Copaxone, en långtidsuppföljning

bilder från Wikipedia

Det kan vara intressant att få en uppföljning av de terapier man haft. För min del var det interferon 2,5 år samt Copaxone 1 månad. Sedan fick jag sluta på grund av biverkningar.

En uppföljning av långtidsbehandling med Copaxone (glatirameracetat) presenterades vid ECTRIMS ( European Committee for Treatment and Research in Multiple Sclerosis) 25:e årliga konferens i Düsseldorf.

Uppföljningen avsåg 232 patienter från början. Vid 10 respektive 15 år sedan kvarstod 108 respektive 100 patienter på behandling.

124 patienter hade slutat vid 10 årsuppföljningen och av dessa kom 50 för uppföljning,

Man använde här ett värde som kallas MSSS scoring, där man väger samman EDSS och antal år man haft diagnos, och man får fram ett värde som man tror kan förutspå sjukdomens progress. Men det är ett ganska osäkert mått. Har man ett värde på 1 progredierar man snabbare än 10 % av en grupp med MS, och har man ett värde på 9 sker progressen snabbare än för 90 % av gruppen osv.

Patienter vilka fortfarande stod på behandling hade värden på 1.84 efter 10 år och 1.63 efter 15 år jämfört med deras värden då de började 3.62 respektive 3.5.

För de 50 som slutat var MSSS värdet 6.01 vid 10 årsuppföljningen respektive 4,3 då de startade behandlingen.

Det fanns en statistiskt skillnad mellan de som fortsatte behandlingen och de som drog sig tillbaka så tillvida att det verkade som allvarlighetsgraden var högre hos de som slutade från början till sista behandlingen. Endast 11 % av de som fortsatt behandlingen jämfört med 41 % av de som slutat hade fått en sämre skattning, medan 51 % av de som fortsatt behandlingen gentemot 24% av de som slutat fått bättre skattning.

Även denna studie visar liksom den tidigare långtidsuppföljningen av interferon dels vikten av att börja tidigt med behandling, samt ger också hopp till de behandlade att man kan sakta ned progressionen. Det var i början av behandlingen med dessa medel osäkert om man kunde det, men det tycks alltså vara så även med dessa de första bromsmedicinerna.

Från AAN:s möte om FTY720, cladribine, Tysabri och Copaxone

Från MSRCnews

80-83% av de tar FTY720 blir skovfria enligt vad företaget Novartis har presenterats på AAN:s möte i Seattle och det handlar om FAS III studien TRANSFORMS. Det gick ut en pressrelease om denna 12 december 2008, men publiceringen kommer senare detta år. Allvarliga biverkningar förekom i mindre än 2 % .Medlet har prövats i två doser 0.5 mg och 1.25 per dos och säkerheten tycks vara bättre för den lägre dosen. Det tycktes också vara färre skov med den lägre dosen, Det rapporterades också om en 4 årsuppföljning av en fas II studie, där man inte fann någon förändring av säkerhetsprofilen. Det man förknippat FTY med är eventuellt dödliga infektioner, hudcancer och ett fall av hjärninflammation. Hittills betecknar man det som oklart om detta har med FTY 720 att göra.

Ett annat medel som intas via munnen Cladribine kommer det också att rapporteras om på AAN mötet i Seattle om enligt MSRCnews. Det är förknippat med en minskning av antalet vita blodkroppar som kan leda till infektion. I januari sade företaget Merck att 4 personer hade diaagnosticerats med cancer i senstadiestudien.

Det finns också preliminära rapporter om Tysabri, där man i en liten studie om 62 personer funnit tecken på att medlet tycks främja remyelinisering. Mer utförligt om detta kan man läsa i Dagens Medicin.

Även beträffande Copaxone finns en studie som 6 år lång studie med 62 patienter där man använt en markör på mitokondriefunktion i nervvävnad kallad N-acetylaspartat (NAA) . En minskning av NAA pekar på en skada på nervceller och axonskador. Man fann här i studien en ökning av NAA hos de patienter som fått Copaxone i 6 år, vilket tolkas som en förbättring av mitrokondriefunktion i nervvävnad och minskad nervskada. Fynden är preliminära men man har tidigare funnit liknande fynd i en studie med patienter som haft ett så kallat CIS, kliniskt isolerat syndrom dvs ett första tillfälle med demyelinisering, exempelvis en synnervsinflammation. Även detta kan man läsa på MSRCnews.