Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.

Translate

onsdag, juni 30, 2010

Försök med metotrexat och progressiv MS.


Undersökningen är gjord vid Multiple Sclerosis Research Center of New York och ii samarbete International Multiple Sclerosis Management Practice. Det senare kan är ett Multiple Scleros center med 4000 patienter från ett flertal amerikanska delstater samt 33 andra länder. Båda dessa. En nyckelperson vid dessa centra är Saud A. Sadiq som också är den som lett denna forskning. Forskningscentrat MSRCNY målsättning är att finno orsaken och eventuell bot för MS. Centrat är uppbyggt för att titta på alla aspekter av MS från grundorskning till behandling. Vad man lagt en stor betoning på är stamcellstransplantationer och man har lagt in en ansökan om att få göra en studie fas I avseende stamcellstransplantation.

Men nu gällde det alltså behandling med metotrexat vid progressivt MS. Att ge metotrexat vid MS är inte nytt och medlet upptäcktes redan 1948 och andvändes bland annat vid rheumatisk sjukdom. Vad som är nytt är hur man ger behandlingen. Man ger det genom intrathecala injektioner vilket i princip innebär att man går förbi blodhjärnbarriären BBB och sprutar medlet så att de får åtkomst till hjärnan. BBB är en del av försvaret mot främmande faktorer och skall förhindra inträde i hjärnan av “saker” som inte skall vara där. Det gör att det man skall spruta inte bör innehålla saker som skadar hjärnan. Man skall alltså ha ett så rent medel som möjligt och man tar bort konserveringmedel och liknande som kan finnas i andra injektionsmedel. Vad man gjorde här kan var att man underlättade för medlet att nå de mål de skulle nå i hjärnan.

Undersökningen är retrospektiv ( i efterhand) uppföljning av patienter som fått sådan behandling därför att de inte svarade på annan behandling , eller inte tålde den samtidigt som de försämrades och de var i progressiv fas av sjukdomen. Man följde upp patienterna ett år efter den sista eller den åttonde behandlingen.
Uppföljning med bland annat EDSS skalan.

87 patienter med sekundär progressiv MS förblev EDSS stabilt ( dvs ingen progress) eller förbättrades. I genomsnitt för dessa blev det en förbättring av EDSS statistiskt.
34 patienter med primär progressiv MS blev stabila. Här fann man ingen statistisk förbättring.

Man fann att det kunde vara så att intrathecalt metotrexat skulle kunna vara bra vid progressiv MS och man fann inga allvarliga biverkningar.

Metotrexat är ett immundämpande medel.

lördag, juni 26, 2010

Boken Min Stroke av Jill Bolte Taylor. Höger- vänster hemisfärernas funktioner.

1 frontallob-pannlob
2 parietallob-hjässlob
3 temporallob-tinninglob
4 occipitallob-nacklob
5 lillhjärna-cerebellum
6 medulla oblongata-förlängda märgen

Hjärnan är delad i två halvor som ser ganska lika ut, men som skiljer sig en hel del avseende funktioner. De senaste årens avbildningsmetoder har gjort det möjligt att studera vilka områden som aktiveras i hjärna vid olika tankar, emotioner etc. Tidigare kunde man bara studera detta efter skador som slagit ut vissa hjärnfunktioner. Här en skiss över hur vänster och höger hjärnhalvor- hemisfärer tycks skilja sig åt.


När Jill Bolte Taylor fick sin den bristning av en åder i hjärnan som skildras i boken Min stroke upplevde hon en sorts underlig frid och frihet. Trots att hon successivt märkte av att kroppen fungerade allt sämre vad avsåg balans, rörlighet och många andra funktioner beskriver hon ingen rädsla, utan det är med ett viss inre motstånd mot att bryta detta sällsamma tillstånd av nirvanaupplevelse, som hon beslutar sig för att påkalla någon form av hjälp. Detta kan man säga är hela bakgrunden till boken, Hon får genom sin blödning som drabbar vänsterhjärnan en kraftig upplevelse av hur denna skiljer sig från högerhjärnan.



Hjärnan är ett parigt organ som består av två hemisfärer som tycks i stort sett lika men där bedrar man sig kraftigt. Visserligen styrs motoriken i högra sidan av kroppen av vänsterhjärnan och vänstra delen av kroppen styrs av höger hjärna men detta var långt ifrån hela sanningen skulle Jay erfara. Vänster hjärnhalva kallas ofta den dominanta hjärnhalvan därför att den styr högra handen som de flesta av oss vill arbeta med, skriva med. Men även hos vänsterhänta är vanligen den vänstra hemisfären den dominanta och det är alltså något helt annat som ligger bakom termen dominant hjärnhalva.Dominans syftar på vilken sida som språkfunktionen tros finnas på.



Vänster hemisfär styr vad höger kroppshalva tar sig för och högra halvan av hjärnan den vänstra delen, men det är också så att de båda hjärnhalvorna samarbetar och har helt olika funktioner. De olika hemisfärerna tolkar båda information; men de gör det helt olika.Det är detta som Jay upplever under stroken och som hon beskriver i boken. När hennes vänstra hemisfär skadas tar plötsligt höger över och tolkar med företräde vad som händer.

Här är några skillnader enligt Jill Bolte Taylor:

Höger hemisfär

Vänster hemisfär

Här skapas en ögonblicksbild, en bild av nuet

Här sätts ögonblicksbilderna in i ett sammanhang, en tidföljd

I höger hjärnhalva finns ett kollage av nuet. Det omfattar alla bilder från synen, allt från hörseln, smaken, lukten olika känselsinnen. En bild av hur det hänger ihop i nuet.

