Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.

Translate

torsdag, juni 22, 2006

MS och mina erfarenheter av träning

( Obs detta gäller bara mig och mina erfarenheter. För andra kan det vara annnorlunda. Skriver det ändå för det kan ju kanske ge andra något och jag skriver det också för att formulera för mig själv. Det är viktigt att sätta ord på saker, då blir det oklara något klarare. Ni gärna höra av er till mig om era erfarenheter)

Sjukdomen multipel skleros är en sjukdom med många ansikten.

Det finns en hel katalog av symtom vid MS. Det är en sjukdom som drabbar centrala
nervsystemet.(CNS) , dvs hjärna och ryggmärg. Och i detta organ finns ju ledningscentralen för hela kroppen och därmed kan i stort sett alla yttringar från kroppens olika delar och funktioner ( både synliga och osynliga) påverkas. Det finns dessutom flera typer av sjukdomen MS. Det är till och med så att det kanske inte är samma sjukdom som klumpas ihop under samma diagnos. Framtiden får utvisa detta. Summa av kardemumman är i alla fall att Matte kan ha helt olik sjukdomsbild
jämfört med Stefan, trots att de båda har samma Multipel Skleros diagnos. Matte kan vara vara i behov av personlig assistent dygnet runt medan Stefan förefaller helt frisk och också känner sig så.


Den förebyggande vilans betydelse

Att multipel skleros kan vara så varierande gör naturligtvis att träningen måste vara individualiserad , anpassad efter var och ens behov och förmåga. Det där har inte alltid varit så lätt. Jag har haft väldigt svårt att hitta rätt träningsdos i flera avseenden. När min gångförmåga allvarligt påverkades i samband med ett skov av sjukdomen 2001 fick jag en svaghet i höger ben , som i början innebar att jag fick så kallad droppfot hela tiden och foten släpade då jag gick. Efter cirka en månad så började det här försvinna i samband med att jag vilade och när jag vaknade på morgonen så hadejag inte den där svagheten i benet, men den kanske kom efter 5 steg, sedan kanske 20 , sedan 100 etcetera. Jag inriktade mig på att gå trots att droppfoten kom. Det viktiga var att jag höll uppe förmågan att ta mig fram någorlunda på mina ben. Följden blev att efter jag gått en viss träningsrunda var jag oerhört trött; den oerhörda MS tröttheten (fatigue) slog till och så var jag däckad resten av dagen.
Så småningom lärde jag mig vila innan droppfoten kom, och då blev det så småningom bättre ( men inte bra för att travestera Göran Persson). Det var kanske först på Vintersol på Tenerife som jag med professionell hjälp lärde mig inse vilans betydelse och kanske man skulle kalla detta den förebyggande vilans betydelse.( för mig).

06-06-24
  Posted by Picasa

Varför förebyggande?
Jag vet inte, kanske är det här speciellt för mig men det verkar som att det här att känna var jag har min gräns har blivit svårt med åren. Tidigare då jag tränade kände jag nog ganska direkt, när jag borde ge mig; jag var då direkt trött och kände behovet av vila. Det brukade inte komma några efterräkningar. Nu är det inte så längre. Kanske är det för att jag når gränsen så mycket tidigare, eller att jag inte känner av symtomen på trötthet på samma sätt. Jag måste i stället ta till mig erfarenheten av att så här mycket orkar jag, annars får jag problem i efterskott.

Till exempel mina knäbesvär:
Jag skyller till exempel mina knäbesvär på detta att jag tränade olämligt för att stärka benmuskulaturen utan att ta till mig de signaler jag hade från knäna, tills det sa stopp. Jag kunde knappt ta ett steg. Sedan har detta hänt flera gånger avseende knäna. Jag har tränat för mycket med gång och liknande så att jag fått backa flera steg i träningen. Kanske har jag lärt mig nu avseende träningen och smärtande knän.

Signalerna från kroppen till medvetandet är inte perfekta
Man får nästan lära om. Ett exempel på hur signalerna från olika delar av kroppen påverkas, är följande. Jag brände mig på brännässlor ( på värmländska heter det brännät) för något år sedan (sommaren efter mitt skov 01). I vanliga fall brukar sådant gå över på någon halvtimme. Nu satt det i i tre fyra dagar. Idag har det här gått tillbaka. Nu försvinner det rätt snabbt tigen- i varje fall är det borta nästa dag. Det måste ha något med att nervimpulserna går långsammare på grund av nervskadan.

Till exempel detta med att läsa.
Jag har också märkt att beträffande det kognitiva är det samma sak. Jag har börjat kunna läsa mer och mer. Tidigare under något år kunde det ta ett halvår att komma igenom en bok. Allra först ett skov så tittade jag i boken, såg vad det stod men efter någon minut slocknade jag, somnade med boken i knät. För cirka ett år sedan kom läsförmågan tillbaka ganska bra. Jag satte igång att läsa mer och mer, för jag tycker det är så roligt.Men så blev jag plötsligt väldigt trött. Fortsatte att läsa men det blev värre. Till slut fick jag lägga av med att läsa. Efter en vecka var det bättre. Jag läste igen, skrev lite på datorn- som ett brev på posten blev jag väldigt trött igen.
Jag tror jag gör ett uppehåll nu med tanke på vad jag skrev. Slutar jag i tid??

Intressant artikel av Peter Torsell om vila sett ur traditionell kinesisk medicinskt perspektiv.
Min artikel på hemsidan om utmattning. Man kan alltså veta ganska mycket om en sak men ha svårt att tillämpa det på sig själv. Det är nog ett av mina problem här i lifvet.

Jag skall fundera mer på det här. Du får gärna höra av dig om dina erfarenhet. Mailadress: sune.overhagen@bredband.net
fortsättning följer hoppas jag.