Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.

Translate

lördag, januari 20, 2007

NF-kappa B hämmas av gurkmeja?

Textens läsbarhetsindex är 49 enligt Lix; jag får skärpa mig.

En av mina favoritbloggar är Bodil Malmstens Finistère . Just idag hittade jag en blockanteckning om hälsa där det stod att
Bodil M. snabbt skulle plocka fram spiskumminburken. I varje fall gick jag vidare och sökte vad det handlade om och kom då till Forskaren Bharat B. Aggarwal vid the University of Texas MD Anderson Cancer Center i Houston, Texas.

Det handlade om NF-kB.
NF-kB eller Nuclear Factor kappa(grekisk bokstav) B är en primär transkriptionsfaktor som finns i alla celltyper och är involverade i det cellulära svaret på faktorer som stress, cytokiner, fria radikaler, ultraviolett strålning samt virus- och bakterie antigen. NF-κB spelar en nyckelroll i regleringen av immunsvaret på en infektion. I linje med denna roll så är felaktig reglering av NF-κB förknippat med cancer, inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar, septisk chock, virusinfektioner och felaktig immunutveckling.

Transkription är den process då cellens arvsmassa DNA översätts till RNA. Budbärar-RNA (mRNA) byggs därvid upp med DNA som mall.
Därefter kan Budbärar-RNA gå till de delar i cellen som kallas ribosomer. Detta RNA utgör då mall i sin tur till tillverkningen av äggviteämnen.

En transkriptionfaktor är ett protein som medverkar i transkriptionprocessen på något sätt.


Man har funnit att NF-κB, som kontrollerar många gener som är inblandade i inflammation, är kroniskt aktivt vid många inflammatoriska sjukdomar som kroniska tarmsjukdomar, ledsjukdomar, sepsis och många andra sjukdomar och det är också aktivt vid en del cancersjukdomar.


Forskaren Bharat B. Aggarwal vid the University of Texas MD Anderson Cancer Center i Houston, Texas har på följande länk från en kongress om NF-kB.

Han inleder med att ta upp olika artiklar där man forskat om NF-κB och olika sjukdomar, här lite inspirerat av detta:
Åldrande aktiverar NF-κB .
Det( NF-κB )är också aktiverat vid sarcoidos
Aktiverat NF-κB finns också i så kallade mononukleära celler i blodet hos manliga rökareAktiverat
NF-κB kan möjligen bli en biomarkör vid sk oxidativ stress, dem process som tros inverka vid olika sjukdomar, och som så kallade antioxidanter skall dämpa effekterna av.
NF-κB den heliga gralen vid rheumatoid artrit (ledgångsrheumatism)
NF-κB vid cancer- från en oskyldig åskådare till stor skurk

Ett intressant område skulle alltså kunna vara att försöka att avaktivera NF-κB. Och det är vad Aggarwal går igenom på symposiet.

Slutsatsen av Aggarwals genomgång är att man funnit att vissa ämnen i naturen är hämmare av just NF-kB. Och potent har man bland annat funnit att kryddan gurkmeja skulle vara. Om gurkmeja på svenska kan du läsa på sajten Nyfiken Vital.

Titta gärna på Aggarwals power point program (länk ovan). Det är mycket man inte greppar där, men det är intressant att se hur komplicerat det är. Det finns bland annat en bild som visar olika ämnen som är involverade i den immunologiska processen






Jag tar nog och kryddar lite extra nu med gurkmeja.
( Observera:detta är inget råd till andra. Det finns biverkningar av allt som har en verkan. Oavsett om gurkmeja verkar på det sätt som det gör på möss i laboratorium eller inte kan det framkalla gallbesvär, påverka levringsförmågan i blodet mm)


Peace Sune

torsdag, januari 18, 2007

Metylprednisolon lovande vid MS

Behov av samhällsfinansierade kliniska prövningar är slutsatsen av en artikel med titeln Metylprednisolon lovande vid MS i senaste Läkartidningen ( Nr 3 2007). Undertiteln är: men avsaknad av patent gör läkemedelsindustrin mindre intresserad.

http://www.blogger.com/img/gl.photo.gif
Add Image

Artikeln tar upp och redogör för de immunmodulerande medel, som är mest använda idag närligen beta-interferon och glatimeracetat(Copaxone). Man relaterar till framförallt en metaanlysstudie av olika betainterferoner i randomiserade kontrollerade studier och redogör för en resultatet av detta, nämligen 27 % fler patienter var skov fria första året jämfört med kontrollgrupperna och andra året 14 % färre. Personligen är jag lite tveksam till detta med metaanalyser; vad exempelvis är en kontrollgrupp om man slagit ihop flera kontrollgrupper; och kanske blir det ändå mer tveksamt om man tänker på grupperna som fick verksamt preparat. Jag tror inte att man på det sättet kan få fram riktiga siffror; det blir för många sammanslagna variabler. Själv tror jag att man måste hålla sig till det gamla sättet; det vill säga upprepa studier och se om man kommer till samma resultat eller resultat som stödjer sin teori. ( I en sådan metaanalys hade man till exempel tagit en en studie avseende gamma interferon, det vill säga en proinflammatorisk cytokin, men det var väl en olyckshändelse.)

En annan sak är att jag tycker att de här studierna med metaanlyser tenderar att vara ganska schablonartade, och slutsatserna tycks stöpta efter samma mall om man läser Cochran studier avseende olika ämnen. Det är min bild. Så att basera sig bara på sådana studier när man skall bedöma hur verksamt ett medel är, tycker inte jag är tillförlitligt.

Men bortsett från det här tycker jag artikeln tar upp en viktig sak. Varför finns det så få studier om exempelvis MS och kortisonbehandling?
I samband med att jag fick en allergisk reaktion fick jag kortison i tablettform och inte alls i de stora doser man ger i samband med skovbehandling. Till saken hör att jag inte fått kortison i samband med skov. Bilden av kortison är ju att det inte ger någon förbättring på sikt.

Döm om min förvåning när jag morgonen därpå kunde för första gången på 1 1/2 år gå på ett sätt som kändes naturligt. Förvisso gick effekten bort efter att jag avslutat behandlingen men lite bättre var jag nog. Sedan fick hudbesvär med intensiv klåda med nässelutslagsliknande förändring. Kortison igen. Det hjälpte inte mot utslagen men min MS blev mycket bättre trots att det inte var dessa intensivdoser. Nu var kuren lite längre och förbättringarna fanns kvar till en del efter kurens avslutande.

I samband med detta så gick jag ut och sökte allt material som fanns om kortisonbehandling vid MS. Och det fanns inte speciellt mycket. Det fanns en del rekommendationer om hur man skulle behandla med kortison i höga doser vid skov, men det fanns inte mycket bakgrund och forskningsmaterial, som talade om vad man baserade dessa rekommendationer om. Till mycket stor del verkade det vara så kallad beprövad erfarenhet men föga forskning om det. Det var inte mycket forskning som pågick.

Jag sökte också finna lite om relativt låga doser som i mitt fall och fann egentligen ingenting. Själv har jag en idé om att de andra medicinerna jag stod på inverkade; det var då betainterferon och statiner.

Det är därför intressant att läsa den här artikeln och jag skulle nästan ha velat skriva den själv.

I artikeln redogör man för en fas II studie, som gick ut på att använda intravenöst metylprednisolon i sjukdomsmodifierande syfte vid skovförlöpande MS. Det fanns 43 personer i gruppen som fick verksamt preparat och 45 i kontrollgruppen. Studien pågick i femår. Kontrollgruppen fick symtomatiskt samma preparat vid skov medan experimentgruppen fick dels vid skov och dels var fjärde månad under tre år 1 gram metylprednisolon i 5 dagar intravenöst och sedan nedtrappning i 4 dagar med prednisolon.
( som jämförelse kan sägas att min intialdos var 40 mg prednisolon vilket är mer än 25 ggr svagare eftersom prednisolon har något svagare inflammatorisk effekt än metylprednisolon).

Efter tre år sänkte man behandlingsintervallen till endast en gång i halvåret.
Studien var inte blind för patienten eller undersökande klinisk bedömare; däremot känd röntgenläkaren som bedömde magnetkamera (MRI) bilderna inte till vilken grupp respektive patient hörde.
T1 lesionsvolymen på MRI var statistiskt signifikant mindre hos interventionsruppen och man fann heller ingen minskning i hjärnvävnadsvolym i denna grupp men däremot i kontrollgruppen. Skovfrekvensen var lika i båda grupperna.
Man fann också att handikappökning mätt enligt skalan EDSS korrellerade signifikant med T1 lesionsvolym och hjärnvävnadsvolym förändring.
Man skriver att en tolkning av detta skulle kunna vara att "metylprednisolon inte har så stor effekt på de skovlösa inflammationerna i CNS, men däremot minskar risken för signifikant axonal degeneration som leder till hjärnatrofi och handikapputveckling".

Vidare skriver man i artikel att man gått igenom ett antal artiklar om betainterferon och glatirameracetat så är studien med metylprednisolon den enda studie som viades signifikant effekt på hjärnatrofi, T1lesioner och handikapputveckling. Man önskar att fas III studier och metylprednisolon kommer igång och man skriver att en möjlig orsak till detta är att det finns inga stora pengar att tjäna på prepararat av typ metylprednisolon. Det är också den slutsats jag kom fram till ,då jag gjorde min sökning efter studier om steroider och MS.
Jag stöder behovet av samhällsfinansierade kliniska prövningar.

Artikeln är skriven av Anders Kling och Rune Dahlqvist vid Läkemedelscentrum, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.

Peace Sune

tisdag, januari 16, 2007

Kontaktnätets betydelse



Boken Ett år med ALS en smygande sjukdom gavs ut 2005. Boken är en dagbok från år 2004, ett år då författarinnan Ingrid/Ninni Sandgren fick diagnosen ALS.
Redan i första anteckningarna finner man att hon skriver om ork, torrhet i munnen mm och man får sedan följa hennes framtill hon får diagnosen i september. Det är en tid då hon känner hur hennes krafter avtar och hon har många funderingar på vad det kan vara. Söker svaret hos husläkare, hjärtläkare och andra. Det är något som är fel!

Hon har ett bra kontaktnät
, med barn och barnbarn, syskon, bästa väninnan, skrivar och målar vänner, grannar; något som man får en känsla av har en stor betydelse för hur hon upplever tiden de fyra månader efter diagnosen som boken omfattar.Efter diagnosen finns också en god support från sjukvården och socialtjänst. Man får ett klart intryck av att livet fortsätter men att successivt blir hennes krafter mindre.
Ingrid/Ninni Sandgren avled cirka ett år efter hon fick diagnosen. Hon har 2004 gett ut barnboken Jag fyller ju snart fjorton.

Tisdagarna med Morrie
En annan bok, som heter Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom handlar om den kände sportjournalisten Mitch Albom och hur han återupptar kontakten med sin gamle favoritlärare från universitet Morrie Schwarz efter att ha sett honom intervjuas på TV och där sett att han insjuknat med sjukdomen ALS. När Mitch avslutade sina studier 1979 hade Morrie Schwarz frågat honom: Vi behåller väl kontakten? och Mitch hade svarat -Naturligtvis.
Det blev inte så. Mitch gick mer och mer upp i sin karriär och det blev mycket i hans kontaktnät med omvärlden som blev försummat; han gifte sig med en kvinna han tyckte om, men genom det envetna satsandet på en karriär fick han i stort sett ingen tid att vara med henne, han hade en bror som han förlorade kontakten med.

Det han såg den kvällen på TV kom att förändra hans liv. Han kände att han måste ta kontakt med Morrie och så sker och man bygger upp en relation igen. Han avsätter en dag i veckan för att vara med sin vän och lärare - en tid under vilket de talar om de saker som är viktiga i livet och när döden närmar sig. Mitch blir ånyo elev.

Man får följa i boken hur Morrie gradvis förändras och lär sig acceptera hur han inte längre kan klara vissa saker själv. Det är givetvis en svår tid. Morrie har ångest för sin familj och att han skall vara en stor belastning för dem genom de stora kostnader hans sjukdom innebär. Samtidigt har han fortfarande många saker att lära ut. Det finns ett antal kända citat från boken:
Den viktigaste saken i livet är att lära sig hur man ger kärlek och att man lär sig att ta emot den.

Döden avslutar livet, men inte en relation.


När du en gång lärt dig dö, har du lärt dig att leva.

Tisdagarna med Morrie får Mitch att se på sitt liv på ett nytt sätt. Andra saker än karriären blir viktiga. Han återupptar kontakten med sin bror. Livet förändrades.

ALS eller amyotrofisk lateralscleros är en neurologisk sjukdom. Den är relativt ovanlig. Cirka 200 personer insjuknar varje år i Sverige (incidens). Som läkare har jag haft tre patienter med ALS:
Det finns bra information om ALS eller Lou Gehrigs sjukdom på NHR:s hemsidor.
Här finns NHR.s broschyr om ALS

Socialstyrelsen har också bra information om ALS. Socialstyrelsen Där finns bland annat information om hur vården är organiserad och den hjälp man kan få.

Teorier om orsaker, behandlingar mm finns på dessa länkar.

Peace
Sune

lördag, januari 13, 2007

Om Alzheimers sjukdom


Prästen Agneta Ingberg blev diagnosticerad med sjukdomen Mb Alzheimer för 3 1/2 år sedan. På programmet Tendens i P1 har senaste tiden varit två program med henne. Det första programmet var en repris från för två år sedan och det andra ett nyinspelat program. Det intressanta med programmet var att det var ett program med hopp.

Agneta är en aktiv person och har en nästan fullbokad almanacka; hon skriver, håller föredrag med mera och hon har varit med om att starta en samtalsgrupp för Alzheimersjuka.
Agneta står på bromsmedicin och tror att detta kan vara en del i att hon alltjämt mår relativt bra- hon mår nästan bättre än hon gjorde vid tidpunkten för första programmet. Hon har arbetat sig igenom den kris, som kom då hon inte kunde fortsätta som präst och även andra kriser, och mår psykiskt bättre.

Sjukdomen utan hopp, kallade Agneta Ingberg sjukdomen Alzheimer i första programmet.Hon tycker detta gäller fortfarande men det finns ett ljus i tunneln, säger hon. Först tyckte hon att det var som om hon snodde apotekets hushållskassa när hon löste ut medicerna på apoteket. ( Jag känner igen den känslan från tiden då jag hade bromsmediciner mot MS, även om mitt sunda förnuft sade mig något helt annat. Det finns mycket ekonomi inom detta med sjukvård, prioriteringar). Men nu är känslan annorlunda tycker hon. Det verkar nu accepterat med bromsmedicinerna eftersom patienterna klarar sig bättre, klarar sig längre utan stora insatser från samhället.
Agneta Ingberg har ett nyansrikt språk med fina formuleringar. Det märks att hon arbetat med språket som verktyg och att hon fortfarande har kvar en stor del av detta, även om hon talar om de stora svårigheterna hemma att hitta ord, etc: En kognitiv svårighet man känner igen.

Det finns också en intervju med
Nils Andreasson, minnesenheten vid Karolinska Det har kommit ett antal bromsmediciner under senaste åren under senaste decenniet. Ett antal ytterligare är också på gång. Han säger att han sett att livskvaliten hos patienterna klart ökat. Han har också sett att bromsmedicinerna kan ge ett antal goda år hos flera patienter om man jämför med tiden innan bromsmediciner.
Han håller också på med ett projekt med vaccination.



Jag läser i boken Omegakost om kost vid sjukdomar som Alzheimer. Det pågår enligt denna bok som är från 1999 studier om Alzheimer och diet.
Eftersom boken är sju år gör jag en sökning på medline om Alzheimer och diet och fann 312 poster. Jag fanns också poster om Alzheimer Disease och medel mot blodfetter (statiner) Man har i så kallade epidemiologiska studier av människor funnit att statiner kanske fördröjer sjukdomen Alzheimer och i djurförsök har man sett en minskad inlagring av beta amyloider i hjärnan, en inlagring vilken tros vara en del i hur sjukdomen uppkommer. Man forskar bland annat på medel som på något sätt kan påverka detta. Oxidativ stress och inflammation är andra delar i sjukdomsprocessen man är inne på. Och det är väl inom det området med antioxidanter, essentiella fettsyror som kost av typ Omegakost, paleolithisk kost kan spela en roll. Här är en sammanfattande artikel om kommande medel mot demens.

Det har hänt mycket sedan jag blev underläkare på 70-talet. Då fanns en klar uppgivenhet beträffande Alzheimer och andra demens sjukdomar, så behöver det inte kännas längre. Det finns ljus i tunneln.
Det känns också bra att här är det en Alzheimersjuk som tagit tag i sin situation-sjukdomen har börjat gå från att vara de anhörigas sjukdom till den sjukes sjukdom. George Jelinek skriver mycket om detta avseende MS och att ta kontrollen över MS. Det är absolut inte lika lätt med Alzheimer men kan bli mer och mer möjligt med tidigare diagnosmöjligheter och tidig behandling. Här en länk till demensförbundet.

Peace
Sune
Vill slå ett slag för Sveriges Radios 30 dagars ljudarkiv på Webben