Gilenya- en tablett om dagen mot MS

Tabletten Gilenya, bromsmedicin mot MS kommer med största sannolikhet att komma relativt snart. Den är nu godkänd av EU:s läkemedelsmyndighet European Medicines Agency och har tidigare godkänts i andra länder, USA , Ryssland.
Hur Gilenya tas:
Gilenya ( som på utvecklingsstadiet kallats fingolimod eller FTY 720) skall tas som en tablett om dagen, vilket kanske tyder på att den har en kort halveringstid och går ur kroppen ganska snabbt vilket kan vara bra med tanke på biverkningar.. Medicinen påverkar immunsystemet med åtföljande risker och det kommer nog att utfärdas specifika riklinjer för hur medicinen skall tas. Kostnaden i USA beräknas bli 48 000 USD/ år, dvs cirka 200 000-230 000 svenska kronor fn..



Hur Gilenya verkar:
Gilenya är ett medel som verkar bromsande på immunsystemet. Det innebär i princip att det finns en ökad risk för infektioner och andra sjukdomar som kan dyka upp då immunsystemet är nedpressat. Ett exempel på detta är Kaposis sarkom vid AIDS och progressiv multifokal leukoencefalopati, PML vid Tysabribehandling. Men detta har man alltså inte sett vid Gilenya behandling, men det är viktigt att komma ihåg att här är en medicin som har potentiella risker, och behandlingen måste följas noga. Gileya (FTY 720, fingolimod) förhindrar T-lymfocyter från att lämna lymfknutorna efter att de har aktiverats. Det binder sig till en receptor S1P, som finns i flera celler. S1P medverkar i olika cellfunktioner inklusive proliferation (dvs ökning av antal), cellers överlevnad, cellers förmåga att förflytta sig. Då medlet binder sig till T-lymfocyter minskas deras förmåga att lämna lymfknutorna och komma ut i lymfkärlen, blodomloppet och exempelvis nå nervsystemet och angripa myelinet kring nerverna.
Gilenyas effektivitet.
Mer än 4000 personer har undersökts fas III undersökningar, vilka omspänner två år.
FTY 720 har effekt både på skovfrekvens och progression. Siffror växlar något i studierna med i en studie(Freedoms) minskade skovfrekvensen med 54% jfr med placebo. I samma studie var progressionen minskad med 30 procent. ( Man följde EDSS skala var tredje månad). I en annan studie (Transforms) var årliga skovfrekvensen 0.16. Siffrorna gäller den dos man sökt godkännande för. 0.16 skov per år är ett skov varje 6.25 år.
Eftersom medlet har effekt på progression borde den kunde man tänka att den är verksam även på progressiv sjukdom ( min spekulation), även om godkännande sökts för skovförlöpande sjukdom.
Biverkningar:
förhöjda levervärden
svullnad i näthinnan, maculaödem-gula fläcken
högt blodtryck
påverkan på andning
bronkit
diarreer
långsam hjärtrytm, AV-block som man sett vid första behandlingen men inte de följande; detta innebär nog att man måste observeras då man tar första pillret.
Immunsystemet är vårt försvar mot infektioner och också mot att cancerceller skall börja utvecklas.
En del av de allvarligaste biverkningar beror bland annat på infektioner och på cancer. I undersökningar med högre doser med Gilenya förekom bland annat två dödsfall pga grund av infektioner med herpes virus, ett av fallen var generaliserad bältros och det andra var hjärninflammation med herpes simplex. Ett tredje fall med herpesinfektion behandlades framgångsrikt. Beträffande cancer fanns det tre fall av malignt melanom. Dock fanns inte fler cancerfall bland patienter som fått medlet än de som fått placebo.
Amerikanska läkemedelsverket ville att företaget Novartis skulle undersöka medlets effekt med en ännu lägre dos.
Min bedömning: Medlet har en annorlunda verkningsmekanism än nu godkända medel vilket skulle kunna innebära att nya kategorier kan dra fördel av det.
Ur min sympunkt som ser detta med kost med reducerade mättade fetter, mer fisk, skaldjur, frukt , grönsaker och D-vitamin som viktigt och tycker mig ha sett effekter av det, känns det på sin plats att påpeka att denna slag ”påverkan av sjukdomen via livsstilsförändringar” inte på något sätt utesluter att man skall använda effektiva mediciner om man behöver och tolererar dem.

Källor: Sök på Fingolimod i vänstra hörnet av min blogg. Senaste artikeln är källan MSRC news, länk i marginalen.

Allt jag vet om D-vitamin ( fn)

D-vitamin en (D)undermedicin

En miljard människor har brist på D-vitamin om man lyssnar på en del forskare insatta i ämnet. Detta kan medföra att otaliga personer lider av ett stort antal allvarliga sjukdomar alldeles i onödan. Bara inom EU:s gränser skulle kunna spara in miljarder Euro varje år genom att åtgärda denna förmodade D-vitaminbrist.

Inledning

Varför inget görs åt en så omfattande brist med dessa konsekvenser? Svaren är bland annat att det är inte enighet om utbredningen av D-vitaminbrist och att kunskapen är bristfällig. D-vitaminets roll i kroppen är vida mer omfattande än vi hittills trott och många har inte tagit till sig de senaste årens rön om detta. När generaldirektörerna för socialstyrelsen och strålsäkerhetsverket samt ordföranden i Cancerfondens forskningsnämnd skrev i DN att”människor genom normal utevistelse och med vitaminberikad kost på vinterhalvåret som komplement väl kan täcka behovet av D-vitamin”. var de ute och cyklade utan att veta var de befann sig. Under vinterhalvåret bildar vi i Sverige inte något D-vitamin alls och det vi får i oss via vitaminberikad kost är alldeles otillräckligt. Det finns förvisso fortfarande forskning kvar att göra innan man förstår D-vitaminets funktion till fullo och det finns en del frågor. Varför skulle så många människor utveckla en sådan brist? Det verkar inte ändamålsenligt att vi skulle vara konstruerade med ett sådant handikapp.

Hur D-vitamin bildas i kroppen

D-vitamin är egentligen inte ett vitamin eftersom det kan tillverkas i kroppen. Detta sker då solen skiner på huden under rätta omständigheter. Det är den del av ljusspektrat som utgörs av det ultravioletta ljuset typ B (UVB) som krävs, och dessutom får ljusstrålarna inte träffa kroppen för snett för att D-vitaminet skall kunna bildas. En tumregel är att D-vitamin kan bildas när längden på en persons skugga är kortare än kroppslängden, dvs mitt på dagen uppe i norr ( och långt i syd). Under stora delar av året kan inte D-vitamin bildas om man bor i länder långt bort från ekvatorn.



I huden finns ett ämne 7-dehydroxikolesterol som vid bestrålning med UVB-ljus omvandlas till ett inaktivt D-vitamin som kallas kolekalciferol. Detta omvandlas därefter i levern till 25 OH D₃ kallat kalcidiol, som sedan i njurarna och också i andra vävnader omvandlas till det aktiva 1.25 (OH)₂D₃ ( kalcitriol). Det kalcitriol som bildas i njurar reglerar hur mycket kalcium som skall utsöndras. Det verkar i tarmen för att optimera kalciumupptaget och har också sin roll i skelettets omsättning av kalcium. Mer om dess betydelse för benstommen längre fram. Det kalcitriol som bildas ute i andra vävnader har förmodligen flera verkningsmekanismer och reglerar lokalt bland annat signalsubstanser i immunsystemet och fungerar inflammationsdämpande. Det är dess roll ute i dessa vävnader som lyfts fram under de senaste decennierna och det är där kopplingen finns till många olika sjukdomarna. Halten aktivt D-vitamin (kalcitriol) regleras noga i blodet och varierar ganska litet för att hålla kalciumhalterna så jämna som möjligt. Förstadiet _{25 OH D3} eller kalcidiol kan däremot variera i större utsträckning. Det är i denna form som D-vitamin lagras i kroppen. Vill man mäta vilken halt D-vitamin som finns i kroppen görs bestämningar av 25(OH)D, eftersom det speglar kroppens förråd av D-vitamin.
Tre brister i kunskapen om D-vitamin.
Huvudsakliga tillförsel av D-vitamin får människan via bildning i huden. Endast en mindre del erhålls via kost i form av fet fisk och produkter som är berikade med D-vitamin.

1. En ny kunskap om D-vitamin som inte slagit igenom är att mycket talar för att människan behöver betydligt högre halter i blodet av D-vitamin för att det skall kunna fullgöra sina funktioner i alla organ. Man vet sedan länge hur mycket som behövs för att förebygga engelska sjukan, rakit hos barn , men insikten om att hur mycket som behövs för att förebygga en hel rad av andra sjukdomar finns inte.
   
2. En annan brist i kunskapen om D-vitamin är att vi får i oss tillräckligt med D-vitamin via kost och genom att vara ute i friska luften regelbundet. Att det inte bildas något D-vitamin under vinterhalvåret om man bor i Sverige är okänt.
   
3. Slutligen vet man nu att den mängd D-vitamin man tål utan att få biverkningar är betydligt större än man tidigare trott om man ger D-vitaminet i rätt form, dvs det inaktiva 25(OH)2 D. Omvandlingen till aktivt tar kroppen hand om. Man vet nu att det kan bildas höga halter vid vistelse i solen som kanske motsvarar ett intag av 10 -15000 IE medan man fortfarande rekommenderar att intaget skall vara cirka 400 IE om man skall ge tillskott.
   

Tabell 1: De olika formerna av D-vitamin.

Hud	Lever	Njurar
UVB-strålning från solen plus dehydroxykolesterol i hud → kolekalciferol; inaktivt D-vitamin	kolekalciferol omvandlas i lever till kalcidiol 25 (OH) D3 inaktivt D vitamin →	Omvandlas i njurar och i många vävnader till aktivt D-vitamin, kalcitriol, 1.25(OH)2D3 , aktivt D vitamin

Orsaken till den omfattande D-vitaminbristen finns i evolutionen och samhällsutvecklingen.
Det är i evolutionen och samhällsutvecklinen förklaringen finns till den utbredda bristen på D-vitamin. Tillvaron har förändrats sedan människan gjorde sin entré på jorden. Först var vi samlare och jägare i 100 000-tals år, sedan bönder i 10 000 år, därefter industriarbetare i gruvor, bruk och sågverk i några hundra år och nu är operatörer vid olika sorters datoriserade maskiner. Från att ha gått på Afrikas solrika savanner har vi innesittare ofta på nordliga breddgrader utan sol merparten av året. Vår kropp och genetik har inte hunnit anpassa sig till den minskade solkontakten. Eftersom vårt D-vitamin behov tillgodoses främst genom att huden belyses av sol medför innesittarlivet att brist kan uppstå. I samband med industrialiseringen dök sjukdomen engelska sjukan eller rakit upp. Barn som levde i de mörka industristäderna fick symtom från framförallt skelettet, som blev mjukt och ömtåligt. De utvecklade missbildningar och felställningar som uttalad hjul- eller kobenthet, förstorat huvud, deformerad bröstkorg och bäckenregion. Till sjukdomen hörde också ett antal symtom som påverkade dem mentalt. På 1820-talet noterade en polsk läkare skillnaden mellan barn i städer och barn på landet. Han tog med sig sjuka barn från Warszawa och lät dem vistas på landsbygden. De fick vara ute i "friska luften" och det visade sig ha en botande inverkan på deras symtom. Först 100 år senare kom man underfund med att engelska sjukan berodde på bristande bildning av D-vitamin, orsakat av att barnen inte kom i kontakt med tillräckligt av solens strålar. Vid samma tid upptäcktes också att man kunde kompensera detta genom att ge D-vitamin. Det är nu regel att spädbarn skall ha komplettering för att förebygga sjukdomen i fråga. Under senaste år har man upptäckt nya fall av rakit och det har också kommit till andra sjukdomar, där man misstänker att D-vitaminbrist kan spela in. I boken The Vitamin Solution skriver forskaren Michael Holick, att han funnit att många med diagnosen fibromyalgi lider av osteomalaci som är en rakitliknande sjukdom hos vuxna. Invandrare till Sverige från sydligare breddgrader har ofta mörkare hud än svenskar. I Läkartidningen kunde man läsa om barn i dessa familjer i större antal än genomsnittet får sjukdomen autism. I Somalia där en del av dessa familjer kommer från har man inte känt till sjukdomen däremot den är vanligare i Sverige i just dessa grupper och man kallar autism den svenska sjukan. Orsaken till autism är inte klarlagd men det är möjligt att D-vitaminbrist kan spela in. I varje fall har man funnit att mödrarna ofta lider brist på ämnet ifråga. Detta beror på att deras hud innehåller mer av pigmentet melanin som skyddar mot solen, men det gör även att det bildas mindre D-vitamin, därför att melanin filtrerar bort en del av strålningen till de hudceller där D-vitamin bildas.



Människan utvecklade ett skydd mot alltför intensiv solbestrålning genom pigmentet melanin. När sedan hon flyttade norröver ljusnade huden och kunde släppa igenom mer D-vitaminbildande ljus, vilket ledde till att huden blev känsligare för intensivt solande och solbadande. Alltför intensivt solande kan leda till brännskador på huden med följderna att den åldras snabbare och skadorna kopplas också till hudcancer. Hudskyddsmedel mot solen strålar uppfanns och började saluföras för att minska dessa risker. En omfattande kampanj om riskerna med solande från hudläkare, cancerorganisationer plus företag som tillverkar solskyddsmedel har så småningom lett att människor skyddat sig mer mot solen. I ett samhälle där man redan utan solskyddsmedel tillbringar mycket liten tid i solen kan detta bidraga till att fler människor får brist på D-vitamin..Det kan tyckas vara en ond cirkel. Det saknas i dag bra rekommendationer om solande även om de facto kunskapen finns om hur detta kan ske.

Tio till femton minuter i solen utan solskyddsmedel när solen står tillräckligt högt på himlen ger dagsbehovet av D-vitamin samtidigt som man inte ökar skaderiskerna. Solande i de vanligaste solarierna ger inget D-vitamin.

Några riskfaktorer
Det finns också personer som har ökade risker för D-vitaminbrist. Mörk hud i solfattig miljö är en sådan risk, samtidigt som ljusare hud i solrik miljö ger ökade risker för brännskador med följdverkningar. Fetma är en annan riskfaktor. Då D-vitamin lagras i fettvävnaden måste överviktiga bilda mycket mer D-vitamin för att inte drabbas av brist. Ytterligare en sådan faktor är ålder. Det tar det längre tid att bilda samma mängd D-vitamin då man är 65 än vid 30. Medelåldern har successivt ökat i samhället och äldre människor tenderar att vara mer inomhus än tidigare. Vi tenderar också lägga på oss vikt med stigande ålder. Allt detta kan bidra till att man idag finner att många och inte minst då äldre människor har brist.



Man har kompenserat för att man får mindre D-vitamintillskott via mjölkproduker men inte för övriga koständringar och inte för den förändrade livsstilen.

Det mesta av vårt D-vitamin får vi från solen om vi inte tar tillskott, men det finns även en viss mängd i kosten som kan ha betydelse. Det finns bland annat i fet fisk som sill, lax och makrill. Fisk var tidigare vanligt som föda men blev sedan alltmer sällsynt. Fettet i den obearbetade mjölken innehåller också D-vitamin. När man tog bort fett från mejeriprodukter började man att tillsätta D-vitamin. Samhället verkar alltså för att vi inte skall få sjukdomar på grund av D-vitaminbrist genom att rekommendera tillskott. Man har kompenserat förändringarna i mejeriprodukter men inte för förändringarna i kostvanor i övrigt och inte heller för livstilsförändringar som innesittande och ändrade solvanor. Det behövs även extra tillskott på grund av ändring av kost- solvanor och inte minst en ändrad livstil.
Vi behöver sannolikt mer D-vitamin än man tidigare trott. Mer forskning behövs.
Behovet av D-vitamin är underskattat. Halten av ämnet i kroppen och blodet skall troligen vara högre än man tidigare trott. Den halt som behövs för att ge barn och vuxna ett friskt skelett är inte tillräckligt för att D-vitaminet skall verka optimalt i andra funktioner. De senaste decenniernas forskning har visat att D-vitamin behövs i många andra vävnader och samverkar med ett protein som kallas D-vitaminreceptor eller VDR. Man har funnit detta protein i de många av kroppens celler. Forskare från Karolinska presenterade nyligen en rapport om att D-vitamin kunde påverka ett protein i urinblåsans slemhinna, ett ämne som kan verka mot urinvägsinfektioner. Vilka funktioner som D-vitaminet fullgör i de olika vävnaderna är inte fullständigt klarlagda, men det handlar bland annat om reglering av cellernas tillväxt och förökning. Detta innebär att D-vitamin kan vara viktigt för att förebygga cancer, som bland annat beror på att celler börjar tillväxa och sprida sig okontrollerat. Prostatacancer är en av de tumörformer där man funnit kopplingar till låga halter. En amerikansk institution vid namn Agency for Healthcare Research and Quality¹ publicerade 2009 en genomgång D-vitaminets och kalciums påverkan på hälsan. Där gick man igenom ett flertal av de rapporter som fanns , och sammanfattningen visade få säkra resultat. För till exempel prostatacancer fanns det fynd som talade i båda riktningarna. En av de undersökningar man hade i underlaget visade inga säkra samband mellan D-vitamin-halter och prostatacancer. Emellertid gjorde forskarna om denna undersökning vilket publicerades 2007². Man hade då genetiskt undersökt vitamin D receptorer och det visade sig finnas två former av sådana, av vilka en var effektivare än den andra. Om personer som hade de minst effektiva formerna av VDR hade låga värden på D-vitamin var det en kraftigt ökad risk för prostatacancer men inte om man hade höga värden av vitaminet. De som hade den typ av VDR som fungerade mer effektivt löpte ingen ökad risk för prostatacancer även vid lägre värden av D-vitamin.
Vid ett stort antal sjukdomar tror man att D-vitaminbrist medverkar.
Vid sidan av rakit och likartade sjukdomar finns ett flertal andra tillstånd med kopplingar till D-vitaminbrist. För de allra vanligaste cancersjukdomarna tjocktarmscancer, bröst- och prostatacancer har man funnit starkt underlag för samband. Här följer en lista över tillstånd och sjukdomar, där man tror D-vitaminbrist kan bidra. Listan är inte fullständig. Vid varje sjukdom finns exempel på studier som ligger bakom spekulationerna. Det hela är mera för att åskådliggöra den våg av studier som kommit om D-vitaminbrist och olika sjukdomar.

