Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

onsdag, januari 12, 2011

Var har jag mina fötter?


Numera då jag går i trappor och ojämn terräng, främmande terräng är jag alltid noga med att titta var jag skall sätta fötterna. Jag märker på plana gator och torg tar jag mig lika fort fram som andra men när man kommer till trappor är det knepigare. Jag har inte riktigt någon uppfattning om var jag skall sätta fötterna. Är det små gropar och liknande man inte sett reagerar man kraftigt med motrörelser och liknande..

Neurologundersökningen Rombergs test:
När man vid neurologundersökningen får stå upp och blunda ( Rombergs test) testar man hur man uppfattar var man håller kroppsdelar, fötter och liknande. Testet går först ut på att man ska testar förmågan att stå still med fötterna i hop. Det är då tre sinnen som samverkar: det är synen, det är proprioception och det är balanssinnet i innerörat. Proprioception är det känselsinne som talar om hur vår egen kropp rör sig eller i vilken ställning olika delar är i förhållande till varande. Man kan kolla det med att snabbt skall peka på näsan med pekfingarna eller hälarna mot knäskålarna. Man har känselkroppar ( proprioceptorer i senor, muskler och också kring leder.
Då man blundar vid Rombergs test kopplar man bort synen och det finns bara två sinnesorgan” som ger information, nämligen proprioceptiva sinnet och balanssinnet. Om man då börjar svaja eller falla är det ett tecken på att något av de sinnena är skadade. Vid exempelvis MS kan det finnas sådana skador i exempelvis signaler från leder, senor och muskler i fötter som gör att man inte klarar det så bra. Jag vet exempelvis en del MS-patienter som har svårt att gå i mörker. Det är då ett tecken på att den proprioceptiva funktionen inte fungerar helt och hållet. Jag hade i samband med skov såpass allvarligt att det syntes vid neurologundersökningen men nu går det knappast att få fram vid denna, ändå finns det kvar en hel del som tecken på att det inte fungerar så bra, som detta att gå i trappor.

Muskelminnet sitter inte i musklerna.
Lillhjärnan har en central funktion för vår för vår förmåga att rör sig beträffande kroppshållning, balans och koordination. Men det finns även ett nätverk mellan olika nivåer i nervsystemet som är inblandade. I hjärnbarken, det vill säga i de nyaste delarna av hjärnan finns både delar som rör de känsel intryck som vi får in och instruktioner som vi skickar ut till olika delar av kroppen avseende rörelser och ställningar. Dessa delar är viktiga bland annat vid inlärning av olika rörelser och liknande. Man brukar tal om att det finns muskelminne, ett muskelminne som används då man skall lära sig nya rörelser, i början går det långsam och med tiden går det snabbare. Med muskelminnet avser man bland annat att det inlärda blir omedvetet och sker mer och mer automatiskt. Men detta innebär ju inte att minnet sitter i musklerna men hur man skall röra sig etc finns på nivåer som inte är medvetna.
Nervnätverk i hjärnan.
Avancerade inlärning sker då man skall bli idrottsman/kvinna eller musiker osv. Då man skall lära sig komplicerade uppgifter engageras till en början nervceller i olika delar av hjärnan både i lillhjärnan och i hjärnbarkens centra för både känsel i kroppen och för rörelser, lägre nivåer av hjärnan engageras också till exempel hippocampusområdet, som är centralt för minnet. Det är ett nätverk av neuron i olika delar av hjärnan som samverkar Så småningom blir saker mer och mer automatiska och allt färre delar av nätverket engageras för att göra samma uppgift som till en början krävde mycket koncentration och uppmärksamhet. Det finns undersökningar som visar att det är stor skillnad på professionella musiker och andra. De professionella musikerna använder mycket mindre delar av sitt nätverk för att spela ett musikstycke än de mindre tränade. På det sättet har de också möjlighet att tänka på sceniskt framträdande och andra aspekter vid sidan utförandet av själva musikstycket.

På samma sätt kanske det är lättare för Stefan Holm att hoppa 2.20 än för amatören som skall hoppa 1.50.

Hjärnan och ryggmärgen drar nytta av träning.
Mycket av det här är träningsbart. Hjärnan har en förmåga att förändras och läka. Detta är något som blivit känt under senare år och kallas neuroplasticitet. Stefan Holm föddes inte med förmågan att hoppa 2.35 utan han har tränat sig till det. Men det är inte bara idrottare, musiker och andra som är framstående på något som behöver träna och framförallt har nytta av träning. Det visar sig att man tränar att det sker förändringar i hjärnan. Man har till exempel sett att området som rör de fingrar som engageras i fiolspel är större hos violinister än hos andra, och allra mest är det hos de som börjat före sju års ålder. Men hjärnan och nervsystem har en potential att förändras även senare. Även ryggmärgen kan förändras; man har bland annat sett att förändringar sker i ryggmärg då man styrketränar och att de förändringarna kommer innan man exempelvis ser muskeltillväxt.
MS patienter drar också nytta av träning. Det finns studier som visar att många blir bättre vid rehabilitering men efter ett år har man ofta förlorat den förmågan, och en av orsakerna till detta är att man inte fortsatt med träning.

Visualisering, yoga, kroppskännedom.
I boken MS Recovery Diet finns ett ganska stort avsnitt som handlar om just hur man kan träna. Givetvis rekommenderar man att man skall ha kontakt med en kunnig person, sjukgymnast eller annan specialiserad eftersom det finns en del faror bland annat på grund av att kroppsuppfattningen ofta är skadad. Det finns också detta med värmekänslighet, och det finns trötthetsfenomenet. En av författarna är dansare och jag tror att hon skrivit en del av avsnittet om träning. Jag fann det mycket intressant att läsa. Det är betydelsefullt att känna sin kropp,hur den fungerar, vad som fungerar , vad som inte fungerar, hur känseln är etc. Man utgår från att man måste träna hela kroppen där bålen muskulatur inte får glömmas. Man skriver även om att träna den proprioceptiva förmågan. Det ingår visualisering vilket bland annat kan användas för att träna förnimmelserna av var man har olika kroppsdelar. ( Här känner jag igen en del från yogan). Visualisering kan också vara en del av träningen för de som har mycket begränsad rörlighet. Som sagt eller skrivet det är mycket intressant, författarna är mycket entusiastiska och man kanske får ta det med en eller flera nypor salt.
Men ändå att även MS patienten drar nytta av träning det tror jag ingen kan förneka i dag.

2 kommentarer:

  1. Hej Sune,
    Det finns flera saker som spelar roll för balansen än proprioception.
    Din hjärna fungerar relativt och i ett sammanhang(context).

    Din hjärna måste veta var du befinner dig, på vilket underlag(sand, grus, sten,gräs mm), Så känsel, ljud dvs allt som bestämmer din omgivning och hur den förändras har betydelse för att hålla balansen.

    Att hålla balansen kan ses som att orientera sig var man befinner sig för att sedan navigera(förflytta) sig till en ny position.
    Extremfall är störtlopps åkare och skidflygare som kan förflytta snabbt även om omgivningen snabbt ändras.

    När du går i en trappa så ändra du förmodligen på underlaget och vilka ljudintryck som kommer.

    Man kan också se det som att gå på olika underlag är olika driftsfall, man kan ha balans på en del och andra inte. Detta kan vara mycket förvillande men egentligen fullständigt logiskt.

    När man får en påverkan på nervsignaleringen så tar det tid innan den nya signalen är kalibrerad.
    /Per

    SvaraRadera
  2. Hej Per,

    Som alltid har du spännande infallsvinklar, det är klart att hörsel, hörselintryck inverkar på det här också.
    Hälsningar
    Sune

    SvaraRadera