skulle handla om celiaki men kom att handla om varför inte jag äter gluten

en lång historia

Jag var egentligen här tänkt att skriva om ny forskning om glutenintolerans men det kom att handla om mig och hur jag kom fram till att jag inte skall äta gluten. Det ledde så småningom om till att jag också försöker att äta så lite mättade fetter som möjligt. Alltså på tvärs mot Annika Dahlkvists råd, och jag mår utmärkt. Min vikt är utmärkt.

Celiaki

Celiaki eller glutenintolerans är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att det egna immunförsvaret angriper kroppsegen vävnad. I fallet glutenintolerans leder detta till att immunförsvaret orsakar inflammation i tunntarmsslemhinnan, vilket kan leda till olika symtom från mage och buk, som smärtor, uppblåst mage, diarréer, förstoppning. Inflammationen i tarmslemhinnan leder också till att man inte tar upp de ämnen man behöver från födan i tillräcklig utsträckning, vilket gör att symtomen kan komma från andra ställen i kroppen pga näringsbristen. Oupptäckt celiaki kan göra att man inte växer normalt. Celiaki kan leda till brist på olika ämnen typ järn, zink. Trötthet kan komma som följdsymtom. Symtom från hjärnan kan uppträda. En speciell form är hudceliaki, utslag och klåda. Den sjukdomen kallades tidigare dermatitis herpetiformis.

jag själv hade en längre tid klåda och utslag, en historia som var långvårig och invecklad och vad som var vad har jag egenligen svårt att säga än idag. Vad jag säkert vet är i varje fall att den helt tog slut då jag slutade med gluten. Sedan dess har jag inte haft någon klåda. Min uppfattning är att hudbesvären började med ömhet i huden på de ställen där jag injicerade interferon. Först var det bara ömt på ett ställe. Jag slutade att injicera där och fick färre ställen att injicera på. Sedan var jag nere på Vintersol j januari 2004 på rehabilitering- en utmärkt rehabilitering för övrigt- och det var där eländet började. Det började med lite klåda som nere kring vristerna som sedan under ngn dag spred sig uppåt på hela benen. Jag har nu i efterförloppet flera utlösande faktorer i huvudet; sol, pool med salt och mycket klorerat, den inflammation som redan fanns i området ( jag har uppfattningen att det var inflammation i subcutisfettet, orsakat av injektionerna). Utslagen var utbredda , nässelutslagliknande, intensiv kliande, vansinnigt kliande. Eftersom jag trodde att detta var väl lätt åtgärdat med någon svag kortisonsalva började jag med detta. Det hade absolut ingen effekt och ganska snart var jag inne på de starkaste kortisonsalvorna frekvent men det gav knappas någon lindring. Jag började också med kortison i tablettform och det hjälpte egentligen inte heller, MEN jag blev betydligt bättre på att gå. Så småningom fick jag en salva som heter Menaven ( vilken innehåller heparin) och som ges mot trombophlebiter och inflammationer i huden,. Och då började det faktiskt vika med mina besvär. Men det räckte inte med att ta det tre gånger om dagen utan initialt var det en gång i halvtimmen och sedan kliade det igen som bara ... . Mina besvär höll nog på någon månad innan de gick tillbaka. Sedan återkom de igen en gång under våren. Nu utan sol, salta bad. De bara kom. Som tur var hade jag med mig ett ordentligt lager med Menavensalva från Spanien och det gick tillbaka på en vecka. I juli igen samma eländiga klåda igen. Men båda de här gångerna fanns besvären bara på lårens framsida där jag gav injektionerna. I juli blev jag dessutom väldigt trött och ville helst inte vara uppe överhuvudtaget. Då kom jag plötsligt på att utslagen och klådan var ju där jag gav mig injektionerna. Jag slutade med dem. Lite bättre men det gav inte med sig. Jag tog en kortisonkur i tablettform och då försvann det på ett dygn. Dessutom blev jag väldigt bra på att gå igen. En effekt som satt i någon vecka. Sedan var det bra och efter någon månad beslöt jag i samråd med min neurolog att börja med Copaxone. Jag tyckte jag tålde det väldigt bra- i en månad sedan satt eländet igång. Intensiv klåda nu faktiskt lite här och där. Jag fick sluta med Copaxone och det blev bättre men inte helt bra. Utslagen minskade men fanns kvar på framför allt lårens framsida, men kom även på armar. Hade kontakt med hudläkare och testades. Hudtest. Lätta reaktioner för några födoämnen men sannolikt inte det. Vad som nu var uppenbart var också att behåringen helt hade försvunnit på benen och armarna. Huden var som på en liten baby. När jag ser på bilden från benet ifrån Vintersol ser jag att det finns behåring på underbenen men det ser ut som en del har försvunnit. Jag undrar så här i efterhand om det faktiskt inte var borta helt på låren där jag injicerade. (Jag tolkar detta som en inflammation i underhudsfettet). Om möjligen kortisonsalvorna kan ha inverkat vet jag inte. Nu hade jag ingen sol, inga salta bad, inga injektioner men besvärlig klåda och utslag. Jag använde kortisonsalvor och mjukgörande. Det hjälpte för stunden. Vad som också hände var att det började komma små utslag framförallt på låret, små röda utslag med små prickar mitt i. Så småningom växte det upp några enstaka hårstrån här och där. Dessutom kom det erytem och inflammation på armarna som jag tolkar följde små lymfkärl. (gissning). Någon gång sommaren 2005 började det lindras. Det som kvarstod var enstaka utslag plus klåda. Klådan kunde nu vara borta någon dag men vad som framförallt var typiskt var att den kom på kvällarna och då följde det också med att jag fick lite frossa. Ungefär som den frossa man kan få vid influensa eller för den delen av interferoninjektionerna, Man när jag vaknade på morgonen var det borta. Detta konfunderade mig mycket. Jag funderade kring vad det kunde vara. Bytte ut mina mediciner mot kramper. Ja, det kände som det hjälpte. Troligen var det placeboeffekt. I november träffade jag en person som hade glutenöverkänslighet. Hon hade legat inne på sjukhus för förlamning men inte haft några tarmbesvär. Det enda man hittade var prover som tydde på glutenöverkänslighet men det trodde man inte hade med hennes besvär att göra. I alla fall så fick hon glutenfri kost- och hon började att bli bättre -mycket långsamt men det kom. Då jag träffade henne hade hon inte några besvär av den typen. Jag reagerade inte så mycket på detta då. Men någon gång därefter började jag fundera kring om kost kunde ha någon inverkan på mina besvär. Jag beslöt mig för att pröva stenålderskost. Och inom någon vecka var faktiskt besvären borta. Jag undvek både gluten och mjölkmat. Efter någon månad provade jag vanligt bröd igen och klådan kom igen. Jag tyckte också att jag reagerade på mjölk men där var jag inte lika säker. Jag tog blodprover avseende celiaki men de visade inget, och det brukar de inte göra när man inte äter det. Jag ville inte äta gluten igen bara för provet. Min mage: Jag har hela mitt liv haft rätt mycket besvär med min tarm, varierande avföring, diarretendens men också ibland hård avföring. Vad som hände nu var att den på ett sätt blev bättre. Mina problem med hård mage försvann men det blev snarare ett problem med lös avföring och slem. Här var jag nu inne och tog reda på en del om kost, MS på olika sajter. Jag hade kommit i kontakt med Swanks diet, läst om Best Bet Diet. På den senare sidan läste jag om leaky gut och beslöt att försöka följa en del råd där. Vad jag framförallt gjorde var att jag började med krossade linfrön som jag hade i blåbärssoppa. Nångång där började min mage bli perfekt. När jag dessutom lade till glutenfri müsli blev den ännu bättre. Jag övergick så småningom från stenålderskost till Jelineks rekommendationer med att ta bort så mycket som möjligt med mättade fetter och byta ut det mot omega-3 samt olivolja. Sedan dess har det bara varit uppåt.