Den ena ögonblicksbilden jämförs med de andra. Hur liknar de varandra? Hur skiljs de åt? Vänster hemisfär frossar i detaljer. För att kunna skilja saker från varandra,

I det högra medvetandet gäller ej strikta orsak-verkan regler. Det lämnar fritt för fantiserandet, kreativiteten

Delar upp informationen i mönster. Som skapar en tidsföljd, en orsak-verkan. Om det här hänt nu beror det på. Eller om det här hänt nu kommer det där att hända.

Allt upplevs som en helhet. Jill Bolte beskriver det som en nästan andlig enhet, där man förstår ”intuitivt” hur allt hänger ihop, hur allt är en del av något större.

Använder slutledningsresonemang. Om A är större än C. Och C är större än B är också A större än C.

Tolkar icke verbal information som kroppspråk, tonfall etc. Höger ser till helheten,

Linjärt tänkande. Använder språket för att kunna beskriva hur saker skiljs åt tidmässigt eller i andra mönster och detaljer.



Här kan man kanske förklara en del av vad som CCSVI debatten handlar om. Forskare, medicinen använder det linjära tänkandet medan det intuitiva, helhetstänkandet inte kommer till sin rätt. Patienterna använder också sin högra hjärnhalva i tolkningen av informationen. Det är många fler tankar det här väcker som jag skrivit om. Var kommer till exempel mindfulness in i det här? Den där skivan som hängt upp sig i det inre och som håller på att gnata inombords kallar J B-T hjärnpladder. Den härör från vänster hemisfärs användande av språket som medel att hantera tillvaron osv...

fredag, juni 18, 2010

Kan man genom att ta bort D-vitaminbrist förebygga 70 procent av MS och förebygga progression?



Läser på George Jelinek nya sajt om D-vitamin om MS. Forskare vid Harvard har gått igenom forskningen om MS och D-vitamin och kommit fram till att 70(sjuttio) procent av alla fall av MS skulle kunna förebyggas om människors D-vitaminhalter låg kring 100 nanomol/ l. I Sverige varierar de rekommenderade nivåerna avseende vad som är brist, men i exempelvis den studie som gjordes nyligen i Uppsala om risken för brist för D-vitamin användes gränsen 75nmol/l vilket i sig är en uppgradering från tidigare där gränserna varit lägre. Det finns också studier som tyder på att risken för MS minskar med successivt högre värden- jag har tidigare skrivit om detta.


en bild som jag konstruerat från material jag läst ,
jag lämnar ingen referens till det här
men det finns beskrivet ovanstående länk



Man kräver också att stora studier görs- Vidare vill man ha ytterligare studier där man använder tillskott varierande mellan 4000-10 000 IE för att förebygga progression vid redan manifest MS.
Jar har tidigare skrivit om artikeln i Lancet och presenterat det förord som man skrev i Lancet avseende D-vitamin och MS.
Jelinek fann redan vid sin genomgång av MS forskningen att det fanns starka skäl att rekommendera D-vitamin vid MS. Det skall bli mycket intressant att läsa den nya boken. Jag har en känsla av att Jelinek är den som är bäst insatt i många delar av MS sjukdomen.

torsdag, juni 17, 2010

Upprepade slag mot huvudet är inte nyttigt- dementia pugilistica


Vad har de här världmästarna gemensamt?

  • Jack Dempsey Världsmästare i boxning

  • Joe Louis Världsmästare boxning

  • Beau Jack Världsmästare i boxning

  • Boxer Muhammad Ali Världsmästare i boxning

  • Wilfredo Benitez

  • Emile Griffith Världsmästare i boxning

  • Willie Pep Världsmästare i boxning

  • Sugar Ray Robinson Världsmästar boxning

  • Ingemar Johanson Världsmästare boxning

  • Floyd Patterson Världsmästare boxning

De fick alla sjukdomen dementia pugilistica. Hjärnan har, som jag senast kunde läsa i Min stroke, en stor plasticitet. Men den är också ett sårbart organ. Det är stor risk att man insjuknar i en demensliknande sjukdom efter att ha boxats.

Detta är en sjukdom som orsakas av upprepade slag mot huvudet under en längre period. Det orsakar att neuron dör. Det ger som namnet anger demenssymtom men är alltså inte någon Alzheimers demens. Till Alzheimer vet man ingen säker orsak. Dementia pugilistica orsaker är väl kända. Jag tycker att när man berättar om de här personernas demenssymtom och parkinsonsymtom och säger att det är Alzheimer eller Parkinson så ljuger man lite, man säger att de lider av en sjukdom som man inte vet orsaken till- det finns underförstått i diagnoserna- men jag tror kanske att många även utan kännedom om att dementia pugilistica finns misstänker sambandet. Ändå finns det skäl för sportjournalister och andra som berättar om patienterna sjukdom att faktisk säga rätt diagnos. Det kan ju faktiskt rädda några hjärnor.

Det är inte så som man ser i filmer och TV serier att man kan få mängder av sparkar och slag och sedan borsta av sig skadorna som man borstar bort smutsen från kläderna. Här finns ett stort behov av att få barn och ungdomar att verkligen tänka igenom detta. Boken Hjärnspark skulle kunna utgöra ett underlag för en sådan diskussion, men radio, tv och tidningar skulle också kunna rapportera mer om konsekvenserna på ett sätt som kunde främja diskussioner i frågan. Snarare har det blivit så att exempelvis sportreportrarnas språk blivit mera vårdslöst, förråat och skrikigt.

Jag minns väl Ingemar Johansson match mot Floyd Patterson 1959. Det var en händelse mycket större än kronprinsessans bröllop. Matchen tillhörde det som gav spänning åt tillvaron för en 13 åring. Men huvudaktörerna fick betala ett kostsamt pris även om de fick en hel del pengar. Inlägget inspirerat av boken Hjärnspark.

