodprover att utröna vad mänskor äter..  Övervikt och fetma  speciellt i ungdom och tonår tycks dock vara en klar risk vilket ju i sig talar om att kosten är en viktig del avseende risk för MS.
Att ha djur
motstridiga resultat

Yrkesfaktorer:
Skiftarbete har i studier visat ökad risk, liksom lösningsmedel mm. Någon sammanfattande konklusion dras ej.

Andra sjukdomstillstånd och MS
Andra autoimmuna sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom, uveit ( ögonsjd) mfl tycks ha samband och medföra ökad risk.

Genetik
Man fann fem starkt associerade gener. HLA-DRB1, IL2RA, IL7R, TAGAP, and CLEC16A
Detta var om riskerna för att utveckla MS. Jag saknar lite fysisk aktivitet som i allt större utsträckning blivit en viktig livsstilsfaktor i fråga om sjukdom och åldrande i allmänhet.

Resultat om påverkan av skov och progression.
I korthet D vitamin, rökning var viktiga faktorer även här. Infektioner hade betydelse för risken för skov.

Vill du intervjuas? Se föregående inlägg!


onsdag, april 06, 2016

Vill du intervjuas?




Jag kommer troligen att ge ut boken Att ta åran i egna händer för egna medel. Den behöver dock uppdateras. Karin som jag skrev boken tillsammans med gick bort för ett par år sedan. Jag skulle behöva göra någon mer intervju med någon/ några som har MS och också ev annan med kronisk sjukdom/ autoimmunitet. Vad vi försökte belysa i boken var om man kan leva och må relativt väl med MS sjukdomen och på vilket sätt det har utvecklats så. Som titeln antyder är det intressant att lyfta fram insatser som man försökt göra själv och hur detta har tyckts fungera. Det kan flera olika vägar. Det kan vara allt från diet och andra livsstilfaktorer,  till medicinering och att man vågat genomgå en benmärgstransplantation. Intervjuerna har tagit i genomsnitt två timmar. I den evt boken blir man anonymiserad om man inte har ett speciellt intresse av att uppträda med eget namn.
 Hör av er om intresse finns! Min mailadress är: thisissune@gmail.com


söndag, mars 20, 2016

För lite solande kan vara farligt har

man funnit i en ny studie från Sverige och Karolinska Institutet:

Det är en studie där man följt 30 000 kvinnor i 20 år och funnit att de som inte solar löper en ökad risk att insjukna och dö i hjärtsjukdom. Man har även funnit att risken för MS och autoimmuna sjukdomar ökar.
Studien visar inte på  vilken orsak som kan finnas bakom.
En hypotes är D-vitamin men det finns också andra möjliga förklaringar enligt forskaren Pelle Lindqvist vid Karolinska Institutet.
Riskerna  minskar till en viss gräns över vilken ökad solning innebär risker.

Här Puerto tar jag en promenad varje dag vare sig det är sol eller inte. De delar som utsätts mest skyddar jag dock med solskyddsfaktor men räknar med att jag får mina halter av D-vitamin eller vad det nu kan vara. Jag tror ju starkt på D-vitamin i linje med vad en hel del forskning talar för. Det slutliga svaret lär vi kanske aldrig få. Denna forskning kan vara alltför dyr  och det finns inte mycket pengar att tjäna på den. Solsken är ju gratis.
en promenad varje dag är bra för väldigt mycket saker, det behöver inte ens vara sol

måndag, mars 14, 2016

Från forskning om åldrande



Baltimore longitudinal study of aging -BLSA startade 1958 och har alltså pågått under mer än femtio år. Det är som namnet antyder en uppföljningsstudie där man man börjat studera frivilliga personer som kommer för återkommande hälsoundersökningar där man testar olika faktorer och deras betydelse för åldrandet. Under dessa år har givetvis samlats en mängd forskningsresultat som kan tala om för oss viktiga saker om åldrandet. En viktig sak är att åldrandet inte är en sjukdom, men däremot ökar risken att bli sjuk med åldern. I Sverige och kanske på många andra stället vet jag inte hur man ser på åldrandet men det finns väldigt få personer som har några viktiga poster i det offentliga livet som är pensionärer. Det kan vara intressant att titta på valet i USA och titta på demokraternas kandidater. Där finns Hillary Clinton ganska snart sjuttio och hennes medtävlare är i sjuttiofemårsålder. Detta skulle vara helt otänkbart i Sverige. PRO är kanske enda stället som en pensionär kan få inflytande. Trots denna utveckling ( är det utveckling?) är det på det sättet att de äldre blir friskare och friskare. Sverige har idag en av de äldsta befolkningarna om inte till och med den allra äldsta. Hörde på ett föredrag att det var så men har inte kollat det. Och orsaken till det är nog att man fått ta del av den kunskap som finns  från Baltimore Longitudanal Study of Aging och från många andra ställen. Det finns liknande projekt i Sverige bla 1913 års män i GBG.
En liten sammanfattning av vad man rekommenderar i en broschyr från BLSA visar att det rör sig om samma saker som Bertil Marklund rekommenderade i boken 10 tips- må bättre och lev längre. Tips som också tycks vara bra om man lever med en del kroniska sjukdomar.

