Salvekvick och kvacksalveri

Håller just nu på att läsa boken Salvekvick och kvacksalveri av Simon Singh och Edzard Ernst, en bok som i en underrubrik säger sig sätta alternativmedicinen under luppen. Jag blir visserligen lite misstänksam ,då jag läser följande i inledningen: ”de alternativa behandlingsmetoderna är, för att använda vetenskapligt uttryck, biologiskt osannolika”, ett uttalande som jag kanske inte kan skriva under på, däremot skulle jag väl vilja säga att de alternativa behandlingsmetoderna inte blir vetenskapligt bevisade som verksamma, förrän man ställer samma krav på dem som vad beträffar mediciner och de visat sig verksamma i nutida vetenskapliga försök. Jag kan förstå om man utifrån teorier om olika meridianer / avseende akupunktur och akupunkturliknande terapier ser detta som obiologiskt- vilket det ju är- men det förhindrar ju inte att till exempel akupunktur skulle kunna fungera fysiologiskt eller biologiskt som ett verksamt medel.

Men bortsett från att i inledningen visar en viss bias, hindrar detta inte att när man kommer längre fram i boken, finner den verkligt viktig att läsa. Bland annat reducerar den ner akupunkturens effekter till att kanske bara vara placebo, med undantag av ( kanske) vissa smärtrelaterade tillstånd. Det känns ju lite sorgligt att läsa, eftersom jag varit en av dem som gett akupunktur i smärtstillande syfte.

Boken känns lite aktuellt nu inför den här säsongen då den så kallade spikmattan gör sitt segertåg. Några i min närmaste omgivning skulle införskaffa den häromdagen- jag protesterade inte- men jag tror ju att det är lika bra att kasta pengarna i sjön. Fick för övrigt en grön dörrmatta av plast av min mor för ett 15-tal år sedan, jag tror jag skall plocka in den och prova den, det är små mjuka uddar på den. Nu har jag ju inga direkta besvär som det kanske sägs hjälpa mot, jag kan ju prova med fötterna där jag har lite obehagliga myrkrypningar vissa kvällar.

Här är är en länk till ett inslag om spikmattan från SVT.

Boken rekommenderas.