George Jelineks nya sajt


George Jelinek har nu en ny hemsida som har samma titel som hans nya bok: Overcoming multiple sclerosis. Jag har beställt den men får den inte förrän i mitten av juli. Man märker i alla fall på titeln att nu är hans påstående vassare: övervinna är starkare än ta kontroll över multipel skleros. George Jelinek har inte haft något ny skov på de elva år sedan han fick diagnosen och mår bättre än han någonsin har gjort säger han. Jag har en stark känsla av att det ligger något i det här med kosten. Jag tycker jag har slarvat en del senaste halvåret och kanske är jag lite tröttare, men kan också bero på att jag slarvat med sömnen. Rent fysiskt och även kognitivt tycker jag kanske jag har fortsatt förbättrats. Återkommer med en halvårsutvärdering snart.
Länk till sajten Overcoming multiple sclerosis i marginalen och här.

onsdag, juni 16, 2010

Hjärnans plasticitet


Obs: Jill visar upp en människohjärna. Känsliga individer varnas



Jag läser i Jill Bolte Taylors bok MIN STROKE och det är faktiskt en fascinerande bok. Hon beskriver i första kapitlen sin bakgrund och också hjärnans uppdelning, de två halvorna som fungerar olika. Vänster hjärnhalva som genom att banorna korsar varandra styr motoriken i hö sida av kroppen och höger hjärnhalva vänster kroppshalvas motorik. Men det här inte de enda skillnaderna. Hon märker detta mycket tydligt en morgon före jul 1996 då ett blodkärl går sönder på vänster sida, varefter följer att hon successivt förlorar den ena funktionen efter den andra.


Jag känner igen en del av symtomen från ett skov där jag blev svag i höger sida och också fick en talsvårigheter med mera. Jill Bolte Taylors skador var mycket mer avancerade än de jag hade ( i mycket liten utsträckning fortfarande har kvar), men det är spännande att läsa hennes beskrivning av hur det hela tedde sig och samtidigt se skeende i hjärnans olika centra.
Jill Bolte Taylor går sedan in för att beskriva hur läkningsförloppet var, och det blev en ganska snabb förbättring avseende gång och liknande men de kognitiva skadorna tog längre tid- så mycket som drygt åtta år. Att det inte skulle kunna bli bättre då det gått en viss tid avfärdar hon. ( Enligt J B-T säger läkare i hennes omgivning att efter 5 månader blir man inte bättre. Jag har dock lärt mig en helt annan tidsrymd. Vissa funktioner kan ta mycket längre tid och 5 år har jag brukat säga.) Här får man lära sig att det kan vara längre tid än så. Och det stämmer med mina egna personliga erfarenheter; jag tycker till exempel att jag fortfarande förbättras även om det inte går snabbt. Att man inte skall kunna bli bättre efter en viss tid är troligen en myt både avseende stroke och MS.

Hjärnan har stor plasticitet, förmåga att läka.

Skall bli spännande att läsa fortsättningen

tisdag, juni 15, 2010

Jag håller på att läsa två böcker. Min stroke som är en bok av hjärnforskaren Jill Bolte Taylor som fick en stroke vid 37 års ålder, och det är om denna stroke hon skriver i boken , där hennes bakgrund som hjärnforskare gör att hon kan skildra detta med en unik förmåga. Någon tidning/magasin brukar utse världens mest inflytelserika person och till den gruppen hörde hon ett år. Man kan läsa en recension av boken på läkaren Björn Liedens blogg. Han skriver också en hel del om D-vitamin och har fina bilder på bloggen. Däremot delar jag inte hans synpunkter om psykoanalys. Jag är inte klar med boken och kan inte ge något omdöme.

Den andra boken Hjärnspark är skriven av neurokirurgen Anna Josephson och neurobiologen Lars Olsson, både verksamma vid Karolinska institutet (KI). Den ingår i ett projekt som kallas "Akta huvudet", ett samarbetsprojekt mellan KI, hjärnskadeförbundet Hjärnkraft, Studiefrämjandet i Norra Stor Stockholm, Unga Kris och Allmänna Arvsfonden. Man rekommenderat att man skall läsa boken parallellt med att titta på sajten Hjärnguiden.

Hjärnkraft är en intresseorganisation för människor med förvärvad hjärnskada och deras närstående. Hjärnkraft verkar för en effektiv rehabilitering och för att minimera följderna av förvärvade hjärnskador.

Unga KRIS är en ungdomsorganisation som vänder sig till alla mellan 13 och 25 år, där ungdomar själva driver ungdomsverksamhet. Den startades som en ungdomsorganisation till KRIS (Kriminellas revansch i samhället).Verksamheten stöttas av Arvsfonden och här finns en utvärdering av verksamheten.

Boken Hjärnspark är skriven mot bakgrund av de skador som drabbar människor efter våld i olika former. Boken är skriven med en ganska enkel text; jag kan till och med tycka att den kan störa ungdomar genom att använda detta språk. Däremot är innehållet mycket viktigt och jag skulle tycka att den borde vara en obligatorisk bok att diskutera i skolan då man är i början av tonåren. Skador kan man ju råka ut för av olika skäl; det är inte bara sparkar och våld som kan ge hjärnskador med men för livet. Det handlar om att vara rädd om hjärnan, sin egen och andras.

måndag, juni 14, 2010

Mannen som får världen att meditera





Artikel om mindfulness och intervju med Jon Kabat-Zinn i Svenska Dagbladet i samband med hans besök i Stockholm och föreläsning på Stockholm Brain Institute.

Gilenia Fingolimod FTY 720




























Den första medicinen i tablettform förmodligen att godkännas av amerikanska läkemedelsmyndigheten, FDA, i varje fall om man följer experpanelens rekommendationer. FDA:s expertpanel röstade den 10 juni 2010 enhälligt för ett godkännande.

