Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

torsdag, oktober 02, 2014

Om bromsmediciner



Ungefär 2/3 av de med skovförlöpande MS som ej stått på behandling med immunmodulerande medel utvecklar sekundär progressiv MS med fortskridande försämring. ( Från Medscape Education med titeln Novel Therapies for MS, Part 1 The science and impact of Oral MS Therapies). 10-15 procent har primär progressiv MS. Efter 15 år behöver cirka hälften av dem utan behandling någon form av assistensmedel för att röra sig. Under senare år är erfarenheterna att utvecklingen varit mer positiv och människor har blivit mindre handikappade troligen som en följd av de bromsmediciner som ges vid skovförlöpande MS (RRMS). Syftet med behandlingen är bl a att förebygga skov, förebygga att ny pållagring av handikapp sker i samband med skov samt att inflammatorisk aktivitet skall minskas ( MRI). Ännu finns ingen godkänd bromsmedicin för progressiva former av MS ( dock finns inslag av inflammation hos en del patienter med progressiv MS och dessa skall behandlas). Akuta skov behandlas med högdos kortison under 3-5 dagar. ( Jag är lite frågande till varför så kort tids behandling eftersom jag av andra skäl fick längre tids kortisonbehandling efter vilket min droppfot försvann för tio år sedan och den har hittills inte återkommit. Min behandling motsvarade mer den man ger vid polymylgia rheumatica vilket är betydligt längre tid. ) Det finns dessutom symtomatisk behandling mot spasticitet, fatigue, urinblåsebesvär med mera vid ex.vis progressiv MS.

Första linjens behandling
De tidigaste bromsmedicerna betainterferon samt Copaxone minskar i genomsnitt skovamntal, lesionsstorlek mm med 30 procent och har även en begränsad effekt på ökning av handikapp. Dessa är de vanligaste terapierna fortfarande men har alltså begränsad effekt och en hel del slutar på grund av biverkningar . Det finns nu erfarenheter från personer som haft betainterferon i 21 år.

Andra linjens behandling
Infusionsterapier:
Mitoxantrone, Tysabri och Lemtrada (alemtuzumab) samt en del under prövning. Alla dessa medel är högt effektiva men man begränsar användning till om betainterferon el Copaxone sviktar eller då den inflammatoriska aktiviteten bedöms hög. Här håller kanske en förändring att ske. Många förespråkar en remissionsbehandling initialt för att minimera skadorna. För Tysabri finns bl a välkända hjärninflammationen PML men även flera andra biverkningar. För Lemtrada gäller att trombocyterna kan minska ITP ( påverkar levringsförmågan och är potentiellt livshotande men behandlingsbart) 1 procent, Goodpasture syndrome ( bl a njurpåverkan behandlingsbart) 0,3 procent samt sköldkörtelpåverkan i en tredjedel av fallen ( behandlingsbart). Mitoxantrone ger hjärtpåverkan över en viss sammanlagd dos, samt kan som komplikation ha akut leukemi också behandlingsbart. Sammantaget gör det här att man söker efter effektivare mediciner med färre biverkningar. Där kommer bland annat bromstabletterna mot MS in.

Bromstabletter mot MS
Gilenya ( fingolimode) blockerar S1P receptorer, vilket i praktiken innebär att de bromsar selektivt lymfocyternas förmåga att lämna lymfknutorna och komma ut i blodomloppet och vidare passera blodhjärnbarriären. Eftersom de bromsar selektivt kan en del för immunförsvaret viktiga lymfocyter passera. Men dessa S1P receptorer finns också innanför blodhjärnbarriären på neuron, gliaceller, oligodendrocyter ( myelinbildare) mm vilket innebär att fingolimode kan ha en nervskyddande effekt (neuroprotektion, djurstudier).
Gilenyas effekt på skovfrekvens tycks vara 54-60 procent på djurstudier dvs bortåt dubbelt så hög som betainterferon och Copaxone, FREEDOMS Study. Även påverkan på progressionen sågs, en minskning med cirka 30 procent efter två år.
Bieffekter av Gilenya var påverkan på hjärtat ( förlångsamning av hjärtfrekvens initial, något som gör att man skall EKG övervakas initialt plus att en del patienter med vissa rytmrubbningar inte skall behandlas/ borde väl gå att förebygga med pacemaker/). Förhöjt blodtryck, förhöjda leverenzymer är andra biverkningar och förändringar på gula fläcken i ögonbotten -macula ödem. I en annan studie fann man basalcellscarcinom ( en behandlingsbar cancer) lågt antal vita blodkroppar ( i viss mån en önskad effekt) samt bältrosinfektion ( herpes zooster).
I en studie jämfördes betainterferon och fingolimode och man fann där att fingolimode var effektivare. I den högre dosen som användes i dessa försök fann ett par mycket allvarliga infektioner med varicella zooster ( vattkoppor med hjärninflammation och samt herpes simplex hjärninflammation).
Erfarenhet: I januari 2014 hade 84 000 patienter fått medicinen och antalet patientår var 118 000, vilket innebär att man nu har en gedigen erfarenhet av Gilenya.

Aubagio (teriflunomide) godkändes 2012. Det är en metabolit från leflunomid som används mot reumatoid artrit och psoriasis. Detta preparat har 2 miljoner patientår bakom sig. Men teriflunomid är alltså en utveckling ur det.
Verkan teriflunomide påverkar ett enzym med följdverkningar vissa lymfocyter .
En studie, TEMSO har visat att dess effekt på årliga skov är ungefär som betainferon och Copaxone, dvs cirka 30 procent. I en högre dos påverkade teriflunomide progressionen jfr med placebo. Det var också en minskning av gadoliniumförstärkta lesioner på MRI.
Biverkningar: diarrer, illamående, håravfall vilka sällan ledde till att man avbröt behandlingarna. Ett leverenzym kunde vara förhöjt. Medlet leflunomid kan ge allvarliga leverskador och man varna för det vid Aubagio. Hittills har man ej sett något sådant,
En annan studie TOWER visade ungefär samma. Likadant studien TOPIC.
25000 personer använder Aubagio.

Tecfidera ( BG-12, dimetylfurat), det verksamma ämnet har sedan 1959 använts mot psoriasis och är det mest använda medlet mot svår psoriasis i Tyskland. Det som berättar allt i denna artikel är tyske läkaren Mattias Buttman vid universitet i Würzberg. Han bör alltså känna preparatet väl. BG-12 aktiverar en biokemisk väg som tros som teoretiskt skulle kunna verka välgörande vid inflammation och degeneration i nervävnad bland annat genom att motverka oxidativ stress. BG-12 blockerar också Nfkappa B vilket kan motverka inflammation.
Effekt: Cirka 50 procent reduktion av årliga skov jämfört med placebo. ( Define studien).
Bieffekter: rodnadsproblematik, diarrhea, illamående, smärtor i övre del av mage, minskade lymfocyter och höja leverinzymer samt äggvita i urin.

En farhåga man har med Tecfidera är PML dvs samma biverkan som vid Tysabri. Man har sett fyra fall vid behandling av psoriasis. Man rekommenderar därför att man följer vita blodkroppar noga.

35ooo använder idag Tecfider mot MS.

2 kommentarer:

  1. Anonym10:04 em

    PML är en biverkning som många av oss MS patienter är rädda för när vi får Tysabri. Nu när Tecfidera dyker upp med nästan inga biverkningar alls att oroa sig för så skriver du nu att PML kan tänkas vara en riskfaktor även för Tecfidera. Även om det nu är samma verksamma ämne så måste det väl ändå finnas skillnader mellan Tecfidera och Psoriasismedicinen och vid behandlingen. Min vårdkontakt sa att vid psoriasis så har patienterna som fått PML dels fått oerhört stora doser av den verksamma substansen men deras behandling hade också föregåtts av annan behandling som gett dem nedsatt immunförsvar, t.ex. mediciner för cancerbehandling. Vid studier av Tecfidera borde man väl rimligen ha känt till PML biverkningarna från psoriasismedicinen. Min tolkning är därför att man inte kan sätta likhetstecken mellan psoriasismedicinen och Tecdiifera, Det kan finnas andra faktorer inblandade också om man får tro tillverkaren i deras uttalanden. Det finns trots allt inget fall av PML i de kliniska prövningarna (ej heller senare) medan det för Tysabri fanns fall med PML redan i de kliniska prövningarna.Ur den aspekten så verkar Tecdifera bättre än Tysabri. Så tror du att "farhågan" kan komma att bli verklighet någon gång för en farhåga är väl ändå bara en spekulation utan vetenskaplig grund?
    Stort tack till dig Sune för att du skriver och håller oss andra informerade!

    SvaraRadera
  2. Ju längre man håller på med en behandling desto mer erfarenhet får man av ett preparat och det är givetvis rätt att de 35 000 personer som står/ stått på Tecfidera är betydligt större material än de två det som fanns avseende natalizumab då man upptäckte första fallen med PML. Dock var det så att i början hade man även med natalizumab sett det vid kombination av medicinering med beta-interferon dvs annat immunpåverkande preparat.

    Men den erfarenhet man har av Tecfidera är således mycket större. Samtidigt är det i början då ett preparat godkänts som man lär känna det bäst. Då kommer det in patienter som har andra sjukdomar, haft andra behandlingar – något som man i studierna vanligen inte har med. Man får man väl inte heller bortse från att i både DEFINE studien och CONFIRM studien fann man en sänkning av lymfocythalten och därför är det nog klokt att man följer lymfocyterna, vilket ju också skall göras då man står på denna behandling. Källa Medscape CME Novel Therapies for MS: The Science and Impact of Oral MS Therapies
    Så jag håller om att ur "den" aspekten så förefaller Tecfidera avsevärt bättre än Tysabri och förhoppningsvis kommer inga fall av PML.
    Hälsningar
    Sune Ö

    SvaraRadera