Huvudvärk i bäckenet
Jag håller på att läsa boken A
Headache in the Pelvis: A new understanding and treatment for
prostatitis and chronic pelvic pain syndromes skriven av
(perceptions)psykologen David Wise och läkaren Rodney U. Anderson
vid Stanforduniversitet (University of California). Författarna tar
itu med ett mycket vanligt men också svårbehandlat tillstånd
kroniskt smärtsyndrom i bäckenet ( Chronic pelvic pain syndrom=
CPPS), vilket tidigare hos män i stort motsvarade kronisk prostatit.
Tillståndet kroniskt smärtsyndrom i bäckenet finns också hos
kvinnor. Författarna skriver att ungefär 50 procent av alla män
någon gång har symtom på detta tillstånd. I 2016 års rapport om
prostatasjukdomar( 2016 Annual Report on PROSTATE DISEASES) från
Harvards medicinska lärosäte skriver man att prostatit finns hos
mellan 9-16 procent någon gång under livet beroende på hur det
definieras och att endast en liten del av detta utgörs av akut
prostatit eller kronisk prostatit orsakade av bakterier som kan
behandlas med antibiotikum.
Tillståndet kroniskt smärtsyndrom i
bäckenet, i fortsättningen kallar jag det CPPS, är således ett
synnerligen vanligt tillstånd och inte bara vanligt utan också
mycket besvärande som drabbar många män och kvinnor. Man (urologer
och läkare) har slutat att använda kronisk prostatit för detta
tillstånd eftersom man inte kan påvisa att det är en sjukdom i
prostatan men länge har tillståndet behandlats med antibiotika
eftersom man inte haft annat erbjuda och att man temporärt ibland
sett effekt (placebo) och tillståndet har också medfört att man
även gjort kirurgiska ingrepp enligt vad som beskrivs i boken.
I korthet har författarna funnit att
en stor del av CPPS patienter lider av ett tillstånd orsakad av
överanvändning av den mänskliga instinkten att skydda genitalier,
ändtarm och andra organ i bäckenet från skada och smärta genom
att dra samman muskulaturen i bäckenet och bäckenbotten , med
påföljden att detta efterhand lett till förkortade, ömmande och
smärtande muskler som i sin tur även påverkat funktion i
urinvägar, könsorgan och tarm. Hos män har detta lett till smärtor
i ändtarm, i perineum (området mellan pung och ändtarmsöppning),
smärtorna kan vara intermittenta eller mer eller mindre konstanta
och kan kännas då man ligger, sitter eller står. Smärtor högre
upp som om de vore från urinblåsan är också vanliga liksom
smärtor i testiklar eller penis. Tillståndet kan också kännas som
smärtor i svansregionen och nedre delen av ländrygg. Tillståndet
ger ofta nedsatt sexuell funktion eftersom det smärtar, likaså
påverkar det urineringen med frekventa trängningar och smärta.
Naturligt nog påverkar detta också psyket och det är också något
många män inte söker hjälp för och då man gjort så har inte
funnits mycket hjälp att få. Hos kvinnor är smärtorna ofta
lokaliserade till vaginaregionen ytligt eller djupare. Även hos
kvinnor finns många av de symtom som finns hos män med besvär från
ändtarm, svansregion och ländrygg och från sfären framtill ovan
bäckenbenet. Hos både män och kvinnor finns ett tillstånd som
kallas interstitiell cystit ( icke bakteriell inflammation i blåsan)
som författarna också i många fall kan bero på de förkortade,
smärtande och ömmande musklerna i bäckenet.
Vad som är nytt med boken är att man
tycker sig ha funnit en fungerande behandling för tillståndet.
Behandlingen utvecklades psykologen David Wise för egen del efter
att han i många år sökt hjälp för sin kroniska prostatit utan
att ha fått någon. Behandlingen har man utvecklat till något som
kallas The Stanford Protocol som går ut på att medelst
avslappningsmetoder försöka få de spända och ömmande musklerna
i bäckenet att ge med sig och slappna av. Det är dock inte vilken
avslappning som helst. Det är dels en avslappning som går ut på
att dels temporärt försöka slappna av i bäckenet för korta
perioder när man sitter, går och liknande men det är också en
avslappning som utövas mer koncentrerat och längre perioder. Det
går bland annat ut på att finna triggerpunkter från vilka man vill
få fram den spända musklerna och så småningom få dem avslappade.
Dessa triggerpunkter finns både i huden i området men också i det
inre som i ändtarm eller vagina. Denna avslappning kan man alltså
inte praktisera själv. Författarna skriver också att man inte vill
sälja de avslappningsband ( idag sannolikt CD el ngt nyare media)
som man använder utan vill använda dem enbart i samband med den
behandling man erbjuder vid Stanford. Där erbjuder man
sexdagarssessioner för att egenbehandling sedan kan fortsätta hemma
eventuellt med assistans.
Detta är ju intressant ur den
synpunkten att det är ganska vanliga tillstånd och jag har inte
sällan stött på det hos både kvinnor och män men inte haft så
mycket att erbjuda. Emellertid tror jag själva tankesättet ger en
ingång till bättre behandling. Det är väl inte omöjligt att en
välfungerande avslappning till exempel hos fysioterapeut kan vara
till hjälp liksom minskning av stress, psykologiska samtal. Med
boken ser jag ett hopp för ett svårbehandlat tillstånd.
