Jag känner till Svalövs folkhögskola och har tidigare gått två yogakurser där, Yoga för dom som inte kan stå på huvudet. Det är ett privilegium att tillbringa en vecka där under sommaren och få mat serverat, underhållning på kvällarna och förkovra sig i något man är intresserad av.
Den första uppgiften blev att skriva om en plats. Sedan läste man upp sin epistel för gruppen och fick motta ris och ros. Nedan följer vad jag skrev. Anders menar att första stycket kan strykas.
Likaså kan avslutsmeningen strykas. Den är lite mästrande och läsaren kan känna sig knäppt på näsan. Ett fel som jag har en känsla av att jag ofta gör i bloggen.
Lite växter-bra för välmåendet.
Utanför kommunhuset här
i Svalöv finns ett behagfullt ställe(. Det första intrycket man får
då man går till en plats är viktigt och troligen tänkte den
person som planerade denna plats så- att kommunen skulle visa ett
gott ansikte utåt. Miljö och natur har visats ha en stor betydelse
för hur människor mår. Nyopererade med en vacker utsikt från
sjukhussängen tillfrisknar fortare. Trädgårdsterapi kan vara en
väg till bättring för ”utbrända”.)
En rektangulär plantering
cirka sexton meter lång och fem meter bred. Den domineras av
grönska, huvudsakligen jättedaggkåpa och funkia. Daggkåpans ljust
gröna blommor balanseras av mörka dvärgtallar, en två meter
hög en samt en japansk lönn med violetta blad. Kring planteringen
finns en rad gatsten och marken täcks av grå cementplattor.
Fungerar det här som en källa till rekreation?
Då jag nu kom dit satt där
redan två damer i 50-års åldern. Jag sätter mig ner två bänkar
ifrån dem. Kanske deras samtal speglar platsens lugn. De talar en
bred skånska svår att förstå på håll. Jag beslutar mig för
att fråga dem litet om platsen men de inte är från trakten och vet
inget om den. Slår mig ner på soffan igen för att genom
observation undersöka hur platsen fungerar. Trafiken hörs på
avstånd men ljudnivån stör ej alls. En rödhake kvittrar i den
japanska lönnen.
Först kommer en lite
skröplig tant. Hon skulle nog bli sittande en rejäl stund och
hämta andan. Hon slängde bara skräp i sopkorgen och gick vidare.
Tio personer passerar innan någon tittar på planteringen. En
tonårskille ger planteringen ett visst intresse men hans kompis ser
bara sin mobil. Två kommunalarbetare. En är moloken och synes
behöva rekreation- men det här stället såg han inte. Den andre
iakttog den fina planteringen intresserat då han gick förbi.
(Kanske tog de passerande med
sig något omedvetet. Jag lämnade i varje fall min parkbänk med
känslan av att må gott.)