Medlet FTY 729 har tidigare testats mot transplantatsavstötning i en fem gånger högre dos än den nu aktuella.
Medlet har testats i fas III studier på mer än 4000 patienter i tre olika undersökningar.

Verkningsmekanism: Medlet FTY 729 förhindrar T-lymfocyter från att lämna lymfknutorna efter att de har aktiverats. Det binder sig till en receptor S1P, som finns i flera celler S1P är ett ämne som medverkar i olika cellfunktioner inklusive proliferation (dvs ökning av antal), cellers överlevnad, cellers förmåga att förflytta sig. Då medlet binder sig till T-lymfocyter minskas deras förmåga att lämna lymfknutorna och komma ut i lymfkärlen, blodomloppet och exempelvis någ nervsystemet och angripa myelinet kring nerverna.

Biverkningar:
Minskat antal aktiva immun celler, T-lymfocyter gör att delar av immunsystemet hämmas vilket är vad man vill med behandlingen. Men immunsystemet är vårt försvar mot infektioner och också mot att cancerceller skall börja utvecklas.
En del av de allvarligaste biverkningar beror bland annat på infektioner och på cancer. I undersökningar med högre doser med medlet förekom bland annat två dödsfall pga grund av infektioner med herpes virus, ett av fallen var generaliserad bältros och det andra var hjärninflammation med herpes simplex. Ett tredje fall med herpesinfektion behandlades framgångsrikt. Beträffande cancer fanns det tre fall av malignt melanom. Dock finns inte fler cancerfall bland patienter som fått medlet än de som fått placebo.
förhöjda levervärden
svullnad i näthinnan, maculaödem-gula fläcken
högt blodtryck
påverkan på andning
bronkit
diarreer
långsam hjärtrytm, AV-block som man sett vid första behandlingen men inte de följande


Effekter:
FTY 720 har effekt både på skovfrekvens och progression. Siffror växlar något i studierna med i en studie(Freedoms) minskade skovfrekvensen med 54% jfr med placebo. I samma studie var progressionen minskad med 30 procent. ( Man följde EDSS skala var tredje månad). I en annan studie (Transforms) var årliga skovfrekvensen 0.16. Siffrorna gäller den dos man sökt godkännande för. 0.16 skov per år är ett skov varje 6.25 år.
Eftersom medlet har effekt på progression borde den kunna vara verksam även på progressiv sjukdom, även om godkännande sökts för skovförlöpande MS.

Mer om studierna där också cladribine (ett annat oralt medel) bdskrivs.

Det finns alltså skäl att tro att första "orala" medlet kommer tämligen snart. De patienter som får drogen skall följas noga med tanke på riskerna. Novartis kommer också att fortsätta med långtidsstudier. Dessutom vill FDA att Novartis skall undersöka behandling med ännu lägre dos.

Internetmedicin eller sociala nätverk

De sociala nätverken förändrar hur det är att vara patient och hur det är att vara läkare. Tidigare skämtade man om att lärare var den typ av patienter som läkare inte ville ha, de var vetgiriga, pålästa, ställde frågor och visste bäst själva. Sjuksköterskor eller kollegor var ännu värre Idag har alla patienter möjligheten att vara pålästa och informerade. Även om man inte fått slutbetyg från grundskolan klarar man av att gå ut på nätet och söka kontakter och få en mängd information om olika åkommor, och de som har lyckats bättre i skolan finns ännu större möjligheter.

Det är inte ovanligt att man läser idag att patienterna kan ofta mer om sin sjukdom än allmänläkaren, och det är till viss del sant men vad som kanske saknas är erfarenheten att kunna bedöma vad man läst i förhållande till tillståndet. Likväl det är – ett problem är inte rätt ord- men det är närmast det ord som jag hittar för förhållandet. Internet och liknande media erbjuder en mängd information som är omöjlig för någon att helt och hållet ta till sig som det fungerar idag. Om man jämför en patient med en sjukdom med en allmänläkare kan patienten ha i stort sett hur mycket tid som helst att följa med om en sjukdom även om det kommer en studie per dag. Allmänläkaren däremot måste i stort sett vara uppdaterad om alla möjliga diagnoser och för att sätta sig in i ett patientgrupps diagnoser finns kanske bara någon timme per halvår. Dessutom finns det som i alla andra yrken en mängd förändringar och annan information som måste följas. Eftersom mängden information ökar men metoderna att hantera den inte förbättras i samma utsträckning har man här ett problem.

Men att patienterna kan och vet mer är naturligtvis inte ett problem. Kanske är det just här som en del av lösningarna finns. Patienten har en massa information men har svårighet att bedöma vad som är relevant, hur det kan tillämpas och där kan läkaren spela en viktig roll. Kommer en patient och berättar om saker han/hon läst är det med god sökteknik lätt att finna ut vad det handlar om. Jag skall skriva mer om det här men inte nu. Jag tänkte jag skulle ta CCSVI som ett exempel. Det är ett ämne där det finns en kollision mellan specialister och patienter. Det är också ett område där de sociala media har fört fram i ljuset en metod som annars sannolikt skulle ha drunknat i nyhetsfloden av nya studier, mediciner u name it. Nu kan det i stället vara så att det kommer att förändra MS världen- eller också gör den det inte.

Det här med sociala medier är svårt. Jag har i marginalen länkat till ett antal mötesplatser på nätet. På NHR har man infört fora avseende flera olika tillstånd vilket är positivt. Nu har man förändrat utseendet på dessa mötesplatser så att det blivit svårt att överblicka. På samma sätt tycker jag att överblickbarheten av min blogg är dålig. Om man skall snabbt hitta information är överblickbarheten viktig.

torsdag, juni 10, 2010

Mobbning och dess konsekvenser





I Dagens Nyheter arbetar Maciej Zaremba som journalist. Zaremba gräver han på djupet, han är en sorts folkhemmets mullvad, som granskar där samhället blundar. Nu har han tittat på vuxningmobbning i en artikelserie. Det är framför allt mobbning på arbetsplatserna; nu tänker ni kanske -ja, sådan är kapitalismen- men det visar sig i statistiken att mobbning är vanligast inom den offentliga verksamheten. Så här skriver Staffan Boberg i en kommentar på Studio Ett Gällande kränkande särbehandling kan systemfelet kort beskrivas som att trots att det är olagligt så anser sig i Sverige cirka 360.000 anställda (cirka 9 % av arbetskraften) utsatta för kränkande särbehandling. Cirka 75 % arbetar inom offentlig sektor

Zaremba skriver i en artikel om en distriktssköterska, vars problem började då det kom samtal att hemtjänsten inte hade kommit som planerat. Hon upptäckte då att det berodde på att två kollegor inte hann med sina uppgifter, men hon upptäckte också att de gjorde privata saker på fritiden och sade till sin chef om detta i ett möte då kollegorna också var med. Inom någon vecka började det komma klagomål på henne själv, man sa att hon bevakade andra, hon hade samarbetssvårigheter, en ond spiral av förtal, u name it.

Med hjälp av bland annat organisationen mot mobbning OMM rullades situationen upp, vilket så småningom ledde till att distriktssköterskan i fråga fick 30 månadslöner i skadestånd. Men hon fick också svåra psykiska problem i och med att det långvariga plågandet ledde till att hon utvecklade symtom på djup depression och krisreaktion.

Men det skedde ingen rättegång, inga blev anklagade och fällda trots att de förstört en familjs liv och berövat skattebetalarna i kommunen minst en miljon kronor.


Ett annat fall är Kerstin Lövden socionom som arbetat vid Kriscentrum för våldutsatta kvinnor i Malmö, arbetsgivare sociala resursnämnden i Malmö. Hon kom på kant med arbetsgivare efter att hon dels varit med och påpekat att kvinnorna i hennes team hade lägre lön än männen i ett motsvarande team. Vid ett annat tillfälle ville hon anmäla en barnmisshandel men hennes chef gick emot detta. Ganska kort därefter kallas hon till ett möte med en något högre chef, som börjar med att behandla henne med förakt och illvilja. Hon hälsades med välkommen och klandrades därefter omedelbart för att hon inte sa tack, sedan ett påpekande om hennes ögon.

Hon sjukskrevs för utmattning efter en intensiv period med möten och ett systematiskt förföljande- hennes arbetskamrater fick inte tala om situationen i personalmöten etc. När hon återkom till arbetet hade hon en ny chef som sa att det var klagomål på henne och att hon hört detta på ett möte för chefer. Och så fortsatte det- hon blev efter något år sjukskriven igen och denna gång för posttraumatiskt stressyndrom. Sedan gjorde hon en polisanmälan men denna skrevs av av åklagaren. Det var tydligen inte brottsligt att bedriva vuxenmobbning på en arbertsplats. Detta är en av kärnpunkterna i artikelserien. Den mobbade har väldigt dåligt stöd- cheferna är ofta del av mobbningen, stöden från samhället i övrigt är dåligt och facket ställer sällan upp.

I en del andra länder får man fängelse och höga böter om sådant sker, här verkar det som samhället skyddar förövarna. De kanske till och med fick löneförhöjning och befordran.


Hur gick det för Kerstin Lövden? Hon tog kontakt med OMM, och fick hjälp av deras advokat, som smulade sönder arbetsgivarens uppgift. Kerstin Lövden fick 490 000, advokaten fick 60 tusen plus moms.


Som företagsläkare har jag givetvis upplevt flera fall med dessa inslag. Vad jag sett är också att det blir allvarliga psykiska/ fysiska komplikationer. Man såg inte bara depression, utmattning, fatigue, posttraumatiskt stressyndrom utan rent fysiska följder. Besvär av typ magkatarr, irritabel tarm är var vanliga, värk och spänning i muskler, förhöjt blodtryck. Jag tror det kan bli mycket allvarliga följder av att en lång tid gå under sådan stress. Självmord är kanske den allvarligaste konsekvensen.

Förra året skrev jag om multipel skleros och posttraumatiskt stressyndrom. Det var efter att en kanadensisk man fått arbetsskada och pension tilldömd, där hans multipel skleros bedömdes ha följts av han verksamhet som flygare i krigsområden. Jag berättade också om min klasskamrat från realskolan som arbetade som banktjänsteman i 25-års åldern och blev utsatt för ett brutalt rån. Drygt ett halvår efter detta insjuknade han i multipel skleros. 15 år senare var han död pga MS.


Stress påverkar hjärnan. Jag skrev om Robert Sapolskys föreläsning om detta . Jag saxar lite: Han inleder med att beskriva de stora dragen vid stress. Hur området som heter hypothalamus utsöndrar ett ämne CRF, som betyder ungefär att det är en faktor som skall stimulera binjurebarken att insöndra glucocortikoider, kortisol. CRF gör detta genom att stimulera hypofysen, den lilla ärtan under hjärnan att insöndra ett hormon ACTH, adrenocorticotropt hormon- binjurebarksstimulerande hormon och därefter i kedjan kommer kortisolet.( en glucocorticoid). Kortisolet är boven i dramat där stressen ödelägger nervceller i hippocampus.Det skapar ett graunsirå (ground zero) i hippocampus.


Hippocampus och stress.

I det korta loppet vara exponerad för stress och glucokortoider förbättrar hippocampus funktion.Delar av den skärper till sig men i långa loppet så skadar kronisk psykosocial och mental stress hippocampus.

Man har funnit att hippocampus förfaller mindre hos personer som lider av k posttraumatiskt stress syndrom. Det finns två skolor: en som säger att glukokortikoider skadar hjärnan och hippocampus, varvid nervcellerna dör: den neurotoxiska hypotesen. Den andra skolan säger att människor med liten hippocampus från början utvecklar posttraumatiskt stress syndrom.

Här är en undersökning av unga individer med posttraumatiskt stress syndrom : Man följde under minst 12 månader, under vilken period deras hippocampus minskade och... och ju allvarligare deras posttraummatiska stress syndrom var, desto mer minskade deras hippocampus.


Vad är posttraumatiskt stress syndrom (Post Traumatic Stress disorder, PTSD).

Det är ångesttillstånd där man upplevt extremt uppskakande händelser, som naturkatastrofer, krigstillstånd, sexuella övergrepp och andra extrema händelser som man inte lyckats komma över.

Symtom kan vara :

  • Man har mardrömmar, flashbacks ( dvs händelserna återkommer då man påminns om dem på något sätt)

  • Mycket ansträngning går åt till att inte tänka på det, att undvika sådant som kan påminna.

  • Man kan ha minnesluckor om vad som har hänt.

  • Man kan känna sig emotionellt kall och ha oförmåga att anknyta till andra.

  • Sömnsvårigheter.

  • Lättirriterad, arg och oberäknelig.


Man har tittat en del på fysiska hälsan totalt och PTSD. Om man håller sig till vad patienten berättar om vad denne gått igenom och de konsekvenser det haft för hälsan så finner man starka sådana samband. Men där finns samma svårighet som alltid när man skall komma koppla ihop saker i efterhand. Det är till exempel mycket svårt att koppla MS utveckling till stress. Det går nog nästan alltid att finna sådana händelser i efterhand. Den enda undersökning som jag tycker är riktigt bra är en dansk undersökning där man tittat på alla föräldrar som förlorat ett barn under en viss period och då fann man att de hade utvecklat MS i större frekvens än de andra föräldrarna.

Jag läste någonstans att mer än 300 000 människor i Sverige upplever sig mobbade på arbetet. Kan man ta tag i detta ordentligt och minska skulle man troligen kunna förebygga inte bara självmord utan också en hel del annat. Som jag ser på sjukdomar bär man med sig en del sjukdomsframkallande faktorer i en ryggsäck. Mobbning på arbetsplatsen kan vara en av dem. Trivsel på arbetsplatsen kan däremot var något som skyddar mot sjukdom.

tisdag, juni 08, 2010

En undersökning om bromsmediciner har väckt uppmärksamhet.


I England har patienter fått mindre tillgång till bromsmediciner än i andra länder i Europa.
2002 beslöt man att göra ett speciellt program, Risk Sharing Scheme, där patienter skulle få mediciner men samtidigt skulle det utvärderas.
Nu har det kommit en utvärdering, MSRCnews av de olika interferonerna och Copaxone. Det visar sig att de enligt den här undersökningen har effekt på skovfrekvens, däremot påverkar de inte progressionen, tvärtom enligt undersökningen verkar det som de som fått behandling haft ökning av handikapp.

Undersökningen är inte blindad, den är inte randomiserad och den har ingen riktig kontrollgrupp, utan jämförelsen görs med tidigare material ihopsamlat tidigare. Det finns skäl att inte svälja resultatet till 100 procent. Resultatet stöds inte av den svenska undersökningen med virtuell placebo som kontroll som fanns i läkartidningen för något år sedan. Den visade fördröjning av handikapputveckling.

Den 10 december skrev jag om Lobbie, som genomgått liberation therapy och dessutom gjort en uppföljning av det i en blogg. Han blev åtgärdad vid Standford av doktor Dake.
Här är vad jag skrev då:


6 juli 2009

Lobbie, 43-ig man år boende i Ohio, gift, en dotter. 2001 fått diagnosen MS. Successivt försämrat och har stått på två olika bromsmediciner. Mådde ganska bra de första fem åren, sprang, men nu fått svårighet att gå.

Nu fått höra om CCSVI kronisk cirkulationssvikt i vener från hjärna och ryggmärg, och planerna är nu att han skall till Stanford för att undergå en undersökning avseende om han har någon förträngning i venerna, av den typ som är beskriven av dr Zamboni. Han påbörjar sin blogg denna dag. Här kan man läsa första inlägget med googleöversättning. Han är orolig inte för eventuella undersökningar utan snarare för att man inte skall finna något. Tidigare har den aktuella läkaren undersökt åtta MS patienter och funnit förändringar hos samtliga. Totalt är något hundratal undersökte i världen och de flesta i Italien hos Zamboni.

Den 13 juli utbrister han: Well I have clogged up jugular veins!( Jag har jugularvener med förträngningar!). Dagen därpå skall de åtgärdas och man skall sätta in ”stent”, dvs rör som skall vidga de smala ställena på venerna.


Dagen efter opereras han. Han hade kanske inte hoppats på att det omedelbart skulle bli förbättrat som man har noterat att en del patienter blivit, utan han hade tvärtom en del värk och det var mediciner han inte tålde. Man skall dock notera att det han genomgår är en mer komplicerad kirurgisk åtgärd . Där vidgades kärlen bara med ballongdilatation men här monterar man in en så kallad stent, i själva verket fick Lobbie två sådana i sin högra jugularisven. I den vänstra fanns en förändring som man lät vara kvar till återbesök. Första tiden hade han intensiv värk i nacken som helt överskuggade vad som kunde vara positivt. Dessutom blev han insatt på det blodförtunnande medlet warfarin eftersom han fått ett främmande föremål implanterat (stenten). Han fick en reaktion på detta medel med utslag och klåda.

28 juli, två veckor efter ingreppet skriver han att han märkt att den dimmiga syn han brukat få då han blivit varm inte kom i samband med att att blev ordentligt varm. Dessutom har han märkt att balansen blivit bättre. Han har tidigare gått i trappan och tagit stöd i ena sidan, och dessutom tagit ett trappsteg i taget, dvs tagit först ett steg till ett trappsteg, sedan satt andra foten på samma trappsteg innan han kunnat gå vidare. Nu går han upp i mitten av trappan utan stöd och dessutom tar han nu ett steg på varje trappsteg.

Vad som är negativt är hans fortsatta smärtor i nacke..

I det fortsatta beskriver han att förändringar som kanske har kommit men med tanke på sjukdomens natur vill han inte säga något om detta kan vara bestående. I ett inlägg beskriver han hur det har varit för honom att ha MS. Varför har han låtit någon skära i sig? Han som ser så frisk ut. En utmärkt beskrivning av invisible MS, den osynliga MS:en.

I mitten av september får han en ny operation av det kärl som inte åtgärdades förra gången. Den här gången inga smärtor. Han har inte märkt några större förbättringar efter operationerna. Han har också fått en nervskada som gör att hans ena axel står ut. En komplikation av operationen.

Sedan beskriver han en tid där det varken går upp eller ned beträffande MS symtom, men så vänder det i mitten av november. Då beskriver han att han blivit bättre beträffande yrsel, gångförmåga. Här detta inlägg i google översättning. Sedan håller detta i sig till hans senaste blogginlägg den 5 december.

Vad som sedan kommer att hända är att man bland annat kommer att följa upp hur järninlagringarna förändras med hjälp av MRI-SWI. Man kommer att gör detta nu och sedan efter sex månader. Det kan möjligen vara så att denna typ av undersökning hittar fler MS lesioner än mer konventionell magnetkamera. I varje fall om utfallet i den länkade studien stämmer.

Lobbie har fortsatt att skriva på sin blogg och beskriver i februari i år följande.

  1. Synnervproblem, han hade periodvis suddig syn vilken blivit bättre.
  2. var kronisk förstoppad, blivit bättre
  3. överaktiv blåsa samt kunde inte tömma den helt, de olika musklerna i urinblåsan samarbetade inte utan musklerna kring urinröret drog ihop sig innan blåsan var tömd. Detta blev ej bättre/jag har noterat att flera av de som genomgått CCSVI har blivit bättre avseende detta
  4. balans bättre
  5. kronisk yrsel, bättre
  6. Smärtor i fötter, oförändrade
  7. Smärtor i ben oförändrat
  8. Spasticitet oförändrat
  9. Gångförmåga bättre, använde käpp tidigare, kan gå i trappan utan att hålla i ledstång
  10. Sexuell dysfunktion bättre
  11. stelhet, sämre fick en skadad nerv vid första operationen vilket ledde till stelhet i nacke.
Loobie blev alltså en hel del bättre. Nu tycks han dock ha fått en ökad svaghet i ett ben, men det har inte gått tillbaka till där han var innan ingreppen. Han skall på en uppföljning hos Dake under sommaren. Man kommer förmodligen att titta på om det inträffat något nytt avseende CCSVI.

Loobie beskrivning av hur han utvecklats efter ingreppen är att det inte skedde någon omedelbar förändring utan att det mera kom smygande. Min erfarenhet av placeboeffekt är den fungerar inte på det sättet; däremot kan svängningar av MS tillståndet normalt gå så. Som jag uppfattat det har Loobies MS under senaste fem åren inte betett síg på det sättet. Jag tycker också att den aktuella försämringen motsäger att Loobies effekt av liberationsterapin skulle vara en placeboeffekt, men sånt kan man naturligtvis alldrig veta. /aldrig stavas aldrig med två l, så skulle jag aldrig ha stavat tidigare men numera slinker det in stavfel här och där/ en del av kognitiva svårigheter.

torsdag, juni 03, 2010

NHR och CCSVI


För någon månad sedan skrev jag om hur CCSVI, kronisk venös insufficiens i kärl från hjärna och ryggmärg kommenterades i NHR:s tidskrift och var inte riktigt nöjd. Min fråga var: kanske borde NHR göra mer? Det finns en frustration hos en del patienter avseende hur de bemöts då de vill höra om CCSVI hos sina läkare. Min fundering var”jag tror att man som MS-läkare inte alltid kan sätta sig in i hur patienterna mår, att man inte uppfattar de osynliga symtomen som handikapp även om det visat sig att till exempel kognitiva besvär är vanligaste orsakerna till att man inte klarar att arbeta. Detta gör att man kanske inte alltid är så lyhörd för vad patienterna säger. Och just nu är det ett faktum att väldigt många MS patienter är intresserade av CCSVI.


Jag tycker emellertid att NHR har förbättrat sig nu. I senast numret av NHR Reflex finns två artiklar om CCSVI. Det finns en artikel som i korthet beskriver vad CCSVI är. Det är också en utmärkt beskrivning av hur internet förändrat tillgängligheten till information, hur man kan kan få tillgång till i stort sett all forskning som finns både som patient och som läkare. Det innebär en förändrad värld där patienter kan komma uppdaterade från lilltår till kalufs avseende sitt tillstånd och det förändrar förvisso sjukvårdens värld.


I artikeln skildras två patienter som genomgått vidningsåtgärder av vener som enligt undersökningarna givit dem trängre passager och försämrat avflöde från hjärna alt. ryggmärg. När artikel skrevs hade det gått en månad efter en patients behandling, och det finns inte något direkt i artikeln som säger om resultatet men patienten önskar att progressionen skall stanna upp. Jag läser dock på Allt om CCSVI och dessutom om den som jag tror är samma person och finner då att patienten upplever förbättringar på flera områden. Den andre personen var den förste (vad man vet) svensk som genomgått CCSVI åtgärdande och han känner sig säker på att behandligen leder till att hans försämring stoppas upp. Han finns också på Allt om CCSVI och dessutom.


Jan Hillert professor i neurologi och drivande kraft vid MS centrum skriver en artikel, som heter Kronisk kärlsvikt-är det lösningen på MS-gåtan. Han beskriver Zambonis hypotes om CCSVI och de studier som gjorts. Han har en patient som anmält sig till en privatklinik för undersökning och eventuellt åtgärdande och som frågat om råd. Han avråder dock från åtgärden innan vissa krav uppfyllts.

  1. Zambonis fynd måste bekräftas av andra forskar som inte är bundna till Zamboni. Jag tycker detta är ett krav också. Håller en hypotes skall det fungera för alla som genomför det. Scaflani till exempel har ju åtgärdat ett antal och vad jag vet har inte han någon koppling till Zamboni. ( Scaflani planerar också forskning).

  2. Studier av CCSVI:s förekomst måste göras med acceptabla vetenskapliga metoder. ( Ett självklart krav).

  3. CCSVI måste vara så vanlig vid ms och så ovanlig hos friska att det innebär en kraftig riskökning för MS, som ju drabbar en på tusen. Där håller jag inte riktigt med. Även om CCSVI är vanligt hos frisk, behöver det inte leda till sjukdom. Är det däremot så att åtgärdande av CCSVI hos MS sjuka verkligen ger en förbättring är detta tillräckligt för att terapin skall kunna genomföras.

  4. Effekten av operation av CCSVI måste utvärderas i en studie med kontrollgrupp, cär de som behandlar och de som utvärderar är blindade , det vill säga omedvetna om ven som opererats och vem som inte opererats. Detta är också ett krav jag håller med om.


Jag har vid något tillfälle i samband med min egen sjukdom haft kontakt med Jan Hillert, som jag upplever som en mycket kunnig och engagerad läkare / forskare. Det är för mig naturligt att man deltar i studier om olika läkemedel och liknande om man arbetar som forskare och läkare, man måste också få tillfälle att delta i konferenser och möten. Det finns en del i vad som skrivs en sorts motvilja mot att se något annat arbete än arbete med CCSVI onödigt. Jag hoppas att jag inte på något sätt medverkat till en sådan syn. Forskningen om MS och andra autoimmuna sjukdomar måste bedrivas på många fält. Det är inte så att det är bevisat att CCSVI ger MS, ej heller att liberation therapy är den slutgiltiga terapin- men visst vore det väldigt skönt om det skulle visa sig vara fallet.

Såvitt jag kan bedöma sker en ständig ökning av patienter som behandlas för CCSVI i många länder, det innebär att en ackumelering av patientfall kommer att ske, på samma sätt som en ackumulering av fall med stamcellstransplantationer. På ett eller annat sätt kommer man inom några år att ha en sorts facit över hur det gått.

Själv är jag just nu i den situationen att jag mår relativt bra- men jag kan väl sätta mig in i de som vill få CCSVI åtgärdat och hoppas att det går bra för dem och att åtgärden fungerar.

tisdag, juni 01, 2010

D-vitaminenkäten


Enkät: Tar du D-vitamintillskott?

Här är svaren:

Ja, ibland

1 (3%)

Ja, mindre än 1000 IE per dag

4 (13%)

Ja ,1000 IE eller mer

18 (60%)

Ja, pga det är allmänt nyttigt

4 (13%)

Ja, pga sjukdom

16 (53%)

Nej

3 (10%)

Nej, det är skadligt

1(3%)


Detta är naturligtvis ingen vetenskaplig undersökning men ändå ganska intressant. Dels visar den att 60 % tar mer än 1000 internationella enheter av D-vitamintillskott vilket innebär att man tror att det finns ett underskott av D-vitamin. Dels visar det en annan sak som är intressant för mig; att ungefär cirka 30 personer läser bloggen. Besöksräknaren visar på ett växlande antal besökare men en stor del av besökarna tror jag är tillfälliga besökare efter en google sökning, men kanske upptill 30 läser bloggen, vilket innebär ett stort ansvar.


Nu har jag läst igenom boken THE VITAMIN D SOLUTION. Det har lett till en förändring såtillvida att jag bör äta tillägg av kalcium. Jag dricker inte mjölk eller äter mjölkprodukter och använder inte några margariner heller, kort sagt jag får i mig ganska lite kalcium. Jag vill inte riskera att kalciumbrist skall leda till att kalcium börjar tas från skelettet. Tidigare har jag nog trott att den kost jag äter med bland annat fisk skulle ge tillräckligt med kalcium men det gör den inte.

Man bör enligt Holick få i sig 1000mg kalcium per dag om man är 19-50 år. Är man över 50 bör man inta 1200 mg kalcium dagligen. Jag kommer inte upp i ens tusen mg om jag läser på innehållförteckningarna. Kort sagt jag får börja med tillskott tills jag hittar kostalternativ.


Michael Holick är ganska försiktig i sina rekommendationer och anser att den undre gränsen för D-vitamin vara 30 ng/ml och anser att 40-60ng/ml är idealt. I Sverige skall måttet nmol/l användas och man får det om man tar ng/ml x2,5. Enligt Holick skall alltså halten i blodet vara 100-150nmol/l idealt.


Jag läser bland annat på ACO:s information om D-vitamin att skyddsfaktorer inte minskar bildningen av D-vitamin. Det man grundar detta på är bland annat en undersökning som visade att det bildades D-vitamin bland annat på grund av att man inte använde solskyddsmedel på ett riktigt sätt. Dessutom förklaras inte varför D-vitaminbrist har ökat under senaste decennierna. Kanske släpper jag D-vitamin ett tag ( på bloggen) nu.