Alemtuzumab-Campath-Mabcampat

Här berättar Alasdair Coles om Alemtuzumab på fyra videor på YouTube:

Monoklonala antikroppar har ett väldigt speciellt mål. Tysabri har ett ett specellt mål på en T-lymfocyt, hjälparT-cellen. Alemtuzumab har också samma cell som mål, men den blockerar inte en receptor, den dödar hela cellen. Alemtuzumab är ett godkänt medel att användas vid vissa elakartade sjukdomar, till exempel leukemi, cancer i vita blodkroppar men för MS är det inte ett godkänt medel men Fas III undersökning pågår. Här redogör en av nyckelpersonerna i denna forskning för utvecklingen hittills.(Dr Alasdair Coles, Camebridge). Han säger att han är mycket entusiastisk och har kanske en tendens att se bara det bra men inte det negativa (”bias”) /Jag har kanske en viss bias beträffande kostens effekter./

I både Tysabris fall och Alemtuzumabs fall gäller det att hejda dessa lymfocyter angrepp på den egna vävnaden.

Den här bilden visar diagram avseende 22 patienter som fått två doser av Alemtuzumab med 12 månaders mellanrum. Bilden visar jämförelse före och efter Campath behandling.

Attack frekvensen minskar med 90 procent enl denna bild. 22 patienter med tidig skovförlöpande MS. Skoven visar sig som en tät skog på diagrammet innan man fått behandling sedan reduceras frekvensen skov till att bli någon enstaka buske. Tiden mellan de två röda strecken är 12 månader så vad man ser på diagrammet är en tid på tre-fyra år efter behandlingen. Han poängterar att detta är en studie som visar en studie utan kontroll grupp. Den fas III studie som pågår är givetvis kontrollerad och han kommer att redogöra för resultaten efter två år men studien pågår 3 år.

Alemtuzumab är en kraftfull drog vars effekt sitter i länge. Kanske 5-6 år. Det är alltså en behandling om året i två år.. Sedan sitter effekten i länge.Tysabri däremot måste ges regelbundet månatligen, effekten upphör om behandlingen upphör.

Men nu pågår en fas III studie och den är inne på sitt tredje år. Ungefär samtidigt som dödsfallen vid behandling med Tysabri plus Avonex rapporterades så kom även ett dödsfall i denna studie. Det var en patient som avled av idiopatisk trombocytopen purpara, dvs antalet blodplättar(trombocyter) sjönk drastisk och ledde till att patienten förblödde. Detta är en behandlingsbar sjukdom men man upptäckte fallet för sent. Det ledde i varje fall till att man gjorde ett avbrott i studien och fick lov att bryta upp kuverten som visade vilket medel respektive patient hade fått. De medel man jämför i studien är Alemtuzumab med interferon i kontrollgruppen. Innan Alasdair Coles går in på vad man fick för resultat, redogör han för biverkningarna.

Om biverkningar:

Man väntade sig att patienter som fick detta slag mot sitt immunsystem skulle bli lätt infekterade. Det visade sig inte bli så, de blev inte lättare infekterade.

Vad man i stället fann att det blev ungefär 20 procent som utvecklade en överaktiv sköldkörtel, vilket också är en autoimmun sjukdom. Detta är en lättare sjukdom att behandla än MS. Men man fann också en annan biverkan nämligen (ITP) idiopatisk trombocytopen purpura. Detta kan behandlas om man upptäcker det i tid. Ungefär 2 % av behandlade tyx få ITP. Detta är alltså behandlingsbart men måste upptäckas i tid. Då gjorde man stopp i studien och gjorde bland annat denna analys av resultatet efter två år. Man ville utreda om detta var något att gå vidare med eller om riskerna var för stora.

De resultat man fann vid 2-årsutvärderingen var:

Alemtuzumab jämfört med betainterferon

75% färre skov

65% minskning av kvarstående handikapp efter skov.

Beträffande jämförelse med Tysabri ( ej gjort i studien) säger han att det är minst lika effektivt.

Enligt vad jag hörde på riksstämman var det betydligt effektivare. Observera att ovanstående siffor är i jämförelse med interferon som i sig ger drygt 30 färre och mindre skov.

Man står alltså med två effektiva medel troligen, effektivare än interferon men med farligare biverkningar.

Man har gjort försök på de som haft MS länge men där fann man inte någon effekt på progressionen eller handikapputvecklingen, däremot visar det sig annorlunda med de som haft MS kortare tid, 3 år efter första symtomen.