En forskargrupp i USA har intresserat sig för D-vitaminbrist och cancer. Man har därvid använt en teknik kallad GLOBOKAN, som är utvecklad av WHO:s internationella byrå för cancerforskning. En teknik som går ut på att man använder diagram där man längs den lodräta axeln har förkomsten av den cancer man vill undersöka och längs den vågräta har man latituden. Latituden sträcker sig från -90 för södra halvklotet, noll för ekvatorn och +90 för norra. Sedan prickar man på denna graf av mängden cancerfall i olika länder. (mängd ofta i form av incidens, insjuknanden per år). Vid exempelvis äggstockscancer fann man då att mängden ökade ju längre bort från ekvatorn man kom. Man har också med denna modell möjlighet att korrigera för att olika platser har olika molnighet och annat som kan påverka hur mycket av solens strålning når fram. Eftersom solens UVB-strålning är en stor och dominerande källa avseende naturlig D-vitamintillförsel får man genom denna GLOBOKAN teknik en bild av hur D-vitamintillgång via solen och olika cancerformer varierar i förhållande till varandra.

D-vitaminbrist är kopplat till ökad risk att dö totalt, hjärt- och kärlsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och olika cancersjukdomar. Starkaste stödet för samband mellan D-vitaminbrist och olika cancerformer anses gälla för bröstcancer, prostatacancer och tjocktarmscancer. Då jag i september 2010 söker på pub.med och använder sökordet vitamin D får jag fram 49309 studier. Här följer en lista av sjukdomar och tillstånd där man misstänker att brist på D-vitamin inverkar. Listan är ett axplock ur en stor mängd studier om D-vitamin.

1. Totala risken att dö: D vitamin brist ökade den totala risken att dö med 26 procent enligt amerikansk studie.
   25-Hydroxyvitamin D Levels and the Risk of Mortality in the General Population. Michal L. Melamed, MD, MHS; Erin D. Michos, MD, MHS; Wendy Post, MD, MS; Brad Astor, PhD. Arch Intern Med.2008;168(15):1629-1637.
2. Totala risken att dö, risk för kranskärlssjukdom och stroke.: Vid American Hearts Association årliga kongress i Orlando. 2009 rapporterades en undersökning av Dr Tami L Bair med flera, där drygt 27000 personer äldre än 50 år följdes under ett år. Man fann att de som hade mycket låga halter ( mindre än 15ng/ml) av D-vitamin hade 77% större risk att dö, 45% större risk att utveckla kranskärlssjukdom i hjärtat (=kärlkramp) och 78 % hade högre risk att få stroke än de som hade mer normala nivåer, mer än 30 ng/ml av 25(OH)D3
3. Hjärtsjukdomar; Hjärtinfarkt och låga halter av D-vitaminet.18225 män undersöktes av Edward Giovanucci med flera vid Harvard. De grupper med lägst halter löpte ökad risk att få hjärtinfarkt. Även de med måttliga halter hade en 60 procentigt ökad risk att få hjärtinfarkt;
   En större undersökning inom Women Health Initiative av 36 000 kvinnor misslyckades dock att få fram något sådant samband mellan hjärtinfarkt och D-vitamin. Man gav tillskott av D-vitamin, kalcium eller placebo men erhöll inte någon skillnad. Mängden D-vitamintillskott som gavs var troligen för litet enligt kommentarer av Edward Giovanucci, Harvard. Enligt Giovanucci skulle det D-vitamin som gavs i denna studie bara minska risken med fyra procent om man jämförde med värden från andra studier.
   Riskfaktorer för hjärtinfarkt: Forskare från Charles L Drew, ett universitet i Kalifornien rapporterade en undersökning där man sett ökning av riskfaktorer för hjärtinfarkt som högt blodtryck, ökad insulinresistens, dåliga blodfettsvärden och övervikt. Det fanns en möjlighet att andra faktorer också spelat in. Övervikt är till exempel också förknippat med låga värden på D-vitamin.
   Att dö av hjärtsjukdom: Forskaren Harald Dobnig m fl vid Medicinska Universitet i österikiska staden Graz följde 3258 personer som hade remitterats till undersökning av hjärtats kranskärl med kärlröntgen. Två tredjedelar hade förträngningar i kranskärlen. Patienterna följdes i åtta år under vilken tid 737 dog varav 463 av hjärtproblem. Patienterna utvärderades utifrån vilka halter av D-vitaminer de hade. Man fann att risken att avlida ökade med minskande halter av D-vitamin i blodet. Både riskerna att dö av hjärtsjukdom och av andra skäl ökade med minskande halter av D-vitaminet.
4. Bröstcancer Högre nivåer av D-vitamin i blodet är associerat med lägre förekomst av bröstcancer över hela världen enligt studie med GLOBOKAN teknik. Sharif B. Mohr m fl. Relationship between Low Ultraviolet B Irradiance and Higher Breast Cancer Risk in 107 Countries.. The Breast Journal Volume 14 Issue 3, Pages 255 – 260.
5. Njurcancer Med GLOBOCAN tekniken har man funnit samband mellan exposition för solljus och njurcancer. Författare Fredric Garland m fl. Studien publicerad 15 september 2006 i International Journal of Cancer.

5. Non Hodgkin lymfom och Hodgkin lymfom. Solande verkar minska risken för den elakartade sjukdomen non-Hodgkin-lymfom enligt svensk-dansk rapport. Smedby KE, Hjalgrim H, Melbye M, Torrång A, Rostgaard K, Munksgaard L. et al. Ultraviolet radiation exposure and risk of malignant lymphomas. J Natl Cancer Inst. 2005;97:199-209. Denna undersökning visade också på antydd mindre risk också för Hodkin lymfom.
   Liknande resultat om solning och non-Hodkin lymfom enligt en australisk undersökning. Hughes AM, Armstrong BK, Vajdic CM, Turner J, Grulich AE, Fritschi L, et al. Sun exposure may protect against non-Hodgkin lymphoma: a case-control study. Int J Cancer. 2004;112:865-71
6. Cancer i tjocktarm och ändtarm minskar proportionellt med mängden cirkulerande vitamin D ( 25 OH D3 ) i blodet rapporterades i en studie av Garland med flera 1985. Fyndet har sedan upprepats.
   Förekomst av cancer i tjock och ändtarm är omvänt proportionellt till cirkulerande mängd D-vitamin i form av 25 OH D3 enligt en studie av Mazda Jenab med flera. Denna publicerades 2010 i tidskriften British Medical Journal. Studien gjordes på 520 000 deltagare och har genomförts i ett flertal europeiska länder. Referat finns i Läkartidningen 2010-02-23 nummer 8 , Samband mellan D-vitamin och kolorektal cancer. Studien finns även att läsa i sin helhet på nätet i ett nytt nätverk, Creative Commons.
7. Äggstockscancer. Medelst globocanteknik har man visat att minskad tillgång på D-vitamin via solljus ökar förekomsten av äggstocks- eller ovarialcancer. Enligt studie av Cedric F. Garland m fl, publicerat online den 31 oktober 2006 i the American Journal of Preventive Medicine
8. Cancer i endometriet; Endometriet är slemhinnan i livmodern. Beträffande detta finns en studien av Sharif B. Mohr m fl: Is ultraviolet B irradiance inversely associated with incidence rates of endometrial cancer: an ecological study of 107 countries publicerade i Preventive Medicine Volume 45, Issue 5, November 2007, sid. 327-331. En geografisk statistisk undersökning där man fann omvänt förhållande mellan UVB strålning och förekomst av cancer i endometriet.
9. Cancer i urinblåsan. Färre fall av urinblåsecancer i länder med mycket sol. D-vitamin kanske minskar risken för urinblåsecancer. Publicerat i American Journal of Preventive Medicine den förste mars 2010. Globocan studie.
10. Cancer i bukspottskörteln. Forskaren Halcyon Skinner vid University of Wisconsin School of Medicine and Public Health har i en studie gått igenom materialet från två större grupper. Det gäller dels undersökningsmaterialet från Amerikanska sjuksköterskestudien, Nurses Health Study som omfattade 75 427 kvinnor och 46 427 män i en studie med personal verksamma inom hälsovård, Health Professionals Follow-up Study. Man fann att redan dosen 600 IE D-vitamin minskade risken att få cancer i bukspottskörteln med 41 procent. Skinner m fl publicerade studien i Cancer Epidemiology Biomarkers & Prevention i september 2006.
11. Prostatacancer. Forskarna Hanchette och Schwartz rapporterade 1992 att män som fick med solljus hade mindre risk att dö av prostatacancer. Geographic patterns of prostate cancer mortality. Evidence for a protective effekt of ultraviolet radiation. Cancer. 1992 Dec 15;70(12)sid 2861-9. Samme Schwartz upptäckte också att dödssiffrorna för prostatacancer och multipel skleros samvarierade vad beträffade geografi och solbestrålning. Schwartz CG. Multiple sclerosis and prostate cancer: what do their similar geographies suggest? Neuroepidemiology. 1992; 11(4-6): sid 244-54. Skowronski med flera studerade celler från tre olika prostatacancrar och fann att kalcitriol synnerligen kraftigt hämmade tillväxten av cancercellerna i två av cellinjerna. Skovronskij RJ, med flera. Vitamin D and prostate cancer: 1,25 dihydroxyvitamin D3 receptors and actions in human prostate cancer lines. Endocrinology.1993 May; 132(5): sid 1952-60. Det har därefter gjort mycket forskning på D-vitamin och prostatacancer och med inte inte entydiga resultat. Exemplet med studien som först inte visade något samband som jag tidigare skrev om, visade dock vid förfining av undersökningen att det fanns ett starkt samband, men gällde bara de som hade en viss form av ärftlighet av D-vitaminreceptorer.

16. Crohns sjukdom. D vitamin kan verka förebyggande vid Crohns sjukdom, en kronisk tarmsjukdom. T.-T. Wang med flera. Direct and indirect induction by 1,25-dihydroxyvitamin D3 of theNOD2/CARD15-beta defensin 2 innate immune pathway defective in Crohn's disease. Journal of Biological Chemistry, 2010, Vol. 285, sid 2227-2231
17. Diabetes typ I. År 2001 publicerades en undersökning i Lancet, där man studerade D-vitamin och diabetesutveckling hos barn, där man drog slutsatsen att D-vitamin är kopplat till minskad utveckling av diabetes typ I. 12000 finska spädbarn födda 1966 följdes och man fann att de som fått de rekommenderade tilläggen av vitamin D hade 80% minskad risk att utveckla diabetes typ I. Barnen följdes till 1997, då de bör ha varit 31 år och då hade 81 individer fått diabetes typ I. De som regelbundet fått D-vitamintillskott hade alltså 80% minskad risk men även de som intog tillskott någon gång hade minskad risk jämfört med de som inte intog något tillskott alls. De barn som fick engelska sjukan, rakit, vilket är en tecken på D-vitaminbrist fick däremot en 3-faldig ökning av risken att få diabetes typ I.
18. Diabetes typ II. om diabetes och D-vitamin, där man genom att titta på lagrat blod från 1973-80 av män och kvinnor mellan 40 till 73 år, vilka ej hade diabetes och sedan gjordes en uppföljning 22 år senare varvid man fann att 412 hade utvecklat diabetes typ II, och till dessa utvalde man 986 kontrollpersoner som matchades avseende ålder, kön och andra egenskaper. Man fann då att att de män som hade den högsta halten D-vitamin i blodet ( den grupp som tillhörde högsta kvartilen, dvs de 25% som hade högst halt) också hade minskad risk att insjukna i typ II diabetes.
19. Parkinsons sjukdom. Man har från tidigare studier visat att Parkinsonpatienter oftare har lägre D-vitaminhalter än kontrollpersoner. I en studie från Helsingfors följde Paul Knekt och kollegor 3173 personer under 29 år. Personerna hade inte Parkinson från början. Det visade sig att man fann en samband där de med lägre halter av D-vitamin hade större risk att utveckla Parkinsons sjukdom.. Paul Knekt m fl Serum Vitamin D and the Risk of Parkinson Disease. Arch Neurol. 2010;67(7):808-811. doi:10.1001/archneurol.2010.120
20. Alzheimers sjukdom och kognitiva förändringar. Även för olika former av demens finns misstankar om samband med D-vitamininsufficiens. En studie som kom i Juli 2010 gjord av Buell J.S m fl vid Tuft University hade personer med låga värden på kalcidiol 2.3 ggr så hög risk att få någon form av demens än de som inte hade det. Risken för att få Alzheimers sjukdom var 2.5 ggr så stor som hos de med normalare värden. En annan studie utvärderade material från en grupp äldre människor från Toscana i Italien. Studien gjordes från ett större material som benämns Chiantastudien, där man samlat data från äldre människor från området. I studien fann man kognitiva försämringar hos 60 procent av den del av gruppen som hade stor brist på D-vitamin. Dessutom visade drygt 30% i samma grupp sig ha en ökade risker för minskad flexibilitet i framtiden. Studien leddes av David J Llewelliyn Exeter University och publicerades den tolfte juli 2010 Arch Intern Med. 2010;170(13):1135-1141
21. Depression. Med hjälp av material i Chiantistudien har man studerat risken för depression hos äldre relaterat till D-vitamin. Man fann där att D-vitaminrisk var en riskfaktor för att bli deprimerad hos äldre människor. Studien Serum 25-Hydroxyvitamin D and Depressive Symptoms in Older Women and Men leddes av Dr Luigi Ferrucci och publicerades i Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism den femte maj 2010. Universitetet på Tromsö har i en placebokontrollerad randomiserad studie undersökt 440 personer mellan 21 till 70 år. Man fann att de som vid blodprov visade sig ha halter lägre än 40nmol/l visade sig ha signifikant mer symtom på depression enligt en skala som mäter detta (Beck Depression Inventory) jämfört med de som hade över 40 nmol/l. Man gav också D-vitamin tillskott under ett år och fann att de som fått detta hade minskade symtom på depression enligt samma skala, medan de som fått placebo inte fått denna effekt. Studien Effects of vitamin D supplementation on symptoms of depression in overweight and obese subjects: randomized double blind trial. av Jorde m fl publicerades i Journal of Internal Medicine i december 2008; 264(6):599-609.

Om Multipel Skleros och D-vitamin. Det finns en stor mängd forskning som pekar på att D-vitaminbrist är en riskfaktor för MS, eller att D-vitamin skulle kunna förebygga sjukdomen. Senaste åren har också kommit forskning som antyder att D-vitamin skulle kunna användas vid behandling av sjukdomen.

2004 läste jag första studien om att även ganska låga tillskott av D-vitamin tycktes förebygga MS. Sedan dess har jag läst mängder av studier om MS och D-vitamin. Olika typer av studier som starkt talar för att om man har brist på D-vitamin är risken större för att man skall få MS. Det finns även studier om andra autoimmuna sjukdomar som rheumatoid artrit³ och SLE⁴ och som tidigare nämnts diabetes typ I.
Inte minst har det kommit tre mindre studier om att D-vitamin skulle kunna användas i behandlingen av MS. Det är mycket intressant och om det skulle visa sig hålla i större undersökningar vore ju det en fantastisk sak.
Den kanadensiska forskaren Judy Burton håller på med ett intressant arbete om detta, som hon presenterat på flera olika konferenser. 2008 presenterade hon en delstudie på AAN:s kongress i Chicago. AAN är amerikanska neurologföreningen. I studien undersöktes 50 personer i 12 månader. Hälften fick stigande dos D-vitamin från 4000 IE till 40 000 IE under 6 månader sedan avtrappade man till 10 000 IE. Andra hälften fick 4000 IE under hela studien. Personerna fick tillskott av 1200mg/dag av kalciumfosfat. Man fann ingen allmän försämring på EDSS skalan, en skala som mäter handikapp. Bara 16 procent fick skov i behandlingsgruppen medan 40% i placebogruppen fick det. Kalciumnivåerna var stabila. I gruppen som fick stigande dosering kom man över den toxiska nivån av vitaminet men man fann inga skadliga biverkningar. Man fann också att de personer vars dostopp inträffade under vintern tenderade att ha mer stabila eller förbättrade EDSS värden. Redan placebogruppen fick alltså ganska höga doser av D-vitamin men bland de som fick högre fanns således mer stabilitet och till och med förbättrade EDSS värden. EDSS är en skala där man gör en bedömning av handikappsgrad.. Undersökningsgruppen varliten och man kan inte generalisera utifrån den men den pekade på att D-vitamin kan minska sjukdomens aktivitet och inte bara ha en förebyggande effekt som tidigare studier visat.

Liknande resultat fann man vid ett forskningsinstitut i Tasmanien . Forskaren Bruce Taylor studerade 145 personer och fann att antalet skov tycktes minska ju högre halt av d-vitamin man hade. 10 nanomol/ml högre halt tycktes minska risken med 10 %. I en kommentar till studien säger Taylor att om man dubblar sin D-vitamin halt minskar man risken för skov med hälften.

Forskaren Ellen M. Mowry i San Fransisco och kollegor publicerade i januari 2010 en rapport, som också visade att om man ökar halten D-vitamin i blodet resulterar detta i färre skov. Studien var gjord på 110 patienter vars MS debuterat då de var barn. I studien kunde man se att om halten 25- OH D₃ ökade med 10 nanogram /ml minskade risken för skov med 34 procent. Skulle man öka halten med 15 ng/ml skulle minskningen bli 50 procent enligt Mowry.

Dessa tre mindre studier är vad jag sett om att man eventuellt skulle kunna behandla multipel skleros med D-vitamin.

Beträffande att D-vitaminbrist som riskfaktor för att få MS finns betydligt fler och tyngre bevis eller evidens. En nyligen publicerad studie visade bland annat att graden av kontakt med sol i barndomen och också vilken mån man som barn fått D-vitamintillskott påverkade hur snabbt MS sjukdomen bröt ut. Man kunde läsa om denna studie på Medscape den 10 juni 2010. Det finns även en studie av Fariba Mirzaei vid Harvard School of Public Health i Boston om att D-vitamin-halter i fosterlivet kan påverka risken för MS. Detta fanns att läsa på Medscape den 12 februari 2010. En tredje studie som tyder på att blivande mödrars solvanor påverkar risken att få MS publicerades av den australiensiske forskaren Anne-Louise Ponsonby i maj samma år och fanns att läsa på Medscape.

Det är även sedan länge ett känt faktum att även för MS gäller den så kallade nord-sydgradient där risken att få MS ökar ju längre man bor från ekvatorn med vissa undantag. Många av dessa undantag kan förklaras med kostvanor. I Norge lär förekomsten av MS vara lägre i de norra kustregionerna än i Oslotrakten och det är också så att man i dessa kustregioner äter mer

D-vitaminrik fet fisk än i Osloområdet. Allra mest noggrant är detta studerat i Frankrike enligt MS forskaren George Ebers vid Oxfords universitet och chef för en neurogenetisk enhet. Där har bönder och deras familjer en egen vårdorganisation där hälsan är noggrant kartlagd. Det är dessutom så att bönder och deras familjer flyttar sällan. Man har hos bönderna funnit en tydlig syd-nordgradient för MS med klart ökad risk i norr. Dessutom fann man en öst-västgradient. Man fann där ett område vid atlantkusten Pont du Charente med lägre förekomst av MS och detta område är också känt för att ha mer sol. Den franska bondebefolkningen är ganska homogen och det gör att andra riskfaktorer troligen är ganska lika.

Det finns också genetiskt belägg för att D-vitamin spelar in i utvecklingen av MS. En australisk studie visade att MS patienter hade fler förändringar i en del på kromosomerna som är viktig för att inaktivt D-vitamin skall bli aktivt. En svensk studie gjord vid Karolinska Institutet av E.Sundqvist m fl visade fler avvikelser i den region av kromosom 12 som är ansvarig för att enzymet som förvandlar kalcidiol till calcitrol. Här finns en viss parallell här till de män som hade mindre effektiva VDR hade större risk att utveckla prostatacancer vid låga värden av D-vitamin. Kanske höga värden på kalcidiol gör att det bildas tillräckligt mycket aktivt kalcitriol för att kunna förhindra MS. Detta skulle kunna vara förklaringen till att det tycks behövas höga värden på halten D-vitamin i blodet för att eventuellt kunna förebygga och behandla MS.

Enäggstvillingar har samma kromosomuppsättningar. Forskarna Talat Islam och Thomas Mack i Los Angeles undersökte 78 par av enäggstvillingar, där en av dem hade MS och utfrågade dem om hur mycket de varit i solen i barndomen. Det visade sig att den tvilling som vistades mest i solen hade mindre risk att utveckla MS. Det tycks vara en fråga om arv och miljö och inte arv eller miljö..

Tidigare nämnde George Ebers presenterade på en AAN kongress 2008 en studie som visade en stark koppling mellan gen associerad till D-vitamin och den viktigaste riskgenen för att utveckla MS. Han intervjuades i en video på Medscape och sa att möjligheten att denna koppling skulle kunna bero på slumpen var minimal och otrolig. Det finns dessutom en hel del grundforskning om D-vitamin och dess tänkbara verkningsmekanismer som också gör sambandet till MS troligt.

Vad jag skrivit om här beträffande MS och D-vitamin är enbart axplock och det finns många studier på området. Den välrenommerade medicinska tidskriften Lancet presenterade i juni 2010 dels en litteraturöversikt över multipel skleros och D-vitamin och dels en ledarkommentar om samma ämne med titeln: Hope on the horizon for MS prevention, där man föreslår rejäla tillskott av D-vitamintillskott för att förebygga MS i områden där de råder solunderskott. Allt är inte fullständigt vetenskapligt bevisat i frågan skriver man och det kommer att ta lång tid innan så sker, men forskningen hittills visar att biverkningar av rejäla D-vitamintillskott är få. Man går så långt som att säga att viss forskning tyder på ett tillskott av D-vitamin i mängden 10 000 skulle kunna vara tämligen riskfri.

När jag skrivit det här blev jag lite uppeggad och skrev ett brev till socialministernaatt han borde ta tag i frågan eftersom det snarast är en politisk fråga i stället för en forskningsfråga om man nu får vara provocerande. Skulle man sänka den totala risken på D-vitamin i befolkningen skulle det ha stora sociala och ekonomiska konsekvenser som kunde förändra samhällsbudgeten. Jag har dock inte fått något svar från vederbörande. Är det någon som känner honom??

1Vitamin D and kalcium: Systematic Review of Health Outcomes. Agency for Healthcare Research and Quality

2Li H, Stampfer MJ, Hollis JBW, Mucci LA, Gaziano JM, et al. (2007) A Prospective Study of Plasma Vitamin D Metabolites, Vitamin D Receptor Polymorphisms, and Prostate Cancer. PLoS Med 4(3): e103. doi:10.1371/journal.pmed.0040103

3 Linda A. Merlino m flera Vitamin D Intake Is Inversely Associated With Rheumatoid Arthritis. ARTHRITIS & RHEUMATISM. Vol. 50, No. 1, January 2004, pp 72–77

4Diane Kamen and Cynthia Aranow Vitamin D in Systemic Lupus Erythematosus: Clinical Studies of Vitamin D and Systemic Lupus Erythematosus Curr Opin Rheumatol. 2008;20(5):532-537.

Lite om hjärnan och musik

Något jag skall berätta om snart för några jazzvänner

Ronnie Gardiner

Ronnie Gardiner är förutom trummis upphovsman till en terapi för hjärnskador och har utvecklat det bland annat från sitt musicerande.

Det är en terapi baserad på rytm. Rytmen är basal och finns med oss redan från fosterlivet i form av mammans hjärtrytm I sin rytmterapi idag arbetar Gardiner med tre (3) r, rytm, rörelse och röst. Teoretiskt kan syftet med behandlinen liknas vid en elektrisk omkoppling i hjärnan: att lära de intilliggande områdena i hjärnan att ge samma impulser som det skadade området inte längre kan ge. Den av Ronnie Gardiner utvecklade metoden har ett unikt notsystem för rörelser och rytmer. Syftet är att stimulera så stora delar av hjärnan som möjligt och att utveckla, förbättra kontakterna mellan båda hjärnhalvorna. Ronnie har sett att det förbättrat kroppsspråket, koordinationen av motoriken och förmågan till koncentration hos de strokepatieter som deltagit i rehabilitering

.Informationen hämtad från Kreaprenör

Neuroplasticitet Man kan nog säga att hans terapi är ett exempel på hjärnans neuroplasticitet som kanske är det viktiga i vad jag säger här. Neuroplasticitet är ett ganska nytt begrepp, som betecknar hjärnans utvecklingsförmåga, att läka efter skador, att bilda nya nervceller. För inte så länge sedan trodde man att inga nya nervceller bildades efter att man föddes, och att det enda som hände var att ett visst antal nervceller i hjärnan dog varje dag, vanligen 10 000. Så är inte fallet. I vissa delar av hjärnan bildas ny celler hela livet. Hjärnan har en förmåga att utvecklas och att läka sig själv. Träning med exempelvis pianospel gör att man får förstorade områden i hjärnan där just centrum för bland annat fingrarnas muskler. Träning av andra förmågor gör att andra områden utvecklas. Ett känt exempel på detta är att taxichaufförer i London har området för minne av namn och geografisk lolalisation förstorat jämfört med andra. När något område skadas i hjärnan finns en viss potential för att detta skall kompenseras med neuroplasticitet, att nya nervbanor bildas, att nya nätverk mellan hjärnceller i hjärnan utvecklas. Så fort vi överför något till långtidsminnet bildas nya förbindelser mellan olika nervceller. Detta håller på hela livet.

Träning i att spela piano ger vissa förändringar i hjärnan avseende händernas motorik. Gäller andra instrument också, och speciellt om man börjar före 7 års ålder är detta markant.

Här är Dave Brubeck: Take the A-Train.

1. Det sker en stor tillväxt av hjärnan då man framtill av hjärnan från man är född till 25-årsåldern. Denna utvecklingsneuroplasticitet är speciellt stor under puberteten. Eftersom den kommer olika tidigt hos olika personer och det också skiljer sig två år mellan pojkar och flickor kan hjärnorna vara på tolvårsåldersstadiet hos en del i en skolklass och hos andra kan det vara på 18 årsstadiet.
2. En liknande förmåga till förändring finns om en stor skada inträffar exempelvis en stroke, olycka, operation. Då sätter en liknande läkningsprocess igång. Läkningsneuroplasticitet
3. Slutligen finns en ständigt pågående nybildning av nervceller och omändring av nervceller med nya kontakter mellan dem, ny nätverk mellan nervcellerna. Detta har med inlärning av nya förmågor och minnet att göra. Inlärningsneuroplasticitet.

Att hjärna och musik och talförmåga hängde ihop skrev man om redan på 1700-talet. Olof Dahlin skrev 1745 om den dumbe (mållöse) som kunde sjunga. Det handlade om Jon Persson som vid 33 års ålder fick ett slaganfall med förlamningssymtom från högra sidan av kroppen och förlust av talförmågan (afasi). Han kunde inte säga mer än ordet ”ja”. MEN han kunde sjunga psalmer , psalmer som han lärt innan han blev sjuk och detta gjorde han rent och tydligt som när han var en frisk. Han måste dock hjälpas igång av någon annan. Dessutom kunde han på samma sätt läsa kända böner om någon hjälpte honom igång och bönerna lästes med betoning av rytmen.

Musik och rytm tycks aktivera strukturer i båda hjärnhalvorna samtidigt men mer i högra halvan än vänstra. Vid skador på exempelvis talcentrat som finns på vänster sidas hjärnbark kan man med musikens hjälp ordna fram mer neurala resurser( nätverk mellan olika nervceller) för att träna tal, språk eller kognitiv träning som minnesträning.

När man tränar att tala efter en hjärnskada med afasi, kan sjungande som till stor del härstammar från centra i högra hjärnhalvan göra att man smiter förbi skadan i vänstra hjärnhalvans talcenter för att träna patienternas tal. Man har till exempel visat att sång kan göra att man lär sig ord bättre. Vid enbart tal aktiveras till stor del talcentra i vänster sida av hjärnan. Musik plus text engagerar fler hjärncentra på samma gång. Tajmingen är viktig för att text, rytm, motorisk aktivitet skall komma exakt rätt. . Det verkar som musiken också kan verka aktiverande vid uppmärksamhetsstörningar pga hjärnskada. Sång och träning av musik på instrument gör också att man utnyttjar betydligt fler olika nätverk mellan celler i hjärnan än enbart tal, eller enbart en motorisk uppgift. Speciellt har man visat att om en musiker börjar träna ett instrument före sju års ålder får mer tillväxt av hjärnan för just de muskler man arbetar med, exempelvis hos violinister, pianister. Ett exempel på hur utvecklingsneuroplasticitet kan påverkas.
Musik Alice Babs och Duke Ellington. Tajming är viktig för avancerade kognitiva uppgifter, organisationsförmåga exempelvis. En av Ellingtons förmågor var ledarskap, och musiken kunde bidra till att utveckla den,

Under senaste 20 åren har en stor kunskap om hjärnan tillkommit, kanske är 95 % av vad vi vet detta med neuroplasticitet. Det har nämligen kommit till flera olika undersökningapparaturer som möjligtgjort detta. På en bild finns en så kallad magnetkamera, Magnetic Resonance Tomography. En utveckling av den gör att man kan studera förändrad cirkulation i hjärnan, något som visar var aktiviteter är på gång. Med hjälp av detta och flera andra metoder kan man nu oblodigt studera skallens inre och hjärna samt ryggmärg. Många har sannolikt gjort magnetkameraundersökning. Man måste då ta bort alla metaller annars far dessa iväg och kan orsaka stor skada. Det dundrar kraftigt och de som har claustrofobi är det svårt för. Ett sätt att motverka sådana känslor är att man kan få ta med sig favoritmusik och spela under undersökningen. Ett exempel på musikens påverkan på hjärnan emotionellt. Melodier i dur och snabba tempon kan ge lyckokänsla, medan melodier i moll och långsamma tempon kan motsvara ledsenhet. Snabba tempon tillsamman med dissonanser kan ge känsla av oro och fruktan. Dissonanser kanske genomgående i olika kulturer skapar ledsenhet. Till en del är dissonanserkulturbetingade men tycks också vara en inre kvalitet i musiken. Man har studerat spädbarn på fyra månadr och funnit att de reagerar negativt på dissonanser ( men samtidigt när man vet att spädbarnen erfarenheter börjar redan i fosterlivet och med moderns upplevelser så är kanske det inte heller helt obetingat till kultur).

Musik Louis Armstrong Westendblues- jag skulle kunna ta med mig denna in i magnetkameran. Det påverkar mig emotionellt och binder min uppmärksamhet.

1. . Man kan ha olika perspektiv eller sätt att se på hjärnan. Ett sätt är att dela in den i höger och vänster hjärnhalva. Vänster hjärnhalva är hos de flesta dominant, eftersom där finns centrum för tal dvs ordförståelse och artikulation, där finns de centra som styr rörelser och uppfattar känsla från den pariga kroppsdel, arm fot man använder mest. Höger hjärnhalva är dock minst lika viktig, den har en förmåga för uppfattning av helheten, en del av kreativiteten. De som bara lyssnar till musik använder i stort sett högra halvan, men musiker och de som analyserar tenderar att mer och mer använda vänster hjärnhalva. Förbindelserna mellan de båda hjärnhalvorna är viktig eftersom hjärnan arbetar som en enhet, nätverkar mellan olika viktiga centra i hjärnan för varje händelse i storhjärnan och hjärnbarken kortex.
   Man skall dock inte stirra sig blind för detta med olika centra för olika förmågor, varje förmåga är beroende av att olika nervceller på olika ställen samarbetar. En annan bild visar fMRI bilder över olika delar som stimuleras då man lyssnar på musik. För att gå måste man kunna både känna var olika delar av kroppen finns och man måste kunna styra kroppens muskler. När man lär sig en ny förmåga engagerar många olika nervceller på olika ställen och nya förbindelser och nya celler bildas.(inlärningsneuroplasticitet) Exempelvis när man lär sig gå, eller när man lär sig spela piano. Ju mer man tränar en förmåga desto färre hjärnceller engageras. När en proffsmusiker spelar ett stycke använder denne betydligt färre hjärnceller än amatören som spelar samma stycke. När man lärt sig gå blir detta automatisk och omedvetet.
   Musik: Louis Armstrong and Ella Fitzgerald: Här är det nog så att musiken kan tilltala alla människor, njutas av och att höger hjärnhalva användes hos mig. Hos Louis och Ella var det säkert så att vänster hjärnhalva användes. Centra för analysförmåga, tonarter, texter.

1. En annat uppdelningssätt kan vara utifrån hur hjärnan utvecklats. Vi skall se en bild som visar hjärnan hos primitiva djur, hummer, groda, fågel, fisk och människan. Det unika för djur högre upp i evolutionskedjan är storhjärnan och för människan är det hjärnbarkens utveckling. Det är därifrån beteckningen reptilhjärnan kommit, en skämtsam beteckning på när omedvetna krafter styr,vid driftpräglade beteenden och grundläggande biologiska funktioner. Oftast syftar begreppet på hjärnstammen men i vissa fall räknas även lillhjärnan och amygdala dit. Reptilhjärnan är inte ett vetenskapligt begrepp utan används framförallt i massmedier . Många viktiga funktioner finns inom de lägre områdena till exempel är centra för andning, cirkulation och hjärtverksamhet till stor del omedvetna. Stor del av minnesfunktionen är baserad i områden nedanför hjärnbarken. Även primitiva varelser har minne. Eric Kandel fick Nobelpriset för banbrytande forskning om minnesfunktioner hos snäckan Aplysia. Vid utövande av musik ställs stora krav på de olika minnescentra. Då något går från korttidsminne till långtidsminne innebär det att nya förbindelser bildas mellan olika nervceller. Inlärnings neuroplasticitet. Denna form av att utvecklas finns kvar hela livet. Det är till och med så att där är den äldre hjärnan överlägsen den yngre. Den har ofta uppspårade banor där yngre behöver göra nya. Ett sätt att främja denna förmåga att utveckla hjärnan är att försöka tänka i nya banor, se saker på ett nytt sätt.Där finns något som samhället är dåligt på att utnyttja.
   Som att sätta nya texter till gamla melodier, ge musiken ett nytt innehåll.
   Musik Monika Zetterlund As time goes by/ men tiden går

2. Ett tredje sätt att dela in hjärnan är titta på olika var olika centra för olika funktioner finns. Var talcentrum ( förstå tal) finns har man vetat i mer än 100år och likaså var Brocas area( att artikulera, att tala) finns. Under senare år har man tilldelat Einstein en egen area, ett område för abstrakt och metaforiskt tänkande. Ett område som inte ligger långt i från området för att förstå tal, och heller inte för det område som är välutvecklat hos musiker- planum temporale- de som har absolut gehör, absolute pitch har speciell stort på vänstersidan. Någonstans har jag läst att Einstein spelade fiol då han ville vara kreativ.

Men egentligen vet man numera att för alla aktiviteter och egenskaper gäller att det är nätverk som gäller. När man till exempel tar in information via synen delas den upp i små, små bitar, hur storlekar, lutningar, uppdelningar av färger och mycket mycket mer. När man ser en grön ask så är det egentligen något helt annat hjärnan ser men plockar sedan ihop det till en grön ask. På samma sätt är det med hörseln, när vi lyssnar till musik separeras den i olika delar som sedan via olika nätverk sätts samman så att vi uppfattar en viss musik.

Musik:

Man har börjat studera vad som händer i hjärnan vid improvisation. Man tror ju att improvisation har med kreativitet att göra. Att studera detta i magnetkamerautrustning är svårt eftersom instrument ofta innehåller metaller. Men man har gjort åtminstone en undersökning där man byggt ett keyboard av plast och uppmanade personer att improvisera. Det är en så kallad pilotundersökning- förstudie. Vad fann man?

Då man blir kreativ använder man samma hjärnätverk som man sett då man drömmer.

1. Först stängdes inhibitionen av, en region som är ansvarig för självkontroll blev mindre aktiv. Sitter i prefrontalloben alldeles bakom frontalloben.
   
2. Ett mindre område i samma prefrontallob blev mer aktivt. Där finns en region knuten till när man berättar sin autobiografiska historia. (jazzimprovisation har många individuella stilar som ofta beskrivs om att berätta den egna musikaliska berättelsen.
   
3. Ännu mer fascinerande var att de studerade musikerna också fick ett förhöjt medvetande; regioner som hade med känsel, hörsel, syn förstärktes trots att de som spelade inte såg hörde kände något nytt.
   

Musik Miles Davis och John Coltrane

Man får ta mycket av vad jag sagt med en eller flera nypor salt. Att man funnit något i en vetenskaplig studie betyder inte att det man funnit är vetenskapligt bevisat. Det är betydligt större krav än så. Ofta ser man rapporter i studier om att det är si eller så. Grönt te är nyttigt, är farligt osv. Det finns mycket kvar att studera innan man kan fastställa mycket av vad jag sagt men,

Det är så att hjärnan fortsätter att utvecklas långt efter man fötts och det är inte vara så att 10 000 hjärnceller dör. Man har föresten 1 biljon hjärnceller, varför man vid 100 år bara har förlorat 0,000 nånting procent och dessutom har det då tillkommit nya.

Att hjärnan har en förmåga att förändras och läkas långt upp i åren är också allmänt accepterat. I vissa avseende blir den bättre ju äldre man blir. Det är vad vi kallar erfarenhet men det finns alltså neurobiologiska förklaringar till vad det är.

Kommentar om Ampyra

Det kom en kommentar om Ampyra av någon som använt det ett halv år. Kommentaren intressant och jag presenterar den här:

jag har tagit 4-AP i ca ett halvår och kan bekräfta att det hjälper mot MS-tröttheten. Blev utan tabletter en vecka i jul eftersom Apoteksbolaget inte längre vill tillverka 4-AP, och gick som i en dimma. Tack och lov är licensen för Ampyra nu inlämnad.
De biverkningar jag haft är lätt huvudvärk samt en viss påverkan på humöret. Jag har även fått värre nervsmärtor, vilket min neurolog tror beror på ökade signaler pga av medicinen.

Tranbärsjuice

Jag har tagit tranbärsjuice sedan åtminstone fem år. Tidigare hade jag mycket urinvägsinfektioner ( orsak kan inte tömma blåsan helt).
Den här episoden nere på Tenerife har jag trott att jag tagit en juice blandning som innehöll tranbär.  De stora kedjorna har slutat att sälja ren tranbärsjouce. Häromdagen fick jag akuta besvär av urinvägsinfektion. Jag kollade då vad som stod på innehållsförteckningen och då fanns det inte någon tranbär med där.
Jag är ganska övertygad om att det finns ett samband där och att tranbärsjuicen är effektiv. Nu får vi se, jag har behandlat infektionen med antibiotika och börjat med riktigt tranbärsjuice.
Här är en annan förklaring till varför tranbärsjuice hjälper, men båda teorierna handlar om att bakterierna i fråga har svårigheter att fästa i blåsväggen

För mig säger detta något generellt; kost har betydelse för hälsan.

Var har jag mina fötter?

Numera då jag går i trappor och ojämn terräng, främmande terräng är jag alltid noga med att titta var jag skall sätta fötterna. Jag märker på plana gator och torg tar jag mig lika fort fram som andra men när man kommer till trappor är det knepigare. Jag har inte riktigt någon uppfattning om var jag skall sätta fötterna. Är det små gropar och liknande man inte sett reagerar man kraftigt med motrörelser och liknande..

Neurologundersökningen Rombergs test:

När man vid neurologundersökningen får stå upp och blunda ( Rombergs test) testar man hur man uppfattar var man håller kroppsdelar, fötter och liknande. Testet går först ut på att man ska testar förmågan att stå still med fötterna i hop. Det är då tre sinnen som samverkar: det är synen, det är proprioception och det är balanssinnet i innerörat. Proprioception är det känselsinne som talar om hur vår egen kropp rör sig eller i vilken ställning olika delar är i förhållande till varande. Man kan kolla det med att snabbt skall peka på näsan med pekfingarna eller hälarna mot knäskålarna. Man har känselkroppar ( proprioceptorer i senor, muskler och också kring leder.

