Två drastiska exempel på hur miljöfaktorer kan inverka på hälsan

I Polen var framtill 1990 animalisk föda som mjölkprodukter och kött subventionerat. Efter att kommunistregimen störtades försvann detta och människor började äta annorlunda. Konsumtionen av smör och kött minskade kraftigt medan intaget av fleromättade fetter i bland annat margariner ( obs utan transfetter) och grönsaker och frukt ökade i samma utsträckning. Mellan 89 till 2008 minskade smörkonsumtionen från 7 kg till 3,8kg per skalle och biffkonsumtionen minskade 75 procent.

Man har studerat vad detta haft för följder på hälsan och speciellt dödligheten i hjärtsjukdomar. År 2005 var det 26200 färre fall på grund av kranskärlssjukdom ( hjärtinfarkt och relaterade tillstånd) än det var 1991. Man beräknade att cirka 37 procent ökade på grund av förändrad behandling medan 54 procent beräknades bero på gynnsamma förändringar avseende riskfaktorer. Det har skett en minskning av medelvärdet för kolesterol och även avseende blodtrycket. Tyvärr anges inte vilka kolesterolvärden som förändrats men det bör vara LDL värden som sjunkit vilket brukar ske då man minskar på animaliskt och mättat fett och ersätter det med fleromättat.

Denna studie är ett kraftfullt indicium på att miljöfaktorer har inverkan på hälsotillståndet och i detta fall på hjärtsjukdom-och vad som är bra för hjärtat är bra för hjärnan.

Det andra exemplet är Iran och den revolution som skedde avseende klädvanorna 1979. Det innebar att kvinnor blev tvungna att ta på sig kläder som dolde det mesta av deras kroppar med resultatet givetvis att de fick mindre kontakt med sol och ultraviolett sol och deras D-vitaminhalter sjönk med stor säkerhet. Man har tittat på vad detta haft för följder avseende MS.

1989 var incidensen 0.68/100 000 och 2008 hade den stigit till 4.58/100 000. På de 20 åren har alltså incidensen stigit bortåt sex gånger. Ytterligare ett indicium på att miljöfaktorer inverkar på hälsotillståndet- i detta fall solsken och MS.

Detta är huvudsakligen D-vitamin men det är troligen så att det inte bara D-vitaminet som är avgörande. För kanske ett år sedan kom en svensk studie som sade att det inte bara var D-vitaminet. Nu har ytterligare en rapport publicerats som antyder att det är inte bara D-vitminet som påverkar MS.

Epstein-Barr virus mer och mer kopplat till MS

bild från wikipedia
två virupartiklar med runda kapslar , genetiskt material inslaget i protein, och sedan omslutet av ett membran

Så var det då dags att börja sammanfoga två trådar i gåtan MS. EB virus och d-vitamin.

På MRSC news finns idag en artikel om Epstein-Barr virus och MS, där slutklämmen lyder ” vi tror att EB virus högst troligt utlöser MS hos genetiskt disponerade personer i samverkan med omgivningsfaktorer. Vi tror att en av de omgivningsfaktorerna kan vara d-vitaminbrist. Då blir min fråga givetvis: vad bygger man det på?

Epidemiprofessorn Alberto Ascherio vid Harvard School of Public Health i Boston har medverkat i flera forskningsrapporter om detta. En ny studie nu gör att han säger, att utan att vara infekterad med Epstein-Barr virus får man inte MS. 100 procent av de patienter som hade MS i vår studie var infekterade med EB virus.

Studien använde sig av blodprover som finns deponerat under amerikanska försvarsdepartetmentet.

Man hade tillgång följdaktligen tillgång till ett stort antal prover och man kunde identifiera 305 personer som fått diagnosen MS där det fanns tillgång till åtminstone 3 prover innan de fick diagnos. Man uttog också en jämförelsegrupp på drygt 600 personer.

I det första provet hade 10 ( 3.2 %) personer av de med MS diagnos ett blodprov som inte var positivt för EB virus och 32 (5,3%) stycken av de andra utan utveckling av MS. ( Man undersökte om man utvecklat antikroppar mot viruset, serologi). Men alla 10 som initialt ej testade positivt gjorde det innan de utvecklade neurologiska symtom med ett genomsnitt av 4 år innan de fick första symtom, däremot var det bara 30% av de som inte fick sjukdomen som utvecklade tecken i blodprovet på att de var infekterade med EB virus.

Dessutom visade blodproven en 50 faldig ökning av risken att få MS hos de som hade högsta halterna av antikroppar mot EB virus jämfört med de som hade lägsta.

Just kopplingen d-vitamin och EB-virus får jag inte fram mycket om i artikeln.

Vad är EB virus?

D-vitamin minskar t-lymfocyternas aktivitet vid MS enligt studie

En studie om d-vitamin som inte är helt ny presenterades vid American Academy of Neurologie's (AAN) konferens i Seattle, men den har utvecklats och man sticker ut hakan lite mer avseende resultaten och hävdar att 16% av 25 människor med MS och som tog i genomsnitt 14000 IE d-vitamin, 16 % av dessa fick skov jämfört med att 40 % fick skov i en grupp på 24 personer med MS som tog ett genomsnitt av 1000 IE per dag( vilket är högre än de doser som rekommenderas från till exempel livsmedelsverket); Jag har tidigare skrivit om denna studie men då har resultatet mer presenterats som att man klarat att ta höga doser d-vitamin utan biverkningar men som fynd blev det färre skov men nu presenteras alltså studien med tyngdpunkten på färre skov. Om detta kan man läsa på MSRC den 29 april 2009. Forskaren Jodie Burton, Toronto i Ontario som leder denna forskning från har analyserat och arbetat vidare med studien och vågar nu presentera mer slutsatser: Om man letar på vad som gjort avseende denna studie finner man följande vid neurologiska institutionen vid universitetet i Toronto:

År 2007 Vid ECTRIMS konferens i Prag presenterades fas I studie där man undersökte tillskott av D3 vitamin i eskalerande mänger.

ÅR 2008 AAN:s årliga möte i Chicago, undersökning med eskalerande doser av d-vitamin och kalciumtillskott. Fas I/II studie

År 2008 WCTRIMS möte i Montreal: Presentation av studie avseende stigande d-vitamindoser plus kalciumtillskott. Fas I/ II studie.

År 2009 AAN:s möte i Seattle ( pågående) Immunologisk analys av fas I/II studie av stigande doser av vitamin D3 plus kalcium.

Dessutom kommer det ett möte i Atlanta Georgia i år (23rd Annual Meeting of the Consortium of Multiple Sclerosis Centers), där Jodie Burton kommer att tala om d-vitaminets roll vid MS.

Vad som gjort att man vågar ta ut svängarna är en immunologisk analys, där man fann att de som tog de högre doserna uppvisade en betydligt lägre aktivitet avseende T-lymfocyterna än de i gruppen som tog lägre doser. T-celler är de celler man med exempelvis Tysabri vill stänga ute från CNS eller med andra mediciner minska deras aktivitet.

D-vitamin tycks trycka ned de autoimmuna reaktioner som tros orsaka MS, säger Jodie Burton enligt nättidningen Web MD. Dessa autoimmuna reaktioner innebär att T-lymfocyter attackerar myelinskidorna.
Vid undersökningen mättes också halten av 25-hydroxyvitamin D, vilket tros vara bästa måttet på d-vitaminstatus. Det finns inga bestämda rekommendationer om detta men mindre än 50 nanomol/l tros vara ogynnsamt för en god hälsa, och i den här studien tycktes de vars halter nådde 100 nmol d-vitamin klara sig bäst.

D-vitamin är för övrigt också ett exempel på att kolesterol är livsnödvändigt för oss. Det bildas i huden då 7-hydrokolesterol belyses med ultraviolett ljus typ B. Egentligen är det då inget vitamin eftersom vi kan bilda det själva men vid bristfällig solbelysning blir det brist.

Avseende biverkningar av höga doser fann man vid studien inga påtagliga. Det är viktigt att konferera med sin läkare avseende intag då man speciellt vid vissa sjukdomar kan få för mycket d-vitamin, men d-vitamin är inte någon vattenlöslig vitamin som utsöndras via urinen utan det kan bli för höga doser, men det här studien tycks visa att man tolererar i allmänhet betydligt mer än vad som rekommenderas.

Om risker med tillskott, multivitaminer, kalcium

George Jelinek skriver i det första nyhetsbrevet från Taking Control of Multiple Sclerosis om kosttillskott. I stort kommer han fram till att de medel man har nytta av är Omega 3 samt d-vitamin plus B12 i vissa fall. I övrigt kan många tillskott vara farliga.

Han grundar sina slutsatser på ett antal stora metaanalyser som gjorts avseende kosttillskott, Han anser metaanalyser är högsta graden av vetenskapliga bevis, så kallad evidens. Metaanlyser innebär att man slår samman flera studier som har studerat likartade saker och får på så sätt fram större antal försökspersoner och det blir större sannolikhet att man får fram sanna effekter. Jag är lite skeptisk till metaanalyser, därför att de ställer verkligen krav på att man får fram jämförbara studier. Det är lätt att effekter faller bort. Vad jag vill minnas är att det har kommit metaanalyser som visat att både Copaxone och betainterferon har tveksamma effekter. För mig är nog den högsta graden av vetenskaplig evidens när man får resultat från olika forskningsnivåer som är samstämmiga: t. ex resultat från molekylärnivå till grupper av individer så att man kan förklara både verkningmekanismer och vad de resulterar i. Men de metanalyser som kommit om tillskott är onekligen talande.

Studier om multivitaminer och antioxidanter. Att kost rik på vitaminer och mineraler samt andra antioxidanter är nyttigt för hälsan och förebygger många sjukdomar samt saktar ned åldrandet är allmän kunskap . Däremot har det funnits en tveksamhet huruvida tillskott av sådana ämnen antingen koncentrerade från naturen eller som producerade konstgjort gör någon nytta. Nu har det kommit data som talar för att en del av dem kan vara farliga. Kanske är det inte nyttigt att äta dem i ett sammanhang där inte övriga ingredienser från kosten finns med i en balanserad sammansättning.

• Vivekananthanstudien från Cleveland Clinic Foundation gick igenom 7 studier avseende vitamin E samt 8 studier avseende betakaroten ( som är ett förstadium till vitamin A). Dessa studier omfattade mer än 200 000 personer. Och där fann man att betakaroten gav en 7%-ig ökning av dödligheten totalt och dödligheten i hjärtsjukdom ökade med 10 %..
• I Danmark utfördes en metaanalys av studier av olika tillskott som skulle förebygga cancer i mag-tarm. Analysen omfattade 170 000 personer och man fann ingen nytta av betakaroten, A-eller E vitaminer i detta hänseende men man fann en ökning av risken att dö totalt hos de som tog dessa tillskott jämfört med de som fått placebo. För kombinationstillskott med för betakaroten och A-vitamin fann man en 29 %-ig ökning i dödligheten och för betakaroten med E vitamin var det en 10%-ig ökning.
• En undersökning från John Hopkins tittade på 19 försök med totalt 136 000 personer som tog enbart E-vitamin eller tillsammans med andra tillskott och fann för de som tog en hög dos av vitamin E ( 400 IE eller mer) en kraftig ökning av dödligheten. Det inträffade 39 extra dödsfall per 10 000 personer.
• National Cancer Institute Bethesda tittade på förhållandet mellan användning av multivitaminer och att utveckla prostatacancer under en tidsperiod på 5 år. 95-96 rekryterades 295 000 män, som var cancerfria från begynnelsen, Man fann en 32%ig ökning av avancerad prostatacancer och en massivt ökad risk för död för de som tog mer multivitaminpreparat än 7 gånger i veckan. Det här var en studie som var prospektiv, det vill säga studien utgick från ett stadium där alla var friska.
• Risken med att ta tillskott med antioxidanter undersöktes också i en dansk studie, där man gick igenom 68 försök nästan 250 000 deltagare. Man försökte dela in studierna i studier med hög och låg kvalité. De med hög kvalité visade en ökad risk för de som tog E-vitamin, betakaroten och A vitamin där man såg ökning av proportionen av de som avled.
  

Samtidigt ökar intaget av tillskott av vitaminer och mineraler. I USA tog 1987 något under en ¼ av alla tillskott, men år 2000 hade andelen stigit till 1/3. Forskaren Bjelakovic i den danska studien:
Varför är det inte möjligt att ta ett vitamintillskott för att få samma effekt som vid en balanserad diet. Han besvarar sin fråga med att tillskotten är syntetiska och det kanske inte är säkert jämfört med de naturligt förekommande ämnena. Möjligen kunde en förklaring av ökningen i dödstalen på grund av tillskotten vara att de som tog det var personer som redan hade dieter med rikligt innehåll av vitaminer och spårämnen.

För ganska många år sedan kom, om jag (jag=sune) minns rätt, också en finsk studie där man gett personer med lungcancer behandling med antioxidanter. Det visade sig att överlevnaden var sämre för de som tog medel jämfört med de som inte gjorde det. Som jag minns det spekulerade man då i om inte de fria radikalerna hade en roll i att bekämpa cancerceller.

Jelinek skriver, bevisen är nu klara. Att ta multivitminer som innehåller vitamin E, A och betakaroten är farligt och bör undvikas av de som äter nyttig kost.

Om Kalciumtillskott:
Han skriver också om kalciumtillskott i sitt nyhetsbrev. Det har ju mer och mer kommit fram resultat som tyder på D-vitaminbrist på grund av att vi minskat solandet. D vitamin kallas också sunshine vitamin. Ett av solskensvitaminets viktigaste arbeta är att delta i upptagandet av kalcium från födan och bygga in det i skelettet. Bristen på D-vitamin har lett till befarar man en urkalkning av skelettet med benbrott och liknande som följd. Detta togs bland annat upp i en posterutställning på läkarstämman 2007, där man i en studie från Göteborg visade på osteoporos och brist på D-vitamin.

Men i stället för att ta itu med orsaken till problemet, se till att folk kommer ut i solen eller ta adekvata mängder D-vitamin har det blivit en stor marknad av kalciumtillskott. Dessutom tillsätter man kalcium till mjölkprodukter, vilket mörklägger de risker som finns med mjölprodukter speciellt för patienter med MS skriver Jelinek.
Är det här brafrågar Jelinek. Många äldre patienter tar kalciumblockerare för bland annat blodtryck, och han tror intuitivt att det är problematiskt att ge själva mineralet vars effekter man försöker blockera.
Men det finns också studier som gör att man kan ifrågasätta användandet av kalciumtillskott. Nyligen kom en studie från universitetet i Auckland publicerad i British Medical Journal där 1471 kvinnor post menopaus undersöktes.
De uppdelades i en grupp som fick kalcium och en som fick placebo. Hjärtattacker var vanligare i gruppen som fick tillskott.Om man slog samman antalet hjärtattacker, stroke och plötsligt död var detta också vanligare i gruppen som fick kalcium.

Det tycks finnas en ökad risk med kalciumtillskott men uppvägs det av nyttan?. George Jelinek har funnit fynd som talar mot detta. Från samma institution kom en undersökning som sade motsatsen; kalciumtillskott ökade risken med höftfrakturer med 50 %. En metaanalys från Harvard School of Public Health undersökte om tillskott av kalcium minskade risken med höftfrakturer, lårbenshalsfrakturer, och fann inte mågon minska risk men en ökad risk var möjlig.
Det är dags för en omvärdering av konceptet D-vitamin+Kalcium skriver Jelinek. D vitaminet är viktigt ur många aspekter, på sinnesstämning, muskelstyrka, cancerrisk, kärlsjukdomar samt autoimmuna sjukdomar och det brukas ges i för låg dos. Nivån D vitamin i blodet bör vara minst 75 nmol/ liter för att göra någon nytta på skelettet och sannolik behövs dubbelt så hög halt för att få en effekt på andra sjukdomsrisker. I läkartidningen nr 11 2007 volym 104. 853. finns en artikel där man kan läsa liknande siffror som de Jelinek refererar.
Om risken för artros och D vitamin halt kan man läsa:D-vitaminstatus, vilket inte alltid är fallet [52]. Att även artros har samband med D-vitaminbrist antyds av långtidsuppföljning av knäartrospatienter i USA, där patienter 25-OH-D under 75 nmol/l hade sämre prognos [53].

Om risken för coloncancer ( cancer i tjocktarm) refererar man i samma artikel: Det finns idag omfattande epidemiologiskt stöd för hypotesen D-vitamin motverkar uppkomsten av flera vanliga cancerformer i bröst, tjocktarm, ändtarm, livmoder, äggstockar och samt lymfom) [61]. En korrelation mellan årlig UVB strålning olika delar av USA och såväl incidens som mortalitet
i olika cancersjukdomar visar tydligt detta samband [62]. Starkast samband uppvisar koloncancer, där en metaanalytisk dos–responsstudie kommit fram till att dagligt intag av 25mikrog eller serumnivå av 25-OH-D >82 nmol/l minskar risken med 50 procent
Om en annan studie kan man läsa:
En större interventionsstudie använde tyvärr en D-vitamindos som bara marginellt kunde höja 25-OH-D-nivån. Individerna med lägst initial 25-OH-D-nivå löpte dock 2,5 gånger
högre risk för koloncancer .

D-vitamin och skyddande mot autoimmuna sjukdomar.
Jelinek skriver att det behövs en nivå på 100 nmol/l för att få en stor skyddande effekt mot MS. Han refererar då till denna undersökning från 2006 serum nivåer av 25-hydroxy-d-vitamin och risk för multiple sclerosis . Detta betyder att för personer som har adekvata nivåer( för de flesta personer personer som bor på många geografiska områden betyder detta att d-vitamintillskott helt nödvändigt vintertid.) är tillskott av kalcium helt onödigt. För de som undviker solen, de som inte kan få tillräckligt med sol på vintern och de med osteoporos ger han rådet att ta en ganska stor dos d-vitamin. ( Står att läsa i hans nyhetsbrev som du kan beställa från sajten Taking Control of Multiple Sclerosis. Länken finns i marginalen).Kalciumtillskott säger han,utgör en alltför stor hälsorisk enligt nuvarande kunskapförhållande för att kunna rekommenderas.

Han talar också om B12 och andra tillskott. Men jag tar inte upp det här.
Det finns många saker man funderar på här. Jag har läst om en allmän fascination för Annika Dahlkvist och hennes fettrika kost med mängder av mättat fett. Personligen är jag väldigt frågande och tror att detta är helt fel om man till exempel har MS. De signalsubstanser som främjar inflammation kommer till stor del från mättade fetter och dessutom gör de mättade fetterna att cellmembran blir sprödare och mindre elastiska, till exempel blod-hjärnbarriären.
Jag läste också nyligen en studie om så kallade probiotika som stimulerar hjälpar-T1-celler i immunsystemet enligt denna studie. Jag blir lite frågande inför alla rekommendationer om detta också. I varje fall om man har en sjukdom där man absolut inte vill stimulera hjälparT1 lymfocyter.

Nord-sydgradienten eller ekvatorgradienten

Vem skall man tro på? Olika välrenommérade forskare för fram olika och motsatta åsikter om samma saker. Sanningen är väl att man skall tro på dem alla på ett sätt.













Om det är så att de är ärliga så förtjänar det att lyssnas till. Men studier har olika kvalitet. De vara olika upplagda, ibland kanske man inte lyckas hålla koll på alla faktorer som kan inverka, och det man får fram kanske inte är det man trott att man mäter. Man kanske vill undersöka en sjukdom har blivit vanligare under det senaste halvseklet. Man kontrollerar kanske hur stor befolkningen var i Sverige 1957 och hur många som var sjuka i den sjukdomen samma år, och så följer man de sifforna under låt säga 50 år och finner att antalat patienter har ökat betydligt mer relativt antalet invånare. Andelen sjuka i den aktuella sjukdomen var kanske 1 procent 1957 medan motsvarande 1997 var 2 procent. Är det då säkert att sjukdomen har blivit vanligare eller speglar siffran något annat? Kanske är det så att det är någon annan faktor som förklarar den skenbara ökningen. Det ganske är mycket lättare att ställa diagnos 1997 tack vare nya metoder? Kanske ligger försäkringsregler bakom att fler får diagnos? Kanske är det läkartätheten som medfört att de som har sjukdomen lindrigare också kommer under vård och kommer tidigare. Kanske har överlevnaden i sjukdom ökat? Det finns således många faktorer man måste ha kontroll på för att dra säkra slutsatser av en undersökning.


Om ser bort ifrån sådana faktorer kommer det alltid att finnas forskare som har olika uppfattning om samma sak. Om man tittar på läran om sjukdomars utbredning, epidemiologin och ser hur olika forskare ser på den så kallade nord-sydgradienten och MS. MS är vanligast ju längre man kommer från ekvatorn om man tar det lite förenklat.

I boken Multipel Skleros av Jan Fabius med flera säger man: det ligger nära till hands att tro att klimatfaktorer eller någon infektion förklarar detta förhållande, Men man säger också att den vita befolkningen i både Nordamerika och Australien är främst invandrade européer och det kan finnas samband med att MS är vanligare i denna befolkningsgrupp, till exempel att man har en speciell ärftlig egenskap. Samtidigt säger man att i till exempel Australien finns denna gradient så tillvida att i sydliga Australien har man mindre MS än i norra medan man tror att befolkningen är jämnt fördelad. Professor George Ebers är professor i neurogenetik vid Oxfords universitet tar också upp fallet med Frankrike. Där har bondebefolkningen en särskild sjukvårdsorganisation, och en effekt av detta är att man har ganska god koll på vilka som har vilka sjukdomar etc medan bondebefolkningen antas vara genetiskt ganska homogen. Även bland denna befolkning finner man den så kallade nord-sydgradienten.

I boken Multipel Skleros tar man också upp att om man flyttar från ett område till ett annat innan man uppnått en viss ålder tycks man inte ta med sig den ökade risken för att få MS men däremot över denna ålder gör man det. Vad säger det? För det första är det skriver man en svårt undersökning med många felkällor men trots dess begränsningar tycker man att undersökningarna talar för att man tar med sig risken att få MS med undantag för de som flyttar som väldigt unga.(10-20 år)

Att man tar med sig risken om man uppnått ett visst antal år liksom nord-sydgradienten (borde kanske heta ekvatorgradienten då den är tvärtom på norra halvklotet jämfört med södra) talar för att det finns en miljöfaktor. I boken Multipel Skleros skriver man att man främst misstänker att det är en effekt av infektioner, kanske främst virusinfektioner och ålder för insjuknandet men George Ebers vid Oxford univeritet säger: ." I många år tittade man efter vad som kunde vara infektionsframkallande som orsak till sjukdomen, men genetisk epidemiologi-studiet av sjukdomar i familjer och befolkningar-talar mycket starkt emot tolkningen att någon sorts infektion är roten till sjukdomen, primärt därför att vi kan visa att det inte finns någon ökad risk för människor som växte upp tillsamman, såvida de inte var biologiskt besläktade". Han säger i stället: Alla dessa saker säger klart att befolknings effekten är på en bred nivå och latitudeffekten talar starkt för relation till solsken. Den ledande kandidaten beträffande solskenseffekten är d-vitaminet.

Man ser alltså att mycket kända och erkända forskare kan tolka material på helt olika och något motsatta sätt. Egentligen säger väl detta bara att man inte kommit fram till pudelns kärna ännu, man skrapar fortfarande på ytan och vem vet kanske visar det sig att båda har rätt. Under diet skriver Fagius med flera: Det har spekulerats om att en stor andel fleromättade fettsyror, särskilt linol- och linolensyra i dieten skulle verka skyddande mot MS. Denna hypotes passar till viss del väl in i den geografiska utbredningen av sjukdomen. George Ebers tar också upp dieten i sammanhanget. Han talar då om Norge där gradienten inte riktigt gäller. Det är vanligare med MS i södra Norge än i norra. Men det har visat sig att där äter man mycket mer fisk som innehåller mycket d-vitamin= solskensvitaminet och därmed stöder denna avvikelse teorin.

Vad säger professorn i akutmedicin och redaktören för vetenskapliga tidskriften Emergency Medicine George Jelinek om geografisk fördelning av MS? ".Varför skulle det i praktiskt taget inte finnas någon MS vid ekvatorn och förekomsten stiga i direkt proportion till hur långt vi behöver resa för att komma till polerna. Esparza med medarbetare ställer upp de länder som studerats i ordning efter mortalitetstatistiken avseende MS och jämför detta med latituden, dvs avstånd från ekvatorn. Med några undantag är det nästan ett linjärt samband (se tabell 8.) Varför är det så?

Det tycks som om att svaret kan vara solsken. Alltfler vetenskapliga rapporter spekulerar i att solljus skyddar från utvecklingen av MS. (53,54) förvisso finns det många vetenskapsmän nu som föreslår att solljuset kan spela en skyddande roll i ett antal autoimmuna sjukdomar, inklusive MS, diabetes typ I och rheumatoid artrit.(66). Beläggen avseende MS och diabetes från epidemiologiska studier är övertygande och under senare tid har det varit ganska överraskande djurundersökningar som visar att djurmodellen av MS kan förebyggas av förbehandling med ljus och att progressen av sjukdomen bromsas upp med regelbunden solterapi. (kapitel 7 i boken Taking Control of Multiple Sclerosis)"

Min slutsats blir att det kommer nog att flyta mycket vatten under broarna i Madison county innan vi vet de slutliga svaren här. Tills vidare nöjer jag mig med att det är ganska väldokumenterat att det är bra för hälsan att se över sitt fettintag ( reducera mättade fetter och öka fleromättade och enkelomättade) samt att det kommit mer och mer stöd för hypotesen om solsken och d-vitamin. Sen om det hjälper mig ibeträffande MS är det ju bara grädde på moset. Jag kan ju inte uttala mig om effekten. En svala gör ingen sommar och kanske gäller detta särskilt MS med dess varierande och fluktuerande förlopp. Det bör man nog tänka på beträffande mirakelkurer men kanske också beträffande behandling över huvudtaget. Jag har till exempel märkt att placeboeffeken verkar fruktansvärt bra på mig. Det är hju inte fy skam det heller.
P/s