Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Läs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER av Karin Glasby och Sune Överhagen

Obs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER KOMMER INTE ATT TRYCKAS. DET ÄR ALLTFÖR FÅ INTRESSEANMÄLNINGAR/ sune överhagen



START


Translate

söndag, april 05, 2009

Om George Jelinek och George Jelinek om Swanks diet

Sea Food- Brain Food. Se krabba bland annat näringsvärden.




George Jelinek är professor i akutmedicin i Perth, Australien, son till flyktingar från Tjeckoslovakien.Han är också redaktör sedan många år för en medicinsk tidskrift i ämnet
akutmedicin. Han fick den första professuren i akutmedicin någonsin i hela Australasia. Akutmedicin är en kommande specialitet, vilket bland annat hänger samman med hur viktigt det är med snabba omhändertaganden vid akuta hjärtsjukdomar, stroke och i många andra fall. Förr lades patienter in som hjärtobs, man följde dem för att se om de utvecklade en infarkt, något för att förebygga eller förhindra det som eventuellt höll på att ske, en svår hjärtinfarkt med åtföljande hjärtinvaliditet, en stor blödning eller infarkt i hjärnan med stora förlamningar och talsvårigheter som följder, hade man egentligen inte. Akut kunde man inte göra mycket för strokepatienter , när man väl hade uteslutit sådant som kunde åtgärdas och det var i stort sett en mycket liten procentdel av det totala antalet patienter som kom in med symtom från centrala nervsystemet, det man kunde göra var i stort sett omhändertagande och omvårdnad. Vad jag vill säga med det här är, att en professur i akutmedicin rör sig om en av sjukvårdens spjutspetsar. Det är där de stora förändringarna har skett under de senaste 20-30 åren. Vad jag vill säga med det här är, att George Jelinek inte är vem som helst, han befinner sig mitt i frontlinjen för den nya medicinen och han är väl kvalificerad för att sätta sig in i medicinsk forskning.

Varför skriver då George Jelinek om MS? När han var cirka 12 insjuknade hans mor i MS och försämrades snabbt. Hon utvecklade svåra handikapp och hon tog så småningom sitt liv; George Jelinek skriver om detta i sin bok Taking Control of Multiple Sclerosis. En kort tid efter att George Jelinek tillträtt sin professur fick han själv domningar och neurologiska symtom från ett ben och trodde själv att han hade någon form av ischiasbesvär. Det visade sig att det var MS han hade fått, och han blev djupt chockad. Hela hans familj inklusive hans fyra syskon blev också djupt skakade. Han fick en kortisonkur och kände att symtomen gick tillbaka. Redan andra dagen på kortisonkuren, jag tror det var andra dagen, gav han sig iväg ut och springa- han var tidigare en flitig motionär- och till sin glädje kunde han springa den vanliga sträckan. Nästa dag hade han ont i hela kroppen men det gav honom ändå ett lyft. Jag är inte säker på när, men någon gång i begynnelsen av sjukdomen började han även med Copaxone.
Givetvis försökte han ta reda på en del fakta om sjukdomen MS när den nu återvänt till hans liv, men vad som fick honom att verkligen gå in för att läsa allt som fanns att läsa om MS, var att hans bror ett mail där det stod ”En väns fru tycker du borde försöka gamma linolen syra. Hon har tagit det i 10 år och inte fått ett skov. Det fanns något om det i tidskrifterna för några år sedan”. George Jelinek beslöt sig för att läsa allt vetenskapligt arbete om MS som var publicerat i olika tidskrifter och han fann 19 000 studier som han plöjde i sin helhet, dvs han läste inte bara sammanfattningarna utan läste hela studierna. Med befattningen som redaktör för en vetenskaplig tidskrift inom akutmedicin underlättades förvisso detta, det underlättades genom att han hade en vana att bedöma vetenskapligt material, och dessutom hade han lätt att få tillgång till materialet genom sin befattning, och slutligen hade han sin egen forskarerfarenhet. När han läst igenom detta massiva material kom han fram till att det fanns en hel del man visste om MS och att det fanns en hel del att göra som patient för att ”ta kontroll över sjukdomen”.
Ett fynd han fann viktigt var det samband mellan d-vitamin och MS. Observera detta var omkring 2001 alltså långt innan de aktuella studierna om d-vitaminer och olika sjukdomar började komma. Något annat som han fann var att det fanns en hel del studier om MS och kost. Han började själv att korrigera sin kost, började att se till att han sola för att få tillräckligt med d-vitamin. Han kom fram till att på de breddgrader han bodde behövdes bara att sola en större del av kroppen i 15 minuter för att få dygnsbehovet av d-vitaminet, alltså långt mindre tid i solen än vad som krävs för att bränna sig. Tidigare hade han varit mycket noga med solskydd, men efter detta började han se att det fanns också en fara med att inte sola. Han funderade av och till över om han skulle skriva något om sina upptäckter och vidareföra det till andra med MS, han funderade en del på att skriva men tyckte samtidigt att det var förmätet, han hade ju bara haft sjukdomen i tre månader. En dag sa hans sekreterare till honom att skriva en liten introduktion till en bokidé och skicka till olika förlag. Han gjorde så och skrev en prolog på en sida och skickade in det; redan dagen efter fick han positiva gensvar från två olika förlag. Han började skriva den 21 juli 1999. Då hade det gått tre månader sedan han fått i diagnosen. Hur går det för Jelinek idag? Det har läst rykten i utländska fora om att han haft flera skov. Om man lyssnar till radiointervjun som jag länkade till för något inlägg sedan, finner man att han inte haft några nya skov sedan han började med dieten, och han är synnerligen aktiv: professer och chef, dessutom lägger han ner mycket arbete med MS. Det är alltså snart 10 år sedan han fick diagnosen nu. Hittills verkar hans metod fungera för honom själv och peppar, peppar ... den verkar fungera för mig också.

