Det är en artikel inspirerad av den granskning av kronisk borrelliainfektion som publicerats i New England Journal of Medicine och som gjorts av ett stort antal borrelliaexperter i USA efter de senare årens diskussioner om sjukdomen.
Neuroborrellios är det tillstånd där mikroorganismen i fråga ger symtom från centrala nervsystemet, och det har där varit en fråga om att behandlingen skulle vara bristfällig och i stället skulle behandlas med långa kurer av antibiotika. Senaste tiden har man kunnat läsa i massmedia om att patienter reser till Tyskland för att få behandling som inte ges i Sverige.
|
Man skriver att kronisk neuroborrellios är ovanligt dels då det finns en vaksamhet för diagnosen och dessutom finns en spontanläkning.
Postneuroborrelliossymtom är kvarvarande symtom efter att Borrelliainfektionen har behandlats och läkt ut.Detta är vad som det hävdats inte sker med aktuell behandling.
I artikeln i NEJM tillbakavisar man att infektionen kräver långvarig antibiotikabehandling och att restsymtom skulle behandlas så. Man tar också fram riskerna med långvarig behandling där också dödsfall inträffats med intravenös behandling. (Det senare är risker med sådan behandling överhuvudtaget men om behandlingen inte är adekvat så kommer ju det hela i en annan dager).
Det har emellertid gjorts tre dubbelblinda randomiserade placebokontrollerade studier där man inte sett någon effekt på patienter som fått diagnosen ”post-Lyme-disease”.
Symtom på Neuroborrellios är radikulitsmärtor, smärtutstrålning som utgår från nervrötter, ansikts förlamningar kan förekomma. Man skriver att neuroborrellios är ingen mystisk sjukdom med diffusa kognitiva och ospecifika besvär ( Jag har sett något enstaka fall, där ett fall hade yrsel och kände sig allmänt dålig, var sängliggande.).
Viktigt för diagnosen är lumbalpunktion ( prov på den vätska som omger ryggmärg). Där ser man tecken på infektion med vita blodkroppar ofta i kombination med barrärskada, som bland annat kan innebära ökad mängd av äggviteämnet albumin. Detta produceras inte i CNS och kan inte normalt passera blod-hjärn-barriären i någon större mängd.
Om infektionen funnits en viss tid finns alltid antikroppar mot Borrelliaspiroketen både vid lumbalpunktion och i blod. I blodet kan man dock finna detta hos även friska patienter och liquorundersökning undersökning med spinalpunktion kan där vara vägledande för att utesluta neuroborrellios.
Enligt artikel i läkartidningen behandlas neuroborrellios med doxycyklin i Sverige i doserna 200 till 400 mg per dag i 10- 14 dagar.
Om man är osäker på behandlingseffekten efter behandling kan en ny lumbalpunktion göras för att ånyo bedöma bilden av inflammation. Man redogör också för en undersökning där man studerat lumbalpunktionsvätskan efter behandling med både doxycyklin i tablett form och givet i injektion och man man inga skillnader.
Man skriver att det finns inga vetenskapliga belägg eller beprövad erfarenhet för att ge långvarig antibiotikabehandling vid ” kronisk borrellios”.
En ganska klargörande artikel tycker jag, där man skriver att neuroborrellios inklusive kronisk neuroborrellios ( obehandlad i mer än sex månader) behandlas effektivt med doxicyclin i tablettform 10-14 dagar.
Det enda frågetecknet jag har är hur man skall behandla erytema migrans. Jag ser att man rekommenderar v-penicillin för detta ofta men enligt den här artikeln finns tecken på neuroborrellios hos kanske 10 % av alla med erythema migrans och på Åland enligt samma artikel behandlar man det med amoxicillin i första hand och i andra hand med doxycyklin.
P/s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar