Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Läs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER av Karin Glasby och Sune Överhagen

Obs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER KOMMER INTE ATT TRYCKAS. DET ÄR ALLTFÖR FÅ INTRESSEANMÄLNINGAR/ sune överhagen



START


Translate

söndag, juni 02, 2013

Om jag skulle välja medicin mot MS idag- vad skulle jag då välja?


Vad är det som är viktigt?
Det  jag först skulle titta på är:
Hur effektiv är medicinen? Då jag valde medicin för ett antal år sedan fanns i stort sett bara två typer av mediciner: beta-interferon och Copaxone och i viss mån mitoxantrone, som dock inte var godkänd på indikationen MS. Jag valde då Rebif, subcutant tre gånger per vecka. Nu i efterhand skulle jag ha valt Avonex som ges intramuskulärt eftersom jag utvecklade utbredda inflammationer i subcutisvävnaden- men det vet jag ju först i efterhand. Då gällde effektivitet minskning och utbredning av skov. Både interferon och Copaxone visade i studier att de minskade antalet kliniska skov och storleken av skov med drygt 30 procent. Idag kan man läsa att interferon även minskar handikapputveckling något för patienter med skovförlöpande MS.

Idag vill man veta om medicinernas effekt avseende
  • antal skov per år- och skovens utbredning
  • handikapputveckling vanligen enligt EDSS skalan; sk progression. Detta är alltså något som undersöks rent kliniskt.
  • nervskyddande effekt- minskar medicinen risken för att nervvävnad förstörs. Detta kan ses på olika magnetkameraundersökningar. Jag uppfattar detta som ett mått på progression eller risk för progression med hjälp av magnetkameran. Så kallad hjärnkrympning eller hjärnatrofi är nära kopplat till progression. Med burden of disease menar man totala mängden av lesioner av T2 typ, dvs inflammatoriska MS lesioner- sätts också i misstänkt samband med risk för nervskador.
  • remyelinisering- finns tecken på att skadat myelin läker
  • reparationsförmåga- kan medlet medföra läkning av redan skadad nervvävnad.



    Klicka på bilden för att se den i ursprunglig storlek


Vilken medicin har bäst effekt?
Om man nu jämför olika medel avseende dessa faktorer kommer kanske man tycker något känns som känns passande. Vilken medicin tycker man har bäst effekt.
Tablett, injektion, enstaka behandling eller livslång?
Sedan kommer att man måsta väga detta med andra faktorer. Hur tas medicinen? Är det injektioner, tabletter eller infusioner ( man får ett dropp med mediciner). Vissa mediciner skall ges varje dag. Någon ges bara under enstaka gånger.

Avvägning mellan verkan och biverkan.
Sedan kommer de svåra avvägningarna med verkan och biverkningar. Verksamma mediciner har nästan alltid biverkningar men inte hos alla. Tittar man i Fass på biverkningar ser man att de flesta medicinerna har biverkningar – en del vanliga upp till 1 på 10, en del mindre vanliga 1 på 100 och en del sällsynta 1på 1000. Men det är inte bara hur vanliga de är som är viktigt utan också om hur allvarliga de är- det kan röra sig om allt från lindriga övergående besvär till livshotande sjukdom. Dessutom spelar det en roll vem man är: har man en leverskada sedan tidigare, har man haft problem med hjärtat, planerar man graviditet osv .
Om man ger en medicin som kan livshotande skada för en banal förkylning är det ingen lyckad medicinering. Har man däremot en livshotande sjukdom är man beredd att medicineringen kan ha allvarliga effekter och eventuellt förkorta livet. Vid allvarliga sjukdomar är man beredd att acceptera större och farligare biverkningar än om man har en lättare sjukdom. Det gäller alltså att gradera vilka risker man är beredd att ta. För tolv år sedan var jag beredd att ta mediciner med större biverkningar än jag är idag eftersom jag idag mår avsevärt bättre än då. I dag är det inte aktuellt med någon ny medicin för mig men om så vore finns det onekligen en mycket större meny idag och den kommer att vara ännu större om något år. 

Kan man vänta sig nya biverkningar?
Ju längre en medicin funnits på marknaden ju längre beprövad är den. Ju längre den använts och ju fler patienter som använt den desto säkrare är informationen om biverkningar- inte minst har läkarna lärt sig hur medicinen skall hanteras på ett säkert sätt.  Interferon och Copaxone har funnits sen 90 talet. Tysabri kom cirka 2006. Gilenya 2011 och Aubagio har registrerats i USA under senaste året. De andra medicinerna är sannolikt på gång. Novantrone finns inte med på listan men används.
 
Individanpassad behandling.
Det är inte bara allvarlighetsgraden av sjukdomen , allvarlighetsgraden på biverkningar för en medicin man får räkna med utan man får också ta in vad man har för andra besvär. Den medicin som passar Gustav är kanske mindre lämplig för Mari. Har man vissa typer av hjärtsjukdomar passar inte en medicin osv. Detta är individuellt och man får komma fram till vad som är lämpligt i samråd med sin läkare. Det är också ganska troligt att snart kommer man att kunna skräddarsy behandlingen utifrån hur sjukdomen ser ut.
Källa till detta bland annat Medscape: Brain Atrophy, MRI, and Evaluating Oral Therapy in Patients With RRMS ( Fredric F Barkhof MD)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar