kom på svenska 2004
och det har jag inte uppmärksammat förrän nu!
och det har jag inte uppmärksammat förrän nu!
Trots att jag inte läst hela boken på svenska ännu och att den är uppdaterad jämfört med den upplaga jag läste vill jag rekommendera den. Som Robert Sapolsky skriver i första kapitlet handlar den om: " Om du är en zebra som flyr för livet, eller om du är ett frustande lejon på jakt efter ett skrovmål är din kropp suveränt anpassad för att handskas med den här typen av kortsiktiga kraftinsatser. Men när vi som människor sitter och oroar oss för allt hemskt som skulle kunna hända, aktiveras samma fysiologiska mekanismer- trots att det inte finns något behov av en kraftinsats. Den här formen av kronisk stress kan på sikt få förödande konsekvenser"
Jag var till en del inspirerad av den här boken när jag skrev om stress och autoimmuna sjukdomar på min hemsida. Efter att ha läst avsnittet skulle jag kanske uppdatera det. Det verkar som om det i stressmekanismen som kan ge effekter av typ autoimmunutet kan vara ett mycket frekvent påsättande av akut stress i alla möjliga och omöjliga situationer mer än kanske kronisk stress. Men överhuvudtaget finns som fortfarande mycket att finna ut om det här komplicerade området. Han liknar det vid den situation som vår tarmfunktion kan råka ut för vid frekvent stress; det utvecklas rubbningar i tarmen med diarréer, gaser, smärtor över huvudtaget en orolig tarm. Man brukar ge detta diagnosen irritabel colon, irritabel tjocktarm. Han tror här att autoimmunitet skulle kunna uppstå ett analogt sätt inom immunförsvaret. Detta skulle också kunna förklara paradoxen att stress skulle kunna ge autoimmun sjukdom samtidigt som stresshormoner verkar ha en dämpande effekt på sjukdomen.
Överhuvudtaget tycker jag Sapolskys bok ger en vägledning i kritiskt tänkande. Det skall till exempel bli spännande att läsa vad han skriver om stress och olika personligheter. Typ A personligheter och hjärtsjukdomar känner många till, men även det är kanske ett överdimensionerat resonemang i förhållande till verkligheten. Det pågår en diskussion, lite inflammerad om MS personlighet på MS portalens forum. Själv har jag uppfattat begreppet som att man förändras av sjukdomen MS. Till exempel detta med dröjande svar medan man letar efter ord. Jag minns att min neurolog sade att han ( han kände mig långt före diagnosen) uppfattade detta med latens som en del av min person, medan jag egentligen för länge sedan absolut inte hade den läggningen. Att en viss personlighet skulle utveckla MS, det vet jag inget om. Det är lätt att skuldbeläggning och liknande kommer fram. Man kommer in på detta att vara positiv och negativ. Som människa med en allvarlig sjukdom kan man inte alltid vara positiv; dessutom är ju också det negativa en drivkraft till förändring. Men jag tror att det är lättare att hantera sjukdomen om man försöker vara positiv, inte tar ut alla sorger och bedrövelser i förväg, för det är ju så att just nu- är ofta väldigt bra. Det är viktigt att ta vara på dessa just. Lång utläggning-läs gärna boken.
P/s
Jag var till en del inspirerad av den här boken när jag skrev om stress och autoimmuna sjukdomar på min hemsida. Efter att ha läst avsnittet skulle jag kanske uppdatera det. Det verkar som om det i stressmekanismen som kan ge effekter av typ autoimmunutet kan vara ett mycket frekvent påsättande av akut stress i alla möjliga och omöjliga situationer mer än kanske kronisk stress. Men överhuvudtaget finns som fortfarande mycket att finna ut om det här komplicerade området. Han liknar det vid den situation som vår tarmfunktion kan råka ut för vid frekvent stress; det utvecklas rubbningar i tarmen med diarréer, gaser, smärtor över huvudtaget en orolig tarm. Man brukar ge detta diagnosen irritabel colon, irritabel tjocktarm. Han tror här att autoimmunitet skulle kunna uppstå ett analogt sätt inom immunförsvaret. Detta skulle också kunna förklara paradoxen att stress skulle kunna ge autoimmun sjukdom samtidigt som stresshormoner verkar ha en dämpande effekt på sjukdomen.
Överhuvudtaget tycker jag Sapolskys bok ger en vägledning i kritiskt tänkande. Det skall till exempel bli spännande att läsa vad han skriver om stress och olika personligheter. Typ A personligheter och hjärtsjukdomar känner många till, men även det är kanske ett överdimensionerat resonemang i förhållande till verkligheten. Det pågår en diskussion, lite inflammerad om MS personlighet på MS portalens forum. Själv har jag uppfattat begreppet som att man förändras av sjukdomen MS. Till exempel detta med dröjande svar medan man letar efter ord. Jag minns att min neurolog sade att han ( han kände mig långt före diagnosen) uppfattade detta med latens som en del av min person, medan jag egentligen för länge sedan absolut inte hade den läggningen. Att en viss personlighet skulle utveckla MS, det vet jag inget om. Det är lätt att skuldbeläggning och liknande kommer fram. Man kommer in på detta att vara positiv och negativ. Som människa med en allvarlig sjukdom kan man inte alltid vara positiv; dessutom är ju också det negativa en drivkraft till förändring. Men jag tror att det är lättare att hantera sjukdomen om man försöker vara positiv, inte tar ut alla sorger och bedrövelser i förväg, för det är ju så att just nu- är ofta väldigt bra. Det är viktigt att ta vara på dessa just. Lång utläggning-läs gärna boken.
P/s
