Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

lördag, januari 29, 2011

Allt jag vet om D-vitamin ( fn)

D-vitamin en (D)undermedicin



En miljard människor har brist på D-vitamin om man lyssnar på en del forskare insatta i ämnet. Detta kan medföra att otaliga personer lider av ett stort antal allvarliga sjukdomar alldeles i onödan. Bara inom EU:s gränser skulle kunna spara in miljarder Euro varje år genom att åtgärda denna förmodade D-vitaminbrist.

Inledning




















Varför inget görs åt en så omfattande brist med dessa konsekvenser? Svaren är bland annat att det är inte enighet om utbredningen av D-vitaminbrist och att kunskapen är bristfällig. D-vitaminets roll i kroppen är vida mer omfattande än vi hittills trott och många har inte tagit till sig de senaste årens rön om detta. När generaldirektörerna för socialstyrelsen och strålsäkerhetsverket samt ordföranden i Cancerfondens forskningsnämnd skrev i DN att”människor genom normal utevistelse och med vitaminberikad kost på vinterhalvåret som komplement väl kan täcka behovet av D-vitamin. var de ute och cyklade utan att veta var de befann sig. Under vinterhalvåret bildar vi i Sverige inte något D-vitamin alls och det vi får i oss via vitaminberikad kost är alldeles otillräckligt. Det finns förvisso fortfarande forskning kvar att göra innan man förstår D-vitaminets funktion till fullo och det finns en del frågor. Varför skulle så många människor utveckla en sådan brist? Det verkar inte ändamålsenligt att vi skulle vara konstruerade med ett sådant handikapp.
Hur D-vitamin bildas i kroppen
D-vitamin är egentligen inte ett vitamin eftersom det kan tillverkas i kroppen. Detta sker då solen skiner på huden under rätta omständigheter. Det är den del av ljusspektrat som utgörs av det ultravioletta ljuset typ B (UVB) som krävs, och dessutom får ljusstrålarna inte träffa kroppen för snett för att D-vitaminet skall kunna bildas. En tumregel är att D-vitamin kan bildas när längden på en persons skugga är kortare än kroppslängden, dvs mitt på dagen uppe i norr ( och långt i syd). Under stora delar av året kan inte D-vitamin bildas om man bor i länder långt bort från ekvatorn.



I huden finns ett ämne 7-dehydroxikolesterol som vid bestrålning med UVB-ljus omvandlas till ett inaktivt D-vitamin som kallas kolekalciferol. Detta omvandlas därefter i levern till 25 OH D3 kallat kalcidiol, som sedan i njurarna och också i andra vävnader omvandlas till det aktiva 1.25 (OH)2D3 ( kalcitriol). Det kalcitriol som bildas i njurar reglerar hur mycket kalcium som skall utsöndras. Det verkar i tarmen för att optimera kalciumupptaget och har också sin roll i skelettets omsättning av kalcium. Mer om dess betydelse för benstommen längre fram. Det kalcitriol som bildas ute i andra vävnader har förmodligen flera verkningsmekanismer och reglerar lokalt bland annat signalsubstanser i immunsystemet och fungerar inflammationsdämpande. Det är dess roll ute i dessa vävnader som lyfts fram under de senaste decennierna och det är där kopplingen finns till många olika sjukdomarna. Halten aktivt D-vitamin (kalcitriol) regleras noga i blodet och varierar ganska litet för att hålla kalciumhalterna så jämna som möjligt. Förstadiet 25 OH D3 eller kalcidiol kan däremot variera i större utsträckning. Det är i denna form som D-vitamin lagras i kroppen. Vill man mäta vilken halt D-vitamin som finns i kroppen görs bestämningar av 25(OH)D, eftersom det speglar kroppens förråd av D-vitamin.
Tre brister i kunskapen om D-vitamin.
Huvudsakliga tillförsel av D-vitamin får människan via bildning i huden. Endast en mindre del erhålls via kost i form av fet fisk och produkter som är berikade med D-vitamin.
  1. En ny kunskap om D-vitamin som inte slagit igenom är att mycket talar för att människan behöver betydligt högre halter i blodet av D-vitamin för att det skall kunna fullgöra sina funktioner i alla organ. Man vet sedan länge hur mycket som behövs för att förebygga engelska sjukan, rakit hos barn , men insikten om att hur mycket som behövs för att förebygga en hel rad av andra sjukdomar finns inte.
  2. En annan brist i kunskapen om D-vitamin är att vi får i oss tillräckligt med D-vitamin via kost och genom att vara ute i friska luften regelbundet. Att det inte bildas något D-vitamin under vinterhalvåret om man bor i Sverige är okänt.
  3. Slutligen vet man nu att den mängd D-vitamin man tål utan att få biverkningar är betydligt större än man tidigare trott om man ger D-vitaminet i rätt form, dvs det inaktiva 25(OH)2 D. Omvandlingen till aktivt tar kroppen hand om. Man vet nu att det kan bildas höga halter vid vistelse i solen som kanske motsvarar ett intag av 10 -15000 IE medan man fortfarande rekommenderar att intaget skall vara cirka 400 IE om man skall ge tillskott.
Tabell 1: De olika formerna av D-vitamin.
Hud
Lever
Njurar
UVB-strålning från solen plus dehydroxykolesterol i hud kolekalciferol; inaktivt D-vitamin
kolekalciferol omvandlas i lever till kalcidiol
25 (OH) D3 inaktivt D vitamin
Omvandlas i njurar och i många vävnader till aktivt D-vitamin, kalcitriol,
1.25(OH)2D3 , aktivt D vitamin




Orsaken till den omfattande D-vitaminbristen finns i evolutionen och samhällsutvecklingen.
Det är i evolutionen och samhällsutvecklinen förklaringen finns till den utbredda bristen på D-vitamin. Tillvaron har förändrats sedan människan gjorde sin entré på jorden. Först var vi samlare och jägare i 100 000-tals år, sedan bönder i 10 000 år, därefter industriarbetare i gruvor, bruk och sågverk i några hundra år och nu är operatörer vid olika sorters datoriserade maskiner. Från att ha gått på Afrikas solrika savanner har vi innesittare ofta på nordliga breddgrader utan sol merparten av året. Vår kropp och genetik har inte hunnit anpassa sig till den minskade solkontakten. Eftersom vårt D-vitamin behov tillgodoses främst genom att huden belyses av sol medför innesittarlivet att brist kan uppstå. I samband med industrialiseringen dök sjukdomen engelska sjukan eller rakit upp. Barn som levde i de mörka industristäderna fick symtom från framförallt skelettet, som blev mjukt och ömtåligt. De utvecklade missbildningar och felställningar som uttalad hjul- eller kobenthet, förstorat huvud, deformerad bröstkorg och bäckenregion. Till sjukdomen hörde också ett antal symtom som påverkade dem mentalt. På 1820-talet noterade en polsk läkare skillnaden mellan barn i städer och barn på landet. Han tog med sig sjuka barn från Warszawa och lät dem vistas på landsbygden. De fick vara ute i "friska luften" och det visade sig ha en botande inverkan på deras symtom. Först 100 år senare kom man underfund med att engelska sjukan berodde på bristande bildning av D-vitamin, orsakat av att barnen inte kom i kontakt med tillräckligt av solens strålar. Vid samma tid upptäcktes också att man kunde kompensera detta genom att ge D-vitamin. Det är nu regel att spädbarn skall ha komplettering för att förebygga sjukdomen i fråga. Under senaste år har man upptäckt nya fall av rakit och det har också kommit till andra sjukdomar, där man misstänker att D-vitaminbrist kan spela in. I boken The Vitamin Solution skriver forskaren Michael Holick, att han funnit att många med diagnosen fibromyalgi lider av osteomalaci som är en rakitliknande sjukdom hos vuxna. Invandrare till Sverige från sydligare breddgrader har ofta mörkare hud än svenskar. I Läkartidningen kunde man läsa om barn i dessa familjer i större antal än genomsnittet får sjukdomen autism. I Somalia där en del av dessa familjer kommer från har man inte känt till sjukdomen däremot den är vanligare i Sverige i just dessa grupper och man kallar autism den svenska sjukan. Orsaken till autism är inte klarlagd men det är möjligt att D-vitaminbrist kan spela in. I varje fall har man funnit att mödrarna ofta lider brist på ämnet ifråga. Detta beror på att deras hud innehåller mer av pigmentet melanin som skyddar mot solen, men det gör även att det bildas mindre D-vitamin, därför att melanin filtrerar bort en del av strålningen till de hudceller där D-vitamin bildas.



Människan utvecklade ett skydd mot alltför intensiv solbestrålning genom pigmentet melanin. När sedan hon flyttade norröver ljusnade huden och kunde släppa igenom mer D-vitaminbildande ljus, vilket ledde till att huden blev känsligare för intensivt solande och solbadande. Alltför intensivt solande kan leda till brännskador på huden med följderna att den åldras snabbare och skadorna kopplas också till hudcancer. Hudskyddsmedel mot solen strålar uppfanns och började saluföras för att minska dessa risker. En omfattande kampanj om riskerna med solande från hudläkare, cancerorganisationer plus företag som tillverkar solskyddsmedel har så småningom lett att människor skyddat sig mer mot solen. I ett samhälle där man redan utan solskyddsmedel tillbringar mycket liten tid i solen kan detta bidraga till att fler människor får brist på D-vitamin..Det kan tyckas vara en ond cirkel. Det saknas i dag bra rekommendationer om solande även om de facto kunskapen finns om hur detta kan ske.
Tio till femton minuter i solen utan solskyddsmedel när solen står tillräckligt högt på himlen ger dagsbehovet av D-vitamin samtidigt som man inte ökar skaderiskerna. Solande i de vanligaste solarierna ger inget D-vitamin.



Några riskfaktorer
Det finns också personer som har ökade risker för D-vitaminbrist. Mörk hud i solfattig miljö är en sådan risk, samtidigt som ljusare hud i solrik miljö ger ökade risker för brännskador med följdverkningar. Fetma är en annan riskfaktor. Då D-vitamin lagras i fettvävnaden måste överviktiga bilda mycket mer D-vitamin för att inte drabbas av brist. Ytterligare en sådan faktor är ålder. Det tar det längre tid att bilda samma mängd D-vitamin då man är 65 än vid 30. Medelåldern har successivt ökat i samhället och äldre människor tenderar att vara mer inomhus än tidigare. Vi tenderar också lägga på oss vikt med stigande ålder. Allt detta kan bidra till att man idag finner att många och inte minst då äldre människor har brist.



Man har kompenserat för att man får mindre D-vitamintillskott via mjölkproduker men inte för övriga koständringar och inte för den förändrade livsstilen.

Det mesta av vårt D-vitamin får vi från solen om vi inte tar tillskott, men det finns även en viss mängd i kosten som kan ha betydelse. Det finns bland annat i fet fisk som sill, lax och makrill. Fisk var tidigare vanligt som föda men blev sedan alltmer sällsynt. Fettet i den obearbetade mjölken innehåller också D-vitamin. När man tog bort fett från mejeriprodukter började man att tillsätta D-vitamin. Samhället verkar alltså för att vi inte skall få sjukdomar på grund av D-vitaminbrist genom att rekommendera tillskott. Man har kompenserat förändringarna i mejeriprodukter men inte för förändringarna i kostvanor i övrigt och inte heller för livstilsförändringar som innesittande och ändrade solvanor. Det behövs även extra tillskott på grund av ändring av kost- solvanor och inte minst en ändrad livstil.
Vi behöver sannolikt mer D-vitamin än man tidigare trott. Mer forskning behövs.
Behovet av D-vitamin är underskattat. Halten av ämnet i kroppen och blodet skall troligen vara högre än man tidigare trott. Den halt som behövs för att ge barn och vuxna ett friskt skelett är inte tillräckligt för att D-vitaminet skall verka optimalt i andra funktioner. De senaste decenniernas forskning har visat att D-vitamin behövs i många andra vävnader och samverkar med ett protein som kallas D-vitaminreceptor eller VDR. Man har funnit detta protein i de många av kroppens celler. Forskare från Karolinska presenterade nyligen en rapport om att D-vitamin kunde påverka ett protein i urinblåsans slemhinna, ett ämne som kan verka mot urinvägsinfektioner. Vilka funktioner som D-vitaminet fullgör i de olika vävnaderna är inte fullständigt klarlagda, men det handlar bland annat om reglering av cellernas tillväxt och förökning. Detta innebär att D-vitamin kan vara viktigt för att förebygga cancer, som bland annat beror på att celler börjar tillväxa och sprida sig okontrollerat. Prostatacancer är en av de tumörformer där man funnit kopplingar till låga halter. En amerikansk institution vid namn Agency for Healthcare Research and Quality1 publicerade 2009 en genomgång D-vitaminets och kalciums påverkan på hälsan. Där gick man igenom ett flertal av de rapporter som fanns , och sammanfattningen visade få säkra resultat. För till exempel prostatacancer fanns det fynd som talade i båda riktningarna. En av de undersökningar man hade i underlaget visade inga säkra samband mellan D-vitamin-halter och prostatacancer. Emellertid gjorde forskarna om denna undersökning vilket publicerades 20072. Man hade då genetiskt undersökt vitamin D receptorer och det visade sig finnas två former av sådana, av vilka en var effektivare än den andra. Om personer som hade de minst effektiva formerna av VDR hade låga värden på D-vitamin var det en kraftigt ökad risk för prostatacancer men inte om man hade höga värden av vitaminet. De som hade den typ av VDR som fungerade mer effektivt löpte ingen ökad risk för prostatacancer även vid lägre värden av D-vitamin.
Vid ett stort antal sjukdomar tror man att D-vitaminbrist medverkar.
Vid sidan av rakit och likartade sjukdomar finns ett flertal andra tillstånd med kopplingar till D-vitaminbrist. För de allra vanligaste cancersjukdomarna tjocktarmscancer, bröst- och prostatacancer har man funnit starkt underlag för samband. Här följer en lista över tillstånd och sjukdomar, där man tror D-vitaminbrist kan bidra. Listan är inte fullständig. Vid varje sjukdom finns exempel på studier som ligger bakom spekulationerna. Det hela är mera för att åskådliggöra den våg av studier som kommit om D-vitaminbrist och olika sjukdomar.
En forskargrupp i USA har intresserat sig för D-vitaminbrist och cancer. Man har därvid använt en teknik kallad GLOBOKAN, som är utvecklad av WHO:s internationella byrå för cancerforskning. En teknik som går ut på att man använder diagram där man längs den lodräta axeln har förkomsten av den cancer man vill undersöka och längs den vågräta har man latituden. Latituden sträcker sig från -90 för södra halvklotet, noll för ekvatorn och +90 för norra. Sedan prickar man på denna graf av mängden cancerfall i olika länder. (mängd ofta i form av incidens, insjuknanden per år). Vid exempelvis äggstockscancer fann man då att mängden ökade ju längre bort från ekvatorn man kom. Man har också med denna modell möjlighet att korrigera för att olika platser har olika molnighet och annat som kan påverka hur mycket av solens strålning når fram. Eftersom solens UVB-strålning är en stor och dominerande källa avseende naturlig D-vitamintillförsel får man genom denna GLOBOKAN teknik en bild av hur D-vitamintillgång via solen och olika cancerformer varierar i förhållande till varandra.



D-vitaminbrist är kopplat till ökad risk att dö totalt, hjärt- och kärlsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och olika cancersjukdomar. Starkaste stödet för samband mellan D-vitaminbrist och olika cancerformer anses gälla för bröstcancer, prostatacancer och tjocktarmscancer. Då jag i september 2010 söker på pub.med och använder sökordet vitamin D får jag fram 49309 studier. Här följer en lista av sjukdomar och tillstånd där man misstänker att brist på D-vitamin inverkar. Listan är ett axplock ur en stor mängd studier om D-vitamin.
  1. Totala risken att dö: D vitamin brist ökade den totala risken att dö med 26 procent enligt amerikansk studie.
    25-Hydroxyvitamin D Levels and the Risk of Mortality in the General Population. Michal L. Melamed, MD, MHS; Erin D. Michos, MD, MHS; Wendy Post, MD, MS; Brad Astor, PhD. Arch Intern Med.2008;168(15):1629-1637.
  2. Totala risken att dö, risk för kranskärlssjukdom och stroke.: Vid American Hearts Association årliga kongress i Orlando. 2009 rapporterades en undersökning av Dr Tami L Bair med flera, där drygt 27000 personer äldre än 50 år följdes under ett år. Man fann att de som hade mycket låga halter ( mindre än 15ng/ml) av D-vitamin hade 77% större risk att dö, 45% större risk att utveckla kranskärlssjukdom i hjärtat (=kärlkramp) och 78 % hade högre risk att få stroke än de som hade mer normala nivåer, mer än 30 ng/ml av 25(OH)D3
  3. Hjärtsjukdomar; Hjärtinfarkt och låga halter av D-vitaminet.18225 män undersöktes av Edward Giovanucci med flera vid Harvard. De grupper med lägst halter löpte ökad risk att få hjärtinfarkt. Även de med måttliga halter hade en 60 procentigt ökad risk att få hjärtinfarkt;
    En större undersökning inom Women Health Initiative av 36 000 kvinnor misslyckades dock att få fram något sådant samband mellan hjärtinfarkt och D-vitamin. Man gav tillskott av D-vitamin, kalcium eller placebo men erhöll inte någon skillnad. Mängden D-vitamintillskott som gavs var troligen för litet enligt kommentarer av Edward Giovanucci, Harvard. Enligt Giovanucci skulle det D-vitamin som gavs i denna studie bara minska risken med fyra procent om man jämförde med värden från andra studier.
    Riskfaktorer för hjärtinfarkt: Forskare från Charles L Drew, ett universitet i Kalifornien rapporterade en undersökning där man sett ökning av riskfaktorer för hjärtinfarkt som högt blodtryck, ökad insulinresistens, dåliga blodfettsvärden och övervikt. Det fanns en möjlighet att andra faktorer också spelat in. Övervikt är till exempel också förknippat med låga värden på D-vitamin.
    Att dö av hjärtsjukdom: Forskaren Harald Dobnig m fl vid Medicinska Universitet i österikiska staden Graz följde 3258 personer som hade remitterats till undersökning av hjärtats kranskärl med kärlröntgen. Två tredjedelar hade förträngningar i kranskärlen. Patienterna följdes i åtta år under vilken tid 737 dog varav 463 av hjärtproblem. Patienterna utvärderades utifrån vilka halter av D-vitaminer de hade. Man fann att risken att avlida ökade med minskande halter av D-vitamin i blodet. Både riskerna att dö av hjärtsjukdom och av andra skäl ökade med minskande halter av D-vitaminet.
  4. Bröstcancer Högre nivåer av D-vitamin i blodet är associerat med lägre förekomst av bröstcancer över hela världen enligt studie med GLOBOKAN teknik. Sharif B. Mohr m fl. Relationship between Low Ultraviolet B Irradiance and Higher Breast Cancer Risk in 107 Countries.. The Breast Journal Volume 14 Issue 3, Pages 255 – 260.
  5. Njurcancer Med GLOBOCAN tekniken har man funnit samband mellan exposition för solljus och njurcancer. Författare Fredric Garland m fl. Studien publicerad 15 september 2006 i International Journal of Cancer.


  1. Non Hodgkin lymfom och Hodgkin lymfom. Solande verkar minska risken för den elakartade sjukdomen non-Hodgkin-lymfom enligt svensk-dansk rapport. Smedby KE, Hjalgrim H, Melbye M, Torrång A, Rostgaard K, Munksgaard L. et al. Ultraviolet radiation exposure and risk of malignant lymphomas. J Natl Cancer Inst. 2005;97:199-209. Denna undersökning visade också på antydd mindre risk också för Hodkin lymfom.
    Liknande resultat om solning och non-Hodkin lymfom enligt en australisk undersökning. Hughes AM, Armstrong BK, Vajdic CM, Turner J, Grulich AE, Fritschi L, et al. Sun exposure may protect against non-Hodgkin lymphoma: a case-control study. Int J Cancer. 2004;112:865-71
  2. Cancer i tjocktarm och ändtarm minskar proportionellt med mängden cirkulerande vitamin D ( 25 OH D3 ) i blodet rapporterades i en studie av Garland med flera 1985. Fyndet har sedan upprepats.
    Förekomst av cancer i tjock och ändtarm är omvänt proportionellt till cirkulerande mängd D-vitamin i form av 25 OH D3 enligt en studie av Mazda Jenab med flera. Denna publicerades 2010 i tidskriften British Medical Journal. Studien gjordes på 520 000 deltagare och har genomförts i ett flertal europeiska länder. Referat finns i Läkartidningen 2010-02-23 nummer 8 , Samband mellan D-vitamin och kolorektal cancer. Studien finns även att läsa i sin helhet på nätet i ett nytt nätverk, Creative Commons.
  3. Äggstockscancer. Medelst globocanteknik har man visat att minskad tillgång på D-vitamin via solljus ökar förekomsten av äggstocks- eller ovarialcancer. Enligt studie av Cedric F. Garland m fl, publicerat online den 31 oktober 2006 i the American Journal of Preventive Medicine
  4. Cancer i endometriet; Endometriet är slemhinnan i livmodern. Beträffande detta finns en studien av Sharif B. Mohr m fl: Is ultraviolet B irradiance inversely associated with incidence rates of endometrial cancer: an ecological study of 107 countries publicerade i Preventive Medicine Volume 45, Issue 5, November 2007, sid. 327-331. En geografisk statistisk undersökning där man fann omvänt förhållande mellan UVB strålning och förekomst av cancer i endometriet.
  5. Cancer i urinblåsan. Färre fall av urinblåsecancer i länder med mycket sol. D-vitamin kanske minskar risken för urinblåsecancer. Publicerat i American Journal of Preventive Medicine den förste mars 2010. Globocan studie.
  6. Cancer i bukspottskörteln. Forskaren Halcyon Skinner vid University of Wisconsin School of Medicine and Public Health har i en studie gått igenom materialet från två större grupper. Det gäller dels undersökningsmaterialet från Amerikanska sjuksköterskestudien, Nurses Health Study som omfattade 75 427 kvinnor och 46 427 män i en studie med personal verksamma inom hälsovård, Health Professionals Follow-up Study. Man fann att redan dosen 600 IE D-vitamin minskade risken att få cancer i bukspottskörteln med 41 procent. Skinner m fl publicerade studien i Cancer Epidemiology Biomarkers & Prevention i september 2006.
  7. Prostatacancer. Forskarna Hanchette och Schwartz rapporterade 1992 att män som fick med solljus hade mindre risk att dö av prostatacancer. Geographic patterns of prostate cancer mortality. Evidence for a protective effekt of ultraviolet radiation. Cancer. 1992 Dec 15;70(12)sid 2861-9. Samme Schwartz upptäckte också att dödssiffrorna för prostatacancer och multipel skleros samvarierade vad beträffade geografi och solbestrålning. Schwartz CG. Multiple sclerosis and prostate cancer: what do their similar geographies suggest? Neuroepidemiology. 1992; 11(4-6): sid 244-54. Skowronski med flera studerade celler från tre olika prostatacancrar och fann att kalcitriol synnerligen kraftigt hämmade tillväxten av cancercellerna i två av cellinjerna. Skovronskij RJ, med flera. Vitamin D and prostate cancer: 1,25 dihydroxyvitamin D3 receptors and actions in human prostate cancer lines. Endocrinology.1993 May; 132(5): sid 1952-60. Det har därefter gjort mycket forskning på D-vitamin och prostatacancer och med inte inte entydiga resultat. Exemplet med studien som först inte visade något samband som jag tidigare skrev om, visade dock vid förfining av undersökningen att det fanns ett starkt samband, men gällde bara de som hade en viss form av ärftlighet av D-vitaminreceptorer.


  1. Crohns sjukdom. D vitamin kan verka förebyggande vid Crohns sjukdom, en kronisk tarmsjukdom. T.-T. Wang med flera. Direct and indirect induction by 1,25-dihydroxyvitamin D3 of theNOD2/CARD15-beta defensin 2 innate immune pathway defective in Crohn's disease. Journal of Biological Chemistry, 2010, Vol. 285, sid 2227-2231
  2. Diabetes typ I. År 2001 publicerades en undersökning i Lancet, där man studerade D-vitamin och diabetesutveckling hos barn, där man drog slutsatsen att D-vitamin är kopplat till minskad utveckling av diabetes typ I. 12000 finska spädbarn födda 1966 följdes och man fann att de som fått de rekommenderade tilläggen av vitamin D hade 80% minskad risk att utveckla diabetes typ I. Barnen följdes till 1997, då de bör ha varit 31 år och då hade 81 individer fått diabetes typ I. De som regelbundet fått D-vitamintillskott hade alltså 80% minskad risk men även de som intog tillskott någon gång hade minskad risk jämfört med de som inte intog något tillskott alls. De barn som fick engelska sjukan, rakit, vilket är en tecken på D-vitaminbrist fick däremot en 3-faldig ökning av risken att få diabetes typ I.
  3. Diabetes typ II. om diabetes och D-vitamin, där man genom att titta på lagrat blod från 1973-80 av män och kvinnor mellan 40 till 73 år, vilka ej hade diabetes och sedan gjordes en uppföljning 22 år senare varvid man fann att 412 hade utvecklat diabetes typ II, och till dessa utvalde man 986 kontrollpersoner som matchades avseende ålder, kön och andra egenskaper. Man fann då att att de män som hade den högsta halten D-vitamin i blodet ( den grupp som tillhörde högsta kvartilen, dvs de 25% som hade högst halt) också hade minskad risk att insjukna i typ II diabetes.
  4. Parkinsons sjukdom. Man har från tidigare studier visat att Parkinsonpatienter oftare har lägre D-vitaminhalter än kontrollpersoner. I en studie från Helsingfors följde Paul Knekt och kollegor 3173 personer under 29 år. Personerna hade inte Parkinson från början. Det visade sig att man fann en samband där de med lägre halter av D-vitamin hade större risk att utveckla Parkinsons sjukdom.. Paul Knekt m fl Serum Vitamin D and the Risk of Parkinson Disease. Arch Neurol. 2010;67(7):808-811. doi:10.1001/archneurol.2010.120
  5. Alzheimers sjukdom och kognitiva förändringar. Även för olika former av demens finns misstankar om samband med D-vitamininsufficiens. En studie som kom i Juli 2010 gjord av Buell J.S m fl vid Tuft University hade personer med låga värden på kalcidiol 2.3 ggr så hög risk att få någon form av demens än de som inte hade det. Risken för att få Alzheimers sjukdom var 2.5 ggr så stor som hos de med normalare värden. En annan studie utvärderade material från en grupp äldre människor från Toscana i Italien. Studien gjordes från ett större material som benämns Chiantastudien, där man samlat data från äldre människor från området. I studien fann man kognitiva försämringar hos 60 procent av den del av gruppen som hade stor brist på D-vitamin. Dessutom visade drygt 30% i samma grupp sig ha en ökade risker för minskad flexibilitet i framtiden. Studien leddes av David J Llewelliyn Exeter University och publicerades den tolfte juli 2010 Arch Intern Med. 2010;170(13):1135-1141
  6. Depression. Med hjälp av material i Chiantistudien har man studerat risken för depression hos äldre relaterat till D-vitamin. Man fann där att D-vitaminrisk var en riskfaktor för att bli deprimerad hos äldre människor. Studien Serum 25-Hydroxyvitamin D and Depressive Symptoms in Older Women and Men leddes av Dr Luigi Ferrucci och publicerades i Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism den femte maj 2010. Universitetet på Tromsö har i en placebokontrollerad randomiserad studie undersökt 440 personer mellan 21 till 70 år. Man fann att de som vid blodprov visade sig ha halter lägre än 40nmol/l visade sig ha signifikant mer symtom på depression enligt en skala som mäter detta (Beck Depression Inventory) jämfört med de som hade över 40 nmol/l. Man gav också D-vitamin tillskott under ett år och fann att de som fått detta hade minskade symtom på depression enligt samma skala, medan de som fått placebo inte fått denna effekt. Studien Effects of vitamin D supplementation on symptoms of depression in overweight and obese subjects: randomized double blind trial. av Jorde m fl publicerades i Journal of Internal Medicine i december 2008; 264(6):599-609.

Om Multipel Skleros och D-vitamin. Det finns en stor mängd forskning som pekar på att D-vitaminbrist är en riskfaktor för MS, eller att D-vitamin skulle kunna förebygga sjukdomen. Senaste åren har också kommit forskning som antyder att D-vitamin skulle kunna användas vid behandling av sjukdomen.

2004 läste jag första studien om att även ganska låga tillskott av D-vitamin tycktes förebygga MS. Sedan dess har jag läst mängder av studier om MS och D-vitamin. Olika typer av studier som starkt talar för att om man har brist på D-vitamin är risken större för att man skall få MS. Det finns även studier om andra autoimmuna sjukdomar som rheumatoid artrit3 och SLE4 och som tidigare nämnts diabetes typ I.
Inte minst har det kommit tre mindre studier om att D-vitamin skulle kunna användas i behandlingen av MS. Det är mycket intressant och om det skulle visa sig hålla i större undersökningar vore ju det en fantastisk sak.
Den kanadensiska forskaren Judy Burton håller på med ett intressant arbete om detta, som hon presenterat på flera olika konferenser. 2008 presenterade hon en delstudie på AAN:s kongress i Chicago. AAN är amerikanska neurologföreningen. I studien undersöktes 50 personer i 12 månader. Hälften fick stigande dos D-vitamin från 4000 IE till 40 000 IE under 6 månader sedan avtrappade man till 10 000 IE. Andra hälften fick 4000 IE under hela studien. Personerna fick tillskott av 1200mg/dag av kalciumfosfat. Man fann ingen allmän försämring på EDSS skalan, en skala som mäter handikapp. Bara 16 procent fick skov i behandlingsgruppen medan 40% i placebogruppen fick det. Kalciumnivåerna var stabila. I gruppen som fick stigande dosering kom man över den toxiska nivån av vitaminet men man fann inga skadliga biverkningar. Man fann också att de personer vars dostopp inträffade under vintern tenderade att ha mer stabila eller förbättrade EDSS värden. Redan placebogruppen fick alltså ganska höga doser av D-vitamin men bland de som fick högre fanns således mer stabilitet och till och med förbättrade EDSS värden. EDSS är en skala där man gör en bedömning av handikappsgrad.. Undersökningsgruppen varliten och man kan inte generalisera utifrån den men den pekade på att D-vitamin kan minska sjukdomens aktivitet och inte bara ha en förebyggande effekt som tidigare studier visat.
Liknande resultat fann man vid ett forskningsinstitut i Tasmanien . Forskaren Bruce Taylor studerade 145 personer och fann att antalet skov tycktes minska ju högre halt av d-vitamin man hade. 10 nanomol/ml högre halt tycktes minska risken med 10 %. I en kommentar till studien säger Taylor att om man dubblar sin D-vitamin halt minskar man risken för skov med hälften.
Forskaren Ellen M. Mowry i San Fransisco och kollegor publicerade i januari 2010 en rapport, som också visade att om man ökar halten D-vitamin i blodet resulterar detta i färre skov. Studien var gjord på 110 patienter vars MS debuterat då de var barn. I studien kunde man se att om halten 25- OH D3 ökade med 10 nanogram /ml minskade risken för skov med 34 procent. Skulle man öka halten med 15 ng/ml skulle minskningen bli 50 procent enligt Mowry.
Dessa tre mindre studier är vad jag sett om att man eventuellt skulle kunna behandla multipel skleros med D-vitamin.

Beträffande att D-vitaminbrist som riskfaktor för att få MS finns betydligt fler och tyngre bevis eller evidens. En nyligen publicerad studie visade bland annat att graden av kontakt med sol i barndomen och också vilken mån man som barn fått D-vitamintillskott påverkade hur snabbt MS sjukdomen bröt ut. Man kunde läsa om denna studie på Medscape den 10 juni 2010. Det finns även en studie av Fariba Mirzaei vid Harvard School of Public Health i Boston om att D-vitamin-halter i fosterlivet kan påverka risken för MS. Detta fanns att läsa på Medscape den 12 februari 2010. En tredje studie som tyder på att blivande mödrars solvanor påverkar risken att få MS publicerades av den australiensiske forskaren Anne-Louise Ponsonby i maj samma år och fanns att läsa på Medscape.
Det är även sedan länge ett känt faktum att även för MS gäller den så kallade nord-sydgradient där risken att få MS ökar ju längre man bor från ekvatorn med vissa undantag. Många av dessa undantag kan förklaras med kostvanor. I Norge lär förekomsten av MS vara lägre i de norra kustregionerna än i Oslotrakten och det är också så att man i dessa kustregioner äter mer
D-vitaminrik fet fisk än i Osloområdet. Allra mest noggrant är detta studerat i Frankrike enligt MS forskaren George Ebers vid Oxfords universitet och chef för en neurogenetisk enhet. Där har bönder och deras familjer en egen vårdorganisation där hälsan är noggrant kartlagd. Det är dessutom så att bönder och deras familjer flyttar sällan. Man har hos bönderna funnit en tydlig syd-nordgradient för MS med klart ökad risk i norr. Dessutom fann man en öst-västgradient. Man fann där ett område vid atlantkusten Pont du Charente med lägre förekomst av MS och detta område är också känt för att ha mer sol. Den franska bondebefolkningen är ganska homogen och det gör att andra riskfaktorer troligen är ganska lika.
Det finns också genetiskt belägg för att D-vitamin spelar in i utvecklingen av MS. En australisk studie visade att MS patienter hade fler förändringar i en del på kromosomerna som är viktig för att inaktivt D-vitamin skall bli aktivt. En svensk studie gjord vid Karolinska Institutet av E.Sundqvist m fl visade fler avvikelser i den region av kromosom 12 som är ansvarig för att enzymet som förvandlar kalcidiol till calcitrol. Här finns en viss parallell här till de män som hade mindre effektiva VDR hade större risk att utveckla prostatacancer vid låga värden av D-vitamin. Kanske höga värden på kalcidiol gör att det bildas tillräckligt mycket aktivt kalcitriol för att kunna förhindra MS. Detta skulle kunna vara förklaringen till att det tycks behövas höga värden på halten D-vitamin i blodet för att eventuellt kunna förebygga och behandla MS.

Enäggstvillingar har samma kromosomuppsättningar. Forskarna Talat Islam och Thomas Mack i Los Angeles undersökte 78 par av enäggstvillingar, där en av dem hade MS och utfrågade dem om hur mycket de varit i solen i barndomen. Det visade sig att den tvilling som vistades mest i solen hade mindre risk att utveckla MS. Det tycks vara en fråga om arv och miljö och inte arv eller miljö..
Tidigare nämnde George Ebers presenterade på en AAN kongress 2008 en studie som visade en stark koppling mellan gen associerad till D-vitamin och den viktigaste riskgenen för att utveckla MS. Han intervjuades i en video på Medscape och sa att möjligheten att denna koppling skulle kunna bero på slumpen var minimal och otrolig. Det finns dessutom en hel del grundforskning om D-vitamin och dess tänkbara verkningsmekanismer som också gör sambandet till MS troligt.

Vad jag skrivit om här beträffande MS och D-vitamin är enbart axplock och det finns många studier på området. Den välrenommerade medicinska tidskriften Lancet presenterade i juni 2010 dels en litteraturöversikt över multipel skleros och D-vitamin och dels en ledarkommentar om samma ämne med titeln: Hope on the horizon for MS prevention, där man föreslår rejäla tillskott av D-vitamintillskott för att förebygga MS i områden där de råder solunderskott. Allt är inte fullständigt vetenskapligt bevisat i frågan skriver man och det kommer att ta lång tid innan så sker, men forskningen hittills visar att biverkningar av rejäla D-vitamintillskott är få. Man går så långt som att säga att viss forskning tyder på ett tillskott av D-vitamin i mängden 10 000 skulle kunna vara tämligen riskfri.

När jag skrivit det här blev jag lite uppeggad och skrev ett brev till socialministernaatt han borde ta tag i frågan eftersom det snarast är en politisk fråga i stället för en forskningsfråga om man nu får vara provocerande. Skulle man sänka den totala risken på D-vitamin i befolkningen skulle det ha stora sociala och ekonomiska konsekvenser som kunde förändra samhällsbudgeten. Jag har dock inte fått något svar från vederbörande. Är det någon som känner honom??
1Vitamin D and kalcium: Systematic Review of Health Outcomes. Agency for Healthcare Research and Quality
2Li H, Stampfer MJ, Hollis JBW, Mucci LA, Gaziano JM, et al. (2007) A Prospective Study of Plasma Vitamin D Metabolites, Vitamin D Receptor Polymorphisms, and Prostate Cancer. PLoS Med 4(3): e103. doi:10.1371/journal.pmed.0040103
3 Linda A. Merlino m flera Vitamin D Intake Is Inversely Associated With Rheumatoid Arthritis. ARTHRITIS & RHEUMATISM. Vol. 50, No. 1, January 2004, pp 72–77
4Diane Kamen and Cynthia Aranow Vitamin D in Systemic Lupus Erythematosus: Clinical Studies of Vitamin D and Systemic Lupus Erythematosus Curr Opin Rheumatol. 2008;20(5):532-537.

8 kommentarer:

  1. Lillan Settergren3:45 em

    Mycket intressant läsning o fint bloggande...ang din fråga om socialministern..känner honom inte så klart men...hade jag varit i dina kläder så hade jag ringt upp o inte gett mig en sekund förän jag fått ett skriftligt svar...det är ju deras skyldighet att svara o diarieföra alla brev så...håller tummarna o tack för din fina blogg som jag numera kommer att sätta som favorit...Hälsningar Lillan Settergren

    SvaraRadera
  2. Tack Lilian för din kommentar. Jag skall påminna regeringskansliet om mitt brev. Jag har alltid fått svar på tidigare brev.
    Hälsningar
    Sune

    SvaraRadera
  3. Anonym9:22 em

    Hej Sune. Tack för en superbra blogg- läser ofta här när jag känner mig nere och då får jag motivation igen. Jag vill bara fråga hur mycket D-vitamin du själv tar dagligen. Min läkare säger en tablett (2000IE), men jag tar ca 6000 efter att ha läst om de studier du har skrivit om. Har även förstått att det inte går att köpa vilket märke som helst på vitaminer för vissa är så gott som verkningslösa. Själv tar jag Holistic. Några tankar kring detta??
    Hälsningar
    Pat

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Hej Pat,

    Tack för kommentaren. Jag tar själv ganska mycket 8000 IE D3. Jag tar inget de dagar solen skiner och det innebär att jag inte tar något vintertid då jag oftast är på Teneriffa. Jag har i och med det en säkerhetsbuffert. Om jag skulle ta det varje dag skulle jag kanske ta en lägre dos.

    Vi tillverkar själva mellan 10-15 000 IE per dag då vi är i solen ( med tillräckligt UVB ljus) i en kvart till 45 minuter, beroende på ålder, övervikt mm.

    Det är viktigt att man ser till att ta D3 (kolekalciferol), och inte någon aktiv form av D-vitamin för då finns stor risk för intoxikation.
    Jag har bland annat tagit just Holistic D-vitamin.

    SvaraRadera
  6. Anonym1:52 em

    Du är fantastisk Sune! Vi måste föra dessa rön vidare över köksbord, skolkorridorer och medier.

    Hur man kan förebygga ms är verkligen en politisk fråga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym1:55 em

      Ditt motiv i brevet om hur hävandet av bristen på D-vitamin skulle ha vida politiska och samhälliga konsekvenser för oss är VACKERT.

      Radera
  7. Hej anonym,
    Det har gått 11/2 år sedan jag skrev inlägget, men beträffande D-vitamin och MS tycker jag det ständigt nya belägg för samband.
    Ha det bra!
    Sune

    SvaraRadera