Om fett ur olika synvinklar

Omega-3 kan verka skyddande vid hjärtsjukdom
I Dagens Medicin kan man läsa om omega-3 och dess inverkan på telomerer. Det verkar som den halt av omega-3 man har i blodet kan påverka en cells livslängd genom att det skyddar telomererna från att förkortas. I en undersökning med bland annat nobelpristagaren Elisabeth Blackburn fann man att ju högre halt man hade av omega-3 i blodet, desto bättre klarade sig kromosomerna mot förkortning. Förkortning av telomerer anses vara en del av åldrandeprocessen. Telomerer är en sorts "hattar" som sitter i ändarna av kromosomerna som en sorts skydd. Stress kan också påverka telomererna, vilket jag skrev om här.

Övervikt som 18-åring ökar risk för MS
.
Överviktiga unga flickor har ökad risk att utveckla MS kan man läsa om i Läkartidningen. Undersöknningen är en del av det stora materialet Nurses health study I och II omfattande 238 371 kvinnor i åldern 25–55 år. Det var bland annat i en studie på detta material jag första gången läste belägg för att d-vitamin skyddar mot MS, även i så liten mängd som det som ingår i multivitaminpiller. Man har också tittat på sambandet MS och mättade fetter men hittade inget samband. Det senare kanske inte så konstigt eftersom det troligen skall vara en mycket skärpt diet avseende mättade fetter som kan hjälpa. Mindre än 15 gram per dag och det är mindre troligt att man hittade det i materialet. Under den tid sjuksköterskorna följdes utvecklade 593 MS.
Endast de som var överviktiga i tonåren hade ökad risk. Övervikt som barn eller som vuxen inverkade ej. De med mycket stor övervikt , BMI>30 hade en dubbel risk att utveckla MS. Måttlig övervikt var endast en liten ökad risk.
Svaghet i studien skriver man är att man fick in materialet med "självrapporter". En svaghet som vidlåder även de andra studierna om d-vitamin och mättade fetter.

Det kommer lite rapporter då och då. Just de här kanske det kan vara svårt att koppla samman mer än att man kan läsa om dem ungefär samtidigt. Vad beror fetma i barndomen på? På vilket sätt kan det påverka risken att få MS. Vore också intressant att se en studie om omega-3 och MS-risker. ???

Hur träning förbättrar vårt immunförsvar, här om träning, åldrande och påverkan av vårt motstånd mot sjukdomar

 

 I Corona- tider har vi haft nytta av våra promenader

Träning och påverkan på immunförsvaret har undersökts ur många aspekter och Roger Seheult  gjorde mig idag uppmärksam på en sammanfattande studie om forskning i detta ämne, The compelling link between physical activity and the body's defense system ( Den övertygande  länken mellan fysisk aktivitet och kroppens försvarssystem).  Man talar om många sakerr  men här är lite för äldre.

 När man blir äldre blir kroppens immunförsvar mindre effektivt vilket bland annat visar sig i att våra reaktioner på vaccinationer blir svagare. Just detta kan låta positivt och är det i vissa delar. Att få en feber på kanske mer än  40 grader Celsius är kanske inte så lyckat om man är bräcklig, men i stort är ett effektivt immunförsvar bra.

.Man har i studier jämfört hur faktorer i immunförsvaret hos äldre som inte är speciellt fysiskt aktiva  och hos äldre som regelbundet utövar fysisk träning och funnit följande: 

1 Fysisk tränade äldre hade större immunsvar på vaccination

2 Mindre antal av T-celler som var lågfungerande.T-celler är vita blodkroppar som är viktiga i immunförsvaret.

3 Ökad förmåga att producera  aktiva T-celler

4 Lägre antal av inflammatoriska cytokiner , det vill säga signalsubstanser i blodet som skapar inflammation.

5 Ökad aktivitet av  neutrofila celler som är fagocyterande, dvs immunceller som kan angripa celler i kroppen som är angripna av infektion eller inflammation eller på annat sätt inte friska.

6 Bakteriella angrepp leder till mindre inflammation, man blir mindre infekterad.

7 Ökad aktivitet av NK cellernas cytotoxiska aktivitet-  detta är celler som angriper infekterade celler  och dödar dem. Finns med tidigt i immunförsvaret om man exempelvis blir infekterad av Corona virus.

8 Längre telomerer i de vita blodkropparna. Telomerer är de yttersta ändarna på våra kromosomer. Längre telomerer betyder i detta fall att de vita blodkropparna förblir yngre med träning.

Med andra ord lämplig fysisk träning är bra för äldre.

Källa se Sök på studiens namn se ovan plus författarna Nieman och Wentz

Thank You DR Roger Seheult for your good and interesting teachings in many medical issues on Youtube and Medcram.

Om telomerer och stress.

Nobelpriset handlar om telomerer enligt DN. Elizabeth Blackburn är en av pristagarna. Hon utsågs till en av de 100 mest inflytelserika personerna i världen för något år sedan. Läs om telomerer, telomeras och stress här Stressen är placken i våra kärl.

Vad är stress? Stressen är placken i våra kärl!!

En dominant apas artärer hade friska kärl medan en mera underordnad apas artärer hade mer arteriosklerotiska förändringar i kärlen.. När man sedan blir stressad och behöver ökad blodcirkulation i kärl-då finns inte möjligheten för kärlen att utvidga sig och tillåta större flöde av syre till muskler och framför allt till hjärtats muskler, och det kan resultera i syrebrist till hjärtat och hjärtattack-hjärtinfarkt.

Vetenskapens värld på TV har visat ett program som heter Den orättvisa stressen.

Titeln syftar på att ju sämre social ställning man har i en grupp desto mer skadas man av stress. Programmet går också på SVT2 lördagen 25 april 2009 klockan tio i två på eftermiddagen. Där finns bland annat en av mina favoriter professor Robert Sapolsky vid Stanforduniversitetet med. Jag har tidigare skrivit om Sapolsky bland annat här. Robert Sapolskys bok Varför Zebror inte får magsår kan jag rekommendera.

Kronisk stress och kroniskt hög kortisonpåslag kan döda hjärnceller:

I början av Sapolskis forskning gjorde han och hans handledare Bruce McEwen forskning på hur stress påverkar hjärnan hos laboratorierråttor. En grupp råttor fick leva i konstant stress medan en grupp fick leva relativt ostressat. Resultaten blev förbluffande. De stressade råttornas hjärnceller var mycket mindre förgrenade än de råttor som levt ett mer harmoniskt liv.

Framför allt var detta inom området där det finns viktiga minnesfunktioner, hippocampus, sjöhästen. Man fann att detta område krympte av kronisk stress. Bruce McEwen säger att stress kan ändra hjärnans kopplingar, nätverk så att man förlorar förmågan att minnas saker man behöver komma ihåg. Han säger också att akut stress kan göra att man blir dum (stupid); vid akut stress kan man ha mycket svårt att komma ihåg något som man mycket väl känner till, (om man har kognitiva besvär vid exempelvis MS behöver man inte ens vara stressad för att detta skall ske). Bruce McEwen intervjuas här, han är numera professor i NY, och han har intressanta synpunkter om stress.

Om njutning

När signalsubstansen dopamin frigörs i hjärnan, binds det till mottagarplatser( receptorer) som bland annat signalerar njutning. Forskaren Carol Shively undersökte alfahannars( högsta tuppen i hönsgården) nervsystem med petkamera och fann att hos dessa blev bilderna ljusa och detta visade att det fanns gott om dopamin i deras hjärnor, medan undersökning av individer som stod lägre på rangskalan gav en helt annan mörkare avbildning, som visade att det fanns betydligt färre receptorer för välmående och njutning i dessas hjärnor. De kunde inte njuta lika starkt som de som hade fler receptorer.

Stress och övervikt

Stress har också med fettomsättning att göra och övervikt och hur övervikten placerar sig på kroppen. Och det har också visat sig ha ett samband med placeringen i rangordningslistan. I programmet visades bilder på apor med bukfetma och det visade sig att det var de underordnade aporna som hade problem med bukfetma.

Det har också gjorts undersökningar om stress och rangordning hos människan, där ikonen är Whitehall studien, där man undersökt stress i relation till plats på rangordningslistan. Man fann också där att det fanns ett samband mellan den sociala situation, en plats var kopplat till fettomsättning, övervikt, bukfetma. Forskarna Sapolsky, Shively med flera tror att överviktsepidemin har ett samband med stress, och att stress ger en speciellt farlig fettfördelning, fett inne i buken, bukfetma. Carol Shiveley säger att den typen av fett producerar bland annat andra typer av hormon än övrig fetma. Hon poängterat att stressreduktion är synnerligen viktigt och att vi talar om det, men vad vi gör är det motsatta. Vi beundrar personer som kan göra flera saker samtidigt, kvinnor talar med stolthet om sin simultankapacitet medan den i själva verket är en fälla, det är ett levnadssätt som innebär stress. Carol Shiveley säger att vad vi måste förändra våra värderingar och börja uppskatta det balanserade livet.

Stress vid hungersnöd. Sista ockupationsvintern i Holland 1943-44 var det hungersnöd där och man har bland annat undersökt de som just den perioden befann sig i mammans mage och funnit att det deras besvärliga start på livet fick följder som finns kvar än i dag hos de nu mer än 60 år gamla personerna,

Stress och åldringsprocessen. Stressens påverkan på telomererna.

Sapolsky har under senaste sejourerna av babianer studerat bland annat celler och geners funktion. Han har tittat bland annat på ytterändarna av kromosomerna, telomererna. En funktion hos telomererna är att skydda kromosomerna från att skadas. De bildar en sorts hjälm som skyddar kromosomändarna. Om de saknas finns en tendens hos kromosomer att fästa sig vid andra telomerer och skadade kromosomerändar blir lätt angripna av nedbrytande enzymer ( renhållningsarbetarna). En viktig roll telomererna spelar är att se till att inget DNA förloras när DNA strängarna kopieras. Detta åstadkomms av enzymet telomeras som tillverkar de sekvenser av DNA som finns i telomeren. Telomererna förkortas när vi åldras. Vad Sapolsky nu har funnit är att hos babianerna påverkas att telomererna av stresshormoner och kan göra att dessa förkortas snabbare. Lägre stående babianhannar har kortare telomererna än de högre upp på rankingskalan.

Telomerer och telomeras, enzymet som verkar skyddande av telomerer. Om hur sociala stödgrupper kan skydda mot stressens skadliga verkningar.

Forskaren Elisabeth Blackburn ( har av tidningen Time 2007 utsetts till en av de 100 inflytelserika personerna i världen) har studerat en grupp kvinnor, mödrar till handikappade barn och utsatta för en kronisk stress. Hon fann att telomerernas längd var direkt relaterad till mängd stress och till hur länge den pågått. Robert Sapolsky säger, att det tycks som att varje år man tar hand om ett kroniskt sjukt barn barn leder till att man åldras sex år. Liknande grupp av mödrar undersöktes också av psykologen, Elisa Eppel som också fann att de som levde i denna stress kunde dö tidigare.Hon har också tittat på de faktorer som reducerar skador av stress. Bland sådana faktorer är är vad som sker i det sociala närområdet viktigt, omtanke, medkänsla. Mammorna i stödgruppen talar om humorns viktiga roll i deras värld. Det tycks som de här mjukvarorna empati, medkänsla, glädje har en viktig roll i att bevara telomererna och därmed kromosomerna. En reduktion av stressens skadliga roll

( En parentes: Stödgrupper är inte bara något för mammor vars barn har kronisk sjukdom utan kan nog vara bra för fler. Där kommer patientföreningar in, där kommer olika fora typ MS portalens forum eller Kristas forums för MS sjuka in och även NHR har startat ett forum. På samma sätt finns det sammanslutningar för olika kroniska sjukdomar eller för andra som lever i kronisk stress. Men jag tror inte det helt motsvarar sammankomster av typ de här mammorna. Det verkar vara en grupp på cirka åtta personer och det är nog däromkring man bör ligga för att en grupp av den här typen skall fungera bra. Det bör inte vara för få och det bör inte vara för många.)

Kronisk stress förkortar livet och är inte allmänt gnäll

Elisabeth Blackburn säger att det här är kronisk stress förkortar livet är verklighet och inte ett allmänt gnäll, det här är vad som händer i verkligheten, det sker en förkortning av telomererna vid kronisk stress och det gör att man medicinskt åldras snabbare.Jag antar att hon med detta går in i diskussionen om bland annat utmattningssyndrom; något som ifrågasätts om det finns för man kan inte se det utanpå kroppen, upptäcka det vid kroppsundersökning eller på vanligt förekommande labprover.

Elisabeth Blackburn upptäckte enzymet telomeras, enzymet som tillverkar de DNA sekvenser som finns i i de kromosomändar som täcks av telomeren.Detta enzym har en läkande effekt, och man har funnit att bland annat sociala sammankomster av typ stödgrupp för mammor stimulerar enzymets läkande effekt.

Stress och status i gruppen.

Stress har bland annat med rangordning i gruppen av babianer att göra. De nedtryckta blir stressade, utvecklar högt blodtryck, får höga halter av stresshormonet kortisol. Man mår dåligt. Robert Sapolsky noterade en förändring i en babiangrupp för 20 år sedan. De drabbades av tbc på grund av smittat kött från en soptipp och det visade sig att de som dog var de aggressiva hannarna, de som inte ägnade sig åt omvårdnad och liknande. ”The god guys survived”, de snälla hannarna överlevde och honorna. Detta ledde till en förändring i gruppen med minskat förtryck, mer omhändertagande och också mindre effekter av stress som högt blodtryck och höga kortisolnivåer. Inte bara de som fanns i flocken har detta beteende utan även hannar som kommit utifrån förvärvar det, men det tar cirka sex månader- och då har the bad guys blivit good guys.

Människan lever i flera hierarkier.

Även om man har det sämsta jobbet utan någon kontroll, kan man leva i en annan hierarki där man har en bättre ställning, säger Sapolsky. Detta kan balansera livet och stresspåverkan. Sapolsky berättar också att han efter 30 års forskning är bra på att ge antistressråd, men själv följer han dem inte. Han jobbar 80 timmar i veckan och han säger att om han kolar vippen tidigt kommer alla att låta bli hans råd. Han har dock något positivt , han älskar sitt jobb och speciellt tiden i Afrika älskar han. Han säger att trots det primitiva är det svårt att inte vara lycklig när man är på en sådan plats.Att hitta en plats där man har kontroll över sin situation kan vara ett sätt att hantera stressen. Man har också bland annat från Whitehall studien funnit hur viktigt sambandet är mellan kontroll över arbetet och upplevelse av stress.Där finns något för både arbetsgivare, politiker och myndigheter att ta tag i. Som Carol Shiveley säger vi måste göra omvärderingar, att vara maximal teffektiv kanske inte är det som är bäst för samhället. Kanske är det att leva ett liv i balans som måste uppvärderas.

The Connection- en film om sambandet kropp och själ

Jag fick en kommentar om filmen The Connection Mind your body. Tänkte därför jag skulle skriva lite kring ämnet. Jag hittade en länk på OMS- George Jelineks sida, där regissören Shannon Harvey plus Craig Hassad som är Jelineks medarbetare plus George själv medverkat i en radiointervju. Tyvärr lyckades jag inte få igång radioprogrammet men jag har tillsammans med sekreteraren miss Google bearbetat och försökt att tolka utskriften från programmet. Lynne Malcolm är programledaren

Lynne Malcolm: Dr Craig Hassad är lektor i medicin, och samordnare av mindfulnessprogrammet vid Monash University. Hans intresse för sambandet kropp-själ inom medicin började som student när han lärde sig om placeboeffekten.

Craig Hassad: Ja, placeboeffekten har varit känd i decennier  när man gör saker som läkemedelsprövningar. Då någon tar ett visst piller kommer det att finnas en betydande effekt terapeutiskt men också verkningar som inte kan tillskrivas den kemiska verkan av läkemedlet. Så om en person tar ett piller som de tror kommer att lindra smärtan, även om det är ett placebopiller ,  tenderar de  att få en betydande effekt i form av smärtlindring. Om den person som faktiskt får ett aktivt läkemedel men inte vet att de har fått, kommer  de att få mycket mindre terapeutisk effekt än om de vet att de har faktiskt bara fått drogen, även om det är en aktiv förening som, säg, morfin för smärtlindring.

Och i en massa försök, i synnerhet inom de områden av sjukdomar där det finns ett starkt subjektivt inslag, liksom smärta, humör och sömn, är placeboeffekten faktiskt den större delen av den kliniska effekten. Till exempel, i en hel del läkemedelsprövningar med antidepressiva läkemedel är huvuddelen  av effekten faktiskt placebo, men vid en svår depression  får man en kemisk effekt utöver placebo som man tillskriva den kemiska verkan av läkemedlet.

Men forskningen går längre ändå. Om du ger någon ett läkemedel eller ett sockerpiller som de tror kommer att förbättra deras humör och du skannar ( undersöker med fMRI-magnetkamera) hjärnan samtidigt, börjar centra för humörreglering  i hjärnan att förändras ganska kraftigt, på grund av vad personen tror pillret kommer att göra, inte på grund av den kemiska verkan av läkemedlet. Du ger samma placebopiller och berättar för dem att det är ett smärtstillande medel, varvid smärtreglerings- centra i hjärnan aktiveras mycket kraftigt. Det tycks finnas  biologisk neurologisk grund för vad personen subjektivt upplever.

Lynne Malcolm: Och det belyser trons styrka också. Vad vet man om hur inflytelserik enbart tro och kanske andlighet kan vara  för utvecklingen av vårt sinnes och vår kropps välmående?

Craig Hassad: Tja, tro och ... jag nästan tvekar att använda ordet i en vetenskaplig framställning, men tro, en persons tro på vad pillret kommer att göra, inte bara tro på behandlingen, men det är också tron på "doktorn", behandlar och hela showen däromkring, stetoskopet kring halsen, den vita rocken och all annan ritual. Sådant har  faktiskt  en betydande effekt också. Så det är ungefär   denna tro eller tillit   med vilken vårt medvetande producerar förändringar i hjärnan vilka leder till en strömning rätt ner genom kroppen,där det påverka organ som mag-tarm. Immunsystemet aktiveras, liksom den subjektiva upplevelsen av olika saker som smärta och humör och liknande.

Lynne Malcolm programledare: Det blir mer och mer accepterat att stress avsevärt kan påverka vår fysiska hälsa. Craig Hassad förklarar hur mekanismerna fungerar:

Craig Hassad: Tja, vi använder ordet "stress", men om vi breddar det till "ohjälpsamma mentala och känslomässiga tillstånd" kan vi inkludera  ockå ilska och fientlighet, depression och psykisk ohälsa på olika sätt.De är alla ganska mycket förknippade med aktivering av det sympatiska nervsystemet, vilket egentligen är det system som aktiveras vid hotande fara där det är adekvat att vi skall slå tillbaka (kamp) eller springa iväg och undfly faran.

Kamp- eller flyktreaktionen spelar en riktigt viktig roll  när du tar en morgonpromenad genom en park och ...  ... ... en tiger har flytt från det lokala djurparken och letar efter frukost. DÅ behöver du att aktivera kamp eller flyktreaktionerna. Och det är mycket mer än bara hjärtat som  engageras; hjärtfrekvensen ökar, blodtrycket stegras,  hjärtvolym ökar vilket betyder varje hjärtslag pumpar ut mer blod än i normala förhållanden. Allt detta extra blodflödet går till musklerna eftersom musklerna kommer att göra en hel del arbete under de närmaste minuterna medan vi försöker komma från faran. Socker och fett pumpas in i blodet, din ämnesomsättning går upp, så du börjar känna dig varm och du svettas för att hålla dig sval .

Mer blod går till musklerna betyder det måste komma från någon annanstans så du blir blek, blodet förs bort från huden och bort från tarmen, så hela magtarmkanalen stängs. Ditt blod blir tjockt och klibbigt och kommer levra sig snabbare än normalt, vilket kan vara skillnaden mellan liv och död, om tigern får tag på dig. ( risken att förblöda minskar). Ditt immunförsvar aktiveras genom att pumpa ut inflammatoriska kemikalier, så det sker en kortvarig ökning av aktivitet i immunsystemet.. Och du blir mycket uppmärksam; din hjärna är relativt tyst men samtidigt mycket fokuserad på det viktigaste ( vad man kallar kikarseende: Detta kan tillämpas på om man är stressad vid exempelvis prov i matte. Det visar sig att man klarar svårare uppgifter bättre om man har mindre stresspåslag. Det mindre stresspåslaget innebär att man har en bättre överblick,hämtar in mer information och löser uppgiften bättre än om man har "kikarseendet" påkopplat).

Dessa stressreaktioner spelar en mycket viktig roll  eftersom de är utformade för att rädda vårt liv när vi verkligen behöver det. Men om vi aktiverar dessa reaktioner hela tiden i vårt tillvaro när vi egentligen inte behöver det, exempelvis om vi föreställer oss framtida ”besvärliga” händelser eller i vårt inre återupplivar tidigare ”stressande” händelser, eller genom att vi jagar upp oss och blir alltför arga som svar på vad som som sker just nu- vad vi gör då är vi överaktiverar denna kamp eller flyktreaktion, och det har en långsiktig kumulativ (pålagrande) effekt som kallas allostatisk belastning:
 Den allostatiska modellen  innebär att man vid allostas varierar anspänningen vid olika moment i tillvaron som då man plötsligt möter en tiger. Om man en längre tid går med sådan ökad anspänning får man en allostatisk belastning, dvs vid övermäktig stress.
Så egentligen om vi vill påskynda åldrandet och de sjukdomar som förknippas med åldrande, är   vad vi skulle göra att ständigt gå och oroa oss för framtiden ( om vilket vi vet ganska lite) och att gå och grubbla och älta vad vi varit med om.

Dessa effekter är mätbara inte bara i fråga om fysiologiska och metaboliska effekter och immuneffekter utan ända ner till vår arvsanlag i cellerna. De accelererar hastigheten för åldrandet av DNA som mäts i telomererna, som är de små mössor på slutänden av dina kromosomer. Dessa effekter gör att vi snabbar på utvecklingen av kronisk sjukdom, Dessa effekter är också observerbara i hjärnan. Vi skadar hjärnceller , vilket vi verkligen inte vill göra när vi blir äldre.

Lynne Malcolm:-Det finns stressreaktion men det finns också en ... ... relaxationsrespons.

Craig Hassad: Ja, det är avslappningsreaktionen som i ganska mycket är motsatsen till aktiveringen av kamp- eller flyktreaktionerna. När man inte behöver kamp-flyktreaktionen stängs den av och man återgår till en viloreaktion som i mycket är motsatsen. Termen relaxationsresponse myntades av Herbert Benson som arbetar på Mind Body Medicine Institute vid Harvard och han forskade i slutet av 70-talet och i början av 80-talet med den första forskningen på meditation. Han fann vid upprepade försök ett antal fysiologiska och metaboliska förändringar  och också förändringar i hjärnan som han kunde mäta, och kallade detta "relaxationsresponse" och skrev en bok med samma namn.

På många sätt var han mycket profetisk eftersom forskningen har kommit mycket längre än de inledande tidiga studierna, men det dokumenterar bara betydelsen av avslappningsreaktionen  0ch att vi måste lära oss att känna igen olämplig aktivering av stress och stänga av den.

Lynne Malcolm: Craig Hassed är en stark förespråkare av meditation och utövande av mindfulness, och har skrivit böcker om hur man lär sig och använder dessa tekniker. Han förklarar effekten av meditation på våra hjärnor. ( Mindful Learning Craig Hassad, Mindfulness for Life :Stephen McKenzie and Craig Hassed)

Craig Hassad: Vad vi vet är, att när vi inte är uppmärksamma, när vi inte är mentalt närvarande, distraherade, oroliga, ängsliga, glider hjärnan in i vad som kallas standardläge ( default mode), och man kan kartlägga områden i hjärnan som är aktiva i detta standard läge med magnetkamera.

Man undersöker hjärnan när försökspersonen inte gör något alls utan bara ligger där, man testar detta ”vilotillstånd” resting state fMRI. I vilotillståndet har olika områden av hjärnan oscillatorisk aktivitet ( hjärnvågselektricitet) som man kan som signaler på fMRI. I bland sker dessa samtidigt i olika områden ( det vill säga vågorna är i samma fas samtidigt). Om man ser två sådana områden kan de vara funktionellt förbundna. Det behöver givetvis inte vara vilotillstånd för att man skall se sådan funktionell samhörighet ( funktionella nätverk). Det ses då man läser eller gör nästan vilken aktivitet som helst.

I det här standardläget för hjärnan är det många av de områden som är viktiga för kognitiva funktioner som inte fungerar så bra, vi minns sämre när vi inte är uppmärksamma, vi blir ofta oroliga och får ångest. Det finns flera sådana här mentala aktiviteter i ” standardläget” som ångest och depression.  Även i andra tillstånd som autism och schizofreni är de här funktionella nätverken aktiva. Det betyder att de exekutiva funktionerna som informationsbearbetning, beslutsfattande, emotionell kontroll och planering inte fungerar bra Därför finner vi det svårt att komma ihåg saker när vi inte är uppmärksamma, vi blir ofta oroliga och ängsliga. Det finns en hel del standard mental aktivitet i saker som ångest och depression och i andra saker också som schizofreni och autism, standardkretsar är mycket aktiva. Och det betyder att de verkställande funktionella områdena för exempelvis informationsbehandling, beslutsfattande, är emotionella regleringsområden som inte fungerar bra.

Och när det finns en viss standard mental aktivitet i hjärnan sker uppladdning med vad som kallas amyloid, och det är det protein som senare leder till Alzheimers sjukdom ( vilket skulle kunna betyda att vissa funktionella mönster i det neurala nätverket skulle kunna bidra till Alzheimers sjukdom). Men forskningen om saker som mindfulness meditation är intressant, och jag misstänker att det skulle vara samma om liknande studier gjordes med andra former av meditation. Forskningen på exempelvis mindfulness meditation har funnit att ju mer en person gör detta ju mer grå materia finns i hjärnbarken. Det tycks stimulera tillväxten av neuron säger Craig Hassen speciellt i de här områdena för exekutiva funktioner, emotionell reglering. Mindfulness dämpar ner aktiviteten i hjärnans stresscenter ( amygdala) påtagligt, säger han...

Det verkar som att ju mer och ju längre någon gjort detta kan man förhindra försämring av kognitiva funktioner som vid åldrande, sjukdom. Hassen säger ”kan ” för det är inte helt bevisat.

Shannon Harvey ( som gjort filmen The Connection-mind your body).

En av de riktigt intressanta studier som jag kom över var gjorda av en kvinna vid namn Sarah Lazar, en Harvardprofessorn som undersöker hjärnan hos människor som mediterar. Hon har påvisat, att människor som aldrig har mediterat förut, efter ett åtta veckors meditation program faktiskt förändrar strukturen på hjärnan. Deras små gråa celler, exempelvis stresscentra börjar att förändras efter endast åtta veckor. Hon upptäckte att hos de personer som hade gjort ett åtta veckors program, blev den del av hjärnan som kallas amygdala blev faktiskt mindre. Vad som var intressant var att de människor som hade gått åttaveckors programmet med meditation också rapporterade större känslor av frid och mindre stress i sina liv. När vi jämför det med en studie som gjordes i Indien av vissa forskare som tittar på möss, där de tog möss och de stressade ut dem i 10 dagar och de observerade att mössens amygdala blev större. Då man tog bort stressfaktorer och de mätte deras hjärnor igen förblev deras amygdala förstorade. Trots att man tagit bort stressfaktorer i mössens liv fortblev deras amygdala förstorad. Man kan se ett TED talk med Sarah Lazar här.

Hjärnan tillväxer alltså i vissa områden. Detta kallas neuroplasticitet. Sarah Lazar visar ett intressant diagram i TED- föreläsningen där mediterare och icke mediterare jämförs avseende
Shannan Harvey säger att det hela handlar inte om att förändra våra liv utan snarare förhållandet till våra liv. Det handlar inte om att förändra miljön utan snarare på hur vi reagerar på vår miljö då man mediterar.


Shannon Harvey intervjuade dr Herbert Benson ( mannen med relaxationsresponse) i filmen, och en del människor menar att han har startat hela det psykoneuroimmunologin,. Hon ville fråga hur relaxationresponse kan förändra människor hälsa. Han berättade att man nyligen funnit att relaxationreaktion tycks kunna påverka gener och deras inverkan på sjukdom, Studie om relaxationsträning under åtta veckor ökade utrycken av gener ( det innebär ungefär bildning av proteiner) som var associerade med energiomsättning, mitokondriefunktion, insulininsöndring och telomerernas stabilitet medan det minskade utrycken av gener kopplade till inflammationsreaktioner och stressrelaterade biokemiska vägar. Han säger med andra ord att man kan bromsa gener som ger sjukdom, tolkar Sharon Harvey det som.
Shannon Harvey: Deta är epigenetik... ...
Lynne Malcolm ( programledaren): ... där dina gener kan påverkas eller ändra deras uttryck på grund av yttre faktorer.

Shannon Harvey: Exakt, eller inre faktorer, beroende på hur du vill formulera det, det stämmer. Utvidgning av detta område fick jag då jag träffade Dr Dean Ornish som är ganska känd, särskilt i Amerika. Han är känd för sitt program som kallas Ornish Spectrum som tittar på kost och livsstil och inför saker som kärlek och intimitet, och han kan faktiskt få några otroliga resultat där människor gör sina program där i vissa fall man går tillbaka till tidigare stadium prostatacancer. Hans program har godkänts av Medicare i USA, framför allt till följd av att behandla människor med hjärtsjukdom. Så han är ganska känd. Han var konsult åt president Clinton efter att han hade sin hjärtinfarkt. Han är ganska välkänd.

Men det som verkligen gladde mig vid intervjun med honom är att hans forskning faktiskt tittar på denna idé om telomerer, vilket ... Elizabeth Blackburn ( intervju i SVD) , som faktiskt är en australisk forskare från Tasmanien, vann Nobelpriset för (upptäckten telomerer). Och Dr Ornish och Dr Blackburn slog sig ihop, och de tittade på vad som hände med människors telomerer när de gick igenom Ornish livsstilsprogram.

Telomerer är relaterade till cellulära åldrandet, så det bästa sättet att beskriva vad de är är att de är små mössor som sitter på ändarna av våra kromosomer som ändar våra skosnören, och när vi åldras blir ändarna av dessa skosnören successivt mindre. Och vad Dr Blackburn och Dr Ornish hittat är att när de gick igenom Ornish program som involverade livsstilsförändringar, som meditation, yoga, familjestöd, samhällets stöd, samt kost, upptäckte de att människors telomerer faktiskt blev längre med dessa åtgärder.George Jelinek minns då han fick diagnosen MS: Det var en känsla av total förstörelse i dessa stunder som jag inte kommer att glömma, och det har beskrivits som en av de mest livs förändrande diagnoser man kan få, och jag kan har förstahandsupplevelse av detta. Det kändes verkligen som en enorm hand bara hade ryckt in i mitt liv och tagit bortl min framtid framför mina ögon. Jag kunde genast föreställa mig förlamning och katetrar, rullatorer och rullstolar, och alla de saker jag sett hos min mamma plötsligt blev min framtid. Och jag kände bara att allt var borta.

Lynne Malcolm: Det är George Jelinek som minns sin MS-diagnos. Sjukdomen har en stark genetisk komponent, och 18 år tidigare hade George Jelineks mor tagit sitt eget liv eftersom hennes MS symtom hade blivit outhärdliga.

George Jelinek kom till rätta med sin egen diagnos när han mötte upp med en gammal vän och mentor Dr Ian Hislop.

George Jelinek: Vi började prata om den effekt mitt känslomässiga tillstånd och min själ och stress och så vidare i mitt liv kan ha haft avseende MS. Men han frågade mig också ett par viktiga frågor, som jag tror var riktigt viktigt. Han frågade mig , vad jag prioriterar i mitt liv. Han sa, "I detta skede  är du verkligen  tvungen att sätta dig själv först." Han frågade mig sedan om jag någonsin hade mediterat, och det jag hade och jag slutade för ett par år efter att jag tog den här nya jobbet ( som professor i akutmedicin), då jag blev så upptagen att jag bara inte hittade tid att göra det.

Och den tredje frågan, som jag tror var faktiskt det viktigaste, han frågade mig om mitt andliga liv, och det tog tag i mig då att jag insåg att jag var så splittrad i mitt liv avseende arbetet och mina förpliktelser att jag inte hade givit mig tid till lite mer viktiga saker som jag behövde tänka på och undersöka i mitt liv. Det blev så att mötet med Ian fick mig att börja titta på hur jag själv reagerade på att jag blivit sjuk och det ledde mig ut på alla sorters vägar att titta i medicinsk litteratur efter saker som jag själv kunde göra avseende denna sjukdom och hur jag själv kulle kunna hjälpa mig att bli bättre. Och givetvis hittade jag en massa saker som jag började tillämpa i mitt liv och nu mår jag bra. Det var för femton år sedan

Lynne Malcolm: Kan du ge mig en sammanfattning av de saker ... de ändringar som du har gjort i ditt liv som du tror har bidragit till din återhämtning?

George Jelinek: Förändringsarbetet har två sidor. En sida gällde det praktiska som jag hittade i litteraturen  om vad som kan modulera immunreaktionerna. Jag hittade kosten där det inte finns mycket tvekan om att det finns inte mycket hälsosammare än en växtbaserad fullkornskost, som kompletterad med fisk förmodligen ger lite extra fördelar vad avser att modulera immunreaktionerna eller komplementering med omega 3 om man inte äter fisk,

Jag tittade också på nyttan att exponera sig för sol vid autoimmun sjukdom. Det fanns litteratur som mycket starkt talade för att man skulle få adekvat solexponering och nu solar jag åtminstone 10-15 minuter per dag och när jag inte gör det tar jag D-vitamin. Jag håller mina D-vitaminvärden på en hög normal nivå. Jag motionerar regelbundet. Simmar en och en halv kilometer de flesta dagar i veckan eller springer sex eller sju kilometer och jag har börjar meditera  regelbundet igen. Se det finns ett antal praktiska saker jag gör.

Men det fanns också annan fråga som Ian tog upp med mig som var den andliga sidan av mitt liv, och jag började undersöka den i detalj. Och jag började föra dagbok där jag spelade in de viktiga saker som händer med mig livet. Jag började läsa mycket mer runt andlighet, började jag läsa några av de viktigaste arbetena kring andlighet av, en rad olika författare. Och jag började läsa mycket mer om healing.

Och jag började träffa människor som ... Jag gick ut ur mitt sätt att träffa människor som jag visste hade tillfrisknat från sjukdom eller som jag fann vara upplyftande i andlig mening. Jag drogs mot Ian Gawler, som många människor vet bor och arbetar i Victoria och anordnar cancer retreater efter sitt eget tillfrisknande från obotlig cancer mer än 30 år sedan. Och förvisso inom ett par år ledde jag retreater för personer med MS vid Gawler Foundation, och därefter har jag sådana i hela Australien och i olika delar av världen. Och den kombinationen av saker har verkligen samverkat och bidragit till att hålla mig i form.

Lynne Malcolm: Dr George Jelinek, som har gått i 15 år utan återfall. Hans senaste bok heter Att besegra multipel skleros ( Overcoming multiple sclerosis). Det finns en senare bok som han skrivit tillsammans med Karen Law, Recovering from multiple sclerosis. Real life stories of hope and inspiration.

Shannon Harvey i din dokumentär The Connection hävdar du att det finns en mycket stark själslig faktor som spelar en roll i många kroniska sjukdomar. Tror du att denna idé kan få folk att känna sig på något sätt otillräckliga eller skyldiga för att de är själsligt undermåliga?

Shannon Harvey: Det är en riktigt bra fråga och något som har varit mycket viktigt för mig i att göra filmen, är att denna film inte handlar om att vilja dig väl, detta är inte en film om att göra sig själv sjuk eftersom du är alltför  orolig, det är inte om att säga mantran om och om igen och därmed mirakulöst få din cancer försvinna. Detta är en film som ser på en riktigt viktig del av medicinen, och det är den roll som sinnet spelar i resultatet av en sjukdom. Och det är verkligen viktigt att budskapen i filmen handlar om att lägga till kropp-själ medicin till en övergripande behandlingsmetodik snarare än att kasta bort allt det underbara som västerländska medicin erbjuder.

Lynne Malcolm: Shannon Harvey, som nu har återhämtat sig helt från den autoimmuna sjukdomen lupus, som hon fick diagnosen för nio år sedan.

Shannon Harvey: Många frågar mig var finns den magiska kraften.. Man har fått någon diagnosen , vad finns det för magisk kraft som jag kan använda för att bli bättre? Och jag säger ihärdigt att det finns inget enkelt svar, och det är inte heller lätt, det är hårt arbete. När jag tänker tillbaka på mitt liv tidigare när jag först fick diagnosen och jag jämför det med mitt liv nu, det är nästan oigenkännlig. Jag är en helt annan person.

Så de mer uppenbara saker som jag gör för att hålla sig bra är att jag mediterar regelbundet, jag tränar yoga regelbundet, jag värdesätter mina relationer och de människor som jag älskar över allt annat liksom mitt arbetet, som kan vara mycket, mycket svårt. Jag ser också till att skriva dagbok  när sker något överväldigande eller om jag blir känslomässigt upprörd. Det finns riktigt intressant vetenskap kring att skriva i en dagbok och vad som det faktiskt kan göra för att ditt immunförsvar. ( Skriva kan till och med läka sår enligt denna studie) ( Enligt en liten studie kan skrivandet göra att cancerpatienter får en annan syn på sin sjukdom och förbättra deras livskvalitet). ( Att skriva ner vad man är tacksam för kan ge en positivare syn på livet). ( Och skrivandet om vad man är tacksam för kan ge en bättre sömn-något som är viktigt för läkning) (Och det kan faktiskt vara bra för många andra saker). Kursiverad stil är mitt tillägg.
Shannon Harvey fortsätter: Jag är absolut inte rädd för att söka hjälp hos en psykoterapeut för att lugna mig och komma i balans, och just det var faktiskt en stor del av min egen resa, nämligen att gå hos en psykolog i ett antal år för att förstå en del av det undermedvetna som jag inte hade insett.

Lynne Malcolm: Shannon Harvey.
Fråga till Craig Hassad:Så i vilken utsträckning kan detta kropp-själ tillvägagångssätt  införlivas i konventionell medicin?

 Craig Hassad:  Förståelsen av detta har gått låångsamt. En av anledningarna är att det inte är en patenterbar produkt, så att man får ingen marknadsförings push som då det till exempel kommer nya mediciner där det finns mycket stora summor att ta in. Den andra delen tror jag har att göra med utbildning. Tyvärr tror jag de flesta av våra medicinska skolor ligger decennier efter forskningen inom detta område. Så det inte blir integrerade i medicinsk praxis. Jag tror forskningsagendan måste komma ikapp liksom. Där finns  absolut en guldgruva.

Mindfulness och Use it or lose it.

Åsa Nilsonne intervjuas om sin bok Mindfulness i Hjärnan i programmet En bok -En författare. Handlar bland annat om hjärnans plasticitet, om att det är viktigt att göra saker som gör att hjärnans neuron utvecklas. Nervbanor som inte används förtvinar, det bildas inte förbindelser mellan olika nervceller om inte stimulering sker. Use it or lose it.
Det där är nog viktigt både beträffande fysisk träning och kognitiv träning, vid rehabilitering.

Man kommer också in på Nobelpristagaren Elisabeth Blackburns forskning om telomerer. Telomerer är en sorts kapslar som sitter på kromosomernas ändar och som med tiden förkortas. Denna förkortning innebär att vi åldras. Elisabeth Blackburns forskning handlar bland annat om påverkan av negativ stress och liknande ökar förkortningen av telomererna och snabbar på åldrandet. Hennes arbetsgrupp tittar också på hur mindful meditation tycks förlänga telomererna. Andra saker som tycks påverka telomererna är kost; exempelvis omega-3 och thé.

Åsa Nilsonne har också inlägg om Elisabeth Blackburns forskning på sin blogg.