Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

torsdag, december 29, 2011

Apropå ett vanligt nyårslöfte. Varför blir man tjock igen efter att ha gått ned ordentligt?








Inspirerat av artikel i New York Times.
Det finns 1.5 miljarder överviktiga människor i världen. 400 000 har fetma.
Övervikt brukar det kallas om man har BMI över 25 och över 30 kallas det fetma.
Vad är BMI?
Joseph Proietto i Melbourne arbetar vid en viktminskningsklinik sedan 15 år tillbaka. Man har framgångsrikt hjälpt människor att gå ned i vikt. Tyvärr har det allt som oftast blivit så att de flesta har efter en period gått upp till sin gamla vikt och ibland lagt på ännu mer.
Proietto beslöt därför att göra en studie av detta. 50 män och kvinnor fick delta. 36 fullföljde den hårda dieten. Deras utgångsvikter var cirka 115 respektive 98 kg. De ställdes på en extremt kalorifattig diet om 500-550 kalorier under 8 veckor och efter 10 veckor hade de förlorat i genomsnitt 13 kg.
Egentligen avser man här kilokalorier men i talspråk benämner man ofta detta kalorier. Jag skriver kalorier här men menar kilokalorier.



Efter att de slutat med dieten följdes de upp med dietråd och råd om fysisk träning. Dietråden bestod av att äta mindre med fett och mer grönsaker. Efter ett år hade de gått upp 5 kg av de som de förlorat. De tänkte mer på mat än tidigare och kände sig hungrigare.
Postdietsyndromet= efterbantningsstadium:
Det studien gick ut på var att ta blodprover för att se hur metabolismen påverkades. Man fann att försökspersonerna befann sig i ett metaboliskt förändrat stadium efter ett år, deras kroppar betedde sig som de svalt och arbetade övertid för att gå ned i vikt.
  • Maghormonet ghrelin ( hungerhormonet) var cirka 20 procent högre än i början av studien.
  • Ett annat hormon peptid YY , ett hormon som trycker ner hungerkänslor var lägre än normalt.
  • Leptin som trycker ner hungerkänslorna och ökar metabolismen förblev också lägre än väntat.
En hel cocktail av hormoner förknippade med hunger och metabolism var signifikant förändrade jämfört med innan diet. Det var som deras bantningförsök hade satt deras kroppar i en sorts efterbantningsstadium= postdietsyndromet. Det tycks som metabolismen förändrats mot att sträva till att gå upp i vikt.
Denna studie publicerades i the New England Journal of Medicine
Kanske har de australiska forskarna Proietta och kollegor kommit något nytt på spåret, något som kan revolutionera bantar världen. I NY Times skriver man att det har rört om i grytan. Man råder människor att gå ned i vikt genom att äta mindre och motionera mer, men om det är så att kroppen i stället genom detta går in för att försvara oss mot viktförluster då kämpar ju bantarna mot sin egen kropps ämnesomsättning, de hormoner styr våra matupplevelser som mättnad och hunger. Kanske är det så har vi en gång blivit tjocka så förblir vi tjocka!!
Att bli överviktig styrs delvis av gener. Biologisk determinism
31 par manliga tvillingar mellan 17 -29 studerades av de kanadensiska forskarna Claude Bouchard och Angelo Tremblay.. De sattes tidvis på diet och ibland fick de mer än nog. Det fanns ingen fetma hos dem från början och ej heller ärftlighet. I en studie övervakades tolv tvillingppar, de fick sex dagar i veckan 100 extra kalorier per dag och en dag fick de äta normalt. De kunde läsa, spela videospel, spela kort och se på TV men fick endast gå på en 30 minuters promenad. Under en 4 månaders period konsumerade de 84000 extra kalorier över bas behovet. De borde ha ökat på cirka 12 kg i vikt baserat på att 1 kg motsvarar cirka 7000 kalorier, men några gick upp mindre än fem kilo och andra så mycket som 14 kg. Hur mycket de gick upp och var det fettet satt på kroppen var mycket lika mellan bröderna men skiljde sig mycket åt mellan tvillingparen. Några bröder fick tre gåmger så mycket fett runt midjan som andra exempelvis. När forskarna gjorde liknande försök med fysisk träning med tvillingarna såg man motsatta mönstret, vissa tvillingpar gick ner mer i vikt än andra med samma mängd fysisk träning. Det finns en sorts biologisk förutbestämdhet ( determinism) som kan göre en person benägen att gå upp eller ned i vikt.
