Mindfulness och attityd till att vara sjuk

Man behöver inte vara bra-ig. ( inte ens lagom)

det räcker med att vara. Jag har funderat lite över Mary Olivers dikt Wild Geese.

Man behöver inte krypa på knäna för att urskulda sig, för att vara. Det räcker med att uppleva att man är, är i ett sammanhang. Det finns i själva verket lika starkt som den där urkraften som får gässen att skria, det är dags att dra. Det är kanske samma krafter som jag hör varje morgon då fiskmåsarna konserterar från uthustaken.

Det här med att vara bra-ig, det har vi fått lära oss tidigt och sedan lär vi oss mer och mer av det och allt som inte är så där vädigt bra-igt det stoppar vi i den osynliga säcken vi begåvas med som småbarn för att stoppa in allt som inte väcker andras behag. Med åren kan den säcken bli ganska tung. Poeten Robert Bly har konstruerat den bilden av vad som händer då vi socialiseras.Jon Kabat-Zinn tar upp det på ett inspelning med guidad meditation, som jag lyssnar på. (Egentligen skulle man kanske säga lyssna till, för det skall väl vara ungefär som att lyssna till hjärtats inre röst). Han säger, att vad som händer under meditationen är bland annat att det kommer upp en del ur den svarta säcken, och man bara sitter där och iaktar, betraktar, dömer inte, bara ser på.

Det där med att man skall vara braig eller bra sitter synnerligen djupt. Det är ett motiv till mycket man gör och kanske till vad man inte gör. Det finns kanske en hel del av en själv som man inte ser, delar som är värdefulla, skulle ge oss ett rikare liv.

Varför skriver jag en blogg egentligen. Är det de skäl jag anger, komma underfund med lite kring det här att vara sjuk, förstå sjukdomar ur ett lite bredare perspektiv där man även tar in egna upplevelser, vad det betyder för mig själv. Men det skulle jag ju lika gärna kunna skriva på min dator och låta bli att publicera. Har det något med att man vill vara braig, duktig, visa att man kan något nu när... ... ...

Det här förtjänar verkligen att ses, ifrågasättas.

I samband med att jag funderade kring det här med meditation och dömande dök en mening upp. En mening, som jag ibland har för att beskriva mig själv och hur MS-sjukdomen ter sig för mig. Man skall som jag skrev för två inlägg sen ”uppövar en opartisk icke-dömande attityd till det som dyker upp i medvetandet, oavsett vad det är. ” Det finns en risk att de tankar man har leder vilse, de bygger på upplevelser, erfarenheter som kanske inte är helt korrekta; de är uppbyggda kanske av för-dömanden, som man tar för sanna. Jag kom på något som kanske inte var så fruktansvärt hellyckat och sant.

När människor frågar hur jag mår brukar jag svara bra, eller mycket bra (oftast) ibland kan jag svara det går också. I själva verket så är det här med bra och mycket bra helt sant, det är faktiskt så jag mår ”om jag inte tänker för mycket efter”. Det händer att de som frågar mig ser förvånade ut då jag svarar bra. Det känns ibland som det inte är riktigt acceptabelt socialt. Skall sanningen fram så händer det ibland att det är ett lite pressat bra, men då kanske ur perspektivet att det kunde vara mycket, mycket värre. Men för det mesta så mår jag ”bra”. Men...

om man säger ” du ser ut att må så bra ” och man får en känsla av att man tänker ”har du verkligen MS?”. Då brukar jag svara: Ja, jag mår bra och jag är verkligen tacksam för det. Men på något sätt triggar det igång något inom mig och ibland tänker jag då ” jag är som ett skal, det ser bra ut men på insidan är det tomt”. Den frasen kommer till mig inte så oofta. Inte bara i nämnda situationer. Då tänker jag på vad jag inte orkar, vad jag inte kan, vad jag inte minns, att jag inte hittar ord, att jag inte kan diktera in journaler och liknande på grund av min afasi. Det blir många kan inten. Jag har tyckt, att det där har varit en bra beskrivning av, hur jag fungerar. En metafor som jag förstår, och som är talande min situation.

Men nu i samband med när jag försökte tillämpa ” en opartisk icke-dömande attityd” när ”jag är bara ett skal” kom upp i mitt medvetande, förstod jag plötsligt hur bedömande och dömande den var. Det var inte ens ett halvtomt glas. ( Apropå liknelsen att en del människor ser halvtomma glas medan andra ser halvfulla). I själva verket kan jag ju göra väldigt mycket och gör väldigt mycket. Inte så mycket som när jag upplevde mig helt frisk men ”ett tomt skal” är en fullkomligt felaktig beskrivning- ändå har jag tyckt det varit bra. Jag kom på det här vid meditation idag.

Hur kommer man egentligen fram till en beskrivning, att man är som ett tomt skal? Har det med ”att man måste vara braig” att göra. För det är klart, att jag som de flesta andra känner nog krav på att vara duktig, välfungerande. Det är så fruktansvärt mycket som man borde kunna göra. Eller känner man av den där svarta säcken dit man stoppat så mycket, att kanske bara ett skal återstår? Den finns ju också i sammanhanget. Och vad som är bra är att man behöver inte bedöma vad som är vad. Det räcker med att bara se, höra, vara.

Jag har hört olika motton som folk har haft. Gustav Fröding som bodde i prästgården här en period hade enligt ett bygdespel en vanlig replik: dä kvetter. Det kanske det inte gör, men det kanske kan vara en hjälp till en icke dömande attityd. Alfred, morfars bror, knyckte en replik från följande historia:

Det här tilldrog sig vid 1800-talets mitt.Jag gissar det för kvinnan i historien, Kersti, var mor till en av grannarna till mitt barndomshem. Grannen var född 1858. Det är nog den person som som är född längst tillbaka i tiden av alla jag träffat. Hon blev 99 år. Mannen i historien gjorde saker av näver. Han hörde mycket illa på ålderdomen. Han satt utanför sin stuga när det kvinnan kom förbi. Hon stannade och sa till honom: -Hur står det till Jaen? Han skakade på huvudet och sa: -Neej, jag gör inga näversäckar numera. Kersti lutade sig fram och sade mycket högre: -Jag undrar hur det står till? Jaen skakade igen på huvudet och svarade: -Neej, jag gör inga näverskor heller! Då lutadeKersti sig fram och skrek i hans öra: -Jag skiter i era näversäckar och näverskor. Jag undrar hur det står till! Jaen svarade: Ja, vi får väl se till sommarn.

Så brukade morfars bror alltid tänka och säga när han kom i situationer som var knepiga och han inte riktigt visste hur det skulle gå.
”Vi får väl se till sommarn”. Kanske var det ett bra motto. Han blev 96 år .Frisk och pigg nästan hela tiden.

Vi får väl se till sommaren är nog en bättre formulering än ett tomt skal.Kanske skulle man lägga sig till med: You don't have to be good.

Den sunde gåtur

på danska sidan Sclerose.info finns en artikel om nyttan av att gå på spatsertur. Intressant läsning.

Man kan oxå uppöva sin medvetna närvaro genom att vandra. Man kan ävenså meditera och vandra.

Detta kan vara oerhört svårt om man har balansproblem. Jag upptäckte att stavar faktiskt gjorde det lättare. Man blev stadigare och kunde mera ge sig tid att känna efter. Jag skulle tro att till exempel rollator kan fungera på samma sätt, vara en möjliggörare för att genomföra vandrande meditation.

meditera och vandra

Det går till så att man försöker vara så uppmärksam som möjligt på hur man rör sig, verkligen känner efter hur man lyfter en fot, hur den vinklas förs framåt, hur den sätts i, hur andra foten beter sig, hur det känns i kroppen i övrigt, hur förändras tyngdpunkten, bålens ställning. Allt det här oerhört sakta för att kunna ta sig tiden att verkligen uppleva sin kropp

den danska artikeln står att enda sättet att öka gångsträckan är att pressa sig, tänja sina gränser. Det är inte riktigt min erfarenhet. Jag upplevde att detta att tänja gränserna så att mina besvär med droppfot framkallades också ökade min MS trötthet. Min gångsträcka ökades genom att jag stoppade min träning i tid, tog en paus på promenaden, en sorts förebyggande vila. Det var min erfarenhet, för andra kanske det kan vara annorlunda.

Rökning och MS:

Det har handlat om stress och stresshantering mm i senaste inläggen. Tidigare har rökning betraktats som ett sätt att lugna ned sig; att det är självbedrägeri i långa loppet vet man numera väl, men just den betingade reflexen paus-vila-rökning finns ju. Och varför skall man inte unna sig den lilla njutningen när man nu ändå...

Det har kommit flera ”forskar” om rökning och MS.

Från Umeå universitet förpublicerades en studie som tydde på att rökning ökar risken graden av progression/ökning av handikapp vid MS. Undersökningen gjord av Peter Sundström och Lennart Nyström Smoking worsens prognosis of multiple sclerosis. Undersökningen byggde på att 122 personer med MS och där handikappet utvärderades efter 6 år (mediantid). Median är ett statistisk mått som är det tal i en mängd som storleksmässigt ligger så att det finns lika många tal som är större än och mindre än medianen, enligt wikipedia. För min del räcker det med tänka att det är ett genomsnitt av år. Personerna fick själv meddela sina rökvanor. Bland resultatet var att de som någon gång varit rökare hade större sannolikhet att få progressiv sjukdom än de som aldrig rökt. (P <>

Från samma universitet kom tidigare i år en rapport som visade att passiv rökning ökar risken för MS. Man kan läsa om detta på multipel skleros nu. Denna studie utgick från medicinska biobanken i Umeå, där man analyserade innehållet av ämnet cotinine, som är ett ämne som bildas då nikotin bryts ned. Därefter tog man reda på vilka av personerna som hade MS. Man fann att förhöjda cotininehalter ökade risken att drabbas av MS tre till fyra gånger. Medicinska biobanker är institutioner där man samlat in biologiska prover från mängder av personer bland annat med syftet att kunna använda det vid forskning. Ur forskningssynpunkt är det givetvis guldgruvor men samtidigt finns givetvis risker förenade bland annat med integritet. Här kan du läsa om biobanker i Forskning & Framsteg. Riktigt hur länge man skall ha varit utsatt för passiv rökning för att det skall bli farligt, går inte att säga, säger Peter Sundström. Det viktiga med studien är att rökning kan bidra till MS, tycker jag. Inkluderat den passiva rökningen, och något som kommer fram är att även relativt låga halter kan vara farliga.

En undran man har här är om mätningen av cotininehalter speglar att det är just nikotin som är farligt eller om det är en spegling av rökningens farlighet. Rökning innebär ju att man får i sig andra saker också. Hur är det med snus till exempel?

I dessa inlägg finns oxå ett eller annat om rökning.

Thoreau och medveten närvaro

Klicka gärna på YouTubevideon i förra inlägget då du läser detta!

När jag var en ung caballero var Thoreau och hans Skogsliv vid Walden en ikon för många och mig. Jag tilltalades av hans idéer om pacifism och icke-våld. Han var en inspiratör till många men i det närmaste okänd under sin levnad. Han drog till skogs och levde ett ensamliv vid Walden i två år. Levde där lite grand på kärlek och solsken och sång, ungefär som Taubes Caballero i Rio de Janeiro. Thoreaus kärlek var av det mer allomfattande slaget som omfattade världen och naturen i stort.
När Jon Kabat-Zinn i sin bok Vart du än går är du där (engelsk recension) ofta hänvisar till Thoreau och exemplifierar mindfulness med citat ur hans bok förvånar det mig inte. Det visar sig när jag nu snabbt bläddrar i Skogsliv vid Walden är hela boken en lektion i mindfulness. Jag tar mig friheten att citera från Frans G Bengtssons översättning från 1924, ett av de stycken som finns med i Kabat-Zinns bok.

Det fanns stunder då jag inte kunde offra det närvarendes rikedom för något arbete, vare sig med händer eller med hjärna. Jag vill ha en bred marginal i mitt liv. Ibland efter att ha tagit mitt morgonbad slog jag mig ned på min solvärmda tröskel och blev sittande där från morgon till middag, försjunken i vaket drömmeri, bland fur och hickory och sumak, i fullkomlig ensamhet och ostört lugn, medan fåglar sjöng runt omkring mig eller ljudlöst fladdrade genom huset, till dess solen som föll in genom mitt västra fönster eller rasslet från något fordon på fjärran landsväg påminde mig om tidens flykt. Under dessa stunder kände jag mig växa som säd i sommarnätter; de var mycket nyttigare än något arbete med mina händer kunde ha varit. Det föreföll mig inte, som om någon tid rövades bort från mitt liv, utan som om jag i stället fått till skänks så mycket mera än vanligt. Jag förstod vad orientalerna menar med kontemplation och flykt från alla gärningar. Oftast brydde jag mig inte alls om hur timmarna gick. Dagen skred fram som för att lysa mig till något arbete; nyss var det morgon-och se, nu är det skymning, och inte minnesvärt har blivit utfört. I stället för att sjunga som fåglarna, smålog jag tyst åt min ständiga lycka. Liksom sparven hade sin drill där han satt på en hickorygren framför mitt hus, hade jag mitt lågmälda gnolande som han kanske kunde höra från mitt bo. Ur Skogsliv vid Walden

Man undrar om inte Thoreau är mer aktuell än någonsin, i den här tiden när resurserna förefaller tryta kanske många skulle behöva göra en vistelse vid Walden och fundera. Vad är framsteg. Vad är arbetslinjen. Det är inte så att jag inte tror att ny teknik måste finnas med vid lösningen av våra problem men måste inte Fredrik och Mona fundera lite mera. "Bara va i nuet en stund liksom." Kanske är hoppet ändå östern här; där finns ju en viss tradition med den här typen av funderingar men när man ibland ser hur människor har det i framstegsländerna, undrar man.

Thoreaus ingetgörande ledde fram till att han blev en av USA:s mest kända och inflytelserika författare. Jag tänker på Martin Luther King, Nehru med flera. Kanske FD Roosevelt och kanske Obama.

Fatigue för övrigt- det går faktisk ihop med medveten närvaroövning har jag märkt.

Observera detta är inget råd till någon att börja öva meditera eller liknande, det är bara en beskrivning av vad som rör sig i mitt hufvud just nu. Peace

Autolog stamcellstransplantation

En läkareTatiana Ionova från hematologiavdelningen vid Pirogov National Medical Surgical Center i Moskva presenterade en studie omfattande 56 patienter med alla typer av MS som genomgått autolog stamcellstransplantation. Samtliga påverkades av behandlingen så till vida att 62, 3 förbättrades och 37,3 stabilerades i sitt tillstånd. Efter förbättringen skedde en progression hos 7,1% medan det skedde progression hos 11,8 % hos de som stabiliserats.
Inga patienter dog, detta är ju en riskfylld behandling. Man kan läsa om det på MSRC den 12 juni 2008.

Studie högdos Cyklofosfamid

En studie över nio patienter med skovförlöpande men mycket allvarlig MS, där andra behandlingar inte hjälpt har rapporterats. Här kan man läsa en datorprogramöversatt version av en artikel om detta från Medical News Today. Behandlingen innebär samma behandling som det som avses med Revimmune.
Behandlingsresultatet var lyckat: behandlingen minskade graden av handikapp, förbättrade fysiska funktionen och minskade antalet lesioner i hjärnan. De nio följdes under två år. Fem av dem visade inga tecken på sjukdomsaktivitet medan de andra fyra visade kraftig förbättring.
Dock visade det sig att det att det fanns sjukdomsaktivitet hos hälften av dem efter två år så man har alltså inte lyckats slå ut det sjuka i immunsystemet. "reboot the immune system". Man kan läsa om det här på engelska MSRC news 10 juni.

FAMPRIDINE -:SR

Ett medel som förbättrar gångförmågan:

Källa Medical News Today

En fas III undersökning avseende medlet Fampridine-SR har rapporterats. 301 personer med MS diagnos och med en viss begränsning av gångförmågan deltog. I undersökningen deltog de vanligaste formerna av MSdvs RRMS, SPMS, PPMS samt progressiv relapsing MS.

Verkningsmekanismen går ut på att påverka överföringen av nervsignaler via nerver där den isolerande myelinskidan skadats. En sådan skada gör att nervhastigheten kan minska mycket betydligt. Myelinskadorna gör att cellmembranen påverkas så att kaliumjoner läcker ut från nervcellens utskott ( axonet) vilket gör att överföringen av nervimpulsen försämras eller helt försvinner. Denna passage genom nervmembranet sker via så kallade jonkanaler och Fampidrine fungerar genom att blockera dess och hjälper signalerna passera dit de ska.

Man mätte gångförbättingen med ett test ”Timed 25-foot Walk”, dvs man fick gå en sträcka på 25 fot under vilket man mätte tiden, Man fann förbättring på 25 % hos gruppen som fick behandling men även en förbättring hos placebogruppen på 4,7 %. Förbättringen gällde samtliga grupper. Det fanns sådana som svarade på behandlingen men det fanns också sådana som inte gjorde det. Man fann bland annat en förbättring av benstyrkan hos de som svarade på behandlingen
Det fanns en hel del biverkningar men om man sedan jämförde dessa med biverkan hos placebogruppen blev dessa inte speciellt anmärkningsvärda.

Sannolikt kan det här bli ett värdefullt medikament. Att förbättra gångförmågan kan ju leda till ytterligare förbättring genom att man orkar träna och rehabiliteras mer. Det har ju visat sig vara alltmer viktigt.

Sen kan man hoppas att är det blir mindre läckage ut från axonen att det skall verka nerv- skyddande också, men det har jag inte läst något om. Det är väl en alltför förhoppningsfull gissning.

Företaget Accorda kommer nu att inleda diskussioner om ett godkännande av medlet som behandling mot gångsvårigheter vid MS.

När Tysabri förändrade världen för MS sjuka

Vilken skön dag! Jag har suttit i syrenbersån och läst en bok, Coping with Multiple Sclerosis av Cynthia Benz & Richard Reynolds.

Cynthia Benz är en av de personer som gett MS ett ansikte i Storbrittanien. Man kan läsa om henne på Multiple Sclerosis International Federation. Hon har varit golvad av sin MS men har också efter diagnosen kommit igen och bland annat avlagt en doktorsexamen i teologi, (In 2004 I graduated with a PhD in Practical Theology from the University of Birmingham ) Hon skriver att MS förändrade mitt livsförlopp men inte bara genom att det blev inskränkningar utan också genom att det öppnade dörrar med möjligheter. Det är inte Cynthia Benz som jag skall skriva om här. Jag ville bara ge en liten bakgrund till vem hon är och att boken är välkänd och tillförlitlig. Den andre författaren är Richard Reynolds, som är professor vid Imperial College i London och bland annat sysslar med forskning inom remyelinisering och neurodegeneration. Men det var inte honom jag skulle berätta om heller men jag ville poängtera att detta är en bok som är tillförlitlig om man ser till vad man kan hitta om författarna. Men vad vill säga är att något har hänt de senaste åren.

Vad jag funnit intressant är att det sedan boken kom i den upplaga jag har 2005. Den är reviderad och uppdaterad samma år så har faktiskt synen på MS förändrats en del. Jag läser följande i boken på sidan 26: ”När man diskuterar symtom ( vid information om MS då man fått diagnos) ger doktorer information om MS som först kan tyckas motsägelsefullt. Å ena sidan försäkras man om att det inte är troligt att man utvecklar många symtom medan å andra sidan kommer man att säga helt frankt att MS är en sjukdom, som inte kan kontrolleras.” Det är där jag menar, att det har skett en skiftning nu beträffande sjukdomen den skovförlöpande typen av MS. Numera finns det en antydan om att sjukdomen kan kontrolleras. I en del fall kan symtomen kontrolleras med de mediciner som nu har ett antal år på nacken betainterferoner och glatirameracetat. Om detta inte hjälper finns det ytterligare steg att gå. Där finns Tysabri och det är väl just med den medicinen som jag upplever att skiftningen kommit. Dessutom finns då autologa stamcellstransplantationer.

Vidare finns ytterligare mediciner långt framme i pipelinen, inte minst då McCampath och Revimmune. Den här skiftningen har alltså kommit under tiden sedan 2005. Även om det skulle visa sig att Tysabri i längden inte kommer att finnas kvar har medicinen pekat på vilka behandlingar som fungerar. Det här gäller ju inte alla men det är ändå ganska många nydiagnosticerade som kan ha en tillförsikt så tillvida att syftet med behandlingen är faktiskt att kontrollera symtomen.

På MSRC news den 29 maj innevarande år finns en marknadsanalys av kommande mediciner i MS fältet. Man beräknar att den första mediciner som tas via munnen (dvs oralt) kommer att godkännas och göra att marknaden tillväxer för dessa behandlingsformer. Man förutspår att FTY720(fingilimod) kommer att vara en av dessa medel och tror att det kommer att vara marknadsledande, men det kommer sannolikt nio olika former av terapier vara fem är orala skriver man.

Andra medel man tar upp är cladribine (Mylinax), MBP8298 och alemtuzumab. Där är MBP8298 på gång även för sekundär progressiv MS. Det är väl där man efterlyser mycket mer beträffande progressiva former av MS, men det pågår mycket forskning om remyelinisering och reparation av nervskador.

Här i artikeln tycks man ganska säker på att cladribin kommer att lanseras 2010 som det första orala medlet mot MS.

Så det är nog så att när Tysabri kom så förvandlades världen för många MS sjuka. Även om man inte kan ta just den medicinen så finns nu möjligheten inom en sorts räckhåll.

Det är en likadan revolution som kommit inom rheumatologin där många nu kan räddas från förstörda leder och handikapp tack vare de nya medicinerna.

Jag har en fundering: är verkligen MS en neurologisk sjukdom eller är det en sjukdom i immunförsvaret som ger sig till känna i, drabbar nervsystemet. Kanske är det lika fel att säga nervsjukdom som muskelsjukdom???

Recept på hemgjord majonnäs

1 ägg (omega-3)
1/2 tesked senap (dijon?)
2 bordsskedar nypressad citronjuice
1 kopp extra virgin olivolja
salt

Börja med att blanda ägg, senap, citronjuice och lite 1/4 olivoljan plus salt i matprocessor
Tillsätt därefter långsamt resten av olivoljan

Om det blir för tjockt tillsätt vatten (uppvärmt)

Kan förvaras i kylskåp.

Från Perlmutters bok Better Brain Book.
I praktiken äter jag inte äggula utan brukar bara ta bara äggvita, men om man följer Swanks ursprungliga diet avseende MS är ett ägg i veckan tillåtet. Det går faktiskt att göra pannkakor, omeletter på äggvita istället för hela ägg och inte använda mjölkprodukter. Man får pröva sig fram. Eftersom jag inte tar gluten blir det lite speciellt men det är lika enkelt och smakar minst lika gott.
Om man tål havre finns färdigblandad pannkaksmet.

Hjärnan, hjärnan-på jakt efter minnet

Om Eric Kandel upptäckter om minnet, Från bland annat vetenskapsradion pågående serie om hjärnan med mera (se källor)

Dessa bilder är bilder från Wikipedia som jag bearbetat

Eric Kandel fick tillsammans med Arvid Carlsson och Paul Greengard nobelpriset i medicin år 2000. Man belönade upptäckter kring signalsubstanser i hjärnan.

Arvid Carlsson upptäckter rörde signalsubstansen dopamin och dess funktioner. Det ledde bland annat till att man fick en effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom. Man upptäckte att den orsakades av brist på transmittorsubstansen dopamin. Genom att tillföra läkemedlet l-dopa kunde många patienter med Parkinson hjälpas. Nu mera är även transplantation av nervceller som kan producera dopamin högintressant. mot denna sjukdom.Dessutom finns det medel som kan påverka doaminreceptorn på liknande sätt som dopamin.

Greengard kartlade hur signalsubstanser utövar sin effekt i hjärnan. Först fäster de vid en mottagarstruktur på nervcellens yta, en receptor. Beroende på hur denna ser ut kan sedan olika händelser ske. Ibland kan signalerna förstärkas via receptorer som släpper igenom positivt laddade natriumjoner, men om i stället receptorns släpper ig enom negativt laddade kloridjoner blir det en hämmande signal. Därefter kan nyckelproteiner, som reglerar funktioner i cellen påverkas. Dessa proteiner kan förändras genom tillförsel av fosfatgrupper (fosforylering) eller genom att det tas bort fosfatgrupper (defosforylering). På så sätt överförs budskap mellan celler.

Vad Eric Kandel gjorde var, att han upptäckte sedan hur synapsernas effektivitet kan förändras och med vilka kemiska mekanismer detta sker. Han undersökte att synapsernas funktion roll i inlärnings- och minnesfunktioner. För uppkomsten av korttidsminnet spelar fosforyleringen av proteiner en viktig roll, men för att långtidsminne skall uppstå sker nybildning av proteiner som gör att synapserna förändras. I vetenskapsradions program intervjuades han om sina upptäcker, och vad han håller på med förnärvarande.

Eric Kandel har för övrigt en läsvärd självbiografi på nätet utlagd av nobelstiftelsen. Han föddes 1929 i Wien, en stad som frodades kulturellt vid den tiden. Där hade psykoanalysens fader Freud sin dyscha, där fanns periodvis kompositören Arnold Schönberg ( ) och expressionisterna Gustav Klimt och Oskar Kokoschka. Flera nobelpristagare under 30-talet kom från Wien, Karl Landsteiner som upptäckte blodgrupperna och Otto Loewi var den som upptäckte acetylcholinet, transmittorsubstansen mellan nerv och muskel. Det var dit studenter sökte sig för att studera. Var det inte dit Julia från Lilian Hellmans självbiografi Pentimento sökte sig? Avsnittet som sedan blev film med Jane Fonda.

Men där frodades inte humanismen.I stället fanns i Wien och Österrike ett auktoritärt politiskt system och ett samhälle där antisemitismen blomstrade redan före Hitlers och nazisternas intåg 1938. Förbundskanslern Dollfuss, som tillträdde 1932, förbjöd nazistpartiet men också socialdemokraterna och bildade själv Vaterländische Front, en patriotisk front inspirerad av italiensk fascism och politisk katolicism.Denna organisation var en konkurrent till nazisterna, vilka mördade honom vid en kupp 1934.

Erik Kandels judiska familj lyckades undfly Hitlers och nazisternas utrotningsläger. Innan dess fick de dock uppleva kristallnatten, då fadern greps och deras hem länsades på allt. Eric som hade fyllt 9 år två dagar innan fann att alla de roliga leksaker han fått på sin födelsedag var försvunna. Familjen Kandel kom till New York och bosatte sig i Brooklyn., där Eric växte upp.

Från början hade Eric Kandel inga naturvetenskapliga intressen, men då han ville utbilda sig till psykoanalytiker, gick han utbildning till läkare. Han ville dock ta reda på hur det såg ut i hjärnan och sökte sig till ett laboratorium för att hitta Freuds jag, överjag och det. Men han sattes att arbeta med helt andra saker. Han fick studera nervsignal i kräftdjur. Han fullföljde emellertid sin psykiaterutbildning men bestämde sig för att gå över till forskning till 100 %.

Han började att studera hur minnet fungerar hos däggdjur men övergick sedan till havssniglarnat), 20 000 mot 100 miljoner hos människan. De hade dessutom en reflex för att skydda gälarna, vilken var lämplig för att studera grundläggande inlärning Aplysia. Dessa hade mycket stora nervceller och de var dessutom få (relativ

Vid viss form av retning förstärktes Aplysias skyddsreflexer, något som kunde kvarstå i dagar och veckor. Eric Kandel såg, att denna inlärning av förstärkt skyddsreflex berodde på en förstärkning av synapsen som förband känselnervcellen med nerven i musklerna som utlöste den skyddande reflexen.

Korttidsminne

Men Erik Kandel fann också skillnader i hur länge en inlärning av skyddsreflexen kvarstod. Om han bara stimulerade litet, kvarstod skyddreflexen blott för en kort period. Vad som hände var att vissa jonkanaler påverkades så att fler calciumjoner forsade in nervens synapsdel och gjorde att en större mängd transmittorsubstanser frisattes och därmed förstärkte skyddsreflexen. Det som skedde med jonkanalerna var att vissa proteiner förändrades, de fosforylerades i enlighet med vad pristagarkollegan Paul Greengard hade upptäckt. Detta var alltså vad som hände om minnet kvarstod blott en liten tid, korttidsminnet.

Långtidsminne

Om man retade kraftigare och under en längre period kund man hos Aplysia se ett minne som kunde vara kvar i veckor. Då skedde andra förändringar.Då leder det till ökning av andra signalsubstanser, vilket i sin tur gör att cellkärnan börjar att förändra produktionen av proteiner i synapsen. En del proteiner (äggviteämnen) ökar i antal och en del minskar vilket medför att synapsen växer till. Denna förändring av synapsen gör att minnet förstärks och kvarstår en längre tid. Ett långtidsminne.

Senare har Eric Kandel undersökt detta även på möss och fann samma mekanismer i synapserna hos detta däggdjur som hos sniglarna. Det kvarstår förvisso en hel del forskning innan man kartlagt minnesfunktionerna i detalj, men det som Kandel gjort och gör ingår redan i dag i forskningen avseende läkemedel för olika sjukdomar som påverkar minnet.

Källor:

SR program om hjärnan. På jakt efter minnet.

Erik Kandels självbiografi.

Pressmeddelande från Nobelkommittén.

Boken Hjärnan med Lars Olsson och flera.

Spegel neuron- den tänkande kroppen

Ett program från vetandets värld om hjärnan hade titeln ”Den tänkande kroppen”. Det var bland annat en intervju med kognitionsforskaren Jessica Lindblom. I presentationen av programmet frågar man, År det kroppens uppgift att bära runt en tänkande hjärna eller finns det funktioner och mekanismer i våra kroppar som hör ihop med medvetandet? Man bör inte skilja tanke och handling åt säger kognitions-forskaren Jessica Lindblom, kroppen är mer än ett verktyg, och tänkandet sker inte bara inne i huvudet.

Man tar bland annat upp spegelneuronen, som upptäcktes för av några italienska forskare, som studerade apor. De hade kopplat elektroder till deras hjärnor för att finna ut vilka delar av hjärnan som aktiverades då de gjorde vissa rörelser. Av en händelse upptäckte man, att när en forskare sträckte sig efter en banan, såg man i en ”uppkopplad”apas hjärna reagerade nervceller, trots att inte apan gjorde någon rörelse. Man trodde först att det var något fel, men fann vid upprepning av så var fallet. Man hade gjort en ny upptäckt. Man fann att apans neuron dels aktiverades då den gjorde rörelserna själva men också då den iakttog andra göra rörelserna.

Man kallade dessa neuron spegelneuron. En individs spegelneuron ”speglar” således hur en annan varelse agerar som om individen själv agerade. . Dessa har förändrat synen på hur vi uppfattar saker. Spegelneuronen är nervceller i hjärnan som aktiveras då man gör rörelser, men de aktiveras också när biologiska varelser ses göra samma saker.
Det nya med spegelneuronen var att att man fann nya vägar som påverkade beteenden. Man hade tidigare trott att först måste nervsignalerna nå medvetandet i högre centra i hjärna, och därifrån dirigerades sedan impulser som ledde till aktiviteter. Nu fann man aktvitet celler i hjärnan som rörde rörelser och handlingar, utan att impulser hade nått medvetandet. Det rörde sig om nervceller som härmade, imiterade handlingar och kunde utföra dem omedelbart. Man har funnit att sådan aktivitet finns åtminstone hos djur redan från födsel och kanske är det så ävenledes hos människor.

Det verkar som spegelneuron även är involverade i komplexa aktiviteter typ inlärning och inlevelseförmåga. Spegelneuronet följer aktiviteter som andra levande varelser gör och avläser dem utan att detta når medvetandet. Man tycks avläsa arm-benrörelser och även läpprörelser vid tal med åtföljande gester. Kanske är det spegelneuronen som gör att små barn kan lära sig språk utan brytning? Ibland kanske det är dessa som reagerar i stressreaktioner. Kanske har det med att man behöver reagera snabbt ibland om man blir anfallen? Kanske sparar spegelneuronen energi: Nervverksamhet är ju energikrävande. Behövs inte allt gå via medvetandet ger ju det en energibesparning förutom att det går snabbare. Kanske är detta inblandat i utvecklingen av utmattningssyndrom. Jag spekulerar.

Även i fall man inte ser någon rörelse i muskler när spegelneuron aktiveras, när människan avläser andras rörelser, har man funnit att en viss elektrisk aktivitet har kunnat uppmätas i respektive muskel. Det verkar som människan tar till sig saker med bitar av kroppen samtidigt som spegelneuronen aktiveras. Man tror detta kan vara en del av förklaringen bakom sådana egenskaper som empatiförmågan.

Lite om kreativitet: Jag kan tänka mig att andra forskare kan ha sett spegelneuron i verksamhet tidigare men inte lagt märke till det, utan bara sett det som en störning eller liknande. Det var nog inte en tillfällighet då penicillinet upptäcktes av Alexander Fleming, då han glömt bort en bakterieodling och låtit den växa, men upptäckte, att den inte gjorde det i ett område där mögelsvampen penicillium notatum växte. Han slängde inte bort den utan gjorde en upptäckt. Selye var dålig på att injicera möss och det ledde till att de blev rädda och skrämda. Han skulle egentligen studera ett extrakt från äggstockar och dess effekt på råttor. Han fann att råttornas binjurebark tillväxte. Men sedan av han dem placebo och fann samma fynd. Ett helt misslyckat försök. Men efter tankar och funderande kom han fram till något helt nytt. Hans klantighet i injektionsteknik ledde till att han upptäckte stressreaktionen. Men han kunde lika gärna ha fortsatt att studera extraktet från äggstockar på andra sätt. Upptäckten av att nya nervceller kunde nybildas efter födsel var också något som bröt en vall av gammalt tänkande. Den svenske Peter Erikson var en av de forskare, som låg bakom upptäckten att nervceller bildades efter födsel och att rörelse var en av de saker som stimulerade nybildning.

Om nybildning av celler: Om man på en tenta skulle ha skrivit att det kunde bildas nya nervceller hos människor efter födsel skulle man ha blivit utsparkad från medicinarutbildningen på min tid, har jag tidigare skrivit. På sin blogg skriver Åsa Nilsonne :”När jag läste medicin var det en etablerad sanning att vi alla föddes med ett visst antal hjärnceller, och att det sedan bara gick utför. Hjärnskakning? Adjöss till några stycken. Festkväll? Hej då till några till. Det visar sig nu att det vi fick lära oss var fel. I samma blogg tar hon upp att genom nya aktiviteter, rörelser,upplevelser kan nya celler bildas. Om nybildning av nervcellert pågår fortfarande en viss debatt . Här är ett inlägg från Nobelpristagaren Arvid Carlsson. Läs om debatten i nättidningen Transmittorn. I samma nummer skriver man också om experiment på möss, som fått ECT behandling (electroconvulsive therapy- som används vid depressioner) och på möss som fått medel vid depression. Man fann där nybildning av celler inom hippocampusområdet. Man spekulerar i att bland annat vissa tillväxtfaktorer kan stimulera nervcellsnybildningen. En sådan faktor är brain derived neurotrophic factor, BDNF En översiktlig artikel om neurogenes hittar man i DN från 2007. Något man kan ta vara på därifrån är effekterna av träning och av att uppleva nya saker, att bli kreativ.

I illustrerad vetenskap kan man hitta en populärvetenskaplig artikel om spegelneuron.

flavonoider och skydd av nervceller

Det står kvar en gammal skröplig vinbärsbuske i trädgården här. Det blir till att restaurera den. Den är nog 100 år.

Svarta vinbär innehåller ämnen som har skyddande effekt på odlade nervceller om de utsätts för stress i form av dopamin och amyloid-b. Detta visar forskning av Dilip Ghosh vid Horticulture and Food Research Institute ( Institutet för forskning inom jordbruk och föda) i Nya Zealand. Amyloid-b är förknippat med Alzheimers sjukdom. Dessa komponenter fungerar också på hippocampusceller tagna direkt från hjärnan. Forskare spekulerar i att denna påverkan sannolikt också kan fungera hos den levande människan, och att svarta vinbär skulle kunna förhindra eller avsevärt försena insjuknande i Alzheimer.

Svarta vinbär innehåller ämnena antocyaniner och polyfenoler. Även en korsning mellan hallon och björnbär innehåller detta. Dessa bär kallas boysenberries. De är kända antioxidanter men så kallad nervprotektion, nervcellsskydd har inte visats tidigare. Man vet inte hur de verkar men forskaren James Joseph vid Tufts Universitetet säger att man har bevis för att dessa ämnen skyddar mot Alzheimer genom att påverka gener förmåga att uttrycka proteiner som har med inlärning och minne att göra, och att dessa proteiner påverkar hur nervceller kommunicerar med varandra.

I samma artikel kan man också läsa att Dilip Ghosh forskarlag har visat att kemiska föreningar i svarta vinbär har skyddande effekt på cellodlingar av promyelocyter(=progranulocyt; mellanstadium mellan stamcell och vita blodkroppar som kallas granulocyter) och neuroblastomceller(cancerform) då dessa utsätts för väte peroxid.

2006 kom denna studie om björnbär och dess innehåll av cyanidin-3-glucosid.(C3G). Bakgrunden var att man i så kallade epidemiologiska studier funnit att C3G visade sig ha vad man kallar kemoprotektiv och kemoterapeutisk effekt. Vad man menar kommer här: .Man fann att C3G hade förmågan att ta hand om de fria radikalerna *OH och O₂* i cellodlingar. Fria radikaler tros skada andra ämnen och bidra till åldrandet. Studier på möss visade att C3Gbehandling minskade antalet hudtumörer, både godartade och elakartade, som man framkallade med kemisk påverkan.

Man kan stimulera celler till att börja fungera felaktigt med olika medel. På olika sätt bland annat med UVB ljus. JB6 celler är en sorts celler från möss som används vid forskning avseende bland annat hudumörer. Man påverkade JB6celler på detta sätt men innan dess hade man förbehandlat med C3G. Förbehandlingen med C3G hämmade ökad bildning (ökat genuttryck) av NF-kappaB och AP1 samt uttryck av COX-2 samt TNF-alfa.

NF-kappaB är en transkriptionsfaktor, vilket innebär att det är med och kontrollerar en del av vägen mellan arvsanlagens DNA till bildningen av proteiner.Det är inblandat i bland annat immunförsvarets försvar mot infektioner bl.a. produktion av signalämnena cytokiner. Om inte regleringen fungerar tros det medverka vid cancrar och vid autoimmuna sjukdomar. En hämning av ökad bildning torde vara positivt.NF-kappaB hämmas av gurkmeja också.

AP1 är också en transkriptionsfaktor.

COX-2, om detta har jag skrivit här. Det är ett centralt enzym i omsättningen av essentiella fettsyror och kopplat till inflammationer.

TNF-alfa. Är en proinflammatorisk cytokin.

Blåbär, tranbär och svarta vinbär
Här en studie på råttor där slutsatsen lyder: Det tyx som om polyfenolerna i blåbär (amerikanska blueberry) och tranbär kan förbättra muskeltonus och balans hos åldrande råttor. Polyfenolerna i blåbär, tranbär och svarta vinbär kan förbättra nervcellernas funktion och hjärnans förmåga att skydda nervceller vid ”stress”.

Här finner man en lista över antocyaninhalten hos olika bär. Svenska blåbär plus svarta vinbär tyx vara bra. Ja, jag får nog se till att få liv i den gamla vinbärsbusken. Det finns en gammal vinbärsbuske också. Vad för nyttigt kan den innehållaoch rabarbern och gräslöken och... ... ... Men förgätmigejen är nog bara nyttigt för ögat och välbehagscentrat i hjärnan.

Kan det finnas något som verkar remyeliniserande?

Om blåbär-flavonoider

blåbär, bild från wikipedia

De egenskaper som tillskrivs blåbär tros bero på antocyaninerna. Antocyaniner är vattenlösliga ämnen från växtvärlden. De ingår i en större grupp av ämnen flavonoider, som finns i flera olika bär och frukter. De tros farmakologiskt verka på kollagen, ett protein som finns i stor utsträckning i kroppen.

Kollagen är fiberprotein, olösligt i vatten och en viktig funktion hos kollagenet är att ge stabilitet åt olika strukturer. Cirka 1/3 av allt protein hos däggdjur, vilket människan är, består av kollagen.

Man tror att anthocyaniderna verkar stabiliserande på kollagenet. Antocyaninerna tros också påverka att minsta blodkärlen, kapillärerna, där utbytet mellan blodet och vävnaden av olika ämnen till exempel syre sker, så att dessa blir stabilare och förbättrad cirkulationen i dessa kärl. Antocyaniner tros också vara antioxidanter.

När cellerna i vår kropp använder det livsviktiga syret, bildas fria radikaler som biprodukter, och dessa tros orsaka skador. Kemiskt kan man beskriva bildningen av fria radikaler, som att elektroner överförs från en molekyl till en annan. Följden blir att det bildas molekyler, som har ojämnt antal elektroner i yttersta elektronskalet. Sådana opariga elektroner har en tendens att reagera med andra ämnen. Dessa lättreagerande molekyler, s.k. fria radikaler tänkes kunna skada andra ämnen och bidra till åldrandet.Antioxidanter är alltså ämnen som tros förhindra de fria radikalernas effekt. Emellertid tror man också de fria radikalerna en roll i exempelvis oskadliggörandet av mikroorganismer, som ger infektioner. De ingår i den inflammatoriska reaktionen i immunförsvaret. Det här är inte enkelt och det finns sannolikt en hel del frågor som väntar på svar. Nyligen kom en undersökning om vitamintillskott, som visade att det till och med kunde vara skadligt att ta vissa vitamintillskott. Man misstänkte att vissa vitamintillskott kunde påskynda utvecklingen av vissa cancersjukdomar och hjärtsjukdomar. Det fanns dock en hel del svagheter i studien till exempel att det rörde sig om överdoser, toxiska doser av vissa preparat. I vilket fall som helst tyx det mig klart att inte allt är klart om antioxidanter.

Men vitamintillskott i form av tabletter är inte samma sak som vitaminer man får via sin föda. Det finns mängder av undersökningar, som påvisar goda effekter på vår hälsa av diet med rikligt med grönsaker och frukt, bland annat medelhavskost . Ifrågasättandet av antioxidanter avseende detta känns inte aktuellt. Blåbär och många andra bär innehåller en hel del antioxidanter. Blåbär innehåller ß–karoten( ett förstadium till A-vitamin och C–vitamin.) A-vitamin kallas också retinol, och brist på detta kan ge nattblindhet. Retinol kommer förmodligen från ordet retina, näthinna.

En sägen är att under andra världskriget gavs blåbär bland annat till stridpiloter i Royal Air Force, för att de skulle se bättre under de nattliga flygraiderna mot fienden. Det är ju möjligt att piloterna hade brist på vitamin A, som följd av att kriget begränsade importen av grönsaker och frukt till brittiska öarna. Under de här åren började man bland annat odla svarta vinbär i stor skada i England just för att ersätta bristen på frukter som innehöll viktiga vitaminer. Nu finns undersökningar som visar att blåbär inte förbättrar synen och nattblindhet, men den studie jag har tittat på har inte gällt personer som haft defekt syn eller vitamin A brist. Det är ju fullt möjligt att stridspiloterna hade sådan brist. En helt annan förklaring till effekten gavs i den här artikeln. När radarn började användas förbättrades flygets effektivitet. För att förhindra att fienden fick denna förklaring spred man ut ett rykte att effekten berodde på en förändring i dieten. God only knows men blåbär innehåller i alla fall ß–karoten.

Varför jag egentligen ville skriva om blåbär här var pga antocyaninerna och flavonoiderna. Det första jag lästa om dem i samband med MS var att de sas påverka, förbättra biologiska membran och därmed blod-hjärn-barriären, BBB. En teori är att de hämmar vissa enzym som kallas MMP och som vid inflammation kan skada BBB. MMP gör att blod-hjärn-barriären bryts ned och inte förmår stänga ute inflammatoriska celler från hjärnan. Och vad MMP bryter ned är just ( eller bland annat) kollagen. BBB består ju bland annat av väggarna i de små blodkärlen i hjärnan, de så kallade endotelcellerna. Antocyaninernas effekter tros, som redan nämnts, påverka fiberproteinet kollagen, som finns i kärlväggarna. Jag läste en studie, som handlade om att anthocyaniderna minskade immuncellernas förmåga att fästa vid cellväggar. Jag kan inte återhitta studien nu, men mekanismen skulle kunna vara ett möjligt sätt för antocyaninerna att verka och förhindra att immunceller tar sig in i CNS. De, immuncellerna, måste först fästa vid BBB innan de kan passera in i CNS. Det är ju bland annat genom att förhindra denna adherence (fästförmåga) som Tysabri verkar. Jag fann dock en annan artikel som handlade om, att blåbär gör att den vid urininfektioner vanliga bakterien E coli får svårt att fästa vid i urinvägarnas väggar. Det är också så tranbär fungerar. Tranbär är släkt med blåbär och det är antocyaninerna som verkar. Kanske är de utbytbara.

Jag har läst bland annat en undersökning, som tyder på att flavonoider kan passerar BBB i varierande grad, och det tycks bero på graden fettlöslighet.Orsaken till att man studerade detta var att det finns tankar om att vissa flavonoider är nervskyddande. Jag får läsa mer om det. God Natt.

Detta är teorier med en hel del hål i resonemanget. Det går säkert att hitta studier som tyder på andra saker och där till exempel inte att flavonoider skulle vara positivt för exempelvis blod-hjärn-barriären. Vad jag gör när jag söker denna information är ju delvis att sovra i de mängder av studier och plocka ut det som passar för min idé. Jag försöker vara objektiv och kritisk, men ändå slår givetvis vad jag tror, tycker och hoppas igenom. Jag hoppas att det skall vara möjligt att påverka det här MS-träsket som någon kallade sjukdomen i ett e.mail till mig.

Kan det komma en effektiv tablett mot MS redan inom två år?

Fingilimod eller FTY 720 Oralt medel ( intas via munnen)
forskare Giancarlo Comi et al. Rapport från American Academy of Neurology konferens.

Denna studie har rapporterats tidigare men man har nu följt patenterna i 3 år. Efter 36 månader var 89 % av patienterna fria från gadiolinium förstärkta lesioner ( dvs lesioner med aktuell inflammation) 70 % var fria från T2 lesioner( gamla och nya lesioner) och 70% var skov fria.

Man kan också läsa att fas III studie är på gång. Ovanstående är ju inget dåligt resultat, om det skulle visa sig hålla i fas III studie.

Två årsrapporten kom år 2006 och visade då att 77% av patienterna var skovfria efter 2 år. Det var också låga siffror avseende skador som man såg på magnetkamera. Detta håller således efter 3 år.

Jag försöker leta efter fas III studien om det finns något att inhämta om den. Enligt den här artikeln pågår inte mindre än tre fas III studier om detta orala medel.

Fingilimod är ett immunmodulerande medel

Enligt samma artikel är medlet immunmodulerande. Det tar inte kål på t-lymfocyterna men skall hålla dem borta från de ställen de skadar. Detta går till så att Fingolimod går in i t-cellernas signalsystem och omöjliggör för t-cellerna att lämna lymfknutorna och stänger därmed ute dem från hjärnan och förhindrar den skada de kan göra där

Man är vid användning av immunmodulerande medel ( bromsmediciner) rädd för opportuniska sjukdomar.

Detta är sjukdomar som inträffar då immunförsvaret är nedsatt. Hos en immunfrisk människa klarar inte de virus eller bakterier som ligger bakom sådana infektioner att göra människor sjuka. Immunförsvaret håller dem i schack, men när immunförsvaret sviktar kan de opportunistiska infektionerna slå till. Detta gäller också vissa tumörer. Kaposis hudtumör är vanlig vid AIDS men förekommer inte annars. De hjärniflammationer, som inträffade vid Tysabribehandlingen i kombination med Avonex, var också en opportunistisk sjukdom. Hos människor med intakt immunsystem orsakar JC viruset inte PML. Om man har en sjukdom som AIDS, förvärvad immunbrist, eller om man står på medel som dämpar immunförsvaret, kan den allvarliga hjärniflammationen PML eller progressiv multifokal leukoencephalopati utvecklas, om man bär på JC virus. Man vill givetvis vara observant avseende sådana risker.

Man kommer bland annat följa patienterna i undersökningarna med nogranna hudundersökningar för att upptäcka eventuella hudcancrar.

Enligt en av foskningscheferna vid företaget Novartis Shreeram Aradhye kan resultaten från fas III studierna komma tidigt 2009, och man hoppas kunna inge ansökan till FDA, amerikanska läkemedelsverket, om att få sälja medlet på marknaden sent detta år. Men han säger samtidigt att det finns fortfarande många osäkerhetstecken och mycket kan utveckla sig fel. Men hittills ser det alltså bra ut enligt denna 3 årsuppföljning av 173 patienter, som rapporterades på AAN kongressen nu i april..

Det vore väl fantastiskt om det skulle komma ett så effektivt oralt medel redan inom två år. Låt oss hålla tummarna.

Om komplementär terapi./Om kraniosakral terapi.

Jag har tidigare skrivit om alternativ terapi i samband med att jag berättade min sjukhistoria. Jag har dragit tillbaka det från nätet nu, eftersom jag inte ville utlämna så mycket. Men där fanns ett avsnitt om, hur viktigt det är med vetenskaplig dokumentation, bakom vad man gör. Så här skrev jag:

Som ung läkare var jag en gång med om, att en ung man avböjde behandling med cytostatika för att ta alternativ örtmedicinering för sin cancer. Detta var en av en mycket elakartad typ av cancer obehandlad men till 80 % botbar med cytostatika. Inom två månader inkom han döende. Då var det för sent att göra något. Minnet av detta har etsats in i min hjärna. Jag har inget emot att man tar komplementerande behandling, om det inte inverkar skadligt på den traditionella medicinska behandlingen. Men det finns mycket fördomar. Allt från naturen är nyttigt (det är ju naturligt) om det gäller medicinering, är en sådan fördom. Naturprodukter kan vara mycket giftiga. Det finns mycket inom den här branschen som är lurendrejeri, och det finns många som är ärliga men ändå har fel. Varför man ställer helt andra krav här än inom traditionell västerländsk medicinering, kan jag inte förstå. Samtidigt finns det mycket kvar för medicinsk vetenskap att förklara. Slutligen i detta sammanhang: Hur ser man på vår tids vetenskap om 100 år?

Jag fick en förfrågan om kraniosakral terapi, om jag hade hört talas om det, och hur jag såg på det. Jag kunde inte komma ihåg att jag hade hört talas om det, men det är numera många saker som jag tror att jag inte hört talas om, så kanske. Jag visste hur som helst inget om det. Jag gick via Google ut och sökte något om det och fick en hel del svar.

Jag följde vissa trådar, och har absolut inte satt mig in i vad det handlar om i helhet. Jag blev skeptisk. Det verkade som, om man kunde behandla flertalet till stånd med denna form av terapi. På första sidan stod det att man kunde behandla: Fibromyalgi, problem med nacke, rygg och/eller höfter, led- och muskelvärk, huvudvärk och migrän, utmattningssyndrom, stress och stressrelaterade problem som oro och rastlöshet , whiplashskada, käkledsproblem, tinnitus, autoimmuna sjukdomar, sjukdomar relaterade tillautonoma nervsystemet (tex mag- och tarmproblem), autism, dyslexi, DAMP och ADHD samt hormonella problem typ menssmärtor m.m. En sådan lista gör en ju ganska skeptisk, och man har sett det ofta i olika sammanhang, där man lovar hjälp till sjuka. Läser man ordentligt, står det i inledningen till denna sida att diverse värk och smärttillstånd kan lindras genom denna terapi. Det utlovas alltså ingen bot utan lindring mot värk och smärttillstånd, och det är ju en avsevärd skillnad.

Jag försöker gå vidare för att se, om jag snabbt kan få något av en föreställning, vad det handlar om. Jag kommer till bröderna Tranbergs Institut, varest man bland annat bedriver utbildning i kraniosakral terapi. Man kan läsa på den ovan länkade sidan om institutets inriktning, bland annat : ”Bröderna Tranbergs Institut ser kroppen som en samspelande helhet som påverkas på olika sätt av smärt- och sjukdomstillstånd. Detta samspel gäller även den emotionella och den fysiska kroppen, båda är lika viktiga för att vi ska finna en balans och bli friskare människor. ” Jag tycker att jag också skulle kunna formulera hur jag ser på människan och hälsa på ett liknande sätt, där man även får involvera den yttre omgivningen i hur kroppen kan påverkas. Men detta är väldigt generellt och skulle i sig kunna inbegripa nästan vilken terapi som helst från olika healingtekniker som koppning, magi till högteknikologis medicinsk terapi med grundlig vetenskaplig dokumentation. Så det säger kanske inte så mycket.

Jag går vidare till vad man säger om sin vision: ”Att inspirera människor till ett ökat medvetande om att hälsa inte skall sökas enbart på en fysisk nivå.” Jag har inte så mycket att invända till detta, egentligen inget alls. Hur vi psykiskt och socialt har det inverkar mycket på vår hälsa, inklusive överlevnad. I inlägget om livsförändrade händelser och hälsa gjordes en grundlig genomgång, om hur saker som anhörigs sjukdom och död men också många andra händelser påverkar vårt hälsotillstånd. Att stress har stor betydelse för hur vi mår, om vi kommer att få högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar med mera är välkänt och dokumenterat. Det finns också en hel del forskning om exempelvis autoimmuna sjukdomar och stress. Det är teorier som kräver mera belägg innan man kan säga hur och när det inverkar vid till exempel MS. Jag har en stark känsla av, att något av mina skov hade starkt samband med att jag stressat mycket under en kort period. ”Att inspirera människor till ett ökat medvetande om att hälsa inte skall sökas enbart på fysisk nivå” är en genomtänkt formulering. Om det i verkligheten innebär ”ökat medvetande” utesluter det egentligen terapier som arbetar med humbug och fördomar. Samtidigt kan detta ändå bli vad som helst. Kom och köp konserverad gröt, sjöng Povel Ramel i min ungdom. Vad Povel ville säga att med fin reklam kan man sälja vad som helst.( För övrigt finns ju faktiskt konserverad gröt att köpa nu).

Man skriver också på samma sida att man specialiserat sig på ” helhetstänkande Manuell Medicin, d.v.s. behandling med händerna.” Man arbetar med vad man kallar ”low velocity”(=låg hastighet) tekniker , som innebär att man inte skall forcera kroppens vävnader. Jag förställer mig då att detta innebär att man genom dessa tekniker inte skall åstadkomma slitningar i olika typer av vävnadstrukturer. Utifrån beskrivningarna tycker jag att det tycks vara tekniker, där det är låg risk för skador. Jag har sett exempel på, där man använt low velocityteknik vid nackspärr ”, akut torticollis”med gott resultat. ( vad jag kallar low velocity teknik). Att det sådana tekniker har en effekter i vissa fall förefaller mig troligt.

Vad som blir svårare är när man kommer in och skall förklara vad kraniosakral behandling är. Vad kranium är välkänt, men sakral kommer från ordet sacrum=korsben. Det är en teknik som utvecklades på 20- talet. Teorin är att CNS inklusive hjärnhinnor och ryggmärgsvätska samt korsbenet är ett system, som utgör ett hydrauliskt system, som har sin egna puls som blod-kärlsystemet. Pulsationerna ligger på 6-12 per minut i detta system om man är frisk. I blodcirkulationen är det hjärtat som genom sina sammandragningar åstadkommer pulsationerna men vad åstadkommer dem i det kraniosakrala systemet? Dessutom borde man inte se dessa pulsationer då man gör lumbalpunktioner?

Jag läser på en annan sida följande: Eftersom inga muskler har identierats som åstadskommer CRI (cranial rhythmic impulse ) tänker man sig att den drivande kraften i själva verket är the Breath of Life ( Livets andetag). Orsaken till att CRI pulsen kan kännas överallt i kroppen är att denna rytmiska rörelse kommer från det kraniosakrala systemet ut i alla vävnader i kroppen. Enligt dessa tankar, tolkar jag det som att pulsarna uppstår där.

På the Cranial Academy's hemsida kan man läsa: ”När blod och andra vätskor flödar fritt kan de utföra sin fysiologiska funktioner utan störningar. Då en skada eller sjukdom inträffar, kan resultatet bli att vävnaderna vrids om eller trycks samman, inklusive cirkulationssstemet. Flödet av vätskor hindras och delar av kroppen blir undernutrierad och sårbar. Detta kan vara en betydelsefull faktor vid sjukdom. Det är som att vattna i en trädgård med en trädgårdslag som det finns en knut på.Vattnet kommer inte att rinna ordentligt och trädgården får inte vad den behöver.” På samma sida läser jag om spanska sjukan USA. Det står att på de sjukhus som sköttes av osteopatiska läkare dog endast 1 % av patienterna medan det på sjukhus, som där läkare utbildade enligt traditionell västerländsk medicin dog bortåt 30%. Den senare uppgiften är ju högst anmärkningsvärd om den stämmer. Men ändå den förklaring om hur de kraniosakrala systemet fungerar går inte att se i praktiken. Det är så hårfina pulsar att de endast kan kännas, anas men knappast mätas. Med den moderna teknik i dig borde det faktiskt gå att mäta detta. Så jag köper inte de här förklaringarna och teorierna. Men...

Men jag köper inte teorierna om energikanaler i fråga om akupunktur, chigong, tai chi och allt det där heller, ändå fungerar ju en del av detta i många fall. Akupunktur används mot smärta i västerlandet, till exempel vid förlossningar. Jag har själv använt det vid olika symtom ifrån rörelseorganen och sett bra resultat ibland. Ibland bättre resultat än vid kortisoninjektioner av tennisarmbågar. Men det innebär inte att jag kan tro på, att det finns olika energikanaler som inte kan identifieras. Jag är helt övertygad om, att det bland annat går via nervsystem. Detta är i vissa delar nära anknutet till båda immunsystem och hormonsystem. Jag tror, att när det verkar, går det också att finna naturvetenskapliga förklaringar. Hittills har man inte funnit alla. I många fall kanske det endast är den så kallade placeboeffekten. Ibland är den inte fy skam den heller. Att en teoretisk förklaring bakom behandlingar inte känns tillfredsställande behöver inte betyda, att de är värdelösa. Jag har väldigt svårt att tro att man kan utföra en hjärtoperation med hjälp av bara placeboeffekten som narkos, men jag har sett på TV hjärtoperationer utföras med hjälp av akupunktur. Det borde finns ytterligare effekter. Hur verkningsmekanismerna fungerar kommer man att veta i sinom tid. Att det bland annat har med hur nervsystemet fungerar är tämligen säkert.

Jerzy Einhorn fick i uppdrag av socialstyrelsen att utreda THX. Jag läste om detta i memoarboken ”Det är människor det handlar om ”. Vid kontakterna med THX-doktorn Elis Sandberg blev han mycket imponerad av hur denne omhändertog patienterna, och han jämförde det med hur patienter omhändertogs i den den vanliga sjukvården inklusive Radiumhemmet. Den jämförelsen utföll inte till den vanliga sjukvårdens fördel. Han såg att det fanns mycket att lära av Elis Sandberg i dennes möte av patienterna. Däremot blev utredningen av själva medlet THX negativt. Det fanns inte något belägg för att det hade någon verkan. På den tiden var detta ganska infekterat . Det kunde kanske hända, att man blev dåligt omhändertagen, om man kom till ett vanligt sjukhus efter att ha varit hos Elis Sandberg. Jag vet inte om det var så, men jag vet en patient, som var väldigt rädd för att det skulle bli så, när jag mötte honom och hans fru, då jag arbetade som AT-läkare på akutmottagningen. Jag behandlade dem precis som alla andra, men ändå blev de väldigt tacksamma. De var nog nästan beredda på att bli utkastade. Stämningen i media och i debatten var väldigt infekterad.

Jag tror att Jerzy Einhorn hjälpte till att avdramatisera det hela. Man skulle om jag minns det rätt kunna ge THX injektioner på sjukhus om patienterna ville detta. Trots att själva preparatet inte hade någon vetenskapligt dokumenterad effekt, fick Einhorn sjukvården att inse att i helhetstänkandet var det rätt att göra så. Det var inte en bra behandling, att börja ifrågasätta patienter som gripit efter halmstrån och trott sig finna det. Att tänka sig att börja argumentera och ifrågasätta en behandling med en kanske döende patient kunde inte vara bra i något sammanhang. Att däremot diskutera behandlingen och ifrågasätta den generellt var naturligtvis viktigt och riktigt.

Jag vet inte om THX på något sätt hjälpt någon att överleva. Jag tror, att psyket är viktigt för hur man kan klara sig genom sjukdomar. Det är viktigt att man får sova, att man orkar äta och liknande. Kanske gav det bemötande Elis Sandberg av sina patienter en uppmuntran som gjorde att de subjektivt mådde bättre. Just den här delen tror jag, att många av de alternativa terapeuterna fångar upp och klarar ibland bättre än i vanlig vård. Idag är det en uttalad press inom många områden och inte minst inom sjukvården. Många mår inte bra. Trots att man har ambitionen, att även få det psykiska bemötandet att fungera, gör det inte alltid det. Detta är en förklaring. Det finns andra. Här finns alltså ett område där det finns ett vacuum att fylla upp. Ett tomrum för hälsoterapeuter av alla möjliga slag. Seriösa och oseriösa terapeuter. Terapeuter med olika kunnighet. För en del handlar det om att tjäna stora pengar, men detta finns inom den västerländska medicinen också. En del skall man avråda från. Men det finns också terapier som fungerar, som kan lindra.

Utifall man läser på Quackwatch om kraniosakral terapi, så är det inte en terapi som man vill rekommendera. Men jag tycker inte det behöver vara så. Dels kan jag tänka mig, att den teknik man använder kan lindra avseende vissa tillstånd. Jag vet ju till exempel, att beträffande de symtom jag har i fötter, kan jag lindra dem med hjälp av lätt massering. Det är mycket möjligt att man kan systematisera detta och få bättre resultat. Jag läste en artikel ur ICA-kuriren om en MS patient, som fick behandling med kraniosakral terapi. Jag tyckte egentligen att det kändes som en seriös behandling. Man lovade ingen bot. Det verkade heller inte finnas några stora summor i omlopp. Patienten tycktes bli väl bemött och mådde bätte. Man fick intrycket av, att hon fann det värdefullt. Och det är ju mycket viktigt. Så även om jag inte tror på teorierna bakom detta, vill jag inte slänga ut behandlingen.Men för mig känns det här med teorin bakom väldigt mumbo jumbo. Jag tycker inte, att just teorin bakom hjälper till att inspirera människor till ett ökat medvetande om att hälsa inte skall sökas enbart på fysisk nivå.