Adiós a la cistitis

Kan tranbär förebygga urinvägsinfektion? Ja, jag är benägen att tro det. Mycket talar i den riktningen.

Tranbärsjuice, cocktail har länge varit populärt som huskur för att förebygga urinvägsinfektioner hos kvinnor. Det blev populärt sedan man funnit att det gjorde urinen sur och därigenom skulle inte bakterierna trivas. Samma resonemang har funnits bakom c-vitamin som förebyggeri mot urinvägskatarr. Man har emellertid funnit att njurarna anpassar sig och efter en tid fungerar inte längre vare sig c-vitamin eller tranbärsjuice som surgörande. En möjlighet kan vara att ta exempelvis c-vitamin intermittent till exempel varannan vecka så får man ändå ett viss skydd varannan vecka och det tar tid för bakterier att etablera sig och ge infektion.

Nu tror man emellertid att det finns andra mekanismer som kan förklara varför tranbärsjuice skulle fungera. Man tror att det innehåller ämnen som gör att bakterier hindras från att fästa i urinvägarnas väggar, en förutsättning för att det skall bli infektion. Man har funnit två ämnen skriver man i den här artikeln, som skulle hindra ”fastsättningen” av bakterierna i blåsväggen. Ett av ämnena är fruktos, det av många lchf:are avskydda fruktosen och det andra vad man skriver en polymer förening av okänd natur, en förening som finns bara i tranbär och blåbärsjuice.

Det har också gjorts laboratorieförsök med tranbär och dess påverkan på bakterier,.Escheria coli ( vanlig tarmbakterie som ofta ses vid urinvägsinfektioner) Listeria monocytogenes ( kan ge sjukdom hos de som har nedsatt immunförsvar Salmonella typhimurium samt Staphylococcus aureus. Man placerade dessa bakterier i olika typer av vattenlösningar med tranbärsconcentrat ( tranbärspolyfenoler) . Stafylococker och listeria försvann efter 5 timmar men vid”slutet av dagen” fanns inga bakterier i lösningarna. Det tycks alltså som tranbärsextrakt dödar bakterier enligt studien. Det säger naturligtvis inte mycket om hur det fungerar i den mänskliga kroppen.

En liknande studie har gjorts beträffande vissa virus för att utröna om det möjligen kunde ha effekt på virus. Här finns att läsa om en sådan studie. I ”provrör” fungerade det men det är givetvis ett stort glapp mellan ett provrör och mänskliga kroppen. Men bortsett från denna grundforskning så verkar det finnas consensus för att tranbär motverkar urinvägsinfektion h

Kronisk blåskatarr är ofta ett besvär hos äldre kvinnor, vilkas slemhinnor blir skörare efter menopaus och de hormonförändringar som sker då. Kvinnor är överhuvudtaget mer utsatta för urinvägsinfektioner än man pga att man har kortare urinrör. Så småningom kommer männen ikapp med allvarliga infektioner i takt med att prostatat börjar ställa till problem med bland annat blåstömning och med infektioner.

Det finns ganska många studier på UVI (urinvägsinfektioner ) och tranbär . 1994 fanns i JAMA denna artikel , där man gjorde en jämförelse mellan en grupp av äldre kvinnor som regelbundet intog tranbärsjouce och en grupp som fick placebodryck. Det visade sig då att de som drack tranbärsjuice fick mindre med infektioner i urinvägarna så mycket infektioner.

Nyligen publicerades en artikel där man jämförde långtidsbehandling med antibiotika relativt intag av tranbärsjuice. Undersökningen gjordes på 137 äldre kvinnor som senaste året haft två eller flera urinvägsinfektioner, alltså en form av kroniska besvär. Det visade sig att 39 av deltagarna fick UVI som måste behandlas med antibiotika. Det fanns en skillnad så att det var 14 i trimetoprimgruppen ( antibiotika) och 25 i den andra gruppen som fick tranbär. Denna skillnad var dock inte signifikant, och den visade sig uppvägas av att det var fler biverkningar i antibiotika gruppen och fler som avslutade studien i förtid pga detta.

Jag har druckit tranbärjouice sedan ungefär 2003, inte i några stora mängder men dagligen. Jag har en viss residualurin , urin kvar efter urineringen, som är en grogrund för urinvägsinfektion. Jag hade några infektioner mellan 2001 och 2003 men sedan dess har jag inte behövt att behandla någon urinvägsinfektion. Det kan vara en placeboeffekt men det kan också vara så att det fungerar lite skyddande även i mitt fall.

I Spanien är reklamen mera rakt på sak och ovanstående reklam fann jag i skyltfönstret på ett apotek. Jag tror knappast ett svenskt apotek skulle kunna annonsera så.

Sparas under kost

Kosttillskott kanske en framtida medicin mot både skov och progression

Brister avseende sockerämnen på cellernas ytskikt kan främja den inflammation som man ser vid MS och likaså de degenerativa förändringarna, som ofta kommer senare. Allt enligt en forskningsrapport från University of California. Dessa fynd kan möjligen också betyda att kosttillskott liknande glukosamin kan bli användbart som ett medel, som intas via munnen, vilket skulle kunna korrigera dessa defekter och behandla både effekterna både inflammation och degeneration. Dessa fynd kanske gör det möjligt att behandla både inflammationen och nervscellsförstörelsen ( neurodegeneration), enligt professorn i neurologi och microbiologi dr Michael Demetriou vid University of California. Dett är speciellt viktigt eftersom det förnärvande inte finns någon behandling mot neurodegeneration vid MS. (Grovt kan man säga att neurodegeneration motsvarar den så kallade progressionen, ökningen av handikapp medan man grovt kan säga att inflammation motsvarar skov)

Vid test på möss har Demetriou funnit att genetiska brister i en process som kallas proteinglycosylation lett till en spontant uppkommen sjukdom som är mycket liknande MS inkluderande förlamning i förbindelse med inflammatorisk skada på den skyddande myelinskidan på nervceller och degeneration av nervceller och deras axon. Proteinglykosylation syftar på att vissa sockerämnen binds till proteiner. .
Michael Demetrious fynd är den första genetiska modellen av MS i vilket både den inflammatoriska skadan på myelinet och neurodegenerationen kommer av samma brist längs en enda biologisk väg. Det glucosaminliknande ämnet som korrigerade felet heter N-acetylglucosamin (GlcNAc)
Detta är alltså mycket tidig forskning och det behövs givetvis mycket forskning på människor. Det är också intressant ur aspekten kost och MS.

Källa Multiple Sclerosis Resource Center 21/9 2007
P/s

Nord-sydgradienten eller ekvatorgradienten

Vem skall man tro på? Olika välrenommérade forskare för fram olika och motsatta åsikter om samma saker. Sanningen är väl att man skall tro på dem alla på ett sätt.













Om det är så att de är ärliga så förtjänar det att lyssnas till. Men studier har olika kvalitet. De vara olika upplagda, ibland kanske man inte lyckas hålla koll på alla faktorer som kan inverka, och det man får fram kanske inte är det man trott att man mäter. Man kanske vill undersöka en sjukdom har blivit vanligare under det senaste halvseklet. Man kontrollerar kanske hur stor befolkningen var i Sverige 1957 och hur många som var sjuka i den sjukdomen samma år, och så följer man de sifforna under låt säga 50 år och finner att antalat patienter har ökat betydligt mer relativt antalet invånare. Andelen sjuka i den aktuella sjukdomen var kanske 1 procent 1957 medan motsvarande 1997 var 2 procent. Är det då säkert att sjukdomen har blivit vanligare eller speglar siffran något annat? Kanske är det så att det är någon annan faktor som förklarar den skenbara ökningen. Det ganske är mycket lättare att ställa diagnos 1997 tack vare nya metoder? Kanske ligger försäkringsregler bakom att fler får diagnos? Kanske är det läkartätheten som medfört att de som har sjukdomen lindrigare också kommer under vård och kommer tidigare. Kanske har överlevnaden i sjukdom ökat? Det finns således många faktorer man måste ha kontroll på för att dra säkra slutsatser av en undersökning.


Om ser bort ifrån sådana faktorer kommer det alltid att finnas forskare som har olika uppfattning om samma sak. Om man tittar på läran om sjukdomars utbredning, epidemiologin och ser hur olika forskare ser på den så kallade nord-sydgradienten och MS. MS är vanligast ju längre man kommer från ekvatorn om man tar det lite förenklat.

I boken Multipel Skleros av Jan Fabius med flera säger man: det ligger nära till hands att tro att klimatfaktorer eller någon infektion förklarar detta förhållande, Men man säger också att den vita befolkningen i både Nordamerika och Australien är främst invandrade européer och det kan finnas samband med att MS är vanligare i denna befolkningsgrupp, till exempel att man har en speciell ärftlig egenskap. Samtidigt säger man att i till exempel Australien finns denna gradient så tillvida att i sydliga Australien har man mindre MS än i norra medan man tror att befolkningen är jämnt fördelad. Professor George Ebers är professor i neurogenetik vid Oxfords universitet tar också upp fallet med Frankrike. Där har bondebefolkningen en särskild sjukvårdsorganisation, och en effekt av detta är att man har ganska god koll på vilka som har vilka sjukdomar etc medan bondebefolkningen antas vara genetiskt ganska homogen. Även bland denna befolkning finner man den så kallade nord-sydgradienten.

I boken Multipel Skleros tar man också upp att om man flyttar från ett område till ett annat innan man uppnått en viss ålder tycks man inte ta med sig den ökade risken för att få MS men däremot över denna ålder gör man det. Vad säger det? För det första är det skriver man en svårt undersökning med många felkällor men trots dess begränsningar tycker man att undersökningarna talar för att man tar med sig risken att få MS med undantag för de som flyttar som väldigt unga.(10-20 år)

Att man tar med sig risken om man uppnått ett visst antal år liksom nord-sydgradienten (borde kanske heta ekvatorgradienten då den är tvärtom på norra halvklotet jämfört med södra) talar för att det finns en miljöfaktor. I boken Multipel Skleros skriver man att man främst misstänker att det är en effekt av infektioner, kanske främst virusinfektioner och ålder för insjuknandet men George Ebers vid Oxford univeritet säger: ." I många år tittade man efter vad som kunde vara infektionsframkallande som orsak till sjukdomen, men genetisk epidemiologi-studiet av sjukdomar i familjer och befolkningar-talar mycket starkt emot tolkningen att någon sorts infektion är roten till sjukdomen, primärt därför att vi kan visa att det inte finns någon ökad risk för människor som växte upp tillsamman, såvida de inte var biologiskt besläktade". Han säger i stället: Alla dessa saker säger klart att befolknings effekten är på en bred nivå och latitudeffekten talar starkt för relation till solsken. Den ledande kandidaten beträffande solskenseffekten är d-vitaminet.

Man ser alltså att mycket kända och erkända forskare kan tolka material på helt olika och något motsatta sätt. Egentligen säger väl detta bara att man inte kommit fram till pudelns kärna ännu, man skrapar fortfarande på ytan och vem vet kanske visar det sig att båda har rätt. Under diet skriver Fagius med flera: Det har spekulerats om att en stor andel fleromättade fettsyror, särskilt linol- och linolensyra i dieten skulle verka skyddande mot MS. Denna hypotes passar till viss del väl in i den geografiska utbredningen av sjukdomen. George Ebers tar också upp dieten i sammanhanget. Han talar då om Norge där gradienten inte riktigt gäller. Det är vanligare med MS i södra Norge än i norra. Men det har visat sig att där äter man mycket mer fisk som innehåller mycket d-vitamin= solskensvitaminet och därmed stöder denna avvikelse teorin.

Vad säger professorn i akutmedicin och redaktören för vetenskapliga tidskriften Emergency Medicine George Jelinek om geografisk fördelning av MS? ".Varför skulle det i praktiskt taget inte finnas någon MS vid ekvatorn och förekomsten stiga i direkt proportion till hur långt vi behöver resa för att komma till polerna. Esparza med medarbetare ställer upp de länder som studerats i ordning efter mortalitetstatistiken avseende MS och jämför detta med latituden, dvs avstånd från ekvatorn. Med några undantag är det nästan ett linjärt samband (se tabell 8.) Varför är det så?

Det tycks som om att svaret kan vara solsken. Alltfler vetenskapliga rapporter spekulerar i att solljus skyddar från utvecklingen av MS. (53,54) förvisso finns det många vetenskapsmän nu som föreslår att solljuset kan spela en skyddande roll i ett antal autoimmuna sjukdomar, inklusive MS, diabetes typ I och rheumatoid artrit.(66). Beläggen avseende MS och diabetes från epidemiologiska studier är övertygande och under senare tid har det varit ganska överraskande djurundersökningar som visar att djurmodellen av MS kan förebyggas av förbehandling med ljus och att progressen av sjukdomen bromsas upp med regelbunden solterapi. (kapitel 7 i boken Taking Control of Multiple Sclerosis)"

Min slutsats blir att det kommer nog att flyta mycket vatten under broarna i Madison county innan vi vet de slutliga svaren här. Tills vidare nöjer jag mig med att det är ganska väldokumenterat att det är bra för hälsan att se över sitt fettintag ( reducera mättade fetter och öka fleromättade och enkelomättade) samt att det kommit mer och mer stöd för hypotesen om solsken och d-vitamin. Sen om det hjälper mig ibeträffande MS är det ju bara grädde på moset. Jag kan ju inte uttala mig om effekten. En svala gör ingen sommar och kanske gäller detta särskilt MS med dess varierande och fluktuerande förlopp. Det bör man nog tänka på beträffande mirakelkurer men kanske också beträffande behandling över huvudtaget. Jag har till exempel märkt att placeboeffeken verkar fruktansvärt bra på mig. Det är hju inte fy skam det heller.
P/s