Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.




Translate

fredag, mars 21, 2014

Väl kända mediciner kan hjälpa mot kroniska sjukdomar men det finns både finansiella och byråkratiska problem som behöver lösas. Det hela rör sig om politik på hög nivå eftersom det handlar om stora pengar.Väl kända mediciner kan hjälpa mot kroniska sjukdomar men det finns både finansiella och byråkratiska problem som behöver lösas. Det hela rör sig om politik på hög nivå eftersom det handlar om stora pengar


Statinförsöket publicerat skriver man på MS Research Blog. Studien presenterades förra året på ECTRIMS- det vill säga den stora samligen av forskare och specialister inom området. Man rapporterade att simvastin i dosen 80 mg dag minskar hjärnkrympningen-atrofin enligt denna fas II undersökning. Resultatet väcker tre frågor säger musdoktorn och professor G som de två bloggarna kallar sig.


  1. Hur fungerar simvastin i detta avseende( verkningsmekanism)?
    Man skriver att det funnits åtskilliga andra försök med statin vid MS. Jag är lite tveksam till det påståendet. Jag har egentligen bara sett ett par där en visade på en positiv effekt på skovfrekvensen och en där statin plus interferon inte gav ngn ökad effekt. Troligen finns det fler men åtskilliga är jag tveksam till. Och det kan ju faktiskt vara så att betainterferon och statin verkar via samma mekanism.
    Sen är det ju också en viktig fråga hur simplastin fungerar är det en specifik mekanism som går på MS eller är det en allmänt nervskyddande mekanism mot exempelvis arterioskleros och kärlsjukdom som kan speeda upp handikappsutvecklingen ( och det är ju en tänkbar mekamism).

  1. Är det en dos effekt- det vill säga är det dosen 80 mg som gäller. Sämre effekt med lägre dos? Simvastin 80 mg är en ganska hög dos som sannolikt ger fler och kraftigare biverkningar.
    Det är viktigt att kunna undersöka om lägre doser kan hjälpa eftersom man då kan minska riskerna
    .Mina erfarenheter:
    Jag började med statin 2003 efter att fas II undersökningen kom som tydde på att
    man fick en minskning av skovfrekvens och storlek på skov med 40 procent. Jag titrerade upp till 80 mg som man hade fått i undersökningen. Jag följde samtidigt med blodprover för att upptäcka ev biverkningar ( bl a muskelpåverkan). Efter cirka 5 veckor märkte jag att jag fick tillbaka full rörlighet i hö axel. Jag vet inte om det hade något samband men jag hade haft nedsatt rörlighet i nästan ett halvår. Då denna förbättring kom hade jag inte kommit upp i högre dos än 20 mg.
    Efteråt har jag kopplat att jag använt simvastin tidigare men slutat med för att jag ansåg jag skulle klara av att hålla blodfetterna nere med kost och motion. Men och här är ett stort frågetecken: var det de här växlingarna med statin inte statin som utlöste de rader av skov jag hade speciellt under 2001 då jag hade åtmistone tre skov med cirka 4 månaders mellanrum.
    För min del fick den aktuella undersökningen den effekten att jag fortsatt med simvastin. Jag hade tänkt att långsamt sätta ut den men har nu ångrat mig. Jag har emellertid sänkt dosen till 40 mg.
  2. Hur gå vidare?
    Det finns ett problem med statin och statinförsök. Patentet har gått ut och vem skall gå igenom och bekosta den forskning som behövs. Kan man inte få ut någon vinst satsas nog inga pengar från de stora läkemedelsföretagen.Det här problemet gäller inte bara statiner. Samma gäller i hög grad för kortison och man kan också tala om Dvitamin i det här sammanhanget:
    En studie från Umeå avseende D-vitamin visar att cirka 200 fall av MS, 500 fall av barndiabetes (!) och 700 fall av tjock och ändtarmscancer per år sannolikt kan förebyggas om man ser till att D-vitaminhalten i blodet är minst 75 nanomol/l. Forskarna Jonatan Salzer och Peter Sundström skriver emellterid att bevisgraden av de studier som finns är alltför liten och det skulle behövas flera hundra tusen deltagare och lång uppföljningstid, 10-20 år. En sådan studie är omöjlig att genomföra för enskilda forskargrupper och det krävs här statliga insatser.

    Så här skriver MS Research blog: Vem skall ge medel till en fas III undersökning för klinisk utveckling av simvastin? Medlet kostar i dag 2.06 pund i månaden; jag tror jag gav 139 kronor för min tremånadersförpackning senaste gången jag köpte den och det var inte rabatterat. Försök av typ fas III kommer att kosta miljontals kronor. Redan fas II undersökningen som gjordes ville inte läkemedelsföretagen bekosta. Det finns många frågor kring inte bara hur forskningen skall bekostas utan också hur den fortsatta utvecklingsprocessen med godkännande av medel, tillhandahållande av medel skall ske. Det här rör sig om stora pengar och måste upp på politisk nivå. I varje fall i Sverige finns med säkerhet inte de summorna inom exempelvis Neuroförbundet och via andra privata initiativ.
Resultat från statinförsöket:
De 70 personer med progressiv MS som ingick i en grupp som fick simvastin 80 mg utvecklade atrofi i en 43 procent lägre hastighet än de 70 personer som fick placebobehandling. Atrofin är den faktor som är mest kopplad till progression, handikappsutvecklingen. Atrofin mättes med MRI.

2 kommentarer:

  1. Buster.8:41 em

    Hur många studier måste ske innan livsmedelsverket vaknar funderar jag på.
    --------------------------------------------------------------------------------------------------

    En studie från Umeå avseende D-vitamin visar att cirka 200 fall av MS, 500 fall av barndiabetes (!) och 700 fall av tjock och ändtarmscancer per år sannolikt kan förebyggas om man ser till att D-vitaminhalten i blodet är minst 75 nanomol/l. Forskarna Jonatan Salzer och Peter Sundström skriver emellterid att bevisgraden av de studier som finns är alltför liten och det skulle behövas flera hundra tusen deltagare och lång uppföljningstid, 10-20 år. En sådan studie är omöjlig att genomföra för enskilda forskargrupper och det krävs här statliga insatser.
    http://www.youtube.com/watch?v=3-pPVpTCaVI

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Buster,
      Jag tyckte likadant förr men nu tror jag att en studie med flera hundra tusen deltagare i 20 år med kontroll av de faktorer som måste göras är helt omöjlig att genomföra. Man måste nog stödja sig på annan forskning av den typ som finns och sedan låta utvecklingen se om det är rätt. Dvs man bör nog börja rekommendera h¨gre doser. Man vet ju att vi kan producera cirka 8000-15000(?) IE per dygn sj¨lva av vitamin D3, varför doser på 5000 IE torde vara ofarliga för de som inte har speciella sjukdomar el mediciner som gör att detta inte fungerar.

      Hälsningar
      Sune

      Radera