Då man blundar vid Rombergs test kopplar man bort synen och det finns bara två sinnesorgan” som ger information, nämligen proprioceptiva sinnet och balanssinnet. Om man då börjar svaja eller falla är det ett tecken på att något av de sinnena är skadade. Vid exempelvis MS kan det finnas sådana skador i exempelvis signaler från leder, senor och muskler i fötter som gör att man inte klarar det så bra. Jag vet exempelvis en del MS-patienter som har svårt att gå i mörker. Det är då ett tecken på att den proprioceptiva funktionen inte fungerar helt och hållet. Jag hade i samband med skov såpass allvarligt att det syntes vid neurologundersökningen men nu går det knappast att få fram vid denna, ändå finns det kvar en hel del som tecken på att det inte fungerar så bra, som detta att gå i trappor.

Muskelminnet sitter inte i musklerna.

Lillhjärnan har en central funktion för vår för vår förmåga att rör sig beträffande kroppshållning, balans och koordination. Men det finns även ett nätverk mellan olika nivåer i nervsystemet som är inblandade. I hjärnbarken, det vill säga i de nyaste delarna av hjärnan finns både delar som rör de känsel intryck som vi får in och instruktioner som vi skickar ut till olika delar av kroppen avseende rörelser och ställningar. Dessa delar är viktiga bland annat vid inlärning av olika rörelser och liknande. Man brukar tal om att det finns muskelminne, ett muskelminne som används då man skall lära sig nya rörelser, i början går det långsam och med tiden går det snabbare. Med muskelminnet avser man bland annat att det inlärda blir omedvetet och sker mer och mer automatiskt. Men detta innebär ju inte att minnet sitter i musklerna men hur man skall röra sig etc finns på nivåer som inte är medvetna.

Nervnätverk i hjärnan.

Avancerade inlärning sker då man skall bli idrottsman/kvinna eller musiker osv. Då man skall lära sig komplicerade uppgifter engageras till en början nervceller i olika delar av hjärnan både i lillhjärnan och i hjärnbarkens centra för både känsel i kroppen och för rörelser, lägre nivåer av hjärnan engageras också till exempel hippocampusområdet, som är centralt för minnet. Det är ett nätverk av neuron i olika delar av hjärnan som samverkar Så småningom blir saker mer och mer automatiska och allt färre delar av nätverket engageras för att göra samma uppgift som till en början krävde mycket koncentration och uppmärksamhet. Det finns undersökningar som visar att det är stor skillnad på professionella musiker och andra. De professionella musikerna använder mycket mindre delar av sitt nätverk för att spela ett musikstycke än de mindre tränade. På det sättet har de också möjlighet att tänka på sceniskt framträdande och andra aspekter vid sidan utförandet av själva musikstycket.

På samma sätt kanske det är lättare för Stefan Holm att hoppa 2.20 än för amatören som skall hoppa 1.50.

Hjärnan och ryggmärgen drar nytta av träning.

Mycket av det här är träningsbart. Hjärnan har en förmåga att förändras och läka. Detta är något som blivit känt under senare år och kallas neuroplasticitet. Stefan Holm föddes inte med förmågan att hoppa 2.35 utan han har tränat sig till det. Men det är inte bara idrottare, musiker och andra som är framstående på något som behöver träna och framförallt har nytta av träning. Det visar sig att man tränar att det sker förändringar i hjärnan. Man har till exempel sett att området som rör de fingrar som engageras i fiolspel är större hos violinister än hos andra, och allra mest är det hos de som börjat före sju års ålder. Men hjärnan och nervsystem har en potential att förändras även senare. Även ryggmärgen kan förändras; man har bland annat sett att förändringar sker i ryggmärg då man styrketränar och att de förändringarna kommer innan man exempelvis ser muskeltillväxt.

MS patienter drar också nytta av träning. Det finns studier som visar att många blir bättre vid rehabilitering men efter ett år har man ofta förlorat den förmågan, och en av orsakerna till detta är att man inte fortsatt med träning.

Visualisering, yoga, kroppskännedom.

I boken MS Recovery Diet finns ett ganska stort avsnitt som handlar om just hur man kan träna. Givetvis rekommenderar man att man skall ha kontakt med en kunnig person, sjukgymnast eller annan specialiserad eftersom det finns en del faror bland annat på grund av att kroppsuppfattningen ofta är skadad. Det finns också detta med värmekänslighet, och det finns trötthetsfenomenet. En av författarna är dansare och jag tror att hon skrivit en del av avsnittet om träning. Jag fann det mycket intressant att läsa. Det är betydelsefullt att känna sin kropp,hur den fungerar, vad som fungerar , vad som inte fungerar, hur känseln är etc. Man utgår från att man måste träna hela kroppen där bålen muskulatur inte får glömmas. Man skriver även om att träna den proprioceptiva förmågan. Det ingår visualisering vilket bland annat kan användas för att träna förnimmelserna av var man har olika kroppsdelar. ( Här känner jag igen en del från yogan). Visualisering kan också vara en del av träningen för de som har mycket begränsad rörlighet. Som sagt eller skrivet det är mycket intressant, författarna är mycket entusiastiska och man kanske får ta det med en eller flera nypor salt.

Men ändå att även MS patienten drar nytta av träning det tror jag ingen kan förneka i dag.

Undrar vad Nalle Puh säger om diet och CCSVI och hur man stavar till tisdag

Hittade en video på med dr Scaflani på en websajt. Dr Scaflani är en kärlkirurg som besvarar frågor på thisisMS forumet. Han har själv utfört ett antal ingrepp. Här säger han att han har en ”hälsosam skepticism” och han vet inte om åtgärdande av CCSVI i längden kommer att vara en verksam, fungerande metod mot MS. Operationerna är under utveckling och det kommer att ta en lång tid innan man kommit så långt att man ens kan göra kontrollerade studier, trots att det utförts ett ganska stort antal nu. Det är emellertid annorlunda metoder nu ändet var för ett år sedan eller för t.o.m. senare. Hans rekommendationer är avvakta.

Interview with Dr. Sclafani about CCSVI from
Det gäller nog att tillämpa vad Scaflani säger om sund skepticism även där, även om jag själv faktiskt tror att jag blivit mycket bättre av dieten. Jag håller på att läsa Tao enligt Puh, av Benjamin Hoff. Det känns som jag vill tillämpa lite av Nalle Puhs taoism på det här: Handlar om att att kunskap:
…. man måste högakta en som kan stava till tisdag....
”Förresten Puh hur stavar du till tisdag?”
”Till vad då?” sa Puh.
”Tisdag.. du vet måndag, tisdag, ons...”
”Men käre Puh”, sa Ugglan, det vet väl alla människor att det börjar på t u,”
”Gör det?”frågade Puh.
”Jamen, det är klart”,sa Ugglan. ”Det är ju andra dagen i veckan, ett, tu.”
”Jaså, är det så det funkar”, sa Puh.
”Jaså, du Ugglan”, sa jag. ” Och vad kommer så sedan?”
”Sedan? Fredag förstås.”
” Äh”, sa jag. ” Du blandar ju ihop det. Det här är dan efter tisdag, och det är väl inte fridan. -Jag menar Fredan!”
”Vad är det då, om jag får fråga?” sa Ugglan.
”Ostdag”, pep Nasse.
”Min favoritdag” konstaterade Puh.


Ungefär på den nivån är jag när jag skall ta ställning till detta med kost och CCSVI, det är mycket tyckande och tro men det är ju också viktigt. Man kan dela med sig av sina erfarenhet men knappast rekommendera utifrån det.


Själv har jag plockat bort lök ur min diet nu och funnit att magen blivit ”lugnare”, och det har den blivit. Mitt mål och min förhoppning är också att det skall vara så att detta är ett symtom på att jag inte tål detta och att de skall påverka även min MS. Det MS symtom som jag känner av är en sorts krypningsupplevelser i fötterna på kvällarna. Jag försökte med inclined bed therapy men det gav inget.
Hittills tycker jag att detta faktiskt är mycket bättre efter att jag slutat med lök, men det låter som snarast en placeboeffekt; det borde ta bedydligt längre tid om det skulle ha någon inverkan på nervfunktionerna. Men här har det ( om det skulle ha verkat) gått lika fort som när mina hudbesvär försvann då jag tog bort gluten. Jag får se om ett halvår hur det är med fotsymtomen.