Nu ansöks om godkännande av bromsmedicin mot primär progressiv MS (PPMS)

Det har funnits i luften en längre period nu att någonting är på gång avseende progressiva former av MS. Och nu i samband med att  det är det stora årliga neurologmötet  i Europa-ECTRIMS kommer det att presenteras en undersökning som talar för att första godkända medlet är på väg.

Det är medlet ocrelizumab som i en större fas III studie visade positiva resultat beträffande primär progressiv multipel skleros för vilken det inte finns någon farmakologisk behandling idag.

Studien kallas ORATORIO och visade signifikant minskad progression av handikapp i åtminstone 12 veckor jämfört med placebo. Däremot var biverkningarna lika som i placebogruppen.

Studien omfattade 732 personer med PPMS. Man gav medlet i infusion i två omgångar och med sex månader mellanrum. Progressionen mättes med EDSS skalan. En ökning av handikapp (progression) av ett steg på EDSS skalan innebör att försämringen varat minst tolv veckor. Vad man här fann var alltså en minskning av progressionen.

Exakt vad detta betyder kliniskt kan jag inte bedöma men eftersom man nu kommer att ansöka om godkännande av medlet torde effekten vara betydande, man skriver att medicinen visar kliniskt meningsfull effekt på progressionen.

Även beträffande skovförlöpande MS har medlet ocrezulimab visat lovande resultat.

Som framgår av namnet är ocrelizumab en monoklonal antikropp ( slutar på mab). Det verkar på B-lymfocyterna. Det binds till ytan på B-lymfocyterna men däremot inte till plasmaceller eller stamceller. Plasmaceller är en B-lymfocyt som producerar antikroppar i immunförsvaret. Denna viktiga funktion hos immunförsvaret påverkas därför troligen inte. Blodstamceller – är de celler ur vilka samtliga andra vita blodkropper utvecklas.

 

 

Om man har en autoimmun sjukdom är det då ökad risk för andra?

Flyttfåglarna börjar samlas

Jag läser om en dansk studie där man tittat på ev samband mellan psoriasis och MS. I studien finner man att det tycks finnas ett statistiskt samband, och ju allvarligare psoriasissjukdomen är desto större risk för MS. På Barts blog skriver man att det är väl känt att om man har en autoimmuns sjukdom är risken ökad för en annan. Man skriver där att man har en förstärkt immunitet som predisponerar för detta samtidigt som man har minskad risk för infektioner. Det senare stämmer inte på mig som barn. Då hade jag ständigt infektioner.
Däremot har jag åtminstone två autoimmuna sjukdomar: MS och autoimmun irit. Celiaki är också en autoimmun sjukdom, men där är jag mer osäker på diagnosen. Min glutenkänslighet kan bero på något annat, diagnosen är inte fastställd och kommer inte att bli heller eftersom jag inte vill utsätta mig för gluten i den utsträckning som krävs.  Men det finns en möjlighet att jag har tre autoimmuna sjukdomar. Hur är det med dig? Jag lägger ut en enkät.

Om melatoninets roll i immunsystemet och ev inverkan vid MS

Skov av MS är vanligare på våren och försommaren läser jag i en artikel på Medical Express medan de är mer sällsynta under hösten och vintern. Under hösten och vintern är mörkerhormonet melatonin som högst medan motsatsen gäller vår och sommar.

Melatonin bildas i stor mängd i mag-tarmkanalen men är kanske mest kopplat till tallkottkörteln där det också produceras. Produktionen i tallkortkörteln är kopplad till hur mycket ljus som träffar näthinnan, ju mer ljus desto mindre melatonin produceras i tallkortkörteln- därför kallas det the darkness hormone= mörkerhormonet. Hormonet tros ha många funktioner och vara involverad i  kropprytmen- vår inre klocka. Till exempel kan regleringen av vad slemhinnecellerna i tarmen producerar påverkas, bukspottskörteln likaså. Det har en roll i immunförsvaret och kanhända medverkar till att småsår i tarm läker. När man blir äldre produceras mindre melatonin och dygnsvariationen minskar. Det tycks också vara med och styra libidorytmen hos djur och troligen också hos mänskor. När björnar går i ide medverkar sannolik melatonin till detta.

I en aktuell studie publicerad i tidskriften Cell den tionde september visar man att skov av autoimmuna sjukdomar är mindre vanliga höst och vinter medan vanligare vår och sommar.
Studien är gjord vid Ann Romney Center for Neurological Diseases vid Brigham and Women´s hospital, Harvard Medical School. ( Ann Romney är hustrun till presidentkandidaten Romney vid ett tidigare val- det talades då om att hon hade MS). Man studerade också den inverkan melatonin hade på en musmodell av MS, och fann att melatonin tycktes påverka immunförsvarets T celler.

Man gick vidare och undersökte melatoninet inverkan på möss som har en experimentellt framkallad MS.Man sprutade mössen med ”MS” dagligen med melatonin . Det visade sig att behandlingen förbättrade symtom. Avseende immunsystemet minskades halten av T lymfocyterna, Th 17,  som tros spela en central roll i MS sjukdomen. Samtidigt ökade melatoninet antalet reglerings- T-celler som  reglerar och kontrollerar just Th17- cellernas aktiviteter.

Man är intresserad av något som man tycker är paradoxalt nämligen att D vitamin borde vara som högst under vår och sommar medan samtidigt skovrisken är högst då. Jag blir lite osäker på hur detta faktiskt är. Enligt vad jag förstått brukar D-vitaminhalten vara låg under våren och början av sommaren innan man hunnit ladda upp genom att D vitamin bildas av solen. På analogt sätt har man en högre halt under höst och tidig vinter eftersom man laddat upp under sommaren.

I vilket fall som helst vill man undersöka detta och hur D-vitamin och melatonin samspelar i immunsystemet och vid autoimmuna sjukdomar. Man undersökte 139 patienter och fann ett negativt samband mellan kliniska skov och melatoninnivåer. Man fann fler skov med lägre nivåer av melatonin.

Det viktiga med studien säger forskaren Farez är att man visar i detalj på vilket sätt hur melatonin kan påverka immunsystemet. Det finns dock en del begränsningar- allt är gjort i Buenos Aires och man måste se i större studier med större underlag från andra regioner för att bekräfta ( eller förkasta ) fynden. Tidigare har liknande fynd gjorts vid autoimmuna tarmsjukdomar ( ulcerös colit) och det är möjligt att liknande påverkan kan finnas även vid andra autoimmuna inflammatoriska sjukdomar.
De aktuella forskarna håller nu på med studier om låga melatoninvärden kan utlösa sjukdomen MS samt om man kan påverka melatonin signalerna hos patienter med MS.
Detta är en tidig studie och det är långt till eventuell behandling kan bli aktuell om framtiden skulle visa att detta är en framkomlig väg.

Rökning en känd riskfaktor för MS. Rökning efter diagnos tycks öka risken för övergång från skovförlöpande MS till sekundärt progressiv MS.

Denna dam blev världens äldsta. Hon rökte till hon blev 114. Det är ett faktum som man kan lära mycket av när man skall bedöma   till exempel vad man hör om olika saker. Det går inte att dra generaliserande slutsatser av enstaka fall.

I en artikel i den kända tidskriften Jama neurologi har Jan Hillert och andra forskare publicerat en studie av patienter som rökte vid diagnos av sjukdomen MS. Sammanlagt var gruppen 728 och 216 av dessa har utvecklat sekundär progressiv MS.
332 Msare fortsatte röka
118 slutade inom ett är efter diagnosen.
Resultatet av studien antyder att varje år som man rökte efter diagnosen förkortade tiden till att man fick progressiv MS med 4.7 procent. De som fortsatte röka hela tiden var i genomsnitt 48 år då de fick diagnosen sekundär progressiv MS. De som slutade första året var i genomsnitt 56.
Studien är svårbedömd enligt författarna då det finns flera faktorer som kan inverka på resultatet vilka man inte kunnat kontrollera.
Sammantaget är dock studien i linje med att det är känt att rökning är en riskfaktor och att det är klokt att sluta röka om man vill göra det bästa av sin situation.

Upprop på DN om humanism

Idag gör  jag ett undantag och blogginlägget kommer inte att handla om hälsofrågor mm. Jag vill uppmana de som läser bloggen att ta del av DN.s upprop om humanism.

Vallmo från Tenerife som tycks trivas i min trädgård

Vad är det som krånglar då man har besvär med att kissa

 Problem med att kissa ett vanligt problem

Problem med att kissa är ett av de vanligaste symtomen vid multipel skleros. I undersökningar i upprepade studier har man kommit fram till att ungefär ¾ ( 75 procent) av personer med MS har sådana problem, dock kanske de siffrorna är något gamla eftersom de bygger på äldre studier. Idag får man diagnosen tidigare och förhoppningsvis leder det till att färre utvecklar symtomen.
Vanligaste problemet är tvingande trängningar-man måste ta sig iväg till toa så fort som möjligt, och tvingande trängningar ( urgency) har 24-86 procent av de med urineringsproblem.
Att springa på toa ofta, ökad urineringsfrekvens, är ett problem för 17-65 procent av MS-patienter med urineringsproblem.
Problem med att tömma blåsan , retention, är ett ovanligare symtom än trängningar men finns ändå hos mer än var fjärde patient. Detta kan vara en problematik man inte upptäcker själv åtminstone till en början. Därför brukar man mäta hur stor volym urin som finns kvar i blåsan efter att man kissat. Denna volym kallas residualvolym. Det är viktigt att undersöka om man har urinretention då kvarstående urin innebär ökad risk för urinvägsinfektioner som kan inbegripa och skada njurarna. Står det mycket urin i blåsan kan detta i sig leda till njurskada. ( Källa)

Nerverna till urinblåsan har en komplicerad uppbyggnad. Det gäller dels urinblåsan och dels de slutmuskler som omsluter urinröret.

• I urinblåsan finns en muskulatur som drar ihop sig då blåsan skall tömmas. Då detta sker styrs sammandragningarna av det parasympatiska nervsystemet. När däremot urinen fylls på i blåsan skall muskulaturen slappas av, det skall inte ske några sammandragningar. Detta styrs av det sympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet är det nervsystem som aktiveras då vi blir stressade. Det gör att hjärtat går fortare, vi andas snabbare och djupare. Blodet styrs om till muskler från exempelvis mage och tarm, där det sympatiska nervsystemet har en avslappande verkan liksom på urinblåsan. Det är inte speciellt angeläget att man skall kissa eller göra andra behov när man är i fara till exempel jagad av en isbjörn. Därför slappas urinblåsans muskulatur av genom det system som aktiveras vid stress.
• Vad gäller slutmusklerna så styrs den inre sfinktern av det sympatiska nervsystemet. Det finns en liknande sort receptor där som de som gör att blåsan slappnar av. En viktig funktion för den inre sfinktern, som bara finns hos män, är att den sluts i samband med att mannen får utlösning och därigenom förhindrar att sädesvätska tränger upp i urinblåsan. Den yttre sfinktern består av samma muskulatur som i skelettmuskulaturen och den styrs alltså med viljan. De nerver som går till denna sfinkter kommer inte från samma nerv som de som går till blåsan.
  Hos kvinnan ser uppbyggnaden annorlunda ut. Där finns bara den yttre, externa sfinktern.  Den är mer komplicerad eftersom det är nära till inte bara ändtarmsmynning utan också till slida och livmoder. Tryck från dessa organ kan ge upphov till bl a trängningar.

• Miktionsreflexen är den stimulering som sker av urinblåsan att dra ihop sig. Genom att hjärnan kan skicka signaler och hämma de nerver som stimulerar att muskulaturen i blåsan dras ihop kontrolleras när man skall kissa, det vill säga att miktionreflexen bryts. ( Miktionscentrum i hjärnan finns i pons i förlängda märgen. Jag vet att jag har en ganska stor MS-skada i pons och det är förmodligen så att mina trängningar beror på att hämningen av miktionsreflexen är skadad.) . När urinblåsan börjar bli fylld så skickas nervsignaler till hjärnan att hämningen av miktionsreflexen skall upphöra och man börjar känna trängningar, men kan kontrollera detta med hjälp av den yttre slutmuskeln som styrs med viljan. Det är nog så att de som har en drottningblåsa har en vältränad yttre slutmuskel och kan sitta på Nobelmiddag i många timmar.

Figur: Viktiga strukturer i regleringen av vattenkastningen

Täta trängningar kan alltså bero på att hämningen av miktionsreflexen är skadad. Jag har tidigare skrivit om flera sätt att försöka påverka urinträngningar.

•  Bäckenbottenträning och slutmuskelträning är en metod. Studier visar att detta är effektivt.  
• Yoga och trängningar har jag också avhandlat.Det finns också en del forskning om detta.

 Det finns ett antal mediciner mot urinträngningar.:

• En typ går  ut på att stimulera den nervfunktion som verkar avslappande på blåsan . Det är medel som verkar via dessa nervers receptorer ( beta-adrenoceptoraktivering).
•  En annan sorts medel är de som blockerar trängningar, sk antikolingerga medel. Det finns också forskning avseende Sativex och urinträngningar. Medlet som är utvecklat ur cannabis används vid svåra spastiska besvär vid MS.

 Andra metoder att hantera urinträngningar

•  Genom botoxinjektioner  i blåsväggens muskulatur kan urinblåsträngningarna tas bort; man måste då tömma urinen med självkateriseringar, sk RIK ( Ren Intermittent Kateterisering). 
• Täta trängningar kan också sammanhänga med att blåsan inte tömmer sig ordentligt och det kvarstår residualurin. Då kan RIK andvändas. Ibland då man använder  antikolinergika för att dämpa trängningarna kan det få till följd att residualurin uppstår och  då måste man använda RIK för att hantera detta.

Det finns ett flertal effektiva behandlingar mot urineringsbesvär vid MS och av andra orsaker. Om man har sådana besvär är kontakt med urolog och uroterapeut den väg man kan gå. Man kan få remiss av allmänläkare eller skriva självremiss. Det finns en hel del att läsa om det här på MS sällskapets hemsida, Blåsrubbningar.