George Ebers får AAN:s pris för sin MS forskning

Forskaren George Ebers har tilldelats priset John Dystel Prize for MS Research av amerikanska sammanslutningen för neurologer AAN. George Ebers forskar i genetik och omgivningsfaktorer avseende MS. Han var gäst på NHR konferens i GBG för ngt år sedan.

Han säger följande:
Vi har funnit att riskfaktorerna för MS som tidigare ansetts genetiska kan förändras beroende på omgivningen vilket starkt implikerar  en interaktion mellan arv-miljö. Våra studier fokuserar hur klimat och diet förhåller sig till MS, som kan ses som en i stort förebyggbar sjukdom. Exposition för vitamin D tycks vara den huvudsakliga faktorn som bestämmer geografiska risken. Denna belöning har gjorts m¨jllig genom ett speciellt bidrag  från John Dystel Multiple Sclerosis Research Fund vid NMSS.
We have found that MS risk factors previously considered to be genetic can be changed based on environment, strongly implicating gene-environment interaction. Our studies highlight how climate and diet relate to factors leading to MS, which can be views as a largely preventable disease. Vitamin D exposure appears to be the main factor determining geographical risk” said Ebers. This award is made possible through a special contribution from the John Dystel Multiple Sclerosis Research Fund at the National Multiple Sclerosis Society. “John Dystel was an MS patient I saw while I was working in New York, so it is very gratifying to receive this award in his honor,” said Ebers.

Källa:  AAN

NHR:s living with MS konferens

Jag har varit på NHR:s MS-konferens. Jag tyckte den gav mig mycket-skall försöka beskriva i korthet, eftersom min tråd just nu på den här sajten är något helt annat (sjuklig övervikt).

Jan Hillers om MS bilden i stort. Han var mycket noga med att redovisa bland annat sponsringar som han har i samband med olika studier och projekt. Till dagen framträdande fanns inget sponsrat.
Jag tror det finns skäl att säga att det skulle bli ganska få undersökningar gjorda om kommande medicinering och liknande utan spronsing eller beställda undersökningar.

Men jag tror inte heller att man får tro att företagen inte i huvudsak drivs av ett profitintresse, även om det nog finns en del sådana aspekter. Detta som en parentes.

Jan Hillert  gav en god översikt över MS idag. Han tog bland annat upp CCSVI och beskrev att först kom det mycket lovande rapporter om detta och samband med MS, hundraprocentig förekomst vid MS. Sedan kom det andra undersökningar som inte gav  samma bild av överensstämmelse vilket dock inte betydde att han avfärdade det hela men att man skall kunna säga att detta är en något man från neurologhåll kan rekommendera som behandlingsmetod måste det komma rapporter från andra forskare som upprepar de aktuella fynden, och att det inte är en hundraprocentig förekomst vid MS betyder inte att det kan vara en viktig faktor.

Att fyndet kan göras hos andra oberoende forskare är viktigt tycker jag också.


Han talade en del om är MS en eller flera sjukdomar.

• benign ms typ I
• benign ms typ II
• RR MS som svarar på betainterferonbehandling
• RRMS som inte svarar på betainterferonbehandling
• aggressiv MS
• PPMS

eller

MS trigger---fokal inflammation (lesion)----atrofi skrympning---MS handikapp
MS trigger---- atrofi-------fokal inflammation--MS handikapp
MS trigger------vävnadskada-----MS handikapp
                          pil nedåt
                        till inflammation
Gäller det tredje, är vi inne på fel väg sa han, då måste vi fokusera på det som utlöser MS

eller annat?
Själv lutade han åt att alla typer av MS var en och samma sjukdom.


Han talade liksom Ebers sedan en del om ärftlighet. man har större risk att ärva MS från mamma i stället för pappa. 4 resp 2%.




George Ebers talade om ärftlighet och  neurologiska sjukdomar.
En stor del av det handlade om D-vitamin forskningen och att det finns mycket kraftiga bevis för att D-vitamin kan förebygga MS. 'Någon frågade om man som MS förälder kan göra något för att förhindra att barnen får MS. Han svarade att han inte ger några enskilda råd, men han sa att han kunde säga detta: Jag känner en massa experter på D-vitamin och utan undantag tar alla och deras barn D-vitamin. Det är förövrigt en hel del andra sjukdomar där det finns misstänkta samband med D-vitamin.
Han visade en fin bild på MS förekomsten i Frankrike och sedan en bild av solförekomsten,  bilderna följde  varandra mycket väl. Talar starkt för sambandet D-vitamin MS, eller i varje fall solljus MS. Men eftersom ätande av fisk som innehåller D-vitamin i viss mån kan korrigera en sådan karta över förekomsten av MS, talar detta ytterligare för D-vitaminsamband.
Ebers inledde dessutom med att visa statistik över förekomsten av anencephali- dvs barn som föds med bristfällig hjärnutveckling så att storhjärnan i stort sett saknades. Statistik över detta visade att fattiga mödrar( statistiken från början av 1900-talet) som inte hade råd att äta näringsrik föda
hade större risk att utveckla detta. Att tala om att kost inte har någon påverkan på hjärnan är närmast nonsens upplevde jag att han ville säga med detta.

Jan Hiller sa förövrigt att han tror att det inom några år kommer rekommendationer om barn till MS patienter. Det finns mycket starka bevis sa även han.

( Jag vill tillägga att det finns tre undersökningar med ganska små material, men där man funnit att man får färre skov, mindre lesioner vid höga doser D-vitamin).

Kognitiva besvär 

Sen talade Dawn Langdon mycket intressant om kognitiva besvär och också om depression. Hennes profession, psykolog.. Jag går inte in på det men det finns en sajt i England för just de med besvär med kognitiva besvär som heter Staying Smart, där det bland annat finns tips och liknande, Kanske vore detta något som NHR kunde fundera på i stället för att bygga upp ett forum( det finns redan flera bra forum tycker jag). Kanske vore det Smartare (sic) att göra en likande sajt på svenska. Googleöversättningen fungerar men att få sajten på svenska vore nog ett lyft
autologa stamcellstransplantationer 
En bot för MS
kan autologa stamcellstransplantationer vara  trodde Jan Fagius. Detta grundade han på de fall som genomgått åtgärden i Sverige. Om man gör det i ett tidigt skede innan man fått för stora skador har man sett mycket bra resultat. Det är en potentiellt dödlig åtgärd betonade han och kan därför bara göras på de som i stort har ett stormande förlopp.
Han trodde att det kunde vara botande- men han kunde inte lova sa han.
I Sverige hade gjorts 15 fall. Två av fallen som han varit med om hade inte blivit förbättrade; skadorna hade gått för långt.
Man hade inte sett några nya skov eller progression.
Totalt i hela världen har man inte sett några dödsfall efter år 2000, hur många som totalt genomgått är svårt att säga men har man gjort 15 i Sverige torde det väl i varje fall ha gjort 100-200 i hela världen efter 2000.
Kanske kommer man att behärska detta på ett sådant sätt att riskerna kommer att bedömas mindre, men att slå ut immunförsvaret kommer alltid att innebära risker / fast man vet aldrig.

Nya mediciner
 Ralf Gold talade om kommande mediciner; orala men även andra. Var bland annat inne på biverkningen PML av Tysabri och visade någon där det gått helt tillbaka. Någon förklaring fick jag inte riktigt fram av sammanhanget.
Förutom de tre orala medlen som är mest framme, finns det även några som kommer några steg efteråt.

Fanns mycket, mycket mer men just nu vill jag fokusera lite på överviktsskrivandet.

Nord-sydgradienten eller ekvatorgradienten

Vem skall man tro på? Olika välrenommérade forskare för fram olika och motsatta åsikter om samma saker. Sanningen är väl att man skall tro på dem alla på ett sätt.













Om det är så att de är ärliga så förtjänar det att lyssnas till. Men studier har olika kvalitet. De vara olika upplagda, ibland kanske man inte lyckas hålla koll på alla faktorer som kan inverka, och det man får fram kanske inte är det man trott att man mäter. Man kanske vill undersöka en sjukdom har blivit vanligare under det senaste halvseklet. Man kontrollerar kanske hur stor befolkningen var i Sverige 1957 och hur många som var sjuka i den sjukdomen samma år, och så följer man de sifforna under låt säga 50 år och finner att antalat patienter har ökat betydligt mer relativt antalet invånare. Andelen sjuka i den aktuella sjukdomen var kanske 1 procent 1957 medan motsvarande 1997 var 2 procent. Är det då säkert att sjukdomen har blivit vanligare eller speglar siffran något annat? Kanske är det så att det är någon annan faktor som förklarar den skenbara ökningen. Det ganske är mycket lättare att ställa diagnos 1997 tack vare nya metoder? Kanske ligger försäkringsregler bakom att fler får diagnos? Kanske är det läkartätheten som medfört att de som har sjukdomen lindrigare också kommer under vård och kommer tidigare. Kanske har överlevnaden i sjukdom ökat? Det finns således många faktorer man måste ha kontroll på för att dra säkra slutsatser av en undersökning.


Om ser bort ifrån sådana faktorer kommer det alltid att finnas forskare som har olika uppfattning om samma sak. Om man tittar på läran om sjukdomars utbredning, epidemiologin och ser hur olika forskare ser på den så kallade nord-sydgradienten och MS. MS är vanligast ju längre man kommer från ekvatorn om man tar det lite förenklat.

I boken Multipel Skleros av Jan Fabius med flera säger man: det ligger nära till hands att tro att klimatfaktorer eller någon infektion förklarar detta förhållande, Men man säger också att den vita befolkningen i både Nordamerika och Australien är främst invandrade européer och det kan finnas samband med att MS är vanligare i denna befolkningsgrupp, till exempel att man har en speciell ärftlig egenskap. Samtidigt säger man att i till exempel Australien finns denna gradient så tillvida att i sydliga Australien har man mindre MS än i norra medan man tror att befolkningen är jämnt fördelad. Professor George Ebers är professor i neurogenetik vid Oxfords universitet tar också upp fallet med Frankrike. Där har bondebefolkningen en särskild sjukvårdsorganisation, och en effekt av detta är att man har ganska god koll på vilka som har vilka sjukdomar etc medan bondebefolkningen antas vara genetiskt ganska homogen. Även bland denna befolkning finner man den så kallade nord-sydgradienten.

I boken Multipel Skleros tar man också upp att om man flyttar från ett område till ett annat innan man uppnått en viss ålder tycks man inte ta med sig den ökade risken för att få MS men däremot över denna ålder gör man det. Vad säger det? För det första är det skriver man en svårt undersökning med många felkällor men trots dess begränsningar tycker man att undersökningarna talar för att man tar med sig risken att få MS med undantag för de som flyttar som väldigt unga.(10-20 år)

Att man tar med sig risken om man uppnått ett visst antal år liksom nord-sydgradienten (borde kanske heta ekvatorgradienten då den är tvärtom på norra halvklotet jämfört med södra) talar för att det finns en miljöfaktor. I boken Multipel Skleros skriver man att man främst misstänker att det är en effekt av infektioner, kanske främst virusinfektioner och ålder för insjuknandet men George Ebers vid Oxford univeritet säger: ." I många år tittade man efter vad som kunde vara infektionsframkallande som orsak till sjukdomen, men genetisk epidemiologi-studiet av sjukdomar i familjer och befolkningar-talar mycket starkt emot tolkningen att någon sorts infektion är roten till sjukdomen, primärt därför att vi kan visa att det inte finns någon ökad risk för människor som växte upp tillsamman, såvida de inte var biologiskt besläktade". Han säger i stället: Alla dessa saker säger klart att befolknings effekten är på en bred nivå och latitudeffekten talar starkt för relation till solsken. Den ledande kandidaten beträffande solskenseffekten är d-vitaminet.

Man ser alltså att mycket kända och erkända forskare kan tolka material på helt olika och något motsatta sätt. Egentligen säger väl detta bara att man inte kommit fram till pudelns kärna ännu, man skrapar fortfarande på ytan och vem vet kanske visar det sig att båda har rätt. Under diet skriver Fagius med flera: Det har spekulerats om att en stor andel fleromättade fettsyror, särskilt linol- och linolensyra i dieten skulle verka skyddande mot MS. Denna hypotes passar till viss del väl in i den geografiska utbredningen av sjukdomen. George Ebers tar också upp dieten i sammanhanget. Han talar då om Norge där gradienten inte riktigt gäller. Det är vanligare med MS i södra Norge än i norra. Men det har visat sig att där äter man mycket mer fisk som innehåller mycket d-vitamin= solskensvitaminet och därmed stöder denna avvikelse teorin.

Vad säger professorn i akutmedicin och redaktören för vetenskapliga tidskriften Emergency Medicine George Jelinek om geografisk fördelning av MS? ".Varför skulle det i praktiskt taget inte finnas någon MS vid ekvatorn och förekomsten stiga i direkt proportion till hur långt vi behöver resa för att komma till polerna. Esparza med medarbetare ställer upp de länder som studerats i ordning efter mortalitetstatistiken avseende MS och jämför detta med latituden, dvs avstånd från ekvatorn. Med några undantag är det nästan ett linjärt samband (se tabell 8.) Varför är det så?

Det tycks som om att svaret kan vara solsken. Alltfler vetenskapliga rapporter spekulerar i att solljus skyddar från utvecklingen av MS. (53,54) förvisso finns det många vetenskapsmän nu som föreslår att solljuset kan spela en skyddande roll i ett antal autoimmuna sjukdomar, inklusive MS, diabetes typ I och rheumatoid artrit.(66). Beläggen avseende MS och diabetes från epidemiologiska studier är övertygande och under senare tid har det varit ganska överraskande djurundersökningar som visar att djurmodellen av MS kan förebyggas av förbehandling med ljus och att progressen av sjukdomen bromsas upp med regelbunden solterapi. (kapitel 7 i boken Taking Control of Multiple Sclerosis)"

Min slutsats blir att det kommer nog att flyta mycket vatten under broarna i Madison county innan vi vet de slutliga svaren här. Tills vidare nöjer jag mig med att det är ganska väldokumenterat att det är bra för hälsan att se över sitt fettintag ( reducera mättade fetter och öka fleromättade och enkelomättade) samt att det kommit mer och mer stöd för hypotesen om solsken och d-vitamin. Sen om det hjälper mig ibeträffande MS är det ju bara grädde på moset. Jag kan ju inte uttala mig om effekten. En svala gör ingen sommar och kanske gäller detta särskilt MS med dess varierande och fluktuerande förlopp. Det bör man nog tänka på beträffande mirakelkurer men kanske också beträffande behandling över huvudtaget. Jag har till exempel märkt att placeboeffeken verkar fruktansvärt bra på mig. Det är hju inte fy skam det heller.
P/s

MS och dödlighet

Det som är bra för hjärtat är bra för hjärnan

 

Påverkar behandling dödlighet i MS?

 En studie gjord av Goodin, Ebers med flera. Ebers är en av dem som forskat mycket kring D-vitamin och MS. (I Storbrittanien skall numera forskningsstudier publiceras i sin helhet för fri tillgång för alla vad jag förstår ( open access) i varje fall om det är allmänna medel. Kanske något för Sverige också för att tillgängliggöra forskning och kanske skall det finnas en bra svensk version.) Denna studie finns att läsa gratis i sin helhet.

Bakgrund och syfte med studien: MS patienter dör cirka 7-14 år i förtid. Forskarna har tidigare skrivit om att att deltagande i en studie för 21 år sedan där man fick interferon Beta 1-b minskade dödligheten med 46-47 procent jämfört med de som fick placebo. Nu ville forskarna ta reda på om dödsorsaken hos de som dött var orsakat av MS. Man gjorde alltstå en långtidsuppföljning. Av ursprungliga 372 patienter lyckades man hitta 366 patienter efter i genomsnittligen 21,1 år från de börjat studien. Man försökte därefter att hitta orsaken till varför patienter dött och om MS var orsaken.

Man tillsatte en kommitte som enligt förutbestämda regler skulle säga dödsorsaken tillhörde vissa kategorier av vilka en var orsakad av MS. Kommittens ledamöter visst inte om patienternas behandling: placebo eller aktivt betainterferon.

Resultat: Man fann 81 dödsfall. Medelåldern vid död 51,7 år. Man kunde finna dödsorsak hos drygt 82 procent (67 personer) av dessa och man kunde bedöma om det fanns relation till MS eller inte.

Studien bestod alltså av 372 patienter (man hittade 366) fördelade på

• placebobehandlade: 123 pers döda 37 (30.6 %) MS relaterad 37%
• Interferon 250 mikrog 124 pers döda 22 (18%) MS relaterad 23%
• Interferon 50 mikrog 125 pers döda 22(17.9%). MS relaterad 17 %.

Det är en ganska stor skillnad mellan både totala antalet dödsfall och MS relation för placebogruppen och de grupper som fick verksam resultat. För icke MS relaterad död är siffran ungefär densamma i alla tre grupperna. Den här studien tyder på att det är viktigt att påbörja en behandling även om man mår bra.

Påverkar Swanks diet dödlighet i MS?

Det kan vara skäl att påminna sig studien om Swanks diet som såg på dödligheten i MS efter 34 år med de som följt den Swanks diet och de som inte gjort det. Studien började 1949 med 150 patienter. Efter 34 år lyckades man finna 144 patienter av vilka hälften följt en diet snål på mättade fetter ( under 20 g per dag). 72 följde dieten och 72 hade dragit ner på fetter och i genomsnitt intog de 35 g per dag. Ändå var det stor skillnad på grupperna.

Bland dem som börjat med ett lågt handikapp ( Swank använde en egen skala eftersom det inte fanns någon EDSS eller liknande på den tiden, skalan O var inget handikapp 1 lågt och 6 var död) var dödligheten låg i MS relaterade sjukdomar- 95 procent hade överlevt om man räknat bort de som dött av andra orsaker och handikappet hade stigit från 1 till 1.9 på de 35 åren. Även de som startade med högre handikapp hade bromsat upp progressionen .

I gruppen där man inte klarade av dieten var resultatet skrämmande. De med lätt handikapp på i genomsnitt 1 låg på 5.5 efter 34 år vilket innebar att de var i rullstol eller säng. Enbart sju (7) procent av de som inte följt dieten var fysiskt aktiva efter 34 år. 58 av de 72 i gruppen var döda och 45 av MS relaterad orsak.

Nu skall man också komma ihåg att man inte tolkat hjärtdöd eller stroke död som MS relaterat men man vet att detta är ökat vid MS och andra sjukdomar typ RA där förmågan att vara fysiskt aktiv är minskat och siffrorna i båda studierna är tror jag högre för MS relaterad död.

Den första studien avseende placebo kontra betainterferon stödjer på ett sätt Swanks studie. Siffrorna för de som ej haft behandling är likartade, vilket kan tyda på att de studerade personerna är representativa för MS gruppen. Och studien får därmed större credibility enligt min privata åsikt men vore jag forskare kanske jag inte skulle dra den slutsatsen.

I genetikens utkanter

animation från wikipedia upload

Professorn i tumörbiologi vid Karolinska Ingemar Ernberg liknar kroppens minsta beståndsdel cellen vid en storstad. Och där finns en cellkärna, ett stadshus med ett omfattande bok med regelverk, med vilket han menar generna. I cellkärnan finns alla reglerna lagrade i DNA-tråden, som i varje cellkärna är 2 meter lång. Om man lade ut alla DNA trådar i en människa skulle den räcka från jorden till solen 20 gånger om. Där finns alltså en häpnadsväckande massa information.

I DNA tråden finns reglerna skrivna med fyra nukleotider som kan liknas vid bokstäver AGCT.

Varje kombination av dessa fyra bokstäver motsvarar en aminosyra. Proteinerna byggs upp av aminosyrorna. Vilka proteiner som skall byggas upp bestäms av den ordning som nukleotiderna=”bokstäverna” har i DNA-tråden.

Kroppen behöver 20 olika aminosyror för att nödvändiga proteiner skall kunna byggas. Tolv av dessa kan cellen själv tillverka. Därför är det nödvändigt att vi får i oss vissa aminosyror i födan. I kroppen finns 24 000 gener dvs säga instruktioner för tillverkning av proteiner. Emellertid är många av dessa inte instruktioner för hur proteiner skall se ut. Man kallade dessa tidigare tysta gener men man upptäcker alltfler funktioner hos dessa. Man såg tidigare på hjärnan på samma sätt att det fanns områden som inte hade några funktioner men idag med de nya undersökningsmetoder ex.vis fMRA har man funnit att alla områden tycks vara aktiva i olika sammanhang.

Som synes finns således en mycket rikt inre liv i cellerna. Det finns olika siffror för hur snabbt en kropp förnyas men vi behöver ju bara betrakta hårväxt, naglar och liknande för att klart se denna ständigt pågående förnyelseprocess. Det är ett noga reglerat liv som oftast fungerar ua. Men ibland sker fel när avläsningprocessen av generna sker och det uppstår mutationer- felaktiga proteiner. Detta kan leda till att proteinet fungerar fel eller inte alls. Proteinerna styr dels signalering inne i cellerna ( signalsubstanser) och dels styr de ”molekylära beslut ” inne i cellkärnan. De molekylära besluten avser celltillväxt, cellernas specialisering, cellernas självmord (apoptos), kommunikationen mellan cellerna och annat samspel i kroppen.

Apoptos är kontrollerat och kan röra celler som inte utvecklats korrekt, det kan gälla i fosterutvecklingen då exempelvis tår och fingrar skall bildas ( det är en inte helt ovanlig missbildning att det kan finnas ” simhud” mellan tårna och då har inte apoptosen fungerat; någon visade nyligen upp det på TV , hos Skavlan tror jag). Apoptos är också viktigt vid infektioner med infekterade celler och i många fler fall. Apoptos är alltså en del av kontrollsystemet och det finns ett antal sådana kontrollsystem om ett fel skulle uppstå vid proteinbildningen. Enligt Ernberg krävs cirka tio mutationer i en cellför att en cancercell skall uppstå. Det finns gener som stimulerar cellernas tillväxtprogram och det finns de som bromsar. I fråga om cancer tycks det vara mutationer i de gener som bromsar som spelar en stor roll vid exempelvis tjocktarmscancer. Mutationer kan ske bl a på grund av miljöfaktorer: kemikalier, infektioner, rökning, strålning mm.

Vid multipel skleros har man funnit att vissa genmutationer tycks spela en stor roll. Det finns en genetisk region som kallas HLA-DR och om en viss genmutation finns där ökar risken för MS sexfaldigt. Forskarna Philip de Jager (Brigham and Women's Hospital) och Barbara Stranger (Chicago) fann i en studie tjugoen platser i det mänskliga genomet där det tycktes finna gemensamma tecken på dels naturligt urval i evolutionsprocessen och dels en benägenhet för inflammatoriska sjukdomar som Crohns sjukdom och MS. De spekulerade i om dessa genvarianter blivit vanliga hos människan eftersom de skyddade mot bakterier, virus och andra mikroorganismer. I moderna samhället där vi inte utsätts för dessa smittor på samma sätt blir dessa egenskaper negativt, ett aktivare immunförsvar som angriper egen vävnad som i autoimmuna sjukdomar. Här finns kopplingar till Old Friends hypotesen och funderingarna kring microbiota i tarm, hud mm. Man kan söka på titeln Multiple Sclerosis Gene Mutations were originally a Positive Evolutionary Adaption för att läsa mer om detta.

Forskaren George Ebers m fl fann att vissa riskgener fanns i större utsträckning hos kvinnor än män med MS. Kvinnor tycktes också föra över respektive muterad gen till döttrar i större omfattning än till män. Ebers var konfunderad över detta eftersom det borde vara lika stor möjlighet att generna skulle överföras till sönerna om bara generna var inblandade. Han spekulerade i om miljöfaktorer påverkade hur generna utrycktes så kallad epigenitik. Forskningen finns att läsa i artikeln: Women with MS more likely to have gene mutation på Web MD.

Med genetikens hjälp kan man komma fram till behandlingar som blir individuella, så kallad skräddarsydd behandling. Så har man exempelvis funnit att MS sjuka med genen SLC9A9 inte svarar på behandling med interferon med minskat antal skov. ( Forskare Federica Esposito Milano) På liknande sätt sker i dag behandlingar utifrån genetiken mot vissa cancerformer och man kan i en framtid kanske se vilka som har risk för den allvarliga hjärninflammationen PML vid immunbehandling med bl a Tysabri.

Det finns mycket att läsa om genetik och cancer. Det finns mycket att läsa om genetik och MS. På webben finns en annons där KI söker en postdoktor i molekylär genetik av multipel skleros.

Dags för stor studie om D-vitamin förebygger MS??

Från BBC News hämtar jag


Genetik och MS
En mutation av genen CYP27B1 påverkar ett viktigt enzym som gör att de som har denna genvariant har lägre halter av D vitamin.
En studie vid Oxfords universitet, UK och vid University of Ottawa, Can sökte efter sällsynta genetiska förändringar som skulle kunna förklara varför det finns familjer med flera patienter med MS. Man fann tittade på alla genom hos 43 individer från familjer som hade fyra eller flera familjemedlemmar med MS. Man gick igenom alla genförändringar man hittade och fann en förändring i genen CYP27B1 som verkade intressant.

Därefter letade man efter denna sällsynta genvariant( CYP27B1) i över 3000 familjer där ett barn hade MS. Man fann 35 föräldrar som bar på en kopia av denna genvariant plus den normala genen. I alla 35 fallen hade de barn som fått MS också ärft denna gen. Statiskt skulle detta vara en sannolikhet på 1 på miljarden att detta är en slump att MS inte är kopplad till denna gen för patienterna i fråga.
Chansen att ärva genen CYP27B1 skulle vara fifty-fifty om den inte vore kopplad till MS enligt 
 Det är alltså en mycket starkt koppling men att ha genvarianten betyder inte att man får MS. Samtliga föräldrar i de 35 familjerna som hade genvarienten CYP27B1 hade inte MS.

George Ebers vid Oxford som är intresserat sig för MS och genetik och tidigare kommit med starka samband. Han har bland annat redogjort för studierna i Frankrike där man mycket starkt har kopplat antalet fall med MS till förekomsten av solsken i olika regioner för en homogen grupp (bönder).

Forskargruppen i Oxford-Ottawa undersökte patienter som den aktuella genvarianten av CYP27B1i två ex, dvs både från pappa och mamma. Dessa utvecklar en ärftlig variant av rakit, den skelettsjukdom som man får vid D-vitaminbrist. Det är därför småbarn skall ha D-vitamintillskott för att inte utveckla sjukdomen. Men har de denna sällsynta kombination får de alltså rakit eller engelska sjukan. Man hittade 3 sådana fall i Norge och man fann också att samtliga av dessa hade MS. I Norge har en person på 1000 MS. Om tillståndet inte vore kopplade till varandra skulle sannolikheten att alla tre skulle få sjukdomen vara en på miljarden. Även detta talar för en stark koppling.

Utifrån detta gör forskarna hypotesen att låga D-vitaminvärden generellt skulle troligen spelar en roll vid MS .

Studier liknande den i Frankrike har gjorts över hela världen och sambandet finns generell men halten varierar kraftigt hos olika patienter beroende på livsstil som hur mycket man är ute, hur man är klädd, vad man äter. Det finns bra vetenskapligt stöd för att höga halter tidigt i livet är viktigt men det är inte lätt att i efterhand bestämma detta, och därför har det varit svårt att slutgiltigt avgöra om så är fallet. Detta är en helt annan infallsvinkel, där man letat upp fall som genetiskt har låga D-vitamin halter och funnit att detta är kopplat till MS. Det är alltså evidens från två olika synfält som bekräftar varandra.

Forskarna föreslår nu att storskaliga försök med D-vitamintillskott skall göras för att studera om detta förebygger MS. Tycker du detta skall göras- se frågeformulär i marginalen. Det är ju inte bara MS som misstänks ha starkt samband med D-vitaminbrist. Du har våra vanligaste cancerformer bröst-prostata och tjocktarmscancer +hjärt och kärlsjukdomar.

D vitamin brist och dödlighet

Risken att dö betydligt ökad  vid brist pá D-vitamin jämfört med medianvärden enligt en undersökning från Sahlgrenska Akademin. Läser om detta i SVD. Det är bra att det görs mer och mer forskning om detta. George Ebers en MS expert som forskat mycket kring genetiken och MS anser att bevisen för samband mellan lága D-vitaminvärden och utveckling nu är sá starka att myndigheterna i Skottland kan riskera att i framtiden fá skadestándskrav frán de som drabbas av MS nu. Du kan läsa om detta MSRC.

Det hela blir mer och mer en politisk frága eftersom kostnaderna för dessa eventuella sjukdomar kan vara enorma om man ser till exempel pá EU omrádet. För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg, Allt vad jag vet om D-vitamin. Det innehöll mycket av den forskning som finns kring D-vitamin. I samband med det skrev jag till vår hälsominister om frågan.

Besvara gärna enkäten om D-vitamin i marginalen.

Allt jag vet om D-vitamin ( fn)

D-vitamin en (D)undermedicin

En miljard människor har brist på D-vitamin om man lyssnar på en del forskare insatta i ämnet. Detta kan medföra att otaliga personer lider av ett stort antal allvarliga sjukdomar alldeles i onödan. Bara inom EU:s gränser skulle kunna spara in miljarder Euro varje år genom att åtgärda denna förmodade D-vitaminbrist.

Inledning

Varför inget görs åt en så omfattande brist med dessa konsekvenser? Svaren är bland annat att det är inte enighet om utbredningen av D-vitaminbrist och att kunskapen är bristfällig. D-vitaminets roll i kroppen är vida mer omfattande än vi hittills trott och många har inte tagit till sig de senaste årens rön om detta. När generaldirektörerna för socialstyrelsen och strålsäkerhetsverket samt ordföranden i Cancerfondens forskningsnämnd skrev i DN att”människor genom normal utevistelse och med vitaminberikad kost på vinterhalvåret som komplement väl kan täcka behovet av D-vitamin”. var de ute och cyklade utan att veta var de befann sig. Under vinterhalvåret bildar vi i Sverige inte något D-vitamin alls och det vi får i oss via vitaminberikad kost är alldeles otillräckligt. Det finns förvisso fortfarande forskning kvar att göra innan man förstår D-vitaminets funktion till fullo och det finns en del frågor. Varför skulle så många människor utveckla en sådan brist? Det verkar inte ändamålsenligt att vi skulle vara konstruerade med ett sådant handikapp.

Hur D-vitamin bildas i kroppen

D-vitamin är egentligen inte ett vitamin eftersom det kan tillverkas i kroppen. Detta sker då solen skiner på huden under rätta omständigheter. Det är den del av ljusspektrat som utgörs av det ultravioletta ljuset typ B (UVB) som krävs, och dessutom får ljusstrålarna inte träffa kroppen för snett för att D-vitaminet skall kunna bildas. En tumregel är att D-vitamin kan bildas när längden på en persons skugga är kortare än kroppslängden, dvs mitt på dagen uppe i norr ( och långt i syd). Under stora delar av året kan inte D-vitamin bildas om man bor i länder långt bort från ekvatorn.



I huden finns ett ämne 7-dehydroxikolesterol som vid bestrålning med UVB-ljus omvandlas till ett inaktivt D-vitamin som kallas kolekalciferol. Detta omvandlas därefter i levern till 25 OH D₃ kallat kalcidiol, som sedan i njurarna och också i andra vävnader omvandlas till det aktiva 1.25 (OH)₂D₃ ( kalcitriol). Det kalcitriol som bildas i njurar reglerar hur mycket kalcium som skall utsöndras. Det verkar i tarmen för att optimera kalciumupptaget och har också sin roll i skelettets omsättning av kalcium. Mer om dess betydelse för benstommen längre fram. Det kalcitriol som bildas ute i andra vävnader har förmodligen flera verkningsmekanismer och reglerar lokalt bland annat signalsubstanser i immunsystemet och fungerar inflammationsdämpande. Det är dess roll ute i dessa vävnader som lyfts fram under de senaste decennierna och det är där kopplingen finns till många olika sjukdomarna. Halten aktivt D-vitamin (kalcitriol) regleras noga i blodet och varierar ganska litet för att hålla kalciumhalterna så jämna som möjligt. Förstadiet _{25 OH D3} eller kalcidiol kan däremot variera i större utsträckning. Det är i denna form som D-vitamin lagras i kroppen. Vill man mäta vilken halt D-vitamin som finns i kroppen görs bestämningar av 25(OH)D, eftersom det speglar kroppens förråd av D-vitamin.
Tre brister i kunskapen om D-vitamin.
Huvudsakliga tillförsel av D-vitamin får människan via bildning i huden. Endast en mindre del erhålls via kost i form av fet fisk och produkter som är berikade med D-vitamin.

1. En ny kunskap om D-vitamin som inte slagit igenom är att mycket talar för att människan behöver betydligt högre halter i blodet av D-vitamin för att det skall kunna fullgöra sina funktioner i alla organ. Man vet sedan länge hur mycket som behövs för att förebygga engelska sjukan, rakit hos barn , men insikten om att hur mycket som behövs för att förebygga en hel rad av andra sjukdomar finns inte.
   
2. En annan brist i kunskapen om D-vitamin är att vi får i oss tillräckligt med D-vitamin via kost och genom att vara ute i friska luften regelbundet. Att det inte bildas något D-vitamin under vinterhalvåret om man bor i Sverige är okänt.
   
3. Slutligen vet man nu att den mängd D-vitamin man tål utan att få biverkningar är betydligt större än man tidigare trott om man ger D-vitaminet i rätt form, dvs det inaktiva 25(OH)2 D. Omvandlingen till aktivt tar kroppen hand om. Man vet nu att det kan bildas höga halter vid vistelse i solen som kanske motsvarar ett intag av 10 -15000 IE medan man fortfarande rekommenderar att intaget skall vara cirka 400 IE om man skall ge tillskott.
   

Tabell 1: De olika formerna av D-vitamin.

Hud	Lever	Njurar
UVB-strålning från solen plus dehydroxykolesterol i hud → kolekalciferol; inaktivt D-vitamin	kolekalciferol omvandlas i lever till kalcidiol 25 (OH) D3 inaktivt D vitamin →	Omvandlas i njurar och i många vävnader till aktivt D-vitamin, kalcitriol, 1.25(OH)2D3 , aktivt D vitamin

Orsaken till den omfattande D-vitaminbristen finns i evolutionen och samhällsutvecklingen.
Det är i evolutionen och samhällsutvecklinen förklaringen finns till den utbredda bristen på D-vitamin. Tillvaron har förändrats sedan människan gjorde sin entré på jorden. Först var vi samlare och jägare i 100 000-tals år, sedan bönder i 10 000 år, därefter industriarbetare i gruvor, bruk och sågverk i några hundra år och nu är operatörer vid olika sorters datoriserade maskiner. Från att ha gått på Afrikas solrika savanner har vi innesittare ofta på nordliga breddgrader utan sol merparten av året. Vår kropp och genetik har inte hunnit anpassa sig till den minskade solkontakten. Eftersom vårt D-vitamin behov tillgodoses främst genom att huden belyses av sol medför innesittarlivet att brist kan uppstå. I samband med industrialiseringen dök sjukdomen engelska sjukan eller rakit upp. Barn som levde i de mörka industristäderna fick symtom från framförallt skelettet, som blev mjukt och ömtåligt. De utvecklade missbildningar och felställningar som uttalad hjul- eller kobenthet, förstorat huvud, deformerad bröstkorg och bäckenregion. Till sjukdomen hörde också ett antal symtom som påverkade dem mentalt. På 1820-talet noterade en polsk läkare skillnaden mellan barn i städer och barn på landet. Han tog med sig sjuka barn från Warszawa och lät dem vistas på landsbygden. De fick vara ute i "friska luften" och det visade sig ha en botande inverkan på deras symtom. Först 100 år senare kom man underfund med att engelska sjukan berodde på bristande bildning av D-vitamin, orsakat av att barnen inte kom i kontakt med tillräckligt av solens strålar. Vid samma tid upptäcktes också att man kunde kompensera detta genom att ge D-vitamin. Det är nu regel att spädbarn skall ha komplettering för att förebygga sjukdomen i fråga. Under senaste år har man upptäckt nya fall av rakit och det har också kommit till andra sjukdomar, där man misstänker att D-vitaminbrist kan spela in. I boken The Vitamin Solution skriver forskaren Michael Holick, att han funnit att många med diagnosen fibromyalgi lider av osteomalaci som är en rakitliknande sjukdom hos vuxna. Invandrare till Sverige från sydligare breddgrader har ofta mörkare hud än svenskar. I Läkartidningen kunde man läsa om barn i dessa familjer i större antal än genomsnittet får sjukdomen autism. I Somalia där en del av dessa familjer kommer från har man inte känt till sjukdomen däremot den är vanligare i Sverige i just dessa grupper och man kallar autism den svenska sjukan. Orsaken till autism är inte klarlagd men det är möjligt att D-vitaminbrist kan spela in. I varje fall har man funnit att mödrarna ofta lider brist på ämnet ifråga. Detta beror på att deras hud innehåller mer av pigmentet melanin som skyddar mot solen, men det gör även att det bildas mindre D-vitamin, därför att melanin filtrerar bort en del av strålningen till de hudceller där D-vitamin bildas.



Människan utvecklade ett skydd mot alltför intensiv solbestrålning genom pigmentet melanin. När sedan hon flyttade norröver ljusnade huden och kunde släppa igenom mer D-vitaminbildande ljus, vilket ledde till att huden blev känsligare för intensivt solande och solbadande. Alltför intensivt solande kan leda till brännskador på huden med följderna att den åldras snabbare och skadorna kopplas också till hudcancer. Hudskyddsmedel mot solen strålar uppfanns och började saluföras för att minska dessa risker. En omfattande kampanj om riskerna med solande från hudläkare, cancerorganisationer plus företag som tillverkar solskyddsmedel har så småningom lett att människor skyddat sig mer mot solen. I ett samhälle där man redan utan solskyddsmedel tillbringar mycket liten tid i solen kan detta bidraga till att fler människor får brist på D-vitamin..Det kan tyckas vara en ond cirkel. Det saknas i dag bra rekommendationer om solande även om de facto kunskapen finns om hur detta kan ske.

Tio till femton minuter i solen utan solskyddsmedel när solen står tillräckligt högt på himlen ger dagsbehovet av D-vitamin samtidigt som man inte ökar skaderiskerna. Solande i de vanligaste solarierna ger inget D-vitamin.

Några riskfaktorer
Det finns också personer som har ökade risker för D-vitaminbrist. Mörk hud i solfattig miljö är en sådan risk, samtidigt som ljusare hud i solrik miljö ger ökade risker för brännskador med följdverkningar. Fetma är en annan riskfaktor. Då D-vitamin lagras i fettvävnaden måste överviktiga bilda mycket mer D-vitamin för att inte drabbas av brist. Ytterligare en sådan faktor är ålder. Det tar det längre tid att bilda samma mängd D-vitamin då man är 65 än vid 30. Medelåldern har successivt ökat i samhället och äldre människor tenderar att vara mer inomhus än tidigare. Vi tenderar också lägga på oss vikt med stigande ålder. Allt detta kan bidra till att man idag finner att många och inte minst då äldre människor har brist.



Man har kompenserat för att man får mindre D-vitamintillskott via mjölkproduker men inte för övriga koständringar och inte för den förändrade livsstilen.

Det mesta av vårt D-vitamin får vi från solen om vi inte tar tillskott, men det finns även en viss mängd i kosten som kan ha betydelse. Det finns bland annat i fet fisk som sill, lax och makrill. Fisk var tidigare vanligt som föda men blev sedan alltmer sällsynt. Fettet i den obearbetade mjölken innehåller också D-vitamin. När man tog bort fett från mejeriprodukter började man att tillsätta D-vitamin. Samhället verkar alltså för att vi inte skall få sjukdomar på grund av D-vitaminbrist genom att rekommendera tillskott. Man har kompenserat förändringarna i mejeriprodukter men inte för förändringarna i kostvanor i övrigt och inte heller för livstilsförändringar som innesittande och ändrade solvanor. Det behövs även extra tillskott på grund av ändring av kost- solvanor och inte minst en ändrad livstil.
Vi behöver sannolikt mer D-vitamin än man tidigare trott. Mer forskning behövs.
Behovet av D-vitamin är underskattat. Halten av ämnet i kroppen och blodet skall troligen vara högre än man tidigare trott. Den halt som behövs för att ge barn och vuxna ett friskt skelett är inte tillräckligt för att D-vitaminet skall verka optimalt i andra funktioner. De senaste decenniernas forskning har visat att D-vitamin behövs i många andra vävnader och samverkar med ett protein som kallas D-vitaminreceptor eller VDR. Man har funnit detta protein i de många av kroppens celler. Forskare från Karolinska presenterade nyligen en rapport om att D-vitamin kunde påverka ett protein i urinblåsans slemhinna, ett ämne som kan verka mot urinvägsinfektioner. Vilka funktioner som D-vitaminet fullgör i de olika vävnaderna är inte fullständigt klarlagda, men det handlar bland annat om reglering av cellernas tillväxt och förökning. Detta innebär att D-vitamin kan vara viktigt för att förebygga cancer, som bland annat beror på att celler börjar tillväxa och sprida sig okontrollerat. Prostatacancer är en av de tumörformer där man funnit kopplingar till låga halter. En amerikansk institution vid namn Agency for Healthcare Research and Quality¹ publicerade 2009 en genomgång D-vitaminets och kalciums påverkan på hälsan. Där gick man igenom ett flertal av de rapporter som fanns , och sammanfattningen visade få säkra resultat. För till exempel prostatacancer fanns det fynd som talade i båda riktningarna. En av de undersökningar man hade i underlaget visade inga säkra samband mellan D-vitamin-halter och prostatacancer. Emellertid gjorde forskarna om denna undersökning vilket publicerades 2007². Man hade då genetiskt undersökt vitamin D receptorer och det visade sig finnas två former av sådana, av vilka en var effektivare än den andra. Om personer som hade de minst effektiva formerna av VDR hade låga värden på D-vitamin var det en kraftigt ökad risk för prostatacancer men inte om man hade höga värden av vitaminet. De som hade den typ av VDR som fungerade mer effektivt löpte ingen ökad risk för prostatacancer även vid lägre värden av D-vitamin.
Vid ett stort antal sjukdomar tror man att D-vitaminbrist medverkar.
Vid sidan av rakit och likartade sjukdomar finns ett flertal andra tillstånd med kopplingar till D-vitaminbrist. För de allra vanligaste cancersjukdomarna tjocktarmscancer, bröst- och prostatacancer har man funnit starkt underlag för samband. Här följer en lista över tillstånd och sjukdomar, där man tror D-vitaminbrist kan bidra. Listan är inte fullständig. Vid varje sjukdom finns exempel på studier som ligger bakom spekulationerna. Det hela är mera för att åskådliggöra den våg av studier som kommit om D-vitaminbrist och olika sjukdomar.

En forskargrupp i USA har intresserat sig för D-vitaminbrist och cancer. Man har därvid använt en teknik kallad GLOBOKAN, som är utvecklad av WHO:s internationella byrå för cancerforskning. En teknik som går ut på att man använder diagram där man längs den lodräta axeln har förkomsten av den cancer man vill undersöka och längs den vågräta har man latituden. Latituden sträcker sig från -90 för södra halvklotet, noll för ekvatorn och +90 för norra. Sedan prickar man på denna graf av mängden cancerfall i olika länder. (mängd ofta i form av incidens, insjuknanden per år). Vid exempelvis äggstockscancer fann man då att mängden ökade ju längre bort från ekvatorn man kom. Man har också med denna modell möjlighet att korrigera för att olika platser har olika molnighet och annat som kan påverka hur mycket av solens strålning når fram. Eftersom solens UVB-strålning är en stor och dominerande källa avseende naturlig D-vitamintillförsel får man genom denna GLOBOKAN teknik en bild av hur D-vitamintillgång via solen och olika cancerformer varierar i förhållande till varandra.

D-vitaminbrist är kopplat till ökad risk att dö totalt, hjärt- och kärlsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och olika cancersjukdomar. Starkaste stödet för samband mellan D-vitaminbrist och olika cancerformer anses gälla för bröstcancer, prostatacancer och tjocktarmscancer. Då jag i september 2010 söker på pub.med och använder sökordet vitamin D får jag fram 49309 studier. Här följer en lista av sjukdomar och tillstånd där man misstänker att brist på D-vitamin inverkar. Listan är ett axplock ur en stor mängd studier om D-vitamin.

1. Totala risken att dö: D vitamin brist ökade den totala risken att dö med 26 procent enligt amerikansk studie.
   25-Hydroxyvitamin D Levels and the Risk of Mortality in the General Population. Michal L. Melamed, MD, MHS; Erin D. Michos, MD, MHS; Wendy Post, MD, MS; Brad Astor, PhD. Arch Intern Med.2008;168(15):1629-1637.
2. Totala risken att dö, risk för kranskärlssjukdom och stroke.: Vid American Hearts Association årliga kongress i Orlando. 2009 rapporterades en undersökning av Dr Tami L Bair med flera, där drygt 27000 personer äldre än 50 år följdes under ett år. Man fann att de som hade mycket låga halter ( mindre än 15ng/ml) av D-vitamin hade 77% större risk att dö, 45% större risk att utveckla kranskärlssjukdom i hjärtat (=kärlkramp) och 78 % hade högre risk att få stroke än de som hade mer normala nivåer, mer än 30 ng/ml av 25(OH)D3
3. Hjärtsjukdomar; Hjärtinfarkt och låga halter av D-vitaminet.18225 män undersöktes av Edward Giovanucci med flera vid Harvard. De grupper med lägst halter löpte ökad risk att få hjärtinfarkt. Även de med måttliga halter hade en 60 procentigt ökad risk att få hjärtinfarkt;
   En större undersökning inom Women Health Initiative av 36 000 kvinnor misslyckades dock att få fram något sådant samband mellan hjärtinfarkt och D-vitamin. Man gav tillskott av D-vitamin, kalcium eller placebo men erhöll inte någon skillnad. Mängden D-vitamintillskott som gavs var troligen för litet enligt kommentarer av Edward Giovanucci, Harvard. Enligt Giovanucci skulle det D-vitamin som gavs i denna studie bara minska risken med fyra procent om man jämförde med värden från andra studier.
   Riskfaktorer för hjärtinfarkt: Forskare från Charles L Drew, ett universitet i Kalifornien rapporterade en undersökning där man sett ökning av riskfaktorer för hjärtinfarkt som högt blodtryck, ökad insulinresistens, dåliga blodfettsvärden och övervikt. Det fanns en möjlighet att andra faktorer också spelat in. Övervikt är till exempel också förknippat med låga värden på D-vitamin.
   Att dö av hjärtsjukdom: Forskaren Harald Dobnig m fl vid Medicinska Universitet i österikiska staden Graz följde 3258 personer som hade remitterats till undersökning av hjärtats kranskärl med kärlröntgen. Två tredjedelar hade förträngningar i kranskärlen. Patienterna följdes i åtta år under vilken tid 737 dog varav 463 av hjärtproblem. Patienterna utvärderades utifrån vilka halter av D-vitaminer de hade. Man fann att risken att avlida ökade med minskande halter av D-vitamin i blodet. Både riskerna att dö av hjärtsjukdom och av andra skäl ökade med minskande halter av D-vitaminet.
4. Bröstcancer Högre nivåer av D-vitamin i blodet är associerat med lägre förekomst av bröstcancer över hela världen enligt studie med GLOBOKAN teknik. Sharif B. Mohr m fl. Relationship between Low Ultraviolet B Irradiance and Higher Breast Cancer Risk in 107 Countries.. The Breast Journal Volume 14 Issue 3, Pages 255 – 260.
5. Njurcancer Med GLOBOCAN tekniken har man funnit samband mellan exposition för solljus och njurcancer. Författare Fredric Garland m fl. Studien publicerad 15 september 2006 i International Journal of Cancer.

5. Non Hodgkin lymfom och Hodgkin lymfom. Solande verkar minska risken för den elakartade sjukdomen non-Hodgkin-lymfom enligt svensk-dansk rapport. Smedby KE, Hjalgrim H, Melbye M, Torrång A, Rostgaard K, Munksgaard L. et al. Ultraviolet radiation exposure and risk of malignant lymphomas. J Natl Cancer Inst. 2005;97:199-209. Denna undersökning visade också på antydd mindre risk också för Hodkin lymfom.
   Liknande resultat om solning och non-Hodkin lymfom enligt en australisk undersökning. Hughes AM, Armstrong BK, Vajdic CM, Turner J, Grulich AE, Fritschi L, et al. Sun exposure may protect against non-Hodgkin lymphoma: a case-control study. Int J Cancer. 2004;112:865-71
6. Cancer i tjocktarm och ändtarm minskar proportionellt med mängden cirkulerande vitamin D ( 25 OH D3 ) i blodet rapporterades i en studie av Garland med flera 1985. Fyndet har sedan upprepats.
   Förekomst av cancer i tjock och ändtarm är omvänt proportionellt till cirkulerande mängd D-vitamin i form av 25 OH D3 enligt en studie av Mazda Jenab med flera. Denna publicerades 2010 i tidskriften British Medical Journal. Studien gjordes på 520 000 deltagare och har genomförts i ett flertal europeiska länder. Referat finns i Läkartidningen 2010-02-23 nummer 8 , Samband mellan D-vitamin och kolorektal cancer. Studien finns även att läsa i sin helhet på nätet i ett nytt nätverk, Creative Commons.
7. Äggstockscancer. Medelst globocanteknik har man visat att minskad tillgång på D-vitamin via solljus ökar förekomsten av äggstocks- eller ovarialcancer. Enligt studie av Cedric F. Garland m fl, publicerat online den 31 oktober 2006 i the American Journal of Preventive Medicine
8. Cancer i endometriet; Endometriet är slemhinnan i livmodern. Beträffande detta finns en studien av Sharif B. Mohr m fl: Is ultraviolet B irradiance inversely associated with incidence rates of endometrial cancer: an ecological study of 107 countries publicerade i Preventive Medicine Volume 45, Issue 5, November 2007, sid. 327-331. En geografisk statistisk undersökning där man fann omvänt förhållande mellan UVB strålning och förekomst av cancer i endometriet.
9. Cancer i urinblåsan. Färre fall av urinblåsecancer i länder med mycket sol. D-vitamin kanske minskar risken för urinblåsecancer. Publicerat i American Journal of Preventive Medicine den förste mars 2010. Globocan studie.
10. Cancer i bukspottskörteln. Forskaren Halcyon Skinner vid University of Wisconsin School of Medicine and Public Health har i en studie gått igenom materialet från två större grupper. Det gäller dels undersökningsmaterialet från Amerikanska sjuksköterskestudien, Nurses Health Study som omfattade 75 427 kvinnor och 46 427 män i en studie med personal verksamma inom hälsovård, Health Professionals Follow-up Study. Man fann att redan dosen 600 IE D-vitamin minskade risken att få cancer i bukspottskörteln med 41 procent. Skinner m fl publicerade studien i Cancer Epidemiology Biomarkers & Prevention i september 2006.
11. Prostatacancer. Forskarna Hanchette och Schwartz rapporterade 1992 att män som fick med solljus hade mindre risk att dö av prostatacancer. Geographic patterns of prostate cancer mortality. Evidence for a protective effekt of ultraviolet radiation. Cancer. 1992 Dec 15;70(12)sid 2861-9. Samme Schwartz upptäckte också att dödssiffrorna för prostatacancer och multipel skleros samvarierade vad beträffade geografi och solbestrålning. Schwartz CG. Multiple sclerosis and prostate cancer: what do their similar geographies suggest? Neuroepidemiology. 1992; 11(4-6): sid 244-54. Skowronski med flera studerade celler från tre olika prostatacancrar och fann att kalcitriol synnerligen kraftigt hämmade tillväxten av cancercellerna i två av cellinjerna. Skovronskij RJ, med flera. Vitamin D and prostate cancer: 1,25 dihydroxyvitamin D3 receptors and actions in human prostate cancer lines. Endocrinology.1993 May; 132(5): sid 1952-60. Det har därefter gjort mycket forskning på D-vitamin och prostatacancer och med inte inte entydiga resultat. Exemplet med studien som först inte visade något samband som jag tidigare skrev om, visade dock vid förfining av undersökningen att det fanns ett starkt samband, men gällde bara de som hade en viss form av ärftlighet av D-vitaminreceptorer.

16. Crohns sjukdom. D vitamin kan verka förebyggande vid Crohns sjukdom, en kronisk tarmsjukdom. T.-T. Wang med flera. Direct and indirect induction by 1,25-dihydroxyvitamin D3 of theNOD2/CARD15-beta defensin 2 innate immune pathway defective in Crohn's disease. Journal of Biological Chemistry, 2010, Vol. 285, sid 2227-2231
17. Diabetes typ I. År 2001 publicerades en undersökning i Lancet, där man studerade D-vitamin och diabetesutveckling hos barn, där man drog slutsatsen att D-vitamin är kopplat till minskad utveckling av diabetes typ I. 12000 finska spädbarn födda 1966 följdes och man fann att de som fått de rekommenderade tilläggen av vitamin D hade 80% minskad risk att utveckla diabetes typ I. Barnen följdes till 1997, då de bör ha varit 31 år och då hade 81 individer fått diabetes typ I. De som regelbundet fått D-vitamintillskott hade alltså 80% minskad risk men även de som intog tillskott någon gång hade minskad risk jämfört med de som inte intog något tillskott alls. De barn som fick engelska sjukan, rakit, vilket är en tecken på D-vitaminbrist fick däremot en 3-faldig ökning av risken att få diabetes typ I.
18. Diabetes typ II. om diabetes och D-vitamin, där man genom att titta på lagrat blod från 1973-80 av män och kvinnor mellan 40 till 73 år, vilka ej hade diabetes och sedan gjordes en uppföljning 22 år senare varvid man fann att 412 hade utvecklat diabetes typ II, och till dessa utvalde man 986 kontrollpersoner som matchades avseende ålder, kön och andra egenskaper. Man fann då att att de män som hade den högsta halten D-vitamin i blodet ( den grupp som tillhörde högsta kvartilen, dvs de 25% som hade högst halt) också hade minskad risk att insjukna i typ II diabetes.
19. Parkinsons sjukdom. Man har från tidigare studier visat att Parkinsonpatienter oftare har lägre D-vitaminhalter än kontrollpersoner. I en studie från Helsingfors följde Paul Knekt och kollegor 3173 personer under 29 år. Personerna hade inte Parkinson från början. Det visade sig att man fann en samband där de med lägre halter av D-vitamin hade större risk att utveckla Parkinsons sjukdom.. Paul Knekt m fl Serum Vitamin D and the Risk of Parkinson Disease. Arch Neurol. 2010;67(7):808-811. doi:10.1001/archneurol.2010.120
20. Alzheimers sjukdom och kognitiva förändringar. Även för olika former av demens finns misstankar om samband med D-vitamininsufficiens. En studie som kom i Juli 2010 gjord av Buell J.S m fl vid Tuft University hade personer med låga värden på kalcidiol 2.3 ggr så hög risk att få någon form av demens än de som inte hade det. Risken för att få Alzheimers sjukdom var 2.5 ggr så stor som hos de med normalare värden. En annan studie utvärderade material från en grupp äldre människor från Toscana i Italien. Studien gjordes från ett större material som benämns Chiantastudien, där man samlat data från äldre människor från området. I studien fann man kognitiva försämringar hos 60 procent av den del av gruppen som hade stor brist på D-vitamin. Dessutom visade drygt 30% i samma grupp sig ha en ökade risker för minskad flexibilitet i framtiden. Studien leddes av David J Llewelliyn Exeter University och publicerades den tolfte juli 2010 Arch Intern Med. 2010;170(13):1135-1141
21. Depression. Med hjälp av material i Chiantistudien har man studerat risken för depression hos äldre relaterat till D-vitamin. Man fann där att D-vitaminrisk var en riskfaktor för att bli deprimerad hos äldre människor. Studien Serum 25-Hydroxyvitamin D and Depressive Symptoms in Older Women and Men leddes av Dr Luigi Ferrucci och publicerades i Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism den femte maj 2010. Universitetet på Tromsö har i en placebokontrollerad randomiserad studie undersökt 440 personer mellan 21 till 70 år. Man fann att de som vid blodprov visade sig ha halter lägre än 40nmol/l visade sig ha signifikant mer symtom på depression enligt en skala som mäter detta (Beck Depression Inventory) jämfört med de som hade över 40 nmol/l. Man gav också D-vitamin tillskott under ett år och fann att de som fått detta hade minskade symtom på depression enligt samma skala, medan de som fått placebo inte fått denna effekt. Studien Effects of vitamin D supplementation on symptoms of depression in overweight and obese subjects: randomized double blind trial. av Jorde m fl publicerades i Journal of Internal Medicine i december 2008; 264(6):599-609.

Om Multipel Skleros och D-vitamin. Det finns en stor mängd forskning som pekar på att D-vitaminbrist är en riskfaktor för MS, eller att D-vitamin skulle kunna förebygga sjukdomen. Senaste åren har också kommit forskning som antyder att D-vitamin skulle kunna användas vid behandling av sjukdomen.

2004 läste jag första studien om att även ganska låga tillskott av D-vitamin tycktes förebygga MS. Sedan dess har jag läst mängder av studier om MS och D-vitamin. Olika typer av studier som starkt talar för att om man har brist på D-vitamin är risken större för att man skall få MS. Det finns även studier om andra autoimmuna sjukdomar som rheumatoid artrit³ och SLE⁴ och som tidigare nämnts diabetes typ I.
Inte minst har det kommit tre mindre studier om att D-vitamin skulle kunna användas i behandlingen av MS. Det är mycket intressant och om det skulle visa sig hålla i större undersökningar vore ju det en fantastisk sak.
Den kanadensiska forskaren Judy Burton håller på med ett intressant arbete om detta, som hon presenterat på flera olika konferenser. 2008 presenterade hon en delstudie på AAN:s kongress i Chicago. AAN är amerikanska neurologföreningen. I studien undersöktes 50 personer i 12 månader. Hälften fick stigande dos D-vitamin från 4000 IE till 40 000 IE under 6 månader sedan avtrappade man till 10 000 IE. Andra hälften fick 4000 IE under hela studien. Personerna fick tillskott av 1200mg/dag av kalciumfosfat. Man fann ingen allmän försämring på EDSS skalan, en skala som mäter handikapp. Bara 16 procent fick skov i behandlingsgruppen medan 40% i placebogruppen fick det. Kalciumnivåerna var stabila. I gruppen som fick stigande dosering kom man över den toxiska nivån av vitaminet men man fann inga skadliga biverkningar. Man fann också att de personer vars dostopp inträffade under vintern tenderade att ha mer stabila eller förbättrade EDSS värden. Redan placebogruppen fick alltså ganska höga doser av D-vitamin men bland de som fick högre fanns således mer stabilitet och till och med förbättrade EDSS värden. EDSS är en skala där man gör en bedömning av handikappsgrad.. Undersökningsgruppen varliten och man kan inte generalisera utifrån den men den pekade på att D-vitamin kan minska sjukdomens aktivitet och inte bara ha en förebyggande effekt som tidigare studier visat.

Liknande resultat fann man vid ett forskningsinstitut i Tasmanien . Forskaren Bruce Taylor studerade 145 personer och fann att antalet skov tycktes minska ju högre halt av d-vitamin man hade. 10 nanomol/ml högre halt tycktes minska risken med 10 %. I en kommentar till studien säger Taylor att om man dubblar sin D-vitamin halt minskar man risken för skov med hälften.

Forskaren Ellen M. Mowry i San Fransisco och kollegor publicerade i januari 2010 en rapport, som också visade att om man ökar halten D-vitamin i blodet resulterar detta i färre skov. Studien var gjord på 110 patienter vars MS debuterat då de var barn. I studien kunde man se att om halten 25- OH D₃ ökade med 10 nanogram /ml minskade risken för skov med 34 procent. Skulle man öka halten med 15 ng/ml skulle minskningen bli 50 procent enligt Mowry.

Dessa tre mindre studier är vad jag sett om att man eventuellt skulle kunna behandla multipel skleros med D-vitamin.

Beträffande att D-vitaminbrist som riskfaktor för att få MS finns betydligt fler och tyngre bevis eller evidens. En nyligen publicerad studie visade bland annat att graden av kontakt med sol i barndomen och också vilken mån man som barn fått D-vitamintillskott påverkade hur snabbt MS sjukdomen bröt ut. Man kunde läsa om denna studie på Medscape den 10 juni 2010. Det finns även en studie av Fariba Mirzaei vid Harvard School of Public Health i Boston om att D-vitamin-halter i fosterlivet kan påverka risken för MS. Detta fanns att läsa på Medscape den 12 februari 2010. En tredje studie som tyder på att blivande mödrars solvanor påverkar risken att få MS publicerades av den australiensiske forskaren Anne-Louise Ponsonby i maj samma år och fanns att läsa på Medscape.

Det är även sedan länge ett känt faktum att även för MS gäller den så kallade nord-sydgradient där risken att få MS ökar ju längre man bor från ekvatorn med vissa undantag. Många av dessa undantag kan förklaras med kostvanor. I Norge lär förekomsten av MS vara lägre i de norra kustregionerna än i Oslotrakten och det är också så att man i dessa kustregioner äter mer

D-vitaminrik fet fisk än i Osloområdet. Allra mest noggrant är detta studerat i Frankrike enligt MS forskaren George Ebers vid Oxfords universitet och chef för en neurogenetisk enhet. Där har bönder och deras familjer en egen vårdorganisation där hälsan är noggrant kartlagd. Det är dessutom så att bönder och deras familjer flyttar sällan. Man har hos bönderna funnit en tydlig syd-nordgradient för MS med klart ökad risk i norr. Dessutom fann man en öst-västgradient. Man fann där ett område vid atlantkusten Pont du Charente med lägre förekomst av MS och detta område är också känt för att ha mer sol. Den franska bondebefolkningen är ganska homogen och det gör att andra riskfaktorer troligen är ganska lika.

Det finns också genetiskt belägg för att D-vitamin spelar in i utvecklingen av MS. En australisk studie visade att MS patienter hade fler förändringar i en del på kromosomerna som är viktig för att inaktivt D-vitamin skall bli aktivt. En svensk studie gjord vid Karolinska Institutet av E.Sundqvist m fl visade fler avvikelser i den region av kromosom 12 som är ansvarig för att enzymet som förvandlar kalcidiol till calcitrol. Här finns en viss parallell här till de män som hade mindre effektiva VDR hade större risk att utveckla prostatacancer vid låga värden av D-vitamin. Kanske höga värden på kalcidiol gör att det bildas tillräckligt mycket aktivt kalcitriol för att kunna förhindra MS. Detta skulle kunna vara förklaringen till att det tycks behövas höga värden på halten D-vitamin i blodet för att eventuellt kunna förebygga och behandla MS.

Enäggstvillingar har samma kromosomuppsättningar. Forskarna Talat Islam och Thomas Mack i Los Angeles undersökte 78 par av enäggstvillingar, där en av dem hade MS och utfrågade dem om hur mycket de varit i solen i barndomen. Det visade sig att den tvilling som vistades mest i solen hade mindre risk att utveckla MS. Det tycks vara en fråga om arv och miljö och inte arv eller miljö..

Tidigare nämnde George Ebers presenterade på en AAN kongress 2008 en studie som visade en stark koppling mellan gen associerad till D-vitamin och den viktigaste riskgenen för att utveckla MS. Han intervjuades i en video på Medscape och sa att möjligheten att denna koppling skulle kunna bero på slumpen var minimal och otrolig. Det finns dessutom en hel del grundforskning om D-vitamin och dess tänkbara verkningsmekanismer som också gör sambandet till MS troligt.

Vad jag skrivit om här beträffande MS och D-vitamin är enbart axplock och det finns många studier på området. Den välrenommerade medicinska tidskriften Lancet presenterade i juni 2010 dels en litteraturöversikt över multipel skleros och D-vitamin och dels en ledarkommentar om samma ämne med titeln: Hope on the horizon for MS prevention, där man föreslår rejäla tillskott av D-vitamintillskott för att förebygga MS i områden där de råder solunderskott. Allt är inte fullständigt vetenskapligt bevisat i frågan skriver man och det kommer att ta lång tid innan så sker, men forskningen hittills visar att biverkningar av rejäla D-vitamintillskott är få. Man går så långt som att säga att viss forskning tyder på ett tillskott av D-vitamin i mängden 10 000 skulle kunna vara tämligen riskfri.

När jag skrivit det här blev jag lite uppeggad och skrev ett brev till socialministernaatt han borde ta tag i frågan eftersom det snarast är en politisk fråga i stället för en forskningsfråga om man nu får vara provocerande. Skulle man sänka den totala risken på D-vitamin i befolkningen skulle det ha stora sociala och ekonomiska konsekvenser som kunde förändra samhällsbudgeten. Jag har dock inte fått något svar från vederbörande. Är det någon som känner honom??

1Vitamin D and kalcium: Systematic Review of Health Outcomes. Agency for Healthcare Research and Quality

2Li H, Stampfer MJ, Hollis JBW, Mucci LA, Gaziano JM, et al. (2007) A Prospective Study of Plasma Vitamin D Metabolites, Vitamin D Receptor Polymorphisms, and Prostate Cancer. PLoS Med 4(3): e103. doi:10.1371/journal.pmed.0040103

3 Linda A. Merlino m flera Vitamin D Intake Is Inversely Associated With Rheumatoid Arthritis. ARTHRITIS & RHEUMATISM. Vol. 50, No. 1, January 2004, pp 72–77

4Diane Kamen and Cynthia Aranow Vitamin D in Systemic Lupus Erythematosus: Clinical Studies of Vitamin D and Systemic Lupus Erythematosus Curr Opin Rheumatol. 2008;20(5):532-537.