Det gläder mig att min bok Dimman lättar nu finns på ett antal bibliotek
Välkommen - jag är pensionerad läkare, Jag har sjukdomen MS samt under senare år också haft prostatacancer. Bloggen handlar om kost, fysisk aktivitet mm Jag ger inga personliga hälsoråd.
Stress och stresshantering
Hej och välkommen
Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.
Translate
måndag, december 16, 2019
Att tänka på om vacciner vid MS
På här länkade sida kan du läsa om vacciner och MS.( Biogen information)
tisdag, oktober 01, 2019
Dimman lättar-att leva med MS
Nu kommer min bok Dimman lättar- att leva med MS. Det är en bok som innehåller fyra personers (inklusive min ) berättelser om att leva med MS. Dessutom finns en avsnitt om att vara anhörig Boken finns att köpa på nätet. Ad libris och Bokus. Jämför priserna.
fredag, september 20, 2019
Fortstättning på de två föregående artiklarna om hur forskare ser på framtiden avseende MS
Eva Kubala Havrdova Neurologiprofessor i vid Charles University i Prag om hur hur hon
anser behandling skall bedrivas.
Hon har ett stort antal egna patienter. Det
finns i dag åtminstone 14 MS mediciner i
många länder, och Eva är glad över detta därför att alla patienter reagerar inte lika på alla mediciner. Vi är nu
nära ett skede där behandlingen blir individuell,
därför att man kan verkligen finna den rätta medicinen för rätt MS patient.
Naturligtvis kan man inte korrigeravid första besöken. Man kan korrigera utifrån om man har andra
samtidiga sjukdomar, hur biverkningarna upplevs och hur effektivt medicinerna hjälper.
Det bör vara en balans mellan detta.
Man bör alltså titta på samtidiga sjukdomar, alla mediciner kan
inte ges till alla patienter men man måste också titta på livsstil. Somliga
patienter följer lättare läkarens rekommendationer och är mer disciplinerade och lättare att följa upp och
andra mindre så. Och den stora tillgången på olika mediciner möjliggör att
hitta rätt drog för den rätta patienten,
Man talade om riktlinjer för behandling och Eva Havrdova sa att
det finns sådan sedan cirka tre år i
Europa, riktlinjer som ger läkaren frihet att använda mediciner vid
olika typer av MS. Det gäller exempelvis kliniskt isolerat syndrom (CIS), graviditet och hur man skall hantera och följa olika biverkningar. Uppföljning av
sjukdomsaktivitet och effektiviteten av behandlingen ingår likaså.
Där finns också om progression och det är de första riktlinjerna i världen som
tar upp detta. Vidare finns nu godkända droger för MS hos barn, Riktlinjerna
ger stora möjligheter.
Tidig behandling är grundläggande
Vis måste stoppa inflammation så tidigt som möjligt därför att när hela
hjärnan är inflammerad kan vi inte göra något,
Tidig behandling betyder också att vi måste följa effektiviteten av behandling eftersom tidigt byte till
effektivare medicinering är ett måste.
Om patienten hålls länge på en mycket säker bromsmedicin men som inte är
effektiv så blir prognosen dålig. Riktlinjerna ger oss möjlighet att följa MRI
och grundat på aktivitet man ser där kan man ändra behandling. Vi måste följa
patienterna nära i början av sjukdomen för då kan vi se om mindre effektiva men
säkrare mediciner fungerar bra. Om de inte gör det måsta man ge effektivare. Vi
bör få tillstånd en effektiv behandling första
eller andra året. Vi har goda data som stödjer detta. Om man sätter in effektiv
medicin tidigt är prognosen mycket bättre..
På frågan om Eva Havrdova tror att det finns ett antal patienter som bör ha de allra
mest effektiva medicinerna från början svarar hon: Fler än neurologer tror! Om man undersöker och följer
patienterna noga kan man se det Och vi behöver inte följa bara EDSS skalan utan
också använda appar som ser vad patienten
kan göra, gånghastighet, handfunktion och allt detta. Här inflikar dr Wiendl
att det finns data som visar patienter med optimal behandling där man inte
tillåter inflammatorisk aktivitet från
så tidigt som möjligt har bättre långtidsutsikter. Havrdova kommenterar också
behandlingsmålet NEDS No evidence of disease activity, dvs det skall inte
finnas några tecken på sjukdomsaktivitet på magnetkamera. Detta är ett mål som man numera
kan uppnå för nästan alla patienter.
Eva Havrdova tallar
också om förebyggande, Hon säger orsakerna är genetiska till cirka 30 procent,,
Förebyggande kan vara delvis
möjligt. Till exempel icke rökning, D-vitamin, vikt, att inte äta mycket salt. Man tittar på
orsaker i tarmfloran och att vår mat kanske inte är adekvat
onsdag, september 18, 2019
Hur ser forskare på framtiden avseende MS behandling- fortsättning föregående artikel
MS
sjukdomens mekanismer- fortsättning på diskussion mellan experter. Det är Dr
Montalban som frågar och Dr Wiendle som kan neuroimmunologi ( kanske kan
översättas som läran om immunsystemet avseende nervsystemet.) berättar:
De
nya behandlingar och mediciner som kommit har fört kunskapen om MS framåt. Immunsystemet
har man länge trott ha en central roll i utvecklingen av MS, men numera är man
bättre på att förstå vilka immunfaktorer som är aktuella, när och hur de
påverkar. Inte minst känner man bättre till var i förhållande till den så blod
hjärnbarriären ( BBB blood brain barrier) det sker. Den del av immunsystemet
som finns utanför BBB kallas perifera nervsystemet
Det
är utvecklingen av de nya läkemedlen och
behandlingen med dessa som ökat kunskapen. I huvudsak är de läkemedel som
används mot MS medel som påverkar det perifera immunsystemet. Wiendle tror också
att sjukdomen tar sin början i perifera nervsystemet och att perifera immunceller
passerar in i centrala nervsystemet. Denna passage påverkas av flera av
bromsmedicinerna till exempel Tysabri.
Man
börjar förstå lite grann hur immunsystemet fungerar i samband med utvecklingen
av MS. Det finns ett antal olika processer som sker som leder till att myelinet
kring nervtrådar angrips, att nervceller skadas och också till
reparationsmekanismer. Olika komponenter i det här immunsystemet samverkar och
enstaka processer sker inte isolerade utan en process påverkar en annan. Det är
ett nätverk där om något händer gör detta att ytterligare saker sker. De
viktigaste aktörerna i nätverket i utvecklingen av MS är B och T-celler.
Störningar i det nätverket försöker man påverka genom behandling som riktar sig
mot exempelvis B celler.
Vad händer innanför blod-hjärn-barriären?
Processen innanför denna
kallas ofta neuroinflammation där immunsystem kan var indelat i avdelningar (compartment)
som kan vara avskilda från perifera nervsystemet, men perifert immunsystem och systemet innanför BBB
kan också vara i kontakt. Man tror att orsaken till att man inte lyckats
behandla den del av sjukdomsbilden som handlar om progressionen av sjukdomen
och att reparationmekanismerna ej fungerar kan
ha med dessa compartments att göra. ( en reservation: om jag nu fattat
det rätt).
Immunförsvaret kan indelas i det medfödda och det förvärvade
immunsystemet. Det medfödda innebär att
det finns immunceller som kan reagera på virus, bakterier och annat icke
kroppseget utan att det varit i kontakt
med det innan. Det förvärvade är ett
försvar som uppbyggs efter att kontakten
skett där det medfödda immunförsvaret är
med och lär ut vad som skall angripas. Man kan säga att det medfödda är
snabbare men inte så massivt medan det förvärvade tar tid att bygga upp men är
sedan mycket effektivare.
Man är nu inne på att det medfödda immunsystemet tycks spela en
roll vad beträffar den progressiva delen av sjukdomen och också förmågan till
reparation och att detta sker innanför BBB. För att påverka dessa senare faser
i sjukdomen behöver man mediciner som kan nå innanför BBB. Wiendl tror att man
för framtiden måste hitta en terapi som
påverkar inne i CNS ( centrala nervsystemet) då det gäller progression plus
något som påverkar inflammationen i CNS
plus också verkar för att förbättra reparationen i hjärnan. ( laga myelinet ,
remyelinering är en del av reparationen).
Man måste farmakologiskt samtidigt påverka neuroinflammationen för att
kunna förbättra remyelinisering och skydda nervvävnaden farmakologiskt
Ett stort behov idag är att förstå hur reparation sker. Man vet att i början har patienterna spontant
en god förmåga till reparation. Det
finns idag strategier avseende reparation, till exempel blockera oligocytmolekyler vilket skulle möjliggöra bättre remyelinisering. Läkemedel finns i dag i fas
II undersökning för detta. Wiendl tror
att det är viktigt att samtidigt ha effektiv behandling av inflammationen
samtidigt som man arbetar med remyelinisering. Hittills har man lagt mycket
pengar på att reparera men försummat att samtidigt motverka inflammationen. Han
säger att det är mycket viktigt att arbeta med neuroinflammationen om man vill
ha framgång med mediciner som skall skydda nerver och reparera nervvävnaden,
tisdag, september 03, 2019
Hur ser några forskare på framtiden
beträffande MS?
Jag lyssnade på
Xavier Montalban chef för neurologkliniken vid Universitet i Toronto, Nicola de
Stefano professor i neurologi vid universitetet i Sienna Italien, neurologiprofessor
Eva Kubala Havrdova Charles University i
Prag samt professor Heinz Wiendle professor vid Muenster universitet i Tyskland.
De samtalade i en utbildningsession på nätet för läkare ( Medscape Education).
Xavier
Montalban var moderator och inledde med att be skriva
huvuddragen.
· En stor förändring är att man nu kan ställa diagnos
tidigare och de krav man haft för att ställa diagnos har förändrats.
· Det andra stora är att man nu förstår mycket
bättre sjukdomens mekanismer. Vad är det
som händer, vad orsakar etc…
· Slutligen har vi numera ett stort antal mediciner,
inkluderande behandlingar för progressiv MS.
Xavier M bad
först Nicola De S att berätta
vad som händer inom neuroradiologi:
dvs de olika avbildninssätt som finns undersöka hjärnan medelst röntgen, MRI
mm:
MRI ( populärt
kallad magnetkamera) är betydelsefullt ur
många aspekter, sade Heinz W bl a för att se hur sjukdomen utvecklas hos den
individuella patienten. Man kan i dag bedöma samt följa MS-lesionernas utveckling, och idag är det
också möjligt att följa hela hjärnans utveckling och se att MS är inte bara en
fokal sjukdom lokaliserad till lesionerna utan också en mer diffus sjukdom i
hjärnan som helhet. Sjukdomen finns i hjärnans vita materia och i den gråa. Detta
är mycket viktigt.
De fokala lesionerna är viktiga för diagnosställandet.´I nuläget ställs diagnosen efter nya kriterier
genom att titta på hur lesionerna är lokaliserade och också spridningen i tid
för just den specifika, aktuella diagnosen . De nya kriterierna innebär att man idag inte skiljer mellan lesioner
som ger symtom och de som inte ger symtom.
Man måste vara
väldig försiktig när man ställer diagnos med MRI även om vi vill ställa diagnosen tidigt.
Man måste tolka MRI bilderna på rätt sätt och räkna med det faktum att
differential diagnoser ( andra möjliga diagnoser) är viktiga att beakta. Vi behöver utvidga vår
undersökning så långt som det går till att det inte finns någon bättre
förklaring än diagnosen MS
Vi behöver förnya
de kriterier ( Mac Donald kriterier) vi
har för att ställa diagnosen ofta eftersom det sker en kontinuerlig utveckling
av MRI teknologin, kanske varje år, lokalisering av lesioner kräver en hög
resolution ( upplösning) på bilderna. En annan viktig sak är möjligheten att se
på den centrala venen inom lesionerna- något som är betydelsefullt för eventuell
annan diagnos. Genom att kunna studera lesionen närmare kan man få en bild av
dess patofysiologi ( de sjukliga förändringar som finns i lesionen).
Xavier M frågade om hjärnatrofi, det vill säga hur
hjärnan krymper. Så kallad atrofi drabbas vi alla av men om man har MS kan detta
ske mycket fortare. Och atrofi är numera ofta ett kriterium vid
läkemedelsundersökningar. Man tittar på hur mycket hjärnan krympt i gruppen som
får verksamt medel och de som får overksamt (placebo).
Nicola De S: Hjärnatrofi har med den diffusa sjukdomsbilden
att göra. Lesionerna är mycket viktiga för att titta på sjukdomen fokalt, den ”mikroskopiska”
skadan. Den diffusa skadan kan följas mycket bra om man tittar på atrofi av hjärnan.
Om man ser mycket atrofi utvecklas tycks det utvecklas mer handikapp. Atrofin spelar
en roll för att följa behandlingens
effekt i kliniska verksamheten som i kliniska försök avseende nya läkemedel. Många
läkemedel kan sakta ned utveckligen av atrofi
enligt vad man sett i kliniska studier. Så det är ett viktig verktyg i läkemedelsstudier.
Om det kan användas avseende att följa en enskild patient är ännu inte helt
klart, men det finns ett ökande intresse för att kunna göra detta. Ännu har man
emellertid inte något helt godtagbart jämförelsematerial avseende hur atrofiutvecklingen
ser ut om man inte har MS.
Vad kan jag dra för slutsatser av detta?
onsdag, augusti 14, 2019
Intressant studie om D-vitamin och omega-3
![]() |
| Bild Farid Atar |
I den Iranska staden Kashan har en grupp forskare gjort en intressant liten studie om kombinationen D-vitamin och omega-3 tillskott vid sjukdomen MS. Jag läser om detta i ett nyhetsbrev från organisationen OMS-overcoming multiple sclerosis- det vill säga den organisation som startats av George Jelinik.
Kashan är en stad på nästan 400 000 invånare belägen i Iran. Iran- vitamin D3 är en intressant kombination eftersom man funnit att MS ökat i Iran efter att man infört påbudet att bära slöja för kvinnor.
Studien är som skrivet liten vad avser antalet personer och den längd studien tog. I studien ingick initialt 60 personer varav hälften var kontroll grupp och hälften experiment grupp- den senare gruppen fick alltså verksamma medel . Deltagarna visste ej vad de fick och heller inte undersökarna. Undersökningen pågick i tolv veckor vilket är en kort tid. Den är dock välkontrollerad. Gruppernas deltagare matchades motvarandra så att de överensstämde avseende allvarlighetsgraden på sjukdomen baserad på den så kallade EDSS skalan, enligt vilken man graderar sjukdomsutvecklingen, kön, typ av medicinering, BMI och ålder. Genom denna matchning förökte man kontrollera att dessa faktorer inte skulle påverka resultatet. Personerna slumpades in i respektive grupp.
Utförande: pågick tolv veckor. Man gav två kapslar med omega 3 varje dag 500 mg DHA och 106 mg EPA vidare fick man vitamin D3 50 000 IE var fjortonde dag. Om man tog medicinen kontrollerades med att män mätte halterna av D vitamin i blodet samt att man återlämnade förpackningarna. Varje deltagare fick dagliga SMS för att påminnas om att man skulle ta medicinen.
Resultat: 26 personer i experimentgruppen fullföljde och 27 i placebogruppen ( kontrollgruppen). När man utvärderade resultatet fann man att för gruppen som fått verksamt preparat minskade statistiskt signifikant handikappsvärden på EDSS skalan. Man tog också inflammationsprover CRP, TAC, GSH och MDA) vilka också förbättrades för experimentgruppen . Dessutom mätte man insulinhormoner och fann en sänkning för experimentgruppen vilket betydde att blodsockernivån förbättrades vidare ökade värdet på HDL, det så kallade goda kolesterolet.
Således en liten undersökning men välkontrollerad och beträffande värden på exempelvis inflammationsprover, insulinnivåer, HDL talar studien ett ganska tydligt språk. Beträffande EDSS har jag kanske svårt att se att 12 veckor är en tillräcklig tid för att dra någon slutsats annat än att det är en intressant tendens. Hoppas på en större men lika välgjord undersökning.
söndag, januari 06, 2019
Brain fog
Brain fog=ungefär hjärndimma
När jag fick mitt svåraste skov av MS blev hjärndimma
något högst påtagligt för mig och jag kallade det dimma utan att veta att
begreppet brain fog eller MS brain fog fanns. Jag upplevde det som en dimma
framför mina ögon men även hörsel och känsel blev förändrade. Det var som mina
känselsinnen blev mindre skärpta. Jag hade som som en glaskupa över huvudet. Men vad menas med brain fog?
I en artikel
från 2017 skriver Claire Sissons följande i nyhetsbrev från Medical News Today:
Hjärndimma kan få en person att känna det som om förmågorna att tänka, förstå
och minnas inte fungerar som de skulle. Hon tar upp följande exempel:
·
minnet och dess
olika processer i hjärnan som inlagring och förmåga att hämta fram det lagrade
minnet.
·
Förmågan att använda
och förstå språk.
·
Förmågan att hantera
information som hjälper till att förstå och fokusera.
·
Förmågorna att
hantera synintryck inkluderande teckning, känna igen former och att orientera
sig.
·
Förmågan att
räkna.
·
Så kallade
exekutiva funktioner som organisationsförmåga, problemlösning och planering
Sammanfattningsvis skriver hon att något av detta är skadat kan man få svårighet
att förstå, få svårt att fokusera eller koncentrera sig, glömma saker och
uppleva trötthet. Man kan uppleva det som en dimma och det gjorde jag.
![]() |
| så känns det lyckligtvis inte längre |
Artikeln finns på följande länk:
https://www.medicalnewstoday.com/articles/320111.php
torsdag, november 29, 2018
Podcast om neurologi MS, Parkinsons sjukdom och epilepsi
Aktuellt avseende Neurologi från specialdag av tidningen Dagens Medicin:
Initialt handlar denna podcast om epilepsi och de nya behandlingsmöjligheter som finns nu inte minst kirurgi
Efter cirka 20 minuter talar neurologen Jan Lycke om MS och vad som är aktuellt i behandlingsvägar nu inte minst behandling av progressiv MS.
Dessutom aktuellt om Parkinson.
![]() |
| Från Puerto de la Cruz, Teneriffa där jag tillbringar vintertiden. |
tisdag, september 25, 2018
Autolog stamscellstransplantation mot MS.
Journalisten Kajsa Hansson Sigvardsson har skrivit en bok om sin resa som MS sjuk-
ATT FÅ TILLBAKA SIN FRAMTID
Hon insjuknade ungefär 2010 och det började med synnervsinflammation. Och det blev inte något enstaka skov, fick först prova de mest beprovade medicinerna men sjukdomen broomsades inte. Därefter Tysabri som hon utvecklade antikroppar mot med följden att den var utan effekt. På nästa behandling fortsatte inflammationerna att komma enligt magnetröntgen.
Man tog då upp behandling med autogen stamscellstransplantation med henne och år 2014 genomfördes detta
.
Detta är en behandling som i många fall visat sig vara mycket effektiv för att inte säga en bot mot MS för flera som genomgått behandlingen och i varje fall inte ännu återfått sjukdomen.
Kajsa Sigvardssons bok redogör för
dels hur det är att insjukna i MS och leva med MS .
Hon beskriver också sin vilja att fortsätta att leva som vanligt med intensivt arbete, utan att berätta på arbetet om sin sjukdom och jag tror intedetta är helt ovanligt.
Vidare berättar hon om hur det var att genomgå stamcelsstransplantation och vad den innebär. För henne blev det som titeln säger, att hon återfick sin framtid.
Jag kan rekommendera denna bok både om du vill läsa om MS men också om du vill veta mer om autolog stamscellstransplantation.
Den första som genomgick en sådan behandling i Sverige Ida Berner har också skrivit en bok om sitt liv. Hon genomgick .behandlingen cirka 2001. Jag har inte läst hennes bok.. Den heter : Mitt år med MS -Är jag botad nu. I Ida Berners bok har neurologen Jan Fagius skrivit förordet. Han var hennes läkare då hon genomgick behandlingen.
Jag tycker man skall veta att sådan behandling har pågått mot andra sjukdomar än MS långt längre tid än vid MS och pågår fortfarande. Själva metodiken är alltså väl känd och det framkommer i Kajsa Sigvardssons bok att i Lund där hon behandlades är det betydligt vanligare med andra diagnoser. Det är alltså inte någon experimentverksamhet som metod utan ganska beprövat. Det är vid MS som det fortfarande är på försöksstadiet och hittills har resultaten varit ganska fantastiska skulle jag vilja skriva.
ATT FÅ TILLBAKA SIN FRAMTID
Hon insjuknade ungefär 2010 och det började med synnervsinflammation. Och det blev inte något enstaka skov, fick först prova de mest beprovade medicinerna men sjukdomen broomsades inte. Därefter Tysabri som hon utvecklade antikroppar mot med följden att den var utan effekt. På nästa behandling fortsatte inflammationerna att komma enligt magnetröntgen.
Man tog då upp behandling med autogen stamscellstransplantation med henne och år 2014 genomfördes detta
.
Detta är en behandling som i många fall visat sig vara mycket effektiv för att inte säga en bot mot MS för flera som genomgått behandlingen och i varje fall inte ännu återfått sjukdomen.
Kajsa Sigvardssons bok redogör för
dels hur det är att insjukna i MS och leva med MS .
Hon beskriver också sin vilja att fortsätta att leva som vanligt med intensivt arbete, utan att berätta på arbetet om sin sjukdom och jag tror intedetta är helt ovanligt.
Vidare berättar hon om hur det var att genomgå stamcelsstransplantation och vad den innebär. För henne blev det som titeln säger, att hon återfick sin framtid.
Jag kan rekommendera denna bok både om du vill läsa om MS men också om du vill veta mer om autolog stamscellstransplantation.
Den första som genomgick en sådan behandling i Sverige Ida Berner har också skrivit en bok om sitt liv. Hon genomgick .behandlingen cirka 2001. Jag har inte läst hennes bok.. Den heter : Mitt år med MS -Är jag botad nu. I Ida Berners bok har neurologen Jan Fagius skrivit förordet. Han var hennes läkare då hon genomgick behandlingen.
Jag tycker man skall veta att sådan behandling har pågått mot andra sjukdomar än MS långt längre tid än vid MS och pågår fortfarande. Själva metodiken är alltså väl känd och det framkommer i Kajsa Sigvardssons bok att i Lund där hon behandlades är det betydligt vanligare med andra diagnoser. Det är alltså inte någon experimentverksamhet som metod utan ganska beprövat. Det är vid MS som det fortfarande är på försöksstadiet och hittills har resultaten varit ganska fantastiska skulle jag vilja skriva.
onsdag, september 12, 2018
Nytt om Multipel Skleros
Riktlinjer för
behandling av MS utformade av American Academy of Neurology publicerade 2018
Det kan vara intressant att se hur man ser på behandlingen i andra länder. Detta är från USA. Som man kan läsa är det likartat Sverige .
När sätta in
behandling med bromsmediciner?
Dessa riktlinjer handlar bl a om att man skall informera och
ge råd till patienterna avseende de behandlingsalternativ med bromsmedicin som
finns, och vad kan patienten vänta sig av behandlingen och man betonar vikten
av att man skall utforma behandlingen utifrån och för individen, dvs skräddarsy
behandlingen. Rekommendationerna skall inkludera vilka medicinalternativ som
finns och vad patienten önskar, beakta andra tillstånd som kan inverka på medicineringen
och betona vad bromsmediciner kan göra och vad de inte kan förväntas göra. Man
skall kartlägga och diskutera eventuella faktorer som kan medföra att patienten
ej klarar genomföra behandlingen. Allt detta skall ske i samråd.
I detta skede är det också viktigt att man lägger upp en
plan för behandling i framtiden och uppföljning och betonar vikten av
behandlingen utformas tillsammans med patienten.
Vidare tas i riktlinjerna upp vilka som skall erbjudas behandling
med bromsmediciner exempelvis personer med kliniskt isolerat syndrom , dvs där
man haft en episod som kan betecknas som ett skov, exempelvis en
ögonnervsinflammation ( opticusneurit)
eller personer med skovförlöpande MS.
Ytterligare riktlinjer beskriver hur de patienter som står
på bromsmediciner skall följas upp och speciellt tas också upp vad som gäller
för personer i fertil ålder. Slutligen finns riktlinjer för specifika
bromsmediciner som hur till exempel patienter som behandlas med Tysabri skall
följas eller hur insättande av en medicin skall ske.
När skall man byta
behandling om tecken på ny sjukdomsaktivitet uppstår?
Hur upptäcka sjukdomsaktivitet? Detta skall göras både med
att följa kliniska tillståndet och genom magnetkamerakontroller. Hur patienten
följt den rekommenderade behandlingen och vilka biverkningar finns är också av betydelse
vid byte av bromsmedicin.
Om patienten följt behandlingen under tillräckligt lång tid
för att den skall ha haft full verkan och det inträffat skov eller försämring
eller om man ser tecken på aktivitet på magnetkamera bör man överväga byte av
behandling. Andra skäl till att byta kan vara att man är trött på sprutor eller
har besvärliga biverkningar.
Man diskuterar speciell Tysabri och förutom infektionsrisk
är också viktigt att följa upp så att man inte utvecklar antikroppar vilket också
gör att man bör byta medicnering.
Man tar också upp riskerna för infektioner när man har
bromsmediciner
Slutligen ingår också riktlinjerna rekommendationer om hur
man förfar vid planerad graviditet eller graviditet
måndag, augusti 27, 2018
Lite om vad som kan tänkas orsaka MS
I juli 2018 publicerades en artikel i Läkartidningen som refererade
en studie om lösningsmedel och risken att få multipel skleros. I inledningen skriver Anna- Karin Hedström
Karolinska Universitetsjukhuset att MS ”uppstår som ett komplicerat samspel mellan genetiska
faktorer och omgivningsfaktorer”
. Det är intressant hur bilden förändrats under
de senaste decennierna och det börjar komma fler och fler studier som visar på
omgivnings och miljöfaktorer som kan bidra till sjukdomen MS. Då man talade om
detta förr var det inte alls accepterat och det verkade som sjukdomen kom helt
från ingenting eller möjligen från Epstein-Barr virus detta trots att man i
studier på enäggstvillingar funnit att en rätt stor andel av insjuknandet borde
omgivningsfaktorer stå för.
Studien var en fall-kontrollstudie med 2042 incidenta fall (
med sjukdomen) och 2947 kontroller. Man
tittade på genetik ( där det finns riskgener
avseende MS), rökvanor, exponering för organiska lösningsmedel.
1 Man fann ett samband mellan dos av lösningsmedel man exponerats
för och risk för MS innebärande att
sjukdomsrisken ökade i ju större utsträckning man varit utsatt för
lösningsmedlet.
2 Man fann också att kombinationen av att ha HLA gener med ökad
risk för MS och att vara exponerad ökade
risken och ökade risken mer än summan av risken avseende lösningsexposition och
att ha det ärftliga anlag.
3 Var det dessutom så att man rökte och samtidigt hade gen
med MS risk och dessutom lösningsmedelsexposition så 30-faldigades
risken för MS
Författaren berättar också om hytotesen att kronisk lungirritation
( kanske snarare luftvägsirritation) orsakad av organiska lösningsmedel eller
rökning ger upphov till en immunrespons
som slutligen leder till MS speciellt om
man har ökad ärftlig risk. Det hela är mycket intressant och pekar på
likheterna mellan reumatoid artrit och MS där man också har en liknande
hypotes. Jag har funnit många anknytningspunkter mellan reumatoid artrit och MS
och tycker att reumatologerna ofta varit steget före.
Källa Läkartidningen
När jag skrev om RA fann jag bland annat följande om
lite belyser vad jag menar: Forskaren, tillika läkaren, Lars Klareskog och medarbetare vid
Karolinska Sjukhuset bad drygt 4000 RA patienter att fylla i ett frågeformulär om vad
som hänt och förekommit innan man insjuknade (EIRA-studien). De flesta angav någon
form av stress som utlösande. När man som kontroll tittade på vad som hänt lika
många jämförbara men friska personer (slumpmässigt utvalda) visade sig att
dessa också hade haft lika mycket stress. Stress tycktes inte vara någon tung
sjukdomsdrivande faktor. Vad man däremot fann var att rökning är en kraftig
riskfaktor för att utveckla ledgångsreumatism men det gällde endast de som hade
CCP-antikroppar. Kombinationen cigaretter och vissa genetiska faktorer ökade
risken ytterligare. Att röka bidrar så starkt att om ingen gjorde det skulle
kanske antalet RA-fall minska med en tredjedel. Det visade sig också att de nya
effektiva medicinerna endast har halv effekt hos de som fortsätter röka. Senare
lade Anne-Marie Wesley fram en avhandling med material ur samma grupp som ovan.
Hon fann att om man åt fet fisk kunde detta verka skyddande men däremot inte om
man åt tillskott av omega-3. Fyndet stämmer med vad som skrivs i WHO:s
expertutlåtande om fetter där fiskolja beskrivs som en skyddsfaktor vid
kroniska tarmsjukdomar, barnastma och RA. I Wesleys avhandling undersöktes
stora livshändelser (dödsfall, skilsmässa, byte av jobb, barns födelse etc) och
risken att insjukna. Här hittade man en ökad risk för de som genomgått något
sådant under fem år före diagnosen.
De
som varit utsatta för stendamm hade också ökad risk liksom rökarna och
inflammationer i luftvägarna är intressanta. Detta är en av anledningarna till
forskarnas antydningar om att ledgångsreumatismen kanske inte börjar i lederna
utan i luftvägarna eller eventuellt ytterligare någon annanstans. Man spekulerar även om att antikropparna mot
citrullinerade proteiner kan finnas med i orsakerna till att man insjuknar i
RA. Det finns en möjlighet att man är ledgångsreumatismens gåta på spåren men
än så länge är det teorier.
torsdag, augusti 23, 2018
Blodstamscellstransplantation
Lite gammal nyhet med ganska sensationella resultat men det har varit ganska tyst om dem
I våras kom preliminär
resultat från en studie om blodstamcellstransplantation. Studien heter MIST och
är en studie med patienter från Sverige, Brasilien, Storbritannien och USA. Akademiska sjukhuset i Uppsala deltog ifrån
Sverige och svensk ledare var Joachim Burman.
110 personer med skovförlöpande
MS deltog i studien och de delades upp i två grupper en experimentgrupp och en
kontrollgrupp.
Experimentgruppen
behandlades med blodstamscelltransplantation
Kontrollgruppen
behandlades med sedvanlig behandling dvs bromsmediciner.
Joachim Burman, den
läkare som senaste åren arbetat med studien i Uppsala säger att det blev signifikant
bättre resultat för experimentgruppenspatienter i jämförelse med de som fick
traditionell behandling. Experimentgruppens
patienter förbättrades medan kontrollgruppens patienter överlag försämrades.
150 patienter har
totalt behandlats. De som behandlats är sådana där traditionell behandling
varit otillfredsställande. Cirka 2/3 av de svenska patienterna som behandlats har blivit stabila i sitt tillstånd och klarar sig utan medicinering. Ett av syftena
med studien var att finna vilka som var lämpliga och naturligtvis att studera
säkerheten.
Källa: pressrelease från Akademiska Sjukhuset http://www.mynewsdesk.com/se/akademiska_sjukhuset/pressreleases/blodstamcellstransplantation-effektivaste-behandlingen-vid-skovvis-ms-2445377
Jag tror att det här är en mycket viktig information. Blodstamcellstransplantation är en ganska
säker metod som ger resultat som tyder på att en del patienter botas. Ganska
säker skriver jag för även de effektivaste bromsmedicinerna har allvarliga
biverkningar.
lördag, juni 16, 2018
Bloggen öppnas igen.
Hej. Jag öppnar nu bloggen igen för offentlig läsning. Jag stängde den för att gå igenom mina inlägg. Jag har inte hunnit det och har egentligen inte orken att göra det ( 1700 inlägg) Ber istället att ni läser den med en nypa salt. En hel del är gammalt och inte aktuellt längre.
Här är ett inlägg som jag egentligen tänkte ha med i en bok men det blir inte så, varför jag lägger ut det här.
Kort och förenklat: Diabetes typ 2 är en sjukdom där man utvecklat nedsatt känslighet för insulin, så kallad insulinresistens. Detta hormon har en viktig roll i omsättningen av glukos och möjliggör dess passage från blodet in i olika celler typ fett- och muskelceller varvid blodsockret sjunker. Vid brist på insulin som vid diabetes typ 1 kommer en snabb förhöjning av sockerhalten i blodet. Blodsockret vid diabetes typ 2 kan däremot stiga smygande under flera år utan att man känner det. Insulinresistens utvecklas med långsamt stigande blodsockerhalt och är klart kopplad till både övervikt och låg aktivitetsnivå. I samband med viktökningen hos befolkningen i USA har antalet fall med diabetes ökat. Förr fanns knappast barn med diabetes typ II där, men numera har sjukdomen blivit inte helt ovanlig och man förstår varför om man ser hur kroppsvikten däröver ökat under senaste decennierna. I tabell visas att siffran för fetma har stigit ganska dramatiskt under de senaste 25 åren enligt officiell statistik. 1991 hade färre än tio av de femtio staterna en andel på 15-19 procent av befolkningen som led av fetma, men 2008 hade i stort sett alla staterna denna andel. Dessutom hade andelen med feta människor, BMI över 30, vuxit till minst en fjärdedel i hälften av staterna.
Här är ett inlägg som jag egentligen tänkte ha med i en bok men det blir inte så, varför jag lägger ut det här.
Spridda tankar
kring kronisk sjukdom
I
tusentals år betraktades sjukdom som en mystisk åkomma, en
följd av trolldom eller att man kommit på kant med onda makter. Ett stort steg framåt tog Ignaz Semmelweiss,
som jämförde två BB-avdelningar på Wiens Allmänna sjukhus i mitten av
1800-talet och fann att den avdelning
som sköttes av barnmorskor hade mycket lägre dödlighet hos nyblivna mödrar än
den som sköttes av doktorer. Han såg att läkare och läkarkandidater gick direkt
från obduktioner till att förlösa barn utan att tvätta händer eller byta
kläder. Detta var innan smitta och mikroorganismer sågs som orsak till sjukdomar, men
Semmelweiss anade här ett samband mellan hanteringen av döda och risken att mödrarna skulle få den dödliga
barnsängsfebern. Han påbjöd att läkarna
skulle tvätta händerna innan de påbörjade arbetet på förlossningsavdelningen.
Dödligheten hos mödrarna minskade från
drygt 12 procent till cirka 2.5 och därmed ökade även barnens chanser
att överleva. På den tiden var den dominerande teorin att sjukdom berodde på
obalans mellan olika kroppsvätskor och motståndet mot Semmelweiss idé var
starkt hos läkare. Hans råd stred mot dåtida vetenskapsteorier och han fick
inget erkännande för sitt epokgörande
arbete under sin livstid.
Ligger det i människans natur att vara sen med
att acceptera nya insikter och kunskaper? På något sätt betraktas sjukdomar fortfarande likadant som för tusentals år
sedan __ som mystiska åkommor. De dyker bara helt oväntat upp. Insikten att övervikt,
rökning, stillasittande liv är
sjukdomsframkallande håller mycket
långsamt på att bli accepterad. Dessa tankar har mött en del protester till
exempel från tobaks- och livsmedelsindustrin
och har inte slagit igenom till
fullo. I stället går utvecklingen delvis
på tvärs. Rökningen har minskat men dessvärre börjar många ungdomar att röka.
Snabbmat har blivit en vanlig kost och tillhandahålls av de stora
snabbmatskedjorna i såväl rika som fattiga länder med påföljden att fetma och
övervikt ökar världen över. Man talar om en fetmaepidemi som brutit ut under de
senaste decennierna.
Det
finns en del kända platser där människor blivit mycket gamla, vilket tros bero
på kosthållning och livsstil över huvud taget. En sådan plats är ön Okinawa i
Japan. Men levernet och kosten ”moderniseras” där också med hamburgare och
annan snabbmat plus sockrade drycker.
Medelhavskosten med mycket frukt och grönt, fibrer, fisk och olivolja samt
nötter ersätts med skräpmat i medelhavsländerna. Studier visar att delar av den traditionella
nordiska kosten kan vara lika nyttig som
medelhavskosten men varm korv, pizzor, hamburgare konkurrerar ut den. Man äter dessutom alltför
mycket. Tallrikar har blivit större
liksom glasen. Buteljerna med läskedrycker växer. På vissa
snabbmatsrestauranger erbjuds fri och obegränsad tillgång till dessa drycker om
man äter där. Följden blir att vi överäter, äter mer än vi behöver. Att äta för mycket och felaktigt är förödande speciellt i kombination med ett
stillasittande liv. Att regelbundet få sin lunch eller middag via drive in är ingen
bra vana. Min generation har levt mer
fysiskt passivt än mina föräldrars och den yngre generationen mer passivt än
min. Detta går igen på många områden. Barn och ungdomar åker skolbuss eller med
föräldrarna i stället för att gå till fots eller cykla till skolan. Alltmer tid spenderas framför datorer, spel
och TV vilket medverkar till övervikt
och fetma samt kronisk sjukdom. Sjukdomen diabetes typ 2 är ett skolexempel på
vad överätande och ett stillasittande
liv kan ställa till med.
Kort och förenklat: Diabetes typ 2 är en sjukdom där man utvecklat nedsatt känslighet för insulin, så kallad insulinresistens. Detta hormon har en viktig roll i omsättningen av glukos och möjliggör dess passage från blodet in i olika celler typ fett- och muskelceller varvid blodsockret sjunker. Vid brist på insulin som vid diabetes typ 1 kommer en snabb förhöjning av sockerhalten i blodet. Blodsockret vid diabetes typ 2 kan däremot stiga smygande under flera år utan att man känner det. Insulinresistens utvecklas med långsamt stigande blodsockerhalt och är klart kopplad till både övervikt och låg aktivitetsnivå. I samband med viktökningen hos befolkningen i USA har antalet fall med diabetes ökat. Förr fanns knappast barn med diabetes typ II där, men numera har sjukdomen blivit inte helt ovanlig och man förstår varför om man ser hur kroppsvikten däröver ökat under senaste decennierna. I tabell visas att siffran för fetma har stigit ganska dramatiskt under de senaste 25 åren enligt officiell statistik. 1991 hade färre än tio av de femtio staterna en andel på 15-19 procent av befolkningen som led av fetma, men 2008 hade i stort sett alla staterna denna andel. Dessutom hade andelen med feta människor, BMI över 30, vuxit till minst en fjärdedel i hälften av staterna.
Övervikt
och fetma kan påverkas och
komplikationer förebyggas och allra bäst är att undvika uppkomsten av
övervikt och fetma. Här följer ett antal exempel på vad individen själv kan
åstadkomma. Att gå ned i vikt medför att
typ II diabetes kan förbättras betydligt.
Ulf N led av flera olika åkommor och vägde bortåt femtio kilo för
mycket, något som gjorde att han fick
svårt att röra sig. Korrigering av
medicinering och kostomläggning ledde
till att många kilon försvann, och
parallellt minskade hans symtom på
diabetes. Slutligen kunde diabetesmedicinen sättas ut. Att få en kronisk sjukdom kan leda till ökade
svårigheter att röra sig varför det
gäller att vara uppmärksam på detta. Det kan lätt hända att man kommer in i en
ond cirkel där nedsatt rörlighet orsakar viktökning som i sin tur ger ännu
sämre rörlighet. I värsta fall kan detta bli allvarligare än sjukdomen i sig. Den kände MS- läkaren och
forskaren Gavin Giovanni berättade på
bloggen Bart's blog om en man på sin
mottagning, som på ett år hade förbättrats betydligt och blivit mycket
rörligare. Det som hänt var inte att patienten fått några nya mediciner, utan
han hade tagit till sig kunskapen att en förändring av livsstilen kan ha en
stor betydelse. Genom diet och träning gick vikten ned från 107 till 69 kilo
vilket medförde att rörelseförmågan förbättrades och käpparna kunde läggas åt
sidan. Människor med kroniska sjukdomar försämras ofta avseende kondition ,
ökar i vikt, får hjärtsjukdomar med mera, men
det behöver absolut inte bli så.
I varje fall kan man motverka det genom att stressa ner, äta bra, och röra sig mer.
Marlene S. kände sig mer
och mer isolerad. På fritiden blev hon ofta sittande hemma trots att hon
älskade bio, teater och konserter eller att bara gå ut för att träffa folk.
Jobbet påverkades, varje steg hon tog gjorde
ont och för att klara sin uppgifter konsumerade hon en maxdos av
Alvedon. 2003 gick hon till doktorn för
smärtorna i sitt knä. Denne sa till henne: Du måste gå ned i vikt! Inne i sig
tänkte hon, vad tror han att jag håller på med egentligen. Hon blev frustrerad och arg över att inte ha tyckts få någon hjälp för
sitt onda knä. Ute på gatan gick hon direkt
och köpte en stor påse med lösgodis, vars innehåll hon omedelbart åt upp. Marlene hade hela sitt
vuxna liv kämpat med övervikt och försökt alla bantningsmetoder. För varje gång
hon lyckades gå ned i vikt kom bakslag, där hon gick upp alla kilon igen och
lade på sig lite till. Hon visste det mesta om mat, kalorier och vad som gjorde
henne kraftigt överviktig. Hon sysslade
i tankarna med att banta hela sin vakna tid, men att med enbart vilja gå ned i
vikt blev henne för svårt. Ilskan och missräkningen över läkarbesöket - och
godispåsen - medförde att hon begärde
och fick remiss för viktminskningsoperation. Detta ingrepp och tiden efteråt
var ingen dans på rosor men ledde till önskat resultat, Blodtrycksmediciner
kunde sättas ut och besvären från knät försvann och precis som för Ulf N. fanns inte längre behovet av medicin
mot diabetes då kilona rann av. Marlene
S återfick sin livskvalitet och framstår som ett ypperligt prov på att viktnedgång kan rätta till en hel rad av
hälsoproblem.
MS-sjuka Berit Jansson
skrev i boken En samuraj i rullstol om
en studie, där de flesta förbättrades efter en periods vistelse på
rehabiliteringscenter men inom ett år efter hemkomsten hade denna effekt
försvunnit totalt. Livet blir annorlunda då man kommer hem. Arbete och
hushållsgöromål bidrar till att den
nödvändiga träningen inte blir av. Ofta finns också en bristande insikt i den
fysiska träningens betydelse och efter träningsperioden tar tidigare vanor över
och sakta försämras funktionerna även om sjukdomen i sig inte avancerat. Vid ett
besök på Vintersol 2010 bekräftade arbetsterapeuten Lena Urefjord och sjukgymnasten
Nina Suo vad Berit Janson skrev i sin
bok; De som fortsätter träna mellan rehabsessionerna fungerar både psykiskt och fysiskt bättre än
de som inte gjort någon regelbunden träning under mellanperioden. I januari
2004 var jag själv på Vintersol för träning.
Under den månadslånga vistelsen förbättrades balans och finmotorik i hög
grad och självförtroendet växte. Hemma fortsatte jag med likartad träning
dagligen (Jag hade då läst om studien) och ett år senare var jag ännu bättre.
Studiens resultat stämde vad mig beträffar.
Det låter sig lätt sägas men att förändra vanor
och ovanor kan vara svårt. Jag är den
enda som kan ändra på vad jag gör och inte gör och därmed min livsstil, och du den enda som kan påverka din. Som hälsorådgivare tror man ofta felaktigt
att man lyckats sälja hem en del hälsoråd och patienten kan tro att enstaka
träningssessioner medför magiska
förändringar. Hur mycket än doktorn, sjukgymnasten eller vem det nu är talar om
den stora betydelsen av att regelbundet röra på sig och äta ”riktigare” händer
något först när individen tar till sig
budskapet och sätter igång. I samtalet med
Per B, som har MS sa denne: Att
träna regelbundet tror jag är mycket viktigt för att hålla symtomen på avstånd.
Jag har talat med flera som sagt att de fått träningsprogram, som inte har
fungerat. Har du följt dem då, frågar jag. Nej, det har de inte. Att träna
regelbundet tror jag är avgörande för utvecklingen. Får man ett program att
göra är det viktigt att man gör det.
Tyvärr
har inte de som håller i penningpåsen för rehabilitering heller insett vikten av
kontinuitet. Alla klarar inte av sin träning helt själv på grund av olika
handikapp. Henrik R har råkat ut för att sjukgymnastiken begränsas av regler,
vilket gör att han tränar mindre än han skulle vilja. Visserligen försöker han
träna själv men hans inskränkta
rörelseförmåga i benen gör en del nödvändiga övningar svåra att utföra i
hemmet. Det landsting han bor i tillåter inte att han går regelbundet hos
sjukgymnast utan det måste göras uppehåll, vilket får till följd att hans
funktioner inte bibehålls. Begränsningsreglerna har bidragit till att hans
rörelseförmåga försämrats mer än vad som hade varit nödvändigt.
Goda matvanor och ett fysiskt aktivt liv är viktigt, men jag menar
inte att alla kroniska sjukdomar kan förebyggas genom livsstilsförändringar
eller att alla symtom påverkas. Våra gener har stor inverkan och det finns
andra faktorer utanför vår makt att påverka, men forskningen och även nämnda
exempel talar sitt tydliga språk.
Medelhavskost gör att hjärt- och kärlsjukdomar samt vissa cancerformer minskar
med cirka 20 procent och för en del
neurologiska sjukdomar som Parkinson och Alzheimer är minskningen ännu större
enligt stora undersökningar. Likaså
finns ett antal vetenskapliga studier om hjärnhälsa
och träning som visar att motion skyddar
nervceller och minne. Att minnet hos
äldre mår väl av promenader har man kunnat läsa i dagstidningarna många gånger om. Det
finns potenta och enkla verktyg att
förändra den enskildes situation men också för
samhällsinsatser. Det är förvisso bra om du och jag ändrar vårt
beteende, till exempel tar trappan i stället för hissen, stiger av en hållplats
tidigare på hemresan, ger plats för grönsaker på tallriken och skippar läsken till maten men det ger
inte den där stora effekten som en livsstilssatsning i förslagsvis skolan skulle göra.
USA
är landet där förändringar ofta kommer före vad som händer i Europa. Samhällets och medicinens framsteg har lett
till att livslängden för varje generation successivt stigit men nu hotar den
kurvan att brytas. Om inte det sker en vändning riskerar kommande generationer
leva kortare tid än sina föräldrar och det kan redan anas i amerikansk
statistik. Jag har under årens lopp haft en hel del USA-kontakter och för mig
finns ingen tvekan om att fetmaepidemin drabbar alltfler. Det finns inget av
mystik i denna ”utveckling” utan den förklaras väl av förändringar som skett i
människors tillvaro och livsstil. Här i Europa har det inte gått så långt men
ökningen av kroniska sjukdomar finns
här sedan länge och det är hög
tid att stoppa den rullande bollen.
Forskning
visar att cancer och många kroniska
sjukdomar kan orsakas av faktorer i miljö och livsstil. Rökning, det mest kända exemplet, kan förorsaka både
lungcancer och förkalkade kärl. Den cigarett som förr ansågs vara ett medel att
stressa av förorsakar i stället för
tidig död. Innan dess kan rökningen förvandla den senare delen av livet
till ett riktigt helvete med hosta,
andningssvårigheter, smärtor, amputationer och infarkter. I Sverige röker
betydligt färre än tidigare. Detta har skett efter en lång tids information om
riskerna med rökning. Tillsammans med lägre blodfetter och blodtrycksnivåer har
detta medfört att hjärtinfarkter och
stroke har minskat markant. Förändring är möjlig men vad göra? Vi hör och ser
motsägande saker; En dag står det i tidningen att en viss typ av mat är bra
och någon vecka senare rapporteras att
den inte alls var nyttig. Det handlar
oftast om att det kommit vetenskapliga studier som säger de olika
sakerna, och ibland är det någon självutnämnd guru eller kändis som kommer med
råden. De vetenskapliga rapporterna bör
man inte svälja rakt av. Läser man vad forskarna säger i intervjuer i samband
med att deras arbeten presenteras finner man många reservationer. Dessa kan
handla om att arbetena är gjorda på experimentdjur och därför inte direkt
överförbara på människor, vidare kan alltför få individer ha studerats för att dra säkra slutsatser eller dosen av
ämnet ifråga har varit skyhögt över vad det handlar om i vardagslivet då vi äter.
Nästan alltid är en av slutsatserna att det måste till mer forskning för att
kunna säga något säkert. Bilden klarnar när man ser till den samlade
forskningen. Socialstyrelsen, Livsmedelsverket och andra myndigheter har till
uppgift att ta fram en sådan sammanfattning av vad forskningen säger. På
engelska finns tillgång till ett stort antal institutioner vars information är
tillförlitlig. Om det man läser på flera välrenommerade och tillförlitliga sajter överensstämmer med vad doktorn säger
kan man känna sig relativt trygg. Går man efter löpsedlarnas budskap ökar
förvirringen.
Ett
viktigt kapitel är hur själen och psyket mår. Jag är
så trött, skrev Eva Soumi i Sundsvalls tidning, där hon kåserade om sitt liv
som ung mamma. Det handlade om hur man idag tenderar visa sig så bra som
möjligt i livets alla situationer, så kallad maximering. Det kan medföra att man tär på sina resurser
och inte bygger upp dem igen. Kroppen har ett system med stressreaktioner som aktiveras i
farofyllda situationer. Det gör att hjärta, lungor och ett antal andra organ
tar all energi för att vi skall kunna
undfly och bekämpa faran medan andra organ sätts på sparlåga. Det finns också en funktion som sätter in
efter att faran försvunnit, som skall ladda energi och krafter igen. Vår hjärna
förmår inte helt skilja mellan olika
typer av stress utan behandlar en attack från
björn eller lejon på ett likartat sätt som risken att komma försent till ett möte
med följden att stresshormonerna flödar i båda fallen. Att ständigt vara
på topp som vid maximering utgör en risk att
inte få nödvändig vila och nya
krafter. Då rör det sig om skadlig
stress vars värsta konsekvens är döden. I Sverige dör ungefär 400 personer av
hjärt- och kärlsjukdomar kopplade till
arbetet och enligt Arbetsmiljöverket är stress en orsak till många av dessa
dödsfall.
Att
stressa ner och vila faller inte alla i
smaken. Den amerikanska professorn i
neurologi Roy Swank ägnade sitt
99-åriga liv åt sjukdomen MS och skrev en bok om vad han kommit fram till i sin
forskning och praktik. I den beskrivs en diet som han fann vara bra
för MS-sjuka samt allmänna råd om att leva med MS. Ett av hans råd är att ta en
vilostund mitt på dagen. Det är nu många år sedan boken kom men den säljs och
läses alltjämt av många; På nätbokhandeln Amazon.com kan man hitta nutida
läsares recensioner, och flera ser
Swanks råd att vila sig mitt på dagen som något synnerligen otidsenligt och
rent av löjligt. Rådet tycks gå dåligt
ihop med maximering. Forskaren Sara C Mednick, den största auktoriteten på
området säger precis tvärtom: Man kan få otroliga fördelar av 15 till 20
minuters sömnpaus. Sinnesorganen
vaknar fräscha, maten smakar bättre och Helen Sjöholm sjunger vackrare. Enligt
en NASA-studie ökar vakenheten 100
procent efter att man sovit cirka 25 minuter mitt på dagen. Kognitiva
funktioner som minne och koncentration förbättras. Det tycks inte finnas någon
hejd på nyttan av en kort stunds tupplur, och man kan bli skeptisk men låt inte
detta överskugga det faktum att vilan är
lika nödvändig som att vi rör på oss. Livet i det moderna samhället med
mobiler, appar, övervakning i form av kameror och GPS, sociala medier som
Facebook och Instagram har förändrat
livet för både barn och vuxna. Detta kan driva oss till att ständigt
vilja vara den mest effektiva, mest fantastiska, mest jättegoa, mest intressanta och andra
superlativer. Kvar blir ett allt mindre område utan krav och press där
man duger och är trygg i den man är.
Möjligheterna att koppla av och vila tunnas ut. Många skulle må bra av att vara
mobilfria en period på dagen och ta sig en stunds vila . Genom
vila kommer krafterna åter och
sömnen är därvid central.
I viss mån förnyas energi och krafter i vaket
tillstånd men sömnen är kroppens i särklass mest effektiva återhämtning och
speciellt viktig för centrala nervsystemet.
Vakna utsätts vi för frekvent stress med ökad hjärt- och
andningsverksamhet, stegring av
blodtryck, kroppstemperatur och muskelspänning. Under sömnen sjunker stresshormoner och kroppen går i
vila, däremot ökar tillväxthormon under
djupsömnen och befrämjar bland annat läkning och tillväxt av
immun-nerv-skelett- och muskelsystem. Människor som sover mindre djupsömn löper
ökad risk att fetma till och få kalaskula, den
farligaste formen av fetma. Insulinresistens som orsakar diabetes typ
två och misstänks bidra till andra kroniska sjukdomar ökar
kraftigt av blott enstaka nätter
med dålig sömn. Det mest kända stadiet,
REM-sömnen, tar mest stryk om man drar in på sömnen. REM är förkortning för
engelskans ord för snabba ögonrörelser
och under denna fas sker stora omställningar
i kroppen med ökad aktivitet bland annat just ögonrörelser. Det är då vi har de
flesta och längsta drömmarna. Under REM-sömnen bearbetas vad vi lärt,
minnen och emotioner från vakna skedet.
Brist på REM-sömn leder till sämre tänk och koncentration och på längre sikt
till ohälsa.
Genom
god sömn motverkas den stress vi utsätts för och kroppen får chans till
återhämtning. Att korta ned sovandet är inte en god idé vare sig på kort eller
lång sikt. Rekommendationer för optimal
sömn enligt Amerikanska Thoraxförbundet är sju till nio
timmar per natt men det kan finnas vissa individuella variationer. Man har gått
ut med rekommendationerna sedan man sett att vi i moderna samhället drar in på
sömnen. Detta har omedelbara konsekvenser eftersom alltfler sömniga personer
ger sig ute på vägarna och orsakar olyckor. Thoraxspecialister arbetar med sjukdomar i bröstkorgen och tar sig an exempelvis sömnapné, uppehåll i
andningen under sömn. Sömnapnéer bidrar
till allt från att man är trött under
dagen till högt blodtryck, diabetes, hjärtattacker och stroke. Att människor
sover otillräckligt innebär att de kan hamna i ett nedbrytande ekorrhjul. De
ökar i vikt, sover ännu sämre , vikten
stiger ytterligare med sömnapnéer som
följd. Sover man mindre kan det få
medicinska konsekvenser men också om man sover för mycket kan finnas hälsorisker.
Så hur länge skall man då sova? Att sikta på att vakna utvilad på morgonen ser jag som ett rimligt mål för
egen del.
Amerikanska
Thoraxförbundet tar också upp att
utbildningen avseende sömn för
hälsovårdare och allmänhet brister.
Sömntabletter erbjuds oftast där en
kartläggning av individens sömnvanor hade
behövts. Vid dålig sömn finns
många infallsvinklar att begrunda. Är man trött då man går och lägger sig?. Tog
tuppluren under dagen flera timmar? Hur mår man rent allmänt? Är det samma
tankar som dyker upp regelbundet och stör då man försöker sova? Är det tankar man kan göra något åt? Problem
man kan få ur världen? Går man
regelbundet till sängs vid samma tid? Vad gör man innan man går och lägger sig?
Var TV-programmet man såg rogivande eller fick det hjärtat att klappa? En
spännande deckare kan höja spänningen i kroppen medan en komedi kan vara
lugnande. Vad har man för nattlektyr? Och hur är det med kaffet? Koffeinet
finns kvar i blodet länge och kan störa insomningen och utgör en stor orsak
till sömnproblem. Skolåren och tonåren
är en kritisk tid då barnen ofta lider
brist på sömn under veckodagarna men försöker ta igen det under helgerna, Det
fungerar inte och en dålig sömn kan grundläggas där. Skolstart en halvtimme
senare gör dessa ungdomar betydligt mer alerta enligt en studie. Det finns ett kunskapsunderskott om sömnen och hur den
kan förbättras både hos läkare och allmänhet.
Sammanfattningsvis
kan kroniska sjukdomar i ganska stor mån
förebyggas genom en bra livsstil. Kroniska icke smittsamma sjukdomar är ett tilltagande problem i Sverige och hela
världen. Världshälsoorganisationen ser
det som ett av mänsklighetens största gissel. Det behövs förebyggande
samhällsinsatser. En bra livsstil kan
också hjälpa den som fått en kronisk sjukdom, men där måste anpassning ske till
individuell problematik. Följande kapitel kommer till stor del att handla om
detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)













