Jag har tidigare skrivit att jag tyckte
en dansk
studie där man studerade risken
för föräldrar som förlorat ett barn att utveckla MS var stark.
Man följde alla föräldrar i Danmark som förlorat ett barn under
en 16 års period. Det var 21,062 föräldrar som förlorat ett barn
medan det var 293,745 som ej förlorat ett barn. Under den 16
årsperioden var det nästan dubbelt så många (relativt) som
utvecklade MS i gruppen som förlorat ett barn.
Nu har emellertid kommit en dansk studie igen som inte bekräftar detta med stress och MS. Det är dels undersökning där man tittat på ” att förlora ett barn” och dels på skilsmässor. Det var också en stor undersökning. Där fick man en riskkvot på 1.12 dvs en riskökning på detta tal vilket är nästan inget och inte talar för någon skillnad. Studieresultaten går alltså inte i olika riktning men motsäger varandra .
Alltså
två studier som motsäger varandra. Om det var verkligheten
forskningen speglade borde det inte vara så. Det handlar om
sannolikheter. Den absoluta sanningen nås inte. Någonstans i
studierna finns något inte inte uppmärksammas … vad?
Det
här känner man ju igen. Inte minst från studierna om kost. En
dagen är den kosten bäst för viktnedgång, nästa dag en annan, en
tredje är alla koster bra initialt men sedan går alla upp igen
osv. Vad man borde efterlysa är skepticism hos de som rapporterar;
På
sajten MS Research Australia skriver man : Denna mycket stora studie
antyder att risken för MS inte ökas av traumatiska eller krävande
händelser i livet. Detta är ett viktigt steg mot att förstå
samverkan mellan hur den sociala omgivningen och biologiska faktorer
kan orsaka MS. För mig står inte detta lika klart efter att ha
jämfört med den andra studien. Om inte den respektabla sajten MS
Research Australia förmår att sätta in studien i ett större
sammanhang hur skall då kvällstidningarnas löpsedlar då förmå
det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar