Mat och MS -Smör?

På konsert i mitten på 40-talet. Framför den unge studenten sitter två kvinnor och tror sig viska till varandra. Orkestern spelar högt och fyller hela salen med sin ljudvolym. Plötsligt kommer man till ett omsvängning i musiken, den tystnar nästan helt, och då fylls salen av en av kvinnornas röst:

-Jag steker mina i smör.

Den unge studenten var en god väns far. Vilka kvinnorna var förtäljer inte historien.

På den tiden var det snarast ett tecken på välstånd att kunna steka i smör ( tror jag; jag var inte med) idag är det kanske mera vilken sida man håller på i fettdebatten. Och det är just det. Ytligt verkar det vara mycket tro och mindre vetande. Om någon sida plockar fram ett argument och en studie kommer genast ett motargument och en annan studie. Att det finns ett överflöd av omega-6 i förhållande till omega.3 fettsyror tycks det vara enighet om vare sig man är för medelhavskost, lågfettsdiet eller lågkolhydratdiet. Att de så kallade transfetterna är skadligast av allt, tyx man också vara eniga om. Även transfetter sägs vi producera själva varför argumentet, att fetter som är naturliga är bra, är lite tveksamt. Likaså tycks man kunna vrida och vända på vad vi åt på stenåldern hur som helst. Jag tycker annars en jämförelse med stenåldermänniskans leverne kan vara en bra checklista för vad vi klarar av bra och vad vi klarar sämre. Människan har funnits som homo sapiens i 150 000 år, moderna människor i industrisamhälle och datorsamhälle betydligt kortare tid. Vi hade gott om tid att genetiskt utvecklas till stenåldersmänniskor men har inte samma möjlighet till att utvecklas till vad nutida liv kräver. Men vad vi åt på den tiden kan man nog vrida och vända på till sin eget påhitts fördel. Sanningen kanske är att den tidiga människan var en allätare, som åt vad som fanns att äta. Fick man inget jaktbyte åt man mer vegetabiliskt, var det torka åt man rötter.

Alltnog en av mina undringar är: Mättat fett är det proinflammatoriskt? Jag har gett mig på vandring i den djungel som finns i fettdebatten just med detta i fokus, och det är inte så lätt.

Jag förstår att mättat fett har en högre smälttemperatur än fler- och enkelomättat fett, vilket kan göra biologiska membran mera fluida ( vätskelika) och jag kan förstå att sådana membran troligen är smidigare och hållbarare.

Det tycks också finnas konsensus, detta underbara ord, om att kött från djur som betar gräs och går fritt är nyttigare och har ett högre innehåll av omega-3, än de djur som tillbringar sina liv i djurstall och utfordras med spannmål som kraftfoder. Hos de senare blir fettinnehållet i köttet mera åt omega-6 hållet.(1) Ju mera kraftfoder de får ju högre blir innehållet av omega-6.

Även beträffande mjölken är dess fettinnehåll beroende på vad korna får för kost. Den gräsätande kon får mjölk med mer omega-3 och mindre omega-6. Komjölk innehåller också den ”naturliga” transfettsyran CLA, som har sålts i hälsokostaffärer men där nyare studier visat att långvarigt bruk av CLA kan bidra till utveckling av diabetes. Jag lämnar CLA och inriktar mig på mättade fetter.

Men sedan kommer frågeställningen: proinflammatoriskt? Antiinflammatoriskt. Om man tittar på en del cytokiner tycks de vara proinflammatoriska i vissa sammanhang och antiinflammatoriska i ett annat sammanhang. Det är väldigt svårt att se hela sammanhanget. Forskningen förefaller i delar vara i samma skede, som de där som var i ett mörkt rum och var och en fick känna på olika delar av en elefant i .

Fem personer i ett väldigt mörkt rum träffade på en elefant. De lade händerna på var sin del av djuret för att försöka förstå vad det var.

Den som höll i ett öra trodde sig hålla i ett stort blad.

Den som höll i ett ben trodde sig hålla i ett träd.

Och den som höll i snabeln trodde sig hålla i en slang.

Alla kände på samma sak men såg inte helheten. Något av den upplevelsen får jag när jag skall försöka förstå hur det fungerar med olika matkomponenter och dess inverkan på hälsan, och mera specifikt om mättade fetter är proinflammatoriska? Förvisso finns det de som kan förklara det här och tala om att så är det. Men för mig är det mera tro än vetande.

Vad är mättade fetter? Vad är omättade fettsyror? Vad innebär skillnaderna?

George Jelinek säger i videon jag tidigare länkat till att patienter med multipel skleros har fler mättade fetter i sina biologiska membran än människor i gemen? Jag tror mig ha sett det på andra ställen tidigare. Vad betyder det? Hur är det med andra inflammatoriska sjukdomar? Hur är det med åderförkalkning, ateroskleros, Mb Crohn, reumatiska sjukdomar? Har de också fler mättade fetter i sina membran?Jag skall försöka titta vidare på det här.

Slutsatsen av denna inre dialog på datorn är att de olika kemiska sammansättningarna av fettsyror avseende dubbelbindningar ger dem olika fysikaliska egenskaper. Beträffande omega-3 och omega-6 skiljer det sig åt vad avser påverkan på inflammation. Beträffande mättade fettsyror kvarstår frågan men det är ett observandum att exempelvis patienter med MS har mer mättade fettsyror i sina biologiska membran. Det återstår att se hur det kan vara vid andra så kallade autoimmuna sjukdomar.

1.Från lantbruksuniversitetet.

Rött kött och processade charkvaror

Om rött kött, hälsorisker och om Swanks diet

I en studie där man följt fler än en halv miljon medelålders och äldre amerikaner fann man att de som konsumerade mer rött än vad som motsvarade en liten hamburgare /four ounces/113,4 gram om dagen löpte en ökad risk att dö under de 10 år de följdes i främst cancer och i hjärtsjukdomarna. Man fann ett samband mellan rött kött och processat kött och en ökad risk att dö enligt forskaren som lett studien Rashmi Sinha vid National Cancer Institute. Man kan läsa om detta i bland annat Washington Post den 23 mars i år.

I motsats till detta fann man att regelbunden konsumtion av fisk, kyckling, kalkon och andra man baserad på fågel minskade cancerrisken. Sinha säger att mat från gris anses vara vitt kött, men det tros öka cancerrisken på grund av det är rikt på järn.

Professorn i global nutrition vid universitetet i North Carolina säger, att detta är en unik studie på grund av tiden den pågått och på grund av storleken. Och förvisso säger han, om människor vill vara friska och leva längre bör man konsumera mindre rött kött och processat kött.

Man anger flera förklaringar till varför rött kött kan vara ohälsosamt. Tillagningen skapar ofta föreningar som kan vara bidragande till cancer, stekskorpor och liknande. Rött kött innehåller också mycket mättat fett, detta tros bidra framför allt till bröstcancer och tjocktarmscancer liksom att rött kött är rikt på järn. Människor som äter rött kätt har ofta högre blodtryck och cholesterolvären vilket ökar risker för hjärtsjukdomar. Processat kött innehåller substanser som kallas nitrosminer och som kopplas till cancer.

Oavsett vilken mekanism så ger studien nya bevis för att människor bör följa rekommendationerna med minskad konsumtion av rött kött säger flera experter enligt Washington Post.

Amerikanska Meat Institute avfärdar dock fynden och säger att de baserar sig på otillförlitliga självrapporter.

I studien fick 545 653 frivilliga mellan 50-71 år fylla i en detaljerar enkät avseende sin diet inkluderande köttkonsumtion. De följdes sedan i 10 år, varunder 47976 män och 23276 kvinnor avled. Efter att man tagit variabler som rökning, fysisk aktivitet mm i beaktan fann man att de som åt cirka 113 gram rött kött om dagen hade större risk att dö under denna perion framförallt i cancer och hjärtsjukdom än de som åt minst, vilket motsvarade ett par skivor skinka varje dag.

Av kvinnor hade de som åt mest rött kött i medeltal 36% ökad risk att dö, motsvarande siffra för män var 31%.

De som åt mest vitt kött, fågel och fisk hade minskad risk att dö under perioden 8%. Detta skulle kunna bero på att fågel innehåller mer omättat fett vilket förbättrar cholesterolvärden och fisk innehåller omega -3 fettsyror.

Man såg också ökade risker att dö för de som åt processad mat, typ korvar, kallskuret eller varm korv. De kvinnor som åt mest processad mat cirka 28 gram om dagen hade 25% ökad risk. Motsvarande siffra för män var 16%.

De experter som tillfrågats av Washington Post säger, att man inte rekommenderar att man skall sluta äta rött kött, men man bör undvika att äta det varje dag. Den stora vinsten kan man göra genom försöka komma ifrån att äta det varje dag.

2007 uppgraderade världscancerfonden varningar för att äta rött kött och man avrådde helt från processade charkvaror som korvar och pastejer. Om detta kan man läsa i Svenska Dagbladet. Man avråder dock inte helt från det eftersom det är en viktig källa till flera näringsämnen som järn.

Slutsatserna dras av 21 av världens ledande experter på kost och cancer i rapporten Food, nutrition, physical activity, and prevention of cancer. Den tidigare utgåvan kom 1997 och blev blytung referenslitteratur på myndigheter och universitet runt om i världen. Experterna granskade 7000 forskningsrapporter och gjorde en sammanslagning av 86 stora studier som visade att risken för tjocktarms och ändtarmscancer var 30% större för gruppen som åt mest rött kött om man jämförde den med gruppen som åt minst. Man såg liknande siffror för så kallat processat kött. Enligt rapporten finns också möjliga kopplingar med andra cancerformer och rött kött.

Andra lika stora risker för cancer i vanliga livsmedel har WCRF bara funnit vid konsumtion av mögelskade frön och baljväxter, arsenik i dricksvatten samt för alkohol.

Andra faktorer som kan vägas in för att balansera upp riskerna är att inte röka, undvika övervikt, motionera regelbundet ( och skulle jag villja tillägga stressbelastning och andra tulipanarosor)

I British Medical Journal skrev en forskare om denna rapport, att det finns nu en säkerställd dos-respons samband mellan risken för cancer och den mängd rött kött och charkvaror man äter.

I Swanks diet ingår att man inte skall äta rött kött och processad mat, däremot rekommenderas fisk och fågel och vilt är tillåtet. ( det senare pga vilt innehåller mindre mängder mättat fett än tamboskap).

skulle handla om celiaki men kom att handla om varför inte jag äter gluten

en lång historia

Jag var egentligen här tänkt att skriva om ny forskning om glutenintolerans men det kom att handla om mig och hur jag kom fram till att jag inte skall äta gluten. Det ledde så småningom om till att jag också försöker att äta så lite mättade fetter som möjligt. Alltså på tvärs mot Annika Dahlkvists råd, och jag mår utmärkt. Min vikt är utmärkt.

Celiaki

Celiaki eller glutenintolerans är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att det egna immunförsvaret angriper kroppsegen vävnad. I fallet glutenintolerans leder detta till att immunförsvaret orsakar inflammation i tunntarmsslemhinnan, vilket kan leda till olika symtom från mage och buk, som smärtor, uppblåst mage, diarréer, förstoppning. Inflammationen i tarmslemhinnan leder också till att man inte tar upp de ämnen man behöver från födan i tillräcklig utsträckning, vilket gör att symtomen kan komma från andra ställen i kroppen pga näringsbristen. Oupptäckt celiaki kan göra att man inte växer normalt. Celiaki kan leda till brist på olika ämnen typ järn, zink. Trötthet kan komma som följdsymtom. Symtom från hjärnan kan uppträda. En speciell form är hudceliaki, utslag och klåda. Den sjukdomen kallades tidigare dermatitis herpetiformis.

jag själv hade en längre tid klåda och utslag, en historia som var långvårig och invecklad och vad som var vad har jag egenligen svårt att säga än idag. Vad jag säkert vet är i varje fall att den helt tog slut då jag slutade med gluten. Sedan dess har jag inte haft någon klåda. Min uppfattning är att hudbesvären började med ömhet i huden på de ställen där jag injicerade interferon. Först var det bara ömt på ett ställe. Jag slutade att injicera där och fick färre ställen att injicera på. Sedan var jag nere på Vintersol j januari 2004 på rehabilitering- en utmärkt rehabilitering för övrigt- och det var där eländet började. Det började med lite klåda som nere kring vristerna som sedan under ngn dag spred sig uppåt på hela benen. Jag har nu i efterförloppet flera utlösande faktorer i huvudet; sol, pool med salt och mycket klorerat, den inflammation som redan fanns i området ( jag har uppfattningen att det var inflammation i subcutisfettet, orsakat av injektionerna). Utslagen var utbredda , nässelutslagliknande, intensiv kliande, vansinnigt kliande. Eftersom jag trodde att detta var väl lätt åtgärdat med någon svag kortisonsalva började jag med detta. Det hade absolut ingen effekt och ganska snart var jag inne på de starkaste kortisonsalvorna frekvent men det gav knappas någon lindring. Jag började också med kortison i tablettform och det hjälpte egentligen inte heller, MEN jag blev betydligt bättre på att gå. Så småningom fick jag en salva som heter Menaven ( vilken innehåller heparin) och som ges mot trombophlebiter och inflammationer i huden,. Och då började det faktiskt vika med mina besvär. Men det räckte inte med att ta det tre gånger om dagen utan initialt var det en gång i halvtimmen och sedan kliade det igen som bara ... . Mina besvär höll nog på någon månad innan de gick tillbaka. Sedan återkom de igen en gång under våren. Nu utan sol, salta bad. De bara kom. Som tur var hade jag med mig ett ordentligt lager med Menavensalva från Spanien och det gick tillbaka på en vecka. I juli igen samma eländiga klåda igen. Men båda de här gångerna fanns besvären bara på lårens framsida där jag gav injektionerna. I juli blev jag dessutom väldigt trött och ville helst inte vara uppe överhuvudtaget. Då kom jag plötsligt på att utslagen och klådan var ju där jag gav mig injektionerna. Jag slutade med dem. Lite bättre men det gav inte med sig. Jag tog en kortisonkur i tablettform och då försvann det på ett dygn. Dessutom blev jag väldigt bra på att gå igen. En effekt som satt i någon vecka. Sedan var det bra och efter någon månad beslöt jag i samråd med min neurolog att börja med Copaxone. Jag tyckte jag tålde det väldigt bra- i en månad sedan satt eländet igång. Intensiv klåda nu faktiskt lite här och där. Jag fick sluta med Copaxone och det blev bättre men inte helt bra. Utslagen minskade men fanns kvar på framför allt lårens framsida, men kom även på armar. Hade kontakt med hudläkare och testades. Hudtest. Lätta reaktioner för några födoämnen men sannolikt inte det. Vad som nu var uppenbart var också att behåringen helt hade försvunnit på benen och armarna. Huden var som på en liten baby. När jag ser på bilden från benet ifrån Vintersol ser jag att det finns behåring på underbenen men det ser ut som en del har försvunnit. Jag undrar så här i efterhand om det faktiskt inte var borta helt på låren där jag injicerade. (Jag tolkar detta som en inflammation i underhudsfettet). Om möjligen kortisonsalvorna kan ha inverkat vet jag inte. Nu hade jag ingen sol, inga salta bad, inga injektioner men besvärlig klåda och utslag. Jag använde kortisonsalvor och mjukgörande. Det hjälpte för stunden. Vad som också hände var att det började komma små utslag framförallt på låret, små röda utslag med små prickar mitt i. Så småningom växte det upp några enstaka hårstrån här och där. Dessutom kom det erytem och inflammation på armarna som jag tolkar följde små lymfkärl. (gissning). Någon gång sommaren 2005 började det lindras. Det som kvarstod var enstaka utslag plus klåda. Klådan kunde nu vara borta någon dag men vad som framförallt var typiskt var att den kom på kvällarna och då följde det också med att jag fick lite frossa. Ungefär som den frossa man kan få vid influensa eller för den delen av interferoninjektionerna, Man när jag vaknade på morgonen var det borta. Detta konfunderade mig mycket. Jag funderade kring vad det kunde vara. Bytte ut mina mediciner mot kramper. Ja, det kände som det hjälpte. Troligen var det placeboeffekt. I november träffade jag en person som hade glutenöverkänslighet. Hon hade legat inne på sjukhus för förlamning men inte haft några tarmbesvär. Det enda man hittade var prover som tydde på glutenöverkänslighet men det trodde man inte hade med hennes besvär att göra. I alla fall så fick hon glutenfri kost- och hon började att bli bättre -mycket långsamt men det kom. Då jag träffade henne hade hon inte några besvär av den typen. Jag reagerade inte så mycket på detta då. Men någon gång därefter började jag fundera kring om kost kunde ha någon inverkan på mina besvär. Jag beslöt mig för att pröva stenålderskost. Och inom någon vecka var faktiskt besvären borta. Jag undvek både gluten och mjölkmat. Efter någon månad provade jag vanligt bröd igen och klådan kom igen. Jag tyckte också att jag reagerade på mjölk men där var jag inte lika säker. Jag tog blodprover avseende celiaki men de visade inget, och det brukar de inte göra när man inte äter det. Jag ville inte äta gluten igen bara för provet. Min mage: Jag har hela mitt liv haft rätt mycket besvär med min tarm, varierande avföring, diarretendens men också ibland hård avföring. Vad som hände nu var att den på ett sätt blev bättre. Mina problem med hård mage försvann men det blev snarare ett problem med lös avföring och slem. Här var jag nu inne och tog reda på en del om kost, MS på olika sajter. Jag hade kommit i kontakt med Swanks diet, läst om Best Bet Diet. På den senare sidan läste jag om leaky gut och beslöt att försöka följa en del råd där. Vad jag framförallt gjorde var att jag började med krossade linfrön som jag hade i blåbärssoppa. Nångång där började min mage bli perfekt. När jag dessutom lade till glutenfri müsli blev den ännu bättre. Jag övergick så småningom från stenålderskost till Jelineks rekommendationer med att ta bort så mycket som möjligt med mättade fetter och byta ut det mot omega-3 samt olivolja. Sedan dess har det bara varit uppåt.