Om risker med tillskott, multivitaminer, kalcium

George Jelinek skriver i det första nyhetsbrevet från Taking Control of Multiple Sclerosis om kosttillskott. I stort kommer han fram till att de medel man har nytta av är Omega 3 samt d-vitamin plus B12 i vissa fall. I övrigt kan många tillskott vara farliga.

Han grundar sina slutsatser på ett antal stora metaanalyser som gjorts avseende kosttillskott, Han anser metaanalyser är högsta graden av vetenskapliga bevis, så kallad evidens. Metaanlyser innebär att man slår samman flera studier som har studerat likartade saker och får på så sätt fram större antal försökspersoner och det blir större sannolikhet att man får fram sanna effekter. Jag är lite skeptisk till metaanalyser, därför att de ställer verkligen krav på att man får fram jämförbara studier. Det är lätt att effekter faller bort. Vad jag vill minnas är att det har kommit metaanalyser som visat att både Copaxone och betainterferon har tveksamma effekter. För mig är nog den högsta graden av vetenskaplig evidens när man får resultat från olika forskningsnivåer som är samstämmiga: t. ex resultat från molekylärnivå till grupper av individer så att man kan förklara både verkningmekanismer och vad de resulterar i. Men de metanalyser som kommit om tillskott är onekligen talande.

Studier om multivitaminer och antioxidanter. Att kost rik på vitaminer och mineraler samt andra antioxidanter är nyttigt för hälsan och förebygger många sjukdomar samt saktar ned åldrandet är allmän kunskap . Däremot har det funnits en tveksamhet huruvida tillskott av sådana ämnen antingen koncentrerade från naturen eller som producerade konstgjort gör någon nytta. Nu har det kommit data som talar för att en del av dem kan vara farliga. Kanske är det inte nyttigt att äta dem i ett sammanhang där inte övriga ingredienser från kosten finns med i en balanserad sammansättning.

• Vivekananthanstudien från Cleveland Clinic Foundation gick igenom 7 studier avseende vitamin E samt 8 studier avseende betakaroten ( som är ett förstadium till vitamin A). Dessa studier omfattade mer än 200 000 personer. Och där fann man att betakaroten gav en 7%-ig ökning av dödligheten totalt och dödligheten i hjärtsjukdom ökade med 10 %..
• I Danmark utfördes en metaanalys av studier av olika tillskott som skulle förebygga cancer i mag-tarm. Analysen omfattade 170 000 personer och man fann ingen nytta av betakaroten, A-eller E vitaminer i detta hänseende men man fann en ökning av risken att dö totalt hos de som tog dessa tillskott jämfört med de som fått placebo. För kombinationstillskott med för betakaroten och A-vitamin fann man en 29 %-ig ökning i dödligheten och för betakaroten med E vitamin var det en 10%-ig ökning.
• En undersökning från John Hopkins tittade på 19 försök med totalt 136 000 personer som tog enbart E-vitamin eller tillsammans med andra tillskott och fann för de som tog en hög dos av vitamin E ( 400 IE eller mer) en kraftig ökning av dödligheten. Det inträffade 39 extra dödsfall per 10 000 personer.
• National Cancer Institute Bethesda tittade på förhållandet mellan användning av multivitaminer och att utveckla prostatacancer under en tidsperiod på 5 år. 95-96 rekryterades 295 000 män, som var cancerfria från begynnelsen, Man fann en 32%ig ökning av avancerad prostatacancer och en massivt ökad risk för död för de som tog mer multivitaminpreparat än 7 gånger i veckan. Det här var en studie som var prospektiv, det vill säga studien utgick från ett stadium där alla var friska.
• Risken med att ta tillskott med antioxidanter undersöktes också i en dansk studie, där man gick igenom 68 försök nästan 250 000 deltagare. Man försökte dela in studierna i studier med hög och låg kvalité. De med hög kvalité visade en ökad risk för de som tog E-vitamin, betakaroten och A vitamin där man såg ökning av proportionen av de som avled.
  

Samtidigt ökar intaget av tillskott av vitaminer och mineraler. I USA tog 1987 något under en ¼ av alla tillskott, men år 2000 hade andelen stigit till 1/3. Forskaren Bjelakovic i den danska studien:
Varför är det inte möjligt att ta ett vitamintillskott för att få samma effekt som vid en balanserad diet. Han besvarar sin fråga med att tillskotten är syntetiska och det kanske inte är säkert jämfört med de naturligt förekommande ämnena. Möjligen kunde en förklaring av ökningen i dödstalen på grund av tillskotten vara att de som tog det var personer som redan hade dieter med rikligt innehåll av vitaminer och spårämnen.

För ganska många år sedan kom, om jag (jag=sune) minns rätt, också en finsk studie där man gett personer med lungcancer behandling med antioxidanter. Det visade sig att överlevnaden var sämre för de som tog medel jämfört med de som inte gjorde det. Som jag minns det spekulerade man då i om inte de fria radikalerna hade en roll i att bekämpa cancerceller.

Jelinek skriver, bevisen är nu klara. Att ta multivitminer som innehåller vitamin E, A och betakaroten är farligt och bör undvikas av de som äter nyttig kost.

Om Kalciumtillskott:
Han skriver också om kalciumtillskott i sitt nyhetsbrev. Det har ju mer och mer kommit fram resultat som tyder på D-vitaminbrist på grund av att vi minskat solandet. D vitamin kallas också sunshine vitamin. Ett av solskensvitaminets viktigaste arbeta är att delta i upptagandet av kalcium från födan och bygga in det i skelettet. Bristen på D-vitamin har lett till befarar man en urkalkning av skelettet med benbrott och liknande som följd. Detta togs bland annat upp i en posterutställning på läkarstämman 2007, där man i en studie från Göteborg visade på osteoporos och brist på D-vitamin.

Men i stället för att ta itu med orsaken till problemet, se till att folk kommer ut i solen eller ta adekvata mängder D-vitamin har det blivit en stor marknad av kalciumtillskott. Dessutom tillsätter man kalcium till mjölkprodukter, vilket mörklägger de risker som finns med mjölprodukter speciellt för patienter med MS skriver Jelinek.
Är det här brafrågar Jelinek. Många äldre patienter tar kalciumblockerare för bland annat blodtryck, och han tror intuitivt att det är problematiskt att ge själva mineralet vars effekter man försöker blockera.
Men det finns också studier som gör att man kan ifrågasätta användandet av kalciumtillskott. Nyligen kom en studie från universitetet i Auckland publicerad i British Medical Journal där 1471 kvinnor post menopaus undersöktes.
De uppdelades i en grupp som fick kalcium och en som fick placebo. Hjärtattacker var vanligare i gruppen som fick tillskott.Om man slog samman antalet hjärtattacker, stroke och plötsligt död var detta också vanligare i gruppen som fick kalcium.

Det tycks finnas en ökad risk med kalciumtillskott men uppvägs det av nyttan?. George Jelinek har funnit fynd som talar mot detta. Från samma institution kom en undersökning som sade motsatsen; kalciumtillskott ökade risken med höftfrakturer med 50 %. En metaanalys från Harvard School of Public Health undersökte om tillskott av kalcium minskade risken med höftfrakturer, lårbenshalsfrakturer, och fann inte mågon minska risk men en ökad risk var möjlig.
Det är dags för en omvärdering av konceptet D-vitamin+Kalcium skriver Jelinek. D vitaminet är viktigt ur många aspekter, på sinnesstämning, muskelstyrka, cancerrisk, kärlsjukdomar samt autoimmuna sjukdomar och det brukas ges i för låg dos. Nivån D vitamin i blodet bör vara minst 75 nmol/ liter för att göra någon nytta på skelettet och sannolik behövs dubbelt så hög halt för att få en effekt på andra sjukdomsrisker. I läkartidningen nr 11 2007 volym 104. 853. finns en artikel där man kan läsa liknande siffror som de Jelinek refererar.
Om risken för artros och D vitamin halt kan man läsa:D-vitaminstatus, vilket inte alltid är fallet [52]. Att även artros har samband med D-vitaminbrist antyds av långtidsuppföljning av knäartrospatienter i USA, där patienter 25-OH-D under 75 nmol/l hade sämre prognos [53].

Om risken för coloncancer ( cancer i tjocktarm) refererar man i samma artikel: Det finns idag omfattande epidemiologiskt stöd för hypotesen D-vitamin motverkar uppkomsten av flera vanliga cancerformer i bröst, tjocktarm, ändtarm, livmoder, äggstockar och samt lymfom) [61]. En korrelation mellan årlig UVB strålning olika delar av USA och såväl incidens som mortalitet
i olika cancersjukdomar visar tydligt detta samband [62]. Starkast samband uppvisar koloncancer, där en metaanalytisk dos–responsstudie kommit fram till att dagligt intag av 25mikrog eller serumnivå av 25-OH-D >82 nmol/l minskar risken med 50 procent
Om en annan studie kan man läsa:
En större interventionsstudie använde tyvärr en D-vitamindos som bara marginellt kunde höja 25-OH-D-nivån. Individerna med lägst initial 25-OH-D-nivå löpte dock 2,5 gånger
högre risk för koloncancer .

D-vitamin och skyddande mot autoimmuna sjukdomar.
Jelinek skriver att det behövs en nivå på 100 nmol/l för att få en stor skyddande effekt mot MS. Han refererar då till denna undersökning från 2006 serum nivåer av 25-hydroxy-d-vitamin och risk för multiple sclerosis . Detta betyder att för personer som har adekvata nivåer( för de flesta personer personer som bor på många geografiska områden betyder detta att d-vitamintillskott helt nödvändigt vintertid.) är tillskott av kalcium helt onödigt. För de som undviker solen, de som inte kan få tillräckligt med sol på vintern och de med osteoporos ger han rådet att ta en ganska stor dos d-vitamin. ( Står att läsa i hans nyhetsbrev som du kan beställa från sajten Taking Control of Multiple Sclerosis. Länken finns i marginalen).Kalciumtillskott säger han,utgör en alltför stor hälsorisk enligt nuvarande kunskapförhållande för att kunna rekommenderas.

Han talar också om B12 och andra tillskott. Men jag tar inte upp det här.
Det finns många saker man funderar på här. Jag har läst om en allmän fascination för Annika Dahlkvist och hennes fettrika kost med mängder av mättat fett. Personligen är jag väldigt frågande och tror att detta är helt fel om man till exempel har MS. De signalsubstanser som främjar inflammation kommer till stor del från mättade fetter och dessutom gör de mättade fetterna att cellmembran blir sprödare och mindre elastiska, till exempel blod-hjärnbarriären.
Jag läste också nyligen en studie om så kallade probiotika som stimulerar hjälpar-T1-celler i immunsystemet enligt denna studie. Jag blir lite frågande inför alla rekommendationer om detta också. I varje fall om man har en sjukdom där man absolut inte vill stimulera hjälparT1 lymfocyter.