Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.

Translate

fredag, oktober 30, 2009

Depression och kroniska sjukdomar




Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit. ( N Ferlin)


skriver det här med perspektiv utifrån MS, eftersom det är den kroniska sjukdom jag har, men samtidigt har jag genom mitt yrke en viss erfarenhet av, vad man upplever om man har andra diagnoser. Först kanske man skall slå fast att erfarenheterna är väldigt individuella och vad en person med Mb Crohn upplever är inte alltid precis vad andra med samma diagnos har i sin ryggsäck av känslor, tankar, emotioner. Beträffande symtom som trötthet och andra mentala aspekter kan likheterna vara större mellan någon, som har ledgångsrheumatism och en person med Crohns sjukdom än med någon annan som har ledgångsreumatism. Symtombilden är således individuell, men ändå finns det allmänna upplevelser och känslor som många känner. Anledningen till att jag skriver om detta just nu, är att jag för närvarande läser boken Mindfulness- en väg ur nedstämdhet av Williams, Teasdale, Segal och Kabat-Zinn. Där finns bland annat beskrivet vilka symtom som ligger bakom diagnostisen depression och det finns också en lista med så kallade automatiska negativa tankar som är vanliga vid depression.
För att belysa vad jag funderat över, kan man börja med symtombeskrivningen : ”Känner sig trött eller utan energi nästan varje dag”, som är en av de punkter som kan göra att man får diagnosen depression (tillsammans med andra punkter), eller ”Påtaglig långsam eller orolig under dagen” eller ”Sömnsvårigheter under natten eller behov av mer sömn under dagen” eller ”Koncentrationssvårigheter eller problem med tankeförmågan, som även andra märker och uppfattar som obeslutsamhet”.
Dessa fyra symtom skulle kunna kvalificera för diagnosen depression om man haft dem samtliga under minst 14 dagar. Jag har nog i perioder haft dem betydligt längre perioder och en del av dem sitter i fortfarande ändå skulle jag inte vilja säga att jag har varit deprimerad, min grundstämning har inte varit sänkt.Trötthet, sömnstörningarna, koncentrationssvårigheterna, långsamheten ingår i hur min min MS sjukdomsbild sett ut i perioder, Jag har trots symtomen till och med i vissa perioder med symtomen mått ganska bra.
Vad jag vill komma fram till är att detta med kronisk sjukdom komplicerar bilden och gör det svårare att urskilja en depression. Att ha en kronisk sjukdom med de rent kroppsliga symtom som finns förknippade med det gör att en del symtom på depression följer med på köpet, MEN vad som är ännu kan verka förbryllande är att symtomen från den kroniska sjukdomen, värk, trötthet, smärtor, rörelsesvårigheter, kognitiva besvär kan också dölja att det finns en depression med i bilden. Kanske var det så i samband med att jag hade som allra flest/mest av symtomen jag nämnde var deprimerad men mina kognitiva besvär förhindrade att jag uppfattade nedstämdheten. Jag är inte främmande från att så kan ha varit fallet, men jag är också inne på tanken att mina kroppsliga besvär både av MS men också de besvärande hudsymtomen gjorde att jag inte blev deprimerad. Det fanns har jag en känsla av utrymme för att bli deprimerad. Jag vet hur det känns att vara deprimerad, givetvis är det också individuellt, men så har det inte känts i de här nämda perioderna av mitt liv.
Varför skriver jag om det här? Något viktigt i det? Ja, kanske att om man går med liknande symtom länge borde tankarna gå åt frågan: Är man deprimerad. Skulle man må väl av någon psykoterapeutisk kontakt och / eller medicinering mot depression. Alla symtom man har kanske inte beror på reumatoida artrit, kroniska värkbesvär, eller andra olika kroniska sjukdomar. Det kanske finns bot mot en del av symtomen även om man inte kan utrota den kroniska sjukdomen. Rent generellt finns en risk l att hänföra alltför mycket till diagnoser som RA, MS, SLE etc. Det kan finnas andra åkommor samtidigt. Besvärande urinträngningar kan vara en urininfektion och vara åtgärdbart. Infektioner kan också ligga bakom trötthet. Depression kan också vara en sådan diagnos som kan ge många kroppsliga symtom. Värk i kroppen kan påverka hur vi upplever saker, men hur vi mår psykiskt kan också påverka hur vi upplever kroppen.
Jag håller alltså på att läsa nämnda bok, Mindfulness- en väg ur nedstämdhet. Jag har tidigare skrivit om mindfulness och mindful meditation som vägar att tysta en invärtes oro, att mera leva i nuet i stället för att bekymra sig för faror i framtiden som sällan kommer att inträffa eller grubbla över gamla sorger. Författarnas avsikt är att visa vägar till att förebygga nya depressioner, men om man är djupt deprimerad just nu bör man givetvis söka kvalificerad hjälp för det.
Så jag hoppas återkomma om det här, om mindfulness som väg till att må lite, lite bättre.

Och många vägar små, blir en liten å.

onsdag, oktober 28, 2009

Armlös, benlös men inte hopplös


av Mikael Andersson.

Jag har tidigare skrivit bland annat om ett teveprogram om Mikael Andersson och rekommenderat detta.

Boken är inte vad man förväntat sig, den är mycket mer. Jag hade nog i mitt inre föreställt mig en bok, som handlar om att utifall man tänker positivt så ordnar sig allting. Det är inte vad boken handlar om.

Man skulle kunna säga att det är Mikael Andersson memoarer till nu, där viktiga skeenden i hans ovanliga liv skildras med all sorg, ilska, frustration som funnits där vid sidan av att det också är en positiv bok.

Det är många viktiga ämnen som tas upp, och där Mikael Andersson utgår från sig själv och sitt liv.

Det börjar med att han föds efter en till synes normal graviditet och då man vid födseln upptäcker att han endast har korta stumpar i stället för armar och ben. Detta ledde till att man från vårdens sida dels gömde barnet och ville inte att barnet skulle komma hem till sina föräldrar. Hela första året fick han vistas på institution innan familjen mot ” de som visste mera”s vilja tog hem Mikael. Det dröjde flera månader innan hans pappa orkade komma och titta på honom. Föräldrarna var alltså i chock. Givetvis fick detta konsekvenser för Mikael. Det är väl känt att barn far illa på institution även om personalen är aldrig så bra. De kan inte ersätta vad en innebär för barn.


Detta fick senare följder för hur Mikael betedde sig. Han var rädd för att föräldrarna skulle skicka bort honom om han var besvärlig.Vad som är rädsla hos ett barn och vad som är verklighet är två olika saker och några sådana tankar hade säkert aldrig hans föräldrar, men tankarna fanns hos Mikael. Detta följde med uppe i åren, någon tonårsrevolt var det inte tal om. Först som vuxen och i sin egen familj har en del av denna frustration kunnat släppas fram, och en Mikael vill förmedla hur viktigt det är att vara öppen med sina känslor och hur man mår.


En annan sak som Mikael tar upp är, varför föddes han utan utvecklade armar och ben. Det enda, som man i familjen kunde komma på som förklaring, var att hans mor under den tid i graviditeten då extremiteterna utvecklas var i kontakt med Hormoslyr. Detta medel användes till att bespruta skog och andra ställen, där man ville trycka ned växtlighet som buskar och annan oönskad vegetation. Modern hade någon vecka vistats hos sina föräldrar, och hennes far arbetade med hormoslyrbesprutning för skogsföretaget Vänerskog. Morfadern hade arbetskläderna hemma och modern kunde få direktkontakt med medlet på så sätt.

Mikael har gått igenom dokumentationen om Hormoslyr. Man hade börjat använda medlet i USA 1944 och sedan ökade successivt bruket av det. Det innehåller fenoxysyrorna 2,4,5-T samt 2,4-D. Man hade initialt gjort försök på 18 djur, av vilka en majoritet dog och studien publicerades aldrig. Några fler studier gjordes inte enligt Mikael Andersson. Det var också vitt använt i Sverige. Under debatten om det på 60- talet tror jag någon höjdare drack av det, för att visa att det var oskadligt. Han var dock äldre och inte gravid. Jag är inte säker på om det var detta medel som också användes till flygbesprutning i mina hemtrakter. Jag minns en 84 årig kvinna som var ute i skogen och plockade bär. Efteråt fick hon skador på huden, som inte gick bort. Det aktuella bolaget sa då att det absolut inte kunde vara medlet

4,5-T i Hormoslyr var också förorenat med dioxiner, välkända giftiga ämnen. Mikael skriver att detta finns dokumenterat på 1970-talet och fanns i en rapport från Naturvårdsverket 1974 och i hemliga rapporter från företaget Dow Chemical fanns det redan 64.

I Vietnamkriget användes Agent Orange för att avdöda buskage bl.a. för att upptäcka guerillan bättre. Man slutade med det sedan vetenskapsmän påpekat hälsoriskerna, och i Agent Orange fanns samma fenoxisyror som i Hormoslyret. Hemvändande vietnamkrigare utvecklade hälsoproblem som cancer och diabetes men fick också missbildade barn. Här gjordes det upp i godo och kemiföretagen bildade fonder att hjälpa de krigsskadade. I Vietnam beräknas att 2 000 000 personer skadats av Agent Orange besprutning. Det föddes drygt 58 000 barn i Vietnam i samband med detta krig.

Då man skulle släppa preparatet Hormoslyr i Sverige testades det inte. Naturvårdsverket bedömde att det inte var några risker med det. När opinionen i Sverige tvingade fram ett förbud motsatte sig Naturvårdsverket detta. Sådana saker grundlägger nog en misstro mot myndigheter.

Här tror jag man kan finna rötter till den misstänksamheten mot exempelvis influensavaccinet. Kan man verkligen lita på myndigheterna? Är detta utprovat? Myndigheterna har ju inte alltid haft rätt och kanske det har varit så i många fall. Att ha en skepsis mot myndigheter, kan man lära sig av detta, är synnerligen viktigt. ( Kanske skall jag lägga till här att jag tror influensavaccination kommer att rädda en hel del liv. )

Mikael Andersson skickade 2003 in en skrivelse för att få upprättelse och ekonomiskt skadestånd. Ärendet gick till Miljödepartementet, Kemikalieinspektionen och Justitiekanslern. Det blev totalt avslag. Ändå kan nog ingen säga att skadorna inte kom av Hormoslyret. Det är dock Mikael som måste bevisa att så är fallet, trots att givetvis ingen myndighet kan bevisa att medlet var ofarligt. Man bemödade sig inte ens från miljödepartementet att gå i svaromål mot Mikaels argument. Handläggning av det aktuella medlet hade varit korrekt och ENLIGT GÄLLANDE REGELVERK. Jag tycker det finns ett ansvar på myndigheterna att bevisa medlen ofarlighet och inte att man följde de bristfälliga regler som fanns. Reglerna för skadestånd för Mikael skador gällde inte eftersom lagen om skadeståndsansvar trädde i kraft efter att han fötts. Användning av medlen innan dess betraktas således som ofarliga och staten, myndigheterna hade inte gjort något fel. Statens ansvar gäller inte, Mikael uppfattar skadorna som preskriberade, men han lever fortfarande.


Det finns mycket att läsa om i Mikaels bok. Det är egentligen material till flera böcker. Där finns historien om att man hade gått in för att lära Mikael använda proteser. Arm och benproteser. Träningen och utprovningen skedde på Eugeniahemmet i Stockholm. Mikael både vantrivdes med proteser och de långa vistelserna hemifrån. Från han var 14 år sedan satte han stopp för att fortsätta med detta, och han anser att han utsattes för experiment med utprovande av proteser och skenor. En del av träningen såg han som direkt farlig, exempelvis när han skulle träna balans med proteserna. Han uppfattade det som att det var viktigast att han såg normal ut med proteser som ben och armar. Att det var krångligt och inte fungerade var mindre viktigt. Han kom på egen hand men även med hjälp av idérik omgivning fram till olika betydligt effektivare sätt att klara sig i tillvaron. Idag klarar han det mesta på egen hand. Han kom fram till att den kropp han fått kunde fungera väl i många sammanhang ehuru det var krångligare för honom än andra. Vad som växte fram ur det här var bland annat att han blev kunnig på att handikappanpassa saker, och ett av hans arbeten har varit att vara idespruta med mera vid byggnation av handikappsanpassade bilar.


Som sagt det finns en oerhörd mängd saker att läsa om i Mikael Anderssons bok. Det finns mycket om den psykologiska problematiken, utvecklingskriser och utvecklingsframsteg.Titeln är lite fyndig, inte hopplös. Ett sätt att träna upp kroppen var för honom att använda studsmatta. Men annars tycker jag boken lika gärna kunde heta: Armlös, benlös men inte viljelös.


Väl värd att läsa.


lördag, oktober 24, 2009

500-600 färre självmord per år i Sverige

på grund av de antidepressiva tabletterna, skriver man i DN och i Läkartidningen . Jag kan inte riktigt bedöma hur studien är gjord efter DN:s artikel, men det är klart att medlen har varit betydelsefulla. Självmord som dödsorsak i unga år är en av de vanligaste. Eftersom jag håller på att läsa en bok om Mindfulness och nedstämdhet är ämnet aktuellt. Där står bland annat att det är viktigt med behandling av en depression innan man går in för intensivare aktivitet att ta till sig mindfulness.
Jag håller med forskaren Göran Isacsson att det är viktigt att beakta detta resultat , som stöder vad man tidigare sett som resultat av när "lyckopillren" kom. Det finns en tendens till att banalisera denna behandling ( och bespotta) som är livräddande i många fall. Just beteckningen lyckopiller är en del av detta och känns fel att använda.

fredag, oktober 23, 2009

Vilken grupp tyckte skämtteckningar var roligast?




Det gjordes en undersökning för ett antal år sedan, där man studerade två grupper som skiljde sig åt beträffande en aspekt. Deras uppgift var att titta på ett antal skämtteckningar, och därefter fick de svara på hur roliga man hade tyckt att skämtteckningarna var.
Grupp 1 fick hålla en penna mellan tänderna i munnen som bilden ovan visar.
Grupp 2 fick också hålla en penna i munnen men skulle hålla fast den med läppmuskulaturen i stället.
Vilken grupp tror du upplevde att skämtteckningarna var roligast? Känn efter själv? Hur känns det i muskulaturen på ena eller andra sättet. En hjälp till det kan också vara att betrakta sig själv i spegeln när man gör de här två sakerna,
Klicka här om du vill veta svaret.

torsdag, oktober 22, 2009

Fampidrine- ngt försenat

Fampidrine som väntar pa godkännade av amerikanska läkemdelsverket , kommer sannolikt att godkännas om 3 manader. Det är ett medel som visat sig kunna hjälpa en del MS patienter bland annat ge bättre gangförmaga. Det är ett medel som skulle kunna vara av nytta för även progressiva former av MS. Det är inte ett bromsmedel.
Dess verkan tros komma av att nerv.ledningen förbättras där myelinet är skadat.
Läs mera.

tisdag, oktober 20, 2009

Kan träning ge färre skov?



Att hitta balansen
MS Irland har tillsammans med universitetet i Limerick genomfört forskning bland sina medlemmar beträffande vilka tjänster människor med MS får. Man satte ljuset på att det fanns hög efterfrågan av sjukgymnastik och träningsprogram, men det fanns inte god tillgång vare sig från HSE* eller MS Irland på grund av bristande resurser. (* jag gissar detta betyder offentliga vården Health Service Executive).
Ett antal undersökningar har tittat på nyttan av sjukgymnastik och träningsaktivitet för MS personer. I litteraturen finner man att ett antal övningsprogram med varierande intensitet och tidsåtgång alla har positiva effekter på funktionsförmågor hos mänskor med kroniska sjukdomar och det är också ett högt deltagande- men beträffande MS patienter är det inte så- (Motl med flera 2005)
MS Irland har i samarbete med universitetet i Limerick utvecklade ett program, Getting the Balance Right, som skulle tillmötesgå detta behov av fysioterapi och träning. Det är ett program för hela nationen avseende träning och främjande av hälsa samt forskningsprogram för mänskor med MS. Målet med projektet är att erbjuda mänskor med MS möjlighet att få sjukgymnastik och träning i den takt och och beträffande de funktioner patienten behöver det. Det skall också ge personerna i fråga en behovsprofil ( vad behöver man förbättra) och kunna erbjuda det man kan ha nytta av, allt i syfte att personer med MS skulle få bättre service.
Fysioterapi och träning. När denna rapport skrevs hade 1 652 personer deltagit i varierande fysioterapi och träning typ sjukgymnastik i grupp och enskilt, yoga, gymnastik med ledare, Tai Chi och bassängträning. All denna terapi erbjöds/ erbjuds lokalt över hela landet, och vanligen omfattar programmet 10 veckor.
Alla deltagare utvärderades av en legitimerad sjukgymnast som bedömer ett antal fysiska och psykologiska faktorer. De undersökta delar personerna i tre grupper som ger deltagarna möjligheter att få terapier som de med liknande förmågor får.
Grupp A var de som använde käpp eller en krycka.
Grupp B var de som hade två stöd/ käppar, kryckor eller rollator.
Grupp C var personer med rullstol.
Under undersökningen deltog man i 16 520 enskilda sessioner.
Studien var uppdelad i grupper avseende handikapp, den var enkelblind dvs de som undersökte visste inte vilken grupp man deltagit i; den var randomiserad och personerna hade alltså slumpmässigt placerats i olika grupper. Studien samordnades av avdelningen för sjukgymnastik vid universitetet i Limerick.
Deltog i träning
Kontroller/ fortsatte med vanliga aktiviteter
Grupp A
338 Försökspersoner (fp)
53 kontroller
Grupp B
146 fp
19 kontroller
Grupp C
19 fp
4 kontroller
503 personer deltog i studien genom att delta i olika former av sjukgymnastik och träningsprogram. De indelades i grupper beroende på rörlighet och valdes slumpmässigt ut till olika övningsprogram som enskild sjukgymnastik. Sjulgymnastik i grupp, yoga och fitnessgymnastik med ledare. Var och en bedömdes före och efter 10 veckorsprogrammet samt återigen 10 veckor efter att programmet avslutades. De som var kontrollpersoner ändrade inte på sina vanliga aktiviteter. Efter att studien avslutates erbjöds dessa att delta i de olika aktiviteterna beroende på vad man valde.
Här är några resultat;
Den genomsnittliga tidsåtgången för sjukgymnastik var 3 timmar för på en tremånadersperiod. Jag kan inte riktigt tolka vad man menar med detta. Kanske avser man den insats som sjukgymaster behövde göra förutom åtgärderna i programmet.
Fatigue
23 procent av totala antalet personer som som mest använde en käpp minskade sin fatigue i så från att ha fatigue till att inte ha det. Bedömd enligt en skala för att värdera fatigue.. Detta fann man i 27 procent av de som fick sjukgymnastik program, 18 procent av de som fick yoga och 23 procent av de som gick i gymnastik med fitnesstränare. (Som parentes skriver man har man i andra studier rapporterat att 93% av de med MS har fatigue som begränsar deras liv.)
Skov
5 % av de i kontrollgruppen som använde en käpp fick skov medan bara 1 procent i gruppen med fysioterapi fick skov. Ett intressant fynd men lite svårt att uttala sig om då grupperna är små ( kontrollgruppen 53 personer). Vad det betyder statistiskt har jag svårt att bedöma. Man får nog se det som ett inte väntat fynd men pekar mot mera forskning om träning med denna frågeställning.
De som deltog i sjukgymnastik i grupp och använde en käpp erfor 19 %ig minskning av fatigue. Deltagarna märkte att de fick mer energi, bättre förmåga att minnas och behövde mindre tid för att göra klart uppgifter.
Andra fynd var att de som deltog i fysioterapi kände sig psykiskt bättre och mer ”lycka”.
De som hade två käppar eller rollator ramlade mindre omkull av de som erhöll fysioterapi. ( Man påpekar att 64 % av personer rapporterar att de fallit minst 2 ggr per år,vilket minskar säkerheten då man går och även sociala aktiviteter.)
Bättre balans hos 20% av de som använde rollator eller två käppar.
De som använde rollator eller två käppar och deltog i yoga fick 20 bättre gångförmåga och kunde gå längre sträckor på 6 minuter.
Rullstolsanvändare som fick standardterapi fick en allmän förbättring och mindre behov av hjälp.
Kan träning ge färre skov? Vore det fallet är det anmärkningsvärt. De andra effekterna minskad fatigue, balans etc tvivlar jag inte alls på.

fredag, oktober 16, 2009

kronisk cerebrospinal venös insufficiens

jag befinner mig nu igen i Puerto de la Cruz, bilden dock gammal

Det är underligt, igår fick jag ett mail om detta tema. George Jelinek hade tagit upp detta på sin sajt.Cerebrospinal betyder hjärna- ryggmärgs venös (från ordet ven, de blodkärl som för blodet till hjärtat efter att det lämnat sitt syre i vävnaderna) och insufficiens har med bristande funktion att göra, alltså bristande funktion i de kärl som leder från hjärna och ryggmärg.
Man spekulerar nu i om detta kan ha med MS att göra. Idag läser man på MRSCnews om samma sak. ( Se länk i marginalen till denna sajt).


Tanken bakom detta är att det finns en sammandragning i blodkärlen från hjärnan vilka leder till att blodflödet i hjärna hämmas som leder till skador på hjärnan och ryggmärg. Paolo Zamboni vid universitetet i Ferrara Italien har undersökt detta tillstånd och funnit i en första studie att patienter med CCSVI kronisk cerebrospinal venös insufficiens tycktes öka risken att få detta tillstånd 43 gånger! .

Man planerar nu vid universitetet i Buffalo inte så långt från Niagarafallen en stor studie som kanske kan bli samma förändring för MS som vad bakterien helicobacter pylori blev för magsårssjukdomen. Man skall göra en studie på 1000 MS patienter och 300 friska matchade kontrollpersoner samt på 300 hundra personer med andra autoimmuna sjukdomar. Man undersöker kärlen med doppler (ultraljud) mätning där man upptäcker förändringar, hinder i blodflödet i de stora venerna från nacken och hjärna. Man har gjort en pilotstudie om 16 personer med MS och 8 friska kontrollpersoner. Samtliga 16 med MS hade sådana förändringar min ingen av kontrollerna.

Det finns också ett "brev" från en MSpatient som genomgått operation för tillståndet kronisk cerebrospinal venös insufficiens: Jag länkar till MRSC i google översättning.
Tack J. för mailet med tipset.
Här är länkar jag fick i mailet:
This is MS finns en hel del skrivet om detta.

måndag, oktober 12, 2009

dancing with life


för nu rätt många år sedan läste jag en del böcker om positivt tänkande, bland annat boken Dancing with Life av Susan Jeffers. Inte minst titeln talade till mig; i stort sett säger den allt vad boken innehåller. Man skall inte ta saker och ting som hinder och bekymmer utan ta vara på vad man möter i livet och leva med det. Hur besvärligt man än har det, kan man ofta i nuläget känna att det är ganska bra, om man känner efter. ( Det är en sanning med stora och många undantag, men ändå i många "nun" en sanning). Jag tog till mig en del av positivt tänkande, bland annat att försöka komma ihåg att vara tacksam, leva i nuet, gilla nuet. Ibland var man ganska nyfrälst på detta och kunde till och med bli ett irritationsmoment för andra. Lite av den här andan har jag behållit och just i dag kände jag att jag väldigt lycklig för att jag kunde gå, använda mina ben. Det är ingen självklarhet att man skall kunna göra det, så just idag var jag lycklig.

Detta trots att jag bröt mot en av positiva tänkandet regler om man vill sova gott. Jag såg Henning Mankel deckaren på TV igår. Man bör inte titta på en massa våld och annat elände innan man går och lägger sig om manvill sova gott. ( Det var intressant att se en filmatisering av svensk miljö och det svenska gjort av engelsmän.) Men trots detta vaknade jag lycklig idag.

söndag, oktober 11, 2009

S1P och dess receptor


Sfingosin-1-fosfat (S1P) är en lipid som reglerar olika fysiologiska processer i kroppen bland annat i immunförsvaret. Om man tänker sig de olika signalerna mellan olika celler och inne i cellerna som trafik kan man kanske säga att S1P är en sorts trafikpolis. Denna trafikpolis påverkar bland annat lymfocyternas förmåga att flytta på sig, lämna lymfknutor mm. S1P receptorer finns på utsidan av många celler, men de finns där i olika kombinationer och beroende på denna kombination reagerar cellen på ett speciellt sätt. På liknande sätt som man skall reagera olika vid en polismans olika tecken eller olika tecken på trafikljus. S1P kan alltså reglera immunfunktionen.
FTY-720 eller Fingolimod ( namnet kommer troligen av ordet sfingosin och modulera) är ett medel som påverkar S1P receptorn och även det medel, ACT-128800/ RG3477, som undersöks i fas II studie nu.

onsdag, oktober 07, 2009

Medelhavskost och depression

om detta kan man läsa i dagens medicin.

En prospektiv studie ( vilket i detta fall innebär att personerna ifråga fick svara på enkäter om kost INNAN man blivit sjuk). Över spanska studenter fick fylla i formulär om sin kost, och efter fyra år gick man in och undersökte vilka som drabbats av depression. Då fann man att den femtedel som åt minst medelhavslik kost fick mer depressiva besvär än den femtedel som åt mest medelhavslik kost. Det var 480 personer som fått sjukdomen depression.
Nu skall man inte tro att medelhavskost är entydigt*, men här definerade man det som (MDP = mediterranean diet pattern) medelhavsdiet mönster, vilket innebar att svar i enkäten som angav konsumtion av grönsaker, frukt, nötter, spannmål, baljväxter /legumes och fisk, kvoten enkelomättat fett ( olivolja)/ mättade fetter och måttligt intag av alkohol vägde posititivt in när man klassade dieten som medelhavsmönstrad medan kött, köttprodukter samt "helfet" whole-fat mat vägde negativt.

* Medelhavskost är alltså inte entydigt i Kropp och själ gick man igenom en del om vad man äter runt medelhavet. Där kanske man menade att den grekiska maten som man åt förr skulle vara mest nyttigt för hjärtat.

Enstaka undersökningar kanske inte betyder så mycket men när det kommer en studie i månaden som stöder att detta är en nyttig kost då blir det så småningom alltmer trovärdigt.

tisdag, oktober 06, 2009

Nu är möjligen en väg att ”laga” ryggmärgskador i sikte via konstgjorda nervceller.



Konstgjorda nervceller kan snart vara verklighet, skriver Peter Örn i Läkartidningen. Originalartikeln finns publicerad på nätet Nature.com

Man behandlar redan nu nervceller med elektrisk stimulering. Deep brain stimulation innebär att inopererade elektroder kan stimuleras för att förhindra parkinsonskakningar. Man kan även med likartad metodik operera in elektroder och ge svårt hörselskadade hörsel.
Peter Örn

Ett problem med denna metod är att celler i närheten också påverkas vid stimulering av elektroderna, vilket kan leda till aktivering av nervsignaler som inte skall aktiveras. Den konstgjorda nervcellen kan vara en väg att åtgärda denna problematik. Samarbete mellan Institutionen för fysiologi och neurovetenskap vid KI samt och forskare i organisk elektronik i Linköping arbetar nu med konstruktion av en nervcell som har fungerat för flera olika typer av signalsubstanser. Man har fått fram en konstgjordnervcell i vilken flera sorter av signalsubstanser kan transporteras enligt professor i cellulär mikrobiologi vid Karolinska institutet.. Cellen ifråga arbetar således med naturens egna signalsubstanser. I den cell man arbetat med kommer signalen till cellen ifråga som en elektrisk stimulering , som ger en signalöverföring i det konstgjorda axonet, sedan leder detta till en frisättning av transmittorsubstans i en synaps ( den punkt där en nervsignal överförs från en nervcell till en annan nervcell.).
Det hela bygger på upptäckten att plast kan leda elektricitet. Här har man utvecklat en jonpump av sådan plats som kan styra kalciumflödet i cellen. När man lyckats med detta gick man över till att undersöka transmittorsubstanser och dessas flöden också kunde styras. Den första transmittorsubstansen man testade var acetylkolin och även det fungerade. När man kommit så långt såg man här en möjlighet att utveckla en metod för att ta fram implantat som skulle kunna hjälpa människor med nervskador.
Man har nu testat sådana implantat i djurmodeller, bland annat på marsvin. Man har använt ett transplantat i närheten av hörselorganet, cochlea. Man använde signalsubstasen glutamat vilken i höga doser kan skada neuron, Här fann man att genom att stimulera den konstgjorda nervcellen kunde man framkalla hörselskada, ett tecken på att man lyckats få ”implantatet” att fungera. Man undersökte de aktuella skadade cellerna och fann att de uppvisade tecken på glutamatskada. Man fann också att beroende på hur länge man stimulerade påverkade hur stora skadorna blev.
Givetvis hade man kontrollgrupp som fick protoner i stället för glutamat. De fick inte liknande hörselnedsättning.
Hittills har man provat följande signalsubstanser: acetylkolin, glutamat, aspartat och GABA. En målsättning är att prova dopamin som skulle kunna leda till behandling av Parkinsons sjukdom.
Metoden är i sin linda framkommer i artikeln. Det handlar bland annat om hur man skall kunna portionera ut exakta mängder av signalsubstansen och i rätt tidpunkt. Balansen är viktig även här.
Det finns också en artikel i läkartidningen om en möjlig användning av denna teknik vid ryggmärgskador. Den konstgjorda nervcellen de signaler som kommer från hjärnan ner till skadan och sedan överföra dessa över skadan som en bro och vidarebefodra signalerna ner i kroppen. ( Och även åt andra hållet vore ju önskvärt). Professor Staffan Cullheim vid KI finner detta vara en mycket intressant av den konstgjorda nervcellen. Artikeln avslutas med dennes ord; Grundstenarna finns, nu handlar det om att få ihop det genom att experter inom olika områden samarbetar. Jag är övertygad om att man kommer att klara det.

måndag, oktober 05, 2009

Om telomerer och stress.

Nobelpriset handlar om telomerer enligt DN. Elizabeth Blackburn är en av pristagarna. Hon utsågs till en av de 100 mest inflytelserika personerna i världen för något år sedan. Läs om telomerer, telomeras och stress här Stressen är placken i våra kärl.

”Läckage” om Fampridine-SR, som i sin tur stoppar ett annat sorts läckage.

Ett nytt medel för MS, fampidrine-SR som inte är en bromsmedicin, men som kan hjälpa en del med gångsvårigheter, exempelvis vid primär eller progressiv MS. Medlet kommer sannolikt att godkännas i USA snart enligt en artikel som finns på Multiple Sclerosis Resource Center News. Man kommer troligen att godkänna medlet, men med en varningsetikett för att kramper är en biverkan. Papperen från amerikanska läkemedelsverket kommer att bli officiella den 12 oktober, varav man drar slutsatsen att läckage finns både inom svenska polisen som FDA.


Hur verkar medlet?: Man har funnit att nervtransporten förbättras i nervtrådar, axon där myelinet skadats. Det handlar om att jonkanaler för som pga grund av skadan försämrats och som läcker ut kalium. Detta medel täpper till ”kaliumjonkanalerna” vilket gör att nervimpulsen leds bättre. På den här sidan kan man se illustrationer av hur detta sker samt dessutom en kort video. Detta har hos en del av de patienter som varit med i kliniska studier lett till en förbättring av gångförmågan. Kritik har riktats mot medlet att det hjälper i mindre än hälften av de undersökt. I en fas III studie blev förbättringen 25% jämfört med 8,3 % för placebo. I en annan studie blev förbättringen 42 % mot placebo 9, nånting %. Det har också i studierna visat sig att en del patienter var uppvisat jag citerar dramatiska svar på medicinen.


Vilka svarar på behandlingen: Man vet inte detta med säkerhet. Dr Robert Lisak, chef för neurologiska institutionen vid Wayne State University School of Medicine , som deltagit i studien säger att personer som är värmekänsliga sannolikt kommer att få nytta av detta. Uthoffs fenomen försämring av symtom, syn efter stark ansträngning eller ökad värme skulle kunna vara en sådan grupp. Man talar också om dubbelseende i artikel.


Vilka grupper av MS är kandidater för detta medel?:

Alla typer av MS Skovförlöpande, primär och sekundär progressiv MS.



Biverkningar:

Kramper är alltså en allvarlig biverkan. Den var upptill 2 % i en tvåårig studie eller ett kramptillfälle per 100 patientår. Framtill den juni 2008 omfattade antalet patienter motsvarande 1100 patientår som stått på dosen Famidron SR 10 mg x2, och förekomsten av kramp som biverkan motsvarade det som man finner i placebogrupper i långtidsstudier av bromsmediciner skriver företaget i sin information. Det verkar som inte FDA har samma bedömning, om det nu är så att de kommer att ha speciella restriktioner. Man kommer troligen att godkänna medlet med vissa förbehåll, bland annat varningstexter om kramper.



Andra biverkningar:

Biverkan

Verksamt medel (%)

Placebo (%)

Urinvägsinfektion

17,4

8,4

Fall (ramla omkull)

11,7

16,8 *

Insomningssvårigheter

10

1,7

Huvudvärk

9,2

0,8

Fatigue (trötthet)

8,3

4,2

Yrsel

8,3

0,8

Illamående

8,3

0,8

Ryggvärk

5,8

2,5

Balanssvårigheter

5,8

1,7

Övre luftvägsinfektion

5,8

6,7

Ledsmärtor

5

4,2

Näs och svalgbesvär

5

4,2

Parestesier ( myrkrypningar)

5

1,7


Att andelen fall reduceras kan väl inte vara en biverkan??*

Kostnaden blir sannolikt ganska hög har jag läst någonstans, men det finns andra företag som arbetar med liknande medel så företaget får snart konkurrens.


Möjligen kan detta bli en julklapp för amerikaner. Merry X-mas.

söndag, oktober 04, 2009

FTY 720/ Fingolimod



Medlet FTY 720 har testats i en fas III studie, FREEDOMS (FTY720 Research Evaluating Effects of Daily Oral therapy in Multiple Sclerosis), och det visade sig möta upp med de mål man satt upp för undersökningen.

Man testade medlet i två doser 0,5 mg och 1,25 mg. Man fann ingen statistisk signifikant skillnad mellan doserna avseende de önskade effekterna men färre biverkningar för den lägre dosen. Läkemedelsföretaget Novartis planerar ansöka om godkännande av FTY-720 till både EU:s och Förenta Staternas läkemedelsmyndigheter i slutet av detta år avseende den lägre dosen.

Det har gjorts fas III studier omfattande mer än över 4000 tusen personer och 5300 patientår.

Studien Freedoms är en dubbelblind, placebokontrollerad studie där 1 272 patienter i 22 olika länder ingick och den pågick 2 år.

Resultat FREEDOMS:


Minskad skovfrekvens

jämfört med placebo (%)

Minskad progression av handikapp jämfört med placebo (%) EDSS skala som följdes var 3:e månad.

0,5 mg/lågdos

54

30

1,25mg/högdos

60

32

P

<0.001

<0,024

Andra mått man använde var magnetkameraundersökningar som också visade positiva effekter avseende MS-skador (lesioner).

Det har även gjorts en studieTRANSFORMS där man jämfört medlet FTY 720 med interferon beta1-a under 1 år. Denna studie rapporterades på AAN:s möte i Seattle.

I denna studie fick fanns tre grupper, där en grupp fick 0,5mg”lågdos” FTY plus placeboinjektion en gång i veckan. En annan grupp fick 1,25 mg ”högdos” FTY plus placeboinjektion och en tredje grupp fick placebotabletter plus injektion av interferon beta 1-a en gång per vecka.

Resultat TRANSFORMS


FTY 720

0,5 mg

P

FTY 720

1,25mg

P

Interferon beta 1-a

Årlig skovfrekvens


0,16


<0.001


0,20


<0.001


0,33

Årliga skovfrekvensen minskade i grupperna som fick FTY 720 jfr med interferon, mest i gruppen som fick lågdos. Det var inter en signifikant skillnad i effekt mellan FTY 720 grupperna.




Interferon

FTY 720

Andel skovfria

69

83

Andelen skovfria var fler i FTY/ Fingolimodgruppen.

Biverkningar:

I TRANSFORMS studien varest man jämförde med interferon var antalet biverkningar tämligen lika i både de grupper som fick FTY 720 och i interferongruppen, dock slutade fler i FTY 720 grupperna pga biverkingar. Det fanns oxå två dödsfall i gruppen som fick högdos fingolimod.

Ett av dödsfallen fick generaliserad bältros efter att ha varit i kontakt med vattkoppor i samband med intravenös kortisonbehandling för ett skov av MS. ( bältros beror på samma virus som vattkoppor, för att få bältros bör man ha gått igenom vattkoppsinfektion. Generaliserad bältros är ett tecken på nedsatt motståndskraft, minskat immunförsvar.) Det andra dödsfallet berodde på hjärninflammation med herpes simplex virus där behandlingen blev fördröjd med en vecka. ( Orsaken är också här motståndskraft och minskat immunförsvar mot infektioner). Båda dödsfallen var i högdosgruppen. Det fanns ytterligare ett fall av herpesinfektion i gruppen,

Andra biverkningar var höjda levervärden, hosta, upplevelse av att ha svårt att andas (dyspné) och högt blodtryck medan de influensaliknande biverkningarna var vanligast i interferongruppen.

Andra biverkningar var långsam hjärtfrekvens och så kallad AV block på hjärtat. ( Där rök nog min chans att ta Fingolimod).

Det fanns också en del cancerfall i grupperna med bland annat 3 fall av malignt melanom i lågdosgruppen och 2 fall av bröstcancer i vardera hög resp. lågdosgrupperna.

I FREEDOMS studien avseende lågdos har man inte funnit några melanom. Levervärden har varit reversibla, dvs gått tillbaka i högre grad än med placebo. Lunginfektioner var i liten grad mer förekommande, och man fann en mild höjning av blodtrycket.

Tre dödsfall inträffade i Freedomsstudien. Ett fall i gruppen som fick högdos FTY-720 och två fall i placebogruppen. Inga av fallen bedömdes ha med det studerade medlet att göra.

Verkningsmekanism i korthet.

FTY fäster på ytan av thymocyter och lymfocyter vilket gör att de går sönder i en del lymfatisk vävnad. Som en följd av detta minskar antalet lymfocyter som kan medverka i de autoimmuna angreppen på myelinskidorna vid MS.



lördag, oktober 03, 2009

Nu kommer de- tabletterna mot MS: Om Cladribine


Läkemedelsföretaget Merck Serono har nu lämnat in en ansökan att tabletten Cladribine skall godkännas som terapi mot MS av amerikanska läkemedelsverket FDA. I juli detta år lämnade man in en liknande undersökning till EMEA, EU:s läkemedelsmyndighet.

CLARITY-studien

Cladribine har undersökts i en tvåårig randomiserad, dubbelblind studie, Clarity Trial, som terapi mot skovförlöpande MS (RRMS), där man jämförde med placebo.

1 326 patienter deltog i en 2 årig studie. De delades in i tre grupper enligt slumpvalsmodellen.

En grupp fick lågdos, vilket innebar att de fick två behandlingskurer per år, där varje kur innebar att man fick tabletter en gång per dag i 4-5 dagar eftervarandra. Högdos gruppen fick fyra sådana kurer första året. Andra året fick båda grupperna två kurer. Tredje gruppen fick placebo.

Resultat


Relativ minskning av årliga skov/ jämfört med placebo (%)

Årlig skovfrekvens vid totaldos

Årlig skovfrekvens

placebo

P

Låg dos

58

0,14

0,33

<0,001*

Hög dos

55

0,15

0,33

<0,001*

*sannolikheten att detta är en slump 1 på 1000.

90% i behandlingsgrupperna slutförde studien mot 87 % i placebogruppen.

Andra effekter man mätte MRI: minskad aktivitet, proportion av patienter som var skov fria: ökning och progressionen av handikapp minskade.


Andel skovfria under försöket (96 veckor)
Lågdos
80 %
Högdos
79%
Placebo
61%
P
<0.01

Biverkningar i CLARITY studien:

I stort var biverkningsantalet lika mellan behandlingsgrupperna, med undantag för lymfopeni ( minskning av lymfocyter), som var vanligare hos dem som fick verksamt medel. 26,7% jfr med 1,8 % för placebo. Det fanns också en minskning av antalet vita blodkroppar totalt hos 7,1%. Vertigo,yrsel, sågs hos 4,2%.


Tidigare studier:

Ämnet Cladribine är känt sedan tidigare och används vid vissa maligna blodsjukdomar. Det har också gjorts studier av ämnet i parenteral form ( injektions-infusionsform)

Det finns även studier gjorda på cladribine där man gett det i injektionsform och på patienter med olika typer av MS inklusive primär progressiv MS. Hos patienter mer skovförlöpande MS fann man i studierna MS-Scribbs, MS-001 och Scribbs C att det blev en reduktion av utveckling av T1 lesioner, minskning av skovhastigheten och skovens allvarlighetsgrad minskade. Cladribine tolererades väl vid de doser som nu är aktuella. Man kan läsa om detta i artikeln Uppdate on new treatment in multiple sclerosis av Z Stelmasiak, medicinska högskolan i Lublin.



Ytterligare studier av Cladribine:

Clarity extension study (förlängningstudien, som innebär att man följer patienter från Claritystudien i två år för att få långtidsdata och utvärdering av vad förlängd behandling innebär. Resultaten beräkas komma 2011.

Onward studien där man lagt till Cladribine till patienter som fått Rebif med viss effekt men som fortfarande får skov. Det är en fas II studie för att utvärdera om det är säkert.

ORACLE studien, där man gett medlet till patienter med en första episod av demyeliniserande sjukdom (CIS= clinically isolated symptom), för att se om man kan förhindra utveckling av definitiv MS eller fördröja utvecklingen. Detta är en fas III studie.


Verkningsmekanism:

Cladribine har sin verkan på flera områden. Det är benmärgshämmande och minskar mängden T-lymfocyter, speciellt CD4+Tceller och är skonsammare mot andra immunceller, CD8+, B-celler. Cladribine kan passera blod/hjärnbarriären och verka på CNS. Cladribine minskar också nivåerna av proinflammatoriska ämnen som cytokiner. Dessa verkningsmekanismer förmodas minska inflammationen vid MS, minska skadorna på grund av de autoimmuna angreppen och därigenom bland annat stärka blod/hjärnbarriären. Många av dessa områden tros vara viktiga för utvecklingen av MS. Mer specifikt lagras en metabolit (ung. dottersubstans, nedbrytningsprodukt) av cladribin i sådana celler som har en hög aktivitet av enzymet deoxycytidine kinase. När halten av denna metabolit blir hög blir den giftig och cellen ifråga dör.


Faktaruta om CD4+T celler eller T hjälpar celler

CD4+ T-celler är t-lymfocyter i immunförsvaret, som spelar en viktig roll i att aktivera andra delar av immunförsvaret. De kan inte själva ta kål på andra celler men de kan aktivera andra celler. De gör att CD8+Tceller kan döda infekterade celler eller cancerceller, de kan stimulera B-lymfocyterna till att producera antikroppar, de stimulerar ätarcellerna, macrofagerna till att angripa. CD4+Tceller hjälper alltså andra immunceller till att angripa fienden. Ibland dock kan de stimulera fel och medverka till att egna vävnaden angrips, vid till exempel autoimmuna sjukdomar. Vid användning av Tysabri binds detta till CD4+T cellen så denna förhindras komma in i CNS och angripa myelinet. I cladribins fall verkar det bland annat genom att minska antalet CD4+celler som produceras.

Nu kommer alltså tabletterna mot MS. Kanske inte till jul men nästa år. Undrar om jag skall lägga det här i kategorin forskning eller behandling. Det blir nog ...



fredag, oktober 02, 2009

Mer om stress och sjukdomar


Många har upplevt allvarlig stress innan de insjuknade i vissa typer av stroke enligt en studie från Göteborg. Forskaren Katarina Jood uttrycker sig med en viss försiktighet, men det verkar finnas ett samband enligt undersökning. Man har dock frågat om självupplevd stress och det finns då risk att man minns fel eller övertolkar stressnivån, säger hon. 600 personer fick fylla i ett formulär 10 dagar efter att man lagts in pga akut hjärninfarkt., där de fick ange hur stressade de kännt sig innan insjuknandet. Man fann en skillnad mellan olika typer av stroke, där exempelvis stroke som berodde på emboli (propp som lossnat, kan bildas i hjärtat vid exempelvis förmaksflimmer, varför patienter med flimmer ofta står på blodförtunnande) från hjärtat inte var kopplat till stress. En koppling fanns dock mellan stroke beroende på proppar från aterosklerotiska kärl och där man ej kunnat fastställa orsak.

Den undersökning från Danmark som visade ökad risk för MS efter ett barns död, har följts upp och man har också tittat på stress och stroke. Där fann man ingen koppling mellan ett barns död och stress, däremot fann man en ökad allmänt ökad dödlighetsrisk för mödrarna men ej fäderna. Man fann en lätt ökad cancerrisk hos föräldrarna, ökad risk för intagning på psykiatrisk sjukhus speciellt för mödrarna, ökad risk för hjärtinfarkt samt den största risken som tycktes vara för MS.


Skall kvinnor undersöka brösten själva? Hur mycket kan man lita på vad tidningarna skriver?


Skall kvinnor regelbundet undersöka bröstet. En artikel i DN skriven av Karin Bojs den förste oktober hävdar att detta är mera till skada än nytta. Det minskar inte dödligheten skriver hon sedan 100 100 tals kvinnor studerats i frågan. Studierna det rör sig om är inte nya utan har minst fem år på nacken, även om de kanske senare uppdateras. En svaghet med slutsatsen är att den bygger på studier där man kanske inte haft material att just undersöka frågan. I varje fall skriver Lenz 2005 att det finns inga bevis för nyttan av att känna igenom brösten och att palpation har aldrig utvärderats i kontrollerade studier som metod att upptäcka cancer.

Frågan kanske är mer kontroversiell än vad som kommer fram i DN:s artikel. Liknande artiklar skrevs i USA förra året och det var då en stor nyhet i media, trots att studierna ifråga inte var några nyheter. Detta fick bland annat forskarna Goldstein och Pennypacker att peka ut flera punkter, där man tyckte media gav en felaktig bild med flera fel, och dessutom lät man bli att skriva om kritiken mot studierna. Media låter antyda att sista ordet nu är sagt i frågan om självundersökning av bröstet, men så är inte alls fallet säger Dr Goldstein.

Goldstein arbetar med ett projekt MammaCare, Gainesville, Florida. som började för tre decennier sedan med självundersökningar i syftet att lära ut ett effektivt sätt att utföra manuell undersökning av brösten, och man bedriver nu undervisning inom området.

Goldstein och Pennypacker menar , att man skriver inget om de studier som har visat att självundersökning är effektivt, och att stora publicerade studier har dokumenterat att detta har resulterat i att ett betydande antal av bröstcancrar upptäckts, och att detta är relaterat till överlevnad. Det framkom inte heller i amerikanska tidningsartiklarna att det fanns motstridiga uppgifter i de två metastudierna. Inte heller finns något av detta i DN:s artikel.

Dödligheten av det enda som studerades i Cochrane studierna, och den kan vara svår att undersöka på grund av att det just det är flera variabler som påverkar överlevnaden, och det är därför svårt att dra slutsatser om baserat enbart på självundersökning. Det finns alldeles för många variabler bakom överlevnadt för att bara undersöka en utkomstfaktor, dödlighet säger Goldstein vidare. Något som inte framkom när detta skrevs om i media i USA förra året var att det var gamla data som presenterades som nya, i själva verket kom artikeln 2003. Artikeln uppdaterades senare.

Cochrane studien analyserade två stora studier från Ryssland och Shanghai i Kina, och i båda studierna jämfördes självundersökning med ingen insats alls, och man drog slutsatsen att det inte fanns några fördelar med självundersökning, utan i stället fann man att data antydde en ökad skada på grund av att man fann godartade förändringar och att detta ledde till fler biopsier. Frågor där kan vara: hur gick självundersökningarna till. Information om dem? Hur behandlades man sedan? Hur förändras resultaten om självundersökning även kompletteras med mammografiscreening? När skedde biopsierna? Hur snabbt kom operationerna etc...

2007 gjordes uppdateringen av samma författare genom att man tittade på nya studier, man fann dock inga nya bevis och drog samma slutsatser enligt Jan Peter Kästers vid nordiska Cochrane Centret vid Rigshospitalet i Köpenhamn.

Det hela fick en stor spridning tack vare att man gav ut en pressrelease där det inte framgick att detta var inte ny information, och man felciterade i denna dessutom American Cancer Society 's riktlinjer. Ett annat problem med tidningsskriverierna och rapporterade bara resultaten från en sida, cochrane analysen. Man undvek att nämna att det fanns resultat från stora amerikanska och europeiska studier, som fann att självundersökning av brösten gjorde att ett betydande antal cancrar upptäcktes och det gav ökad överlevnad.. Bland annat kom en studie i Singapore Medical Journal 2008 som bekräftade värdet av självundersökning.

Dr Kästers, en av författarna av Cochrane studien, säger att bara de studier som uppfyllde vissa kriterier medtogs. Dessa kriterier är allmänt erkända.

(Jag skulle här vilja påminna om de cochranstudier som kommit om betainterferon och copaxone, som visade att dessa hade enbart en blygsam effekt som möjligen sträckte sig över ett år. Den senare slutsatsen tror nog ingen på idag. Men det visar på svagheten i cochranestudier. Det kan försvinna viktig kunskap genom detta förfarande).

Goldstein säger vidare att inte bara självundersökningsmetoden leder till biopsier av godartade förändringar utan det gör också screeningmetoder som mammografi. 11% av alla mammografier är falskt positiva i USA.

Goldstein säger också att Cochrane översikten inte säkert är giltigt för andra områden än där undersökningarna skett, eftersom vård och kultur kan skilja sig åt åtskilligt i Kina, Sovjet, USA och Europa. Både medicins teknik att undersöka och behandling skiljer sig stort mellan USA och Shanghaj. En invändning som Kästers inte håller med om.

Trots att man inte kommit till ett definitivt konsensus har många organisationer i USA slutat att rekommendera egenundersökningar. ACS (American Cancer Society) gjorde det 2003. Samma gjorde också Canada Cancer Society och även ett flertal organisationer. En rekommendation är att kvinnor skall vara medvetna om det normala utseendet på sina bröst och hur de känns och rapportera alla förändringar till sina läkare,

Jag tycker det är lite anmärkningsvärt att man slutat med detta trots att det kanske inte skett någon riktig studie av självkontroller som varit välkontrollerade. National Cancer Institute NCI har dock kvar sin självkontrollrekommendation, men skriver att det finns ingen studie som visar att enbart självundersökning bidrar minskar dödlighet. Detta förefaller mig en adekvat slutsats. Även the American College of Obstetricians and Gynecologists ( Amerikanska obstetriker och gynekologer förening har behållit självundersökning i sin senaste guide) ”. Trots att definitiva data saknas om självundersökning av bröst, finns det en möjlighet att vid denna undersökning upptäcka cancer , skriver man. Det finns också flera intresseföreningar som fortsätter att rekommendera självkontroller.

De flesta bröstcancrar upptäcks av kvinnorna själva, säger läkarna Goldstein och Pennypacker. Man säger också att en stor proportion av bröstcancrar kan kännas genom egenundersökning, och att det finns effektiva undersökningsätt att utföra detta på som kan läras in.

Så mig förefaller det som att när Karin Bojs skriver, att egenkoll av bröstet döms ut av forskare så gäller det inte alla forskare och alla institutioner.

torsdag, oktober 01, 2009

Multipel skleros och posttraumatiskt syndrom.



En man Dennis Patterson som varit flygare i Canadian Air Force och deltagit i uppdrag över Bosnien, Somalia och Ruanda har nyligen fått pension tilldömd av domstol på grund av MS och att denna utlösts av ett möjligt samband mellan stress i arbetet och utvecklingen av sjukdomen. Sådana pensioner ges som följd av skador eller sjukdomar som utlösts av de militära uppgifterna, en militär motsvarighet till pension som följd av arbetsskada.

I Dennis Pattersons fall var det oemotsagt att han hade posttraumatisk stress syndrom (PTSD) som vidare utlöste MS enligt domslutet. Patterson säger att hans PTSD föregick hans MS, och om han fått en bra behandling för denna skulle kanske han MS inte ha kommit.

Ett liknande fall från min ungdom:

Min kompis från realskolan blev banktjänsteman. I början av 70-talet skedde ett rån på den bank han arbetade. Efteråt blev han mycket påverkad. Inom ett år efter han varit med om rånet insjuknade han i en MS, som utvecklade sig mycket snabbt . Han levde i cirka 15 år.

Jag tror att stress kan utlösa och förvärra MS. Jag vet inte, vad jag skall säga om mig själv i den frågan. Inför något skov har jag stressat rätt rejält men inte alltid. I största allmänhet har INTE mitt liv varit fyllt av stress. Kanske har jag efter en händelse haft ”en släng” av PTSD men kopplar inget kroppsligt symtom i samband med det.

Den studie, som säger mig ganska mycket, är en dansk studie där man via statistik funnit att barn som förlorat ett barn löpte större risk att utveckla MS än de som inte gjort så. Allvarliga händelser kan få följder för hälsan.