Och vilka är tipsen från BLSA?
Fysisk aktivitet. Man skall röra på sig.
En del älskar att göra det skriver man och en del hatar det, men oberoende sina personliga känslor är motion och fysisk aktivitet bra om man vill må bättre, känna sig friskare-punkt, slut. Fysisk aktivitet är en hörnsten i nästan alla program för bättre hälsa hos äldre. Man lever inte alltid längre men chansen ökar och man mår bättre. Fysisk aktivitet kan vara lite vad som helst trädgårdsarbete, ut och gå ensam, med hunden eller med någon annan, ta trapporna i stället för hissen och så vidare. Allt detta gör att chansen att förbli oberoende ökar inte bara när man blir äldre utan också vid sjukdom.
Fysisk aktivitet kan minska risken att bli sjuk eller få en sjukdom till. Balansträning har man funnit verkar skyddande mot risken att falla- fall är en stor orsak till handikapp hos äldre och även hos många med kronisk sjukdom. Styrketräning bygger upp muskler och minskar risken för urkalkning av skelettet. Rörlighetsövningar, tänjning- sträckövningar gör oss smidigare och ger oss större rörelsefrihet i det dagliga livet.
Fysisk aktiviet kan också vara effektivt vid vissa kroniska tillstånd som artrit, diabetes och hjärtsjukdom. ( Här kanske jag skall tillägga att man bör samråda med sin läkare innan man påbörjar ny aktivitet om man är sjuk, samt att man initialt skall få instruktion av person kunnig i tillståndet.) Hos unga, friska personer ger fysisk träning vissa förändringar i hjärtfunktioner: man får ökad hjärtmuskelmassa, större mängd blod pumpas för varje slag vilket innebär att konditionen förbättras. Även mänskor högre upp i åldrarna kan få en bättre hjärtfunktion av träning men här är viktigt med att man rådgör först. Forskarna i BLSA har funnit att det blir färre hjärtattacker hos en grupp äldre män som deltog i aktivitet med hög aktivitet- aktivitet som ökar andning och hjärtfrekvens som simning eller löpning.
Fatigue -den trötthet som finns utan att man ansträngt sig och som inte går över med vila finns inte bara hos kroniskt sjuka som MS-are, personer med ledsjukdomar mm utan finns också hos äldre. Förutom bättre ork påverkar regelbunden fysisk aktivitet också fatigue- något som är bra att känna till för många. Forskarna har funnit att många rörelseaktiviteter är alldeles utmärkta för äldre som dans, promenader, cykling och promenader. Jag vill betona att man skall göra det regelbundet. Promenera kan man göra varje dag. Kan vara svårt i vintrigt Sverige men en släkting som bor i liknande klimat om inte ännu vintrigare i USA går på mallwalking med en grupp flera gånger i veckan- dvs de går på stora gallerior. Det kan man inte göra där jag bor i Sverige men många kan säkert göra så . Det kostar ju inget att titta i skyltfönster.
Kroppsvikt och kroppsform
Vikt är en komplex fråga skriver man. De flesta vet att många hälsoproblem kopplas till övervikt och fetma exempelvis diabetes typ 2, högt blodtryck stroke, vissa former av cancer ( ex. ändtarmscancer, prostatacancer, sömnapné, artros. Men data visar också att för äldre vuxna är inte detta att vara smal alltid det hälsosammaste heller. Äldre vuxna som har ett BMI minre än 19 (dvs undervikt) har högre dödlighet än de som är över-eller normalviktiga. Att vara smal eller bli smal kan hos äldre vara ett symtom på sjukdom eller ett tecken på skörhet. Ett lite högre BMI behöver hos äldre inte nödvändigtvis vara dåligt, skriver man.
Kompositionen av vikten har betydelse. En grupp med liten muskelmassa och styrka och en hög procent kroppsfett (kallas sarkopeni) jämfördes med en överviktig grupp som inte hade sarkopeni ( lite muskler, mycket fett) och en smal grupp med lite skelettmuskler. Äldre med övervikt och litet muskler hade ökad risk att få svårigheter att göra de vardagliga aktiviteter som telefonering, inköp, laga mat, transportera sig, sköta ekonomin etcetera.