Det finns en allmän acceptans för att det finns ärflig benägenhet för fetma och man har letat efter genetiska orsaker. 2010 rapporterades om 32 olika genetiska variationer som är förknippade med fetma . En av de vanligaste fann man då man studerade genetiken bakom typ II diabetes . De som hade en variant kallad FTO löpte 30% högre risk för fetma och de som hade denna variant i dubbel upplaga hade 60 % högre risk för fetma, enligt Timothy Frayling vid Institute of Biomedical and Clinical Science vid universitetet i Exeter. Denna genvariant är synnerligen vanlig och finns hos 65 procent av europeer ochafrikaner och cirka 27-44 procent av asiater i ett ex Hur generna verkar är inte klart men studier på barn antyder att de kan påverka matvanorna. I en studie gjord av Colin Parker vid universitet i Dundee, Skottland fick barni stort sett tillgång till många sorters föda, men det visade sig att de som bar på genvarianten FTO valde föda som innhöll mer fett och mer kalorier. De hade också 2 kg mer kroppsfett i genomsnitt.
Man har gjort vissa undersökningar där man testat människor som de har denna risk och benägenhet till fetma, testningen i sig har gjort att de snarast gått upp mer i vikt, de har känt att de är benägna för att bli feta och släppt på lite egna spärrar. Ett sådant genetiskt test kan leda till en sorts självuppfyllande profetia- du kommer att bli fet.
Som en kuriositet kan sägas att min farmor var mycket kort och vägde som mest 115 kg. Hennes en centimeter längre syster vägde mellan 35 till 45 kg. Båda var intresserade av matlagning och systern skrev till och med en kokbok. De övriga sex syskonen var också smala. Deras föräldrar var smala. Min farmor var den enda av dem som fick många barn. Kanske fanns orsaken där. Det är ganska klart att genetiken betyder inte allt även om den har betydelse.
Musklerna förändras när man bantar. Snabba fibrer omvandlas till långsamma. Förmågan att ”bränna” kalorier minskar.
Muskelbiopsier visar att människor som gått ned ordentligt i vikt får förändrade fibrer, gör om dem till långsamma muskelfibrer vilket medför att musklerna bränner 20-25 procent fättre kalorier under vardagliga aktivitet och aerob syreförbränning än personer som är i samma viktklass normalt och inte har gått ned i vikt genom diet. Detta betyder att en person som ”bantat” kanske tror att han/hon förbränner 200 kalorier på en promenad i själva verket förbränner endast 150-160 kcal.
Och hjärnan också.
Hjärnan är också med och vill stoppa viktminskning genom att ändra hur den reagerar på mat. Forskarna Rosenbaum och Joy Hirsch studerade hjärnorna med f MRI ( där man kan se hur olika delar av hjärnan är aktiverade vid olika aktiviteter) . De undersökte personers hjärnor både före och efter viktnedgång medelst ”bantning”. Personerna fick titta på föremål som choklad, broccoli, druvor, mobiltelefoner och jojo. Efter viktminskningen aktiverades områden som hade med belöning gör mera och områden som hade med kontroll att göra mindre. Detta antyder att kroppen och hjärnan vill ha mer genom att man blir mer uppfylld av mat och man får mindre viljestyrka att stå emot.
När man gått ned i vikt är man alltså mer emotionellt sugen på mat och kombinerat med att man förbränner mindre än tidigare har man laddat upp för att återgå till tidigare övervikt och kanske mer. Hur länge detta problem kvarstår är vet man inte men undersökningar vid Columbia universitetet har visat att sex år senare finns detta tillstånd, suget efter att återgå till sin tidigare vikt, kvar.
Det går att gå ned i vikt. Det finns ett antal personer som lyckas. Hur länge man haft övervikten tycks spela en roll. Jag skulle tro att det är viktigt att inte gå för fort fram. Det som brukar kallas sockerberoende är det ett uttryck för den här förändringen med förändrade hormoner?
Vad som är allra viktigast för folkhälsan är att förebygga fetma. Det finns två sätt dels att se till att äta mindre. Dels att röra sig mer . Det är därför ganska allvarligt att man minskat på hur mycket man rör sig totalt i samhället och i skolan. Att göra fysisk aktivitet attraktiv, rolig borde vara ett högprioriterat område. Bloggen hjärnfysik skriver en hel del om detta.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar