Det har gått sex år sedan jag skrev någon utvärdering av min hälsa. Det var i juli 2015. Vad jag inte skrev om då var att jag skulle opereras för prostatacancer den 12 augusti detta år. ( jag kommer inte ihåg om jag fått diagnosen då). I alla fall opererades jag . Operationen gick bra. Tumören var på gränsen till att passera "kapseln" som omger prostata så man fick göra en lite större borttagning av vävnad med bl a nervskador. Detta har gett mig en del urineringsbesvär med mera.
I samband med operationen försvann de trängningar jag haft sedan min MS ( eller kanske de helt enkelt berodde på prostatasjukdomen?) Hur som helst de försvann vilket ju var en lättnad. Under tio dagar efter operationen hade jag kateter och det var som semester, för första gången på många år kunde jag sova hela nätter. Men sedan kom problematiken med inkontinens och den har varit ett kapitel för sig.
I samband med operationen tar man bort en av sfinktrarna som hindrar urinen från att rinna från blåsan och man har kvar en sfinkter, som man måste träna upp för att få det att fungera. Trots idog träning har det inte lyckats speciellt bra., Förmiddagarna fungerar bra men eftermiddagarna har jag behövt använda droppskydd. Dock sedan jag laddade hem en träningsapp så har inkontinensen blivit bättre och idag kan jag vissa dagar klara mig utan droppskydd. Nätterna måste jag använda ett sådant. Jag skulle vilja rekommendera denna app. TÄT III
I mitt fall kontrolleras prostatacancern med PSA prov. Första året togs det två ggr /år men numera en gång per år och det har inte varit mätbart värde- dvs bra. Detta är dock inte någon garanti för framtiden, men man uppskattade att jag skulle ha fyra år att leva om jag inte opererade mig och nu har det gått sex.
Min MS då. Jag måste säga att jag är nöjd. Är det någon förändring senaste åren är det till det bättre. De problem jag känner är framförallt att jag har svårt att hitta ord. Minnet är inte perfekt. Gångförmågan är okay, men jag måste var noga med var jag sätter mina fötter speciellt då jag går nerför trappor. Jag kan jogga. Lite problem med sväljning såtillvida, att jag får ibland hosta då jag ätit- egentligen inget problem men det finns där. Efter 15 år med MS har de flesta personer behov av gånghjälpmedel och nu har det gått betydligt längre tid för mig. Man kan bara känna tacksamhet. Jag tror att min dagliga träning, min kost har hjälpt mig men troligen är det också så att jag fått en lindrig MS- även om den under några år var ganska besvärlig.
