Om MS och järn- samt att mäta atrofi i hjärnan bland annat med hjälp av järninlagringar.

Järninlagringar vid MS. Hur och om järninlagringar har en roll i utvecklingen av MS vet man inte. De kan vara en följd av sjukdomen men den kan också ingå i utvecklingen av sjukdomen. Ett tänkbart scenario är att järn kan bidra till oxidativ skada genom att det bildas fria radikaler som ger denna skada. Liknande tankar finns också kring demensutveckling och andra neurodegenerativa sjukdomar.

Ett förfinat sätt att mäta progression (rapporten från 2011)

Forskare i Alberta har upptäckt ett nytt sätt att i hjärnan följa progression med hjälp av magnetkamera. Vanligen är det så att MS kallas den vita vävnadens sjukdom, men det visar sig att den gråa vävnaden är i hög grad involverad. Det är en extra stark MRI som använts för att följa de ökande mängder av järn (Fe) i hjärnan. Forskarna fann att järnnivåerna ökade i den grå vävnanden ( som består mest av nervceller- vita vävnaden får sin färg av myelinet) . Man fann höga järnnivåer i dessa områden hos de patienter som hade fysiska handikapp pga MS. Järn är mycket viktigt för hjärnans funktion och halten järn kontrolleras noga och balanseras i den normala hjärnan. Fyndet antyder att det är ett problem med kontrollsystemet i hjärnan skriver forskarna. För höga halter kan vara toxiskt för hjärnan och sådant är kopplat till olika neurodegenerativa sjukdomar- bl a Alzheimers sjukdom- och Parkinson.

I studien deltog 22 MS personer och 22 som ej hade MS. Det finns ett stor behov av att kunna se hur sjukdomen MS utvecklas och hittills har det inte funnits några bra metoder att studera järninlagringar och inte heller ger den vanliga MRIn någon bra bedömning av sjukdomsutvecklingen enligt forskaren Gregg Blevins, men denna metod kan vara en bra biomarkör för att visa hur sjukdomen utvecklas över tid, följa progression, följa upp medicinering.

Det är ju så att sjukdomen kan utvecklas även under perioder då man inte märker några symtom ( i själva verket är det blott en liten andel av skoven som man märker tydligt i form av symtom) och då kan detta vara ett sätt att upptäcka detta.

Thalamus är ett område i hjärnan där det finns grå vävnad med nervcellskroppar och synapser ( kontakter mellan olika nervceller) Om thalamus funktion kan man läsa här på wikipedia. Wikipedia innehåller bra information men som allt annat skall man läsa med kritiska sinnet öppet. Att man inte skall lita på wikipedia betraktar jag nästan som förtal, för vem i hela världen kan man lita på.

Forskning om thalamus och MS

Vid University of Buffalo har man under ett antal år studerat just hur den grå vävnaden och speciellt thalamus vid universitetets avbildningsenhet för nervsystemet, Buffalo Neuroimaging Analysis Center.
Professorn i neurologi Robert Zivadinov säger att detta är en helt ny väg att se på MS. Vi har i våra studier tittat på hur atrofi ( tillbakabildning) av thalamus är associerat till kliniska symtom vid MS från sjukdomens allra första stadier. Thalamus läge i hjärnan, dess centrala funktion och dess känslighet för förändringar gör att thalamus är en sorts barometer på vilken skada MS orsakar i hjärnan..

Atrofi av thalamus kan hjälpa till med MS diagnos.
Zivadinov presenterade nyligen en studie som visade att atrofi av thalamus kan hjälpa till att bedöma vilka patienter som har ett första skov (CIS) som kommer att utveckla en definitiv MS.
Vad gör thalamus?

Thalamus är centralt för många neurologiska funktioner bland annat för rörelse, känsel, sömnreglering, vakenhet, minne, emotioner och uppmärksamhet. Där finns kärnor med nervceller som fungerar som omkopplingstation (en telefonväxel) mellan olika centra i hjärnan. Där bearbetas också information från de grå cellerna i hjärnbarken.

Thalamusskada och kognitiva problem
Ytterligare en studie som Buffalo gjorde tillsammans med Stavangers Universitssjukhus i Norge tittade på hur thalamusatrofi utvecklas under en tioårsperiod. Man fann att atrofin och patienters minskande kognitiva förmågor var kopplade till varande och kan förutspå kommande kognitiv problematik.