MS och dödlighet

Det som är bra för hjärtat är bra för hjärnan

 

Påverkar behandling dödlighet i MS?

 En studie gjord av Goodin, Ebers med flera. Ebers är en av dem som forskat mycket kring D-vitamin och MS. (I Storbrittanien skall numera forskningsstudier publiceras i sin helhet för fri tillgång för alla vad jag förstår ( open access) i varje fall om det är allmänna medel. Kanske något för Sverige också för att tillgängliggöra forskning och kanske skall det finnas en bra svensk version.) Denna studie finns att läsa gratis i sin helhet.

Bakgrund och syfte med studien: MS patienter dör cirka 7-14 år i förtid. Forskarna har tidigare skrivit om att att deltagande i en studie för 21 år sedan där man fick interferon Beta 1-b minskade dödligheten med 46-47 procent jämfört med de som fick placebo. Nu ville forskarna ta reda på om dödsorsaken hos de som dött var orsakat av MS. Man gjorde alltstå en långtidsuppföljning. Av ursprungliga 372 patienter lyckades man hitta 366 patienter efter i genomsnittligen 21,1 år från de börjat studien. Man försökte därefter att hitta orsaken till varför patienter dött och om MS var orsaken.

Man tillsatte en kommitte som enligt förutbestämda regler skulle säga dödsorsaken tillhörde vissa kategorier av vilka en var orsakad av MS. Kommittens ledamöter visst inte om patienternas behandling: placebo eller aktivt betainterferon.

Resultat: Man fann 81 dödsfall. Medelåldern vid död 51,7 år. Man kunde finna dödsorsak hos drygt 82 procent (67 personer) av dessa och man kunde bedöma om det fanns relation till MS eller inte.

Studien bestod alltså av 372 patienter (man hittade 366) fördelade på

• placebobehandlade: 123 pers döda 37 (30.6 %) MS relaterad 37%
• Interferon 250 mikrog 124 pers döda 22 (18%) MS relaterad 23%
• Interferon 50 mikrog 125 pers döda 22(17.9%). MS relaterad 17 %.

Det är en ganska stor skillnad mellan både totala antalet dödsfall och MS relation för placebogruppen och de grupper som fick verksam resultat. För icke MS relaterad död är siffran ungefär densamma i alla tre grupperna. Den här studien tyder på att det är viktigt att påbörja en behandling även om man mår bra.

Påverkar Swanks diet dödlighet i MS?

Det kan vara skäl att påminna sig studien om Swanks diet som såg på dödligheten i MS efter 34 år med de som följt den Swanks diet och de som inte gjort det. Studien började 1949 med 150 patienter. Efter 34 år lyckades man finna 144 patienter av vilka hälften följt en diet snål på mättade fetter ( under 20 g per dag). 72 följde dieten och 72 hade dragit ner på fetter och i genomsnitt intog de 35 g per dag. Ändå var det stor skillnad på grupperna.

Bland dem som börjat med ett lågt handikapp ( Swank använde en egen skala eftersom det inte fanns någon EDSS eller liknande på den tiden, skalan O var inget handikapp 1 lågt och 6 var död) var dödligheten låg i MS relaterade sjukdomar- 95 procent hade överlevt om man räknat bort de som dött av andra orsaker och handikappet hade stigit från 1 till 1.9 på de 35 åren. Även de som startade med högre handikapp hade bromsat upp progressionen .

I gruppen där man inte klarade av dieten var resultatet skrämmande. De med lätt handikapp på i genomsnitt 1 låg på 5.5 efter 34 år vilket innebar att de var i rullstol eller säng. Enbart sju (7) procent av de som inte följt dieten var fysiskt aktiva efter 34 år. 58 av de 72 i gruppen var döda och 45 av MS relaterad orsak.

Nu skall man också komma ihåg att man inte tolkat hjärtdöd eller stroke död som MS relaterat men man vet att detta är ökat vid MS och andra sjukdomar typ RA där förmågan att vara fysiskt aktiv är minskat och siffrorna i båda studierna är tror jag högre för MS relaterad död.

Den första studien avseende placebo kontra betainterferon stödjer på ett sätt Swanks studie. Siffrorna för de som ej haft behandling är likartade, vilket kan tyda på att de studerade personerna är representativa för MS gruppen. Och studien får därmed större credibility enligt min privata åsikt men vore jag forskare kanske jag inte skulle dra den slutsatsen.