Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

måndag, september 23, 2013

Om bromsmediciner-


Följande är hämtat från undervisning på Medscape av Patricia Koyle professor i neurologi vid Stony Brook Medicin, New York.

Allmänt om ms
Det finns ingen bot: (läs dock vad Jan Fagius säger om autologa stamcellstransplantationer)
MS orsakar fortlöpande skada i hjärna och ryggmärg med förlust av nervvävnad
Ungefär 5 procent har benign MS
De flesta obehandlade utvecklar skador kognitivt, motoriskt eller röstmässigt.

Behandling med bromsmediciner
Idag finns tio olika behandlingsalternativ med farmaka i USA med sju olika verkningsmekanismer.
I Sverige finns ännu inte BG 12 (Tecfidera ) godkänt. Det finns även andra preparat på startlinjen. Under tiden jag håller på att skriva det här godkänns Lemtrada ( alemtuzumab) av europeiska (EU) läkemedelsorganet
Syfte med behandling:
-Minska skov
-Minska handikapp
-Förhindra MS lesioner på magnetkamera (MRI).

Det finns starka argument för en tidig behandling
Tidig behandling kan minska dödlighet och kan fördröja el förebygga utveckling av sekundär progressiv MS.

Tidig behandling görs vid andra immunsjukdomar till exempel rheumatoid artrit och Crohns sjukdom. Det finns en teori som kallas epitope spreading vilket innebär att en ihållande mikroorgansisminfektion aktiverar specifika T1 hjälparceller som orsakar skada mot kroppsegen vävnad. Tidig behandling skulle kunna minska sådan epitope spreading om den nu finns.
Den antiinflammatoriska behandlingen minskar skador på axonen och därmed degeneration av nervvävnad.
Vanligtvis år bromsmedicinerna säkra och tolereras väl. Coyle kommer sedan in på de olika riskerna.

Sånt som påverkar val av bromsmediciner. ( Tyvärr finns idag inga blodprover att ta el liknande som kan hjälpa till i val av mediciner.

Medicinens egenskaper
Det har med respektive medicins egenskaper att göra:
-effektivitet, hur medicinen toleras och säkerhet
-kostnad
-hur det ges
-verkningmekanismer
-hur många patientår medicinerna har använts ( patientår dvs antal patienter x år resp. patient använt medlet).

Egenskaper hos patienten:
-finns andra sjukdomar?
-livsstil
-är man benägen att följa ordinationerna. För liten har ofta ingen effekt. För mycket är ofta toxiskt.
-har man annan medicinering
-kvinna i barnafödande ålder


Val av medinering beror också på hur sjukdomen ser ut
-vilken typ av MS
-allvarlighetsgrad
-hur ser framtiden ut

Vad har den insjuknade för diagnostisk profil?
(Riskfaktorer för sämre prognos )
manligt kön, debut efter 35, svart etnicitet ( där kan man misstänka D-vitaminet, min fundering)
hur ofta skov ( mer än två ggr per år)
påverkan av rörelseorganen
svaghet
påverkan av lillhjärnan
blås och tarmpåverkan
ej fullt återställ efter skov
hög “load” på MRI av lesioner, aktiva lesioner, svarta hål (T1)

Vad man har att erbjuda i USA
Injektionsterapi:
första handspreparat
glatirameracetat (Copaxone)
beta-interferon
dessa två medel har använts länge , två årtionden, man vet deras verkan och biverkningar
negativt är: stick, biverkningar

Andrahandspreparat
mitoxantrone ( används knappast i USA längre)
natalizumab ( Tysabri)
Andrahandspreparaten , dit man också kan räkna Gilenya fn, har bättre effekt men större risker.
Lemtrada kan också räknas hit.

Vad man ffa betänker är risken för PML (progressiv multifokal encephalopati). Där finns idag ett antikropps index- där man bestämmer halten av JC virus och kan relatera det till risk efter hur många månader man tar preparatet. Karolinska institutet finns med i förteckningen över de som deltagit i att ta fram metodiken.


Till fördelarna med Tysabri hör att det är effektivt och det tolereras väl (dvs man har inga direkta biverkningar då man får det omedelbart som t ex frossan vid injektion av betainterferon.) En annan fördel är att man tar det sällan och eftersom det ges på klinik så glöms det inte bort. Det är också ett preparat som nu är inne på sjunde året och man kan mer och mer om det och är sig hur det skall hanteras. ( se dock fördelarna med de orala preparaten, tabletterna)

Tabletter ( här kan finnas både förstahandspreparat och andrahandspreparat)
BG-12 dimetylfumarat ( Tecfidera, ännu ej godkänt i Europa- vetenskapliga rådet har dock rekommenderat det som förstahandspreparat- kanske är det detta som för att det dröjt).
Fingolimod (Gilenya godkänt i EU) Det är effektivt, enkelt att ta. Tolereras väl men man har inte så mycket långtidsdata.
Teriflunomide ( Aubagio godkänt i EU) Tolereras väl. Inte så mycket långtidsdata. Ngt mindre effektivt.
Ännu så länge har man inte samma långtidsdata men Gilenya har dock varit på marknaden i två år.

Svårigheterna att fortsätta med medicinerna
Man slutar med bromsmediciner (eller “glömmer” att ta dem) bl a på grund av

  • effekterna är osynliga- medicinerna skall förhindra att symtom inte kommer. De tar inte bort symtomen.
  • Man är trött på injektioner
  • depression kan vara en orsak till att man inte vill fortsätta
  • kognitiva besvär gör det svårare att fortsätta
  • man har orealistiska förväntningar-man tycker att de är ineffektiva

Starkare magnetkamera kan visa fler lesioner
Patricia Coyle berättar också om ett fall där patienten var rädd för att ha fått ett nytt skov men undersökningen tydde snarare på att det var ett pseudoskov efter infektion. Ny MRI visade emellertid två nya lesioner till hennes förvåning. Men sedan visade sig att man använt en mycket starkare magnetkamera vilket förklarade att de två “nya” lesionerna såg. Hon säger att det är viktigt att man gör uppföljningar med samma magnetkameraegenskaper.

Coyle talar också om byte av medicin när medicinerna tycks svikta eller om man har biverkningar.
Det finns ett antal aspekter och faktorer man bör beakta. Jag tar inte upp dem här.

Här finns en intervju på MSology med Mark Freedman som också handlar om behandlingsrekommendationer. Mark Freedman är professor i neurologi i Ottawa Canada.




2 kommentarer:

  1. Anonym11:01 em

    Hej
    Vad innebär förstahandspreparat och andrahandspreparat? Hur bestäms det? Vem bestämmer det?
    Skriv gärna lite mer om Gilenya; biverkningar, långtidsanvänding etc. Vet att du skrivit om det tidigare men vad gäller idag?
    Håller med dig om att man "glömmer" att ta medicinen då man inte känner att den tar bort symtomen. Känner ingen skillnad.

    Tack för en bra och informativ blogg. Läser denna blogg först av alla och tittar in varje dag.
    Anna

    SvaraRadera
  2. Hej Anna,
    Första handspreparat är de som används i första hand, dvs de som skall skrivas ut först. Men det är en bedömningsfråga om det är en aggressiv sjukdom går man på andrahandspreparaten ofta eftersom de har en högre effektivitet men också större risker. Interferon ochCopaxone är välkända preparat med snart 20 års obs tid och där vet man vilka biverkningarna är.

    Andrahandspreparaten är där man vet att det finns större risker eller där man vet mindre om preparaten.
    Den som rekommenderar detta är läkemedelsmyndigheterna som godkänner preparaten men det är alltid upp till den enskilde läkaren att i samråd med sin patient ordinera.

    Ibland spelar också priset in. När Tysabri kom var det några som blev nekade detta pga priset och då var det politikerna som gick in och bestämde detta / Västsverige) som jag uppfattade det. De ändrade sig efter uppmärksamhet i media.
    Beträffande Gilenya finns det kanske inte så mycket nytt sedan jag skrev om det senast men det har kommit någon utvärdering som sa att de allvarliga biverkningarna i stort sett inte var större än vid placebobehandling. Men jag tror inte man är klar att dra sådana slutsatser ännu.
    MVH
    Sune

    SvaraRadera