Epstein-Barr virus mer och mer kopplat till MS

bild från wikipedia
två virupartiklar med runda kapslar , genetiskt material inslaget i protein, och sedan omslutet av ett membran

Så var det då dags att börja sammanfoga två trådar i gåtan MS. EB virus och d-vitamin.

På MRSC news finns idag en artikel om Epstein-Barr virus och MS, där slutklämmen lyder ” vi tror att EB virus högst troligt utlöser MS hos genetiskt disponerade personer i samverkan med omgivningsfaktorer. Vi tror att en av de omgivningsfaktorerna kan vara d-vitaminbrist. Då blir min fråga givetvis: vad bygger man det på?

Epidemiprofessorn Alberto Ascherio vid Harvard School of Public Health i Boston har medverkat i flera forskningsrapporter om detta. En ny studie nu gör att han säger, att utan att vara infekterad med Epstein-Barr virus får man inte MS. 100 procent av de patienter som hade MS i vår studie var infekterade med EB virus.

Studien använde sig av blodprover som finns deponerat under amerikanska försvarsdepartetmentet.

Man hade tillgång följdaktligen tillgång till ett stort antal prover och man kunde identifiera 305 personer som fått diagnosen MS där det fanns tillgång till åtminstone 3 prover innan de fick diagnos. Man uttog också en jämförelsegrupp på drygt 600 personer.

I det första provet hade 10 ( 3.2 %) personer av de med MS diagnos ett blodprov som inte var positivt för EB virus och 32 (5,3%) stycken av de andra utan utveckling av MS. ( Man undersökte om man utvecklat antikroppar mot viruset, serologi). Men alla 10 som initialt ej testade positivt gjorde det innan de utvecklade neurologiska symtom med ett genomsnitt av 4 år innan de fick första symtom, däremot var det bara 30% av de som inte fick sjukdomen som utvecklade tecken i blodprovet på att de var infekterade med EB virus.

Dessutom visade blodproven en 50 faldig ökning av risken att få MS hos de som hade högsta halterna av antikroppar mot EB virus jämfört med de som hade lägsta.

Just kopplingen d-vitamin och EB-virus får jag inte fram mycket om i artikeln.

Vad är EB virus?

Plasmaferes -

Ett hopp vid MS,( primär och sekundär MS)

Weiner som skrivit boken -ett hopp vid MSCuring MS tar upp plasmaferes och MS där. Han har genomfört studier som visade att plasmaferes hade effekt men att det inte var någon kvarstående verkan. Nu har en studie presenterats på konferensen i Seattle som kanske visar att om man är tillräckligt envis med behandlingar så har det visst effekt även på längre sikt.

Vad är plasmaferes?

Blodet består av blodkroppar och blodplasma. När man tagit bort alla celler utan att blodet få koagulera är det blodplasman som finns kvar. Den består till stora delar av vatten men det finns även en hel del ämnen i det, sådant som skall finnas som salt, restprodukter från celler, äggviteämnen som immunglobuliner, dvs antikroppar och faktorer som kan få blodet att stelna, koagulera. Dessutom innehåller det då också andra ämnen som följd av vad man på olika sätt fått i sig exempelvis förgiftningar.Vad man vill vid plasmaferesbehandling av MS och andra sjukdomar, där man tror att sjukdomen har samband med sjukdomsframkallande antikroppar, är att ta bort just dessa antikroppar.

Plasmautbytet sker genom att patientens blod går genom en centrifug som separerar ut plasma. Plasmat ersättes av en syntetisk vätska och blodet skickas tillbaka in i patienten. Plasmaferes testar man som behandling vid PML som biverkan av Tysabri, där man vill få ned koncentrationen Tysabri så fort som möjligt.

Det här skrev jag efter att ha läst Weiners bok:

”Vad man vill vid plasmaferesbehandling av MS och andra sjukdomar, där man tror att sjukdomen har samband med sjukdomsframkallande antikroppar, är att ta bort just dessa antikroppar. Weiner gjorde en sådan undersökning beträffande MS och fann att det en del patienter faktiskt blev bättre men efter någon månad återgick deras tillstånd till det tidigare. Personligen tycker jag det verkar som vissa patienter svarar på viss behandling och andra inte. Hur skall man tolka det. En viss del av det är placebo, men samtidigt kan ju alla objektivt se hur olika sjukdomen utvecklas. Man förvånas inte över att man svarar olika på behandlingar heller. Jag tror nog att det så småningom blir så att behandlingarna även beträffande själva sjukdomen kommer att skräddarsys efter individuell genetik, status, MRI bild, blodprover, jo nejm it eller också blir det så att man helt sopar bort sjukdomen, på ett sätt som man har tänkt med Revimmune.

Plasmaferes förekommer idag som behandling av MS även om det inte är vanligt och inte så dokumenterad”

Under 25 år har Bhupendra Khatri vid Aurora St. Luke's Medical Center följt 271 patienter med diagnoserna chronic och progressive multiple sclerosis, med vilket förmodligen menas sekundär och primär kronisk MS , han har följt patienter som inte svarat på farmakabehandling och som utvecklat både försämrad motorik och talsvårigheter, Patienterna fick behandling med en plasmaferes i veckan i 10 veckor. Av de 271 patienterna fick 217 eller 80 procent en långtidsförbättring av handikappet. Då Bhupendra Khatri rapporterar detta uttrycker han sig entusiastisk: Det finns ingen annan behandling som ger en sådan förbättring vid MS. Denna behandling kan ge livet en ny vändning.Vid undersökningen fann man inga allvarliga biverkningar utan behandlingen tycktes säker.

Patienterna tillstånd har inte bara stannat upp utan de har blivit bättre, svaga ben och armar blev starkare, balansen och talet bättre. En del av patienterna kunde återvända till arbetet. Låt mig gissa att ju tidigare man sätter in behandling desto bättre.

D-vitamin minskar t-lymfocyternas aktivitet vid MS enligt studie

En studie om d-vitamin som inte är helt ny presenterades vid American Academy of Neurologie's (AAN) konferens i Seattle, men den har utvecklats och man sticker ut hakan lite mer avseende resultaten och hävdar att 16% av 25 människor med MS och som tog i genomsnitt 14000 IE d-vitamin, 16 % av dessa fick skov jämfört med att 40 % fick skov i en grupp på 24 personer med MS som tog ett genomsnitt av 1000 IE per dag( vilket är högre än de doser som rekommenderas från till exempel livsmedelsverket); Jag har tidigare skrivit om denna studie men då har resultatet mer presenterats som att man klarat att ta höga doser d-vitamin utan biverkningar men som fynd blev det färre skov men nu presenteras alltså studien med tyngdpunkten på färre skov. Om detta kan man läsa på MSRC den 29 april 2009. Forskaren Jodie Burton, Toronto i Ontario som leder denna forskning från har analyserat och arbetat vidare med studien och vågar nu presentera mer slutsatser: Om man letar på vad som gjort avseende denna studie finner man följande vid neurologiska institutionen vid universitetet i Toronto:

År 2007 Vid ECTRIMS konferens i Prag presenterades fas I studie där man undersökte tillskott av D3 vitamin i eskalerande mänger.

ÅR 2008 AAN:s årliga möte i Chicago, undersökning med eskalerande doser av d-vitamin och kalciumtillskott. Fas I/II studie

År 2008 WCTRIMS möte i Montreal: Presentation av studie avseende stigande d-vitamindoser plus kalciumtillskott. Fas I/ II studie.

År 2009 AAN:s möte i Seattle ( pågående) Immunologisk analys av fas I/II studie av stigande doser av vitamin D3 plus kalcium.

Dessutom kommer det ett möte i Atlanta Georgia i år (23rd Annual Meeting of the Consortium of Multiple Sclerosis Centers), där Jodie Burton kommer att tala om d-vitaminets roll vid MS.

Vad som gjort att man vågar ta ut svängarna är en immunologisk analys, där man fann att de som tog de högre doserna uppvisade en betydligt lägre aktivitet avseende T-lymfocyterna än de i gruppen som tog lägre doser. T-celler är de celler man med exempelvis Tysabri vill stänga ute från CNS eller med andra mediciner minska deras aktivitet.

D-vitamin tycks trycka ned de autoimmuna reaktioner som tros orsaka MS, säger Jodie Burton enligt nättidningen Web MD. Dessa autoimmuna reaktioner innebär att T-lymfocyter attackerar myelinskidorna.
Vid undersökningen mättes också halten av 25-hydroxyvitamin D, vilket tros vara bästa måttet på d-vitaminstatus. Det finns inga bestämda rekommendationer om detta men mindre än 50 nanomol/l tros vara ogynnsamt för en god hälsa, och i den här studien tycktes de vars halter nådde 100 nmol d-vitamin klara sig bäst.

D-vitamin är för övrigt också ett exempel på att kolesterol är livsnödvändigt för oss. Det bildas i huden då 7-hydrokolesterol belyses med ultraviolett ljus typ B. Egentligen är det då inget vitamin eftersom vi kan bilda det själva men vid bristfällig solbelysning blir det brist.

Avseende biverkningar av höga doser fann man vid studien inga påtagliga. Det är viktigt att konferera med sin läkare avseende intag då man speciellt vid vissa sjukdomar kan få för mycket d-vitamin, men d-vitamin är inte någon vattenlöslig vitamin som utsöndras via urinen utan det kan bli för höga doser, men det här studien tycks visa att man tolererar i allmänhet betydligt mer än vad som rekommenderas.

Om statiner:

Tidigare inlägg om statiner har bland annat handlat om en misstänkt verkningsmekanism. ”Det är alltså blockerare av ett enzym som heter HMG-CoA reductase . Detta är ett enzym som är transmembranprotein och som underlättar bland annat bildningen av kolesterol men också andra lipider. ” Bilden förklarar inte verkningsmekanismen men ger en antydan om bland annat relationen till blodhjärnbarriären, som är skadad vid MS.

Jag blev lite intresserad ( lite är en över/underdrift? eftersom jag står på en statin) av det, när jag nu läste att om att Immune Tolerance Network står bakom en undersökning med statiner avseende CIS ( kliniskt isolerat syndrom), vilket innebär ett första symtom på MS.

Om CIS

Ofta är detta symtom i form av en synnervsinflammation. Även symtom från urinvägarna läste jag någonstans om som ett tidigt symtom.( Om detta läste jag senast i dag på i Betty Iams nyhetsbrev, from my mail box, tips om urgencyincontinence) Man kan i dessa fall inte ställa diagnosen multipel skleros .Det fordras att vissa kriterier skall uppfylls ,som visar att detta inte är ett enstaka tillfälle. Men om man inte genom CT, lumbalpunktion eller genom neurofysiologiska undersökningar av nerver kan ställa diagnos multipel skleros kallar man det CIS, kliniskt isolerat syndrom.

Om neurofysiologiska undersökningar

De neurofysiologiska undersökningar som finns är beskrivna i boken Multipel Skleros under redaktion av Jan Fagius. ( sidan 50) Det finns en sådan undersökning av ögonnerverna som kallas VEP=visual evoked potential och som inte är ovanlig. Det finns också en undersökning av känseln, SEP=sensory evoked potential och dessutom kan man också göra en sådan undersökning av hörsel. Med dessa metoder kan man upptäcka små funktionsförändringar som är för små för att uppfattas av patienten som symtom men de innebär att ”fler skadetillfällen påträffas”( citat från boken).

Det är nu länge sedan jag läste en studie avseende MS och statiner, närmare bestämt vårvintern 2003 och det var då en fas II studie som visade att medlet tolererades väl samt att man fann en minskning med 40 procent av nya lesioner på magnetkamera och också minskning av inflammation. Jag tror det var så. Sedan dess har jag läst ett fåtal undersökningsresultat men överhuvudtaget tycker jag att det varit ganska glest.

Nyligen kom en rapport om statin från Silva Markovic-Plese med flera vid University of North Carolina i Chapel Hill, USA. Där skriver man bland annat att i tillägg till de immunmodulerande egenskaper som statiner kan ha i likhet med godkända MS medel kan statinbehandlingen skydda blodhjärnbarriären och skydda mot nervskada, samt även bidra till reparation av nerver. Fastän de första studierna med statiner för MS har varit utmuntrande, behövs randomiserade, kontrollerade studier för att utvärdera medlens effekt i stora grupper.

Det jag sett har varit blandat. Jag har läst en underhandsrapport( säkerhetsutvärderingen) från SIMCOMBIN studien i samband med en konferens i Prag. Dman kombinerade där interferon och statiner. Detta rapporterades av Per Soelberg Sörensen, MD, från Köpenhams universitetssjukhus, Righospitalet i Danmark

SIMCOMBIN: Undersökningen kategoriseras som en fas IV studie, vilket innebär att studien görs efter att medlet godkänts. Dess syfte är att utvärdera om tillägg av simvastatin i till INF-beta-1a (Avonex) tillför behandlingen något. Studien påbörjades i februari 2006 och beräknas vara klar i november 2009.

Orsaken till att man gjorde denna tillfälliga utvärdering var att det kommit ett negativt resultat i en rapport avseende statiner och interferon. Man hade funnit en ökning av nya och kontrastförstärkta lesioner på MRI och/eller nya skov hos gruppen som fått INF-beta i kombination med atorvastatin i jämfört med de som fått INF-beta plus ”sockerpiller” (placebo). Författarna till denna rapport trodde att detta kunde bero på att statiner blockerar den antiinflammatoriska effekten av IFN-beta. Man fann nya eller aktiverade lesioner på magnetkamera och /eller lesioner hos 9 av 13 personer i

Säkerhetsutvärderingen av SIMCOMBIN

Man undersökte 47 patienter av de 61 personer som var med i studien i april 2007 och som behandlats åtminstone i 3 månader med simvastin eller placebo i tillägg till INF-beta-1a . En undergrupp om 27 personer genomgick en säkerhetsundersökning med magnetkamera och man analyserade också interferonets bioaktivitet.Denna bioaktivitet gjordes genom att undersöka speciella kemiska ämnen som påverkas av interferon och som kan vara ett tecken på hur interferon fungerar. (MxA och TRAIL ). Man analyserade ävenså årliga frekvensen av skov, tid innan första skovet kom samt utvärderade lesioner på MRI

Resultat :Analysen av biomarkörerna visade svarade till fullo på interferon behandlingen. Den genomsnittliga observationstiden var 6,9 månader. Genomsnittet för årlig skovfrekvens var 0,36 jämfört med frekvens hos andra grupper som behandlats med INF-beta. Dessutom fanns inen statistisk signifikant skillnad avseende tiden till förstå skovet hos de båda behandlingsgrupperna.Resultatet av denna säkerhetsundersökning blev att det fanns inga anmärkningsvärt ur säkerhetsynpunkt avseende om man skulle fortsätta med undersökning. Ett resultat som presenterades för en speciell säkerhetskommitté.

Vad som nu gjorde att jag reagerade på den planerade undersökningen var att det var Immune Tolerance Network (ITN) som delvis stod bakom undersökning. Det fick mig att fundera lite om verkningsmekanism. ITN är en sammanslutning som skall verka för att underlätta forskning kring

• organtransplantation ( njure och lever),

• islet transplantion vilket står för transplantion av de Langerhanska öarna i bukspottskörteln som är skadade vid Typ I diabetes,

• allergi och astma samt

• autoimmuna sjukdomar.
  

Misstänker man här att statiner kan påverka immuntoleransen vid MS? Vid autoimmuna sjukdomar har immunsystemet blivit intolerant på något sätt mot egen kroppsvävnad, vid MS nervvävnad inklusive myelin. Kan statinerna påverka denna intolerans? Det skulle i så fall vara ganska logiskt om man vill behandla patienter med ett tidigt stadium av sjukdomen med statiner. (obs. här är det lekmannaspekulationer, jag kan inte peka på biokemiskt hur detta skulle verka).

Det finns flera pågående studier avseende CIS och statinbehandling. Den här undersökningen är en undersökning avseende enbart avorvastatin och CIS. Det är en fas II undersökning och omfattar cirka 152 personer samt pågår i 18 månader. Planeras vara slutförd i augusti i år. Undersökningen avser att studera om atorvastatin kan förhindra och/eller försena utveckling av definitiv MS.

En annan studie avser kombinationen Rebif och atorvastatin. Den undersökningen avser dels att utvärdera vissa kliniska markörer men också säkerheten och effektiviteten av kombinationsbehandlingen.

Denna undersökning pågår i två år och kommer också att slutföras i år (oktober 2008).

En annan undersökning med Avonex och atorvastatin har också slutförts men inte utvärderats. Det finns alltså inget resultat ännu.

En undersökning med en kombination av vaccinet BHT-3009 och atorvastatin på 30 patienter med skovförlöpande MS och sek.progressiv MS visde inga fördelar med denna kombination jämfört med BHT-3009 enbart. Detta var ju en liten undersökning där man mätte flera aspekter bland annat två stadier av sjukdomen. Man fann antydan om mindre förändringar på MRT med BHT-2009. Men det krävs givetvis större undersökningar för att få säkrare resultat.Detta gäller också kombinationen effekter. Man fann också en påtaglig minskning av CD+T celler i blodcirkulationen, dvs de celler som åstadkommer immunologiska reaktioner som påverkar myelinet. I ryggmärgsvätskan fann man minskad halt antikroppar riktade specifikt mot myelin. Detta skulle tala för att medlet/medlen har effekt vid MS.

Här är en studie där man rekryterar patienter med sekundär progressiv MS och som kommer att slutföras 2011. Man kommer att studera MRI avseende inflammation och atrofi. Dessutom kommer man att följa status med skalor som utvärderar hur tillståndet utvecklas. Exempelvis EDSS. Slutligen kommer man också att följa prover avseende sjukdomsaktivitet. Sådana finns ju under utveckling och för forskning men är inte tillräckligt tillförlitliga för att användas behandling.

Dessutom finns det någon studie pågång med statiner och Copaxone.

Som jag ser det så ser det ut som man får lite mer besked om huruvida statinerna har någon verkan vid MS eller inte om inte en så avlägsen framtid.