Behandlingsdiskussion från ECTRIMS 2013

Den stora frågan vid ECTRIMS kongress i Köpenhamn handlade om behandling och diskussion om behandling. Och det var en del frågor där man hade divergerande uppfattningar dvs tyckte olika. Det var ett internationellt möte och det finns olika förutsättningar i olika länder. I USA är fler läkemedel godkända än i Europa vilket kan ha betydelse men det är också lite olika uppfattningar. Medscape intervjuade sex stycken experter. (Källa Medscape)

ECTRIMS är föekortning för European Congress for Treatment and Research in Multiple Sclerosis.

Medlet Alemtuzumam- Lemtradas godkännande innebär att det kommit ett nytt högeffektivt medel på marknaden.

Användning av tabletter:

Det andra nya ( relativt nya) är att det nu finns flera medel i tablettform. I diskussionen om användningen sa en av neurologerna dr Timothy Vollmer från Denver att han numera i stort slutat med att skriva ut medicinerna interferon och copaxone och i stället ger av de tabletterna som förstahandspreparat och det är först om det finns samexisterande sjukdomar som gör att man inte kan ge dem som interferon el copaxone är aktuella. Han bytte också ut interferon el Copaxone mot tablettpreparaten. Vollmer satte också in Tysabri i första hand om patienterna var JC virus negativa, dvs mycket liten risk för PML.

Vad jag förstår finns ett fall som fått PML av de som varit JC negativa. Det var bara ett prov taget och det förekommer att provet inte alltid ger det korrekta svaret. Därför skall alltid tas två prov.

Uppfattningen hos flera var att de orala medlen( tablettmedlen) är lite effektivare än interferon och copaxone.

Flera andra stod för en försiktigare regim och om man mådde bra på medicinerna ändrade man inte och man använde också interferon el copaxone som förstagångspreparat. De betraktas som måttligt effektiva och med få biverkningar.

Tysabri och den nya medicinen alemtuzumab (Lemtrada) är mycket effektiva men med allvarligare biverkningar. Flertalet av de tillfrågade såg Lemtrada och Tysabri som alternativ om förstahandspreparaten sviktade.

Tablettmedlen något effektivare än copaxone och interferon

Fingolimod ( Gilenya , Novartis ) : Studier visade en 38 % till 52 % reduktion av återfallsfrekvensen vs låg dos interferon - beta 1a ( Avonex ) . Orsakar tillfällig långsam hjärtverksamhet och skall övervakas vid första dosen. Olämpligt vid vissa hjärtrytmrubbningar. Oftalmologisk undersökning rekommenderas för makulaödem .

BG - 12 ( Tecfidera , Biogen Idec ) : Minskade återfall med cirka 50 % jämfört med placebo . Viktigaste biverkningar : hudrodnad och magproblem. ( Det nämns också att det misstänks förekommit fall med PML hos patienter som fått Fumaderm mot psoriasis.)

Teriflunomide ( Aubagio , Genzyme / Sanofi ) : minskar skovrisken med ca 30 % jämfört med placebo . Biverkningar som illamående och diarré , förhöjda nivåer av leverenzymer ( vilket också finns vid interferon) , håravfall och förlust . Kontraindicerat vid graviditet .

Tidig behandling

Något som man tycktes vara eniga om var tidig behandling. Det redovisades en studie med Aubagio som skulle ges till de som inte har en definitiv MS, dvs CIS. Det var ett gott resultat där det minskade el fördröjde diagnosen definitiv MS. Det visade sig också att de som fick medicinen från början klarade sig bättre än de som fick senare i förloppet. ( även om de från början var kliniskt sämre).

Aggressiv behandling från början eller försiktig inledning:

Detta kommer kanske bli den stora frågan i framtiden. Två av forskarna och läkarna förordrar en aggressiv behandling från början för att minska framtida handikapp. En av dem är Alastair Compston som är en av de två som fört in Lemtrada ( alemtuzumab) på arenan men han har inga aktier i företaget utan har tvärtom reagerat på kostnadsförändringarna då man började med medlet mot MS. Han säger:

Den konventionella synsättet är att använda alemtuzumab som andra linjens preparat där patienterna misslyckas på β-interferoner/Copaxone eller de med mycket aktiv sjukdom . Jag tror det är fel väg. Behandlingskulturen har tidigare varit att inte använda de mest effektiva medlen tills allt annat har misslyckats, vilket medför en risk för att vänta för länge och riskera att förlora funktioner.. Vi börjar inse att när patienterna kommer till avancerad stadier det är för sent , och att tiden för att ingripa med mycket effektiva terapier är i ett tidigt skede . Den moderna synen på MS behandling är att man måste ingripa effektivt och tidigt.

Det finns allvarliga biverkningar med Lemtrada säger han, men samtidigt är de hanterbara. Han avser då tre autoimmuna sjukdomar: Graves sjukdom ( sköldkörtel) , idiopatisk trombocytopen purpura (blodplättar minskas), och Goodpasture syndrom ( njursjd) Men samtliga är behandlingsbara hos flertalet patienter, säger han.

Vollmer som också är för en aggressivare behandling från början säger att med provtagning är även Tysabri ett säkert preparat. 

 

Två av sex intervjuade specialister, forskare och också behandlande läkare är för denna aggressivare behandling medan fyra är mera försiktiga och tveksamma.

Sen har vi också den behandling med autolog stamcellstransplantation som Jan Fagius talat om tidigare i år- där man nu fått mer erfarenhet och planerar att forska på ytterligare fall och vidga det patientspektrum som skulle kunna behandlas.

På Multiple Sclerosis Research Blog har man en bildserie som hävdar just att tidig aggressiv behandling är att föredra:
Kontentan kan sägas finnas i denna bild:

Här finns bildserien

Early aggressive Treatment in MS from Gavin Giovannoni