Det är bättre att likna ett päron än ett äpple. Större midjeomfång är farligare än omfånget kring höfterna. Kvinnor har oftare päronform och män form av ett äpple. Äppleformen ökar risken för hjärtsjukdom och eventuellt för bröstcancer. Män utvecklar ofta farligare övervikt och fetma än kvinnor enligt BLSA-forskning även om kvinnor bar på mer fett. Jag tror dock inte den ökade fetman hos unga kvinnor är bra. Övervikt och fetma i ungdomen ökar risken för MS enligt flera studier. Tyvärr ökar tendensen till fetman. Här på Teneriffa ser man det i ännu högre grad än i Sverige och tyvärr är också rökning hos ungdomar mycket vanligt här. I BLSA-broshyren skriver man att den här bilden av hur överviktiga män ser ut jämfört med kvinnor skulle kunna förklara varför män dör tidigare och har en större risk för vissa sjukdomar-bl a hjärtsjukdomar.
Genom att gå ned i vikt blir följande bättre- blodtryck, dåliga kolesterolvärden och triglycerider, högt blodsocker mm. Har man detta eller röker, har ärftlighet för hjärtsjukdom är det bra att gå ned i vikt om man är överviktig. Även små viktnedgångar har betydelse och förbättrar läget på samma sätt som att börja att röra sig lite mer från att ha varit en soffpotatis. Små förbättringar är bättre än inga alls. Och börjar man förbättre sin situation blir man mer medveten och förbättrar kanske lite till.
Å andra sidan skriver man är det normalt att gå upp något med stigande ålder. Ökat midjeomfång eller minskad muskelmassa kan utgöra hälsorisker men att gå ned i vikt är inte en bra ide för alla äldre. Det kan vara viktigare för äldre med päronform och som har färre än två av ovan beskrivna riskfaktorer att inte öka i vikt snarare än att minska den. Det finns också studier som visar att viktnedgång hos äldre ibland kan vara förknippat med högre dödlighet.

Att ha roligt eller göra något intressant


Det finns mycket mer i broschyren men det här får räcka. Avslutar med att en viktig faktor för att förbättra sin hälsa är göra saker som intresserar eller som man finner roliga. Tycker man det är kul att titta på gamla bilar är det förmodligen nyttigt. Det gäller att utöka det här spannet med vad som är intressant och roligt.

tisdag, mars 08, 2016

Jag såg med glädje på senaste Fråga doktorn och såg att författaren till boken  10 tips Må bättre och lev längre i sin bok har liknande budskap som jag försökt följa för min MS.

Det handlar om att röra sig, dels motion  och dels att försöka undvika vara stilla alltför länge.
Vidare kost. ( Inom parentes kan jag nämna att jag har senaste tiden läst att Kiwi är utomordentligt nyttigt. Innehåller många olika nutrienter och antioxidanter. Kiwi är ganska dyrt i Sverige och används ofta som dekoration- men den är ganska bra att äta också.)
D vitamin tar Marklund upp.


Tandhygien för att undvika inflammation i munhålan som kan  allmänt påverka hälsan. Marklund nämner bl a att hjärtinfarkter är kopplade till hälsan och han berättar även om en studie där man undersökte ett antal människor och fann att de med bättre tandhälsa levde betydligt längre.

Marklund tog också upp genetiken och sa att bara tio procent av genetiska faktorer svarar för ohälsa medan övrigt är miljö och livsstilberoende. Jag ställer mig lite frågande inför den siffran men det är för mig helt klart att livsstil och miljöfaktorer är oerhört viktiga för hälsan.
Mer kommer jag inte ihåg men jag skall nog läsa boken.

Skriver också upp den här länken  Methods man,  mest för att jag skall komma ihåg den själv.



onsdag, mars 02, 2016

Om träning vid MS och Parkinsons sjukdom

Artikel om vikten av träning vid MS och Parkinsons sjukdom i Dagens Medicin.

Förslag om nationella riktlinjer.

Forskning om livsstilsfaktorerna och dessa sjukdomar har helt förändrat synen på motion vid MS och andra sjukdomar. Jag håller helt med om att det är viktigt med kompetens hos de som instruerar men därefter är  regelbunden egenträning helt nödvändig åtminstone för mig. ( och jag är nog inte något unikum)

lördag, februari 20, 2016

Tack

Karneval  i Puerto de la Cruz. Det är en stor karneval med ett tåg som pågår flera timmar- sedan fortsätter festen hela natten. Unga, gamla deltar. Här en elegant dam med dekorerad el moppe.

Jag har nu bloggat om MS i tio år först på Sunes blogg och sedan på den här Tappa inte taget.
Mellan 2010 till nu har det varit en halv miljon sidovisningar  och under åren 2007 till 2009 var det ganska många besök så hur många det sammanlagt blir vet jag inte. Sidovisningar är inte det samma som besökare. Många tittar nog bara på en sida men det finns också de som tittar på många. I alla fall
STORT TACK
till alla som besökt och läst bloggen.