Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.




Translate

lördag, november 28, 2009

Att skaffa barn och att ha MS.

Sångerskan Louise Hoffsten har intervjuats avseende detta i tidskriften Allt om barn. Hon hade tvekat, huruvida hon skulle våga ta steget att bli mamma. Vad skulle hända om hon blev ensam med barnet? Det skulle bli svårt. Hon och maken diskuterade det med sin läkare och fick bland annat statistik om att skov ofta är färre under graviditet men kommer efter förlossningen. Louise fick dock flera skov under graviditeten och hon fick dra ned på takten. Här finns Louise Hoffsten som gäst hos Lotta Bromé.

Detta med graviditet och MS är väl känt och det finns bland annat studier på gång om att använda graviditetshormon som bromsmediciner. Och just i dagarna har en grupp belgiska och holländska forskare publicerat en studie, vars resultat antydde att MS sjuka kvinnor med blir långsammare handikappade än kvinnor utan barn. En taleskvinna för MS society säger att det är en liten studie och att fyndet kanske beror på att kvinnor med svår MS och aktiv MS väljer i mindre omfattning att skaffa barn. Jag kan inte minnas det det nu, men jag tror att jag sett liknande resultat ifrån någon annan studie och min dator minns det via bloggsöket. Kanske var det djurstudierna som omtalas i artikeln på MSRCnews.

Louise och hennes man Dan Bratt har haft det jobbigt. Han drabbades av cancer då sonen var spädbarn. Nu är sonen 6 och har hjälpt sin mor att lyfta in saker i bilen. Hon var rädd för att be honom om hjälp, men efter rådgivning kom hon fram till, att det var viktigt att inte stänga honom ute, och mycket riktigt verkade hans självkänsla mogna då han fick hjälpa till..

Louise Hoffsten har kommit med en ny CD, på andra sidan Vättern tror jag det var den heter ( jag har deletat det). Hon har tidigare skrivit en bok om sin MS som heter Blues.

tisdag, november 24, 2009

”Fiberoptisk kabel” i tablettform 4-aminopyridin-3-metyl hydroxid ---ett medel mot ryggmärgsskador och MS?

Ett kemiskt ämne kallat 4-aminopyridin-3-metyl hydroxid studeras för se om det kan återställa nervfunktion vid ryggmärgskador. Ämnet är en utveckling 4-aminopyridin, som är känt som Fampidrin, det ämne som nu väntas bli godkänt för MS patienter, och som kan ge dem bättre gångförmåga med mera.

Ämnet som är en ny förening utvecklad ur 4-aminopyridin, vilket nu förmodligen kommer att godkännas som medel mot MS och som allmänt kallas Fampidrine, och som bland annat förbättrar gångförmågan.
I vila är nervernas innehåll av kalium större än utanför cellerna. När nervsignalen kommer sker en utföde av kalium till cellmellanrummen via jonkanaler och därmed går signalen vidare i nervutskottet. För att detta skall fungera är det nödvändigt att dessa jonkanaler är intakta och fungerar. Vad som händer bland annat vid myelinskador är att de inte fungerar längre som tidigare. Det blir ett stopp i signalöverföringen och nerverna fungerar inte.
Fampidrine verkar genom att det täpper till de skador där kalium flödar ut utan kontroll när myelinet är borta. På det sättet återställs nervens förmåga att skicka nervsignaler från en cell till en annan, och det kan i sin tur göra att man kanske går bättre eller påverkar nerverna till någon annan funktion som är skadade.
Nu har man studerat det nya ämnet på ryggmärgskador. Det finns ryggmärgsskador som kallas kompressionsskador, där nerverna inte är helt av, men där inte nervimpulsen fungerar i nervcellernas långa utskott axonen, Man har i studier på marsvin funnit att 4-aminopyridin-3-metyl hydroxid tycks kunna återställa funktion vid sådana skador, vilket finns att läsa i Journal of Neurophysiology. Studien har letts av en doktorad Wenjing Sin vid avdelningen för basal medicinsk vetenskap vid Purdues universitet.

När en nervsignal går i genom en nervcell och dess utskott, måste cellen ha en viss tid att återhämta sig för att återställa bland annat kaliuminnehållet. Detta kallas refraktionsperiod. Vid användning av 4-aminopyridin så förlängs denna refraktionsperiod så att nervsignalerna går mycket långsamt eller inte alls. Med det nya medlet 4-aminopyridine-3-metyl hydroxid förlängs inte refraktionstiden och nervcellerna kan fungera mer normalt. Det tycks alltså som det nya ämnet skulle kunna bli mycket mer potent på att fixa nervskadar. Om Fampidrine är kopparkablar i tablettform skulle man kanske kalla 4-aminopyridin-3-metyl hydroxid för fiberoptisk kabel i tabellform.
Medlet sägs vara 10 ggr effektivare än Fampidrinet, och skulle kunna ges i längre dos och kanske då ge färre biverkningar och dessutom vara effektivare. Men än är det bara djurförsök. Kliniska försök står det inget om där jag läste detta.

torsdag, november 19, 2009

Kan d-vitamin skydda mot skov? Och i så fall vilka halter av vitaminet i blodet?

Vad som är ett normalt värde för d-vitamin är en fråga som står i fokus inom den medicinska forskningsvärlden för närvarande. Den sjukdom, som man sedan länge känt till orsakas av brist på d-vitamin, är rakit eller engelska sjukan. En sjukdom vilken drabbar små barn, som har för låga halter av d-vitaminet. Sedan länge ges därför tillskott till spädbarn av d-vitamin.Emellertid, och det är viktigt är kanske inte den halt som behövs av d-vitamin i blodet för att hålla engelska sjukan borta tillräcklig för att skydda mot andra sjukdomar.


Det som gör att frågan står i fokus är att normalvärdet utgår från just sjukdomen rakit, dvs om man har värde över en viss nivå får man inte rakit. Nu har man emellertid börjat att fråga sig om inte det är ett flertal andra sjukdomar, bland annat sjukdomar som har med immunsystemet att göra som också orsakas av för låga halter d-vitamin-. Som diskussionen går är det stora kruxet, att värdet som säkrar att barn inte får engelska sjukan är för lågt för att förebygga andra sjukdomar. På riksstämman för läkare för något år sedan såg jag en svensk undersökning från Göteborg, där man funnit att osteoporos, benskörhet hos äldre med stor sannolikhet berodde på brist på d-vitamin. Frågan har diskuterats i många andra sjukdomsammanhang som autoimmuna sjukdomar och cancer.

Jag har på den här bloggen tagit upp flera undersökningar om forskning om d-vitamin. Bland annat finns en svensk psykiater Mats Humle som skrivit om d-vitamin och depressionssjukdom. Personer med mörkare hudfärg har genom detta ett skydd mot solen, men i ett solfattigt land kan det leda till att de i stället får d-vitaminbrist. Speciellt gäller det om man dessutom täcker över stora bitar av huden. Det fanns nyligen en artikel på MSRCnews, som beskrev hur en man av indiskt ursprung i London fått MS. Man har funnit att MS tycks öka hos invandrarna från indiska regionen. De som kommer efter 12 års ålder har mindre risk att utveckla MS. Det är alltså samma tendens, som man sett när till exempel skandinaver flyttat till sydligare orter. Sker det före 12 års ålder kan risken påverkas så att det blir mindre risk att utveckla MS. En förklaring till detta skulle kunna vara att man får mer solljus, mer d-vitamin i sydligare länder. Man kallar den tendens, som man ser avseende denna geografiska spridning, för nord-syd gradienten. Denna gradient skulle kunna förklaras med d-vitamin, men det kan ju finnas andra förklaringar. Mer och mer har dock kommit att peka på d-vitaminets viktiga roll i frågan om utvecklingen av sjukdomar som MS, och det är till och med så nu att en del forskare och rapportörer skriver att en omgivningsfaktorerna beträffande MS är för låg halt d-vitamin. Och den normala halten är då inte den halt som förebygger engelska sjukan, utan betydligt högre. När någon gör en d-vitaminbestämning och får besked av en läkare att provet är normalt, är risken att det svaret är baserat på värdet avseende engelska sjukan. Men då kan halten vara för låg för att kunna skydda mot MS.

Man har tidigare sagt att d-vitamin framförallt kan förebygga att man får MS. För något år sedan kom en ganska liten undersökning som tydde på att man fick mindre skov om man intog mycket d-vitamin. Jag har skrivit om det tidigare. Nu har kommit ytterligare en undersökning, vilken också visar att skov kanske påverkas av d-vitamin. Det är alltså inte bara frågan om att förebygga sjukdomen, utan det kan mycket väl vara så att det är bromsande när man har sjukdomen.

I Australien (Tasmanien) har professor Bruce Taylor vid Menzies Institute i Hobart undersökt 145 personer med MS. Källa: MSRC news november

Man studerade vilka halter av d-vitamin de hade i blodet och hur risken var för att de skulle få ett skov av MS. Det visade sig att med 10% ökning av mängden nanomol i blodet minskade risken att få skov med 10 procent. Om man dubblar sin halt av d-vitamin säger Bruce Taylor minskar man risken att få skov med hälften.

Detta är en liten studie och det finns felkällor. Är till exempel de som har frekventa skov och mer aktiv sjukdom mindre benägna att vara ute i solen? Men ändå tillsamman med vad man tidigare vet , finns här något som lägger ytterligare bevis så kallad evidens till d-vitaminets roll. Under nästa år kommer en större undersökning göras om detta i Australien.



Kort sagt jag kommer att fortsätta att ta d-vitaminer och tar det även nere på Tenerife, när det inte är sol här. I Sverige dubblade jag min dos.

Man skall dock vara observant på att det finns biverkningar. I artikeln råds man att få kalciumhalten bestämd och även att kolla sin njurfunktion innan man tar tillskott plus att man rådfrågar läkare. Jag har rådfrågat mig själv i det här fallet.

Egentligen är inte det viktiga hur mycket man tar, utan snarare att halten d-vitamin är adekvat och där kanske inte vi vet läget ännu. Klart är nog i alla fall att en d-vitaminhalt som skyddar mot engelska sjukan kan vara alldeles otillräcklig om man har MS.

Länk till tidigare inlägg om d-vitamin



tisdag, november 17, 2009

Uppdatering av MS behandling ( inspirerat och delvis saxat från amerikansk intervju på Everyday Health webcast).

Upprymd stämning bland MS experterna vid de amerikanska neurologernas kongress i Seattle 2009 (AAN)

Här från en inte riktig färsk intervju på Everyday Health webcast med Trevis L.Gleason. Den som intervjuas är Dr Jeffrey Cohen, professor i medicin vid Case Western Reserve University. Han har då nyligen varit på Amerikanska neurologförbundets möte för 2009, som höll i Seattle under våren. Han presenterade där en studie om en av MS tabletterna, fingolimod. Här intervjuas han om sina intryck från mötet, som är den största samlingen av neurologer som sker i världen, och om vad som i stort är på gång inom MS området. Inte dagsfärsk intervju men nog så uppdaterad information. Trevis poängterar, att det som kommer fram i intervjun är Cohens egna åsikter och inte nödvändigtvis hans organisation Everyday Healths åsikter. Han säger också att var och en skall konsultera sin egen läkare i specifika frågor. Trevis bloggade från mötet och förnam en upprymd stämning på kongressen.


Han frågade Jeffrey C. om vad man nu vet och förstår om MS och dess behandling. Denne säger att MS området är ganska spännande just nu. Det kommer mycket kunskap om vad som orsakar sjukdomen, vad kan man göra för prover och mätningar för att diagnostisera och hur kan MS behandlas mer effektivt.



Två stora nummer:

  1. Mediciner som tas via munnen (orala medel).

  2. Mycket information om utveckling av MS hos barn.

De två verkligt stora numren på kongressen avseende MS var dels presentation två stora försök med mediciner mot ms, som intas via munnen. ( Fingolimod samt cladribine) och dels att på kongressen fanns ett stort antal studier och rapporter om MS, som börjar i barndomen.


Om standardmedicinering

Cohen berättar om de fyra standardmedicinerna vid MS, dvs Avonex, Rebif, Betaferon samt Copaxone. De beskrivs som säkra men de har en begränsad effekt och ges som injektioner, vilket en hel del ogillar. Det finns ett stort behov av ytterligare mediciner. Det är utifrån detta, som man arbetat med att ta fram mediciner som tas via munnen, till exempel fingolimod.



Forskningfaserna när man tar fram nya mediciner:

För närvarande testas troligen 5 mediciner, som tas via munnen mot MS i fas II och fas III studier; det vill säga de två sista faserna i forskningstegen, vid framtagandet av mediciner.



Studien avseende fingolimod som presenterades var en fas III studie.



De ”gamla” medlens effektivitet.

Trevis frågade också om de”gamla” medlens effektivitet. Det har rapporterats om att de ( betainterferon och Copaxone) är effektivare än de visade sig från början. På detta svarade Jeffrey C. att det tycks som frekvensen skov är lägre nu än då de först testades. Det kan dels bero på att urvalet till undersökningarna är annorlunda, undersökningar görs i andra länder och andra platser. Man kanske också räknar antalet skov på ett lite annat sätt. Slutligen kanske det inte riktigt är samma typ av människor, som tas med i studierna. Man börjar att behandla sjukdomarna allt tidigare nu.

Har MS sjukdomen förändras. Andra hälsofaktorer har befunnits viktiga: Träning och diet. ( och d-vitamin)

MEN, det finns också en känsla av att sjukdomen förändras, säger Jeffrey C. En känsla av att antalet skov har gått ned jämfört med för 10 år sedan. Detta kan bero på att man är bättre på att diagnostisera; det sker tidigare och patientermed lättare former av sjukdomen får diagnos i större utsträckning. MEN han säger också, att man vet nu att andra hälsoaspekter är viktiga för MS utveckling, och han nämner då DIET och Träning. ( Själv skulle jag vilja lägga till d-vitamin.)



Jeffrey C. om fingolimod och biverkningar:

Fingilimod: resultat

Medlet var rent allmänt tämligen väl tolererat. 89% av personerna i försöket stannade kvar i studien hela tiden och 87% fortsatte även efter studien var slut, vilket talar om ungefär hur man tålde medlet. Om det finns mycket biverkningar tenderar folk att hoppa av försök. Den största biverkan var, att hjärtat började gå långsammare vid första dosen. Detta minskade sedan oftast vid fortsatt användning och finns bara vid de första doserna.

Måttliga leverproblem förekom också, och om medlet godkänns kommer blodprover på lever troligen att bli nödvändiga. ( Detta gäller också interferoner och statiner samt många andra medel). Det tycktes också som antalet infektioner ökade, vilket man kan förvänta sig med en medicin som påverkar immunförsvaret.

Behandlingseffekt jämfördes med placebo i en studie och i en annan med Avonex.


FTY/ Fingolimod

Här vad jag tidigare skrivit om fingolimode/FTY( det med denna bakgrundsfärg kan man hoppa över, eftersom jag skrivit det i ett tidigare inlägg:

Medlet FTY 720 har testats i en fas III studie, FREEDOMS (FTY720 Research Evaluating Effects of Daily Oral therapy in Multiple Sclerosis), och det visade sig möta upp med de mål man satt upp för undersökningen.

Man testade medlet i två doser 0,5 mg och 1,25 mg. Man fann ingen statistisk signifikant skillnad mellan doserna avseende de önskade effekterna men färre biverkningar för den lägre dosen. Läkemedelsföretaget Novartis planerar ansöka om godkännande av FTY-720 till både EU:s och Förenta Staternas läkemedelsmyndigheter i slutet av detta år avseende den lägre dosen.



Det har gjorts fas III studier omfattande mer än över 4000 tusen personer och 5300 patientår.

Studien Freedoms är en dubbelblind, placebokontrollerad studie där 1 272 patienter i 22 olika länder ingick och den pågick 2 år.

Resultat FREEDOMS:


Minskad skovfrekvens

jämfört med placebo (%)

Minskad progression av handikapp jämfört med placebo (%) EDSS skala som följdes var 3:e månad.

0,5 mg/lågdos

54

30

1,25mg/högdos

60

32

P

<0.001

<0,024

Andra mått man använde var magnetkameraundersökningar som också visade positiva effekter avseende MS-skador (lesioner).

Det har även gjorts en studieTRANSFORMS där man jämfört medlet FTY 720 med interferon beta1-a under 1 år. Denna studie rapporterades på AAN:s möte i Seattle.

I denna studie fick fanns tre grupper, där en grupp fick 0,5mg”lågdos” FTY plus placeboinjektion en gång i veckan. En annan grupp fick 1,25 mg ”högdos” FTY plus placeboinjektion och en tredje grupp fick placebotabletter plus injektion av interferon beta 1-a en gång per vecka.

Resultat TRANSFORMS


FTY 720

0,5 mg

P

FTY 720

1,25mg

P

Interferon beta 1-a

Årlig skovfrekvens


0,16


<0.001


0,20


<0.001


0,33

Årliga skovfrekvensen minskade i grupperna som fick FTY 720 jfr med interferon, mest i gruppen som fick lågdos. Det var inter en signifikant skillnad i effekt mellan FTY 720 grupperna.




Interferon

FTY 720

Andel skovfria

69

83

Andelen skovfria var fler i FTY/ Fingolimodgruppen.

Biverkningar:

I TRANSFORMS studien varest man jämförde med interferon var antalet biverkningar tämligen lika i både de grupper som fick FTY 720 och i interferongruppen, dock slutade fler i FTY 720 grupperna pga biverkingar. Det fanns oxå två dödsfall i gruppen som fick högdos fingolimod.

Ett av dödsfallen fick generaliserad bältros efter att ha varit i kontakt med vattkoppor i samband med intravenös kortisonbehandling för ett skov av MS. ( bältros beror på samma virus som vattkoppor, för att få bältros måste man ha gått igenom vattkoppsinfektion. Generaliserad bältros är ett tecken på nedsatt motståndskraft, minskat immunförsvar.) Det andra dödsfallet berodde på hjärninflammation med herpes simplex virus där behandlingen blev fördröjd med en vecka. ( Orsaken är också här motståndskraft och minskat immunförsvar mot infektioner). Båda dödsfallen var i högdosgruppen. Det fanns ytterligare ett fall av herpesinfektion i gruppen,

Andra biverkningar var höjda levervärden, hosta, upplevelse av att ha svårt att andas (dyspné) och högt blodtryck medan de influensaliknande biverkningarna var vanligast i interferongruppen.

Andra biverkningar var långsam hjärtfrekvens och så kallad AV block på hjärtat.

Det fanns också en del cancerfall i grupperna med bland annat 3 fall av malignt melanom i lågdosgruppen och 2 fall av bröstcancer i vardera hög resp. lågdosgrupperna.

I FREEDOMS studien avseende lågdos har man inte funnit några melanom. Levervärden har varit reversibla, dvs gått tillbaka i högre grad än med placebo. Lunginfektioner var i liten grad mer förekommande, och man fann en mild höjning av blodtrycket.

Tre dödsfall inträffade i Freedomsstudien. Ett fall i gruppen som fick högdos FTY-720 och två fall i placebogruppen. Inga av fallen bedömdes ha med det studerade medlet att göra.

Verkningsmekanism i korthet.

FTY fäster på ytan av thymocyter och lymfocyter vilket gör att de går sönder i en del lymfatisk vävnad. Som en följd av detta minskar antalet lymfocyter som kan medverka i de autoimmuna angreppen på myelinskidorna vid MS.


Cladribine ett annat medel som också genomgått fas III studier, och är inne hos europeiska och amerikanska myndigheterna för bedömning av godkännande.


Den andra studien med tabletter mot MS som prese nterades var CLARITY-studien med Cladribine-tabletten, tillika en fas III studie. Där jämfördes Cladribine med placebo, sockerpiller. Även denna studie visade mycket positiva resultat. Medlet föreföll effektivt och det tolererades i allmänhet väl. Men precis som med fingolimode fanns vissa frågetecken avseende säkerhet som bör rätas ut.

( Här kanske man skall ta fram frågan om Tysabri. Tysabri godkändes i förtid på bara ett års resultat, eftersom det visat sig mycket effektivt. Man ansåg det nog oetiskt att undanhålla medlet. Men efter två år studier framkom den biverkan PML, som nu är väl känd. Det tycks alltså viktigt att man kör tiden för studien fullt ut, men jag tror kanske också att Tysabri inte godkänts om biverkningarna varit kända. Jag vet inte, men det kan vara så. Och det skulle ha inneburit att man inte fått veta de mycket positiva effekterna av medlet. Att Tysabri är en stigfinnare för kommande medel är för mig fullt klart.)


Här vad jag tidigare skrivit om cladribine:



Läkemedelsföretaget Merck Serono har nu lämnat in en ansökan att tabletten Cladribine skall godkännas som terapi mot MS av amerikanska läkemedelsverket FDA. I juli detta år lämnade man in en liknande undersökning till EMEA, EU:s läkemedelsmyndighet.

CLARITY-studien

Cladribine har undersökts i en tvåårig randomiserad, dubbelblind studie, Clarity Trial, som terapi mot skovförlöpande MS (RRMS), där man jämförde med placebo.

1 326 patienter deltog i en 2 årig studie. De delades in i tre grupper enligt slumpvalsmodellen.

En grupp fick lågdos, vilket innebar att de fick två behandlingskurer per år, där varje kur innebar att man fick tabletter en gång per dag i 4-5 dagar eftervarandra. Högdos gruppen fick fyra sådana kurer första året. Andra året fick båda grupperna två kurer. Tredje gruppen fick placebo.

Resultat


Relativ minskning av årliga skov/ jämfört med placebo (%)

Årlig skovfrekvens vid totaldos

Årlig skovfrekvens

placebo

P

Låg dos

58

0,14

0,33

<0,001*

Hög dos

55

0,15

0,33

<0,001*

*sannolikheten att detta är en slump 1 på 1000.

90% i behandlingsgrupperna slutförde studien mot 87 % i placebogruppen.

Andra effekter man mätte MRI: minskad aktivitet, proportion av patienter som var skov fria: ökning och progressionen av handikapp minskade.


Andel skovfria under försöket

Lågdos

80,00%

Högdoscc

79,00%

Placebo

61,00%

P

<0.01





Biverkningar:

Biverkningar i CLARITY studien:

I stort var biverkningsantalet lika mellan behandlingsgrupperna, med undantag för lymfopeni ( minskning av lymfocyter), som var vanligare hos dem som fick verksamt medel. 26,7% jfr med 1,8 % för placebo. Det fanns också en minskning av antalet vita blodkroppar totalt hos 7,1%. Vertigo,yrsel, sågs hos 4,2%.


Tidigare studier:

Ämnet Cladribine är känt sedan tidigare och används vid vissa maligna blodsjukdomar. Det har också gjorts studier av ämnet i parenteral form ( injektions-infusionsform)

Det finns även studier gjorda på cladribine där man gett det i injektionsform och på patienter med olika typer av MS inklusive primär progressiv MS. Hos patienter mer skovförlöpande MS fann man i studierna MS-Scribbs, MS-001 och Scribbs C att det blev en reduktion av utveckling av T1 lesioner, minskning av skovhastigheten och skovens allvarlighetsgrad minskade. Cladribine tolererades väl vid de doser som nu är aktuella. Man kan läsa om detta i artikeln Uppdate on new treatment in multiple sclerosis av Z Stelmasiak, medicinska högskolan i Lublin.



Ytterligare studier av Cladribine:

Clarity extension study (förlängningstudien, som innebär att man följer patienter från Claritystudien i två år för att få långtidsdata och utvärdering av vad förlängd behandling innebär. Resultaten beräkas komma 2011.

Onward studien där man lagt till Cladribine till patienter som fått Rebif med viss effekt men som fortfarande får skov. Det är en fas II studie för att utvärdera om det är säkert.

ORACLE studien, där man gett medlet till patienter med en första episod av demyeliniserande sjukdom (CIS= clinically isolated symptom), för att se om man kan förhindra utveckling av definitiv MS eller fördröja utvecklingen. Detta är en fas III studie.


Verkningsmekanism:

Cladribine har sin verkan på flera områden. Det är benmärgshämmande och minskar mängden T-lymfocyter, speciellt CD4+Tceller och är skonsammare mot andra immunceller, CD8+, B-celler. Cladribine kan passera blod/hjärnbarriären och verka på CNS. Cladribine minskar också nivåerna av proinflammatoriska ämnen som cytokiner. Dessa verkningsmekanismer förmodas minska inflammationen vid MS, minska skadorna på grund av de autoimmuna angreppen och därigenom bland annat stärka blod/hjärnbarriären. Många av dessa områden tros vara viktiga för utvecklingen av MS. Mer specifikt lagras en metabolit (ung. dottersubstans, nedbrytningsprodukt) av cladribin i sådana celler som har en hög aktivitet av enzymet deoxycytidine kinase. När halten av denna metabolit blir hög blir den giftig och cellen ifråga dör.


Faktaruta om CD4+T celler eller T hjälpar celler

CD4+ T-celler är t-lymfocyter i immunförsvaret, som spelar en viktig roll i att aktivera andra delar av immunförsvaret. De kan inte själva ta kål på andra celler men de kan aktivera andra celler. De gör att CD8+Tceller kan döda infekterade celler eller cancerceller, de kan stimulera B-lymfocyterna till att producera antikroppar, de stimulerar ätarcellerna, macrofagerna till att angripa. CD4+Tceller hjälper alltså andra immunceller till att angripa fienden. Ibland dock kan de stimulera fel och medverka till att egna vävnaden angrips, vid till exempel autoimmuna sjukdomar. Vid användning av Tysabri binds detta till CD4+T cellen så denna förhindras komma in i CNS och angripa myelinet. I cladribins fall verkar det bland annat genom att minska antalet CD4+celler som produceras.



Trevis frågar : När kommer patienter kunna byta till nya mediciner.

Jeffrey C: Under de närmaste två, tre åren kommer flera nya mediciner som tas via munnen. Det kommer inte att bli en medicin utan flera.

Vidare: Kommer de ”orala” mediciner att bli medel som ges i första hand eller kommer man att stå kvar på de gamla medlen och få de nya om den gamla behandlingen sviktar? Där är en stor fråga: skall man byta en medicinering då den fungerar väl på grund av att den nya är enklare att ta. Cohen vill vara försiktig därvidlag.

Initialt kommer de nya medlen att vara just nya och mindre beprövade än de gamla. Det kan uppstå oväntade problem. Man vet inte heller om en ny medicin kommer att fungera bättre än den tidigare. Men när det finns mer erfarenhet bakom de nya medlen och man känner sig säkrare på dem, kommer givetvis patienter att byta.

Priset då? Det är dyrt att ta fram nya mediciner. De långa försöken kostar miljontals dollar. Men i allmänhet tenderar tabletter att vara billigare än injektioner.

Fingoliomod och cladribine är inte biologiska mediciner som exempelvis interferoner, utan de är små kemiska ämnen som framställs som kemikalier och inte via levande celler som biologiska gör.

Tysabri

Sedan kommer en uppdatering om Tysabri, men den i intervjun är nu inaktuell, varför jag inte tar med den. Nyligen gjord uppdatering.

Mitoxantrone- Novantrone.

Är ett medel som också ges som infusion mot MS, (liksom Tysabri) och ges bland annat vid sekundärt progressiv MS med skov. Där har kommit rapport om att förkomsten av leukemifall är vanligare än man tidigare trott. Jeffrey C. kommenterar detta. Fallet med Novantrone, exemplifierar vad han talat om med de nya medlen. De är mycket verksamma men medför risker. Här tycks alltså finnas större risker än man såg från början. Båda de allvarliga riskerna (hjärtpåverkan och leukemi) med Novantrone är emellertid fortfarande sällsynta men mer vanliga än man tidigare trott. Det är dock viktigt att följa upp de patienter, som fått denna medicinering.

Nya monoklonala antikroppar som ges som infusion ( Man får medlet i ett så kallat dropp).

Alemtuzumab- Mabcampath har tidigare rapporterats mycket effektivt men det fanns inga nya rapporter på detta möte.



Något av det jag tidigare skrivit om alemtuzumab:

Alemtuzumab är en monoklonal antikropp, vilket är en typ av ämnen som tillverkas genom vad man kallar biological engineering, biologisk ingenjörskonst. Det innebär att man riktar in sig på ett mål, som man vill angripa med sin antikropp.

I frågan om Tysabri var det målet en receptor på hjälpar-t-lymfocyterna. Den receptorn gör det möjligt för t-lymfocyten att fästa vid blodkärlen och genom detta kunna komma in i hjärnan och kunna åstadkomma det inflammatoriska angreppet på nervvävnaden. Genom att blockera denna receptor omöjliggör migrationen av hjälpar-t-cellen in i hjärnan

.

I fallet alemtuzumab är målet också t-lymfocyterna, men här är syftet att antikropparna skall leda till att lymfocyterna förstörs. Medlet är godkänt vid en typ av kronisk lymfatisk leukemi, en cancerform hos lymfocyter.

Monoklonala antikroppar: Genom att spruta in den del av ett ämne som man vill åstadkomma antikroppar mot på möss, bildas mössens immunsystem antikroppar mot ämnet i fråga.( antigenet). Genom att sedan manipulera med dessa antikroppar för att göra dem mer lika de antikroppar som människor har ( humaniserade) får man fram lämpliga monoklonala antirkroppar som kan produceras exakt lika i stor mängd





Forskaren bakom alemtuzumab i MS sammanghang heter Alasdair Coles. På den här bilden kan man se resultaten från en klinisk studie av 22 personer. Det som ser ut som en tät skog är skoven innan behandling. De två röda strecken är tidpunkterna för första och andra behandlingen med alemtuzumab med ett års mellanrum. Man ser således att skogen glesnar betydligt och blir till enstaka träd. Denna studie som bilden kommer från saknade placebokontroller.



Nu redogjorde Alasdair Coles på AAN konferensen 2008 för en treårsuppföljning av en studie där kontrollgruppen utgjordes av personer som fick Rebif. Det är alltså samma studie som Anders Svenningson refererade till på Rikstämman men med ytterligare ett års uppföljning.

Studien gällde personer som haft sjukdomen mindre än tre år.

Beträffande biverkningar var endast måttligt fler biverkningar än Rebif och det var då oftast biverkningar i samband med infusion. Två människor dog i undersökningen varav ett fall hade samband med behandlingen. Det rör sig så om fallet med ITP. Det har sedan kommit ytterligare 5 fall av ITP som alla har kunnat framgångsrikt behandlas. Det finns alltså effektiv behandling mot detta om man upptäcker det.

25% av de behandlade fick en skölkörtelsjukdom. Som också framgångsrikt behandlades.

74% reduktion av skov jämfört med Rebif. Förbättring på EDSS skalan; i fallen med alemtuzumab minskade det med 0,39 medan för Rebif ökade det med 0,38.

För närvarande rekryteras två fas III studier.





På riksstämman redogjorde Anders Svenningsson för vad man då i november 2007 kommit fram till avseende Mabcampath.

Han indelade medlen i tre nivåer; där interferoner och Copaxone var nivå 1. Nivå 2 var då dessa medel sviktade och det var då Tysabri och Novantrone.

I nivå placerade han dels autologa stamcellstransplantationer men också medlet alemtuzumab. Det senare gå grund av att man i fas II studier fått mycket goda resultat. Medlet var 80 % effektivare än Rebif, vilket i sig reducerar antalet skov och storleken på skov med i genomsnitt drygt 30 %. Han nämnde siffran ett skov var 20 år.

Ander Svenningsson talade också om att det hade inträffat ett dödsfall i ITP, idiopatisk trombocytopen purpura, vilket i direktöversättning betyder blåmärken (purpura) som följd av brist på blodplättar(trombocyter) och orsaken till bristen vet man inte (idiopatisk). Som jag förstod det, hade man inte varit observant på att den aktuella patienten utvecklat trombocytopeni, och därför hann man inte insätta adekvat behandling i tid. Det hade inträffat flera fall av ITP senare men där hade man observerat detta och kunnat behandla det. (Alemtuzumab är en monoklonal antikropp som binder sig till ett antigen, en receptor på lymfocyterna och gör att dessa förstörs. Riktigt varför trombocyterna minskar kan vara svårt att förstå då det står i FASS att den aktuella receptorn inte finns på trombocyterna. Kanske finns den på megakaryocyterna från vilka trombocyterna bildas genom avfragmentering. ( Se bild wikipedia) I vilket fall som helst sade Anders Svenningsson att detta var en biverkan som kunde man behandla.



Primär progressiv MS och rituxinab.

Rituxinab- rituxinam har testats på primär progressiv MS, vilket rapporterades. Då man såg på hela gruppen fick man inte fram något signifikant positivt resultat men då man tittade på en undergrupp tycktes medlet vara effektivt för primär progressiv MS. Det är något som håller på att bli mer och mer tydligt med MS. Sjukdomen är olika hos olika personer, och olika personer svarar inte lika på samma mediciner. Här fanns det alltså en grupp med primär progressiv MS som reagerade positivt på rituxinab.

Trevis undrade om det finns något ytterligare på gång mot progressiv MS.

Det diskuterades mycket på mötet varför det finns färre studier inom området progressiv MS. Delvis är detta på grund av att det är lättare att mäta resulteten vid skovförlöpande ms. Det är lättare att räkna skov än beräkning av handikappsutveckling, gångförmåga.

Det tycks också som nuvarande medel verkar bättre vid inflammation. Vid progressiva former är inflammation mindre framträdande, och det handlar mer om nervdegeneration, skada på nerver. De mediciner man har idag fungerar inte på detta. Men om det finns tecken på inflammation fungerar många av medicinerna mot skovförlöpande MS även vid progressiva former, och det var vad man såg i Rituxinab-studien. Det kan tyckas som uppdelningen enligt tidigare kanske inte är helt adekvat utifrån hur behandlingen skall ske.

De studier, som handlar om reparation av nervceller befinner sig mer i sina linda, och är i tidigare faser av läkemedelsutvecklingen.



Benmärgs och stamcellstransplantation

Det finns numera studier gjorda på två typer av transplantioner av transplantat från benmärgen. Jeffrey Cohen:

  • Det finns den mera aggressiva behandlingen där man med starka medel slår ut immunsystemet, och sedan transplanterar man tillbaka benmärgsceller för att utifrån dessa får immunsystemet växa till sig igen. Där är tanken att det sjuka immunsystemet, som ledde till MS skall kunna växa på nytt igen som ett normalt immunsystem. Det fanns en del som var ganska skeptiska till (rädda för) eftersom det är ett så ”aggressivt” behandlingssystem.

  • Men det fanns också studier, där man behandlat betydligt mindre aggressivt med kemoterapi innan man gjorde stamscellstransplantation, och det visade sig att detta fortfarande fungerade vilket väckte uppmärksamhet,

  • Sedan fanns det en helt annan aspekt på stamcellsbehandling där man använder stamceller för att laga de skador som MS orsakat, vilket väckte än mer fascination- men man vet också minst om detta. Jeffrey C. förutspår att det kommer att ske stora framsteg inom området de närmaste åren. (Här finns alltså ytterligare en sak som är intressant om man har progressiva former av MS).



Hittills har det gällt behandling med bromsmediciner och hur man hejdar sjukdomen, men det handlade också om hur livskvalitet kan förbättras för den MS sjuke:


Det handlade bland annat om att man måste fråga mer formellt hur patienterna har det. Neurologer vill gärna fokusera på på hur stark patienten är och hur fort han/hon går, men det finns många fler aspekter som har betydelse, vilket varje MS patient vet men som inte är så uppenbara för läkaren. Detta har kommit fram bland annat genom studierna, där man använt självrapportering om hur man mår, och Jeffrey C. förutspår att sådant kommer att bli vanligt även vid vanliga läkarbesök då man har MS.

En annan sak som hänt är att det har utvecklats en ny och spännande medicin för behandling av symtom, Fampidrin eller 4-aminopyridin, som verkar genom att förbättra nervimpulserna i skadade nervbanor. Detta har visat sig förbättra gångförmåga, syn och styrka. Man har testat medicinen i fas III studier och den är under bedömning för att godkännas som medicin ( och kommer sannolikt i början av 2010 i USA).


Här vad jag tidigare skrivit om Fampidrine:

”Läckage” om Fampridine-SR, som i sin tur stoppar ett annat sorts läckage.

Ett nytt medel för MS, fampidrine-SR som inte är en bromsmedicin, men som kan hjälpa en del med gångsvårigheter, exempelvis vid primär eller progressiv MS. Medlet kommer sannolikt att godkännas i USA snart enligt en artikel som finns på Multiple Sclerosis Resource Center News. Man kommer troligen att godkänna medlet, men med en varningsetikett för att kramper är en biverkan. Papperen från amerikanska läkemedelsverket kommer att bli officiella den 12 oktober, varav man drar slutsatsen att läckage finns både inom svenska polisen som FDA.


Hur verkar medlet?: Man har funnit att nervtransporten förbättras i nervtrådar, axon där myelinet skadats. Det handlar om att jonkanaler för som pga grund av skadan försämrats och som läcker ut kalium. Detta medel täpper till ”kaliumjonkanalerna” vilket gör att nervimpulsen leds bättre. På den här sidan kan man se illustrationer av hur detta sker samt dessutom en kort video. Detta har hos en del av de patienter som varit med i kliniska studier lett till en förbättring av gångförmågan. Kritik har riktats mot medlet att det hjälper i mindre än hälften av de undersökt. I en fas III studie blev förbättringen 25% jämfört med 8,3 % för placebo. I en annan studie blev förbättringen 42 % mot placebo 9, nånting %. Det har också i studierna visat sig att en del patienter var uppvisat jag citerar dramatiska svar på medicinen.


Vilka svarar på behandlingen: Man vet inte detta med säkerhet. Dr Robert Lisak, chef för neurologiska institutionen vid Wayne State University School of Medicine , som deltagit i studien säger att personer som är värmekänsliga sannolikt kommer att få nytta av detta. Uthoffs fenomen försämring av symtom, syn efter stark ansträngning eller ökad värme skulle kunna vara en sådan grupp. Man talar också om dubbelseende i artikel.


Vilka grupper av MS är kandidater för detta medel?:

Alla typer av MS Skovförlöpande, primär och sekundär progressiv MS.



Biverkningar:

Kramper är alltså en allvarlig biverkan. Den var upptill 2 % i en tvåårig studie eller ett kramptillfälle per 100 patientår. Framtill den juni 2008 omfattade antalet patienter motsvarande 1100 patientår som stått på dosen Famidron SR 10 mg x2, och förekomsten av kramp som biverkan motsvarade det som man finner i placebogrupper i långtidsstudier av bromsmediciner skriver företaget i sin information. Det verkar som inte FDA har samma bedömning, om det nu är så att de kommer att ha speciella restriktioner. Man kommer troligen att godkänna medlet med vissa förbehåll, bland annat varningstexter om kramper.



Andra biverkningar:

Biverkan

Verksamt medel (%)

Placebo (%)

Urinvägsinfektion

17,4

8,4

Fall (ramla omkull)

11,7

16,8 *

Insomningssvårigheter

10

1,7

Huvudvärk

9,2

0,8

Fatigue (trötthet)

8,3

4,2

Yrsel

8,3

0,8

Illamående

8,3

0,8

Ryggvärk

5,8

2,5

Balanssvårigheter

5,8

1,7

Övre luftvägsinfektion

5,8

6,7

Ledsmärtor

5

4,2

Näs och svalgbesvär

5

4,2

Parestesier ( myrkrypningar)

5

1,7


Att andelen fall reduceras kan väl inte vara en biverkan??*

Kostnaden blir sannolikt ganska hög har jag läst någonstans, men det finns andra företag som arbetar med liknande medel så företaget får snart konkurrens.


Möjligen kan detta bli en julklapp för amerikaner. Merry X-mas.



Om träning ochrehabilitering

Det fanns även studier som tittade på rehabilitering och återställande av funktion. Man vet nu att med rätt sorts rehabilitering kan man uppmuntra nervsystemet att reparera sig själv, säger Jeffrey C. Här finns något som jag har bara har en känsla av; att man mår väl av träning och kan träna upp nya nervbanor för att förbättra funktionsförmågan rent allmänt är väl känt, exempelvis efter stroke och det gäller givetvis vid MS också. Att man också bättre kan bibehålla funktioner genom träning är väl känt, Det har till exempel gjorts studier av MS patienter, som blivit avsevärt förbättrade på rehabcenter, men vid uppföljning efter ett år har de helt fallit tillbaka till sin gamla funktionsnivå utan att några nya skov inträffat eller liknande. De hade inte heller fortsatt träningen. Jag hade läst detta innan jag var på en rehabiliteringsperiod på Vintersol och hade därför beslutat att fortsätta med den träning jag fått där, vilket jag också gjorde. Efter ett år hade jag bibehållit vad jag fått genom rehabiliteringen och dessutom blivit bättre. Jag har nog successivt förbättrats under ett antal år nu både vad beträffar fysiologiska funktioner såväl som kognitiva . Jag tror nog att en del av detta beror på att jag tränat ganska regelbundet, eller snarare mycket regelbundet. Jag har nog i stort sett tränat varje dag sedan jag kom tillbaka från Vintersol. Jag gjorde så även innan men gick då in för intensivt vilket både utlöste besvär av trötthet och även att jag fick droppfot vid alltför mycket träning i ett. Jag hade inte förstått vilans betydelse ( vila efter bara så kort stund? Neej!) och jag hade inte heller förstått att jag behövde träna funktioner, vad jag hade svårt för etcetera.

Men det kan alltså vara så att träning även kan uppmuntra nervsystemet att reparera sig själv. Jag skulle vilja se forskning om detta. Jag vill minnas att George Jelinek nämner sådana studier på den föreläsning man kan ta del av på hans hemsida.

Daniel som nyligen sprungit New York Marathon är alltså på rätt väg, när han går in för sin träning. Länk till Daniel



Pediatrisk MS, MS hos barn.

Cirka 5 % av alla med MS har en sjukhistoria där symtomen satte igång före 18 års ålder. Om denna aspekt på sjukdomen fanns mycket information på AAN mötet i Seattle. MS hos barn och tonåringar innebär att dessa kan ha alla de symtom som vuxna har, men i tillägg finns det också alldeles egna problem. Problem som har med växande, att hitta sig själv i en tid när kroppen kanske förändras med ilfart, när känslor och emotioner tumlar runt i kroppen, Alla barn, alla tonåringar som blir sjuka ( i vilken sjukdom som helst) får ökad problematik med frågorna som finns där involverade i växandet, utvecklingen, tonårstillvaro etc. Detta måste man också ta med när det handlar om MS hos barn och tonåringar.


Det är också möjligt att eftersom barn är yngre då de blir sjuka, kan man hos dem fånga upp bättre vad som händer i de tidigaste stadierna av sjukdomen. Kanske kan man också lättare fånga faktorer i omgivningen som kan bidra till att man insjuknar i MS. Man ägnar stor uppmärksamhet åt detta i forskningsvärlden. Det fanns mängder av posters ( affisch utställning) med information om detta på mötet.



Slutligen frågade Trevis om deltagande i kliniska försök. Detta är ju nödvändigt för att man skall kunna utveckla behandlingen av sjukdomen. Jeffrey C. säger att det är viktigt att man går igenom och ställer frågor om undersökningarna innan man skall delta. Risker? Kan den aktuella terapin förväntas ha effekt. Kan jag lära mig något? Kommer det att bli problematiskt, är centret för studien långt borta? Etc... På den amerikanska websajten clinicaltrials.gov. finns en lista över vilka undersökningar som pågår. Jag tror att där finns med även om ställen i Sverige deltar. Jag tror jag har sett denna information på svenska också. Kanske var det på MS sällskapet sida.Tyvärr lyckas jag inte hitta det nu.

torsdag, november 12, 2009

Uppdatering om Tysabri.


Källa MSRC news- se länk i marginal eller klicka


Sammanfattande om Tysabri





I slutet av september hade knappt 61 000 personer använt Tysabri totalt i hela världen. Vid sammanräkning av antalet fall som insjuknat i hjärninflammationen PML som en iverkan av Tysabri var detta antal 24., varav fyra dödsfall. Den europeiska läkemedelmyndigheten EMEA har också meddelat att man kommer att göra en översyn av nyttan gentemot riskerna med medicinen utifrån dessa nya fakta.. Företagen Biogen Idec och Elan Pharmaceuticals har också uppdaterat sina etiketter på förpackningarna och också behandlingsråden till de som skriver ut medicinerna.
Några punkter
1.det tycks som att risken för PML ökar med den tid patienten har använt medicinen. Första tiden är risken lägre än som angavs tidigare 1/1000 medan efter 2 år är risken denna. Det finns inte information om hur risken är vid 3 år. Idag har 2000 personer haft behandlingen i över 3 år. De fall som fått sjukdomen hade haft behandling mellan 1 till 3 ½ år.
2.PML symtom utvecklas snabbt / dagar till veckor/, där symtomen kan vara beteende- och personlighetsförändringar, minne och tankeförmåga, orientering till tid och rum och konfusion, kramper, tilltagande svaghet på en sida, synstörningar. Om man tar Tysabri och får nya, icke vanliga ( för sig själv) symtom skall man omedelbart kontakta sin behandlande läkare,
3.De som haft PML hr utvecklats olika. En del har återhämtat sig väl och är i arbete medan andra är sängbundna och behöver hjälp med de dagliga aktiviteterna= ADL ( klä sig, sköta hygien, äta etc). Det tycks som att där man upptäcker och behandlar tidigt blir utgången bättre.
4.Man har tidigare trott att om det finns tecken på aktiva MS härdar på magnetkamera (i form av gadoliniumförstärkta lesioner) skulle detta utsluta PML. Så ser man det inte längre. Man har också tidigare trott att om det virus som orsakar PML inte finns i ryggmärgsvätskan skulle detta utesluta PML. Så är inte heller fallet.
5.Man har heller inte kunnat finna några tecken hos den enskilda, symtom eller prover mm som ökar risken för att insjukna, med undantag av att hälften av patienterna har någon form av immundämpande medel som Novantrone och några mer ovanliga.
6.Någon specifik terapi finns inte Behandlingen stoppas omedelbart och man försöker återställa immunfunktionen. De flesta av patienterna har behandlats genom man renar blodet från Tysabri ex.vis genom byte av blodplasma. Medan PML håller på att läka ut uppträder ett annat syndrom i hjärnan som har med att immunssystemet återhämtar sig att göra , kallat IRIS, och där har man ibland behandlat med kortison intravenöst vilket lett till förbättring.

En ny djurmodell för multipel skleros:


Sjukdomen MS drabbar hjärnan och ryggmärgen vilken gör svår att beforska direkt i de aktuella områdena, eftersom dessa är känsliga för in/angrepp och därmed också väl skyddade av olika vävnader. Forskarna är i stor utsträckning hänvisade till djurmodeller,. De vanligaste modellerna görs på möss och råttor. Sådana MS modeller kallar man experimentella autoimmuna hjärn /ryggmärgsinflammation ( experimental autoimmune encephalomyelitis=EAE ) Hittills har man enbart kunnat framkalla sjukdomen genom injektioner av olika preparat, och det finns olika preparat som kan ge lite olika former av sjukdomen.

Forskare vid Max Planck Institutet för neurobiologisk forskning i Martinsried har tillsammans med ett internationellt forskarlag tagit fram en musstam som spontant utvecklar en MS liknande sjukdom utan att man behöver ge några injektioner eller ämnen. Man skriver i en pressrealease att detta är viktigt på grund av att sjukdomen MS utvecklas spontant hos människan. Detta är ju lite tveeggat eftersom man ju inte vet med säkerhet att så är fallet, ungefär 25-30 % har man funnit vara ärftligt betingat men övriga procenten kan vara följder av omgivningsfaktorer.


En sak man funnit med denna modell är bland annat att B-lymfocyterna tycks spela en viktigare roll än man trott tidigare. B lymfocyterna är den form av lymfocyter, som bland annat ger upphov till antikroppar. B-lymfocyterna har till skillnad från T-lymfocyterna inte bedömts ha en lika viktig roll vid MS som dessa. Här har man i denna djurmodell funnit att ”mus MS” inte utvecklas hos möss som saknar B lymfocyter.



Faktaruta

T och B lymfocyter bildas via lymfoblaster ur blodstamceller. Hos T celler sker en del av mognaden via thymus, därav kommer namnet T-lymfocyter. B-lymfocyter kallas så därför de hos vissa djur mognar i ett organ som kallas bursa Fabricii. Denna bursa finns inte hos människan men motsvarande mognad sker i lymfvävnad bland annat i buk.


Vissa T-lymfocyter är mer aggressiva än andra. En grupp av dessa special T celler attacker ett protein som kallas MOG och som finns på ytan av hjärncellerna ( MOG = myelin?? vilket var känt sedan tidigare . Till forskarnas förvåning fann man nu att möss som saknade proteinet MOG utvecklade sjukdomen, Det visade sig att dessa T-celler som angrep MOG som ett främmande ämne och kunde angripa ett helt annat protein i hjärnan. Det fanns till och med T-lymfocyter som kunde angripa 3 olika protein, och detta skulle kunna vara förklaringen till att vissa T celler är så agressiva.

Stämmer detta med hur det fungerar vid sjukdomen MS , och om man lyckas identifiera dessa specifika aggressiva T celler skulle det kunna öppna vägar till smalare behandling som endast tar de aggressivaste T celler och sparar de som inte verkar skadande. Det skulle kunna leda till en mer biverkansfri behandling.


söndag, november 08, 2009

Se T-lymfocyterna krypa genom blod-hjärnbarriären.

Källa: press release Max Planck Society

Nu kan man se när T-lymfocyter medelst krypande rörelser i blodkärlen kan ta sig ut i hjärnans nervvävnad. Forskaren Ingo Bartholomäus m fl vid Max Planck Institutet för neurobiologi i Göttingen har fångat skeendet då T-lymfocyterna lämnar blodkärlen. Bland att genom att använda långa expositionstider fann man att de lämnar ett spår av sitt krypande på mikroskopiska bilder i specialmikroskop ( two photon microscope). Man har fäst ett fluoriscerande ämne på t-cellerna och kan se deras krypande som gröna spår i levande vävnad från råttor.




Skyddet av hjärnan och ryggmärgen, dessa för oss så viktiga delar, måste vara starkt. Därför omges dessa delar av extra starka skyddsmurar, den så kallade blodhjärnbarriären, BBB, vars funktion är att styra vad som skall släppas in i hjärnan och vad som skall stängas ute. Lymfocyterna som kan angripa den egna vävnaden, i fallet MS, myelinet som omger nervutskotten, skall definitivt hållas ute. Däremot måste ibland t-lymfocyter in, det visar inte minst om man lyckas stänga ute t-lymfocyterna alltför effektivt. Den biverkan man får vid Tysabri beror på, att man lyckas för bra och stänger ute immunceller som skall ta sig an det virus som orsakar PML/progressiv multifokal encefalopati. Här är ett av problemen med att ta fram mediciner som ingriper så aktivt i immunsystemet. Sedan ett 30-tal år tillbaka har man vetat att t-lymfocyter kan ta sig in i hjärnan och angripa den egna hjärnvävnaden, men det har varit ett mysterium hur dessa lyckas passera skyddsmuren, blodhjärnbarriären,

Skyddmuren utgörs av kärlväggarna i blodkärlen, som finns i de hinnor som omger hjärna och ryggmärg. Dessa är förstärkta så att inte främmande och potentiellt farliga enheter typ mikroorganismer men också immunceller, giftiga ämnen skall kunna fritt passera gränsen in i hjärnan. Detta gör att bland annat att alla mediciner inte kan ta sig in i hjärnan. Det är viktigt vid exempelvis smitta med Borrelia, den fästingburna smittan som i vissa fall tar sig in i hjärnan. Där kan inte vanligt penicillin klara av bekämpningen då hjärnan angripits eftersom det inte klarar passera hjärnbarriären, utan där måste medicin ges av annan typ.

Vid multipel skleros är således problemet att t-cellerna lyckas ta sig in i det centrala nervsystemet för att där gå vidare med att angripa myelinet, den del av nervvävnaden som bildar en isolerande skida kring nervutskotten. Nu vet man alltså till en del hur detta sker, åtminstone har man fäst det på bild.

Här kan man se en kort video där T-cellerna /fröna kryper längs blodkärlen röda.

T-cellerna använde flera steg i processen där de tog sig in i nervvävnaden. I blodkärlen flöt dessa t-lymfocyter omkrin normalt. De kunde kortvariga stunder fästa sig i kärlväggen, och där rullade de vidare i samma riktning som blodet ibland lossnade de och flöt vidare i blodet. Men när väl dessa t-lymfocyter nått hjärnan och ryggmärgen ådror blev det annat ljud i skällan, och fler och fler celler började fästa vid kärlväggarna och forskarna kunde nu se hur t-lymfocyterna började med sina krypande rörelser. Cellerna utförde aktiva rörelser mot blodströmmen. Det kunde ta mellan några minuter till flera timmar innan cellerna lyckades krypa igenom blod-hjärn barriären. Ibland misslyckades de och sveptes med i blodströmmen igen medan åter andra lyckades pressa sig in i nervvävnaden. T-cellerna fortsatte sedan sitt letande beteende inne i hjärnvävnaden i närheten av blodkärlen. Inom en tid kom de då i kontakt med andra celler, bland annat så kallade fagocyterande celler som ”äter” upp, oskadliggör så kallade fiende. När t-cellerna mötte en så kallad fagocyt bildade t-cellen och fagocyten ett par. T cellerna måste för att bli aktiva komma i kontakt med en fagocyt; fagocyterna innehåller delar av vad de ätit upp, och dessa delar s.k. antigen kan de visa upp för T-lymfocyterna så att dessa skall kunna veta vad som är fiende och som skall angripas. T-cellerna aktiveras därigenom. Man vet detta sedan tidigare men nu kunde man se hur det skedde och det var alltså i närheten av blod-hjärnbarriären, nära blodkärlen. Och först efter att t-cellerna aktiverats kan de börja agera och släppa fri signalsubstanser som påverkar andra immunceller, stimulerar dem till olika angrepp, t.ex. antikroppsbildning. Aktiveringen av t-cellen tycktes också vara avgörande signal till en invasion av immunceller, enligt en annan forskare Alexander Flügel som hade översyn över studien och som är chef för institutionen för experimentell och klinisk neuroimmunologi vid Universitetet i Göttingens medicinska center..

Man hade också möjlighet att studera hur några av de monoklonala antikroppar som används vid behandling av MS leder till att t-lymfocyternas krypande upphör. Förmodligen var väl Tysabri en av dessa antikroppar och man har vetat att denna antikropp fäster på T-lymfocyterna och förhindrar att de kan klara passagen in i nervvävnaden förbi BBB. Nu såg man här att den monoklonala antikroppen förhindrade t-cellerna att krypa.

Ytterligare en liten del i kartläggningen av sjukdomen MS utveckling har skett. En liten del- men många bäckar små blir en liten å som till slut blir... …



lördag, november 07, 2009

Nordsydgradienten och ”autoimmuna*” sjukdomar:

*autoimmun, sätter det inom citationstecken , eftersom begreppets relevans fortfarande diskuteras kring exempelvis MS. Att immunsystemet är inkopplat torde ingen ha något att invända mot.

I senaste numret av läkartidningen finns en artikelserie med temat IBD, inflammatory bowel disease, ( inflammatoriska sjukdomar i tarmen) varav en artikeln har titeln IBD ökar starkt, skriven av Annika Brinkberg-Lapidus vid Mag-tarmscentrum Ersta sjukhus. Man har på ett antal håll i världen följt upp förekomsten av både Crohn sjukdom och ulcerös colit och funnit en klart ökning av antalet fall. I läkartidningens artikel finns bilder som åskådlig gör incidens för både Crohn och ulcerös colit mellan 1943 till 2003 där man ser att sjukdomen klart blir vanligare. Idag har mellan en 0.5 till 1 % av Sveriges invånare en sådan diagnos, vilket innebär att flertalet allmänläkare kommer i kontakt med dessa sjukdomar.
Vad som är intressant är också att det finns en nord-sydgradient av sjukdomarna, där förekomsten är klart vanligare i nordliga länder contra sydligare. Tidigare fanns inga ” sydliga”länder med hög incidens av IBD men det har kommit rapporter från Nya Zeeland som visar att det fanns en högre förekomst där. Nya Zeeland kan man sägas likna nordligare länder beträffande klimat och soltillgång- därmed d-vitamin- på vintern. Det är dock inte helt enkla samband vilket bland annat förhållandena i Israel visar, där östeuropeiska judar har mera av sjukdomen än judar från sydeuropa och nordafrika.

Om orsaker
När man i artikeln diskuterar orsaker kommer man inte fram till några säkra orsaker till sjukdomen, man skriver att förändrade miljöförhållanden kan ha bidragit till ökningen, man diskuterar hygienhypotesen som orsak.
För inte så länge sedan skrev jag om en studie som tydde på samband mellan konsumtionen av omega 6 samt ulcerös colit. Jag tycker inte heller att man när det gäller sjukdomar där man ser en nordsydgradient kommer ifrån frågan om d-vitamin spelar en roll.
Rökning ökar risken för att insjukna i Crohns sjukdom enligt studier men minskar risken att insjukna i ulcerös colit. ( Man undrar om det inte där finns någon sorts mellanliggande variabel som kan förklara detta, men det kan ju också vara ett sant förhållande som beror på något i rökningen. Detta är ju något som inte kan besvaras med kontrollerade studier, eftersom man knappast kan göra studier med att be människor röka).
Ändrade miljöförhållanden finns också bland diskussionerna om orsaker, liksom vissa infektioner med exempelvis mycobacterium paratuberkulosis.
Beträffande föda diskuteras ökat intag av raffinerat socker.

I artikel diskuteras också att användning av alternativ/komplementär medicin är vanligt och det finns också en lista över olika sådana terapier och vad man funnit. Se artikel.

Beträffande d-vitamin och IBD gjorde jag en sökning på google och fann detta.

torsdag, november 05, 2009

Låg dos naltrexone- low dose natrexone LDN


Det har gjorts en studie på djurmodellen av MS EAE och behandling med lågdos av morfinantagonisten naltrexon. Detta är ju en medicin som används av patienter med MS och med andra diagnoser som behandling och det berättas att det hjälper. Emellertid finns inte mycket forskning på det.
Nu har man gjort en studie på möss med mus MS. Det var tre olika grupper en som fick högdos naltrexon, en som fick lågdos Low dose naltrexone = LDN och en fick placebo. Det visade sig att de som fick högdos och placebo inte hade någon skillnad i neurologiskt status eller hur det såg ut lokalt i vävnaden för inflammationen.
Alla med lågdos naltrexone hade spår av sjukdomen i vävnaderna men de hade inga kliniska symtom. Dessutom var tecken på demyelinisering mindre och även påverkan på astrocyter.

Det är också som lågdos naltrexone används vid MS. Denna studie gör att det finns skäl att gå vidare med studier på människor. Enligt Helen Yates som är chefstjänsteman vid MSRC finns många människor med MS som använder LDN världen över för olika problem som urinträngningar, spasmer och sömnproblem. Jag läste detta på MSRC förra månaden.( 29/10) Kan tyvärr ine hitta forskarna nu, där jag befinner mig på ett internetkafé. Det stod även mer att läsa om LDN denna månad.


söndag, november 01, 2009

Nytt ljus på hur kost kan påverka inflammatoriska sjukdomar

Fibrer motverkar inflammation.


Fibrer är delar av föda från växter, som passerar en stor del av matsmältningskanalen utan att förändras. I tjocktarmen angrips de av tarmbakterier och slutprodukterna blir energi och föreningar ända som kortkedjade fettsyror. Fibrer mot förstoppning men även mot inflammationstillstånd i tarmen anses bland annat verka som bulkmedel, dvs utfyllnadsmaterial som normaliserar avföringens konsistens, men de tycks även ha en antiinflammatorisk verkan. Bulkmedel finns som mediciner, men finns i naturlig föda från växtvärlden.
Kosttillskott med så kallade probiotika tillför mag-tarmkanalen bakterier som skall återställa bakteriefloran till den normala. En sådan normalflora av bakterier är viktig för att matspjälkningen skall fungera optimalt. En balanserad tarmflora tycks verka antiinflammatoris och probiotika misstänks kunna lindra symtom på inflammatoriska sjukdomar som astma eller reumatoid artrit. Nu har forskare i Australien identifierat en väg i kroppen, där nedbrytningsprodukterna av fibrer påverkar immunsystemet. En rapport om detta publicerades i tidingen Nature den 28 oktober.
Det är professor Charles Mackay vid Garvan Institute och Medical researh och forskaren Kendle Maslowski som visat att proteinet GPR43 uttrycks på immunceller fungerar antiinflammatorisk då det binder till sig de kortkedjade fettsyrorna från fibrerna. GPR43 är alltså en så kallad receptor för de kortkedjade fettmolekylerna.

I och med detta tycks man ha funnit en grundläggande mekanism avseende hur diet kan påverka immunreaktioner och inflammationer. Bakgrundsteorin är bland annat att dietförändringar som kommit med den västliga livsstilen ökar inflammatoriska sjukdomar som astma, typ I diabetes och andra autoimmuna sjukdomar. Här finns en av de möjliga bakgrunderna till detta. Den västvärldens kost har ofta låga halter av fibrer.. Den kost man äter påverkar direkt bakteriehalten i tarmen. Då man ändrar diet ändrar man de bakterier man har i tarmen, säger forskaren Kendle Maslowski.
Troligen har man här förklaringen till att om man snabbt går över till mera grönsaker,fibrer kan det uppstå problem med att man känner sig uppblåst och får problem med gasbildning. Det är därför klokt att smyga in förändiringar i dieten. Likaså kan det ske förändringar avföringsvanor som förstoppning och liknande om man drar ner drastiskt på fibrer. Och en del av vad som händer är alltså en påverkan på de kortkedjade fettsyrorna, som bildas ur fibrer med hjälp av vissa bakterier. Dessa binds då inte i samma utsträckning till immunceller, där en sådan bindning verkar immunhämmande. Professor Mackay uttrycker sig så här: utan denna bindning ”are the immune cells going awry”, immuncellerna går tokigt och vilset fram, kanske angriper egen vävnad som vid autoimmuna sjukdomar.
Man har tittat på möss som saknar GPR 43 genen och alltså inte kan uttrycka proteinet på immuncellerna. Det är alltså möss, där man ”slagit ut” genen i fråga. S.k. knockout möss, för vilket Nobelpriset delades ut för några år sedan. Undersökningen visade att mössen hade ökade inflammationer och sämre förmåga att utsläcka en inflammatorisk reaktion på grund av att immuncellerna inte kunde binda den kortkedjade fettsyran.. I en annan studie som omnämn tittade man på hur olika dieter påverkade nivåerna av dessa fettsyror. Överviktiga personer sattes på tre olika diet med högt, medel och lågt innehåll av fibrer. Man fann ett direkt samband mellan nivå av kolhydrater ( fibrer) och halten av kortkedjade fettsyror.
Utifrån dessa studier kan man kanske dra slutsatser om att man bör äta mindre ” processad” föda där det inte finns så mycket kolhydrater i form av fibrer men väl andra typer av socker. Frukt, grönsaker, nötter, fullkornsprodukter.
Således en ny aspekt på dietfrågan. Den stämmer väl överens med Swanks och Jelineks diet, men sämre med extrem låg kolhydrat-höga fetter dieten.