Nu har George Jelinek skrivit om Swanks diet i det nyhetsbrev som Swank diet organization ger ut. Här en resumé.
Han skriver att när patienter med MS frågar sina doktorer om diet har någon betydelse vid MS, får de ofta svaren att det finns inte några vetenskapliga bevis för detta.
Detta är ett anmärkningsvärt påstående säger han. Det finns mer än ett halvt århundrades forskning där det kommit fram ett bra stöd för att diet spelar en roll vid MS både från laboratorieforskning, djurstudier och fallstudier med mänskliga patienter, epidemiologiska studier , case-control studier och okontrollorade interventionsstudier och slutligen randomiserade kontrollerade studier. Vad som är intressant, skriver han är, att det finns praktiskt taget inga studier som motsäger detta, vilket man kan läsa om i hans bok.'
Pionären för detta med kost och MS är neurologen Roy Swank som ursprungligen hade observerat att förekomsten av MS tycktes följa konsumtionen av mättat fett, specuellt mejeriprodujter och förekomsten var lägre där man åt mycket fisk.
1949 påbörjade han en studie med 150 MS patienter som han följde noggrant i 34 år, och där patienterna skulle inta mycket lite mättat fett. Studien stöddes av MS Society of Canada, hälsovårdsmyndigheter i Canada samt MS Society i Portland, Oregon; han blev så småningom professor där. (Avled där relativt nyligen i en ålder av 99 år).

1990 publicerades studien i den välkända tidskriften Lancet. 72 av 144 patienter genomförde dieten noggrant medan 72 inte orkade fullfölja detta. Jag förstår dem; det har varit svårare här nere på Tenerife att följa dieten. I Sverige går det bättre. Bland annat beroende på att man äter mer ute här. I stort har jag dock hållit dieten. ( Det kompliceras lite av att jag dessutom inte kan äta gluten).
Den mängd mättat fett man fick äta skulle vara mindre än 20 g/dag. Resultaten var dramatiska. Oavsett grad av handikapp i början av studierna försämrades inte de som höll diet på ett statistiskt signifikant sätt. Allra bäst var resultaten för dem som började med minimalt handikapp, där 95 % överlevde och fortfarande var fysiskt aktiva efter 34 år bortsett från dem som dött av icke MS sjukdomar; även människor med påtagligt handikapp saktade ned progressionen av handikapp om de höll fast vid dieten.
Däremot var bilden för de som inte följde dieten förskräcklig, i linje med resultaten från andra grupper av MS patienter som man följt under en lång tid.
Endast 7 % var fysiskt aktiva; dödligheten bland de som inte följt dieten var hög, 58 stycken 72 var döda efter 34 år och 45 på grund av MS.
Det var en dramatisk nedgång av antalet skov från ett skov per år före diet medan det sjönk till 0,05 per år för de som höll dieten, vilket betyder ett skov vart 20:e år. Nu undrar vän av ordning varför vi många doktorer säger att det inte finns några bevis för att diet har betydelse vid MS när det finns en hel del av arbeten om det, och speciellt med tanke på denna studie av Swank. Många kommer att säga att Swanks studie inte möter upp med modern standard för vad som anses som bevis.

Men det är viktigt, skriver Jelinek att komma ihåg att inom medicin finns faktiskt inget sådant som bevis. Vi analyserar data, försöker ta bort så mycket som möjligt som felaktigt kan påverka resultaten, och drar sedan slutsatser från de data som vi får. Just nu är den högsta graden av medicinsk bevis något som kommer från studier där man slumpmässigt för in patienterna i grupper, och sedan ger man behandling till patienterna, om vilken både patient och doktor är ovetande huruvida det är ”verksamt” preparat eller sockerpiller(placebo). Detta kallas dubbelblinda randomiserade studier, RTC och är med dagens svenska ikonen inom medicinsk forskning. Det finns dock många andra typer av studier och man använder ofta andra typer av evidens för att göra rekommendationer. Om rökning finns det till exempel inte några RTC studier som visar sambandet cancer och rökning. Detta skulle vara oetiskt och också omöjligt ( man kan säga vilka patienter som röker.) Man har i stället använt så kallade epidemiologiska studier för att göra rekommendationer om rökning. Och en placebokost är också svår att utföra.

Om man tittar på Swanks studie som började 1949, fanns det inte något sådan som RTC studie vid den tiden ( en studie finns från 48 skriver Jelinek i sin bok), men Swanks studie har många starka sidor, styrkor som exempelvis inte moderna RTC studier om bromsmediciner har, ändå anses de ha starka bevisvärden.
En sådan styrka är Swankska studiens längd: 34 år. Detta är mycket, mycket längre än drogstudier.
En annan styrka var att den var oberoende av merkantila intressen. De som stödde den var MS föreningar samt myndighet i Canada. Alla medicinstudier stöds av läkemedelsföretag. Det är väl känt säger Jelinek att sådana studier är mindre tillförlitliga och tenderar förstora effekterna av produkterna.
Att säga att interferonstudierna är äverlägsna Swanks studier därför att de är RTC innebär att man ignorerar det faktum att en stor majoritet av patienter och deras läkare visste vad de tog på grund av biverkningarna. Det kan nog de flesta som tagit interferon skriva under på. (Min första spruta fick samma effekt på mig som ett skov, feber, frossa, illamående, huvudvärk, ökade gångsvårigheter. Så småningom gick det bättre, och interferon verkade stoppa en rad av täta skov ) . Sådana biverkningar känner nog inte de flesta men det är nog svårt att hävda att dessa studier är några riktiga RTC:s. Så här kunde nog en viss påverkan och förstärkning av placeboeffekt ske; ont skall med ont fördrivas säger ju ett gammalt ordspråk.
Det var också så att det var många som hoppade av studierna, och för det mesta var detta inte analyserat i studierna. När det analyserades var det så att de flesta hoppade av för att sjukdomen försämrades, vilket innebär att de som inte försämrades tenderade att stanna kvar i studerna.
I Swanks studie var bevisen kanske inte så starka som om det hade varit RTC men storleken på effekten var häpnadsväckande , den hade åtminstone 3 gånger så stark effekt som de vanligaste rekommenderade bromsmedicinerna. Storleken på denna verkan var många gånger starkare än för någon annan medicin som provats vid MS, trots ifrågasättandena av effekter. Jag är besviken över att inte mer gjordes utifrån denna extremt imponerande forskning säger Jelinek, och över att många av mina kollegor inte erbjuder detta alternativ till nyligen diagnosticerade patienter.
Det är ironiskt att tänka sig att den stora styrkan i studien, de 34 åren, har visat sig vara svagheten. Då studien startades 1949 var den typen av studie högsta standard då man skulle testa en ny medicin. Nobelpristagaren i medicin 1934 gick till en amerikan George Minot, som hade gjort studier med hackad lever till patienter med perniciös anemi . De som inte lyckades genomföra denna diet ( jag tror det var rå lever) blev sjuka igen mycket kvickt ( och det var då en dödlig sjukdom, idag har vi B12 vitaminet). Man kan dra paralleller med Swanks studie som publicerades 1990, då hade en annan modell blivit ikon. Denna studie hade kunnat få Nobelpriset skriver Jelinek om den publicerats vid den tid den började. När den publicerades avfärdades fynden som obevisade. Detta trots att sjukdomen ansågs inte behandlingsbar, det fanns inga andra terapier då, och de enda biverkningarna av dieten var positiva biverkningar. Man accepterade Minots arbete men avfärdade 'Swanks. Jelinek säger att de har MS står i stor tacksamhetsskuld till Dr Swank.


Enligt nyhetsbrevet pågår nu en ny studie om Swanks diet omfattande 160 personer. Den genomförs av Swank Organization tillsammans med ett företag, Iverson. Studien kallas Swank-Iverson Study.
Dessutom håller fortfarande Best Bet studien på att slututvärderas. En norsk studie om kost och MS har också slutförts men inte redovisats ännu.

Iverson har utvecklat en genetisk profil för att diagnosticera MS och 14 andra sjukdomar och man villse om Swanks MS Diet kan förändra en MS profil till en normal frisk profil

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar