Inspiration

Jag har tyckt att jag tappat taget avseende min blogg. Det har känts trögt och oinspirerat. Av den anledningen anmälde jag mig till en veckokurs i reportageskrivning med Anders Sundelin som äger rum på Svalövs folkhögskola. Jag behövde inspiration.
Jag känner till Svalövs folkhögskola och har tidigare gått två yogakurser där, Yoga för dom som inte kan stå på huvudet. Det är ett privilegium att tillbringa en vecka där under sommaren och få mat serverat, underhållning på kvällarna och  förkovra sig i något man är intresserad av.
Den första uppgiften blev att skriva om en plats.  Sedan läste man upp sin epistel för gruppen och fick motta ris och ros. Nedan följer vad jag skrev. Anders menar att första stycket kan strykas.
Likaså kan avslutsmeningen strykas. Den är lite mästrande och läsaren kan känna sig knäppt på näsan. Ett fel som jag har en känsla av att jag ofta gör i bloggen.

Lite växter-bra för välmåendet.

Utanför kommunhuset här i Svalöv finns ett behagfullt ställe(. Det första intrycket man får då man går till en plats är viktigt och troligen tänkte den person som planerade denna plats så- att kommunen skulle visa ett gott ansikte utåt. Miljö och natur har visats ha en stor betydelse för hur människor mår. Nyopererade med en vacker utsikt från sjukhussängen tillfrisknar fortare. Trädgårdsterapi kan vara en väg till bättring för ”utbrända”.)

En rektangulär plantering cirka sexton meter lång och fem meter bred. Den domineras av grönska, huvudsakligen jättedaggkåpa och funkia. Daggkåpans ljust gröna blommor balanseras av mörka dvärgtallar, en två meter hög en samt en japansk lönn med violetta blad. Kring planteringen finns en rad gatsten och marken täcks av grå cementplattor. Fungerar det här som en källa till rekreation?

Då jag nu kom dit satt där redan två damer i 50-års åldern. Jag sätter mig ner två bänkar ifrån dem. Kanske deras samtal speglar platsens lugn. De talar en bred skånska svår att förstå på håll. Jag beslutar mig för att fråga dem litet om platsen men de inte är från trakten och vet inget om den. Slår mig ner på soffan igen för att genom observation undersöka hur platsen fungerar. Trafiken hörs på avstånd men ljudnivån stör ej alls. En rödhake kvittrar i den japanska lönnen.

Först kommer en lite skröplig tant. Hon skulle nog bli sittande en rejäl stund och hämta andan. Hon slängde bara skräp i sopkorgen och gick vidare. Tio personer passerar innan någon tittar på planteringen. En tonårskille ger planteringen ett visst intresse men hans kompis ser bara sin mobil. Två kommunalarbetare. En är moloken och synes behöva rekreation- men det här stället såg han inte. Den andre iakttog den fina planteringen intresserat då han gick förbi.

(Kanske tog de passerande med sig något omedvetet. Jag lämnade i varje fall min parkbänk med känslan av att må gott.)