Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

söndag, december 12, 2010

Jag har ordet på tungan fenomenet kan vara ett tecken på kognitiva problem.


 Kognitiva problem: Hur märker man det ?










Kognitiv funktionsnedsättning en viktig del i att många MS-patienter inte arbetar.

I boken Multiple Sclerosis- understanding the cognitive changes dvs Att förstå de kognitiva förändringarna vid MS av Kalb och LaRocca skriver mande att arbetslöshetssifforna för de med MS diagnos är 84 procent för kvinnor och 72 procent för män i USA. Psykologen Dawn Langdon specialiserad på kognitiva problem säger att av de som har uttalade kognitiva besvär har 69 procent slutat arbeta efter fyra år eller fått ändrade arbetsförhållanden. Om man frågade de som hade slutat arbeta uppgav 41 procent att det berodde på motoriska svårigheter medan 39 procent angav fatigue, 12 procent minnesproblem. Siffrorna antyder att man hellre vill peka på de fysiska problemen än de kognitiva problem. Att tänkandet går långsammare är svårare att säga än att man har problem med rörelser. Det är inte för inte som boken om kognitiva problem som givits ut av två personer specialiserade på området heter: Ett sista tabu.

Blundar man själv för den kognitiva problematiken?
Troligen är det så att man själv vill blunda för den här problematiken. Tyvärr är det ingen bra idé, istället ligger det på samma nivå som när strutsen stoppar huvudet i busken. Problemen försvinner inte på grund av att man inte låtsas om dem medvetet eller omedvetet. Jag har en känsla av att jag blundade själv just för detta, jag kände bara trötthet men det fanns lite annat också. Ibland läser man i dagstidningarna om fall där det uppstått problem i sådana fall. Omgivningen har reagerat och sagt att man inte klarar arbetet, och själv anser man att det finns helt andra orsaker. Ibland kan det vara andra orsaker men ibland är det också kognitiva problem som man inte vill se, och inte minst just då kommer svårigheter i dagen. Kalb och LaRocca rekommenderar att man försöker att upptäcka sina kognitiva problem. I boken Ett sista tabu skriver Träff och Levi att cirka 50 procent av MS patienter har kognitiva problem. Kalb och LaRocca skriver att mellan 50-66 procent har detta. När MS-patienter själva rapporterade uppgav 38 procent att de hade problem enligt Dawn Langdon. Det finns således en viss skillnad här. En del vill inte se att problemen finns andra kanske inte ser det överhuvudtaget.Själv blev jag snarast positivt överraskad av de tester jag gjorde; jag målade upp fan på väggen och så utbredda som jag trodde var inte mina problem. Visst, de fanns där men undersökningen visade också mina styrkor. Ock så tror jag det är för flertalet och de styrkorna behöver man för att ta itu med svårigheterna. Man har egentligen inget att förlora på att reda ut sin problematik men kan ha en del att vinna. Dels insikt i sin problematik och dels att man kan få hjälp med hanteringen.

Skall man försöka ta reda på om man har kognitiva problem?
Tidigare ansåg man att förändringarna ofta kom sent i sjukdomen men numera vet man att det kan komma också tidigt. Kalb och LaRocca rekommenderar att försöka att ta reda på huruvida man har sådana problem. Det betyder inte att man rekommenderar att man skall gå ut med det till alla och envar, men för sin egen skull bör man reda ut problematiken för att hitta vägar att hantera den. Tvärtom skall man vara ganska försiktig med att gå ut till arbetsgivare och andra med saken, eftersom när det väl är gjort går det inte att ändra, och det kan onekligen ha stor betydelse för framtiden. Man skall i den situationen ha försökt ta reda på hur situationen verkligen förhåller sig. Man bör ha genomgått en utredning med rådgivning. Ibland kanske inte kognitiva besvär är det stora bekymret utan snarare uttalad tröttheten, som kräver delvis andra åtgärder. Om man hittat kognitiv problematik finns vägar att hantera det. Ändra arbetsförhållanden som gör att det det fungerar bättre. Arbete i kontorslandskap och andra miljöer med mycket sinnesintryck från många håll kan vara mycket besvärligt när man har uppmärksamhetsproblem och koncentrationssvårigheter. Just sådana konkreta saker kan vara skäl till att man måste tala med sin arbetsgivare. Andra saker som kan behövas är att man behöver kunna lägga in längre pauser eller ändra på arbetstider. Ett första steg på vägen kan då vara att försöka själv ta reda på om man känner av denna problematik. Det är ju också så att kanske upptill 50 procent inte känner av det.

Har man problem med minnet. Upplevt något av detta?
Svårare att lära sig nya saker, minnas ny information.
Svårare att komma ihåg sammanhanget i en deckare man läser, vad som hänt på TV eller film.
Vad öppnade jag dörren till kylskåpet och liknande,
Var i all världen är bilnycklarna? OCH PLÅNBOKEN!! MED KONTOKORTEN!!!
Jag hade bestämt mig för att göra något men glömde det.

(En parentes med egen erfarenhet : Minnet har jag märkt var träningsbart. När jag märkte att vad jag hade i korttidsminnet inte gick över i långtidsminnet, genom att tänka: Nu kommer jag ihåg att jag lägger nyckeln hör utan det var lika fullt lika borta, läste jag en del om minnet och kom fram till att jag skulle försöka att komma ihåg vad jag gjort efter cirka en minut. Och då fungerade det faktiskt. Jag kom ihåg var jag lade nycklar, plånbok och som följd av detta blev faktiskt hela den typen av minne bättre även om det inte är perfekt.)

Att ta emot sinnesintryck och information och sedan mentalt bearbeta det.
( Information processing)
Man klarar att göra samma saker som tidigare men det tar längre tid.
Uppgifter som har en tidspress upplevs som svåra.'
Att ta emot information från många olika håll tar längre tid att behandla och handla efter mm.

Uppmärksamhet och koncentration.
Svårt att separera brus från signaler, med det menar jag att i en omgivning med mycket sinnesintryck har man svårighet att uppfatta det viktiga och bortse från det oviktiga.
Att göra flera saker på en gång är svårare. Lyssna på vad en person säger och samtidigt göra något annat.
När man försöker hålla på med saker ganska intensivt, till exempel läsa kan man plötsligt blir utan krafter och orkar inte fortsätta. En period var det så illa att jag helt enkelt somnade efter att ha läst en sida.
Svårighet att hålla fast vid en något man håller på med en längre stund utan att bli distraherad.
Man minns dåligt för att man uppmärksammade inte när något sades.

Svårighet att skifta mellan uppgifter.
Ofta går det inte att göra saker i en följd utan något tvingar en att göra nåt helt annat mitt i något man är koncentrerad på. Kanske är det ett barn som vill ha uppmärksamhet medan man håller på att mixtra med något. Kanske ringer telefonen medan man håller på med plocka ihop ingredienser till ett matrecept. När man sedan skall fortsätta har man glömt var man var. Märker man sådana saker blivit svårare, eller tröttar mera, man blir lättare irriterad kan det vara ett tecken på att man har kognitiva problem.

Att lösa problem och resonera abstrakt
Man kanske märker att svårare uppgifter på jobbet tar längre tid eller att man blir fortare trött av dem. Man kanske tycker det är svårare att hänga med i instruktioner och förklaringar.
Man kanske fattare skämten först efter en stund och skrattar till lite senare. Har hänt mig ibland och det är lite pinsamt. Samtidigt har jag märkt att just detta att det tar tid ibland gör att man ser flera bottnar där andra bara tycks se en sak. Ibland går tankarna via fler neuron om man har MS och andra vägar och ibland känns det som man faktiskt upplever mer. Undrar om det är nån mer som upplevt detta.
Och hur går det att lösa gåtor, pussel. Frågesporter var jag tidigare inte helt borta i men nu är det oftast tankestopp när jag skall lösa någonting. Överhuvudtaget har man märkt förändringar i sådana avseenden kan det också vara tecken på kognitiva problem.

Exekutiva uppgifter
Sedan finns det de så kallade exekutiva uppgifterna, att organisera saker. Är man chef kan det bli svårare att göra organisatoriska förändringar. Man kanske inte följer upp som tidigare.
Man kanske inte klarar att komma fram till de mål som satts i tid.
Man kanske hoppar från en sak till en annan utan att det egentligen var befogat.
Man kanske skall göra något mera komplicerat men lyckas inte komma i gång, ta första spadtaget för man kan inte tankemässigt planera arbetsuppgifterna.
Ett test på exekutiva funktionerna är
när man gör ett test och skall läsa exempelvis:
blå, röd, röd, gul, grön, blå, röd, grön, blå, gul
grön, blå, röd, grön, blå, gul, röd, gul, grön, blå
blå, röd, grön, blå, gul, röd, gul, blå, röd, röd
gul, grön, blå, röd, grön, grön, blå, röd, grön
sedan skall man läsa texten och säga vad vilken färg det är och inte var det står:
blå, röd, röd, gul, grön, blå, röd, grön, blå, gul
grön, blå, röd, grön, blå, gul, röd, gul, grön, blå
blå, röd, grön, blå, gul, röd, gul, blå, röd, röd
gul, grön, blå, röd, grön, grön, blå, röd, grön
Svårigheter med detta kan peka på svårigheter att organisera,dvs problem med de exekutiva funktionerna.

Vad man fann vid min test var att jag hade speciellt problem med visuell perceptuell konception och spatiell orientering:
Detta kan innebära att man lätt går vilse även vid bilkörning. Jag tycker inte att jag har speciellt svårt med just detta, däremot har jag märkt att läsa en ritning och liknande det fungerar inte som tidigare.
Bli fundersam över vad som är höger och vänster. Där tycker jag att jag ändrats precis tvärtom. Som barn och tidigare kunde jag aldrig skilja mellan höger och vänster men nu tycker jag inte det är något problem sedan jag blivit senior. (möjligen politiskt ibland).
Sätta ihop IKEA saker enligt bifogat och kanske lite mer komplicerade programmera TV, mobiltelefon. Där är det så numera att jag lär mig bara de funktioner jag verkligen behöver och struntar i det andra. Avståndsbedömning- till exempel parkering där det är trångt- tycker jag är svårare, jag måste ofta gå ut bilen och titta hur långt det är till bakomvarande bil etcetera.

Det här var lite saker som man själv kanske observerar och som skulle kunna tyda på att man har sådana problem. Jag tyckte jag hade verklig god nytta av det test på två timmar som jag gjorde. Det visade tvärtemot vad man skulle kunna tro att det inte var så illa som befarat. Ibland har man en tendens att rita fan på väggen. Inte minst var det viktigt att få veta att det faktiskt fanns styrkor.

Kognitiva problem varierar
Nånting som också förtjänar att påpekas är att även kognitiva problem varierar precis som att man kan vara sämre att gå en period kan också de kognitiva problemen finns en tid ganska påtagligt och sen gå över som följd av av skoven går över, inflammationerna dämpas.

Dessutom finns då hjärnans förmåga att reparera sig själv- men kunskaperna om det är fortfarande i sin linda och därmed också dess betydelse. Jag själv har valt att inte ha minneslistor och liknande för att träna minnet, men det innebär ju också att det kan inträffa att jag glömmer men samtidigt tror jag att jag tränar minnet ( men jag vet inte). Men när man är friherre (pensionär) och styckegodsägare (torpinnehavare) gör man lite grann som man vill.

Sammanfattningsvis kan det vara klokt att se om man har kognitiva problem, om man anar det kan man be att få bli testad om man inte blivit det. Det är alltid bättre om man är steget före istället för att det skall ställa till problem på grund av att man inte förstår vad det är, hemma i familjen, på jobbet eller bland vännerna. Det kan finnas andra argument för eller emot.

2 kommentarer:

  1. Anonym8:46 em

    Åldersfaktorn och kognition? För min del funderar jag ibland på ålderns inverkan (61 år)när jag anser att kognitionsproblemen beror på min MS.

    A.Biel

    SvaraRadera
  2. Ja, lite grann tror jag det spelar in för min del. Men vissa saker märker jag är betydligt långsammare än hos jämnåriga eller äldre. Men samtidigt märker jag att jag är minst lika bra i många avseenden kognitivt. Det har dessutom blivit bättre än det var för åtta år sedan. Men en 60 åring springer inte lika bra som en tjugoåring, och så fungerar detlite grann med tankesnabbheten också, men samtidigt har aldre bättre banat i hjarnan genom erfarenheten vilket jämnar ut det hela och kanske lite till. Något man ofta missar idag i arbetslivet.
    Hälsningar Sune

    SvaraRadera